Dåligt brandskydd i radhus

Räddningsverkets tidning Nr 5 Augusti 2007 Dåligt brandskydd i radhus sid 7 Så klarar vi samhällets risker år 2020 sid 15-19 Har inte råd att skydda gamla Visby sid 20-21

2 inledaren Sirenen Nr 5 Augusti 2007 INNEHÅLL Sjönära byggande tänk efter före! Sommaren 2007, när det statligt finansierade skogsbrandflyget återinfördes, kommer vi att minnas för de översvämningar som drabbade i första hand södra Sverige. Från slutet av juni och nästan en månad framåt lämnade Räddningsverket sitt materiella och personella stöd till en rad kommuner i Skåne, Blekinge, Småland, Halland och Östergötland. De kommunala räddningstjänsterna var i stort behov av invallningsmateriel och pumpar. Delar av de nu berörda områdena har på drygt ett par år drabbats hårt av naturolyckor: stormarna Gudrun och Per, översvämningar också sommaren 2005 och skogsbränder ifjol. Sommarens väder kan vara ett uttryck för naturliga variationer, men ger ändå en bild av vad klimatförändringen kommer att innebära med ökad nederbörd och större avrinning från framförallt sydvästra Sverige. Detta konstaterade Klimat- och sårbarhetsutredningen i sitt delbetänkande. Utredningen har rekommenderat en lägsta nivå för nybyggnation längs Vänern, Mälaren och Hjälmaren. Det är närmast en underdrift att påstå att den inte följs av flera kommuner, som i sin expansionsiver konkurrerar med attraktivt vattennära boende. Enligt länsstyrelsen i Västra Götaland med många kommuner gränsande till Vänern har bara ett begränsat antal av länets 49 kommuner tillräckligt väl beaktat riskerna med det sjönära byggandet. Tar kommunerna fullt ut sin del av ansvaret för konsekvenserna för samhället och de enskilda med bostadsbyggande på översvämningskänsliga områden? Enligt lagen om skydd mot olyckor ska varje kommun bygga sitt handlingsprogram för den olycksförebyggande verksamheten på en analys av återkommande riskinventeringar. Men jag är övertygad om att det finns potential för en betydligt starkare koppling mellan den fysiska planeringen och det olycksförebyggande arbete, som bedrivs inom kommunen och som räddningstjänsten till stor del svarar för. Med tanke på klimatförändringarna är det helt nödvändigt att större hänsyn tas till naturolyckornas konsekvenser redan på det förebyggande stadiet. Jag tycker det är bra att samhällets beredskap på det här området uppmärksammas. Det borde leda till att kommunerna i sin fysiska planering och bygglovsverksamhet tar ökad hänsyn till riskerna för framförallt översvämningar, men också ras och skred. Räddningsverket utför översiktliga översvämnings-, ras- och skredkarteringar. Dessa karteringar ska bland annat fungera som planeringsunderlag för kommunernas översiktliga fysiska planering och för räddningstjänstens planering av räddningsinsatser. Jag är övertygad om att det finns utrymme för klara förbättringar till ökat samspel inom de enskilda kommunerna och för en effektivare samverkan mellan kommuner och länsstyrelse, liksom mellan centrala myndigheter som SMHI, Boverket och Räddningsverket. Det är glädjande att konstatera att propositionen till ny plan- och bygglag har en ambition att beakta frågor som har med riskhänsyn att göra. Länsstyrelsen föreslås få utökade möjligheter att upphäva en kommunal detaljplan om det kan befaras att en bebyggelse annars blir olämplig med hänsyn till boendes och övrigas hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor, översvämning eller erosion. Ännu återstår tre veckor för att lämna synpunkter på utredningen om en myndighet mot olyckor och kriser. Det är viktigt att så många som möjligt utnyttjar denna chans att påverka hur den svenska beredskapen mot olyckor och kriser ska hanteras i framtiden. Det gäller också dem som formellt inte ombetts yttra sig. Göran Gunnarsson Generaldirektör, Räddningsverket nyheter Sprängämnen exploderade i Åmåls-brand 4 Tuffa besparingar på Gotland 5 Nytt system för spridningsberäkning i Rib 6 DalaMitt klippte lyxbilar i Tyskland 12 Förebyggare först på olycksplatsen 13 Farligt elda hårt i braskaminen 14 Halmstad planerar tillsyn i bostäder 24 tema radhusbränder Radhusfällan dåligt skydd vanligt 7 Det såg ut som en krigszon 8 Bra sektionerat grannarna räddade 10 samhällets risker 2020 Beredskap på entreprenad 15 Titta i backspegeln när man ska se framåt 16 Bränder inte längre i fokus 17 Förändrat klimat största utmaningen 18 Förändring är ofarligt 19 reportage Har man råd att inte skydda Visby? 20 internationellt Svensk insats i humanitär katastrof 22 Räddningsverket byggde broar i Sri Lanka 23 erfarenheter Räddningsverket behöver dina erfarenheter 25 Salpetersyra orsakade självantändning 26 Felinstallerad braskamin tog eld 27 sirenens räddningsskola Skärsläckaren 28 ordet fritt Nya myndigheten slöseri med skattepengar 30 20 års utveckling kastas bort 31 Konservativt på BRF-kongress 32 Mycket att göra för säkrare utryckningskörning 33 eftersläckning Korsord, Roffe, nytt om namn 38 sista sidan Brandman får kickar av boxning 40 Omslagsbilden Foto: PATRICK PERSSON Börjar det brinna i radhuslängan är risken för spridning till grannen stor, större än i flerbostadshus. Sirenen Räddningsverkets tidning Sirenen bevakar utvecklingen inom Räddningsverkets ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Inledaren på sidan 2 är att betrakta som Räddningsverkets officiella linje. Ansvarig utgivare: Stig Dahlén. Adress: Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad. E-post: sirenen@srv.se Webb: http://sirenen.srv.se Prenumeration är gratis. Beställes skriftligt genom att skicka in prenumerationstalongen som finns i slutet av varje nummer. Upplaga: 32 000 exemplar. Adressändring görs via epost, på webbplatsen eller genom talongen som finns i slutet av varje nummer. Talongen skickas till: Prenumeration, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad. Kom ihåg att uppge gamla adressen vid adressändring. Tryck: V-TAB, Västerås. Tryckt på miljövänligt papper. Tryckdag detta nummer: 15 Augusti. Nästa nummer trycks 26 September Redaktion Stig Dahlén Chefredaktör och ansvarig utgivare 054 13 51 04 070-243 33 85 stig.dahlen@srv.se Gunno Ivansson Journalist 054 13 51 06 070-364 33 45 gunno.ivansson@srv.se Per Larsson Journalist 054 13 51 02 070-287 22 75 per.larsson@srv.se Katarina Sellius Journalist 054 13 52 58 070-374 22 90 katarina.sellius@srv.se

Sirenen Nr 5 Augusti 2007 nyheter Ledningen tappade kontroll över insatsen SÖDERTÄLJE. Räddningsledningen hade inte kontroll över Lindex-insatsen. Säkerheten för rökdykarna äventyrades. Ett flertal brister har kommit fram i den fördjupade olycksundersökning som Södertörns brandförsvarsförbund genomfört av den egna insatsen. Lindex-branden 3-5 januari 2007 utbröt en storbrand i Lindex-butiken i Södertälje centrum. Brandförloppet gick oerhört snabbt och totalförstörde lokalen. Släckningsarbetet pågick i drygt två dygn, 23 stationer deltog i insatsen och flera ur den egna personalen skadades. Vi är inte vana att leda stora och komplexa insatser, den här undersökningen bekräftar brister som vi tidigare sett inom svensk räddningstjänst när det gäller räddningsledning, säger Sandra Danielsson, som är riskhanterings- och brandingenjör vid Södertörns brandförsvarsförbund och en av dem som utrett branden. Det är allvarliga brister som radas upp i rapporten. Den stressade situationen gjorde att man inte prioriterade att prata med varann. Det var stora brister i kommunikationen. Stundtals har man inte haft kontroll över skeendet, insatsen eller kommunikationen mellan de inblandade i insatsen, konstaterar hon. Det har skapat förvirring, otydlighet och problem med att leda insatsen. Det fanns ingen som hade överblick eller helhetsbild, kommunikationen mellan skadeplatsledning och räddningscentralen (RC) fungerade inte vilket gjorde att man inte hade samma lägesbild. Under delar av insatsen var det oklart vem som egentligen var räddningsledare. De som kom nya till insatsen fick inte veta vad som gjorts eller vad de skulle göra. Högre chefer grep inte in trots att man tappat kontrollen över insatsen och att egen personal skadats. Branden upptäcktes med hjälp av det automatiska brandlarmet Svår rökdykarinsats. Minst fem brandmän skadades vid den kraftiga branden i Lunagallerian i centrala Södertälje. Brandhärden fanns i Lindex lokaler, som delvis ligger under jord och under en lastgård. Larmet kom klockan 13.13, på kvällen borrades flera hål i gatan på baksidan av byggnaden. Skum sprutades ner i borrhålen för att komma åt branden. Foto: Scanpix/Jonas Ekströmer mitt på dagen. Vid framkomst påbörjades rökdykning för att hitta eventuella personer och för att om möjligt släcka branden. På grund av hettan, den obefintliga sikten och att det var stora mängder varor i vägen, måste man dock backa ut. Trots detta fortsatte rökdykarinsatsen, den blev mycket påfrestande och många av brandmännen upplevde obehag och kände sig otrygga. Flera fick blåsor och togs om hand av sjukvårdspersonal och fick behandling för värmebelastning. En rökdykare fick luftstopp i andningsapparaten. Man hade heller ingen korrekt bild av hur lokalen såg ut inuti. Rökdykarledaren fick börja rita en skiss över butiken grundat på rökdykarnas berättelser. Till slut fanns en skiss på en Mc Donaldsservett som stöd för rökdykarledaren. Vid automatlarmskåpet i källaren fanns en ritning över Lindex och utrymningsvägarna, Ifrågasätter. Vi måste syna våra egna insatser för att bli bättre till nästa gång, säger Sandra Danielsson, Södertörn. men denna hämtades inte ut under hela insatsen. Räddningsledningen har inte uppfattat att rökdykningen varit osäker och riskfylld, den informationen nådde aldrig fram. En intressant fråga är varför ingen satte stopp för rökdykningen. Vi anser att rökdykarinsatsen borde avbrutits när det inte längre fanns liv att rädda där inne. Till slut fanns en skiss på en Mc Donalds-servett som stöd för rökdykarledaren Bristerna kommer dock inte som någon överraskning, sedan i höstas har Södertörn utrett en ny ledningsorganisation som ska sjösättas i oktober. Vi kommer testa en organisation där vi har som utgångspunkt att leda insatsen hemifrån, genom att räddningsledarskapet ska finnas på stabsbefälet inne på RC. Vi tror att det kan tvinga ihop organisationen att agera som en enhet, säger Sandra Danielsson. Vi ser också ett problem med gamla byggnader och ändrade verksamheter. Om vi inte är tillräckligt delaktiga när nya bygglov ges, har vi svårt att ställa krav på brandskydd. Lindex saknade både sprinkler och brandventilation, vilket försvårade insatsen. När Lindex-personal upptäckte branden, hjälptes de åt att få ut kunderna från butiken. Branden, som upptäcktes på barnavdelningen, hade då utvecklats till lågor som slog ända upp i taket. Personalen bedömde att det inte gick att släcka med handbrandsläckare. När den sista ur personalen sprang ut var röken i knähöjd på henne. Då har det gått tagit mellan 3-5 minuter. Utrymningen av Stadium blev inte lika effektiv. När personalen hörde larmet och kände brandröken uppmanades kunderna att genast ta sig ut. Men kunderna ville betala innan de gick ut eller lägga undan varor till nästa dag. Brandförloppet gick väldigt snabbt, troligen på grund av den stora mängden kläder och den låga takhöjden. Undersökningen av branden består av ett antal delutredningar. För att inte bli hemmablinda har man tagit hjälp av brandingenjörsstudenter från Lunds tekniska högskola samt en brandingenjör från Södra Roslagen. Vi har dragit många lärdomar, syftet var att ifrågasätta den egna organisationen så att vi ska klara att hantera en liknande händelse bättre nästa gång. Däremot har andra uppfattat att vi gjort en utmärkt insats, både massmedia och de omkringboende, som evakuerades, har gett oss gott betyg, konstaterar Danielsson. Brandorsaken är inte fastställd. KATARINA SELLIUS

