Genomförande av avtal mm för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler - FATCA

REMISSYTTRANDE Vår referens: 2014/00116 Er referens: Fi2014/2687 1 (17) 2014-09-08 Finansdepartementet Skatte- och tullavdelningen Att. Marcus Sjögren S-103 33 Stockholm Genomförande av avtal mm för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler - FATCA Sammanfattning Svenska Bankföreningen tillstyrker genomförandet av avtalet mellan Sverige och USA avseende den amerikanska lagstiftningen FATCA men anser att bördan för finansiella institut med avseende på identifiering av amerikanska konton m.m. inte står i rimlig proportion till vad som i huvudsak synes vara ensidiga amerikanska ekonomiska intressen. Vidare bör flera delar i lagstiftningen preciseras och förklaras närmare. I delar i den föreslagna svenska lagen framgår åligganden för finansiella institut redan före tidpunkten för ikraftträdandet av lagen (den 1 april 2015), jfr t.ex. 3 kap. 7 1 st. 5 och 4 kap. 1 i den föreslagna lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, IDKL. Bankföreningen ifrågasätter om denna reglering är förenlig med de grundläggande rättsprinciperna om förutsebarhet och legalitet i lagstiftningen. Bankföreningen anser att begrepp som är främmande för svensk rättstradition bör undvikas i lagtexten och endast användas i fall där detta är absolut nödvändigt för att avtalet ska anses beaktat. Svenska begrepp och uttryck bör användas när dessa får anses ha samma innebörd som de begrepp som används i avtalet. Lagstiftningen hänvisar i flera delar till definitioner som återfinns i amerikansk rätt, i synnerhet i de delar som innehåller definitioner. Sverige har i FATCAavtalet åtagit sig att följa dessa definitioner. Det kan ifrågasättas om en nationell lagstiftning som hänvisar till annan intern nationell lagstiftning uppfyller kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet för den som ska tillämpa lagen. Det är administrativt betungande och tveksamt i konstitutionellt hänseende att i svensk lag kräva en analys av ett annat lands lagstiftning för att avgöra om man har uppfyllt förpliktelserna enligt den svenska lagen.

2 (17) Bankföreningen avstyrker kraven på stängning av konton i vissa fall. Bankföreningen anser att kraven i den föreslagna lagstiftningen avseende stängning av konton i vissa fall kan komma i konflikt med annan intern rätt, t.ex. lagen om insättningsgaranti (den s.k. kontraheringsplikten) samt lagen om värdepappersfonder. Det bör klargöras i den nya lagen att denna tar över befintlig lagstiftning, om så är fallet, samt att det, där det behövs, görs lagändringar som tillåter stängning av konton i enlighet med den föreslagna IDKL. Bankföreningen vill framföra följande. 1 Följande utgångspunkter bör gälla för lagstiftningen För att kraven enligt FATCA, som är en mycket omfattande och detaljerad amerikansk lagstiftning med tillhörande förordningstext, som utmynnat i ett bilateralt avtal med mellan Sverige och USA, ska bli begripliga för den som ska tillämpa den svenska lagstiftningen måste följande krav ställas på den svenska lagen: 1. att det tydligt framgår vem som ska rapportera till Skatteverket och vem som inte ska rapportera till Skatteverket, dvs. vem som är undantagen från rapporteringsskyldighet. Det blir exempelvis svårt att utläsa av lagen vilka konton som är rapporteringspliktiga när lagtexten i 6 kap. 1 lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, härefter IDKL, anger vilka kontoinnehavare vars konton inte ska rapporteras till Skatteverket. Det blir tydligare med en positiv uppräkning av den krets vars konton faktiskt ska rapporteras. Det bör med andra ord vara möjligt att koka ned rapporteringsskyldigheten till en begriplig krets baserad på svenska förhållanden. 2. vilka slags konton som ska rapporteras 3. hur rapporteringen ska gå till. Finansdepartementet har valt att i skatteförfarandelagen (SFL) reglera själva rapporteringsskyldigheten till Skatteverket samt vad som ska rapporteras. Därutöver föreslås en särskild lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, härefter IDKL. Denna lag bygger uteslutande på innehållet i FATCA-avtalet. Vidare föreslås en särskild lag om Skatteverkets skyldighet att överföra uppgifter till USA enligt FATCA-avtalet. En målsättning vid genomförandet av avtalet i svensk lag bör vara att avtalets syften uppfylls och att den svenska lagstiftningen går att tillämpa i Sverige, utan nödvändigt bistånd av amerikanska skattejurister. Detta är ett grundläggande rättssäkerhetskrav. I 1 Bankföreningen noterar att numreringen av stycken och punkter i den svenska versionen av avtalet blivit felaktig. I remissvaret framförs därför synpunkterna med hänvisning till den engelska versionen av avtalet.

