Regeringens årsberättelse 2012. Del 4/4: Åtgärder med anledning av riksdagens uttalanden och ställningstaganden

Regeringens årsberättelse 2012 Del 4/4: Åtgärder med anledning av riksdagens uttalanden och ställningstaganden Regeringens publikationsserie 8 / 2013

Regeringens årsberättelse 2012 Del 4/4: Åtgärder med anledning av riksdagens uttalanden och ställningstaganden Regeringens publikationsserie 8/2013

STATSRÅDETS KANSLI PB 28 (Snellmansgatan 1 A) 00023 STATSRÅDET tfn 0295 16001 Internet: www.vnk.fi Layout: Starsrådets kansli / Anja Järvinen

Presentationsblad Utgivare och datum Starsrådets kansli, 2013 Författare Statsrådets kansli, finansministeriet Publikationens titel Del 4/4: Åtgärder med anledning av riksdagens uttalanden och ställningstaganden Publikationens andra delar / versioner Del 1/4: Regeringens redogörelse för de samhälleliga verkningarna Del 2/4: Ministeriernas resultatredogörelser Del 3/4: Bokslutskalkylerna Osa 1/4: Hallituksen vaikuttavuusselvitys Osa 2/4: Ministeriöiden tuloksellisuusselvitykset Osa 3/4: Tilinpäätöslaskelmat Osa 4/4: Toimenpiteet eduskunnan lausumien ja kannanottojen johdosta Publikationsserie och nummer Regeringens publikationsserie 8/2013 Distribution Publikationen finns i PDF-format på www.vnk.fi/julkaisut/svenska. Tryckeri/tryckningsort och -år Edita Prima, 2013 ISBN 978-952-287-025-4 (Tryck) ISBN 978-952-287-026-1 (PDF) ISSN 2323-962X (PDF) Sidor 293 Språk Svenska Sammandrag Statsrådet lämnar regeringens årsberättelse till riksdagen som den berättelse om regeringens verksamhet, skötseln av statsfinanserna och om hur budgeten har följts samt om regeringens åtgärder med anledning av riks dagens beslut som det föreskrivs om i 46 i grundlagen. Berättelsen gäller år 2012. De två separata publikationer som lämnats för tidigare år, statens bokslutsberättelse och berättelsen om regeringens åtgärder, utgör nu en enda publikation i fyra delar. Vid beredningen av den första sammanslagna berättelsen har man av två beredningsförfaranden skapat en gemensam process för regeringen och ministerierna genom att samordna insamlingen av uppgifter, tidtabeller och arbetsmetoder. Samtidigt har man försökt gallra bort överlappningar. Regeringens årsberättelse för 2012 består av fyra delar Del 1: Regeringens redogörelse för de samhälleliga verkningarna Del 2: Ministeriernas resultatredogörelser Del 3: Statens bokslutskalkyler Del 4: Åtgärder med anledning av riksdagens uttalanden och ställningstaganden Delarna 1, 2 och 3 i regeringens årsberättelse innehåller de uppgifter som enligt 17 i lagen om statsbudgeten (423/1988) ska tas in i statens bokslutsberättelse. Målsättningen är att berättelsens olika delar ska bilda en helhet som främjar den samhällspolitiska debatten och som kan användas som material vid planeringen av politikåtgärder..

7 Innehåll Förord...9 Inledning...11 1 Åtgärder med anledning av riksdagens uttalanden och ställningstaganden...13 1.1 Statsrådets kansli...13 1.2 Utrikesministeriet...18 1.3 Justitieministeriet...21 1.4 Inrikesministeriet...33 1.5 Försvarsministeriet...49 1.6 Finansministeriet...50 1.7 Undervisnings- och kulturministeriet...59 1.8 Jord- och skogsbruksministeriet...83 1.9 Kommunikationsministeriet...112 1.10 Arbets- och näringsministeriet...131 1.11 Social- och hälsovårdsministeriet...149 1.12 Miljöministeriet...186 2 Åtgärder med anledning av budgetuttalanden...196 2.1 Regeringens svar med anledning av riksdagens budgetuttalanden...196 3 Revisionsanmärkningsberättelse...199

