Den himmelska överblicken Fil.1:12 30 Av: Johannes Djerf Vilka konsekvenser får tron på Jesus som Guds son i mitt liv? Det började vi med förra söndagen att svara och sätta ord på. Då vi bl.a. genom filipperbrevets första 11 versar kom fram till att ett liv i en tro på Jesus, får konsekvensen, följden att du genom korset, får tillträde till rummet av nåd. Där dina prestationer inte betyder något, där lag och gärning inte finns utan där allt handlar om vad Jesus gjort för dig. En vila, en skuggig plats med en mättnad av frid som du får vara kvar i, även när du misslyckas. En nåd som du delar med oss andra, som ständigt gör dig rik. Du har även fått en tillit, en förtröstan, en hoppfull visshet att du inte bara är ett halvfärdigt projekt! Som, för att ta ett exempel, den halvfärdiga ladan vid infarten vid tyngel, som aldrig verkar bli klar och alltid är lika tråkig att möta. Utan du är en dyrbar skatt som Gud redan har börjat verka igenom ifrån den dag du sa ja till honom, ett verk som han även ska fullborda en dag. Och du har fått ett nytt hjärta för Guds folk, en ny kärlek som växer och växer i en levande tro på Jesus som Guds son. Och idag så ska vi fortsätta vår vandring i filipperbrevet då vi fortsätter att läsa vers 12-30 i kap.1 där vi fortfarande befinner oss. Inte minst med tanke på vilken plats Paulus befinner sig på så är detta en helt fantastisk text som har mycket att lära oss om trons konsekvenser. Då vi för det första ser att tron på Guds son öppnar upp en helt ny vy, en helt ny utsikt, över motstånd och hinder i livet. Vi kan slås ner av motgångar vi möter på vägen (bild). Och vi har lätt att tro att det aldrig kommer att kunna flyttas bort. Men Jesus tar oss då högt upp till himmelens höjder och visar oss vägen igenom, kanske inte förbi, men igenom motgångarna. Han visar att det som verkar vara ett stort problem för oss är väldigt litet ifrån hans himmelska vy. Många av er vet säkert hur det är att titta ner ifrån ett flygplan (bild) då allt verkar vara väldigt litet, som man för en stund sedan upplevde väldigt stort när man fortfarande var på marken. Så är det att se på dina motgångar tillsammans med Jesus. Det ser vi i texten, då Paulus verkar se på livet ifrån en högre dimension. Livet var för tillfället ganska så obekvämt för honom.
Han hade blivit utsatt för falska anklagelser och ett våldsamt upplopp. Man hade tagit av honom kläderna, slagit ner honom och torterat honom. Han hade blivit utsatt för en sammansvärjning och hamnat i händerna på en tyrann. Han hade lett skeppsbrott på väg till Rom och sitter nu inspärrad i fängelset. Men han nämner det knappt. Det finns där framför honom. Han lever mitt i det. Han har inte flytt ifrån verkligheten. Men han ser den stora stenen ifrån ett himmelskt perspektiv. Stenen på vägen är väldigt liten för honom, han vet att han kommer att komma igenom den och därför så är inte hans fokus vid att tala om hur jobbigt han har det i sitt brev, där det är väldigt lätt att fasta, som jag tror att de flesta av oss vet. Har man en gång börjat klaga på något eller någon så är det svårt att få stopp på det. Och därför börjar aldrig Paulus ens att börja klaga. Trots att han har fått veta att han blivit en person som många verkar ha väldigt olika åsikter om, ibland hans egna kristna vänner. Flera menar att Paulus gjort sig skyldig till brott mot civila lagar, som de inte ville bli förknippade med, och de tror inte att det är för Evangeliumet skull som Paulus sitter där han sitter. Något som sårat Paulus djupt tror jag, det vi själva hur det känns när människor inte litar på en längre och börjar dikta ihop en historia som inte riktigt stämmer. Än del av hans vänner har också börjat predika, för att själva synas. Pågrund av avundsjuka så har de valt att söka strid med Paulus som nu inte längre är hos dem. De vill själva glänsa och stå i centrum. Vilket självklart gör ont att höra. Men trots dessa jobbiga känslor så väljer Paulus att glädja sig istället. Än sen då, säger han i vers 18. Kristus blir ju ändå på ett eller annat sätt förkunnad. Någonstans på mitten i mellan allt prat av felaktiga motiv så fanns ändå budskapet om Jesus och Paulus ville hellre att Kristus skulle förkunnas av felaktiga motiv än att han inte förkunnades alls. En god ledare väljer sina strider brukar man ibland säga, och här visar Paulus att han är en god ledare och ett gott föredöme för oss. För jag tror att många har lätt för att prata skit och döma ut kristna människor som gör saker med fel motiv. Som kanske predikar, berättar om Jesus för andra, för pengar eller för att själva synas. Men det gör aldrig någonting bättre. Det förstör bara att tala illa om dem, både för oss och andra. Jag vet att det ibland är svårt men istället för att kritisera så behöver vi precis som Paulus glädja oss över att Jesus faktiskt blir predikad, Sedan får Gud ta hand om resten. Du och jag behöver välja våra strider. Det finns andra saker som kanske behöver sin strid, som vi behöver ta itu med, det visar Paulus senare i kap 3, då han blir vansinnig över de människor som försöker dra in gärning och lag i rummet av nåd.