nyheter Sirenen Nr 5 Augusti 2007 Räddningstjänsten i Åmål beskådar förödelsen efter att bland annat 25 kilo sprängämnen exploderat. Styrkan fanns på ett rejält säkerhetsavstånd när det small halv fem på morgonen och ingen kom till skada. Foto: BO EDSTRÖM, Räddningsverket 25 kilo sprängämnen exploderade i brand Bara ett stålskelett kvar ÅMÅL. Halv fem på morgonen den 4 juli skakades Åmål av två kraftiga detonationer efter en brand hos företaget Bröderna Perssons Spräng AB. Acetylengastuber, syrgastuber och sprängämnen exploderade och orsakade bränder och materiella skador för omkring 20 miljoner kronor. Ingen människa skadades. Vi blev ifrågasatta när vi tog till i skyddsavstånd på 300 meter och utrymde. Många företagare var kritiska mot att vi spärrade av och stoppade verksamhet, bland annat i ett större bageri. Efteråt har jag träffat många, dock inte alla, som tackat oss. I dag skulle jag inte tveka att dra 500 meter, säger Anders Olsson, räddningschef i Åmåls och Bengtsfors kommuner. Larmet om brand gick vid 19- tiden på tisdagskvällen den 3 juli och när räddningstjänsten i Åmål kom på plats var det kraftig rökutveckling från en industrifastighet som inrymde ett sprängteknikföretag. Vi hade uppgifter om att det fanns två gasflaskor men det visade sig att det fanns ytterligare två. Vi fick också uppgifter från en av delägarna om att det fanns 25 kilo sprängämnen och 200 tändkapslar i en sprängkista, berättar Anders Olsson som tillsammans med Tommy Kihlberg, ställföreträdande räddningschef, fungerade som räddningsledare. Vid insatsen medverkade styrkor från Åmål, Säffle och Norra Älvsborg samt ledningsfordon från Karlstadregionen. En första inträngning med rökdykare gjordes för att om möjligt få ut gasflaskorna. Dessa stod dock för långt in i byggnaden och var för varma varför rökdykarinsatsen avbröts. Ett område på 300 meter kring brandplatsen spärrades av och utrymdes. Redan under rökdykningen hörde vi smällar från sprängpatroner så vi beslöt oss för att retirera och avvakta, berättar Anders Olsson. Styrkan avvaktade på 300 meters håll, ett säkerhetsavstånd man under natten stämt av med Räddningsverkets experter. Klockan 04.35 påföljande morgon small det. Åmål skakades av två kraftiga explosioner, eller kanske snarare detonationer. Jag har varit med många gånger när gasflaskor går i luften, men aldrig varit med om något liknande, det var en riktig smäll. Det flög skrot runt bilen där jag stod 250 meter därifrån, berättar Morgan Palmqvist på Karlstadregionens räddningstjänst, som fungerade som bakre ledning och efter explosionen som restvärdesledare. De materiella skadorna blev mycket omfattande. Explosionerna pulvriserade sprängämnesföretaget och spred glödande metallskrot i en vid radie, vilket ledde till ett flertal nya brandhärdar. Bland annat totalförstördes ett intilliggande verkstadsföretag när räddningstjänsten inte klarade att få kontroll över bränderna. Räddningstjänsten i Åmål har ännu inte gjort sin analys av insatsen, men några erfarenheter finns ändå att plocka fram. Anders Olsson tycker att händelsen måste bli en väckarklocka för bland annat Räddningsverket. Det gäller till exempel tillsynsfrågorna där det i dag är delat ansvar mellan polisen och räddningstjänsten för brandfarliga och explosiva varor respektive brandfarlig gaser. Det måste bli någon form av samordnad tillsyn och man måste också fundera över lämpligheten att ha en sådan här verksamhet placerad mitt i ett industriområde. Ny lagstiftning leder till bättre samordning? Att det blev en så pass omfattande skada av explosionen i Åmål förvånar inte Lars Synnerholm vid Räddningsverket. Tack och lov kom ingen människa till skada. Effekten av tryckvågen från explosionen av 25 kilo sprängämnen slår ihjäl allt inom en radie av 40 meter. Synnerholm arbetar vid Räddningsverkets enhet för brandfarliga och explosiva varor. Han har varit med att ta fram de föreskrifter och den handbok om förvaring av explosiva varor som Räddningsverket nyligen gav ut. I reglerna finns tydliga anvisningar om till exempel avstånd till andra verksamheter, byggnader. Det finns också krav på hur man förvarar sprängämnen, vilka mängder som gäller vid olika förhållanden samt vilket ansvar och vilken kompetens som krävs. Enligt polisen i Västra Götaland saknade företaget tillstånd för förvaring av explosiva varor. Tillståndet i sig gör inte anläggningen säkrare. Tillståndet är en kontroll av en planerad hantering, där den som kontrollerar, i det här fallet polismyndigheten, ska granska att lagstiftningens krav uppfylls. Hur man gör det ska det redogöras för i ansökan och det är den sökande som har bevisbördan. Finns det ett tillstånd ska det finnas en kopia hos den berörda räddningstjänsten. Att man i en seriös hantering inte känner till att det krävs tillstånd håller Synnerholm för helt osannolikt. Slarv med tillstånd förekommer inte. Saknar man tillstånd är det för att man känner på sig att man inte uppfyller kraven. Synnerholm ÅKE SVENSSON Det kan givetvis också vara ren bekvämlighet, att man tycker det är för dyrt eller krångligt. Förvaring av brandfarliga gaser regleras av Sprängämnesinspektionens föreskrifter 1998:7 Brandfarlig gas i lös behållare. Tillsynsmyndighet är räddningsnämnden i kommunen och i praktiken alltså räddningstjänsten. Kraven på gasbehållaren regleras i regelverken för transporter av farligt gods. 2008 kommer en ny lagstiftning om brandfarliga och explosiva varor. Tillsynen är en av de frågor som diskuteras i översynen av regelverket och där kommer sannolikt frågan om en ökad samordning mellan polis och räddningstjänst upp. Redan i dag kan räddningstjänsten enligt Lars Synnerholm utöva tillsyn över hantering av brandfarliga gaser även under tillståndspliktiga mängder. Mer om detta återfinns i Sprängämnesinspektionens föreskrifter 1995:3 Tillstånd till hantering av brandfarliga gaser och vätskor. ÅKE SVENSSON

Sirenen Nr 5 Augusti 2007 nyheter 5 Sparpaket har lett till interna konflikter på Gotland: Stämningen är bedrövlig VISBY. Drygt två miljoner ska sparas på räddningstjänsten på Gotland, något som skapat interna konflikter. De anställda har inte längre förtroende för ledningen. Alla är förbannande, säger Henrik Johansson som är kommunals facklige företrädare på räddningstjänsten i Visby. På brandstationen vid Katrinelund i Visby är stämningen usel. Det finns anställda som tar en omväg till köket för att slippa gå i vissa korridorer. Man sitter inte längre vid samma fikabord. Irritationen är stor bland de anställda som menar att besparingarna görs inom fel områden. Det är framför allt kostnaderna för ambulanshelikoptern som skenat iväg under de senaste åren. På fem år har kostnaderna för räddningstjänsten på Gotland ökat med 20 miljoner kronor, förra året hade man ett underskott på 3,5 miljoner. I våras formulerade räddningschefen Johan Kallum, tillsammans med ledningsgruppen, tre sparpaket vilka innebar att man drar ner på personal på olika sätt. Det som förordats av ledningen är att 6,5 heltidstjänster bantas bort, fem brandmän i operativa styrkan samt 1,5 tjänst på dagtid. Det betyder att man går från 29 till 24 heltidsbrandmän. Att det ska sparas förstår vi också, men den största frustrationen har varit sättet som förslagen togs fram, det var ren toppstyrning, säger Henrik Johansson. Sirenen har tidigare skrivit om räddningstjänsten på Gotland Johan Kallum tillträdde som räddningschef på Gotland för 1,5 år sedan. Han medger att det varit en tuff period. som gått i bräschen för ett processorienterat arbetssätt, vilket man också blivit ISO-certifierade för. Stor vikt läggs vid kundens behov, medarbetarnas engagemang och delaktighet. Det är synd att man frångått den processtyrning som vi tidigare beslutat om, där öppenhet och dialog har varit grunden för vårt arbete. I stället blev det hysch-hysch, ledningen satt i möte med stängda dörrar, belagd med munkavel. Vi fick inte veta något förrän allt var klart. Det kändes som ett stort underkännande att vi inte involverades i processen, att man inte litar på oss. Varför inte fråga personalen om vad som är genomförbart? Personalen säger sig ha tappat förtroendet för ledningen. Det blir svårt att reparera, stämningen på stationen är bedrövlig, summerar Henrik Johansson. Våra beräkningar visar klart och tydligt att det inte går att ta bort 6,5 tjänster utan att det drabbar tredje man. Gotland har en utsatt position. Vi ligger ute i Östersjön, har inga grannar att samarbeta med. Vi måste klara av det mesta själva och har kompetens för rök- och kemdykning, vattendykning, rappellering. Vi har rits-styrka och oljeskyddsförråd. En viss överanställning har gjort att man klarat att hålla specialkompetens inom många områden. Det blir svårare om verksamheten ska bygga på rekrytering av vikarier. Vår kommun har längst kuststräcka i landet, att klara dyklarm känns som en nödvändighet, säger Johansson som Han känner självklart av den infekterade stämningen på arbetsplatsen. Men han ser inte att han haft något annat val: Vår budget är i obalans och mitt uppdrag är att hitta en realistisk lösning. Jag valde att begränsa diskussionen inom ledningsgruppen. Motivet var att jag tror det är svårt för medarbetarna att lägga besparingar Johan Kallum i egna verksamheten. Jag förstår att brandmännen tycker det här är orättvist. De har Att det ska sparas förstår vi också, men den största frustrationen är på det sätt sparförslagen tagits fram, det var ren toppstyrning, säger Henrik Johansson, brandmästare och kommunals facklige företrädare på räddningstjänsten i Visby. Foto: Katarina Sellius tvivlar på att vattendykningen blir kvar när fem heltidsbrandmän tas bort. Personalen har tagit fram ett eget sparförslag: flytta över ambulanshelikoptern till sjukvården, minska operativa med två tjänster och administrationen med en. Beslutet om nedskärningarna skulle ha fattats redan i maj, men stoppades bara någon dag innan. I stället bestämdes att en risk- och konsekvensanalys skulle tas fram under sommaren. Anledningen var främst personalens massiva kritik mot beslutsprocessen. Hittills har vi konstaterat att ett 60-tal punkter behöver åtgärdas för att vi ska klara att hålla den nivå vi har i dag, säger Henrik Johansson som under sommaren ingått i den arbetsgrupp som jobbat med konsekvenserna av sparförslaget. Sievert Lundh har varit brandman på Gotland sedan 1977: skött sin ekonomi, men drabbas av att en annan verksamhet går med förlust. Det är ett grundläggande pedagogiskt problem. Personalen säger sig ha tappat förtroendet för dig som chef. Hur tacklar du det? Jag har förståelse för kritiken, det är svårt att ha en god stämning när man drabbas av nedskärningar. Men jag anser att vi kommit fram till en hållbar lösning genom att minska Vi känner oss oerhört besvikna och nertryckta av att ledningen inte lyssnat på våra synpunkter. Alla beslut har tagits över våra huvuden, söger Sievert Lundh, heltidsbrandman i Visby. Vi är fruktansvärt förbannade och irriterade. Man vill montera ner en väl fungerande verksamhet, det känns som ett hån. Och det handlar inte om att vi personligen är oroliga för våra jobb, utan att de som blir kvar ska kunna klara det jobb som vi på heltidsstyrkan. Framöver måste vi arbeta annorlunda och förändra vissa rutiner. I dag har vi sju veckors introduktion för vikarier, men där kanske vi får tänka om. I dag får vi vikarier direkt från SMOutbildning och de har redan mycket kunskap när de kommer. De är inte längre folk direkt från gatan. Och min uppfattning är att vattendykningen ska vara kvar. är satta att utföra. Den 23 augusti väntas kommunstyrelsen fatta beslut om räddningstjänstens framtid. KATARINA SELLIUS Jag förstår att brandmännen tycker det är orättvist Hur ser du på personalens förslag att flytta ut ambulanshelikoptern? Det ser jag som ett sätt att skjuta över problemet på någon annan. Det gynnar inte koncernen Gotland, jag anser att jag måste ta det här ansvaret.

nyheter Sirenen Nr 5 Augusti 2007 Unik spridningsmodell integreras med Rib Alarm heter ett avancerat system för spridningsberäkningar i luft. På försök ska systemet integreras med Räddningsverkets integrerade beslutsstöd, Rib. Försöket omfattar Rib-användare i västra Götaland där systemet sedan ett antal år utnyttjas av de flesta kommunerna genom luftvårdsförbundet Luft i Väst. Förbundet har en avancerad beräkningsmodell som tar hänsyn till vindförhållanden lokalt och som vi inte sett motsvarigheten till någon annanstans i världen, säger Tore Eriksson, Räddningsverket, chef för Ribenheten. Han ser utvecklingsmöjligheter genom kopplingen till det europeiska Preview-projektet, vilket också handlar om spridningsberäkningar. Sedan tidigare samarbeter vi med SMHI, men det här är ett regionalt projekt som är intressant även i ett europeiskt perspektiv. Ett syfte med samarbetet är att se om vi kan skapa bättre användarmiljö totalt för de som använder Rib och som har användning för det här systemet, säger Tore Eriksson. 38 kommuner och ungefär lika många företag är medlemmar i Luft i väst som omfattar hela västra Götaland. Området kring Vänersborg- Trollhättan har en historia med luftföroreningar och på 1980- talet togs kontakt med Uppsala universitet för att kunna mäta föroreningarna. Leif Enger på universitetets metereologiska institutionen hade sedan 1970- talet arbetat på en modell för spridningsberäkningar. Modellen förutsätter att det finns mätstationer och i Västra Götaland finns tio vindmaster och tre så kallade Sodar-anläggningar. Väderdata hämtas från dessa en gång i timmen. Rib-användare i Västra Götaland kommer att få tillfång till ett avancerat verktyg för spridningsberäkningar, Alarm. Det unika med verktyget är att det tar hänsyn till hur terrängen påverkar spridningen. Resultatet av beräkningarna visas på en karta. Modellen är ett värdefullt verktyg i kommunernas planering, miljöprövningar och olyckor. Ingemar Karlsson på Luft i väst har missionerat Alarm hos räddningstjänsterna i Västra Götaland. Det gick lite trögt i början men när jag fått tillfälle att visa hur systemet fungerar vaknar intresset. Redan i slutet av 80-talet fick systemet chansen att visa vad det går för. Vid en brand i ett gummilager diskuterades utrymning av ett dagis. Vinden låg visserligen på åt det hållet men beräkningarna visade att topografin skulle styra den åt ett annat håll. Daghemmet utrymdes aldrig och röken gick mycket riktigt åt ett annat håll, säger Ingemar Karlsson. Systemet är lättanvänt. De indata som krävs för att beräkna spridning av rök eller ett utsläpp av farliga ämnen är koordinater för olycksplatsen, ämnet och utsläppskällan om det är en punktkälla, byggnad eller areakälla. Väderdata hämtas automatiskt och resultatet av beräkningarna visas på en karta. Räddningstjänster och miljöenheter i medlemskommunerna kan koppla upp sig mot databasen och göra beräkningar. Riskanalyser åt företag är ett vanligt användningsområde och för tolkning och analys av mätresultaten finns ett samarbete med IVL Svenska Miljöinstitutet i Göteborg. Vi gör mycket jobb åt Preemraff i Lysekil, Sveriges största raffinaderi, säger Ingemar Karlsson. GUNNO IVANSSON Leif Enger har sedan 1970-talet arbetat på en modell för spridningsberäkningar. Det är en noggrann modell som tar hänsyn till topografin, hur vinden går in i dalar och så vidare, berättar han.