3 (17) framställningen nedan framgår närmare exempel där klargöranden i lagtext eller motivering är behövlig. Genomförandet av avtalet inklusive bilaga I och II till detta, genom tillskapandet av IDKL, innebär att systematiken i avtalet i viss mån bryts upp. I den nya lagen genomförs olika delar i avtalet på olika ställen och bryter mot systematiken och uppställningen i avtalet inklusive bilagorna. Detta leder till en viss förvirring när innebörden av lagstiftningen ska utläsas. Flera av Sveriges banker har hanterat FATCA under flera år och bankerna har, i brist på intern lagstiftning i Sverige, varit hänvisade till den amerikanska lagstiftningen och dess förordningstext ( FATCA-regulations ) samt modellavtal 1 publicerad på IRS hemsida. Den metod för genomförande som valts av Finansdepartementet innebär vissa svårigheter att orientera sig kring vad som hittills uppfattats som åligganden enligt amerikansk rätt och modellavtalet för FATCA, och vad som gäller enligt den föreslagna lagen IDKL. Vissa delar av avtalet har utelämnats helt vid genomförandet, vilket skapar osäkerhet kring dess betydelse vid tillämpningen av lagen och bakomliggande avtal, exempelvis broad participation retirement fund. Allmänt om den föreslagna lagstiftningen - proportionalitetsprincipen Bankföreningen vill till att börja med erinra om tidigare av föreningen förmedlade farhågor vid en kraftig ökning av informationsutbyte på automatisk väg mellan världens länder, en utveckling som har tagit fart genom USA:s ensidiga extraterritoriella lagstiftningsåtgärd FATCA. Det finns enligt Bankföreningens bedömning en uppenbar risk att enskilda personer kommer i kläm mellan olika länders skattekrav när uppgifter om deras konton m.m. kommer att spridas på det sätt som föreslås. Den svenska kontrolluppgiftslagstiftningen bygger på att kontrolluppgifter lämnas på personer med skattemässig hemvist i Sverige (obegränsat skattskyldiga). Därutöver har Sverige vissa åligganden enligt internationell rätt och EU-rätt att lämna kontrolluppgifter eller ge ut annan information för skattekontrolländamål rörande personer med hemvist i andra länder (begränsat skattskyldiga). Dessa åligganden utgörs till viss del av utbyte på automatisk väg, men oftast är informationsutbytet baserat på att uppgifter lämnas ut på begäran i samband med olika slags kontrollinsatser. Den nya utvecklingen, med FATCA som förebild, är dock betydligt mera långtgående, i synnerhet när det gäller sättet att identifiera rapporteringspliktiga konton och vad som rapporteras. Föreningen vill därför särskilt erinra om att den så kallade proportionalitetsprincipen i lagstiftningen måste respekteras. Nyttan och behovet av en intern lagstiftning med vissa syften måste stå i rimlig proportion till risken för olägenheter och särskilt ingripande åtgärder som kan drabba enskilda negativt.

4 (17) Vi hänvisar i detta sammanhang till vad som sägs om proportionalitetsprincipen i betänkandet Förbudet mot dubbla förfaranden och andra rättssäkerhetsfrågor i skatteförfarandet, SOU 2013:62. Vi hänvisar också till sammanfattningen av yttrandet över ändringar i penningtvättsdirektivet m.m. (KOM(2013) 45 och KOM(2013)44) av den europeiska datatillsynsmannen av den 4 juli 2013 (EUT 2014/C 32/06) med en rad krav för att stärka rättssäkerheten för enskilda. Bankföreningen anser därför att en rimlig hänsyn bör tas till skyddet av enskildas intressen och att regeringen därför bör tillse att det för enskildas behov inrättas någon form av tvistelösningsmekanism om skattekrav riktas mot enskilda från flera olika länder. Risken för dubbelbeskattning kommer sannolikt att öka med det utökade informationsutbytet. Definitioner och uttryck i lagstiftningen I den nya lagen används begrepp och uttryck som hämtats från den svenska översättningen av avtalet. Flera begrepp och uttryck är främmande i svenskt språkbruk och i den svenska rättsordningen. Tolkningen av begreppens innebörd blir därmed öppen och skapar osäkerhet. Det uppstår också en osäkerhet kring om vägledning för tolkningen ska hämtas från amerikansk rätt eller ges en självständig tolkning baserad på svensk rättstradition. Bankföreningen anser mot denna bakgrund att det vore värdefullt om det i förarbetena kommenteras hur begreppen ska tolkas, t.ex. om de ska ges en självständig innebörd i ljuset av svensk rätt och lagtolkningstradition. Bankföreningen anser dessutom att följande använda begrepp som återfinns på flera ställen i den föreslagna lagen IDKL, bör ersättas med begrepp enligt svenskt språkbruk eller definieras närmare: Finansiell enhet bör ersättas med det i svenskt språkbruk vedertagna uttrycket finansiellt institut. Begreppet har en tillräckligt vid innebörd. I avtalet används på engelska termen financial institution. Eftersom det finns en definition av financial institution i avtalet och som införs i den föreslagna IDKL anser Bankföreningen att begreppet finansiellt institut bör användas i lagen i stället för det mera främmande uttrycket finansiell enhet. Detta oberoende av definitionen av finansiellt institut i 1 kap. 5 p. 7 bank- och finansieringsrörelselagen (2004:297). Kontrollerande personer - Begreppet bör bytas ut mot personer med bestämmande inflytande och ledning avseende begreppets innebörd bör kunna hämtas genom en hänvisning till lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (2009:62), jfr 1 kap. 5 p. 8 i denna lag. Om kunden är en juridisk person ska personer med bestämmande inflytande enligt förarbetena (prop. 2008/09:70, s. 184) anses vara

