PM 2011-01-25 Normalarbetstid bakgrund och syfte Konsekvenser om a-kassan inte längre får uppgift om den sökandes arbetade tid Bakgrund Begreppet normalarbetstid infördes när lagen om arbetslöshetsförsäkring började gälla den 1 januari 1974. Orsaken var att möjliggöra för deltidsarbetande att erhålla ersättning för partiell arbetslöshet. De förändringar som därefter skett har handlat om hur beräkningen ska göras vilken tidsperiod den ska göras på, vad som kan medräknas och när omräkning ska ske. 1935 Den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen och den första förordningen kom. Försäkringen omfattade i princip endast heltidsanställda. En dag med arbete ersattes inte, oavsett omfattningen av arbetet. Mitten av 1940-talet Tillsynsmyndigheten (på den tiden Socialstyrelsen) utfärdade en föreskrift som sade att för en sökande som tidigare arbetat heltid och som sökte heltidsarbete kunde en dag med arbete i liten omfattning (högst två timmar) ses som en arbetslös dag och ersättas. 1947 Deltidsarbete blev allt vanligare. Personer som arbetade minst halvtid (på den tiden 24 timmar per vecka) fick rätt att tillhöra försäkringen. Reglerna för ersättning i kombination med deltidsarbete förändrades dock inte. 1956 Möjlighet att få en halv ersättningsdag för dag då arbete översteg 2 timmar men uppgick till högst fyra timmar infördes. 1964 En omräkningsregel infördes för sökande som arbetade varierande antal timmar dag för dag. Möjligheten till fyllnadsersättning omfattade dock fortfarande endast sökande som tidigare arbetat heltid och sökte heltidsarbete. 1 januari 1974 Den första lagen om arbetslöshetsförsäkring (1973:370) trädde i kraft. Även deltidsarbetande gavs möjlighet att få ersättning om de arbetade kortare tid än tidigare. Ersättningen beräknades per vecka istället för, som tidigare, per dag. Bakgrunden till förändringen var att deltidsvikariat och timanställningar hade blivit allt vanligare, framför allt inom vården och handeln. Kassorna måste nu börja fastställa en normal arbetstid för de sökande, men lagen innehöll inte några generella regler om detta, utan kassorna använde olika metoder för genomsnittsberäkning av arbetstiden under de 5 månader arbete som krävdes för att uppfylla ett arbetsvillkor. 1
1981 Tillsynsmyndigheten, AMS, utfärdade generella föreskrifter om beräkning av normalarbetstid. Hade den sökande haft en fast arbetstid under de tre senaste månaderna före arbetslöshetens inträde skulle denna utgöra normalarbetstid. Hade arbetstiden varierat, skulle en genomsnittberäkning göras på arbetsvillkorets 5 månader. Reglerna för beräkning av normalarbetstid har därefter förändrats ett antal gånger, men konstruktionen med en hjälpregel för sökande som under viss tid före arbetslösheten haft en fast arbetstid och en regel med genomsnittsberäkning för sökande vars arbetstid har varierat, bestod fram till den 1 januari 2007. 1986 Arbetsmarknadspolitiska program med utbildningsbidrag (aktivitetsstöd) kunde i vissa situationer medräknas i arbetsvillkoret och normalarbetstiden. 1986 Kassorna hade omräknat normalarbetstiden för sökande som uppfyllde ett nytt arbetsvillkor vid utförsäkring (nyprövning). En dom från Försäkringsöverdomstolen ändrade på detta. Den sökande skulle få behålla sin tidigare normalarbetstid vid nyprövning. 2001 Möjligheten att medräkna arbetsmarknadspolitiska program i arbetsvillkoret och normalarbetstiden togs bort. 1 januari 2007 Den regel som sade att för en sökande som haft en fast arbetstid under viss tid före arbetslöshetens inträde, kunde normalarbetstiden fastställas till den överenskomna arbetstiden, togs bort. Det innebar att kassorna var tvungna att räkna ett genomsnitt även för sökande som haft en fastställd arbetstid. All sorts oavlönad frånvaro från arbetet sjukfrånvaro, föräldraledighet m.m. kom att påverka beräkningen. Man införde också en regel som sade att normalarbetstiden skulle omräknas vid nyprövning. En skyddsregel infördes dock, som sade att den tidigare normalarbetstiden kunde fortsätta att gälla under två nya ersättningsperioder i en följd. 