Svenska nav 2010 En studie av Sveriges lokala arbetsmarknader

Svenska nav 2010 En studie av Sveriges lokala arbetsmarknader Rapport 2010:7 ISSN 1650-7965

Publicerad av Västsvenska Industri- och Handelskammaren 2010. Citera oss gärna, men ange källa. 341 769 2

Innehållsförteckning Förord 5 Satsa på Sveriges tillväxtområden 6 Varför har vi valt just dessa åtta variabler? 8 Sveriges lokala arbetsmarknader 9 Här finns den bästa regionala utvecklingen 9 Befolkningstillväxt 10 Demografi 10 Förvärvsintensitet 11 Nyföretagande 12 Näringslivsanställda 12 Lönesumma 13 Utbildningsnivå 14 Hälsa 14 Utvecklingen för Västsverige 15 Här finns den bästa västsvenska utvecklingen 16 Befolkningstillväxt 17 Demografi 17 Förvärvsintensitet 18 Nyföretagande 18 Näringslivsanställda 19 Lönesumma 19 Utbildningsnivå 20 Hälsa 20 Bilagor 21 3

4

Förord Vi på Västsvenska Industri- och Handelskammaren anser att tillväxten har en regional logik. I en globaliserad värld är det funktionella regioner som konkurrerar med varandra, inte stater, län eller kommuner. Funktionella regioner formas av människors rörelsemönster, medan de senare är olika former av administrativa regioner, som vanligtvis är skapade utifrån historiska gränser. I funktionella regioner bor, arbetar och utbildar man sig och de blir allt viktigare i takt med att gränserna mellan administrativa regioner suddas ut. Till exempel har vi aldrig tidigare pendlat till arbeten i andra kommuner i så hög utsträckning som idag. Vi menar att denna utveckling för med sig mycket som är positivt. När den arbetssökande inte enbart intresserar sig för den egna boendekommunens utbud, blir alternativen desto fler. En person som bor i den befolkningsmässigt lilla kommunen Hjo, kanske inte hittar det jobb som han eller hon vill ha just där. Däremot kan den större kommunen Skövde ett par mil västerut erbjuda flera spännande yrkesmöjligheter. Att underlätta för personen att bo kvar i Hjo och att pendla till arbetet i Skövde bör därför stimuleras. För företaget i Skövde är det av största vikt att kunna anställa personal med rätt kompetens. För en del tjänster är kraven på viss teoretisk utbildning stora, medan det i andra fall är viktigare med praktiska kunskaper eller personliga egenskaper. Det krävs därför ett stort utbud av potentiella arbetstagare, och dessa kan man inte alltid hitta innanför den egna kommungränsen. Däremot finns de kanske i grannkommunerna Tidaholm, Mariestad, Töreboda, Skara eller varför inte i just Hjo. Vi hamnar därmed i en situation där båda parter är vinnare. I det här exemplet fungerar Skövde som ett nav för omkringliggande kommuner och detsamma kan sägas om andra större städer. Att göra rankinglistor där kommuner jämförs med varandra är populärt. I tidskriften Fokus har man under 2010 kunnat läsa om i vilka kommuner som det är bäst att bo. Statistik för de fem kategorierna ung, äldre, familj, arbeta och fundamentala variabler har tagits fram och vägts samman. Svenskt Näringsliv gör årligen en sammanställning av hur det lokala företagsklimatet ser ut i de 290 kommunerna, medan Business Region Göteborg (BRG) och Stockholm Business Alliance (SBA) har tagit fram ett Nöjd-Kund-Index för kommunerna i sina respektive regioner. Den här rapporten är ett bidrag till diskussionen om regional utveckling och tillväxt ur ett näringslivsperspektiv, men vi fokuserar på funktionella regioner snarare än på kommuner. Var finns den mest positiva utvecklingen och vilka regioner har störst potential att konkurrera på den internationella marknaden? Vi har valt att samla in statistik om åtta olika variabler som vi anser speglar en regions utvecklingskraft. Resultaten visar på ett tydligt samband med befolkningsstorleken: Det är storstadsregionerna som går allra bäst. Vi menar att det finns en poäng med att storstadsregionerna kommer högt upp på prioriteringslistan när viktiga investeringar inom till exempel infrastruktur och forskning ska göras. Att storstadsregionerna tillåts växa, anser vi kommer leda till positiva effekter även för de regioner som hänger på. Därmed gynnas landet som helhet. Samtidigt är det viktigt att se varje regions unika möjligheter och inse att det också finns områden där mer glesbefolkade delar kan bidra positivt till landets utveckling. Undersökningen bygger på strikt ekonomiska och statistiska variabler. Den säger ingenting om var i landet som människor trivs bäst med sina liv och vill inte heller bortse från de positiva exempel som finns i de regioner som noterar sämre resultat. Vår förhoppning är emellertid att rapporten kan fungera som inspirationskälla för alla som till exempel vill öka sitt nyföretagande eller sin förvärvsintensitet. Se och lär av dem som lyckas! Johan Trouvé VD, Västsvenska Industri- och Handelskammaren Vi gör Västsverige Starkare 5

Satsa på Sveriges tillväxtområden! En vanlig typ av funktionell region är lokala arbetsmarknader (LA) som utgår från hur arbetspendlingen ser ut. Varje lokal arbetsmarknad består av en eller flera kommuner och varierar i folkmängd från ett par tusen till ett par miljoner. Indelningen i lokala arbetsmarknader görs varje år av Statistiska Centralbyrån (SCB), varför den är både dynamisk och ständigt föränderlig 1. I dag pendlar var tredje svensk till ett arbete i en annan kommun, vilket är en markant ökning jämfört med för 40 år sedan. Pendlingsbenägenheten avtar ju längre restiden är, och studier visar att den är ytterst låg när det tar så pass lång tid som en timme 2. En följd av den ökade pendlingen är att antalet lokala arbetsmarknader har minskat, samtidigt som de blivit befolkningsmässigt och geografiskt större. Detta brukar kallas för regionförstoring. Regionförstoringen medför såväl ett större utbud av intressanta arbetstillfällen för arbetstagaren som ett större utbud av relevanta arbetssökande för arbetsgivaren. Men det finns fler positiva effekter av en regionförstoring. En större lokal arbetsmarknad med ett större kundunderlag möjliggör att fler branscher kan etableras och leva vidare. Specialiseringen ökar, samtidigt som näringsstrukturen blir mer diversifierad. Den lokala arbetsmarknaden blir då mindre sårbar för konjunktursvängningar eller kriser som drabbar en enskild bransch. Risken är därmed mindre att den drabbas av en ond spiral med stukat självförtroende och negativ publicitet som några av konsekvenserna. I figur 1 illustreras den mångfald av branscher som finns i Stockholm och Göteborg, jämfört med den lilla smålandskommunen Tingsryd. 400 350 Figur 1. Antal branscher i Stockholm, Göteborg respektive Tingsryd. Sökningen gjord på www.eniro.se, bokstaven M, 29 september 2010 Stockholm 300 Göteborg Tingsryd 250 200 150 100 50 0 6 1. En närmare beskrivning av lokala arbetsmarknader ges i bilaga 2. 2. Se till exempel Internationella Handelshögskolan i Jönköping.