Sirenen Nr 5 Augusti 2007 TEMA radhusbränder 7 Radhuset står i lågor. Då kan många familjer befinna sig i farozonen. Oftast sprids branden till fler bostäder, i hyreshus är det tvärtom ovanligt att branden sprids till fler lägenheter. Deltidsbrandman Johan Holmberg var ledig men bor i närheten av radhuset som brann i Torekov och hjälpte till med släckningen i inledningsskedet. Grannarna i Torekov klarade sig bra, för här fanns det fungerande avskiljningar som hindrade branden att sprida sig. Foto: Patrick Persson Bor du i radhus och det börjar brinna hos din granne då är risken stor att det snart brinner även hos dig. Radhusbränder blir ofta allvarliga. Radhusbränder kräver flest dödsoffer av alla boendeformer i förhållande till antal bränder. Det stora problemet är brister i avskiljning mellan radhusen, bränderna sprids för lätt. Men det finns också exempel på bränder som slutat lyckligt, där säkerheten tagits på allvar. Sirenen ägnar fem sidor åt radhusbränder. RADHUSFÄLLAN Branden börjar i ett av radhusen. En kvart efter att den upptäckts är hela radhuslängan ett eldhav. Det har hänt och det kommer att hända igen. Byggreglerna säger att varje bostad, oavsett husform, ska vara en egen brandcell och klara att inte sprida branden inom en timme. Det fungerar i många fall, men sällan på radhus. I hyreshus är det sällan branden sprids utanför den lägenhet där branden startade. Men i radhus sprids branden alltför lätt. Bränder i radhus blir ofta både stora och dyra, säger Ulf Erlandsson, brandutredare på Räddningsverket. Avskiljningen melllan själva bostäderna är oftast bra. Problemet är vindarna. När ett fönster spräcks tar sig branden via takfoten upp till vinden och där har den ofta fritt spelrum. Ofta har man helt missat att sektionera vindarna vid byggnation, Det är mer regel än undantag att det är dåligt skydd på vindar, säger Erlandsson. Dåligt skydd är mer regel än undantag I svensk byggnorm från 1980 (SBN 80) skrevs in att det på vindar ska finnas avskiljande vägg mellan bostäder som går ända upp till yttertaket. Väggen ska stå emot brand i 30 minuter, förutsatt att vindsbjälklaget är byggt efter samma krav. På räddningstjänster runt om i landet som Sirenen pratat med är uppfattningen att vindarna blivit säkrare i hus byggda efter 1980. Men helt säkert är det inte. Det händer att sektioneringen inte är tillräckligt bra byggd, men den kan också vara förstörd i efterhand, säger Björn Albinson, brandingenjör på Räddningsverket. Dras kablar för bredband, kabel-tv eller vad det månde vara genom sektioneringar blir det inte alltid ordentligt tätat. Albinsons rekommendation är att inte lita på sektioneringen utan att ha kollat den, en uppfattning många tycks dela. För boende är det inga glada besked. Bor man i radhus räcker det inte med att se över sin egen säkerhet, man måste också lita på att grannen gör det. Jag känner mig trygg, man måste ha tillit till grannen, säger Carina Lindqvist i Vårsta, Botkyrka kommun. I hennes radhuslänga brann det på juldagens morgon för några år sedan (se sidan 10). Det hela förlöpte väl, mycket tack vare att det var bra sektionering mellan radhusen. Det visste Carina redan när det började brinna. Något år innan brann ett radhus i Salem, där drogs hela vinden med. I vår förening bor en brandman, han kontrollerade och konstaterade att det fanns ordentlig sektionering av våra vindar. Det gav oss trygghet. I Torekov på skånska västkusten brann en radhussommarstuga i påskas. Ni kan på bilden ovan se hur en person i vanliga kläder försöker släcka branden. Deltidsbrandmannen Johan Holmberg var ledig men bor i närheten och kom dit samtidigt med insatsledaren Patrik Svensson. Då var stugan, cirka 50 kvadratmeter, i stort sett övertänd. Räddningstjänsten släckte först utifrån, gick sedan in och slutförde jobbet. Det tog en dryg timme, men hela sommarstugan blev förstörd. Däremot klarade sig övriga fyra hus i radhuslängan. Röklukt var enda skadorna i grannhusen. Med facit i hand fanns ingen risk för invändig brandspridning. Men det kan man ju inte veta, även om det är sektionerat kan det finnas genomföringar som inte är täta. Men här var det ordentligt murade avskiljningar hela vägen, och det var det som räddade hela radhusområdet, säger Patrik Svensson. PER LARSSON

TEMA radhusbränder Sirenen Nr 5 Augusti 2007 radhus Stensundsvägen i Trosa, osektionerad vind, totalförstört i brand Det såg ut som en k David Widlund utredde radhusbranden. Han fick trampa i stenhögar, inte mycket fanns kvar att granska. Det såg ut som en krigszon, säger han. Radhus med osektionerade vindar innebär stor risk om det börjar brinna. Branden på Stensundsvägen i Trosa i juli förra året är närmast ett skräckexempel på hur illa det kan gå. Vad som orsakade branden har inte gått att klarlägga, spåren brann upp. När ett fönster spräcktes och lågor slog ut upptäckte personer utomhus branden och larmade. Räddningstjänsten hade några hundra meters körsträcka, men när man kom fram brann det redan i två lägenheter. Sju lägenheter totalförstördes, i den åttonde blev två rum utbrända. Den lägenheten gick vi igenom noga. Där gavs många svar. Ytterligare sex lägenheter i ett sammankopplat hus blev rök- och vattenskadade och revs senare. David Widlund Även om brandorsaken inte gått att fastställa är brandingenjör David Widlund tämligen klar över hur branden spridits. Förutom undersökning av den åttonde lägenheten bygger slutsatserna också på många bra bilder med tidsangivelse och iakttagelser från rökdykarna. När fönster i lägenheten där branden startade gick sönder spreds branden snabbt utvändigt, via glespanel i takfoten och upp till vinden. Hela vinden för de åtta radhuslägenheterna var osektionerad. Vinden rökfylldes och snart spreds branden ner till andra lägenheter samma väg som den kom upp, alltså via takfoten, samt i sidled via fasaden. Det stora problemet var takfoten, det brann rakt igenom. Branden nådde ner till balkonger och sedan vidare in i lägenheter. Det blev som en liggande skorsten ovanför balkongerna. Takstolarna stod också kvar länge, de bidrog inte till brandspridningen genom att falla ner i lägenheter. Radhuset var byggt på 60-talet då fanns inga krav på avskiljningar på vindarna. David Widlund, som numera jobbar i Södertörn, har varit med om fler liknande bränder. Under försommaren i år deltog han i två utredningar om bränder som börjat utomhus och spridit sig via takfot och vind, en fristående villa respektive ett kedjehus. Radhus behöver brandvarnare på vindar för tidigare upptäckt och därmed att minska risken för spridning till fler bostäder. Jag har varit med om utredningar där det inte är boende i radhuset som upptäckt branden. David Widlunds första larm som räddningsledare var en anlagd brand på Svalsta skola i Nyköping 2004. Där var problemet det samma. Skolan var enplansbyggnad med träfasad, öppen takfot och osektionerat på krypvinden. Branden spred sig fort. De anlagda bränderna på förskolor i Skövde förra hösten var väl typexempel på samma sak. Vi måste titta på fenomenet. Kan vi ha ventilation på annat sätt än i takfot, och framför allt ingen ventilation ovanför fönster? Även om takfoten inte används för ventilation borde den kanske klassas, träpanel räcker inte. David Widlund tycker också man ska diskutera lämpligheten med träfasad på byggnader som riskerar drabbas av anlagd brand, samt att de bör larmas bättre. Larm finns oftast bara invändigt för att skydda liv. Värmekänslig kabel i takfot eller detektion på vinden ger tidigare upptäckt. PER LARSSON Bilder som togs 16 minuter efter att första fönstret sprack visar radhuset som ett eldhav. Det gick snabbt, förvånansvärt snabbt. Hade det funnits brandceller på vinden hade det blivit ett helt annat förlopp. Det hade varit större chans att klara husen, hur stor törs jag inte spekulera i. Saker placerade på balkongerna snabbade på brandspridningen. I lägenheten där branden började hängde ett partytält under balkongen, det bidrog till att sprida branden nedåt. Widlund är övertygad om att ingen brandspridning skedde invändigt mellan lägenheterna eller från vinden och direkt ner i innertak. Där fungerade avskiljningarna. 25 minuter efter att branden slagit ut första fönstret i den lägenhet branden startade, brann det så här häftigt. Den stora bilden visar radhuslängan efteråt. Det för tankarna till krigshärjade områden. Foto: Räddningstjänsten Bostadsbolaget lyfter av taket och säkrar vindarna Grannhus på Stensundsundsvägen i Trosa byggs säkrare. Taken har lyfts av, sektioneringar muras upp och därefter ska nytt tak på. FOTO: Sofia Lacik Taket lyfts av och vindssektioneringar muras upp. Kommunala bostadsbolaget i Trosa satsar på säkerhet efter branden förra året. Vi murar betongsten ovanpå de väggar som avskiljer lägenheterna, det blir lika många brandceller på vinden som det är antal lägenheter, säger Trosabygdens bostäders vd Lennart Ekerbring. Det är ett grannradhus till de hus som brann förra året som nu görs säkrare. Ekerbring erkänner att det blev tryck från de boende. Ska ni låta oss bo i de här osäkra husen? undrade de. Det närmast platta taket har lyfts bort från radhuset med åtta lägenheter, brandceller muras och ovanpå sätts traditionellt sadeltak. Dessutom byts fasad från trä till puts, balkonger och fönster byts. Totalkostnaden är beräknad till 4 miljoner kronor. Där det brann byggs nu tre nya flerbostadshus i betong med fyra lägenheter i varje.

Sirenen Nr 5 Augusti 2007 TEMA radhusbränder 9 rigszon Räddningsverket Bristerna är ofta byggfusk Sektioneringar på vinden saknas eller är otäta. Det ser Björn Albinson, brandingenjör på Räddningsverket, som det största problemet när det börjar brinna i radhus. Sektionerat eller ej det kan det vara svårt för räddningstjänsten att få besked om när den står framför en radhusbrand. Det bästa är att utgå från att det inte är sektionerat, anser Björn Albinson. För även om det finns avskiljningar verkar det i de flesta fall som de inte fungerar, säger han. Räddningsverket får rapporter med bilder som visat hur man kan stoppa in fingrarna mellan en avskiljande vägg och taket. Det förekommer också att det är hål vid genomföringar av ledningar och liknande. Byggfusk helt enkelt. Det går för fort att bygga. Tyvärr är brister i bjälklag eller sektioneringar ofta svåra att åtgärda. En studie i Norge visade att brandspridning till 80 procent skedde utvändigt och att sektioneringen hade stor betydelse. Vad är det viktigaste för att förbättra brandsäkerheten? Att ägarna gör något, att de inspekterar sina vindar. Detta bör också uppmärksammas när man köper eller säljer. Kanske försäkringsbolagen kan ge råd. Om det är svårt att sektionera en vind i efterhand, vad är bästa alternativet? Installera bostadssprinkler eller placera brandvarnare på vinden. Vad gör Räddningsverket? Vi samlar ihop brandutredningar, skaffar erfarenheter och gör dem tillgängliga. Kunskapen om radhusbränder är i huvudsak inhämtad från erfarenheter. Erfarenheterna säger att räddningstjänsterna behöver vara beredda på stora överraskningar. Radhusbränder anstränger kårerna betydligt mer än en normal villabrand. PER LARSSON