8

9 Förord Statsrådet lämnar riksdagen Regeringens årsberättelse som den berättelse enligt 46 i grundlagen som ska innehålla en redogörelse för regeringens verksamhet, för skötseln av statsfinanserna och hur budgeten har följts samt för regeringens åtgärder med anledning av riksdagens beslut. Årsberättelsen gäller år 2012. Regeringens årsberättelse för 2012 är den första i sitt slag. De separata bokslutsberättelser och åtgärdsberättelser som regeringen har lämnat för tidigare år har nu sammanförts i en och samma publikation som består av fyra delar. I det första skedet har vi av två beredningsförfaranden skapat en gemensam process för regeringen och ministerierna genom att samordna insamlingen av fakta samt tidsplaner och arbetsmetoder. Samtidigt har vi försökt gallra bort överlappaningar och presentera fakta om verksamhet och ekonomi på ett sådant sätt att fokus ligger på genomslaget och resultaten. Avsikten är att förfarandet vid sammanställningen av årsberättelsen ska vidareutvecklas så, att den information som presenteras ger en klar helhetsbild av statens insatser, deras verkningar och genomslag samt de viktigaste förändringarna i verksamhetsbetingelserna. Den information som sammanställs ska vara användbar vid beredningen av politikåtgärder och diskussionen om dessa. Responsen från riksdagen för denna första årsberättelse för 2012 är viktig för att regeringen ska kunna utveckla sina årsberättelser. Målet är att de olika delarna i årsberättelsen ska bilda en helhet och att den ska främja dialogen mellan riksdagen och statsrådet. Regeringens årsberättelse för 2012 består av fyra delar Del 1: Regeringens redogörelse för de samhälleliga verkningarna Del 2: Ministeriernas resultatredogörelser Del 3: Bokslutskalkyler Del 4: Åtgärder med anledning av riksdagens uttalanden och ställningstaganden Delarna 1, 2 och 3 i Regeringens årsberättelse innehåller de uppgifter som enligt 17 i lagen om statsbudgeten (423/1988) ska tas in i statens bokslutsberättelse. Till dessa uppgifter hör statsbokslutet och andra nödvändiga uppgifter om skötseln av statsfinanserna och om hur budgeten har följts samt uppgifter om de viktigaste omständigheterna med tanke på utvecklingen av de samhälleliga verkningarna av statens verksamhet och resultatet av verksamheten. Dit hör även de viktigaste uppgifterna om utvecklingen av de samhälleliga verkningarna och resultatet av verksamheten inom ministeriernas ansvarsområden.

10 Regeringens årsberättelse innehåller dessutom in resultat- och balansräkningarna för statliga affärsverk samt intäkts- och kostnadskalkylerna eller resultat- och balansräkningarna för statliga fonder utanför budgeten. Den innehåller även uppgifter om de viktigaste omständigheterna med tanke på affärsverkens och fondernas verksamhet, ekonomi och resultat samt utvecklingen av dessa. Helsingfors den 16 maj 2013 Statsminister Jyrki Katainen Statssekreterare Olli-Pekka Heinonen