Inom flera branscher finns det betydande stordriftsfördelar. Ett sådant exempel är forskningsområdet. Vi kan inte vara lika bra på forskning överallt i landet, utan istället förs den starkaste kompetensen till ett mindre antal kluster. Dessa forskningsmiljöer återfinns ofta i storstadsregioner och universitetsstäder. Det krävs, så att säga, en viss kritisk massa. Samma sak gäller för andra branscher såsom handel, nöjen och kulturutbud. För detaljhandeln har städerna under det senaste decenniet tagit omfattande marknadsandelar från omlandet i takt med att kunderna rört sig i samma riktning 3. Vi är intresserade av vilka svenska lokala arbetsmarknader som har den bästa utvecklingen, eftersom vi också anser att det är dessa som har bäst möjlighet att konkurrera med internationella regioner. Den tid är nämligen sedan länge förbi, när svenska regioner enbart konkurrerade med varandra. Vi har samlat in statistik för åtta olika variabler, som vi tror på skilda sätt mäter utvecklingskraften. Regionerna har rangordnats och poängsatts utifrån sina prestationer och därefter har ett sammanvägt resultat räknats fram. Detta resultat visar att de tre storstadsregionerna Stockholm Solna, Göteborg och Malmö-Lund tillsammans med Växjö har den allra mest positiva utvecklingen i Sverige 4. När vi för några år sedan skrev rapporten Svenska nav 2008 blev resultaten i princip desamma. Allra bäst gick det, då som nu, för storstadsregionerna samt för vissa regioner i Götaland och östra Svealand. Sämst gick det redan då för regioner i Norrlands inland samt i inre och västra Svealand. Det finns alltså en påtaglig stabilitet över tiden när det gäller den regionala utvecklingen. Från Handelskammarens sida vill vi därför rikta följande uppmaningar: Inse storstadsregionernas betydelse som viktiga nav för Sveriges utveckling. När investeringar ska göras i viktiga regionala tillväxtfrågor som infrastruktur och forskning, anser vi att storstadsregionerna bör prioriteras. Det är nämligen där som investeringarna är mest effektiva och gör mest nytta. Hela 50 procent av landets befolkning bor i de fyra regioner som noterar bäst resultat i vår undersökning, och även ett stort antal andra regioner tjänar på att de starkaste regionerna får möjlighet att fortsätta växa. Detta innebär emellertid inte att man ska avstå från investeringar i mer glesbefolkade landsdelar. Arbeta för en fortsatt regionförstoring, det vill säga att vi får färre men större regioner. För detta krävs förbättrade pendlingsmöjligheter, vilket fordrar satsningar på infrastrukturen. Vår undersökning visar tydligt att stora regioner har den mest positiva utvecklingen, medan små regioner dras med omfattande problem. Även våra största regioner är i ett globalt perspektiv tämligen små. Det är till stor del Stockholms, Göteborgs och Malmös attraktionskraft i form av till exempel spännande arbeten och rikt kulturutbud som gör att flera av deras kranskommuner hamnar högt i vår undersökning. En god utveckling för storstäderna har alltså positiva spridningseffekter på en lång rad andra kommuner, vilka i sin tur kan erbjuda bättre boendemöjligheter, lägre huspriser och även i övrigt en bättre livsmiljö jämfört med de största städerna. Det är därför viktigt att politiker förmår anpassa sig till de funktionella regionernas utformning och inte blir för bundna av de gamla kommungränserna. Som vi kunde konstatera i vår rapport Turismen i Västsverige (2010:1), tänker till exempel turisten ytterst sällan på vilken kommun som han eller hon befinner sig i. För Västsveriges del är Göteborgsregionen det klart viktigaste navet. Regionen skulle stärkas av att till exempel Borås och Trollhättan-Vänersborg knyts närmare Göteborg. Väg- och järnvägssatsningar på dessa sträckor är därför nödvändiga och också något som skulle gynna betydligt fler än de som bor i de berörda städerna. I debatten om Saabkrisen framfördes ofta argumentet att Trollhättan skulle gynnas av en närmare koppling till Göteborg, vilket är en åsikt som vi delar fullt ut. 3. Se Framtidens handel (2010, s.13-14), av Fredrik Bergström. 4. LA Stockholm-Solna består av 36 kommuner, LA Göteborg består av 19 kommuner, LA Malmö-Lund består av 28 kommuner medan LA Växjö består av fem kommuner. 7

Varför har vi valt just dessa åtta variabler? Karta 1. Sammanvägt resultat De åtta variabler som vi har undersökt, och som vi anser speglar utvecklingskraften, används ofta i olika former av regionala jämförelser. Tillväxtverkets publikation Tillväxtfakta så växer Sverige och dess regioner (2010) liksom ARENA för Tillväxts skrift Sveriges Nya Geografi (2010) är två aktuella exempel. Men precis som med allt annat finns det också här vissa avigsidor. Befolkningstillväxten är en vanligt förekommande indikator på en regions attraktivitet. Det finns självklart en mängd olika skäl till att man väljer att flytta, men en vanlig orsak är att karriärmöjligheterna är starkt begränsade på vissa platser. Vi ser därför en stark befolkningstillväxt som någonting positivt, även om det också finns negativa konsekvenser, såsom trängsel och bostadsbrist. Att en hög andel av invånarna är under 65 år ser vi också som ett plus. Det innebär en lättare försörjningsbörda, men omvänt gäller att man i till exempel Halland marknadsför sig enligt devisen Här lever vi längst i landet. Förvärvsintensiteten mäter andelen av befolkningen mellan 20 och 64 år som förvärvsarbetar. Högskole- och universitetsorter missgynnas något, då de bland de lägre åldersgrupperna hyser en hel del studenter. Vi tror att en hög andel näringslivsanställda är bra för en region, men vid djupa kriser på arbetsmarknaden kan en stark offentlig sektor fungera som stötdämpare då deras verksamhet inte är lika konjunkturkänslig. Vidare tror vi att fler personer med högskoleutbildning är en framgångsfaktor, men inser samtidigt att för vissa arbeten är det en annan kompetens som erfordras. Motsvarande invändningar går säkert också att finna när det gäller nyföretagandet, lönesumman och ohälsotalet, som är våra resterande variabler. Sammanvägd bild över utvecklingskraften i Sveriges lokala arbetsmarknader. 8