10 TEMA radhusbränder Sirenen Nr 5 Augusti 2007 radhus Gärdsmygen i Vårsta, sektionerad vind, begränsade brandskador Julstjärnan lyser fortfarande i fönstret hos grannen, men Gärdsmygen 6 blev i stort sett ett svart hål mellan de två övriga radhusen. Det är så här det kan se ut om brandspridning undvikits. Tyvärr är bilden allt för ovanlig. Foto: Räddningstjänsten Åtta hus i farozonen Grannarna räddade Julnatten kunde slutat i en katastrof. Om det varit bristfälligt sektionerat som i äldre hus, då kan jag tänka mig att hela radhuslängan försvunnit, säger räddningsledaren Bo Björklund. När Södertörns styrka kom fram till radhuskvarteret i Vårsta brann det i hela övervåningen på ett av radhusen. Radhuslängan hade två sammanbyggda sektioner med fyra hus i varje. Totalt åtta hus, alla var i farozonen. Men bara huset där branden startade blev totalskadat, de två angränsande betecknades av försäkringsbolaget som halvskadade. Bo Björklund anser att det i huvudsak var tack vare att det fanns sektioneringar och att de var bra utförda som inte fler hem lades i aska. Med tanke på hur omfattande det brann är det ganska ovanligt att man lyckas begränsa branden så pass mycket. Larmet kom halvfem på juldagens morgon: brand på uteplats. När styrkan kom fram var övre planet, som också var entréplanet, på suterränghuset övertänt. Men det brann även på nedre plan och vinden. Vi har inte kunnat konstatera hur branden utvecklades, men min teori är att elden tog sig in via takfoten. Bjälklaget på vinden var helt uppbränt, däremot hade inte branden spridit sig i sidled till grannhusens vindar. Men när räddningsstyrkan kom fram visste den inte om det fanns sektionering eller ej på vindarna. Vi brukar utgå från att det inte finns. För även om det finns kan man aldrig lita på att den är bra utförd. Däremot fick man omgående klart för sig att inga människor fanns kvar i huset där det brann. Inledningsskedet bestod av håltagning i tre vindstak, huset där det brann och de närmaste, parallellt med att Sektioneringen höll. Hålen till vänster i vindssektioneringen är gjorda av räddningstjänsten i efterhand. På båda grannhusen gjordes hål i taken för att lufta ut brandgaser. Foto: Räddningstjänsten spruta vatten på de tre vindarna. Viktigt också att bevaka takfoten, det är lätt att branden hoppar i väg den vägen. Brandmän kikade in på vinden till ett fjärde hus och kunde konstatera att det Bo Björklund fanns sektionering. Och efter håltagning avtog snart röken från grannhusens vindar. Det tydde på att sektioneringen höll. Det beskedet innebar att Björklund kunde satsa mer resurser på att släcka. Men det skapade också tid. Och det är nog så viktigt. Vi fick tid att förstärka, tid att utrymma övriga hus i ordnade former, tid att tänka. Julklapparna försvann i branden för de fyra barnen i radhuset som brann. Men ingen människa kom till skada. För Trygg Hansa hamnade notan på 4,5 miljoner kronor. Om alla åtta husen blivit totalskadade hade vi drabbats av kostnader på 16-20 miljoner kronor, säger skadechefen Jan Järnstad. PER LARSSON

Sirenen Nr 5 Augusti 2007 TEMA radhusbränder 11 radhus Jyllandsgatan i Kista, sektionerad vind, begränsade brandskador Branden stoppades där den startade Strax före ankomst till larmadressen såg brandmästare Alf Alexandersson lågor slå ut ur ett fönster. Det gav en indikation, vi hann förbereda oss i tankarna, säger han. Larmet kom klockan fyra på natten. Brand i radhus på Jyllandsgatan i Kista. Bilar kallades från stationerna i Kista, Vällingby och Sollentuna. Det som kunde blivit ett litet helvete förlöpte mycket väl. Insatsen var avslutad efter drygt två timmar. Vi skapade övertryck i grannlägenheterna och sektioneringarna höll. Det var viktigast, säger Alf Alexandersson som var räddningsledare. När styrkan kom fram fick han snabbt klart för sig att alla människor var ur radhuset där det brann. Totalt bestod området av nio radhus fördelade på tre huskroppar. Branden hade börjat i ett sovrum på övre våningen. Där inleddes släckningen. Personal skickades in i grannhusen och kikade upp på vinden. Det konstaterades att lite rök sipprade igenom, men vindarna var trots allt sektionerade. Vi bestämde oss för att sätta övertryck i grannlägenheterna och placerade fläktar i dörröppningarna. Vi kunde trycka tillbaka röken. Därefter gjordes håltagning i taket till huset där det brann och brandgaserna kunde ventileras ut samtidigt som släckningsarbetet fullföljdes. Sovrummet blev helt utbränt, även övriga rum på övervåningen var brandskadade. Nedre våningen fick rök- och vattenskador. Men ingen brand spreds till grannhusen. Insatsen är ett exempel på lyckat brandskydd och effektiv räddningsinsats, tack vare gott om personal redan vid ankomst. Jag brukar också använda insatsen som exempel på hur mycket positiv inställning kan inverka. Insatsen blev mycket lyckad, trots lång slangdragning och ganska långt släpande på utrustning, därför att ingen gnällde eller ifrågasatte initiativ utan ställde helt upp för varandra, oberoende av vem som gav förslag, säger Alf Alexandersson. Det luftade utrymmet mellan tegelväggen och övriga väggkonstruktionen där branden spreds till övriga lägenheter. Isolering hade smält av värme och fallit ner i luftspalten. Under presenningen syns vindsbjälklaget i betong. Foto: Räddningstjänsten Luftspalt i yttervägg lurade brandmännen Luftspalt i ytterväggen bidrog till att branden spreds och samtliga lägenheter i huset fick brandskador. Frågan är om kravet på 60 minuters avskiljning är uppfyllt i det här fallet, säger Leif Fällman, brandingenjör i Sundsvall. Branden inträffade i våras i ett flerbostadshus som kan liknas med ett radhus. Tvåvåningsbyggnaden med tegelfasad har fyra lägenheter med bostadsyta i båda planen och egen ingång. Branden startade på övre våningen i en lägenhet och spreds snabbt till vinden via fönster. Vinden var snabbt övertänd och räddningsledaren beslutade, efter kontroll att vindsbjälklaget var av betong, att låta vinden brinna av. Men mellan ytterväggen av tegel och gips/isolering fanns en luftspalt. Dit spreds branden från lägenheten till angränsande lägenhet. Dessutom spreds branden från vinden genom att brännbara delar rasade ner i luftspalten. Branden kom därmed att spridas efter hela ytterväggen och drabbade samtliga lägenheter. Byggnaden var uppförd under 80-talet, så byggnormer från 1980 torde gälla. Men frågan är hur den här konstruktionen bedöms utifrån dagens byggregler, säger Leif Fällman. Byggnadssättet är inte ovanligt, Fällman har varit i kontakt med andra räddningstjänster som upplevt samma problematik. Räddningstjänsten Sundsvall- Leif Fällman Timrå har frågat Boverket vad byggreglerna säger om konstruktionen och om den kan anses klara brandkraven. Vi har dessutom tagit hjälp av en erfaren byggnadskonstruktör som gett förslag på hur man kan komma ifrån risken med brandspridning från vinden ner i ytterväggskonstruktionen. Förslaget innebär i korthet att en skyddsplåt sätts mellan vindsbjälklaget och tegelväggen. Utrymmet mellan vindsbjälklaget och tegelväggen tätas med stenull. Ventilation av tegelväggen anordnas istället genom att lämna vissa stötfogar öppna under vindsbjälklaget. Boverket Öka kunskapen om byggreglerna Sektionera vindarna, det rekommenderar Boverket. Men myndigheten har inte lagrum att kräva det. Brandspridning till vind är ett välkänt problem. I radhus vill vi ha sektionering ända upp till taket, men kravet finns egentligen inte, säger Anders Johansson, brandingenjör på Boverket. Kravet vid bostadsbyggande är att varje lägenhet utformas som en egen brandcell och klarar en timmes brandmotstånd (brandklass EI60). I radhus som inte är på enskilda tomter har jag svårt att se att krav på ytterligare sektionering kan ställas om det enbart är en installationsvind. Samtidigt finns det ingen anledning att göra på något annat sätt. Det händer att vindsbjälklag utformas för att klara brandskyddet i 30 minuter. Matematiken är då 30 minuter för branden till vinden, 30 minuter från vinden genom vindsbjälklaget till nästa lägenhet. Det är tveksamt med additionsmetoden, det är en riskkonstruktion jämfört med sektionering. Lösningen har inte direkt stöd i dagens byggregler, säger Anders Johansson. Det finns också risk att branden når upp till vinden ännu fortare om den tar vägen via takfoten och sedan från vinden sprids till andra lägenheter. Då kan det definitivt gå snabbare än en timme. Det är Anders därför vi Johansson föredrar sektionering av vinden. Anders Johansson tror inte på fler eller hårdare regler för att göra radhusen säkrare, snarare på att öka kunskapen om och tillämpningen av de regler som finns. Det handlar dels om att inte fördärva brandskyddet genom att göra hål för kablar och liknande som inte tätas ordentligt. Det handlar också om att ha kontroll från början när det handlar om nybygge. Den som bygger och den som ska nyttja huset är kanske inte samma person. För byggaren finns intresse att göra det effektivt och billigt, men det kanske inte är bästa lösningen för den som ska använda byggnaden. Den som beställer ett bygge bör vara noga med sina krav vid upphandling, säger Anders Johansson. Största risken i radhus I relation till antalet bränder inträffar flest dödsbränder i radhus. Radhusen (även par- och kedjehus) står för en mindre del av bostadsbyggnationen i landet. Det inträffar ungefär 200 radhusbränder per år, en liten andel jämfört med ungefär 2 700 bränder i villor respektive flerbostadshus. Men om vi jämför per 1 000 bränder är det svårare bränder i radhus än i övriga bostäder. Då är dödstalet nästan 29 procent högre än i villor, 37 procent högre än i flerbostadshus. Döda och skadade i bostadsbränder 1996-2006 antal bränder döda döda per 1 000 bränder svårt skadade svårt skadade per 1 000 bränder lindrigt skadade lindrigt skadade per 1 000 bränder Rad/par/kedjehus 2 242 34 15,2 25 11,2 268 119,5 Flerbostadshus 32 752 365 11,1 580 17,7 4 336 132,3 Villa 30 723 363 11,8 201 6,5 1 701 55,4 Fritidshus 3 663 26 7,1 30 8,2 130 35,5 Totalt 69 380 788 11,3 836 12,0 6 435 92,7

12 nyheter Sirenen Nr 5 Augusti 2007 DalaMitt klippte lyxbilar i Hamburg Ta internationella kontakter och utnyttja pengarna för personalutveckling. Uppmaningen kommer från brandmannen Toni Todorovski som gjort detta och lärt mer om losstagning i Hamburg. Toni och hans skiftlag är ansvariga för kommunikationsolyckor vid räddningstjänsten Dalamitt. I vår personalutveckling valde vi att ta kontakt med räddningsskolan i Hamburg, bland annat med tanke på erfarenheter från höghastighetskrockar på Autobahn, berättar styrkeledare Toni Todorovski, som jobbar i Borlänge. De fick en bra kontakt och förra året gjorde skiftlaget ett besök i Hamburg. I våras kom en inbjudan från Hamburg för två personer att gratis delta i ett helgseminarium om losstagning som anordnats av Daimler-Chrysler, Holmatro och den tyska motsvarigheten till SP, Sveriges tekniska forskningsinstitut. Ledningen för Dalamitt tyckte det var en bra idé och betalade för att en tredje person skulle kunna följa med. Seminariet siktade in sig på konstruktionerna i nya lyxbilar och lastbilar. Nya bilar är fullproppade med borstål, elektronik och limmat glas som blir allt vanligare även i takkonstruktioner. Mycket är likt men det finns skillnader i utrustning och arbetssätt. I Tyskland bryter man inte strömmen som vi gör. I nya bilar är det mesta elstyrt och man utnyttjar strömmen för att till exempel flytta stolar och skapa utrymme. I Tyskland används tryckstänger i större utsträckning. Man använder två tryckstänger för att bända isär och återställa bilen så långt möjligt. Det går fort och skapar bra utrymme. De har också ett nytt verktyg som liknar en stor konservöppnare. Det används för att klippa hål i golvplåten och komma åt en skadads fötter. Det används även för att klippa sönder rutorna. Till skillnad från oss sågar de inte utan klipper rutor. Det tar längre tid men enligt tyska läkare är det extremt stor infektionsrisk om det fina glasdammet från sågningen hamnar i ett öppet sår. Men Försäkringskassan sa nej och hänvisade till lagen om allmän försäkring. För att få havandeskapspenning måste tiden som deltidare uppgå till minst 25 procent av hennes totala arbetstid. Försäkringskassan räknade inte in jourtiden och Jenny hamnade under 25-procentgränsen. Jenny Berg har förlorat omkring 30 000 kro- Straffas för att ha blivit med barn nor i utebliven ersättning. Deltidsbrandman Jenny Bergh nekades havandeskapspenning när hon blev gravid. Räddningsverket har nu tagit upp fallet med försvarsdepartementet. Jenny Bergh har överklagat beslutet, men nekats havandeskapspenning i två instanser. Den tredje instansen kammarrätten har beslutat att inte ge henne prövningstillstånd. Jag tycker det är absurt i vårt jämlika land. Det känns verkligen tröstlöst, även om det nu är bra att Räddningsverket äntligen reagerar, säger hon. Toni Todorovski och Bengt Ruckert från räddningstjänsten Dalamitt deltog i våras tillsammans med Tomas Malmling i ett losstagningsseminarium i Hamburg. De utnyttjade personalutvecklingspengar för ett internationellt utbyte som gav viktiga erfarenheter. Mycket är likt, men det finns skillnader i utrustning och arbetssätt, säger Toni Todorovski. Foto: Tomas Malmling, Dalamitt Den här halvmeterlånga konservöppnaren använder tyska brandmän för klippa upp golv och limmat glas. Med hänvisning till infektionsrisken sågar man inte rutor i Tyskland Jenny Bergh förbjöds att arbeta som deltidsbrandman på Öckerö eftersom hon då riskerade missfall. När hon sökte havandeskapspenning trodde hon att det var en självklar rättighet. Räddningsverket har följt Jenny Berghs kamp för rätten till havandeskapspenning. I många år har verket arbetat med att intressera kvinnor att bli deltidsbrandmän. Länsrättens dom och kammarrättens beslut att vägra Jenny Bergh prövningstillstånd försvårar arbetet. En dörr är stängd här. Kammarrättens utslag är utan tvekan en kontraproduktiv signal när det gäller vårt jämställdhetsarbete, säger generaldirektör Göran Gunnarsson. Hur ska kommunerna kunna rekrytera tjejer till brandmannayrket om de måste vara beredda att avstå flera tusenlappar i månaden den dag de väljer att skaffa barn. Jenny är inte ensam, det finns flera sådana här fall. Det här pusslet går inte ihop. Räddningsverket kommer nu att agera för att åstadkomma en förändring. Jag har inte mandat att ändra på lagar och regler, men jag utgår ifrån att reglerna kommer ändras. Vi har tagit upp frågan med försvarsdepartementet och kommer nu också ta upp frågan med Försäkringskassan. Under seminariet visades en bärbar klipputrustning som Dalamitt bestämt sig för att satsa på. Det ser ut som ett litet elverk, klipper snabbare och med samma kraft som våra fasta. Den tyska gästfriheten ska återgäldas och Toni Todorovski hoppas kunna anordna något liknande. Min förhoppning är att vi ska kunna ordna ett seminarium och att bilindustrin vill delta. GUNNO IVANSSON I fallet Jenny är det två lagar som kolliderar med varandra. Nästa instans är regeringsrätten. Jag är tveksam till om jag orkar gå vidare. Det har gått två år och ärendet är egentligen inte längre aktuellt för mig. Pengarna hade jag ju behövt då. Samtidigt vet jag att det är viktigt för andra tjejer som hamnar i samma situation, säger Jenny Bergh. KATARINA SELLIUS