11 Inledning I del 4 av regeringens årsberättelse ges en samlad redogörelse över de åtgärder som regeringen har vidtagit under berättelseåret med anledning av anhängiga uttalanden och ställningstaganden av riksdagen. Tidigare har åtgärderna som gäller budgetuttalanden redovisats i statens bokslutsberättelse och revisionsanmärkningsberättelsen har vid behov bifogats den. Åtgärderna som har vidtagits med anledning av övriga uttalanden och ställningstaganden av riksdagen har tidigare redovisats i regeringens åtgärdsberättelse. Med riksdagens uttalande avses enligt riksdagens arbetsordning en viljeförklaring riktad till statsrådet som riksdagen beslutar om i avgörande behandling. Uttalanden har blivit ett etablerat sätt för riksdagen att reagera i riktning regeringen. Ett uttalande innehåller ett strängare ställningstagande om krav på åtgärder från regeringens sida i ett bestämt ärende än motiveringarna i ett betänkande. Uttalandeförfarandet uppfattas som ett viktigt verktyg för parlamentarisk styrning och övervakning. I sina svar strävar regeringen efter att ge riksdagen en så aktuell och riktig information som möjligt om hur uttalandena har verkställts. Utifrån fackutskottens ställningstaganden med avseende på berättelsen beslutar riksdagen huruvida uttalanden ska vara anhängiga. I de betänkanden som ska utarbetas om berättelser och redogörelser föreslås det enligt riksdagens utskottsguide att riksdagen ska godkänna ett ställningstagande med anledning av redogörelsen eller berättelsen. I allmänhet föreslås det i ett betänkande att riksdagen som sin ståndpunkt godkänner att riksdagen inte har några invändningar med anledning av berättelsen eller redogörelsen. Om utskottet dock anser det motiverat med iakttagelser eller anmärkningar beträffande sakinnehållet, tas det i ställningstagandet in förslag om dessa. Revisionsutskottet avger ett betänkande om statens bokslutsberättelse och i betänkandet noteras de uttalanden och ställningstaganden som riksdagen har framfört i samband med budgetbehandlingen och som riksdagen vill ha svar på av regeringen. Riksdagen förutsätter att regeringen i sin berättelse ska inkludera en redogörelse över de uttalanden av riksdagen som, helt eller delvis, inte har åtgärdats under berättelseåret samt orsakerna till att åtgärder saknas. En revisionsanmärkningsberättelse har bifogats statens bokslutsberättelse som en separat berättelse, så som riksdagen årligen förutsätter i sina ställningstaganden, samt regeringens svar på riksdagens uttalanden i samband med behandlingen av budgetpropositionen. I beredningen av regeringens årsberättelse för berättelseåret 2012 har etablerad praxis följts om att svaren på revisionsanmärkningsberättelsens olika åtgärdspunkter och budgetuttalanden färdigställs av finansministeriets budgetavdelning, medan uppgifterna för svaren med anledning av riksdagens övriga uttalanden och ställningstaganden har samordnats i statsrådets kanslis sessionsenhet.

12

13 1 Åtgärder med anledning av riksdagens uttalanden och ställningstaganden 1.1 Statsrådets kansli Regeringens propositioner, överensstämmelse mellan tryckta och elektroniska versioner B 1/2009 rd RSk 5/2010 rd Grundlagsutskottet Grundlagsutskottet föreslog med anledning av berättelsen om regeringens åtgärder under år 2008: Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att säkerställa att de tryckta och de elektroniska versionerna av regeringens propositioner är identiska till innehållet och att utskottshandlingar och riksdagens svar kan uppgöras utifrån de elektroniska versionerna, och lämnar riksdagen en utredning om detta före utgången av 2010. Den utredning som riksdagen förutsatte överlämnades till grundlagsutskottet i december 2010 och har därefter setts över. Ministerierna och föredragandena ansvarar för att de tryckta och de elektroniska versionerna av regeringens propositioner är identiska till innehållet oberoende av arbetsredskap. Genom att iaktta anvisningarna om föredragande och beslutsfattande beordrar föredraganden tryckning av de finsk- och svenskspråkiga versionerna av en regeringsproposition som har godkänts av statsrådets allmänna sammanträde. Det borde inte vara möjligt att beordra tryckning av en version med något annat innehåll. Statsrådets kansli strävar efter att utveckla arbetsredskapen så att det blir möjligt att avstå från den separata trycka versionen av regeringens propositioner. Denna möjlighet måste utredas i samarbete med riksdagens centralkansli genast när regeringens propositioner även från statsrådets sida kan sändas till riksdagen konverterade till den gemensamma XML-strukturen. Övergången till den gemensamma XML-strukturen undanröjer de problem som fortfarande förekommer när de elektroniska versionerna av regeringens propositioner ska överföras till de dokumentmallar som används när utskottshandlingar och riksdagens svar uppgörs.