Förteckning lokala arbetsmarknader 1. Kiruna 2. Gällivare 3. Jokkmokk 4. Överkalix 5. Luleå 6. Haparanda 7. Arjeplog 8. Arvidsjaur 9. Sorsele 10. Storuman 11. Lycksele 12. Skellefteå 13. Vilhelmina 14. Dorotea 15. Åsele 16. Umeå 17. Strömsund 18. Sollefteå 19. Örnsköldsvik 20. Kramfors 21. Östersund 22. Sundsvall 23. Härjedalen 24. Ljusdal 25. Hudiksvall 26. Mora 27. Falun-Borlänge 28. Bollnäs-Ovanåker 29. Söderhamn 30. Malung 31. Vansbro 32. Avesta 33. Gävle 34. Torsby 35. Hagfors 36. Filipstad 37. Hällefors 38. Ludvika 39. Fagersta 40. Västerås 41. Stockholm 42. Arvika 43. Karlstad 44. Karlskoga 45. Örebro 46. Eskilstuna 47. Nyköping-Oxelösund 48. Årjäng 49. Bengtsfors-Dals-Ed 50. Strömstad 51. Trollhättan-Vänersborg 52. Lidköping-Götene 53. Skövde 54. Linköping 55. Norrköping 56. Gotland 57. Göteborg 58. Borås 59. Jönköping 60. Tranås 61. Vimmerby 62. Västervik 63. Vetlanda 64. Oskarshamn 65. Halmstad 66. Gislaved 67. Värnamo 68. Ljungby 69. Älmhult 70. Växjö 71. Kalmar 72. Malmö-Lund 73. Kristianstad-Hässleholm 74. Karlshamn-Olofström 75. Karlskrona Sveriges lokala arbetsmarknader Här finns den bästa regionala utvecklingen När vi har poängsatt Sveriges 75 lokala arbetsmarknader utifrån åtta variabler, framträder bilden av en ojämn regional utveckling. Vi illustrerar det i kartorna 1 9 genom att regionerna färgläggs utifrån en slags trafikljuslogik, där en mörkgrön färg ges till de bästa och en röd färg ges till de sämsta. Av karta 1 framgår det sammanvägda resultatet. Fyra regioner erhåller så pass goda resultat att de får en mörkgrön färg på kartan. De är Stockholm Solna, Göteborg, Malmö Lund och Växjö. Gemensamma nämnare är bland annat en hög befolkningstillväxt, en hög andel invånare under 65 år, ett högt nyföretagande och en hög utbildningsnivå. Det finns ytterligare 18 lokala arbetsmarknader med en förhållandevis positiv utveckling, men där resultaten inte når upp i samma höga nivå som för de fyra nyss nämnda regionerna. Dessa regioner återfinns i Götaland samt bland flera av Svealands högskoleorter. Umeå är den enda norrländska region som kvalar in till den här gruppen. Vad som förenar merparten av de mörkgröna och ljusgröna regionerna är att de är befolkningsmässigt stora. 17 av 22 regioner har en folkmängd på minst 50 000 invånare. Undantagen är fyra småländska regioner (Värnamo, Älmhult, Gislaved och Ljungby) samt Strömstad, vilka alla kan fungera som förebilder för de mindre regioner som är belägna utanför storstäderna. 5000000 5 4000000 4 3000000 3 2000000 2 1000000 1 0 0 Mycket bra Ganska bra Varken bra eller dåligt 36 regioner är av den karaktären att de varken går särskilt bra eller dåligt. Åtta regioner har en ganska negativ utveckling, medan nio regioner har sådana omfattande problem att de blir rödfärgade på kartan. Två olika områden är särskilt utsatta. Det första rör sig i ett bälte genom delar av Värmlands län och Örebro län. Det andra området återfinns i inre Norrland, i främst Västerbottens län. Här finner vi också Åsele, som med 1,50 poäng placerar sig sämst av alla Sveriges 75 lokala arbetsmarknader. Figur 2 visar att de fyra mest framgångrika regionerna hyser 50 procent av Sveriges befolkning. Räknar man in de näst mest framgångrika regionerna, det vill säga de ljusgröna, blir andelen hela 74 procent. Sambandet mellan storleken på den lokala arbetsmarknaden och dess placering i vår undersökning, blir återigen väldigt tydligt. Av de 17 röda eller brandgula områdena har samtliga färre än 30 000 invånare. Endast 75 000 personer, eller 0,8 procent av landets befolkning, bor i de nio regioner som har sämst resultat. Observera att de mörk- och ljusgröna regionerna är ungefär lika många till antalet som de brandgula och röda. Figur 2. Sambandet mellan resultat och folkmängd. I de fyra regioner med bäst resultat, bor totalt 4,7 miljoner invånare, eller 50 procent av Sveriges befolkning. I de nio regioner med sämst resultat, bor endast 75 000 invånare eller 0,8 procent av Sveriges befolkning. Ganska dåligt Mycket dåligt 9

Karta 2. Befolkningstillväxt Karta 3. Demografi Fem i toppen Befolkningstillväxt. Förändring av folkmängd mellan 1999 och 2009. Stockholm-Solna 11,46 % Malmö-Lund 10,61 % Göteborg 9,00 % Halmstad 6,40 % Umeå 5,84 % Riket 5,41 % Dorotea -13,79 % Överkalix -14,73 % Jokkmokk -15,23 % Sorsele -15,44 % Åsele -15,55 % Fem i botten Fem i toppen Demografi. Andel av befolkningen under 65 år. Stockholm-Solna 85,05 % Umeå 84,10 % Göteborg 83,76 % Malmö-Lund 82,27 % Gislaved 81,87 % Riket 81,90 % Hagfors 73,17 % Sorsele 72,37 % Åsele 71,56 % Dorotea 70,97 % Överkalix 70,60 % Fem i botten Befolkningstillväxt i Sveriges lokala arbetsmarknader 1999-2009. Källa: SCB Andel av befolkningen som är under 65 år i Sveriges lokala arbetsmarknader 2009. Källa: SCB Befolkningstillväxt Folkmängden i en region kan öka på två olika sätt, antingen genom ett födelseöverskott eller genom ett flyttningsöverskott. Med ett födelseöverskott menas att fler personer föds än dör i regionen och med ett flyttningsöverskott menas att det är fler personer som flyttar in till regionen än ut från den. Den största delen av befolkningstillväxten det senaste decenniet har berott på ett flyttningsöverskott. Karta 2 visar att det främst är storstadsregionerna som har vuxit i folkmängd mellan 1999 och 2009. Såväl Stockholm-Solna som Malmö-Lund har ökat med tvåsiffriga procenttal, medan Göteborgs ökning stannade vid 9 procent. Även Halmstad, Umeå, Jönköping och Växjö har haft en tillräckligt stor ökning för att bli mörkgröna på kartan. Totalt är det 26 av 75 lokala arbetsmarknader som har fått fler invånare, förutom Umeå är samtliga belägna i Götaland och Svealand. Resterande 49 lokala arbetsmarknader har i stället fått se sin folkmängd minska. Det handlar så gott som uteslutande om regioner med färre än 50 000 invånare. Delar av inre Norrland och Svealand kännetecknas av extra stora minustal. I Åsele, Sorsele och Jokkmokk är tappet mer än 15 procent. Demografi Åldersfördelningen mellan de människor som bor i en region ser väldigt olika ut. Medan det på vissa håll finns en hög andel unga och förvärvsarbetande, präglas andra regioner av en hög andel över 65 år. Storstäder och universitets-/högskoleorter tenderar att placera sig i den förra gruppen, glesbygdsområden i den senare. Våra resultat motsäger inte denna bild. I de tre storstadsregionerna samt i Umeå ligger andelen invånare under 65 år på en bra 10

Fem i toppen Förvärvsintensitet. Andel mellan 20 och 64 år som arbetar. Karta 4. Förvärvsintensitet Värnamo 86,97 % Gislaved 85,58 % Vetlanda 84,96 % Ljungby 84,02 % Älmhult 83,92 % Riket 78,51 % Norrköping 75,53 % Hällefors 75,31 % Filipstad 75,09 % Söderhamn 72,93 % Haparanda 64,93% Fem i botten Andel av nattbefolkningen (20-64 år) i Sveriges lokala arbetsmarknader som förvärvsarbetar 2007. Källa: StatNord bit över 80 procent. Även här känns mönstret igen med röd- och brandgulfärgade regioner i Värmlands län, Örebro län och inre Norrland, dock är till exempel Östersund ett undantag. I Överkalix och Dorotea är endast lite drygt 70 procent av befolkningen yngre än 65 år. Det innebär att en förhållandevis liten grupp individer ska försörja desto fler. Förvärvsintensitet SCB definierar förvärvsintensitet som andelen förvärvsarbetande av regionens befolkning i en viss åldersgrupp. Personer som inte är förvärvsarbetande kan till exempel vara arbetslösa, studenter eller sjukskrivna. Förvärvsintensiteten ger därför en viss indikation av vilka områden som präglas av utanförskap. SCB har tidigare i sin statistikredovisning inte räknat med personer som pendlar till arbete i ett annat land, vilket har gjort att främst gränsregioner missgynnats. Men genom den nordiska gränsregionala statistikdatabasen StatNord, är detta problem löst. Det gäller dock inte för de lokala arbetsmarknader som gränsar mot Finland, eftersom Finland inte deltar i detta statistiksamarbete. Det är framförallt Haparanda som har en stor utpendling till Finland och det är en förklaring till att just de hamnar klart sist med 65 procents förvärvsintensitet. Men tidigare studier från SCB visar att även om Haparandas gränspendlare räknas in, kommer de ändå att hamna långt ner 5. Bland de röda regionerna på karta 4 märks även Malmö-Lund, trots att alltså även gränspendlarna räknats med. En förklaring är att det finns många arbetslösa och studenter i denna arbetsmarknads kommuner, främst i Malmö, Landskrona och Lund. Göteborg och Stockholm-Solna noterar medelmåttiga resultat, ett tecken på de problem med segregation som främst storstäderna brottas med. 5. Se Nordisk Pendlingskarta 2007 11