Sirenen Nr 5 Augusti 2007 nyheter 13 Förebyggare i beredskap. SMO-brandmännen Joakim Karlsson och Andreas Persson, Södra Älvsborgs räddningstjänstförbund bemannar en snabbinsatsbil på dagtid. Foto: Katarina Sellius Förebyggare först på olyckan BORÅS. De utbildar skolbarn i brandskydd, gör tillsyn, släcker bränder och ger första hjälpen. I bland på en och samma dag. Brandmännen Andreas Persson och Joakim Karlsson bemannar bil 121 på dagtid. Offensiv enhet Snabbinsatsbilen 121:an i Södra Älvsborg räddningstjänstförbund har bara plats för två brandmän och är en så kallad offensiv enhet. Bilen innehåller bland annat skärsläckare, IRkamera, fläkt, klippverktyg, defibrillator, sjukvårdsutrustning och skyltar för avspärrning. Enheten finns i beredskap mellan klockan 8 och 16. Vi är aldrig längre än 90 sekunder från varandra och bilen på dagarna, så det är ju tur att personkemin fungerar, konstaterar Andreas Persson, 24. För några år sedan skolade han om sig från styckare och kock till brandman. Han är en i första kullen brandmän från utbildningen Skydd mot olyckor, SMO. Även kollegan Joakim Karlsson, 24, har gått SMO. Innan dess var han yrkeschaufför. Vitsen är att de står i beredskap hela dagarna, samtidigt som de utför förebyggande arbete. Bilen rullar ofta mot kranskommunerna kring Borås, som Svenljunga, Tranemo, Bollebygd, Ulricehamn. Vi träffar skolbarn, gör tillsyn, dokumenterar automatlarm, följer upp systematiskt brandskyddsarbete, provar nycklar, säger Joakim Karlsson. Men kommer ett larm avbryts verksamheten direkt, samtidigt som ett yttre befäl larmas. Vi åker på allt. Många gånger är vi först på plats och kan rapportera bakåt till både inre och yttre befäl. Uppgiften är att frysa läget och se till att det inte förvärras. Kyla med skärsläckare, kontrollera med värmekamera. Ofta tar vi hand om eftersläckningen med hjälp av skärsläckaren, säger Andreas. Vid trafikolycka är syftet det samma, låsa läget, ge syrgas, spärra av och förbereda för styrkan och ambulans. I vintras kom de i snöoväder som första styrka till en bussolycka på riksväg 40 utanför Ulricehamn. Så gott det gick tog de hand om femton skadade, spärrade av olycksplatsen och upprättade en uppsamlingsplats. Vi gjorde stor nytta genom att bara vara där snabbt. Det var inte direkt någon rusning efter de bägge platserna i bilen. All personal fick möjlighet att söka de nya dagtjänsterna, men få nappade. De som byggt upp sin vardag kring att jobba dygn och skift, har förstås svårare att bryta det. Vårt sätt att arbeta bryter det traditionella mönstret. Fokus ligger på förebyggande och att förbereda för insats, säger Joakim Karlsson som stormtrivs på 121:an. Andreas Persson håller med: Det här arbetssättet är väldigt stimulerande, vi får användning för i stort sett allt vi lärt oss på SMO-utbildningen. Men i bland uppstår märkliga situationer, som när ambulansen kom med blåljus till den skola där de just undervisade förskolebarn. Vi var inte larmade, eftersom vi inte normalt larmas på sjukvårdslarm. Men visst hade vi kunnat göra mycket nytta under de 20 minuter som det tog för ambulansen att komma till platsen. Vi har ju utbildning och delegation att ge både syrgas och att använda defibrillator, konstaterar Andreas. Än så länge är den offensiva enheten ett tidsbegränsat projekt på 1,5 år. Klippverktygen har vi exempelvis aldrig använt. Dilemmat är att vi inte kan lämna den skadade och hämta grejer och börja klippa. Vi har bara två par händer. Det blir naturligt att hjälpa de skadade i väntan på att styrkan kommer och tar över losstagningen. De tror snarare att det blir mer sjukvård i framtiden. Nackdelar? Man är ruskigt utsatt när vi kommer ensamma på en olycksplats, alltid brist på händer, säger Joakim som betonar att de aldrig genomför en insats, men däremot förbereder och inleder en insats och styrs av befäl på distans. Men det är bättre att någon kommer, än ingen alls. I början kände de av skepsisen, och hörde benämningar som låtsasbrandmän. Det var kanske nytt och skrämmande. Men nu har de andra styrkorna märkt att vi avlastar och stärker upp, det underlättar för alla. Vi ersätter aldrig en vanlig släckbil, vi är en extraresurs, säger Andreas. KATARINA SELLIUS Batteri exploderade i container När räddningsstyrkan i Sparreholm bekämpade en containerbrand inträffade plötsligt en våldsam explosion som hördes över hela samhället. Vassa metallbitar och brinnande flagor sprutade ut ur de smala öppningarna från containern för gamla tidningar. Lyckligtvis blev ingen skadad. Orsaken till explosionen var av allt att döma en explosion i ett litiumbatteri till den nivåvakt som automatiskt känner av när containern börjar bli full. Ett sådant batteri kan dels explodera av värmen från en brand, dels reagera med vatten under våldsam tryckutveckling. I Sirenen nr 7/2003 berättade vi under Erfarenheter om en liknande händelse. Brandutredarprogrammet tog då kontakt med tillverkaren av elektroniken till återvinningscontainrarna. Denne lovade då att genomför en rad åtgärder för att göra dem säkrare för brandpersonal och andra. Artikeln finns på den CD-skiva med Erfarenheter från Sirenen som skickats till alla räddningstjänster i Sverige. Skivan eller kopia på artikeln kan beställas från Ulf Erlandsson tel 054-13 50 39, epost: ulf.erlandsson@srv.se Kemförråd flyttade Räddningsverkets mobila kemförråd i Växjö och Märsta har flyttats till Stenungsund respektive Köping. Det är för att få ytterligare en närmare koppling till kemindustrin och dess kompetens, säger Hans Ekåsen på Räddningsverket. Därutöver har förrådet i Borlänge stängts, bland annat av ekonomiska skäl. Räddningsverket började etablera kemförråden i slutet av 1990-talet. I förråden finns bland annat utrustning för att pumpa kemikalier, för läktring, länsning och indikering. Utöver förråden i Stenungsund och Köping finns sedan tidigare förråd i Perstorp, Skövde, Kramfors och Luleå. För räddningstjänster som behöver nyttja förråden larmas om hjälp via SOS. Vill du veta mer, kontakta Hans Ekåsen, 054-13 52 03 eller hans.ekasen@srv.se 47 döda i bränder januari-juli 47 personer omkom i bränder under årets sju första månader. I jämförelse med snittet för motsvarande period de föregående sex åren, 67 omkomna, är årets siffra klart bättre. 2004 omkom totalt 65 personer under årets tolv månader. Det är den klart lägsta årsnoteringen sedan statistiken infördes. Till och med juli 2004 förolyckades 42 personer i bränder. I genomsnitt dog 110 personer per år i bränder åren 2001-2006. De tre första åren under denna period var svarta år med 137-137-134 döda. Därefter har statistiken förbättrats: 65-104- 83. I år finns det goda förutsättningar att åter hamna under 100. Revinge/Skövde fick flest röster Efter varje tryckning av Sirenen läggs sidorna även ut på nätet (http://sirenen.srv.se) tillsammans med en aktuell fråga. I sommar har drygt 900 personer svarat på denna fråga: Utredaren Mats Sjöstrand föreslår nedläggning av två räddningsskolor. Vilka två skolor vill du helst ha kvar? Röstningen utföll så här bland de som kryssat i två skolor: Revinge/Skövde 29 procent, Rosersberg/Skövde 15, Skövde/ Sandö 12, Revinge/Sandö 9, Revinge/Rosersberg 7 och Rosersberg/Sandö 5. Utredare Sjöstrand själv har föreslagit Revinge/Sandö. Ny broschyr om gasol En ny broschyr från Räddningsverket vänder sig till dem som på något sätt handskas med gasol i hem- och fritidsmiljö. Gasol består av en blandning av kolvätena propan och butan. Broschyren ger information om gasolens egenskaper och vägledning kring hur man ökar säkerheten. Varje år inträffar olyckor i samband med att privatpersoner använder gasol. Flertalet tillbud sker med gasolgrillar, men även i husvagnar och husbilar. Broschyren finns som Pdf-fil på Räddningsverkets webbsida under publikationsservice och kan hämtas där. Broschyren går också att utan kostnad beställa från Räddningsverkets publikationsservice, L 124, 651 80 Karlstad eller e-post publikationsservice@srv.se

14 nyheter Sirenen Nr 5 Augusti 2007 Farligt att elda hårt i braskaminen Bränder orsakade av felaktigt installerade och/eller felaktigt brukade braskaminer med stålrör ökar. Räddningsverket samlar nu hela branschen i ett projekt för att förebygga problemet och minska antalet skador. Eldstadsrelaterade bränder Sirenen har tidigare berättat om tester som gjorts vid Räddningsverket Rosersberg med både en korrekt monterad kamin och en felaktigt monterad. Kaminerna eldades efter instruktion och därefter med måttlig övereldning. I båda fallen nåddes efter viss övereldning för höga temperaturer på rökgaserna och brand uppstod i bjälklaget. Efter försöken har Håkan Sten och Peter Nord, som båda arbetar med sotningsfrågor på Räddningsverket, samlat ytterligare material kring överhettningsproblematiken. Kontakter med brandutredare på fältet, studier av brandutredningar och räddningstjänsternas insatsrapporter samt statistik från Länsförsäkringar i Skåne och Dalarna pekar alla i samma riktning. Överhettningsskadorna är på väg att bli ett stort problem. Gemensamt för de brandutredningar av skador som vi själva genomfört i tjänsten är att 75 procent av anläggningarna inte är installationsbesiktigade. Vad skadorna i övrigt beror på går bara att spekulera i. Det kan var installatören som inte vet eller tar genvägar vid installationen eller besiktningsmannen som missar i de fall en anläggning överhuvudtaget besiktigas. Självklart har brukaren också en roll. De flesta vet inte hur lite man faktiskt bör elda i en braskamin, säger Håkan Sten. Ett par kilo ved i timmen mer ska man inte elda. Men det är betydligt vanligare med det dubbla Redan vid måttlig övereldning är risken för mycket höga temperaturer stor. Många ägare av braskaminer är omedvetna om denna fara. Eldar man för hårt kan det gå som på bilden. Brand i bjälklaget och hela villan totalförstörd. eller mer. Och det kan orsaka en betydligt större brand än den i kaminen! Räddningsverket har bjudit in branschen för att i samverkan komma till rätta med problemet i alla led. Ett första möte hölls i Jönköping i början av sommaren med företrädare för försäkringsbolag, skorstenstillverkare, Brandskyddsföreningen, Skorstensfejarmästarnas riksförbund, Mäklarsamfundet, Boverket med flera. Enigheten om problematiken och viljan att samverka var stor och den 12 september planeras ett andra möte på Rosersberg då problematiken också rent praktiskt ska demonstreras. Vi vill inte peka ut syndabockar utan titta på systemfelen och komma med förslag till åtgärder. Kan vi fixa till systemet och sen få systemet att själv höja kvaliteten, då är jag nöjd. Det gäller att minska möjligheten till fel i hela kedjan, säger Håkan Sten. Planer finns på gemensamma informationsinsatser, både inom respektive organisationer och mot brukaren. På mötet i Jönköping lyftes också många andra tankar fram. En sådan gäller kraven på den information och de handlingar som lämnas både vi köp av en anläggning vid överlåtelse. Monteringsanvisningar godkänns ofta men inte informationen som följer med. Det borde vara krav på att samtliga handlingar som följer med är standardiserade och kontrollerade ur informationssynpunkt. Vi har sett flera exempel där uppgifterna både är motstridiga och vilseledande när det gäller till exempel hur mycket man får elda och vilken yta som kan värmas med anläggningen, säger Peter Nord. Titti Öhrn, kundombudsman på Mäklarsamfundet, välkomnar projektet. Det finns en stor potential i projektet för mäklarna. Att få ta del av information och kunskap i projektet och ge den vidare är en vinn-vinn situation. Mäklarna har möjlighet att ge avtryck hos så många brukare och potentiella brukare. Jag hoppas att vi tillsammans kan få mäklarna att lyfta fram vikten av besiktningsprotokoll och instruktioner och att dessa papper verkligen finns med vid en överlåtelse. Öhrn har informerat om projektet i ett nyhetsbrev och kommer att arbeta vidare med möten under hösten med landets mäklare och höra deras syn på problematiken. Som kundombudsman får hon sällan frågor om eldstäder. Nej, det är mest de vanliga frågorna om budgivning och mäklararvoden, det jag kan se i objektsbeskrivningarna är att finns det en braskamin så är den alltid med på bild och beskrivs i positiva ordalag. ÅKE SVENSSON Braskaminen monterades inte efter instruktion. Eldningsinstruktionen gavs bara muntligen och var långt ifrån fullständig. Sotaren provtryckte och godkände. Några timmar senare brann det runt kaminen och räddningstjänsten i Karlstadsregionen tillkallades. Läs mer om hur fel det kan gå under Erfarenheter på sidan 27. Svåra och dyra skador när det går snett När det går snett i en braskamin med stålrör blir det ofta stora skador. Skador som är besvärliga för kunden och dyra för försäkringsbolaget. En braskamin är nästan alltid centralt placerad i huset och vid en brand blir det stora rök-, sot- och vattenskador med omfattande sanering som följd. I värsta fall handlar det om en totalskada för flera miljoner, säger Jan Stålhandske, brandutredare och skadeförebyggare på Dalarnas försäkringsbolag. Det ingår i Länsförsäkringar och har genom Stålhandske gått med i Räddningsverkets satsning för att förebygga bränder i lokaleldstäder och särskilt braskaminer och liknande med stålrör. Hos oss är fortfarande bränder vid fliseldning samt överhettning från vedledade anläggningar med rökkanaler av stålrör i majoritet. Vi ser dock att det blir fler och fler braskaminer som också leder till skador. Statistik från länsförsäkringsbolagen i Dalarna och Skåne pekar på att eldstadsrelaterade bränder orsakade av överhettade stålrör och felaktiga monteringar och/eller felaktigt brukande kan svara för över 80 procent av bolagens samlade ersättning för alla eldstadsrelaterade bränder. Jan Stålhandske uppskattar Dalarnas kostnader till åtminstone 5-6 miljoner kronor per år. Stålhandske För att förebygga de eldstadsrelaterade skadorna har Dalarnas under flera år arbetat med riktad information som Mitt eget brandskydd och foldern Brasa. Den har initierats av Dalarna men har gjorts gemensam för alla länsförsäkringsbolag. Sedan Lagen om skydd mot olyckor kom har Dalarna intensifierat samarbetet med skorstensfejarna i länet. Vi har också jobbat hårt för att få alla kommuner att kräva bygganmälan i samband med nyinstallationer eller ändringar i lokaleldstäder, men där är vi långt ifrån överrens med alla kommuner. Ett gott exempel är Hedemora som kräver bygganmälan i alla lägen. Brandskador täcks av den vanliga hemförsäkringen. Saknas dokumentation på installationsbesiktning, rengöring eller brandskyddskontroll kan det innebära nedsättning av ersättningen. Felinstallerad kamin tog eld Försäkringsmässigt är till exempel kök, diskmaskin och våtutrymmen premiegrundande i hemförsäkringen, dock inte eldstad. Inom några år kommer en ny tariff och där har diskussioner förts om att förekomsten av rökkanal/typ av eldning som en premiegrundande parameter men inga beslut är fattade. Vi tror att det kan bli svårt att få tag i parametern från kunden, många vet inte vad vi frågar efter när vi säger rökkanal, säger Jan Stålhandske. ÅKE SVENSSON