14 Statsrådets kansli moderniserar i samarbete med ministerierna och riksdagen beredningen och den tekniska behandlingen av statsrådets beslutshandlingar. Målet är att statsrådet från ingången av 2014 kan sända handlingarna till riksdagen så att de är konverterade till statsrådets och riksdagens gemensamma XML-struktur. Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009 SRR 1/2009 rd RSk 17/2009 rd Utrikesutskottet Riksdagen godkände 17.6.2009 med anledning av redogörelsen följande ställningstaganden enligt utrikesutskottets betänkande: 1. Riksdagen förutsätter att man fortsätter med det säkerhets- och försvarspolitiska redogörelseförfarandet och att statsrådet omedelbart vidtar åtgärder för att utveckla det med hänsyn till åsikterna i betänkandet, inbegripet kravet på en definition av det breda säkerhetsbegreppet. 2. Riksdagen förutsätter att redogörelsen ska läggas upp som en övergripande säkerhetsstrategi som på ett balanserat sätt styr utvecklingen av alla förvaltningsområden med anknytning till säkerhet, också resurserna. 3. Riksdagen förutsätter att en parlamentarisk uppföljningsgrupp med ett klart uppdrag tillsätts också framgent för att stödja redogörelsearbetet. 4. Riksdagen förutsätter att statsrådet i nästa säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse kommer med en detaljerad bedömning av hur det är tänkt att försvarsmakten ska omstruktureras under kommande redogörelseperioder. Detta speciellt om resurserna till exempel på grund av den ekonomiska och finansiella krisen inte når upp till planerad nivå. 5. Riksdagen förutsätter insatser av statsrådet för att höja den nationella beredskapen för civil krishantering så mycket att Finlands deltagande i civil krishantering permanent når upp till minst den miniminivå som anges i den nationella strategin för civil krishantering. 6. Riksdagen förutsätter inrapportering efter behov om beredningen av nya beslut om att utveckla och intensifiera det nordiska försvaret. 1. Statsrådet tog i december 2011 förslaget av den kommitté som 2009 tillsattes för att bereda en övergripande utredning om samhällets beredskap och som lämnade sitt betänkande i december 2010 till närmare granskning i syfte att utarbeta en säkerhets- och försvarspolitik redogörelse. Arbetet med säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen fortsatte i enlighet med de beslut som fattats. Dessutom beaktades kommitténs uppfattning att utgångspunkten för beredskapen bör vara ett så brett säkerhetsbegrepp som möjligt när den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen 2012 utarbetades. 2. Enligt de riktlinjer som den kommitté som hade i uppdrag att göra en övergripande utredning av samhällets beredskap drog i sitt betänkande förutsätter ett vidsträckt säkerhetstänkande och en omfattande beredskap också i fråga om nya typer av och oförutsedda

hot och störningar att redogörelsen utvidgas så att också nya slags säkerhetsfrågor granskas. På det sättet kan man i redogörelsen bättre än nu ange utgångspunkter, som har riksdagens stöd, för utarbetandet av andra styrdokument, i första hand för sammanställandet av Säkerhetsstrategin för samhället och programmet för den inre säkerheten, samt också förtydliga den inbördes hierarkin mellan dessa styrmedel på lägre nivå. Statsrådet behandlade kommitténs förslag i december 2011. I överensstämmelse med de beslut som fattades fortsatte arbetet med säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen och kommitténs uppfattning att utgångspunkten för beredskapen bör vara ett så brett säkerhetsbegrepp som möjligt beaktades när redogörelsen utarbetades. Begreppet övergripande säkerhet har tagits i bruk för att beskriva ett brett säkerhetsbegrepp. Innehållet i begreppet förtydligades och ansvariga instanser för de olika delområdena fastställdes i statsrådets principbeslut om den övergripande säkerheten samt om verkställigheten av de uppgifter som hänför sig till den (utfärdat 5.12.2012). 3. Beslut när det gäller tillsättande av en uppföljningsgrupp fattas när beredningen av följande redogörelse inleds. 4. I enlighet med regeringsprogrammet inleddes reformen av försvarsmaktens strukturer och handlingssätt. Reformen genomförs före 2015. Dessutom deltog försvarsförvaltningen i utarbetandet av en säkerhets- och försvarspolitisk redogörelse till riksdagen. Det blir nästa regerings uppgift att bedöma möjligheterna att svara mot försvarsfövaltningens framställningar om behovet av tilläggsresurser och hur det inverkar på möjligheterna att hålla fast vid den försvarslösning som har valts. 5. Målet för den nationella strategin för civil krishantering (år 2008) är att öka Finlands deltagande till 150 experter på civil krishantering på årsnivå (eftersträvad nivå när det gäller minimiantalet experter). I den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen är den eftersträvade nivån för antalet finländska experter som tjänstgör inom civila krishanteringsuppdrag cirka 150 årsverken på årsnivå. Av redogörelsen framgår också att detta kräver anslag både för att sända ut experter och för att utveckla den nationella beredskapen för civil krishantering. Att utveckla den nationella beredskapen och upprätthålla en tillräckligt hög nivå på den en förutsättning för att man ska kunna utöka Finlands deltagande i internationella civila krishanteringsoperationer. Under 2012 nåddes inte den miniminivå för Finlands deltagande i civil krishantering som anges i redogörelsen och den nationella strategin för civil krishantering (på årsnivå 150 årsverken) eftersom utrikesministeriet satte gränser för deltagandet i respektive operationer. I fråga om den nationella beredskapen inom civil krishantering hör de operativa uppgifterna till Krishanteringscentret som lyder under inrikesministeriet. Centret utbildar och rekryterar experter inom civil krishantering, har hand om personaladministration, materiel och logistik i anslutning till rekryteringen samt forskning och utveckling. Krishanteringscentret verkar som företrädare för staten som arbetsgivare i fråga om utsända experter på civil krishantering och upprätthåller lägesbilden och joursystemet i anslutning till olika operationer. Krishanteringscentret har i fråga om de operativa uppgifterna verkställt och genomfört målen för den nationella strategin för civil krishantering. Genomförandet av målen är en del av resultatavtalet mellan centret och ministeriet. 15