5 (17) - direkta och indirekta fysiska ägare om innehavet i kunden uppgår till mer än 25 procent, och fysiska personer som utövar ett bestämmande inflytande över kunden. Det är viktigt att möjliggöra för finansiella enheter att använda gällande åtgärder mot penningtvätt vid identifieringen av kontrollerande personer. Befintligt konto och Nytt konto - Bankföreningen hemställer att reglerna i IRS Notice 2014-33 alternativt ska kunna tillämpas på definitionen för nytt och befintligt konto för enheter. Detta antingen genom att most favoured nation-förfarandet tillämpas eller genom att det av svensk lag framgår att konton som öppnats av företag före 31 december 2014 anses som befintliga konton. Detta skulle kunna framgå av kommentaren till 4 kap. 10, 5 kap. 7, 6 kap. 9, 7 kap. 6 osv. att de amerikanska reglerna kan tillämpas på det sättet. Alternativt att detta tas in i IDKL på annat lämpligt sätt. Vidare bör det finnas en paragraf som tillåter att pre-existing accounts kan behandlas som new accounts i likhet med OECD Common Reporting Standard (CRS). Offentligt konto ordet saknas i normalt svenskt språkbruk. I avtalet beskrivs kontot som ett konto som innehas av ett offentligt organ ( governmental entity ). Myndighetsenhet ordet bör bytas ut mot en term som finns i svenska språket, t.ex. offentligt organ eller liknande. Spärrkonto i normalt språkbruk används spärrat konto. Egenförsäkran Ordet känns främmande i svenskt språkbruk. Bankföreningen anser att begreppet intygande bör kunna användas i stället. Bestämmelsen i 4 kap. 9 1 st. 1. a) IDKL skulle därmed lyda ett intyg [alt. ett intygande..] från kontohavaren. Det bör framgå tydligt i lagens förarbeten, t.ex. i författningskommentaren, liksom framgår av avtalet, att en egenförsäkran inte behöver uppfylla ett särskilt formkrav. Men det är också viktigt det som framgår av förarbetena att de finansiella instituten får använda amerikanska blanketter såsom W8, W9 som egenförsäkran intygande. Det bör vidare klart framgå att den typ av egenförsäkran som ett finansiellt institut i QI-sammanhang inhämtat från en person innan FATCA-lagen blev tillämplig är godkänd. De finansiella företagen skulle i många fall annars behöva dubbla blanketter för det fall kunden t ex utöver ett inlåningskonto har en depå som även innehåller amerikanska värdepapper. De amerikanska skatteblanketterna måste i vissa fall

6 (17) användas för att uppfylla reglerna om Qualified Intermediary (QI), exempelvis om kunden ska få källskatt dragen på utdelningar i amerikanska värdepapper enligt dubbelbeskattningsavtal. Det kan således vara tillräckligt att möjligheten att använda de amerikanska blanketterna framgår av förarbetena till IDKL. Närmare synpunkter på lagstiftningens olika delar Lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCAavtalet, IDKL 2 kap. 13 tredje stycket När det gäller konton som förvaltas till förmån för annan bör särskild hänsyn tas till bestämmelserna om penningtvätt och hur dessa tillämpas av de finansiella instituten idag. Penningtvättsdirektivet är dessutom föremål för översyn och kan komma att ändras så att de nationella myndigheterna får en större egen frihet att själva avgöra riskerna för penningtvätt på nationell nivå, och därmed vilka åtgärder som ska gälla nationellt. 3 kap. 3 - Undantagna produkter Bankföreningen föreslår att de undantag som följer av 3 kap 2 punkt 4 och som gäller kvalificerade utfärdare av kreditkort även bör kunna tillämpas på kontonivå och således även föras in som ett undantaget konto i 3 kap 3. Undantaget bör gälla under förutsättningar att de krav som ställs upp enligt FATCA-avtalet, bilaga II avseende Kvalificerade kreditkortsutfärdare är uppfyllda, vilket innebär att den finansiella enheten ska ha infört riktlinjer och förfaranden om att kundinsättningar inte kan överstiga 50 000 US-dollar, eller att kundinsättningar som överstiger 50 000 US-dollar återbetalas till kunden inom 60 dagar. Att motsvarande regler även ska kunna tillämpas på kontonivå följer av t.ex. UK HMRC Guidance Notes avsnitt 3.3 (Implementation of The International Tax Compliance (United States of America) Regulations 2014 (28 August 2014)). 3 kap. 7 - finansiella enheter med lokalt kundunderlag Det bör framgå vid vilken tidpunkt minst 98 % av värdet på de finansiella konton som förs av den finansiella enheten ska innehas av personer med hemvist i Sverige eller i annan MS inom EU, för att den finansiella enheten ska klassificeras som enhet med lokalt kundunderlag. Vidare uppstår frågan om det är möjligt att länder inom EES-området kan läggas till under förutsättning att det finns ett motsvarande informationsutbyte i förhållande till dylika stater. Vissa mindre finansiella institut i Sverige har exempelvis filial i Norge. Enligt bestämmelsen (1 st. p. 5) ska lokala finansiella institut redan före tidpunkten för ikraftträdandet av lagen (den 1 april 2015) ha infört riktlinjer och förfaranden som