Sirenen Nr 5 Augusti 2007 Samhällets risker 2020 15 Hur skyddar vi oss om 10-15 år? Hur ser samhällets risker ut om 10-15 år? Och hur skyddar vi oss? Det söker Räddningsverket svaret på i en framtidsstudie, som drivs i samverkan med Sveriges kommuner och landsting. Fokus ligger på olycksrisker och säkerhetsarbetet för skydd mot olyckor. Vi utgår från allmänhetens behov av säkerhet och trygghet, säger Ivar Rönnbäck, överdirektör vid Räddningsverket och ordförande i framtidsstudiens styrgrupp. Studien ska slutredovisas i januari 2008. Sirenen inbjöd i våras läsarna att titta i kristallkulan och fundera kring samhällets risker 2020. På denna och de fyra följande sidorna presenteras ett antal inlägg. Fler kommer i nästa nummer du kan också vara med. Beredskap på entreprenad dagboksanteckningar från den 31 juli 2020 Rökdykning. hur sjutton kunde dom hålla på med nå t så tokigt och varför var det sånt himla motstånd mot kvinnor? Ja, ja, att det nu förändrats har väl bland annat sin förklaring i att Beredskapstjänsten (tidigare kallad räddningstjänst, brandförsvar eller brandkår) sedan sju och ett halvt år tillbaka är konkurrensutsatt. Bakgrund till denna förändring återfinns i Lag om skydd mot olyckor och hantering av kriser vilken beslutats gälla från 2012-07-01 av den borgerliga regeringen. Flertalet kommuner i landet har därefter lagt ut Beredskapstjänsten på entreprenad och bara valt att hålla sig med en räddningscontroller som följer upp att beredskapsinsatserna genomförs på det sätt och med den kvalitet som upphandlats. Beredskapstjänstens uppdrag motsvarar numera de uppgifter som tidigare sköttes av flera kommunala aktörer såsom Va-jouren, snöröjningen, hemtjänsten, fastighetsbolag med flera. Denna möjlighet tillkom sedan flera år tillbaka till följd av att kommunerna valde att anskaffa digital radioutrustning där man exempelvis kunde nå Beredskapstjänstens personal genom talgrupper. Med facit i hand kan numera påstås att införandet av digital teknik startade en utveckling av serviceförmågan som bara fantasin satte gränser för. En grupp som haft stark påverkan på kommunens beredskapsserviceuppdrag är 40-talistkravmaskinen. De är visserligen på utdöende, men är och har varit högljudda och ställt helt andra krav på service och upplevelser än vad som gått att finansiera med skattemedel. För att möta dessa krav var det nödvändigt från regeringens håll att ruska om den konservativa inställning som tidigare präglat dåvarande räddnings-, brandkårs-, brandförsvars-, förbunden. För att komma åt detta valde man att lagstiftningsvägen skapa möjligheter för kommunerna att privatisera beredskapsservicen. En annan bidragande orsak till krav på förändring var att media kom åt interna utredningar efter räddningsinsatser där det visade sig att brandpersonalen satt mer fokus på att rökdyka på ett matchobetonat sätt än att vidta sådana åtgärder som den drabbade förväntat sig få hjälp med. Denna insyn i verksamheten utlöste en opinionsyttring från medborgarna som uttryckte sin besvikelse över att ha invaggats i falsk säkerhet. Omställningen blev lite tuff, men undersökningar visar att på de ställen där detta genomförts är de allra flesta mycket nöjda. Beställarna (medborgarna) som fått den service de förväntat, de anställda som fått intressantare innehåll i sina arbetsuppgifter och därmed också ökade löner samt, inte minst viktigt, att den befarade flykten från vårdserviceyrket kommit på skam. Annat värt att nämna är att det numera inte satsas så mycket på riskinventering och riskanalys. Behovet mättades eftersom vi nu vet det vi redan visste tidigare, eftersom det vi visste redan tidigare också stämde med analys utifrån tillgänglig statistik, typ: en regnrik sommar inträffar färre skogsbränder När man nu tänker tillbaka så kan man le lite åt den övertro på säkerhetssatsningar som präglade debatten på central nivå under mitten av 2010-talet. Denna debatt gick dock ej att påverka eftersom dåvarande myndighet var fullt upptagen av inre angelägenheter samt föreföll ha uppfattningen att jordaxeln snurrade runt Karolinen, i stället för att lyssna av hur man resonerade på lokal politisk nivå. Hade man gjort så, så hade man också insett att det från lokalt politiskt håll, då liksom nu, har högsta prioritet att kommuninvånaren får snabb hjälp när det är akut oavsett tid på dygnet. Kenneth Ericson Chef riskhanteringsenheten Öckerö kommun På central nivå insåg man inte heller att flera aktörer utöver kommunförvaltningen behövde samarbeta för att leva upp till nåbara mål. Därför var det klokt att Säkerhetsskyddskrisrisksamordningsmyndigheten (SKROTEN) tog sitt förnuft till fånga, släppte prestigen, samt återtog värdskapet för En Säker, Trygg och Händelserik kommun. Denna för kommunerna åtråvärda utnämning har nu även lett till att den centrala myndigheten SKROTEN kunnat leva upp till sin vision om att lyssna samt ta sig an behov som kommer från medborgarna. Det ökade kommunala intresset att styra över beredskapsservicen medförde för övrigt att flertalet förbund upplöstes, vilket var ganska naturligt eftersom den kommunpolitiska makten inte kunde styra över ett breddat ansvarstagande, om detta delegerats bort från kommunstyrelsens bord. Nu för tiden finns minsann ett helt annat politiskt intresse, vilket till och med gått så långt att det blivit en valfråga..ähummm slumrade visst till lite och hade en dröm ur den bästa av världar. Lyfte därefter upp tidningen Mistluren från ansiktet och kunde läsa om ökade förutsättningar att anställa kvinnor som kan rökdyka eftersom Säkerhetsverket utvecklat en kalluftskyddsdräkt som integrerats med energibrytande skärstrålsläckarlans av lättviktstyp. Ack ja! Kenneth Ericson

16 Samhällets risker 2020 Sirenen Nr 5 Augusti 2007 Viktigt titta i backspegeln när man ska se framåt Kommer vi att vara mer förberedda på samhällets risker år 2020 än vi är i dag? För att bedöma vad som väntar oss i framtiden, och inte bara komma med gissningar, behöver vi dra lärdomar av vad som tidigare hänt. Vilka var anledningarna till att det oväntade inträffade? Varför hade man inte kunnat förutse katastrofer och svåra olyckor med svåra följdverkningar? I många fall har bakgrunden varit att man inte trott på varningar, eller hoppats att händelsen skulle kunna förhindras inträffa. Nya och ändrade förhållanden, som kunnat öka risken och följdverkningar, har förbisetts. I backspegeln kan vi även se att kunskaper, tidigare erfarenheter och fantasi saknats, för att förutse risker som medfört stora olyckor. I bland annat KAMEDO-rapporter och andra olycksutredningar redovisas många risker, som ej förutsetts eller inte tagits på allvar. Där finns även exempel på risker, som ingen väntat sig, men som skulle kunnat förutses. Ifråga om krigshandlingar kan det vara risker framkallade av stater, eller av människor med extrema åsikter. Den värsta katastrofen är krig, med avspärrningar och livsmedelsbrist som följd. Äldre människor minns ännu den brittiske premiärministerns tal, när han 1938 återvände efter ett möte med Adolf Hitler. Peace in our time, förkunnade han, inför hela världen. Men redan ett år senare utbröt andra världskriget. Vår egen beredskap var vid krigsutbrottet 1939 inte så god som vår statsminister ville lugna oss med i sitt tal till svenska folket. Även Sovjets anfall mot Finland, med bombning av Helsingfors och Åbo, kom överraskande. Ännu mindre var vi förberedda på Tysklands anfall mot Danmark och Norge den 9 april 1940. Nu år 2007 läser jag en stor artikel med rubriken Ryssland rustar hemma och borta. Fram till 1945 hade vi utvecklat ett starkt civilförsvar, som i dag är ett minne blott. I vår tid finns kärnvapenhot och risker för terrorism, av annat slag än tidigare i Europa. Hur kommer dessa risker att utvecklas, och hur kommer vårt försvar och våra räddningstjänster, att vara beredda mot dessa risker år 2020? I backspegeln kan vi även se att kunskap, erfarenhet och fantasi saknats, för att förutse risker, som medfört stora olyckor. En annan typ av risker som förbisetts, är de som har jorden, havet och vindstyrkan som orsak. Tsunamin 2004 i Ostasien drabbade även Sverige hårt och oförutsett. Inte många svenskar visste då innebörden av en tsunami, eller att även Europa kan drabbas av sådana. Italien hade 1908 en tsunami i Messinasundet, som krävde 83 000 dödsoffer. Kaare Brandsjö Brandingenjör och legend i Brand-Sverige När en orkan drog fram över Göteborgsområdet 1969, fick den helt oväntade följder. Avblåsta tak och träd som ryckts upp med rötterna, hade man förutsett. Däremot inte att saltavlagringar från havsvattnet, som blåste in över land kunde lagra sig på ställverkens och kraftledningarnas isolatorer. Följden blev långvariga strömavbrott, som drabbade sjukhus, industrier, vattenförsörjning och bränslepumpar. Att även tele- och radiotrafiken fick avbrott var på den tiden oväntat. Orkaner hade drabbat Göteborg tidigare, men då var samhället inte så sårbart, som det hade hunnit att bli på 1960-talet, genom den tekniska utvecklingen. Jordskalv i Sverige är inte vanliga men förekommer. Några under 1900-talet har nått styrkan 3,5 4 på Richterskalan. Mer allvarligt bör man betrakta risken för jordskred och dammbrott. Det stora raset i Tuve, Göteborg, år 1977 är ett lärorikt exempel. Vid Noppikoski i Dalarna inträffade 1985 ett helt oförutsett allvarligt dammbrott, som väl de flesta nu har glömt. Regn med stor nederbörd under längre tid, innebär inte bara risk för översvämningar, utan kan även medföra katastrof, om någon av våra många större kraftverksdammar rasar. Transporter av farligt gods har ökat under senare år och medför ökade och nya risker. Detta trots mycket förebyggande lagar, förordningar och säkerhetsåtgärder. Den mänskliga faktorn är ofta en risk i dessa sammanhang. Gasolkatastroferna i Spanien 1978 och i Mexico City 1984, liksom kärnkraftsolyckan i Tjernonyl 1986, är sådana exempel. Alkoholförtäring har i flera fall varit den bakomliggande mänskliga faktorn. En risk som man alltså måste räkna med. Den snabba tekniska utvecklingen medför nya risker och ökar samhällets sårbarhet. Beroendet av ostörd elförsörjning och riskerna för sabotage eller teknisk krasch i fråga om stora kraft-, tele- och datasystem bör inte förbises. En risk som har ökat är ras av byggnader, broar och andra konstruktioner, nyligen rasade exempelvis en motorvägsbro i Minneapolis. Betongkonstruktioner blir gamla och kan ha brister, stålkonstruktioner rostar och blir försvagade och konstruktionsfel kan ge sig till känna efter många år. Denna typ av risker är givetvis svåra att förutse, om inte regelbundna kontroller sker. De risker som i dag uppmärksammas, som vägtrafikolyckor och fallolyckor kommer nog att ha samma frekvens Fler höga byggnader med störr Komplexa byggnadsverk, IT-beroende och våldsbrott har vi redan i det samhälle vi lever i. För att vi ska kunna hantera dessa risker kan vi dels arbeta förebyggande med tillsyn, skydds- och säkerhetsronder, information och utbildningar men man får heller inte glömma de eldsjälar som har förmågan att se vad kommunen behöver för säkerhetsarbete för att få statistiken att sjunka. Vi har även ett operativt arbete att lindra för den enskilde då en olycka skett trots ett förebyggandearbete. Till största del klarar vi att hantera de situationer som uppstår. Dock sker en ständig förändring, så om inte vi följer eller ligger före denna förändring kan olyckors frekvens och konsekvens öka. Man måste därför ställa sig frågan, vilka förändringar kommer att ske i Sverige och omvärlden det närmaste decenniet? Att byggnader av en större komplexitet uppförs i en större mängd kan man redan se i många av de planprocessärenden som ligger inne i många kommuner. Då befolkningstätheten ökar i ett stort antal kommuner tillsammans med brist på bra byggytor så byggs det i stället allt mer på höjden. Troligen kommer även undermarksanläggningar att öka ihop med befolkningstätheten. Samtidigt som befolkningen ökar i vissa delar av landet, med de problem som detta medför kommer troligen andra delar att fortsätta tappa befolkning och det ger problem i sig med sämre ekonomi, neddragningar och depressioner vilket är väl så viktigt att tänka på. Vi har en trend med ökande våldsbrott. Med detta följer förslag om ökad grad av övervakningskameror, vilket kan bli en konflikt av vår frihet och skulle kunna leda till oroskänslor och att befolkningen i längden faktiskt känner sig mindre säkra. Hur hanterar vi en ökad frekvens av naturolyckor? Hur ser vårt förebyggande ut med hänseende på detta och hur ska vi dimensionera vår operativa verksamhet? Översvämningar, ras och skred kan bli väldigt stora, förstöra stora områden och är mycket resurskrävande. Med en klimatförändring kan nya sjukdomar komma till Sverige och om detta sker med en snabb förändring kan det bli svårt att hantera detta. Larmrapporter i ämnet har redan tagits upp i media. Fler transporter av farligt gods, mer trafik på vägarna och städer som växer närmare de stora lederna. Hur mycket