Karta 5. Nyföretagande Karta 6. Näringslivsanställda Fem i toppen Nyföretagande. Antal nystartade företag per 1 000 invånare. Stockholm-Solna 13,03 Gotland 11,69 Malmö-Lund 11,51 Malung 11,39 Bengtsfors-Dals-Ed 10,77 Riket 9,96 Lycksele 5,40 Hagfors 5,09 Sorsele 5,07 Karlskoga 4,93 Filipstad 3,63 Fem i botten Fem i toppen Näringslivsanställda. Andel av de sysselsatta som arbetar inom näringslivet. Gislaved 76,82 % Älmhult 75,07 % Stockholm-Solna 72,41 % Ljungby 70,19 % Fagersta 69,55 % Riket 67,10 % Sollefteå 54,74 % Lycksele 54,19 % Åsele 53,57 % Vilhelmina 52,36 % Arvidsjaur 51,87 % Fem i botten Antal nystartade företag per 1 000 invånare i Sveriges lokala arbetsmarknader 2009. Källa: Tillväxtanalys Andel näringslivsanställda i Sveriges lokala arbetsmarknader 2008. Källa: SCB I stället är det ett antal småländska regioner som har den högsta förvärvsintensiteten. Värnamo har hela 87 procents förvärvsintensitet, medan Gislaved är god tvåa med 86 procent. Härjedalen och Dorotea är exempel på norrländska regioner som noterar bra resultat. För Årjängs och Strömstads del innebär inkluderingen av gränspendlarna ett klart kliv uppåt jämfört med hur det skulle ha sett ut annars. Nyföretagande Flest nya företag startades under 2009 i Stockholm-Solnas lokala arbetsmarknad. Drygt 13 nya företag per 1 000 invånare blev deras resultat. Därefter kommer Gotland, Malmö-Lund och Malung. Variationerna mellan grannregioner kan i vissa fall vara stora. Ett exempel är det företagsamma Arjeplog och det betydligt mindre företagsamma Sorsele. Västerbottens län och Värmlands län hyser områden med lågt nyföretagande och återigen är det här som färgen på kartan blir röd eller brandgul. Ett liknande stråk går dessutom att se i delar av Småland. Filipstad är den lokala arbetsmarknad som hade det allra lägsta nyföretagandet under 2009. Där startades endast 3,63 nya företag per 1 000 invånare. Näringslivsanställda Från Västsvenska Industri- och Handelskammarens sida är vi övertygade om att ett starkt näringsliv är en tillgång för en region. Det är näringslivet som skapar tillväxt och som ligger till grund för att välfärden får de resurser som krävs. Vi har därför undersökt hur stor andel av de sysselsatta som arbetar inom näringslivet. Resterande andel arbetar inom offentlig sektor (till exempel statlig och kommunal förvaltning). Resultaten visar att det är i Småland och i storstäderna som näringslivet är den klart dominerande arbetsgivaren. I Gislaved och 12

Fem i toppen Lönesumma. Lönesumman per sysselsatt. Stockholm-Solna 313 573 Göteborg 284 892 Kiruna 278 857 Gällivare 278 500 Västerås 277 206 Riket 278 431 Vilhelmina 220 708 Härjedalen 218 455 Årjäng 217 879 Åsele 217 829 Sorsele 217 011 Fem i botten Karta 7. Lönesumma Lönesumma per sysselsatt i Sveriges lokala arbetsmarknader 2008. Källa: SCB Älmhult arbetar mer än 75 procent inom näringslivet. Även i Stockholm-Solna är det primärt näringslivet som sysselsätter invånarna, trots att stora delar av den statliga förvaltningen finns där. I Norrland är bilden en helt annan. Även om näringslivet i samtliga fall sysselsätter mer än 50 procent av de förvärvsarbetande, är stat och kommun betydligt vanligare som arbetsgivare. Lönesumma SCB:s statistikuppgifter om lönesummor utgår från de kontrolluppgifter som lämnas av utbetalare av lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner som utgör skattepliktig inkomst av tjänst. Egna företagares lönesummor ingår emellertid inte i denna statistik. Lönesumman har sedan delats med antalet sysselsatta och blir därför en slags regional variant av BNP per sysselsatt. Stockholm-Solna står i en klass för sig med en lönesumma på drygt 313 000 kronor per sysselsatt under år 2008. Göteborg kniper andraplatsen framför Kiruna och Gällivare. Därutöver är lönesumman per sysselsatt tillräckligt hög i Västerås, Gävle och Malmö-Lund för att även de blir mörkgröna på karta 7. I de inre delarna av Svealand och Norrland är resultaten desto sämre. I Sorsele, Åsele, Årjäng och Härjedalen är lönesumman per sysselsatt lägre än 220 000 kronor. Precis som med förvärvsintensiteten har gränsregioner missgynnats i den officiella statistiken då lönesumman för svenskar som arbetar i ett annat land inte räknats med. Vi har försökt mildra effekterna av detta genom att med sysselsatt bara inkludera de personer som har sin arbetsplats i Sverige. Att resultaten inte blir alltför snedvridna är Malmö-Lunds goda resultat ett tecken på. 13

Karta 8. Utbildningsnivå Karta 9. Hälsa Fem i toppen Utbildningsnivå. Andel högutbildade av befolkningen mellan 25 och 64. Umeå 31,36 % Stockholm-Solna 29,62 % Göteborg 26,10 % Malmö-Lund 25,15 % Linköping 24,56 % Riket 23,00 % Gislaved 9,79 % Vansbro 9,20 % Hällefors 8,96 % Dorotea 8,82 % Filipstad 8,23 % Fem i botten Fem i toppen Hälsa. Ohälsotal, antal utbetalda dagar. Värnamo 25,88 Stockholm-Solna 28,34 Växjö 29,12 Gislaved 29,58 Göteborg 30,81 Riket 32,81 Överkalix 48,74 Vilhelmina 49,42 Filipstad 49,96 Söderhamn 50,72 Haparanda 58,17 Fem i botten Andel högutbildade i Sveriges lokala arbetsmarknader 2009. Källa: SCB Ohälsotalets storlek i Sveriges lokala arbetsmarknader 2009. Källa: Försäkringskassan. Utbildningsnivå De högutbildade, här definierat som andelen 25 64-åringar med en eftergymnasial utbildning på minst tre år, återfinns i storstäderna och på universitets-/högskoleorter. Ett grönt stråk kan till exempel skönjas längs Norrlandskusten. I Umeå kan drygt 31 procent av 25 64-åringarna betecknas som högutbildade, vilket leder till en förstaplats. I sex lokala arbetsmarknader ligger andelen högutbildade på under 10 procent. De är Filipstad, Dorotea, Hällefors, Vansbro, Gislaved och Årjäng. Här är därmed förutsättningarna sämre för att rekrytera arbetskraft med hög teoretisk kompetens. Hälsa Försäkringskassan redovisar uppgifter om ohälsotalets storlek. Ohälsotalet mäter antalet utbetalda dagar med sjukpenning (inklusive förlängd och fortsatt sjukpenning), arbetsskadesjukpenning, rehabiliteringspenning, sjukersättning och aktivitetsersättning från socialförsäkringen per försäkrad i åldern 16-64 år. Det visar sig att skillnaderna är väldigt stora runt om i landet. I Värnamo, Stockholm-Solna, Växjö och Gislaved var ohälsotalet under 2009 lägre än 30 utbetalda dagar per person. Stora delar av Götaland är mörkgröna eller ljusgröna på karta 9. I inre Svealand och Norrland är ohälsotalet dubbelt så högt. Haparanda utmärker sig extra mycket i negativ bemärkelse med närmare 60 utbetalda dagar per person. 14