7 (17) överensstämmer med 4-8 kap. Bankföreningen ifrågasätter om denna reglering är förenlig med de grundläggande rättsprinciperna om förutsebarhet och legalitet i lagstiftningen. Lydelsen av lagtexten är dessutom märklig. Det stadgas att de finansiella instituten ska ha infört riktlinker och förfaranden som överensstämmer med 4 8 kap. för att förhindra att den tillhandahåller etc. I 4-8 kap. kan dock ej utläsas att dessa kapitel förhindrar icke-deltagande finansiella enheter att öppna konton. Ett klargörande av lagtexten torde krävas här. För mindre institut blir kraven enligt FATCA-avtalet oproportionerligt höga i förhållande till det mycket begränsade antal kunder som är amerikanska personer i dessa institut och de skatteintäkter som kan tänkas inflyta från dessa. 3 kap. 10 - kvalificerad utfärdare av kreditkort För att få tillämpa undantaget krävs att de finansiella enheterna den 1 juli infört vissa riktlinjer och förfaranden. Sådana riktlinjer kan inte införas med retroaktiv verkan i förhållande till en kund. Vi anser att finansiella institut måste ges en rimlig chans att ändra villkoren från och med att lagen träder i kraft. Detta bör vara självklart mot bakgrund av principen om förutsägbarhet och de finansiella företagens likhet inför lagen. Retroaktivitet kan också bli en konkurrensfråga. 4 kap. Allmänt Kapitlet berör granskning av befintliga konton som innehas av fysiska personer. Det bör förtydligas i lagtexten att ett befintligt konto, där det vid granskningen har framkommit en US-indikation, inte ska anses vara rapporteringspliktigt omedelbart utan först efter det att kontohavaren har beretts möjlighet att inom viss tid läka indikationen men inte har lyckats göra det. Som lagtexten nu är skriven kan den tolkas som att kontot blir rapporteringspliktigt omedelbart när det vid granskningen har framkommit en US-indikation (1 ). Kontohavaren har därefter möjlighet att läka indikationen varefter kontot inte ska anses vara rapporteringspliktigt längre (9 ). Denna tolkning förstärks av bestämmelsen i 8 kap. 2 som säger att den finansiella enheten ska meddela kontohavaren att kontot är rapporteringspliktigt. Av allmänmotiveringen (s. 63) framgår att syftet med meddelandet är att kontohavaren ska få en möjlighet att läka indikationen. Lagtexten kan alltså uppfattas som att kontot ska anses vara rapporteringspliktigt under tiden mellan det att indikationen upptäcks och kunden läker indikationen. Av avtalet framgår tydligt att kontot inte ska anses vara rapporteringspliktigt så snart en indikation framkommer, utan först när kontohavaren har beretts möjlighet att läka indikationen men inte lyckas med detta (Annex I, II, B, 3).

8 (17) Föreningen menar därför att lagtexten bör förtydligas på så sätt att det redan i 1 framgår att kontot blir rapporteringspliktigt först när kunden inte har lyckats läka indikationen. Vidare bör det i lagtexten anges inom vilken tid en sådan läkning måste ske. Lämpligtvis bör tiden sättas till 90 dagar efter det att det Finansiella Institutet har kontaktat kontohavaren. Det är en metod som har valts av t.ex. UK där det i HMRC Guidance Notes (5.17) anges följande. Where a Financial Institution has started its review, indicia are found and attempts made to verify or cure those indicia by contacting the account holder, but the account holder does not respond, the account should be treated as reportable 90 days after initiating contact. The 90 day limit is to allow the account holder sufficient time to respond to requests for information. 4 kap. 1 andra stycket I stycket behandlas förändrade förhållanden (change of circumstances) beträffande befintliga konton. Det bör inte krävas att de finansiella instituten bygger nya särskilda system som indikerar när omständigheter uppkommer som anges i första stycket. Instituten bör, i enlighet med vad som anges i Sveriges avtal med USA, kunna förlita sig på de befintliga sökbara elektroniska systemen. Föreningen menar därför att första meningen i stycket ska strykas. I stycket anges vidare att ett konto blir rapporteringspliktigt när en US-indikation tillkommer. I likhet med som sagts ovan i den allmänna kommentaren till 4 kap. menar föreningen att kontot, även i denna situation, ska anses vara rapporteringspliktigt först efter det att kontohavaren har beretts möjlighet att läka indikationen men inte lyckats med detta. Denna ordning följer även av Sveriges avtal med USA, Bilaga I (II C 3 och II E 5). Kontohavaren bör även i detta fall ha 90 dagar på sig att läka indikationen. Föreningen hemställer att andra stycket ändras i enlighet med vad som angetts ovan. 4 kap. 1 tredje stycket Som en följd av vad som sagts ovan om när ett konto ska anses vara rapporteringspliktigt, behöver stycket ändras.