1 juli 2009 Beräkningsregeln förändrades så att också sjuklön och vissa socialförsäkringsförmåner kunde medräknas i normalarbetstiden. Syftet med normalarbetstiden Normalarbetstiden används - för att beräkna hur många ersättningsdagar en sökande kan få i en kalendervecka - som en komponent i beräkningen av dagsförtjänst - för att räkna ut grundbeloppets storlek Den sökandes tidigare arbetsmängd i timmar används också för att avgöra om den sökande uppfyller ett arbetsvillkor. Den sökandes tidigare arbetstid används dessutom för att bedöma bisyssla, 17/10- regeln (kombinatörer) och i vissa fall också möjligheten att få ersättning under studietid. 2
Beräkning av antal ersättningsdagar Ersättningen beräknas per kalendervecka. Normalarbetstiden används för att beräkna hur många ersättningsdagar en sökande kan få under en vecka. En omräkningstabell används vid beräkningen. Från den sökandes normalarbetstid avdras arbete och annan hindertid. Det kan röra sig om sjukdom, föräldrapenning m.m. Även socialförsäkringsförmåner kan utgöra del av dag: ¾, ½, ¼ respektive ⅛ dag med förmån. Efter avdrag ger omräkningstabellen svar på hur många ersättningsdagar som kan betalas ut för veckan. Begränsningen av möjligheten att få ersättning i kombination med deltidsarbete till 75 ersättningsdagar per ersättningsperiod, bygger på den nuvarande tidsbaserade beräkningen av ersättning. Även den sökandes arbetsutbud är en komponent i beräkningen av antal ersättningsdagar. Arbetsutbudet, dvs. hur mycket den sökande kan och vill arbeta, är något den sökande själv uppger till kassan och till Af. Det finns i normalfallet inget hinder mot att en person uppger ett högre arbetsutbud än vad denne tidigare arbetat, men det överskjutande ger ingen ytterligare ersättning. Ett lägre arbetsutbud än normalarbetstiden ger dock ett avdrag vid beräkning av ersättningen per kalendervecka. Vissa yttre hinder kan påverka arbetsutbudet, t.ex. sjukersättning och aktivitetsersättning. Beräkning av dagsförtjänst Normalarbetstiden används som en komponent i beräkningen av dagsförtjänst och dagpenning för sökande som har rätt till inkomstrelaterad ersättning. Beräkning av grundbelopp För sökande som endast har rätt till grundbelopp är det normalarbetstiden som styr dagpenningens storlek, enligt formeln 320 kr / 40 x NA. Den som har en lägre normalarbetstid än 40 timmar per vecka får således ett lägre grundbelopp än 320 kr. Arbetsvillkoret Den sökandes tidigare arbetsmängd används för att avgöra om den sökande uppfyller ett arbetsvillkor. Arbetsvillkoret uttrycks som ett krav på ett visst antal timmar per månad. Den som inte uppfyller ett arbetsvillkor kan inte få någon ersättning varken från inkomstbortfallsförsäkringen eller från grundförsäkringen. Bisyssla och 17/10-regeln Regeln om bisyssla är formulerad så att ett extraarbete måste ha bedrivits jämsides med ett heltidsarbete under viss tid för att kunna godkännas som bisyssla. En godkänd bisyssla påverkar inte ersättningen så länge om fattningen av bisysslan i tid inte utökas. Även den s.k. 17/10-regeln (kombinatörer) bygger på den sökandes tidigare arbetsinsats i timmar. En sökande som drivit ett företag högst tio timmar per vecka jämsides 3