Utvecklingen för Västsverige Om vi utgår från de 51 kommuner som finns i Västsvenska Industri- och Handelskammarens arbetsområde (Västra Götalands län + Kungsbacka och Varbergs kommuner i Hallands län), finns det åtta lokala arbetsmarknader i Västsverige. Åmåls kommun tillhör Karlstads lokala arbetsmarknad, som i övrigt består av nio Värmlandskommuner. Till Göteborgs lokala arbetsmarknad hör även Falkenbergs kommun i Halland. Göteborg kommer på andra plats när alla Sveriges 75 lokala arbetsmarknader jämförs och är också den enda västsvenska region som får en mörkgrön färg på karta 10. Tre lokala arbetsmarknader blir ljusgröna. Det är Lidköping-Götene på 10:e plats samt Strömstad och Borås som delar 16:e platsen. Övriga fyra regioner blir gulfärgade. Det rör sig om Karlstad (plats 28), Trollhättan-Vänersborg (plats 33), Skövde (plats 39) och Bengtsfors- Dals-Ed (plats 53). Göteborg noterar bäst resultat bland de västsvenska regionerna för sex av åtta variabler. Här är Göteborg också bättre än rikets genomsnitt. Lidköping-Götene har Västsveriges högsta förvärvsintensitet medan nyföretagandet var högst i Bengtsfors-Dals-Ed. Bland övriga resultat märks Strömstads höga nyföretagande liksom Bengtsfors-Dals-Eds kraftiga befolkningsminskning och låga andel invånare under 65 år. För att närmare studera den västsvenska utvecklingen, går vi nu ner på kommunnivå. Karta 10. Utvecklingen i Västsverige Av tabell 1 framgår de västsvenska regionernas prestationer i förhållande till rikets genomsnitt: Göteborg Lidköping- Götene Strömstad Borås Karlstad Trollhättan- Vänersborg Skövde Bengtsfors- Dals-Ed Riket Befolkningstillväxt 9,00 % 0,64 % 3,67 % 3,80 % 0,66 % 1,24 % 0,15 % -8,97 % 5,41 % Demografi 84,10 % 79,82 % 77,51 % 80,74 % 79,75 % 79,64 % 79,41 % 75,37 % 81,90 % Förvärvsintensitet 78,91 % 83,26 % 82,15 % 80,17 % 78,75 % 79,57 % 80,86 % 77,53 % 78,51 % Nyföretagande 10,36 8,59 10,74 9,28 7,70 7,19 7,72 10,77 9,96 Näringslivsanställda 69,22 % 66,21 % 67,80 % 68,26 % 61,01 % 62,26 % 62,97 % 64,16 % 67,10 % Lönesumma 284 892 249 948 231 533 255 241 263 698 262 416 252 549 228 240 278 431 Utbildningsnivå 26,10 % 15,11 % 14,94 % 16,29 % 20,09 % 17,26 % 16,30 % 10,82 % 23,00 % Hälsa 30,81 36,02 35,27 36,67 33,00 36,60 36,72 36,93 32,81 Tabell 1. De västsvenska lokala arbetsmarknadernas resultat jämförs med rikets. Observera att ohälsotalet ska vara så lågt som möjligt. 15

Karta 11. Sammanvägt resultat Sammanvägd bild över utvecklingskraften i Västsveriges kommuner Västsvenska kommuner 1. Strömstad 2. Dals-Ed 3. Bengtsfors 4. Åmål 5. Tanum 6. Sotenäs 7. Munkedal 8. Färgelanda 9. Mellerud 10. Lysekil 11. Uddevalla 12. Vänersborg 13. Orust 14. Tjörn 15. Stenungsund 16. Lilla Edet 17. Trollhättan 18. Kungälv 19. Öckerö 20. Göteborg 21. Ale 22. Lerum 23. Härryda 24. Partille 25. Mölndal 26. Kungsbacka 27. Varberg 28. Mark 29. Svenljunga 30. Tranemo 31. Bollebygd 32. Borås 33. Ulricehamn 34. Alingsås 35. Vårgårda 36. Essunga 37. Grästorp 38. Lidköping 39. Vara 40. Herrljunga 41. Falköping 42. Skara 43. Götene 44. Mariestad 45. Gullspång 46. Töreboda 47. Karlsborg 48. Tibro 49. Skövde 50. Hjo 51. Tidaholm Här finns den bästa västsvenska utvecklingen Det är kommunerna runt Göteborg som går allra bäst. På karta 11 syns ett tydligt mörkgrönt och ljusgrönt område i Göteborgsregionen. I topp hamnar Kungsbacka och Härryda, som båda får 4,75 poäng. Övriga mörkgröna kommuner är Stenungsund, Lerum, Mölndal och Kungälv. Den enda ljusgröna kommunen utanför Göteborgsregionen är Strömstad, vars positiva utveckling kan förklaras av den starka gränshandeln med Norge. Vi har i den här studien enbart undersökt nattbefolkningen, det vill säga vi har utgått från personens boendekommun. Även om just Göteborgs kommun inte hamnar allra överst i rankingen, är det tveklöst Göteborg som fungerar som draglok för kommuner som Kungsbacka, Härryda, Stenungsund, Lerum, Mölndal och Kungälv. Utan de arbetstillfällen som Göteborg kan erbjuda, skulle inte de nyss nämnda kommunerna notera så pass fina resultat. En undersökning av dagbefolkningen, det vill säga var folk arbetar någonstans, skulle leda till andra resultat. I botten återfinner vi Mellerud med 1,88 poäng och Gullspång med 2,00 poäng. Fem kommuner blir brandgula. Av dem ligger två i Dalsland (Bengtsfors och Färgelanda) och två i nordöstra Skaraborg (Töreboda och Karlsborg). Den femte brandgula kommunen är Essunga. Stora delar av Västsverige ligger någonstans mittemellan i vår ranking. Här hamnar till exempel Borås, Skövde, Trollhättan, Vänersborg och Uddevalla. I rankingen har vi jämfört alla Sveriges 290 kommuner med varandra. Att det finns fler västsvenska kommuner som är gröna än röda/brandgula på kartorna 11 19, indikerar därför att Västsverige som helhet går något bättre än resten av Sverige. 16

Karta 12. Befolkningstillväxt Karta 13. Demografi Befolkningstillväxt i Västsveriges kommuner 1999-2009. Källa: SCB Andel av befolkningen som är under 65 år i Västsveriges kommuner 2009. Källa: SCB Befolkningstillväxt I 30 av 51 västsvenska kommuner har folkmängden ökat mellan 1999 och 2009. Det är tre kranskommuner till Göteborg som har ökat allra mest. Det handlar om Stenungsund (18 procent), Kungsbacka (15 procent) och Härryda (14 procent). Stenungsunds befolkningstillväxt överträffas endast av sex andra svenska kommuner. Utanför Göteborgs lokala arbetsmarknad är det bara Borås, Strömstad och Uddevalla som har vuxit mer än rikets genomsnitt. Gullspång och Bengtsfors har tappat mer än 10 procent av det invånarantal som fanns vid 1900-talets slut. För Mellerud, Karlsborg, Färgelanda och Sotenäs ligger nedgången mellan 5 och 10 procent. I resten av fallen rör det sig bara om några enstaka procents ökning eller minskning. Demografi Härryda har med sina 86 procent Västsveriges högsta andel invånare under 65 år. Tillsammans med Göteborg och Mölndal utgör de den mörkgröna delen av kartan. Det blir återigen tydligt att det är inom Göteborgs lokala arbetsmarknad som de bästa resultaten noteras, men även Trollhättan, Skövde och Borås har en gynnsam demografisk struktur. I Sotenäs och Bengtsfors är däremot åldersstrukturen en annan. Mer än var fjärde invånare är över 65 år, ett öde de delar med Karlsborg, Gullspång och Mellerud. Den unga befolkningen har lämnat dessa kommuner för platser som kan erbjuda bättre karriärmöjligheter. 17