16 Den viktigaste referensramen för Finlands deltagande i civil krishantering är Europeiska unionen. De förhållanden under vilka civila krishanteringsoperationer genomförs är alltmer krävande, vilket innebär nya utmaningar för den nationella beredskapen, inklusive utbildning, utrustning och hälso- och sjukvård särskilt med tanke på experternas säkerhet. Utbildningen vid Krishanteringscentret har etablerat sig på en nivå som motsvarar Finlands deltagande i civil krishantering. År 2012 ordnade Krishanteringscentret flera kurser i civil krishantering och andra kurser, där över 500 experter som representerade 56 nationaliteter utbildades. Utbildningen inom den civila krishanteringen har ordnats i samarbete med Försvarsmaktens internationella center, Polisyrkeshögskolan och Gräns- och sjöbevakningsskolan. Av dem som arbetar inom den internationella räddningsverksamheten har 272 personer utbildats. Finland har för olika operationer 2012 föreslagit ca 118 nya experter, av vilka 53,3 procent har valts till någon operation. Man har målmedvetet ökat andelen kvinnor bland experterna. Andelen kvinnor var 2012 i snitt 39 procent, och som högst 41 procent. Motsvarande andel kvinnor bland experter utsända från samtliga medlemsstater i EU var bara 16 procent. Det antal utbildade experter som föreslås för civil krishantering och deras bakgrund ska motsvara besluten om Finlands deltagande och de kompetensområden som betonas vid deltagandet. Den största utmaningen när det gäller den nationella beredskapen är tillgången på utbildad personal för de alltmer mångfacetterade civila krishanteringsuppdragen. I regeringsprogrammet för Katainens regering förutsätts att Finlands strategi för civil krishantering uppdateras. Målen för den nuvarande strategin har till största delen redan genomförts. Förändringarna i omvärlden och internationella krissituationer förutsätter nya synsätt och målsättningar för den nationella beredskapen. En ny strategi blir klar 2013. Civil krishantering finansieras under två olika budgetmoment. Med anslag under utrikesministeriets moment för civil krishantering (24.10.21) finansieras de kostnader som föranleds av utsändning av experter, av vilka de största posterna utgörs av löner och ersättningar på grund av gällande förhållanden. År 2012 uppgick utrikesministeriets anslag till ca 17,3 miljoner euro, varav 12,55 miljoner euro anvisades för kostnaderna för experter. Under 2012 sjönk antalet experter inom den civila krishanteringen från 124 i januari till 94 i slutet av året. I snitt var det 104 experter 2012. På grund av utrikesministeriets restriktioner i deltagandet per operation kunde inte målet 150 experter enligt strategin uppnås. År 2012 bekostades den nationella beredskapen med medel från inrikesministeriets moment 26.01.23. Anslaget för den nationella beredskapen för civil krishantering var 1,439 miljoner euro 2012. Anslaget har gjort det möjligt att bevara Krishanteringscentrets utbildning på samma nivå som 2011. Merkostnaderna för en svårare säkerhetssituation i omvärlden gör att det är en stor utmaning att få anslagen att räcka till. Utbildningens attraktionskraft har hittills varit god. Av alla sökande har endast en fjärdedel kunnat antas till utbildningen. Man kan dock märka en nedgång när det gäller de mest kritiska områdena; särskild fokus kommer att sättas på polisutbildningen och samarbetet mellan Krishanteringscentret och Polisyrkeshögskolan att fördjupas. Under året intensifierades i synnerhet samarbetet med Försvarsmaktens internationella centrum. Anslaget för den nationella beredskapen gör det möjligt att hålla antalet experter som deltar i olika civila krishanteringsuppdrag på en nivå av högst 150 personer år 2013. Ansla-