med en anställning om minst 17 timmar per vecka kan få ersättning om anställningen upphör, även om företaget drivs vidare. Liksom för en bisyssla, gäller detta endast så länge verksamheten i företaget inte utökas. Arbetslöshetsersättning under studietid Ersättning kan lämnas under tid den sökande studerar på heltid, om studierna tidigare har bedrivits på heltid jämsides heltidsarbete under minst 15 veckor. Ersättning kan också lämnas under deltidsstudier som den sökande tidigare har bedrivit på deltid jämsides deltidsarbete under minst 15 veckor. Följder av ett avskaffande av normalarbetstiden situationer som måste lösas Om kassan inte skulle inhämta uppgifter om den sökandes tidigare arbetstid, skulle man vara tvungen att lösa tre huvudsakliga problem: - att man säkerställer att inkomstuppgiften finns till hands när kassan ska handlägga ärendet - beräkningen av hur mycket ersättning en sökande kan få under arbetslöshet - utformningen av arbetsvillkoret Därutöver tillkommer problem rörande dagsförtjänstberäkning, grundbelopp, bisyssla, 17/10-regeln och ersättning under studietid. Handläggningstider Kassornas handläggningstider var i december 2010 i genomsnitt 7 veckor. Dagens hantering bygger på att de sökande i normalfallet sänder in sina intyg till kassan kort tid efter arbetslöshetens inträde. Skulle inkomstuppgifter från Skatteverket läggas till grund för handläggningen, är det av vikt att dessa kommer kassan till handa snarast efter arbetslöshetens inträde. Om det skulle dröja längre tid än 2-3 veckor innan inkomstuppgifterna inkommer till kassan, innebär det en längre väntetid för de sökande än vad som är fallet idag. Beräkning av antal ersättningsdagar Ett stort problem om man skulle avskaffa normalarbetstiden torde bli beräkningen av hur mycket ersättning en sökande kan få per vecka. Utan normalarbetstid återstår inkomsten som grund för beräkningen. Ska ersättningen per vecka uträknas genom att från den fastställda normalinkomsten dra av den sökandes inkomst under aktuell vecka? Risken är att ersättningen mer kommer att likna en inkomstutfyllnad än en arbetslöshetsförsäkring. Ska personer kunna fyllnadsstämpla jämsides ett heltidsarbete med sämre lön än tidigare arbete? Ska den sökande deklarera inkomst på sina kassakort? Det är inte säkert att den sökande har vetskap om sin inkomst för aktuell vecka när kassakortet ska fyllas i och skickas in. Det kan också bli ganska komplicerade uträkningar för den sökande när 4
det handlar om olika timlöner och lönetillägg. Det kan också förekomma situationer när det är svårt att hänföra en viss inkomst till en viss kalendervecka. Ska man kanske frångå veckoberäkningen och kassakortet helt och hållet och istället beräkna ersättningen utifrån någon annan tidsperiod, t.ex. månad, och med ett helt annat underlag? Ska underlaget bestå dels av inkomstuppgifter från Skatteverket och dels av uppgifter om annan hindertid från den sökande? Det förutsätter att inkomstuppgifterna finns till hands när ersättningen ska beräknas. I annat fall medför det endera längre handläggningstider eller justeringar i efterhand. Ska socialförsäkringsförmåner dras av? Är det i sådant fall förmånen i kronor som ska dras av eller ska en hel dag med t.ex. sjukpenning dras som en femtedel av fastställd veckoinkomst? Hur ska förmån del av dag ¾, ½, ¼, ⅛ dras av? Och hur ska hindertid utan ersättning från annat håll behandlas? Om det är förmåner i kronor som ska dras, är kassan beroende av att den uppgiften finns tillgänglig när ersättningen ska betalas ut, om ersättningen ska bli korrekt. Kan man tänka sig en konstruktion som mer liknar den vid arbetsmarknadspolitiska program, dvs. ersättning mot en motprestation? Vid beräkning av aktivitetsstöd är det deltagarens närvaro i programmet som styr antalet ersättningsdagar. Frågan är vad