Karta 14. Förvärvsintensitet Karta 15. Nyföretagande Andel av nattbefolkningen (20-64 år) i Västsveriges kommuner som förvärvsarbetar 2007. Källa: StatNord Antal nystartade företag per 1 000 invånare i Västsveriges kommuner 2009. Källa: Tillväxtanalys Förvärvsintensitet Karta 14 är påfallande grön, vilket visar att de flesta västsvenska kommuner har en hög förvärvsintensitet. De större städerna Göteborg, Trollhättan och Borås hör emellertid till undantagen. En förklaring är att de hyser många studenter som läser på universitet eller högskola och därför inte förvärvsarbetar. Men för Göteborgs del rör det sig också om personer som lever i ett långvarigt utanförskap, i synnerhet i vissa stadsdelar. I Tranemo är förvärvsintensiteten högst i hela Västsverige. Närmare 87 procent av befolkningen mellan 20 och 64 år förvärvsarbetar. Det är faktiskt bara tre kommuner i hela landet (Gnosjö, Habo och Värnamo) som överträffar denna nivå. Men så många som åtta västsvenska kommuner återfinns bland den tiondel kommuner i riket som har högst förvärvsintensitet. Utöver Tranemo är det Bollebygd, Kungsbacka, Lerum, Öckerö, Härryda, Kungälv och Götene. Nyföretagande När det gäller det västsvenska nyföretagandet är resultaten betydligt mer blandade. Det finns goda exempel, där främst Orust, Kungsbacka, Vara, Strömstad och Dals-Ed utmärker sig. Men det finns också många kommuner där alldeles för få nya företag startas. I Karlsborg, Grästorp och Trollhättan låg nyföretagandet under 2009 på under 6 stycken per 1 000 invånare. Det återstår alltså en hel del innan Västsverige kan tillhöra de mest entreprenörsinriktade svenska regionerna. På kartan märks ett ganska grönt område runt Göteborg liksom i norra Bohuslän och nordvästra Dalsland. Lägre är nyföretagandet i kommuner längs med Vänern och Vättern. 18

Karta 16. Näringslivsanställda Karta 17. Lönesumma Andel näringslivsanställda i Västsveriges kommuner 2008. Källa: SCB Lönesumma per sysselsatt i Västsveriges kommuner 2008. Källa: SCB Näringslivsanställda Ingenstans i Västsverige finns det någon kommun med en riktigt hög andel näringslivsanställda. Karta 16 är därmed den enda västsvenska kommunkarta som saknar en mörkgrön färg. En utmaning för Västsverige blir därför att få fram fler företag som kan sysselsätta en allt större del av befolkningen. Däremot finns det 15 ljusgröna kommuner, så helt dystert är inte läget. Allra mest beroende av offentliga arbetsgivare är man i Karlsborg och Vänersborg. Där arbetar bara 54 respektive 58 procent inom näringslivet. Tranemo är med sina 73 procent den västsvenska kommun som har högst andel näringslivsanställda. Lönesumma Kartan över lönesumman per sysselsatt visar på ett grönt bälte från Göteborgsområdet upp längs med Göta älv till Vänersborg. Skövde är den enda grönfärgade kommunen utanför detta område. Kungsbacka, Härryda, Lerum och Partille har alla lönesummor över 300 000 kronor och hamnar därmed i topp. Låga nivåer återfinns i Dalsland och norra Bohuslän. I den totala lönesumman ingår bara löner som utbetalats av svenska arbetsgivare men eftersom vi med sysselsatta här endast utgår från personer som arbetar i Sverige, kommer inte gränsregionerna att missgynnas. Malmö-Lund, vars positiva resultat gällande lönesumman redovisades i ett tidigare kapitel, är ett exempel på detta. 19

Karta 18. Utbildningsnivå Karta 19. Hälsa Andel högutbildade i Västsveriges kommuner 2009. Källa: SCB Ohälsotalets storlek i Västsveriges kommuner 2009. Källa: Försäkringskassan Utbildningsnivå Den västsvenska utbildningsnivån ger ingen enhetlig bild utan är i stället starkt differentierad mellan kommunerna. I Göteborg och Mölndal kan över 30 procent betecknas som högutbildade och även andra kommuner i Göteborgsområdet karaktäriseras av en hög utbildningsnivå. Detsamma gäller för högskoleorterna Skövde, Trollhättan och Borås. Svenljunga har lägst andel högutbildade i hela Västsverige. Där har färre än 10 procent en eftergymnasial utbildning på tre år eller mer. Det framgår tydligt att de högutbildade söker sig till de befolkningsmässigt större kommunerna. I bottenskiktet hittar vi så gott som uteslutande kommuner med färre än 15 000 invånare. Hälsa Västsvenskarna är förhållandevis friska vid en riksomfattande kommunjämförelse. Arton kommuner blir mörkgröna eller ljusgröna på karta 19, medan bara åtta blir brandgula eller röda. Friskast är Kungsbackaborna med ett ohälsotal på 23 dagar per person. Andra kranskommuner till Göteborg delar samma utveckling. Högst är ohälsotalet i nordöstra Skaraborg. Gullspångs ohälsotal på nästan 51 dagar är bland de högsta i hela landet. Även grannkommunen Töreboda har ett högt ohälsotal. 20

Bilaga 1. Så gjordes studien Följande åtta variabler ingår i studien: 1. Befolkningstillväxt, 1999 2009 2. Demografi, andel av befolkningen som är under 65 år, 31/12 2009 3. Förvärvsintensitet, andel av den lokala arbetsmarknadens nattbefolkning 20 64 år som förvärvsarbetar, 2007 6 4. Nyföretagande, antal nystartade företag per 1 000 invånare, 2009 5. Näringslivsanställda, andel av den sysselsatta nattbefolkningen som arbetar inom näringslivet, 2008 6. Lönesumma per sysselsatt, 2008 7. Utbildningsnivå, andel högutbildade mellan 25 och 64 år, 2009 8. Hälsa, storleken på ohälsotalet, 2009 Statistikkälla för befolkningstillväxten, demografin, näringslivsanställda, lönesumman och utbildningsnivån är SCB. Förvärvsintensiteten redovisas av StatNord, Tillväxtanalys är ansvarig myndighet för nyföretagarstatistiken medan Försäkringskassan publicerar ohälsotalet. De 75 lokala arbetsmarknaderna har rangordnats efter sina resultat och har utifrån det erhållit poäng. Fördelningen av poäng följer en normalfördelning, där 10 procent får poängen 5, 20 procent får poängen 4, 40 procent får poängen 3, 20 procent får poängen 2 och 10 procent får poängen 1. Varje poäng motsvaras av en specifik färg på kartan, se följande tabell. Placering Poäng Färg 1 7 5 Mörkgrön 8 22 4 Ljusgrön 23 53 3 Gul 54 68 2 Brandgul 69 75 1 Röd Tabell 2. Placering, poäng och färg för de lokala arbetsmarknaderna. på den sammanvägda kartan, de med den näst högsta medelpoängen får en ljusgrön färg, och så vidare. Intervallen framgår av tabell 3: Medelpoäng Färg 4,00 Mörkgrön 3,50 3,99 Ljusgrön 2,51 3,49 Gul 2,01 2,50 Brandgul 2,00 Röd Tabell 3. Intervall för det sammanvägda resultatet. Vi har gått till väga på precis samma sätt när det gäller de västsvenska kommunerna. Skillnaden är att följande placering leder fram till respektive poäng och färg: Placering Poäng Färg 1 29 5 Mörkgrön 30 87 4 Ljusgrön 88 203 3 Gul 204 261 2 Brandgul 262 290 1 Röd Tabell 4. Placering, poäng och färg för kommunerna. Därefter räknas en medelpoäng fram och de intervall som används för färgläggningen på den sammanvägda kartan är identiska med dem som gäller för de lokala arbetsmarknaderna. Varje lokal arbetsmarknad får därmed en poängsumma utifrån de åtta ingående variablerna. Poängsumman delas med åtta för att vi ska få en medelpoäng. Regioner med den högsta medelpoängen får en mörkgrön färg 6. I skrivande stund är 2007 års statistik den senast tillgängliga om man vill ha med gränspendlarna. SCB har visserligen statistik om förvärvsintensitet för 2008, men här räknas inte gränspendlarna med. 21