17 get möjliggör inte att antalet finländska experter som deltar i internationella civila krishanteringsoperationer ökas från denna miniminivå i så stor utsträckning som det nämns i den tidigare säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen. Svar på punkt 4 och 6 ingår i det avsnitt som gäller försvarsministeriet och på punkt 5 i det avsnitt som gäller inrikesministeriet. 6. Det nordiska försvarssamarbetet fördjupades inom samtliga delområden av samarbetet. Fokusområden under Danmarks period som ordförandeland var utvecklingen av krishanteringskapaciteterna i Östafrika, samarbetet inom de arktiska områdena samt gemensam utveckling och användning av kapaciteter. Vid ett internationellt försvarsindustriseminarium behandlades energieffektivitet och miljömedvetenhet i försvaret (green defence). Målen för Finlands period som ordförandeland 2013 fastställdes i november. Finlands mål är att fördjupa det nordiska kapacitetssamarbetet samt samarbetet i fråga om övnings- och utbildningsverksamhet. Under Finlands ordförandeperiod förs också i försvarsministersammansättning en principdiskussion om möjligheterna att utveckla försvarssamarbetet. Berättelse om regeringens åtgärder under år 2010 B 2/2012 rd RSk 7/2012 rd Grundlagsutskottet Utrikesutskottet Riksdagen förutsatte 9.5.2012 att regeringen på behörigt sätt beaktar de anmärkningar till tidigare uttalanden från riksdagen som ingår i de bifogade utlåtandena till grundlagsutskottets betänkande samt övriga kommentarer, om de gäller regeringen, och att statsrådet 2012 lämnar en utredning om Finlands strategi för hur EU:s utrikes- och säkerhetspolitik bör utvecklas och våra nationella intressen tillvaratas genom samarbete i olika former med hänsyn till ståndpunkterna i utrikesutskottets betänkande. Statsrådet beslöt 7.6.2012 att vidta de åtgärder som ställningstagandet föranleder. Statsrådets redogörelse Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2012 (SRR 6/2012 rd) behandlar också Finlands strategi för hur EU:s utrikes- och säkerhetspolitik bör utvecklas. Enligt redogörelsen betjänar det Finlands intressen att EU driver en utrikes- och säkerhetspolitik som är trovärdig, verkningsfull och heltäckande. Enligt Finlands uppfattning bör man stärka det strategiska greppet inom EU:s utrikes- och säkerhetspolitik och utarbeta en ny, övergripande utrikes- och säkerhetspolitisk strategi. Enligt redogörelsen försöker Finland även utnyttja de möjligheter som samarbetet med likasinnade länder erbjuder i syfte att utveckla EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, och man finner det viktigt att undvika att det uppstår nya skiljelinjer inom EU. Arbetet med att utveckla utrikes- och säkerhetspolitiken bör ske i en sammansättning som omfattar samtliga medlemsländer. Om detta inte är möjligt kan Finland stödja verksamhet som sker i mindre sammansättningar. I statsrådets kommande EU-redogörelse beaktas även EU:s utrikes- och säkerhetspolitik och dess utveckling.