motprestationen för en öppet arbetslös skulle bestå av? Arbetsutbud? Besök hos Af? Antal sökta jobb? En sådan konstruktion torde innebära ett mer omfattande krav på kontrollfunktionen än vad som är fallet idag. En eventuell deltidsbegränsningsregel måste utformas så att den fungerar med det sätt man väljer för att beräkna ersättningens storlek. Arbetsvillkoret Om kassan inte har kännedom om den sökandes tidigare arbetstid, innebär det att dagens arbetsvillkor, som uttrycks i arbetade timmar, måste förändras eller tas bort. Ska det ersättas av ett krav på en viss inkomst under viss tid? Hur gör man med överhoppningsbar tid, som idag beräknas per kalendermånad? Om inkomstuppgifterna är fördelade per månad kan den överhoppningsbara tiden kanske beräknas som idag. Möjligen blir det lite mer komplicerat för företagare, eftersom deras inkomstuppgifter väl fortfarande kommer att uttryckas per år? Där behöver man i så fall fundera lite mer på hur ett arbetsvillkor och eventuell överhoppningsbar tid ska beräknas. Om arbetsvillkoret skulle uttryckas i ett krav på en viss arbetsinkomst under viss tid före arbetslöshetens inträde, skulle det kunna innebära att en heltidsanställd med låg lön skulle få svårare att uppfylla ett arbetsvillkor än en deltidsanställd med hög lön. Att helt avskaffa arbetsvillkoret torde innebära att samtliga arbetslösa som tillhör försäkringen skulle kunna få ersättning, men om inkomstförlusten var liten så blev det fråga om en låg ersättning, något slags grundbelopp. 5
Beräkning av dagsförtjänst Dagsförtjänsten måste beräknas utan att man använder normalarbetstiden som en komponent i beräkningen. Beräkning av grundbelopp Grundbeloppet avser grundförsäkringen, som inte är en inkomstbortfallsförsäkring. Om man låter beräkningen av grundbeloppet bero av den sökandes tidigare inkomst, har man gjort grundförsäkringen till en inkomstbortfallsförsäkring. Utan både inkomst och normalarbetstid till hjälp torde det inte finnas någon annan lösning än att samtliga sökande som har rätt till ett grundbelopp får samma belopp. Möjligen att man kan låta den sökandes arbetsutbud styra grundbeloppets storlek. Om grundbeloppet försvinner som begrepp när man inför en allmän inkomstbortfallsförsäkring, faller den här frågan bort. Bisyssla och 17/10-regeln Den nuvarande bisyssleregeln, som säger att extraarbete som utförts vid sidan av heltidsarbete under viss tid kan godkänns som bisyssla, är inte möjlig i en försäkring utan uppgifter om arbetstid. Detsamma gäller för 17/10-regeln. Frågan är om liknande regler som bygger på inkomst är möjliga? Det beror på hur specificerade per anställning/per företag inkomstuppgifterna kommer att vara. Man måste kunna särskilja att en extraanställning eller ett företag har utförts vid sidan av en huvudsyssla som också kan vara en anställning eller ett företag. Det blir i vissa fall problematiskt att avgöra vad som är huvudsyssla och vad som är bisyssla. Om endast inkomsten styr kommer en huvudsyssla med liten inkomst att kunna godkännas som bisyssla när ett extraarbete med större inkomst har upphört. Kan man tänka sig någon slags fribelopp, så att ersättning kan lämnas även den sökande har en inkomst på x kronor? Arbetslöshetsersättning under studietid Om de två regler som bygger på att studier som har bedrivits jämsides hel- respektive deltidsarbete ska finnas kvar, behöver de omformuleras så att de kopplas till arbete med viss inkomst. Övrigt Det finns EU-länder vars försäkringar inte har fokus på arbetstid. Det vet vi av den anledning att arbetstid är en uppgift som ofta utelämnas på intyg som skickas från andra EU-länder. Man skulle kunna titta närmare på hur dessa länder har konstruerat sitt regelverk. 6