Sirenen Nr 5 Augusti 2007 Samhällets risker 2020 17 Bränder inte längre i fokus En av många risker som ökar är gamla konstruktioner som försvagas. Stålkonstruktioner rostar med åren. Ett tydligt exempel på detta fick vi nyligen i Minneapolis, där motorvägsbron över Missisippi plötsligt kollapsade under rusningstrafik. Foto: Tim Davis/Scanpix 2020 om inte de förebyggande åtgärderna får bättre genomslag, än vad de haft hittills. Anledningen till detta inlägg är, att fästa uppmärksamheten på att utvecklingen både ifråga om teknik, levnadsförhållanden, miljö med mera kan innebära nya icke uppmärksammade risker. Genom att dra lärdomar av det som tidigare inträffat, ökar möjligheterna att förutse risker fram till 2020. Kaare Brandsjö e komplexitet trafik klarar våra vägar, hur bör vår fysiska planering se ut och vilka krav bör vi ställa på transporterna framöver? Attitydförändringar om alkohol/droger kan bli ett större problem framöver. Hur kan räddningstjänst samverka med till exempel polis, ambulans och varför inte politiker för att lägga upp en hållbar strategi? Kan räddningstjänsten gå i täten med information och kampanjer för att få ner drogrelaterade olyckor på svenska Daniel Edwartz Brandingenjör, lärare Räddningsverket Rosersberg vägar? Kan det goda rykte räddningstjänstens personal har vara till hjälp? Det allt större beroende vi har av ett fungerande IT-samhälle bör vi också börja fundera över. Hur sårbart kommer vårt samhälle att bli? Vad kan vi göra för att påverka riskfaktorer? Vilken kompetens kommer framtidens räddningstjänst att behöva? Frågorna är många och svaren är få över de risker vi kommer att ställas inför år 2020. Daniel Edwartz Någon frågade nyligen om skillnaderna med intentionerna i nya lagen kontra den gamla. Jag gillar svaret som en av våra brandmän gav: Innan har vi stått vid vagnhallsportarna och kollat inåt i hallen vad som händer. Nu ska vi vända oss och kolla utåt på samhället istället. 2020 har vi äntligen lyckats lämna både vagnhallen och brandstationen. Vi är i stället Södertörn aktiva ute i samhället. Räddningstjänstpersonal finns ute på uppdrag, möten, utbildningar, nämnddragningar eller övningar. De är själva eller flera tillsammans, chefer och anställda, med eller utan specialkompetens. De är snabbt gripbara för larm från räddningscentralen, som lätt kan se vem som är närmast och larma ut efter behov. Eftersom vi har utbildat så många bland tredje man och vi själva är så utspridda över kommunen i vårt dagliga arbete har insatstiden för första utbildade person på plats vid en olycka minskats till bara ett par minuter. 10-20-30-minutersgränser är ointressanta varför räkna från brandstationen? Det är inte där vi ska vara! Bland de utbildade hittar vi taxiförare, personliga assistenter, poliser, hotellpersonal med flera, alla med varsin GPS. Det viktiga är att bryta den negativa händelsekedjan så fort som möjligt när en olycka har hänt. År 2020 är räddningstjänsten en integrerad del av samhällets säkerhetsarbete. Vi har en (1) statlig myndighet som driver de säkerhetsfrågor som naturligt hör ihop. Vi har en (1) lagstiftning för samma frågor, vilket har underlättat säkerhetsarbetet i samhället. Vi pratar om riskhantering inom säkerhet, hälsa och miljö (HSE) även inom räddningstjänsten, något den privata sidan har gjort i åratal. Räddningstjänsten utgör i de flesta fall kommunens Risk Management-enhet, en del med uniform och en del utan. Vi vågar ta oss in på områden som vi inte har varit på tidigare. Vi har till exempel länge vetat att det är om man får generalisera äldre, ensamstående, missbrukande män som omkommer i bränder och det konstaterade vi väl under fem-tio år utan att egentligen göra någonting åt det. Nu har vi fått igång samarbetet med äldreomsorgsförvaltningen och socialförvaltningen. Innan såg man på oss som en teknisk förvaltning, men det är ju mest människor vi arbetar med nuförtiden. Beteendevetarna på räddningstjänsterna har också blivit fler. Sandra Danielsson Brandingenjör och riskingenjör Man kan söka pengar hos staten för att få installerat sprinkler och andra åtgärder hos riskgrupperna tillsammans med övriga kommunen. Genom det påstår experter på Säkerhetsverket att man har sänkt antalet döda i bränder med hälften sen 20 år tillbaka. Samtidigt som vi är en del av samhället och stöttar den enskilde är vi noga med att företag och verksamheter tar sitt ansvar. De ska själva ta hand om sina risker. Den nya myndigheten har här satt ner foten och för branschens talan om kraven på riskhantering. Bränder är inte längre i fokus. Det gör kanske ont i ett gammalt brandhjärta, men för att se det konkret är det så få som dör i bränder nu relativt sett att det är viktigare för samhället att fokusera till exempel på vattensäkerhet, självmord och andra områden där det är fler som dör. Dessutom har vi år 2020 nya hot. Miljö- och klimathoten är ett mycket större problem än bränder år 2020. Terrorhoten kan inte heller glömmas bort. De är en del i vardagen, tyvärr. Svenskarna har inte blivit lika härdade som engelsmännen men vi börjar så småningom vänja oss sen första dådet ägde rum och tog oss alla på sängen. Krishantering har blivit en naturlig del för varje verksamhet och individ i samhället. Räddningstjänsten är även där en viktig kugge. Den nya lagstiftningen vi har fått 2020 har tagit sikte på att göra skillnad. Man bryr sig inte så mycket om vilka dokument som finns i kommunen eller vad de exakt innehåller. Det är upp till kommunen att visa på att man genom sitt arbete faktiskt gör skillnad. Arbetet ska leda någonstans och målet är att skapa säkerhet och trygghet. Målet är att göra skillnad. Svensk räddningstjänst 2007 står vid ett viktigt vägval. Antingen förblir vi världens dyraste reklamationsservice under deviserna Ring så släcker vi och Stör ej! Vi fysar eller övar! eller så blir vi navet i säkerhetsarbetet med skydd mot oönskade händelser och effekter. Det valet borde vara enkelt! Sandra Danielsson

18 Samhällets risker 2020 Sirenen Nr 5 Augusti 2007 Förändrat klimat den särklassigt största utmaningen Alla försöker vi se in i framtiden för att skapa så säkert underlag som möjligt för hur vi ska planera för och organisera vår verksamhet. Det gäller naturligtvis också den kommunala räddningstjänsten. Det svenska samhällets behov av en kvalificerad räddningstjänstorganisation kommer med största sannolikhet att öka dramatiskt under de närmaste 10-50 åren. Den moderna och snabba samhällsutvecklingen skapar alltid nya risker genom nya material och produkter, byggnadskonstruktioner, utvecklade transportmetoder med mera. Även om nya typer av olyckor alltid kommer att överraska oss, är det sannolikt att vi successivt kommer att kunna hantera de nya riskerna och bemästra olyckskonsekvenserna. Den i särklass största utmaningen är konsekvenserna av den omfattande klimatförändringen. Jag minns att vi på Brand-konferensen 2000 i Stockholm hade meteorologen Rune Joelsson som berättade om det kommande klimathotet. Det fanns många av deltagarna som ifrågasatte varför vi tog upp detta ämne. Det är endast sju år sedan och i dag är det helt naturligt att detta hot utgör en av de största framtida samhällsfrågorna. Ett stort fokus läggs naturligtvis på att på olika sätt undvika allvarligare klimatförändringar och genom en mer kvalificerad samhällsplanering mildra konsekvenserna. Även om vi skapar ett mer miljömedvetet samhälle lyckas vi knappast förhindra att vädret regelbundet orsakar återkommande mycket svåra akuta samhällsstörningar. Och vi har det samhälle vi har ett samhälle byggt med andra förutsättningar. Till och med moderna vägprojekt har inte fullt ut tagit hänsyn till riskerna. Den kommunala räddningstjänsten, ambulanssjukvården och polisen är de enda kraftfulla organisationer för akuta nödlägen som samhället förfogar över. De konsekvenser som svåra väderstörningar orsakar ligger främst inom räddningstjänstens område. Den svenska räddningstjänsten har under den senaste femårsperioden genomgått en kraftig resursminskning och jag tror tyvärr inte att vi sett slutet på dessa neddragningar. Samtidigt med denna minskning har vi slimmat det svenska försvaret på ett sätt som gör att det bara finns begränsade möjligheter att på ett kraftfullt sätt förstärka räddningstjänsten. Det en gång i tiden så resursstarka civilförsvaret med en organisation av både utbildade människor och robust materiel är ett minne blott. Våra totala resurser för svåra samhällsstörningar orsakade av dramatiska väder-situationer är förmodligen endast 25 procent av vad vi hade för 20 år sedan. Vi kommer att under det närmaste decenniet bli oerhört medvetna om att detta är alldeles för lite. Göran Schnell Naturligtvis ligger inte svaret i att gå tillbaka till det stora svenska försvaret och omfattande civilförsvar. Men vi måste skapa något annat anpassat till de nya förutsättningarna och hoten. Kärnan i ett framtida starkt civilt samhällsförsvar är naturligtvis den kommunala räddningstjänsten. Där finns erfarenhet av ledning och samverkan och det viktigaste av allt, erfarenhet av att fatta beslut i svåra situationer, under stark tidspress och med mycket begränsat beslutsunderlag. Men är dagens organisation för räddningstjänst den optimala för att möta framtidens risker? Vi står förmodligen inför en ny länsindelning med betydligt större län eller regioner. Det innebär nya förutsättningar för den kommunala verksamheten. Många verksamheter inom kommunen bedrivs bäst nära medborgarna i mindre områden, medan andra verksamheter blir mycket effektivare i större organisationer. Räddningstjänsten är definitivt en sådan verksamhet. Vi har haft en stark utveckling av kommunalförbund inom räddningstjänsten och jag tror att det är nödvändigt att ytterligare utveckla denna organisationsform. Både med fler förbund, men framför allt betydligt större förbund. Stockholm är nu på väg att bilda ett förbund med hela 17, kanske ända upp till 20 kommuner. Ett mycket intressant och värdefullt försök. Om man lyckas med att tydligt delegera och lämna ansvar ut till de olika brandstationerna VD Svenska Brandskyddsföreningen Stockholm inom uppgifter lämpliga att bedriva nära medborgarna samt fullt ut samordnar/likriktar de uppgifter som bäst bedrivs i stort format, tror jag det kan bli en lyckad organisation. Man skulle kunna tänka sig en framtid med 1-3 räddningstjänster i varje nuvarande län. Det skulle innebära cirka 25-75 räddningstjänster i hela landet. Ett önsketänkande vore naturligtvis om man lyckades få samma administrativa indelning av alla tre akutorganisationer, räddningstjänsten, ambulanssjukvården och polisen. Förutsättningarna för en mycket effektiv samordning och ledning vid omfattande samhällsstörningar skulle förbättras dramatiskt. Med en räddningstjänst organiserad i detta format, som utgör kärnan i det civila samhällsförsvaret, måste dessutom det omfattande resursbehovet av människor och materiel tillfredsställas. Frivilligheten och beredvilligheten att hjälpa till vid dessa svåra nödlägen är stor i hela landet. Men det går inte att lita till improviserade organisationslösningar vid varje tillfälle. Vi måste hitta ett sätt att i förväg organisera, informera och öva dessa resurser. Det behövs ett nytt lagrum för att klara detta. Någon form av tillstånd att rekvirera alla dessa planerade resurser. Vilken typ av resurser som behövs, tror jag att vi har en ganska klar bild över. Vi vet ganska mycket om de geologiska och topografiska förutsättningarna för att kunna göra kvalificerade riskbedömningar och beräkningar av resursbehov. De senaste årens händelser har lärt oss en hel del och skalar vi upp dessa händelser något, så kommer vi förmodligen ganska nära sanningen. Med utvecklade större räddningstjänstorganisationer som kärna och planerade och övade resursförstärkningar är jag övertygad om att vi har goda förutsättningar att även möta de omfattande väderhoten. Men någon måste ta initiativ till en nationell utveckling i denna riktning. Den kommer inte av sig självt med så många olika revir och beslutsinstanser inblandade. Och vi måste börja nu! Göran Schnell Konsekvenserna av klimatförändringen blir en av de största framtida samhällsfrågorna, skriver Göran Schnell. Vi har fått en del försmak i form av översvämningar, senast sommaren 2007 i bland annat England och Bangladesh eller, som på bilden, i Malmö i juli (vägen mellan Västkustvägen och E22-an).