18 1.2 Utrikesministeriet Användningen av samordning i EU-frågor för genomförande av konsekvens i utvecklingspolitiken B 5/2010 rd RSk 56/2010 rd Grundlagsutskottet Utrikesutskottet Riksdagen förutsatte 10.3.2011 i samband med behandlingen av berättelsen om regeringens åtgärder 2009: 2. att samordningen i EU-frågor regelmässigt utnyttjas för att åstadkomma utvecklingspolitisk konsekvens, Statsrådet beslutade 24.3.2011 att vidta de åtgärder som uttalandet ger anledning till. Lissabonavtalet stärkte väsentligt den rättsliga grunden och rollen för en konsekvent politik för utveckling (Policy Coherence for Development, PCD) i EU:s utvecklingspolitik. Det mål för främjande av globalt hållbar utveckling och bekämpning av fattigdomen som införts i avtalet är starkt beroende av samverkan mellan olika sektorpolitiska åtgärder. Resultat kan uppnås i praktiken enbart genom att man fäster uppmärksamhet vid hur de olika sektorpolitiska områdena påverkar utvecklingen dels på EU-nivå och dels nationellt i de olika medlemsländerna. I enlighet med regeringsprogrammet har Finland inom EU-samarbetet framhållit behovet av att koppla särskilt utrikes-, säkerhets-, utvecklings-, handels- och miljöpolitiken starkare till varandra för att säkra samstämmighet på de områden som stöder utvecklingen. Finland har framhållit betydelsen av att bättre uppmärksamma de externa konsekvenserna av EU:s inre politikområden i EU:s yttre verksamhet, där bl.a. jordbruks-, energi- och forskningspolitiken spelar en viktig roll. Statsförvaltningens beredningsmekanism för EU-frågor erbjuder en kanal som nationellt kan säkra utvecklingsfrämjande samstämmighet inom de olika politikområdena. Nätverket för politisk konsekvens inom statsförvaltningen kom i maj 2012 överens om att utnyttja EU-samordningen på ett effektivare sätt. Samarbetet mellan ministerierna har sålunda blivit fastare bl.a. i fråga om reformerna som gäller EU:s jordbrukspolitik. I EU har man under 2012 fortsatt att utveckla samarbetet mellan kommissionen och utrikesförvaltningen. Det är av väsentlig vikt att man säkerställer att det finns ett tillräckligt intresse och tillräckliga resurser för utvärderingen av de globala utvecklingskonsekvenserna inom de olika politikområdena. I synnerhet spelar kommissionens konsekvensbedömningar en nyckelroll vid bedömningen av utvecklingskonsekvenserna av EU:s beslutsfattande. Det är också viktigt att säkra att det finns tillräcklig sakkunskap inom utrikesförvaltningen. Under berättelseåret antogs rådets slutsatser (PCD Conclusions) som byggde på rapporten från 2011 om en konsekvent EU-politik för utveckling. Centrala sektorer i rapporten är klimatförändringen samt handel och finansiering, migration, säkerhet och livsmedelstrygghet. I slutsatserna betonas en effektivisering av arbetet för konsekvens, särskilt på tyngd-