Bilaga 2. Vad är en lokal arbetsmarknad? SCB för statistik över svenskars arbetspendling, både den pendling som sker inom en kommun och den pendling som sker över en kommungräns. Om pendlingen ut från en kommun är tillräckligt omfattande, förs den till det regionala centrum dit pendlingen är störst. En lokal arbetsmarknad är därmed en funktionell region som består av en eller flera kommuner 7. Arbetspendlingen över kommungräns har ökat kraftigt med åren, från 14 procent år 1970 till 33 procent år 2007 8. Det har gjort att de lokala arbetsmarknadernas antal har blivit betydligt färre, vilket framgår av figur 3. I dag finns det alltså 75 lokala arbetsmarknader av mycket varierande storlek. Störst är Stockholm-Solnas lokala arbetsmarknad med 2,4 miljoner invånare och 36 ingående kommuner. 2 500 000 200 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 1970 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2008 Figur 3. Antalet lokala arbetsmarknader i Sverige från 1970 till 2008. Minst är Sorseles lokala arbetsmarknad, som bara består av Sorsele kommun. Den har endast 2 700 invånare. Figur 4 illustrerar att många lokala arbetsmarknader har en ytterst liten storlek: Figur 4. Antalet invånare i de svenska arbetsmarknadsregionerna. 2 000 000 1 500 000 1 000 000 500 000 Sorsele Dorotea Åsele Arjeplog Överkalix Jokkmokk Storuman Arvidsjaur Vansbro Vilhelmina Hällefors Årjäng Haparanda Malung Härjedalen Filipstad Strömsund Torsby Hagfors Bengtsfors-Dals-Ed Lycksele Gällivare Ljusdal Kramfors Sollefteå Tranås Fagersta Strömstad Söderhamn Älmhult Kiruna Vimmerby Värnamo Mora Arvika Västervik Avesta Ljungby Vetlanda Bollnäs-Ovanåker Ludvika Karlskoga Karlshamn-Olofström Oskarshamn Hudiksvall Gislaved Örnsköldsvik Gotland Nyköping-Oxelösund Lidköping-Götene Skellefteå Karlskrona Östersund Halmstad Kalmar Växjö Umeå Sundsvall Falun-Borlänge Eskilstuna Gävle Borås Kristianstad-Hässleholm Norrköping Luleå Skövde Trollhättan-Vänersborg Karlstad Jönköping Örebro Västerås Linköping Malmö-Lund Göteborg Stockholm-Solna 22

I ett europeiskt perspektiv är de svenska storstadsregionerna små. Hamburg, Milano och Manchester är till exempel dubbelt så stora som Stockholm, enligt statistik från Eurostat. De 15 befolkningsmässigt största svenska lokala arbetsmarknaderna anges i tabell 5: Placering Lokal arbetsmarknad Folkmängd 31/12 2009 1 Stockholm-Solna 2 395 800 2 Göteborg 1 084 511 3 Malmö-Lund 1 063 771 4 Linköping 251 594 5 Västerås 228 807 6 Örebro 227 043 7 Jönköping 209 279 8 Karlstad 200 966 9 Trollhättan-Vänersborg 198 964 10 Skövde 178 133 11 Luleå 172 451 12 Norrköping 171 840 13 Kristianstad-Hässleholm 171 448 14 Borås 156 472 15 Gävle 156 253 Tabell 5. De 15 största lokala arbetsmarknaderna, sett till folkmängden. 7. Mer information om hur indelningen går till, finns på SCB:s hemsida. 8. Se SCB:s publikation Lokala arbetsmarknader egenskaper, utveckling och funktion. 23

Bilaga 3a. Lokala arbetsmarknader sammanvägt resultat Placering Lokal arbetsmarknad Medelpoäng 1 Stockholm-Solna 4,75 2 Göteborg 4,63 3 Malmö-Lund 4,25 4 Växjö 4,00 5 Linköping 3,88 5 Värnamo 3,88 7 Jönköping 3,75 7 Älmhult 3,75 7 Halmstad 3,75 10 Gislaved 3,63 10 Ljungby 3,63 10 Lidköping-Götene 3,63 10 Västerås 3,63 10 Falun-Borlänge 3,63 10 Gävle 3,63 16 Norrköping 3,50 16 Kalmar 3,50 16 Karlskrona 3,50 16 Strömstad 3,50 16 Borås 3,50 16 Örebro 3,50 16 Umeå 3,50 23 Nyköping-Oxelösund 3,38 23 Vetlanda 3,38 23 Örnsköldsvik 3,38 23 Östersund 3,38 23 Kiruna 3,38 28 Tranås 3,25 28 Gotland 3,25 28 Karlstad 3,25 28 Sundsvall 3,25 28 Luleå 3,25 33 Oskarshamn 3,13 33 Karlshamn-Olofström 3,13 33 Kristianstad-Hässleholm 3,13 33 Trollhättan-Vänersborg 3,13 33 Malung 3,13 33 Gällivare 3,13 39 Eskilstuna 3,00 39 Skövde 3,00 39 Fagersta 3,00 39 Avesta 3,00 43 Årjäng 2,88 43 Karlskoga 2,88 43 Mora 2,88 43 Ljusdal 2,88 43 Bollnäs-Ovanåker 2,88 43 Hudiksvall 2,88 49 Västervik 2,75 49 Vimmerby 2,75 49 Arvika 2,75 49 Ludvika 2,75 53 Bengtsfors-Dals-Ed 2,63 53 Vansbro 2,63 53 Härjedalen 2,63 Placering Lokal arbetsmarknad Medelpoäng 53 Skellefteå 2,63 53 Arjeplog 2,63 53 Jokkmokk 2,63 59 Kramfors 2,50 60 Sollefteå 2,38 61 Torsby 2,25 61 Strömsund 2,25 61 Arvidsjaur 2,25 64 Storuman 2,13 64 Lycksele 2,13 64 Haparanda 2,13 67 Hällefors 2,00 67 Söderhamn 2,00 67 Sorsele 2,00 67 Dorotea 2,00 71 Hagfors 1,88 72 Filipstad 1,63 72 Vilhelmina 1,63 72 Överkalix 1,63 75 Åsele 1,50 24

Bilaga 3b. Västsvenska kommuner sammanvägt resultat Placering Kommun Medelpoäng 1 Kungsbacka 4,75 1 Härryda 4,75 3 Stenungsund 4,25 3 Lerum 4,25 5 Mölndal 4,13 6 Kungälv 4,00 7 Partille 3,88 7 Öckerö 3,88 7 Göteborg 3,88 10 Ale 3,75 11 Tjörn 3,63 11 Bollebygd 3,63 11 Strömstad 3,63 11 Alingsås 3,63 15 Varberg 3,50 15 Orust 3,50 17 Tranemo 3,38 17 Borås 3,38 17 Skövde 3,38 20 Götene 3,25 20 Ulricehamn 3,25 22 Vårgårda 3,13 22 Mark 3,13 22 Uddevalla 3,13 22 Lidköping 3,13 22 Falköping 3,13 27 Grästorp 3,00 27 Vara 3,00 27 Trollhättan 3,00 27 Skara 3,00 31 Lilla Edet 2,88 31 Herrljunga 2,88 31 Vänersborg 2,88 31 Hjo 2,88 35 Sotenäs 2,75 35 Tanum 2,75 35 Dals-Ed 2,75 35 Svenljunga 2,75 35 Tibro 2,75 35 Tidaholm 2,75 41 Munkedal 2,63 41 Lysekil 2,63 41 Åmål 2,63 41 Mariestad 2,63 45 Essunga 2,50 46 Töreboda 2,38 47 Färgelanda 2,25 47 Karlsborg 2,25 47 Bengtsfors 2,25 50 Gullspång 2,00 51 Mellerud 1,88 25