Men i detta fall så rycker han mer på axlarna och säger att jag vill fortsätta glädja mig, alltså om jag ska fortsätta vara glad så behöver jag lämna detta till Gud. Hur möter du motstånd i livet? Kanske det finns en strid den här dagen som du behöver lägga ner, som du behöver välja bort för att behålla din glädje. Paulus väljer glädjen. Han väljer att fylla sig med glädjen i att Gud, som genom sin ande bor i hans hjärta har en framtid och ett hopp för honom. Han vänder andra kinden till mot de personer som söker strid med honom. Ifrån den Himmelska överblicken så ser han att det inte är någon mening att gräva djupare i bitterheten och ifrån Himmelens överblick så vet han att den situationen han befinner sig i är inte slutet. I vers 26 så skriver han när jag är hos er igen, alltså han tror att han snart kommer träffa församlingen igen samtidigt som han fyra timmar i taget sitter fastkedjad hos kejserliga elittrupper av soldater. Pretoriet som Paulus skriver om bestod av ca.16 000 man, där flera plågade Paulus både fysiskt och psykiskt kan jag tänka mig. Ändå visste han. Ändå ägde han i hans tro en visshet om att det alltid finns ett efter, precis som det hade funnits ett före innan fångenskapen. Ett hopp som även följer dig i tron. En förtröstan i att Gud är framtidens Gud. Livet med Jesus stannar aldrig med att en stor sten ramlar ner på vägen i form av problem och besvikelser, som aldrig kommer flytta på sig. Utan det finns alltid en framtid, precis som det har funnits en tid innan problemet dök upp. Tänk dig en tidslinje (bild). Där man kan tänka att den sträcker sig ifrån år 0 för denna jord till den tid då denna jord inte längre finns som den är nu. Eller så kan man tänka sig att denna linje representerar ditt liv. Då jag tänker mig att över denna linje så sträcker sig en båge, Guds regnbåge, som ifrån Bibeln är ett tecken på att det just finns en framtid. Det är ett tecken på att Gud lovat att livet aldrig kommer sluta med död, ett löfte jag tror vi kan ta med i varje situation i livet. En båge som ifrån himmelen sätt sträcker sig och omfamnar allt före tidens begynnelse och det som kommer efter när Jesus en dag kommit tillbaka. Den omfamnar din tid, ditt liv. Då Gud vet vad du varit med om. Vad som format dig till den du är idag, Han vet var du står någonstans på denna linje och han vet vad som kommer efter idag. Nåd vare med er och frid ifrån honom som är och som var och som kommer, upp.1:4. Genom Guds nåd så finns det alltid frid för din framtid, eftersom Guds nåd innefattar all tid. Han är A och O. Början och slutet. Så sluta med din högljudda gråt, låt inte dina ögon fälla tårar. Ty ditt verk skall få sin lön, säger HERREN, och de skall vända tillbaka från sina fienders land. Det finns hopp för din framtid, säger HERREN. Jer.31:16-17.
Problemen, motgångarna ska vända tillbaka till där de här hemma, i fiendens land. Du behöver inte låta dina ögon fälla fler tårar över stenen som står i vägen. En himmelsk överblick som kommer följa dig i tron på Guds son. Det kanske låter som att Gud inte riktigt bryr sig om problemet då. Som att vi bara är en liten fläck, ifrån hans höga himmel. Men trots hans överblick så ser han också varje detalj i vår dag, i vår tid. Precis som örnen (bild) som har en enorm överblick där han med sina enorma vingar svävar fram, men som också kan se den lilla minsta mus på marken och angripa (bild). Lyssna bara på dessa fantastiska versar ifrån 5 mos.32:10, då det står om Guds folk att Han, Gud, fann honom, alltså folket, i öknens land, i ödslig, tjutande ödemark. Han omslöt honom och tog honom i sin vård, han bevarade honom som sin ögonsten. Liksom en örn väcker upp sitt bo, och svävar över sina ungar, så bredde han ut sina vingar och tog emot honom och bar honom på sina fjädrar. Gud ser dig ifrån hans himmelska perspektiv. Men han finner dig även då livet känns öken, då han tar dig i sin vård, och bevarar dig som sin ögonsten. Det finns ingen så viktig som du för Gud. Han omsluter dig och bär dig på sina starka örnfjädrar. En helt fantastisk bild tycker jag! Som genom församlingens böner och den helige andes hjälp lyfte upp Paulus i hans lidande, v.19. Så även för dig. Genom tron på Jesus som Guds son så har vi den helige Ande som påminner dig om Guds ord, som plockar upp ord i ditt inre och gör dem levande rakt in i det du kämpar med. Den helige ande hjälper dig. Du är aldrig ensam. Din familj, Vi andra som genom tro på Jesus har rätt att kalla oss Guds barn vandrar också vi tillsammans med dig i det du går igenom i bön. Genom vårt bönebrev som många av oss i församlingen här tagit ansvar för, så ber vi var och en för fem personer i matrikeln varje vecka. Vilket enligt min fantastiska huvudräkning med hjälp av min fru blir 250 personer, om vi är 50 st som ber. Och eftersom vi bara är drygt 100 personer i församlingen så måste ju det innebära att du typ alltid har någon som ber för dig. Och jag tror inte att situationen är annorlunda i Taberg. Du har alltid någon som inte bara tänker en tanke lite snällt utan lyfter dig inför Guds ansikte och ber om den helige andes hjälp i ditt liv. Vilken enorm styrka, vilken enorm kraft, som följer dig! Du kan med all säkerhet veta att du aldrig är ensam i någonting! Du har inte varit det, du är inte det nu, och du kommer heller aldrig att bli det! Tron bär en fullständig himmelsk konsekvens igenom hela ditt liv.