19 punktsområdena. Genomförandet och uppföljningen av EU:s PCD-arbetsprogram 2010-2013 fortsätter och det täta samarbetet mellan kommissionen, EU:s utrikesförvaltning och medlemsstaterna är av primär betydelse, liksom också dialogen med det civila samhället. I maj antog rådet även slutsatser om en revidering av EU:s utvecklingspolitik med utgångspunkt i meddelandet Agenda för förändring. Finland medverkade aktivt till att man i slutsatserna skrev in att tillämpningsområdet för politisk konsekvens ska framgå tydligare än i meddelandet och även gälla unionens interna politikområden. I enlighet med det utvecklingspolitiska åtgärdsprogrammet inledde man under verksamhetsåret också tillämpningen av OECD-verktyget för konsekvens inom temaområdet för livsmedelstrygghet, det s.k. pilotprojektet för livsmedelstrygghet. Inom projektet utvecklar man erfarenheterna av samarbetet mellan olika förvaltningsområden och samverkansgrupper för att stärka även konsekvensbedömningen i EU-samordningen. Infanteriminor RP 15/2011 rd RSv 47/2011 rd Utrikesutskottet 1. Riksdagen förutsatte 25.11.2011 att statsrådet genomför programmen för att kompensera infanteriminornas prestanda trots trycket på att skära i försvarsutgifterna. 2. Riksdagen förutsatte att en årlig rapport om programmet för att kompensera infanteriminorna lämnas till utrikesutskottet och försvarsutskottet. 4. Riksdagen förutsatte att statsrådet bland annat via EU arbetar för att Ottawakonventionen ska få större räckvidd och bli effektivare. Statsrådet beslutade 21.12.2011 att vidta de åtgärder som uttalandet ger anledning till. 1. I samband med den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen 2004 drog regeringen upp riktlinjerna för Finlands tillträde till Ottawakonventionen 2012 och för förstörandet av infanteriminorna före 2016 i enlighet med avtalsbestämmelserna. I samband med att riktlinjerna drogs upp beviljades försvarsmakten tilläggsfinansiering på 200 miljoner euro (inkl. moms) för finansiering av ersättande system. Dessutom kom man överens om att försvarsförvaltningen använder 100 miljoner euro av sina egna anslag för ersättningsprojektet. Riktlinjerna från 2004 fastställdes på nytt i den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen 2009. Planeringen för att kompensera infanteriminornas prestanda inleddes vid försvarsmakten 2004. Den ersättande upphandlingen startade 2009 och avslutas enligt plan 2016. 2. Årligen lämnas en utredning till utrikesutskottet och försvarsutskottet om hur programmet som avser att ersätta infanteriminorna har framskridit. Den första utredningen lämnades i försvarsministeriets brev nr 86/50.06.04/2010, daterat 8.10.2012. 4. Frågan om att öka Ottawakonventionens täckningsgrad och genomslagskraft har fått stöd såväl i nationella anföranden i Finland som i anföranden inom EU på alla möten och konferenser om konventionella vapen. Täckningsgraden har varit ett av diskussionsämnena i EU:s bilaterala dialog om vapentillsyn med tredjeländer. Inom EU har Finland på arbets-

20 gruppsnivå understött betydelsen av att Ottawakonventionens täckningsområde utgör ett diskussionsämne. Finland fortsätter att arbeta för större täckning och genomslagskraft för Ottawakonventionen även i fortsättningen, både nationellt och via EU. Utredning av möjligheterna att inrätta en gemensam stabiliseringsfond för utrikes-, försvars- och inrikesministeriet B 5/2010 rd RSv 56/2010 rd Grundlagsutskottet Utrikesutskottet Riksdagen förutsatte 10.3.2011: 4. att statsrådet i början av nästa valperiod utreder vilka möjligheter det finns för utrikes-, försvars- och inrikesministeriet att inrätta en gemensam stabiliseringsfond. Statsrådet beslutade 24.3.2011 att vidta de åtgärder som uttalandet ger anledning till. I enlighet med regeringsprogrammet utreds möjligheten att flexibelt använda resurserna t.ex. genom en stabiliseringsmekanism. Läget i Afghanistan Afghanistan, militär krishantering SRR 2/2011 rd RSk 4/2012 rd Utrikesutskottet Riksdagen förutsatte 30.3.2012 att statsrådet vidtar följande åtgärder: 1. Statsrådet bereder i fortsättningen sina utredningar och redogörelser om krishanteringssituationer till riksdagen på ett heltäckande sätt, inklusive alla delområden där Finland deltar, såsom diplomati, utveckling, fredsmäkling, civil krishantering och militär krishantering samt en analys av insatsernas genomslag. 2. Statsrådet lämnar regelbundet riksdagen en utredning om utvecklingen i Afghanistan och om genomförande och effekter av Finlands samlade insats, även hur krishanteringsoperationen utvecklats. 3. Statsrådet ser till att riksdagen i god tid får en allsidig utredning om planerna på Finlands eventuella deltagande i uppföljningsinsatsen till Isaf efter 2014. Statsrådet beslöt 19.4.2012 att vidta de åtgärder som ställningstagandet förutsätter. I enlighet med redogörelsen minskade man antalet soldater i Isaf-operationen med 50, vilket innebar att den högsta totala styrkan gick ner till 145 soldater. I enlighet med redogörelsen informerades riksdagen om utvecklingen i Afghanistan och det aktuella läget för Isaf-operationen. Informationen gavs i samband med Nato-toppmötet i Chicago i maj 2012. I november 2012 informerades riksdagens utrikesutskott om utvecklingen i Afghanistan och det aktuella läget för Isaf-operationen. Informationen lämnades i samband med krishanteringsöversikten. I översikten konstateras det i enlighet med redo-