9 (17) 4 kap. 3 Vid granskning av konton vars saldo eller värde uppgick till mer än 1 000 000 USdollar den 30 juni 2014 eller vid utgången av 2014 eller ett senare kalenderår, ska 1 första stycket och 2 tillämpas. Här bör enligt vår bedömning tidpunkten vara utgången av 2015, jämför avtalet, Annex I, II, D. 4 kap. 4 Föreningen anser att skyldigheten att inhämta pappersdokumentation ska vara begränsad till de fall där de elektroniska sökningarna ( inkl i gällande huvudkundregister, "current customer master file") inte inkluderar de punkter som följer av 2 st. p. 1-6 ( se dock ang. p. 6 nedan). Det skulle också vara i enlighet med avtalet under Annex I II D.2. Föreningen vill därför ersätta texten "den huvudsakliga dokumentationen om kontohavaren i den rapporteringsskyldiga finansiella enhetens pappersarkiv" till "gällande huvudkundregister" samt att det av meningen efter tydligt bör framgå att "handlingar" endast behövs när de elektroniska sökningarna (inklusive i gällande huvudkundregister) inte är tillräckliga. Föreningen menar också att "vid utgången av 2014" rätteligen ska vara "vid utgången av 2015". Innebörden av annan liknande information är oklar. Denna punkt går utöver avtalstexten och bör tas bort. 4 kap. 7 Som föreningen förstår syftet med lagrummet ska föreningens medlemmar kunna undanta de konton som redan identifierats för QI ändamål från det due diligence förfarande som beskrivs i 4 kap 1-4. Som lagrummet lyder nu kan dock enligt föreningens tolkning endast sådana personer som inte identifierats som amerikanska medborgare eller med hemvist i USA undantas från det nämnda förfarandet under 4 kap. 1-4. Viktigt i detta sammanhang är att det klart framgår att lagrummet är tillämpligt på den typ av egenförsäkran som ett finansiellt institut i QI-sammanhang inhämtade från en person innan FATCA blev tillämpligt och som styrker om personen är skattskyldig i USA eller inte. I annat fall blir lagrummet verkningslöst för den typ av egenförsäkran som har använts i QI-sammanhang..

10 (17) Därutöver hemställer föreningen att motsvarande bestämmelse införs för de enheter som redan intygat sin amerikanska skattehemvist och lämnat TIN i enlighet med de regler för Qualified Intermediary som gällde innan FATCA började gälla. 5 kap. Skyldighet att dels inhämta egenförsäkran och amerikanskt skatteidentifikationsnummer innan ett konto öppnas, dels att avsluta konton i vissa fall I promemorian föreslås dels att det finansiella institutet ska inhämta en egenförsäkran liksom eventuellt amerikanskt skatteidentifikationsnummer innan ett konto öppnas för en fysisk person, dels att det finansiella institutet i vissa fall ska avsluta konton. Bankföreningen avstyrker bestämt förslagen i dessa delar. Motiven härför utvecklas i det följande. Det kan inledningsvis konstateras att förslaget att en egenförsäkran med åtföljande skatteidentifikationsnummer ska tas in innan kontot öppnas, inte står i överensstämmelse med lydelsen av IGA-avtalet mellan Sverige och USA. I den svenska översättningen av avtalet sägs att vid kontots öppnande ska en egenförsäkran tas in (jfr. den engelska lydelsen upon account opening ). I de förberedelser som gjorts i de svenska bankerna inför FATCA:s ikraftträdande har- i avsaknad av svensk lagstiftning- först modellavtalet och sedermera det svenska IGA-avtalet tjänat som vägledning för förberedelsearbetet. De svenska bankerna har således i framtagandet av de gransknings- och identifieringsprocesser som bankerna är skyldiga att ha enligt IGA-avtalet utgått från att inhämtande av egenförsäkran ska ske parallellt med kontoöppnandet. Bankföreningen förutsätter att diskrepansen korrigeras så att lagen får samma lydelse som avtalet. En konsekvens av den föreslagna ordningen att egenförsäkran med tillkommande skatteidentifikationsnummer ska inhämtas innan kontot öppnas, är att det finansiella institutet ska vägra att öppna ett konto om individen inte inkommer med en egenförsäkran/skatteidentifikationsnummer (jfr. promemorian s. 66f). Denna konsekvens kommer i konflikt med den kontraheringsplikt som föreligger båda på bank- och försäkringsområdet och kommenteras närmare nedan under respektive kontotyp. Vad beträffar förslaget att finansiella institut ska avsluta konton under vissa förutsättningar vill Bankföreningen inledningsvis erinra om att en av anledningarna till att IGA-avtal tagits fram är just att finansiella institut inte bedömts ha legal möjlighet att teckna FATCA-avtal direkt med IRS på grund av vissa förpliktelser som institutet