Tron på Jesus tar dig och mig bort ifrån all rädsla. Paulus skriver att För mig är livet Kristus. Han är ständigt fri, och han har en övernaturlig frid som fyller honom när han egentligen inte borde ha det, just för att han har överlåtit allt till honom. Han bekymrade sig inte ens det minsta om döden. Han längtade efter Himmelen och den eviga gemenskapen med Gud. Han skriver i vers 23 Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Henry Venn, en känd evangelist på 1700 talet fick en dag beskedet av läkarna att han skulle dö inom fjorton dagar. Då blev han så överlycklig att han levde i tre månader till. Alltså döden är inget som skrämmer en kristen. För vi vet att vi har något betydligt bättre än detta som väntar. Även när vår tidslinje tar slut så vet vi att det fortfarande finns en framtid, en framtid som är vårt mål. Sedan så det nog inte meningen att vi ska gå runt och längta efter döden varje dag och försöka få den verklig så snart som möjligt. Paulus skriver att för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar. och då jag är övertygad om det, vet jag att jag skall leva och bli kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. Alltså du och jag har fått varje dag som en gåva, och vi får var och en betyda oerhört mycket för andra genom att vi lever kvar här. Varje ny dag finns det nya möjligheter att visa andra människor vägen mot himlen. Att hjälpa andra och att glädja andra. Man kan säga att vi är kvar här för att skapa fram leendet här i världen. Visa på den frid, den glädjen, och det hoppet som tron på Jesus skapar i våra liv. Paulus talar om att det handlar om att leva värdigt Kristi evangelium. Det räcker inte bara med att snacka. Utan vi ska också leva ut det. Ordet för leva betyder leva som medborgare. Och för hans läsare blir detta en välkänd bild. Filippi var en romersk koloni, de var alltså romerska medborgare. De talade det romerska språket, hade romerska kläder och följde de romerska sederna. De var oerhört stolta över detta och ville leva ett liv värdigt rom. Men nu hade de ett annat medborgarskap i himlen och sin kristna koloni på jorden. Alltså nu hade de ett annat mål, de måste leva ett liv värdigt den himmelska staden, Då andra skulle säga: den kolonin vill jag bli medborgare i. Och så är det. Folk dras ofta till Jesus därför att de se ser hur någon annan kristen lever. De har sett hur en familjemedlem eller en kompis förändras genom deras nya tro, deras nya mål i livet. Och det är jag helt övertygad om att människor runt omkring dig också kommer att se när du och jag lever värdigt vårt nya mål. Att leva nära Jesus och är villiga att berätta om honom där du befinner dig, precis som Paulus såg möjligheterna där han befann sig.
Då han talade med de han kunde tala med och skrev brev till andra. Vilka är dina möjligheter där du står idag, att berätta om trons konsekvenser? Även om många har svårt att ta emot denna glädje som står utanför all materiell glädje, så behöver vi även då inte skrämmas till tystnad av motståndare. Vi kommer alltid finnas kvar i nådens rum, där vi hämtar ny kraft och ny vila. Ett rum av rikedomar som vi delar tillsammans. Rikedomar som också innehåller lidande. Jag har talat mycket om trons värmande konsekvenser, men tron innehåller också faktiskt lidande. Det är en del av tron. Det finns ingen tro utan lidande. Tror du på Jesus som Guds son så kommer du möta på motstånd. Men än en gång uppmuntrar Paulus ändå med att se det ifrån Himmelens vy. Att vi har en och samma strid att utkämpa. Vi gör det aldrig ensamma utan alltid tillsammans. Och genom att stå fasta i en och samma ande så kommer bergen av motstånd och lidande vara väldigt små Ifrån Himmelens överblick. Där vi kommer se att all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. 1 petr.5:10 Gud är framtidens Gud. Så Var i ditt liv behöver du låta Jesus ta dig upp på höjden och se det så som han ser?