SPF Tibbleseniorernas resa till två baltiska pärlor Den soliga vårdagen 5 maj samlades en grupp förväntansfulla tibbleseniorer för en femdagarsresa till Lettland och Litauen. De båda ländernas kultur och historia lockade. Kanske fanns uttrycket - Utan historia ingen framtid i våra sinnen. Avfärdsdagen Vi var fyrtioen personer som samlades vid Grindtorpskyrkans parkering. Rutinerade reseledarna Carin Olsson och Ewa Kraus tog hand om oss så vi kom iväg enligt planerna. Färdmedel var buss till Frihamnen, båt till Riga, buss i Baltikum och omvänt på återresan. Det visade sig att M/S Festival gjorde sin sista seglats för Tallink Silja Line. Hon skulle därefter tas ur trafik. Vart hon sedan skulle ta vägen kunde vi inte få något svar på. Eftersom det var sista seglatsen var det 20% rabatt på allt i tax free butiken ja, på allt på kvällen, morgonen därpå var butiken helt stängd. Angöringsdagen och färd till Vilnius Angöringen av Riga är speciell på så sätt att baltiska kusten är mycket sandig och långgrund. Inseglingsrännan är smal och muddrad. Vi var många som stod ute och njöt av sol och den knappt kännbara vinden vid den långsamma inseglingen från havet som övergick i floden Daugava. Vid ankomsten till Riga möttes vi av vår lokale guide Erling Glanz, född och uppvuxen i Delsbo i Hälsingland. Erling hade väldigt mycket att berätta. Dagens mål var Vilnius och dagens resa drygt 30 mil. Under vår resa från Riga till Vilnius såg vi många stora jordbruksområden. Somliga gårdar var välskötta, somliga syntes övergivna. Landsbygden verkade vara glest befolkad. Vi såg storkar. Kanske dessa kan bidra till fler invånare.
Gemensamt för Lettland och Litauen är att de två länderna är tämligen flacka. Stora områden utgörs av torvmossar och våtmarker medan andra består av hedar och skogsområden. Båda länderna har mycket gott om floder som mynnar i Östersjön- i Baltikum kallad Västersjön. Gränspassagen mellan de två länderna gick mycket smidigt. Den sköttes av bussens chaufför. Vi besökte Europas geografiska medelpunkt markerad med Marmorkompassen och EUs samtliga flaggor. Vilnius tog emot oss mot kvällningen med sommarvärme. På floden Neris norra sida i en av de nya stadsdelarna blommade de japanska körsbärsträden. Blomningens ankomst firades av många människor med picknick, lek och spel. Det var folkfest! Litauen med Vilnius Gamla staden i Vilnius upptogs 1994 på UNESCO:s världsarvslista. 2009 var Vilnius Kulturhuvudstad tillsammans med Linz i Österrike. Andra halvåret i år är Litauen EU:s ordförandeland. Vi besökte några av Vilnius cirka fyrtio kyrkor. Det var märkligt med så många välvårdade gamla kyrkor i ett land som så många gånger varit utsatt för fientliga makter. Religionen är huvudsakligen romersk-katolsk men även judisk och rysk-ortodox samt andra religioner i mindre omfattning. Vi gjorde en utfärd till den gamla och vackra staden Trakai, som var huvudstad på medeltiden. Då var Litauen en europeisk stormakt. Här härskade storfurste Mindaugas, Litauens förste och ende krönte kung. Slottet i Trakai anses vara Litauens största arkitektoniska turistmål. Ett inslag i stadsvandringen i Vilnius var besök på Bärnstensmuséet. Det nästan svindlar när man betänker att bärnsten är en smyckesten som har samlats och bearbetats sedan stenåldern. Ursprunget är kåda. Östersjöbärnstenen härrör från 30-50 miljoner gamla träd. Den bildades då det i norra Europa fanns subtropiska skogar som cypress, tuja, palmer och drakblodsträd. Bärnsten är vanligen gul, röd eller brunaktig men förekommer även som svart, grön, violett mjölkaktigt vit eller blåsvart, beroende bland annat på från vilket träd kådan kommer.
Vilnius är en vacker och väl upprustad stad. Adjö Vilnius, Korskullen, mot Riga Mot Korskullen 20 mil norrut. Korskullen är en symbol för litauernas frihetslängtan. Man känner inte till när första korset sattes upp. I somliga källor ömnämns platsen 1348. I skrift från 1850-talet berättas att kors ställdes upp till minne av de stupade i uppror mot den ryska tsarmakten. Försök till resningar mot överheten har det varit gott om i Litauens historia. Ryssar, polacker, tyskar, svenskar och sovjeter har i olika omgångar kuvat det litauiska folket, som fram till Sovjetunionens fall strängt taget bara varit självständigt 1918-40. Kullen med de mångtusentals korsen är ingen gravplats utan en minnesplats för den tacksamhet man känt för att exempelvis kunna återvända efter deportation eller Litauens efterlängtade självständighet 1991. Antalet kors är mycket stort och blir större och större. Efter lång dags färd tog Riga emot med en värme som möjliggjorde middag utomhus till sena kvällen. Lettland med Riga, hemresa Gamla staden i Riga på östra sidan Daugava är upptagen på UNESCO:s världsarvslista sedan1997. 2014 kommer Riga tillsammans med Umeå att vara Kulturhuvudstäder. Första halvåret 2015 blir Lettland EU:s ordförandeland. 2004 blev de tre baltiska länderna medlemmar i EU och NATO.
Riga är världsberömt för sin jugendarkitektur. Det var storslaget-och svårslaget - att promenera i den miljön speciellt på Elizabetes gata och Albertas gata. Det var en glimt av storhetstid. Husen var många, somliga fint renoverade, somliga på tur. Riga är en luftig stad med stora parker med fin växtlighet. Där blommade den vita magnolian. I en av parkerna står det höga frihetsmonumentet från 1935 kallat Milda, som i sina händer håller tre stjärnor symboliserande tre kulturella regioner. Marknaden i Riga är gigantisk till ytan. Sortimentet är som det brukar på marknader, men antalet inköpsställen överträffar allt tidigare skådat. Dags att stiga ombord på M/S Romantika för hemfärd med avslutningsmiddag konstaterande att resans måltider, drycker och bäddar varit goda. Hemkomstdag Det här var en fin resa. Rubriken var två baltiska pärlor. Resan gav oss en överblick över våra grannländer sydost på andra sidan Östersjön. Ett smakprov. Kanske var och en av resenärerna hittade sina egna pärlor något att fördjupa sig i en annan gång. Att hitta nya vänner är också pärlor. Tack Carin! Tack Ewa! Carin Engström Edling.