11 (17) åläggs genom avtalet, bl.a. att avsluta konton för kunder som inte samarbetar i FATCA-processen. Mot denna bakgrund framstår det som anmärkningsvärt att Finansdepartementet nu föreslår en återgång till ett sådant tillvägagångssätt. Det kan ur ett konsumentskyddsperspektiv allvarligt ifrågasättas de långtgående konsekvenser en uppsägning av ett inlåningskonto eller annat konto eller en livförsäkring skulle ha för individen i det enskilda fallet och Bankföreningen anser att konsumentens behov måste väga tyngre än skälen för att avsluta konton på grund av FATCA. Dessutom kan ifrågasättas om det verkligen finns stöd i avtalet för ett sådant tillvägagångssätt. Konsekvensen av utebliven dokumentation är i stället att det aktuella kontot ska behandlas som ett rapporteringspliktigt konto (se t.ex. IGA, Bilaga 1 (III B 2). Det bör nämnas att, såvitt känt, är Sverige det enda land med ett IGA-avtal som i sin interna lagstiftning stipulerar att konton ska avslutas. Det kan konstateras att övriga IGA-länder, inklusive våra nordiska grannländer, löser frågan med utebliven egenförsäkran/skatteidentifikationsnummer genom att dessa kunders uppgifter rapporteras till respektive lokal skattemyndighet (se t.ex. HMRC Implementation of the International Tax Compliance Regulations 2013, Guidance Notice avsnitt 4.17 och 6.4). Det finns ingen anledning för Sverige att här söka en annan, mer restriktiv lösning. Bankföreningen föreslår därför att Sverige löser frågan om utebliven information genom att kunden ifråga rapporteras till Skatteverket. Inlåningskonton Att banker generellt är skyldiga att ta emot inlåning från allmänheten framgår av 11 b lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. Lagrummet har följande lydelse: Ett institut som erbjuder sig att ta emot insättningar enligt definitionen i 2 är skyldigt att ta emot sådana insättningar av var och en, om det inte finns särskilda skäl mot det. Endast om särskilda skäl föreligger kan banken således vägra kunden öppna kontot. I specialmotiveringen till bestämmelsen, prop. 2002/03:139, Del 1, s 598, anförs att sådana skäl kan vara att en kund tidigare varit ohederlig mot en bank eller ett annat institut, att det föreligger misstankar om penningtvätt eller att det finns risk för att en företrädare för ett institut genom att ta emot garanterade medel på något sätt främjar brott. I promemorian saknas en redogörelse för och en bedömning av hur det föreslagna förbudet att i vissa fall öppna konton förhåller sig till kontraheringsplikten.

12 (17) Möjligheten för banker att, på bankens initiativ, avsluta inlåningskonton får anses starkt begränsad redan av det faktum att rätten till inlåningskonto är en lagreglerad rättighet. Generellt gäller som praxis bland bankerna att ett inlåningskonto kan sägas upp endast om kunden väsentligt brutit mot avtalet på något sätt och att detta också kommer till uttryck i de allmänna villkoren för kontot ifråga. Eftersom rätten till ett inlåningskonto är en grundläggande rättighet för konsumenter för att kunna sköta och hantera sina ekonomiska åtaganden kan det starkt ifrågasättas om skälen för att säga upp ett konto enligt förslaget att ett amerikanskt skatteidentifikationsnummer inte ingivits verkligen ska anses väga tyngre. Bankföreningen menar att så inte kan vara fallet. Individuellt pensionsparkonto Ett pensionsparkonto enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande innebär en möjlighet för den enskilde att pensionsspara utanför en försäkringslösning. Eftersom det från lagstiftarens sida - i vart fall hitintills - ansetts önskvärt att stimulera privat pensionssparande gäller vissa mer förmånliga regler för beskattning för dessa konton. Samtidigt kringgärdas kontotypen av detaljerade kvalitativa och kvantitativa villkor för insättningar, utbetalningar m.m. Reglerna företer mycket stora likheter med de som gäller för pensionsförsäkringar. Ett individuellt pensionsparkonto upphör i normalfallet först när hela det kapital som samlats på kontot i form av finansiella instrument, fondandelar eller likvida medel säljs av/betalats ut från kontot i enlighet med de kvalitativa reglerna. Detta har sin naturliga förklaring i kontots grundläggande funktion; det är avsett för ett långsiktigt sparande som är bundet fram till dess att individen uppnår pensionsåldern. Genom att kapitalet är bundet uppfylls pensioneringssyftet. Som en naturlig konsekvens av detta finns inte heller någon legal möjlighet för kontoförande institut att avsluta kontot i förtid. En sådan möjlighet skulle helt strida mot syftet med kontot eftersom kontoinnehavaren då skulle få tillgång till kapitalet i förtid. Förslaget att finansiella institut i vissa situationer också ska avsluta pensionsparkonton står således i konflikt med regleringen i lagen om individuellt pensionssparande. Livförsäkring Flertalet banker erbjuder också, genom sina i koncernen ingående livförsäkringsbolag, individer och företag möjlighet att teckna olika slags livförsäkringar. Livförsäkringarna kan utgöras av både kapital- och pensionsförsäkringar, såsom dessa definieras i inkomstskattelagen (1999:1229). Möjligheterna att vägra någon att teckna en livförsäkring är starkt begränsat. Av 11 kap. 1 försäkringsavtalslagen (2005:104) framgår att ett försäkringsbolag får inte vägra någon att teckna en sådan personförsäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten när det har fått de uppgifter som behövs, om det inte