Bilaga 3c. Lokala arbetsmarknader variabel för variabel 26 Befolkningstillväxt Demografi Förvärvsintensitet Nyföretagande Procent Placering Procent Placering Procent Placering Antal Placering Arjeplog 9,03 % 60 74,67 % 62 81,60 % 15 10,47 7 Arvidsjaur 8,45 % 56 74,40 % 64 80,84 % 24 6,40 63 Arvika 1,04 % 33 77,60 % 42 77,99 % 54 7,39 51 Avesta 4,80 % 47 77,61 % 41 78,96 % 41 7,80 36 Bengtsfors-Dals-Ed 8,97 % 59 75,37 % 60 77,53 % 60 10,77 5 Bollnäs-Ovanåker 5,02 % 48 76,85 % 51 80,23 % 29 8,37 25 Borås 3,80 % 13 80,74 % 11 80,17 % 30 9,28 14 Dorotea 13,79 % 71 70,97 % 74 82,42 % 8 5,45 70 Eskilstuna 4,23 % 10 80,44 % 16 75,75 % 70 7,81 35 Fagersta 4,18 % 44 76,80 % 52 77,21 % 64 7,70 38 Falun-Borlänge 1,17 % 23 80,25 % 19 79,98 % 33 8,65 17 Filipstad 10,65 % 66 74,37 % 65 75,09 % 73 3,63 75 Gislaved 4,17 % 43 81,87 % 5 85,58 % 2 6,34 64 Gotland 0,36 % 28 79,38 % 27 78,67 % 45 11,69 2 Gällivare 9,61 % 62 77,50 % 44 80,41 % 27 7,50 47 Gävle 1,51 % 19 80,32 % 18 77,99 % 55 7,40 50 Göteborg 9,00 % 3 83,76 % 3 78,91 % 42 10,36 8 Hagfors 12,25 % 69 73,17 % 71 77,09 % 66 5,09 72 Halmstad 6,40 % 4 80,50 % 14 79,82 % 36 8,48 21 Haparanda 3,65 % 42 78,30 % 35 64,93 % 75 7,59 44 Hudiksvall 3,27 % 41 78,67 % 32 78,45 % 46 7,91 32 Hällefors 9,41 % 61 73,37 % 70 75,31 % 72 7,91 33 Härjedalen 8,70 % 57 74,10 % 68 82,80 % 7 9,99 10 Jokkmokk 15,23 % 73 75,83 % 58 79,93 % 34 9,34 13 Jönköping 5,22 % 6 81,42 % 8 82,26 % 9 8,30 27 Kalmar 1,39 % 20 79,03 % 28 79,02 % 40 8,63 18 Karlshamn-Olofström 2,17 % 39 77,10 % 48 78,37 % 47 7,54 46 Karlskoga 6,94 % 53 76,97 % 50 78,25 % 51 4,93 74 Karlskrona 2,90 % 17 79,78 % 21 77,94 % 56 8,13 29 Karlstad 0,66 % 24 79,75 % 23 78,75 % 44 7,70 39 Kiruna 9,86 % 63 78,30 % 34 82,08 % 11 7,66 40 Kramfors 12,14 % 68 74,79 % 61 76,59 % 67 8,47 22 Kristianstad-Hässleholm 3,54 % 15 79,52 % 25 78,35 % 48 8,41 23 Lidköping-Götene 0,64 % 25 79,82 % 20 83,26 % 6 8,59 19 Linköping 4,43 % 8 81,67 % 7 76,39 % 68 7,79 37 Ljungby 0,26 % 27 78,68 % 31 84,02 % 4 8,20 28 Ljusdal 5,31 % 49 76,78 % 53 78,79 % 43 10,01 9 Ludvika 6,69 % 51 76,40 % 56 77,38 % 63 7,20 57 Luleå 0,59 % 31 80,48 % 15 77,78 % 58 7,34 53 Lycksele 7,23 % 54 77,73 % 40 80,68 % 25 5,40 71 Malmö-Lund 10,61 % 2 82,27 % 4 75,78 % 69 11,51 3 Malung 4,73 % 46 77,38 % 46 81,86 % 12 11,39 4 Mora 2,06 % 37 77,40 % 45 81,37 % 17 8,30 26 Norrköping 3,37 % 16 81,30 % 9 75,53 % 71 7,60 43 Nyköping-Oxelösund 3,82 % 12 77,93 % 38 80,15 % 31 9,40 12 Oskarshamn 2,67 % 40 77,89 % 39 81,27 % 19 5,94 68 Skellefteå 2,15 % 38 78,86 % 29 80,61 % 26 5,58 69 Skövde 0,15 % 26 79,41 % 26 80,86 % 23 7,42 49 Sollefteå 8,74 % 58 74,66 % 63 78,34 % 49 7,85 34 Sorsele 15,44 % 74 72,37 % 72 81,13 % 21 5,07 73 Stockholm-Solna 11,46 % 1 85,05 % 1 78,29 % 50 13,03 1 Storuman 11,94 % 67 73,57 % 69 80,31 % 28 6,09 66 Strömstad 3,67 % 14 77,51 % 43 82,15 % 10 10,74 6 Strömsund 13,75 % 70 74,27 % 66 79,80 % 37 8,59 20 Sundsvall 0,41 % 29 79,75 % 22 79,74 % 38 8,01 31 Söderhamn 7,48 % 55 76,51 % 55 72,93 % 74 6,07 67 Torsby 10,29 % 64 74,23 % 67 79,91 % 35 6,98 60 Tranås 1,07 % 34 77,13 % 47 81,73 % 13 7,27 54 Trollhättan-Vänersborg 1,24 % 22 79,64 % 24 79,57 % 39 7,19 58 Umeå 5,84 % 5 84,10 % 2 77,41 % 62 7,24 55 Vansbro 6,78 % 52 75,73 % 59 80,87 % 22 8,85 16 Vetlanda 1,86 % 36 78,62 % 33 84,96 % 3 7,23 56 Vilhelmina 10,62 % 65 76,73 % 54 77,89 % 57 6,83 62 Vimmerby 5,38 % 50 77,10 % 49 80,13 % 32 7,01 59 Värnamo 2,45 % 18 80,53 % 13 86,97 % 1 7,58 45 Västervik 4,32 % 45 76,24 % 57 78,11 % 52 8,12 30 Västerås 4,12 % 11 80,68 % 12 77,48 % 61 7,48 48 Växjö 4,81 % 7 81,10 % 10 81,23 % 20 9,27 15 Årjäng 1,34 % 21 77,99 % 37 81,58 % 16 7,64 41 Åsele 15,55 % 75 71,56 % 73 77,09 % 65 7,37 52 Älmhult 0,52 % 30 78,80 % 30 83,92 % 5 8,38 24 Örebro 4,29 % 9 81,75 % 6 78,00 % 53 7,61 42 Örnsköldsvik 1,85 % 35 78,28 % 36 81,64 % 14 6,85 61 Östersund 1,02 % 32 80,36 % 17 81,29 % 18 9,67 11 Överkalix 14,73 % 72 70,60 % 75 77,60 % 59 6,11 65