Sirenen Nr 5 Augusti 2007 Samhällets risker 2020 19 Lättrörliga och flexibla styrkor Tyck till du också! Foto: Stig-Åke Jönsson/Scanpix Räddningsverket driver i år en framtidsstudie. Ett delprojekt i studien är att samla in röster och idéer om framtida säkerhetsarbete. En idéskrift ska publiceras under hösten. Sirenen inbjöd före sommaren läsarna att tycka till om samhällets risker 2020. Några av bidragen som kommit in publiceras på denna och de föregående sidorna. Vill du också tycka till om samhällets risker 2020 och hur de ska hanteras, skriv gärna till Sirenens Ordet fritt-sidor. Skicka max 4 000 tecken (inkl mellanslag) till stig.dahlen@srv.se Manusstopp för nästa nummer är 10 september. Det är 17 augusti 2020 och jag funderar kring vad räddningstjänsten upplevt första femtedelen av det här århundradet. Tänk att Sverige har blivit ett så attraktivt europeiskt land att bo och arbeta i! Befolkningen växer i antal och kompetens. Arbetsmarknaden är dynamisk och framåt. Miljöoch hållbarhetsfrågor är viktiga spjutspetsar. Samhället rustade sig i tid för att bli tillräckligt robust mot olika klimatrelaterade händelser. Vi har förmåga att hantera kriser av olika slag och samhället har på allvar tagit sig an otrygghetens bakomliggande, egentliga orsaker. Åtgärderna har varit framgångsrika och påverkat olycksstatistiken i positiv riktning. Analysverktygen 2020 gör att vi har en god förståelse för vad som händer, var det händer och framförallt, varför det händer. Alltfler enskilda tar därför säkerhetsfrågorna på allvar och gör själva förebyggande åtgärder. Räddningstjänstens roll som samordnare av samhällets risker är självklar och efterfrågad. Intern samordning i kommunen skapade mycket duktiga och kompetenta multifunktionsstyrkor som klart har bidragit till att upprätthålla och i många stycken även förbättrat servicen. Överhuvudtaget är räddningstjänstens styrkor mer lättrörliga och flexibla nuförtiden. Huvudmannaskapen för de olika trygghetsfunktionerna är tydliga. Utförarna varierar däremot utifrån vem som bäst löser det uppdrag som ska göras. IVPA (I väntan På Ambulans) följdes snabbt av IVPR ( I Väntan På Räddningstjänst). IVPP (I väntan På Polis) är nu nära ett genomförande. På så sätt nås många fler människor av snabba och riktiga förstahandsinsatser. De gemensamma nödcentralerna, som sköter både larm- och ledning för samhällets alla blåljusmyndigheter, är det naturliga navet för den operativa verksamheten. Utgångspunkten är människornas behov. Regionaliseringen, som också omfattar räddningstjänstorganisationerna, har varit till god hjälp i förändringen. Stödet mellan olika regioner fungerar allt bättre och det är i dag inget konstigt med att få specialresurser inom en mängd olika områden från andra delar av landet, och även från andra länder när så behövs. Vad var det som gjorde denna utveckling möjlig! SAMVERKAN Vem är vi till för? Självklart för människorna i samhället! Då är det naturligt att söka nya lösningar för dagens och morgondagens behov. Mer verkstad för pengarna. Bidrags- och ersättningssystem anpassades till ansvarfördelningen och gjordes effektiva så att medlen kunde användas till verksamhet med ett minimum av resursförbrukning till administration. Tillsyn med rätt fokus. Tillsynssystemet utvecklades från tillsyn av formella dokument till att mäta faktisk duglighet och reell nytta. Lön för mödan. Staten började belöna goda beteenden på regional och lokal nivå, vilket kraftigt ökade motivationen hos anställda i kommunerna. Först förstå sedan bli förstådd. Kraftfulla nationella statistiska analysverktyg skapade bättre beslutsunderlag. Budskapen kunde paketeras till olika mottagargrupper. Peter Löthman Räddningschef Lärt oss att lära. En öppen, väl fungerande Sundsvall/Timrå orsaks- och insatsutvärdering lärde oss att den enda rimliga vägen att gå är att söka samverkanslösningar för att förebygga och hantera olika typer av olyckor. Förändring är ofarligt. Regionaliseringsprocessen har bidragit till att avdramatisera förändringar, den har vidgat våra vyer och gett oss mod att prova nya lösningar. Trygg vågar! Legala anpassningar. Ändringarna i de lagar som reglerar polisens verksamhet skapade de förutsättningar som behövs för att integrera larm och ledning för blåljusmyndigheterna. RÄDDNINGSTJÄNSTENS UTVECKLING Större blir bättre: Räddningstjänstens organisationer har fortsatt växa genom sammanslagningar och förbundsbildningar. Stordriftsfördelar har kunnat förenas med lokalt beslutsfattande. Jämställdhet och mångfald. Fler kvinnor och medarbetare med en annan etnisk bakgrund har tillfört stora värden till våra organisationer. Samordnad utbildning. Vårt utbildningssystem har knutits närmare andra utbildningsanordnare. Det har gett nya dimensioner och en ökad möjlighet att skräddarsy och korsa olika kompetensområden. Teknikens möjligheter. Teknikutvecklingen har lärt oss använda resurserna mer flexibelt. Styrkorna kan snabbt ställas om från förebyggande till skadeavhjälpande arbete och vice versa. Vi lärde oss jobba med specialiserade enheter över större geografiska områden. Nettonyttan överstiger vida merkostnaderna. Avtalen stödjer människornas behov. Avtalen möjliggör förläggning av arbetstiden så att den bäst stödjer verksamhetens behov. Numera kan medarbetaren välja olika karriärvägar inom yrket utan att förlora sin intjänade pensionsförmån. Det har skapats bra incitament för att förstärka medarbetarnas goda insatser. När jag tänker tillbaka tycker jag att dessa och andra åtgärder lyft arbetet med skydd mot olyckor och svensk räddningstjänsts roll i det. Drottning Christina sa: Man måste sträva mot ett värdigt mål och aldrig förlora det ur sikte. Ett säkrare och mer robust samhälle, vem vill inte dit? Peter Löthman

20 reportage Sirenen Nr 5 Augusti 2007 Pengarna slut när kulturarv ska brandskyddas Har vi råd att inte sk VISBY. Ruiner har vi tillräckligt redan, säger brandingenjören och gotlänningen Per Wikberg. En brand i Visby innerstad skulle kunna radera ut ett kulturarv. Nu har han tagit fram en metod för att mäta brandskyddet i k-märkta miljöer. Modellen har använts i både Västerås och Mariefred. Men i Visby har man inte råd. Det är flåsigt att traska genom Visbys branta gränder, men väl uppe på översta trappsteget till Kyrkberget får man lön för mödan. Domkyrkan och ett gytter av tak, innergårdar, klängrosor, ruiner och kulturhistoria ligger för brandingenjör Per Wikbergs fötter. Här uppe ser man verkligen problemen. Vi har inte en chans att komma fram med våra brandbilar i de trånga gränderna. Och det är upplagt för brandspridning i en sådan här tät bebyggelse, konstaterar han. Nytjärade trähus ligger vägg i vägg med stenhus, ofta med sammanbyggda vindar som inte är byggnadstekniskt avskilda för brand. Visby är en magnet och sommarens turistinvasion är en risk i sig, säger Wikberg. I en pytteliten gränd vid Stora Torget ligger två av Visbys mest populära uteställen och nattetid kan ett par tusen människor klämma sig in just där. Ett mardrömsscenario för oss. Vi kommer inte fram med våra fordon, folk får svårt att ta sig härifrån. En händelse här kan få oerhört svåra konsekvenser. Av innerstadens 1 900 byggnader är minst hälften trähus. Närmare 300 byggnader har byggnadsminnesförklarats och 1995 antogs Hansestaden Visby av UNES- CO som en del av Världsarvet. Per Wikberg vet precis hur svårt det kan vara att komma åt bränderna innanför ringmuren. Under 25 år har han arbetat på räddningstjänsten på Gotland, gått från deltidsbrandman till brandingenjör. Flera bränder har inträffat innanför ringmuren under årens lopp, och Visby innerstad har flera gånger kommit undan med blotta förskräckelsen. Det var branden i restaurang Burmeister 1997 som fick räddningstjänsten och flera andra att reagera. Branden upptäcktes av en granne strax före klockan fem en vintermorgon. Lågorna slog då upp från taket, orsaken visade sig senare vara en överhettad kompressor till ett frysskåp. Branden var en hårsmån från att sprida sig till de näraliggande husen från 1600- och 1700-talet. Restaurangen hade inget automatlarm. Den gången förstod man verkligen att det kan brinna i kulturhistoriskt värdefulla byggnader, och att något måste göras innan det är för sent. En grupp bildades med personer från räddningstjänsten, länsstyrelsen, länsmuséet och restaurangen. Syftet var att lyfta blicken mot brandskyddet i innerstaden, men arbetet rann snart ut i sanden. En som inte gav upp tanken på att brandskydda Visby, var Wikberg. Några år senare arbetade han fram en metod ett riskanalysverktyg för att bedöma och värdera brandskyddet i äldre byggnader under sitt examensarbete i utbildningen till brandingenjör i Lund 2005. Målet är att kartlägga riskbilden i Visby och därmed åtgärda brister. Metoden har redan visat sig fungera på Västerås äldsta beyggelse där man dokumenterat brandskyddet i 140 byggnader och åtgärdat brister. Även i Mariefreds äldre träbebyggelse har metoden använts i syfte att förhindra en stadsbrand. En inventering av Visby innerstad var nästa naturliga steg. Det var i alla fall vad Per Wikberg och hans medarbetare på räddningstjänsten trott. En projektplan för att brandskydda Visby innerstad är redan framtagen. Ett hästjobb som beräknas ta tre år, 1 900 byggnader ska inventeras och analyseras. Om det inte varit för en plötsligt blödande budget, skulle arbetet redan varit igång. Räddningstjänsten ska spara 2,2 miljoner och projektet har lagts på is på obestämd tid. Nu står man fortfarande på ruta noll. I dag vet man inte hur nivån på brandskyddet är, det har aldrig gjorts någon fullständig kartläggning. Det känns väldigt tråkigt att vi inte får börja. Med metoden får vi en övergripande bild av hur brandskyddet ser ut, vilka brister som finns. Också operative enhetschefen Kjell Lydänge har förhoppningar: För oss är det jätteviktigt att brandskyddet i innerstaden kartläggs. Tanken är att skapa ett digitalt insatsstöd med uppgifter om byggnadskonstruktion, brandpostnätet och framkomlighet för våra bilar. Hur kommer vi åt vinden? Finns tillräckligt med vatten? I dag sitter en gulnad turistkarta på ett omklädningsskåp i vagnhallen som visar var bilarna kan komma fram. De många röda tuschstrecken kors och tvärs visar vilka gator som inte är framkomliga. Då får man parkera och dra slangen till fots sista biten. Anders Buskas är enhetschef för förebyggandeavdelningen: Alla känner till att en brand i Visby innerstad skulle kunna få katastrofala följder. Riskkällorna är många och för att något ska stå kvar krävs det ett bra inbyggt skydd. Tänk att sudda ut detta, det skulle mycket väl kunna hända om en brand fick fäste. Vi kan inte säga i dag hur bra eller dåligt brandskyddet är i Visby innerstad, eftersom vi inte gjort någon fullständig kartläggning, säger Per Wikberg, pappa till en ny metod för att bedöma brandskyddet i kulturbyggnader. På Gotland finns dock inga pengar att använda modellen. Foto: Katarina Sellius En del punktinsatser har gjorts under åren, ofta förknippade med motstånd. Ett exempel är en restaurang i en 1700- tals-byggnad. Eftersom det var dåligt med utrymningsvägar, ville jag att de skulle brandskyddslacka det gamla trätaket för att det bättre skulle stå emot en brand. Men Länsstyrelsen motsatte sig det och ansåg att det blev förstört då. Inte förrän vi hotade med att stänga restaurangen blev det målat. Det är ett arbetssätt som Anders Buskas egentligen ogillar. Kan vi hänga av oss myndighetskavajen och lösa saker i samförstånd är det mycket bättre. Det är onödigt att vända taggarna utåt, vi förlorar bara goodwill på det. Men här såg jag ingen annan utväg. Per Wikberg har svårt att dölja sin besvikelse över att brandskyddet i Visby innerstad hamnat i malpåse: Man kan inte leka strutsleken och blunda för problemet hur länge som helst, förr eller senare händer en olycka. KATARINA SELLIUS