13 (17) finns särskilda skäl för vägran med hänsyn till risken för framtida försäkringsfall, den avsedda försäkringens art eller någon annan omständighet. I promemorian saknas en redogörelse för och en bedömning av hur det föreslagna förbudet att i vissa fall teckna livförsäkring konton förhåller sig till kontraheringsplikten på personförsäkringsområdet. Av propositionen till försäkringsavtalslagen (prop. 2003/04:150 s. 244f och s. 497) liksom kommentaren till försäkringsavtalslagen framgår att de skäl som främst kan åberopas för att neka någon att teckna försäkring har sitt ursprung i att individen vägrar svara på hälsorelaterade frågor och andra frågor som är av betydelse för bolagets beslut att låta meddela försäkring dvs försäkringstekniska skäl. Likaså kan en sådan omständighet vara att det finns en uttalad s.k. moralisk risk, dvs. en risk att försäkringstagaren skall utnyttja försäkringen på ett ohederligt sätt. Bankföreningen anser att individens rätt till ett fullgott försäkringsskydd måste vägra tyngre än skälen för att få in ett amerikanskt skatteidentifikationsnummer. För redan tecknade livförsäkringar finns ingen legal möjlighet för försäkringsbolag att säga upp försäkringen i förtid (jfr. 11 kap försäkringsavtalslagen och prop. 2003/2004:150 s. 510). Redan av detta skäl föreligger således en konflikt mellan lagförslaget och grundläggande försäkringsrättsliga avtalsprinciper. Det kan därtill ifrågasättas vad som ska hända med försäkringskapitalet och hur detta ska beräknas om kontot skulle avslutas i enlighet med förslaget. Detta diskuteras överhuvudtaget inte i promemorian. Här kan nämnas att en förtida utbetalning från en pensionsförsäkring till försäkringstagaren strider mot de kvalitativa villkoren i 58 kap. inkomstskattelagen och skulle de facto medföra en avskattning med faktorn 1,5 av kapitalet. Förslaget om att avsluta konton är således inte heller i linje med hur den grundläggande indelningen och beskattningen av pensions- respektive kapitalförsäkringar är uppbyggd i nämnda lag sedan lång tid tillbaka. 5 kap. 3 och 4 I 3 andra stycket anges att kontot blir rapporteringspliktigt om den finansiella enheten har begärt in en ny egenförsäkran därför att det kan antas att den ursprungliga inte är tillförlitlig och en sådan ny egenförsäkran inte kommer in eller inte är tillförlitlig. I 4 sägs att den finansiella enheten ska inhämta en egenförsäkran som innehåller TIN om ett konto har blivit rapporteringspliktigt efter det att kontot öppnades. Om det gäller det fall som anges i 3 - dvs. när den finansiella enheten begär in en ny egenförsäkran ska kontot avslutas om inte en sådan egenförsäkran har kommit in senast den 30 januari året efter det att kontot blev rapporteringspliktigt.

14 (17) Att föreningen motsätter sig att kontot ska avslutas i den nu aktuella situationen framgår av andra avsnitt i remissvaret. Här vill Föreningen framhålla vissa oklarheter i den föreslagna lagtexten. Kontot ska avslutas den 30 januari året efter det att kontot blev rapporteringspliktigt. Fråga uppstår om när kontot blev rapporteringspliktigt. I 3 anges att kontot blir rapporteringspliktigt om det inte kommer in en ny eller tillförlitlig egenförsäkran. Däremot anges inte när en sådan ny egenförsäkran ska komma in. Det innebär att det inte går att avgöra tidpunkten för när kontot blir rapporteringspliktigt. Och följaktligen finns det ingen tidpunkt att hänga upp skyldigheten att avsluta kontot på. Föreningen förslår att de aktuella lagrummen ändras - utöver att bestämmelserna om att avsluta kontot slopas - på det sättet att det framgår att ett konto blir rapporteringspliktigt när en finansiell enhet har begärt en ny egenförsäkran och en sådan inte kommer in efter en viss tid (t.ex. 90 dagar) efter en sådan begäran. Vidare hänvisas i 4 till när kontot blev rapporteringspliktigt enligt 2 och 3. I 3 finns bestämmelser om när ett konto blir rapporteringspliktigt, däremot inte i 2. Hänvisningen bör således endast göras till 3. 5 kap. 5 Paragrafen behandlar vissa konton som inte behöver granskas eftersom saldot på kontona understiger vissa angivna gränsvärden. I andra stycket anges att konton som inte omfattas av granskningen, inte ska anses vara rapporteringspliktiga konton. Föreningen menar att innebörden av andra stycket är oklar och önskar att bestämmelsen förtydligas. I bestämmelsen sägs att undantaget gäller vid tillämpningen av första stycket. Det skulle kunna förstås som att ett konto inte ska anses som rapporteringspliktigt endast i det fallet då den finansiella enheten faktiskt har tillämpat gränsvärdena och inte gjort någon granskning. Har däremot en granskning skett, skulle därmed kontot vara rapporteringspliktigt även om saldot på kontot understiger gränsvärdet. Föreningen konstaterar att lagtexten inte överensstämmer med vad som anges i motsvarande bestämmelse i bilagan till Sveriges avtal med USA. I lagtexten anges att granskningen inte behöver omfatta de aktuella kontona medan det i bilagan till IGA (III A) anges att kontona inte behöver granskas, identifieras eller rapporteras. Föreningen menar att lydelsen i bilagan till avtalet innebär att den finansiella enheten kan välja att inte rapportera ett konto med ett saldo som understiger gränsvärdena även om kontot har granskats.

15 (17) Föreningen hemställer därför att lagtexten förtydligas på så sätt att den överensstämmer med IGA. Med en sådan lydelse behöver inga konton som befinner sig under gränsvärdena rapporteras. 6 kap. 1 I paragrafen anges vilka befintliga konton som är rapporteringspliktiga när de innehas av enheter. Andra stycket syftar till, som det får förstås, att definiera en passiv icke finansiell enhet (Passive NFFE) som kontrolleras av en amerikansk fysisk person. Ett konto som innehas av en sådan enhet är rapporteringspliktigt. Föreningen menar att stadgandet där enheten definieras genom att det i flera led anges vad den inte ska vara är svårbegriplig och kan medföra tolkningsproblem. Föreningen föreslår att en passiv icke-finansiell enhet i stället definieras i 2 kap. i likhet med vad som har gjorts beträffande en aktiv icke-finansiell enhet alternativt definieras som en icke-finansiell enhet som inte är en aktiv icke-finansiell enhet (jfr avtalet, bilaga I (VI B 3). 6 kap. 2-3 Informationen som inhämtas bör inte begränsas till enbart information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Avtalet öppnar för att man även kan förlita sig på information som inhämtas enligt regulatoriska regler. Bestämmelserna bör vidgas i enlighet med avtalet vilket ger en säkrare process eftersom mer material kan läggas till grund för att identifiera rapporteringspliktiga konton. 6 kap. 6 Paragrafen behandlar vissa konton som inte behöver granskas eftersom saldot på kontona understiger vissa angivna gränsvärden. Bestämmelsens innehåll motsvarar i tillämpliga delar det som anges i 5 kap. 5 avseende fysiska personers konton. Föreningen hemställer om samma förtydliganden som har angetts under kommentaren till 5 kap. 5. 6 kap. 8 tredje st. Begreppet bedömd efterlevande finansiell enhet föreslår vi byts ut till FATCA - deltagande Finansiellt Institut. 7 kap. 1 I paragrafen anges vilka nya konton som är rapporteringspliktiga när de innehas av enheter.

16 (17) Föreningen hänvisar till kommentaren till motsvarande bestämmelse under 6 kap. 1. 7 kap. 3, andra st. Första meningen bör ändras så att ordet innan ett konto öppnas blir i samband med att ett konto öppnas, se även kommentaren under 5 kap. 1. 8 kap. 2 I bestämmelsen anges att den finansiella enheten ska meddela kontohavaren att ett konto är rapporteringspliktigt. Av allmänmotiveringen (s. 63) framgår att syftet med meddelandet är att kontohavaren ska få en möjlighet att läka en US-indikation när en sådan har framkommit vid granskningen av kontot. Som framgår ovan under kommentaren till 4 kap. motsätter sig föreningen en systematik som innebär att ett konto blir rapporteringspliktigt redan när det framkommer en sådan indikation. I stället ska kontot bli rapporteringspliktigt om kontohavaren efter en viss tid inte har lyckats läka indikationen. Föreningen menar därför att bestämmelsen i 8 kap. 2 är onödig och bör slopas. Enligt föreningen ska i stället den finansiella enheten meddela kontohavaren när en US-indikation har framkommit vilket bör framgå av bestämmelserna i 4 kap. Föreningen kan inte heller i övrigt se något syfte med bestämmelsen i 8 kap. 2 eftersom den som ska lämna kontrolluppgift ska lämna information om detta till den som kontrolluppgiften avser i vanlig ordning enligt Skatteförfarandelagen. Föreningen konstaterar vidare att det inte finns någon bestämmelse motsvarande 8 kap. 2 i Sveriges avtal med USA. Föreningen motsätter sig att det i svensk rätt införs bestämmelser som går längre än vad som anges i avtalet, i synnerhet när det, som i det aktuella fallet, avser en förpliktelse som är administrativt betungande och kostsamt för den finansiella enheten. Föreningen förslår därför att bestämmelsen i 8 kap. 2 slopas. Övergångsbestämmelserna till ändringarna i Skatteförfarandelagen, SFL Beträffande rapporteringskravet på betalningar till icke-fatca-deltagande finansiell enhet (p 8 i övergångsbestämmelserna) ser det ut som om regeln gäller att alla betalningar till icke-fatca-deltagande finansiella enheter ska rapporteras. Det bör vara sammanlagda belopp som är rapporteringspliktiga enligt svensk skattelag som avses dvs. inte vanliga swiftöverföringar/betalningar. Vi anser endast att sammanlagda räntor, utdelningar, annan inkomst som härrör från tillgångar på kontot skall rapporteras för en icke FATCA deltagande enhet enligt övergångsregeln. Vi hänvisar till IRS Notice 2013-69.

17 (17) Förslag till förordning om ändring i skatteförfarandeförordningen (2011:1261). 5 kap 8 Bankföreningen anser att det är mycket viktigt att det av ordalydelsen framgår att det endast är personer med amerikanskt (US) TIN som omfattas av krav på uppgiftslämnande för utländskt skatteregistreringsnummer. Föreningens medlemmar m fl har, i sken av detta, konstruerat olika system och lösningar för att hantera just FATCA-krav. Under "Allmänna utgångspunkter", kapitel 4, s. 51 anges vidare att promemorian "bör begränsa sig till genomförandet av FATCA-avtalet" (och inte inkludera Common Reporting Standard, CRS). SVENSKA BANKFÖRENINGEN Thomas Östros Ulrika Hansson