1 Myanmar (Burma) bakgrund Bör man åka till Myanmar med tanke på den politiska situationen? Det är naturligtvis ett helt individuellt beslut men för mig är svaret ett obetingat ja. Dels vill jag med egna ögon skaffa mig en uppfattning om situationen, dels tror jag att det är bra att innevånarna i ett icke demokratiskt land får mesta möjliga kontakt med omvärlden. Men det innebär inte att man skall åka förutsättningslöst. Det är viktigt att ta reda på så mycket fakta som möjligt och att försöka få se något av vardagslivet och inte bara turist ställena.. Man måste också ha klart för sig att man ju bara får se en bråkdel av landet p.g.a. bristande tid eller p.g.a. restriktioner och det måste man väga in i sitt omdöme. Jag har gjort tre cirka veckolånga besök i Mynanmar: 2004 en rundresa som omfattade Yangoon, Bagan, Lake Inle och Mandalay tillsammans med min man och i december 2013 ensam till Mandalay med omnejd. Nu i januari återvända jag tillsammans med min vän Karin till Yangoon, Bago, Bagan och Mawlamying.. Min man gjorde dessutom en resa till Yangoon 1976 så jag har berättelser och bilder även från den tiden. Efter mitt första besök har jag försökt följa med vad som händer i Myanmar. Det jag nu berättar bygger på egna intryck, läsande av diverse artiklar från olika delar av världen och guidernas berättelser. I några fall bifogar jag länkar för den som vill veta mer. Den som bara vill läsa en turists reseberättelse kan hoppa över det här och gå direkt till reseberättelsen (men då missar ni att ett SIM-kort som för 4-5 år sedan kostade 2000 US i dag kostar 1,50 US och mycket annat både bra och dåligt). Några bra källor om man vill följa vad som händer i landet är: Bangkok Post http://www.bangkokpost.com/ (den länken finns ju på vår hemsida), Irrawaddy blog http://www.irrawaddy.org/burma/long-delays-govt-beginsmoving-minimum-wage.html och magasin http://www.irrawaddy.org/magazine. Democratic Voice of Burma https://www.facebook.com/dvb.fanpage finns i Norge http://www.ekn.se/global/landriskanalyser/asien/svenska/myanmar%28burm a%29augusti2013extern.pdf är en svensk artikel från 2013 som ger en mycket intressant analys.
2 Ni kan också välja att läsa Svenska Burmakommitens skrift: http://www.burmakommitten.org/wp-content/uploads/2013/10/semestra-i- Burma_Tio-tips_Burmakommitten-2013.pdf Ministeriet för turism i Myanmar har 2012 givit ut en skrift om responsible tourism för den som vill fördjupa sig ytterligare. http://www.burma-center.org/en/publications/documents/item/344-myanmarresponsible-tourism-policy/ UD:s länder i fickformat är också bra, kan beställas för 50 kr (Burma) på http://www.ui.se/butik/lander- i- fickformat/ Man kan naturligtvis också söka på nätet på olika ämnen.
3 Ett försök att sammanfatta Myanmars (Burmas) historia. Det fanns människor i det område som nu är Myanmar redan för 11000 år sedan, men den första civilisation man kunnat identifiera är från ca 3000 f. Kr. 100-200 år f. Kr kom man i kontakt med buddismen. Burma låg på handelsvägen mellan Indien och Kina. De närmaste årtusendet bildades flera kungariken bl.a. Pagan (nu stavat Bagan) som blomstrade en tid innan det erövrades av mongolerna som dödade den sista kungen 1289 e. Kr. Det följde sedan en tid av splittring i landet och flera kungariken kom och gick. Portugiserna trängde in från söder men stoppades 1613 då landet enades. Interna strider ledde dock till att staten åter föll sönder 1752. Under slutet av 17- och början av 1800-talet tog en ny dynasti över, utvidgade sitt område och kom till slut i konflikt med brittiska intressen. I detta läge startade britterna och Siam (nuvarande Thailand) krig mot Burma 1824. Kriget slutade med brittisk seger 1826. Efter ytterligare förvecklingar då britterna försökte utvidga sitt område genom förhandlingar utbröt ännu ett krig 1885 och hela Burma blev en brittisk koloni. Burma var sedan en brittisk koloni med Rangoon som huvudstad fram till 1948 och förvaltades som en provins av Indien utom 42-45 då Burma låg under japanskt styre Under de närmaste åren som koloni låg makten under ett fåtal stora brittiska bolag som i stor utsträckning utnyttjade indisk arbetskraft så trots att ekonomin blomstrade fick folket inte del av välståndet. Vid sekelskiftet 1900 hade en nationalistisk rörelse börjat ta form i Young Men's Buddhist Associations (YMBA), efter förebilden KFUM, eftersom det koloniala styret tillät religiösa organisationer. Progressiva konstitutionella reformer i början av 1920-talet ledde fram till ett parlament med begränsad makt, ett universitet och ökad autonomi inom den indiska administrationen. Man började även arbeta för att öka andelen burmeser bland de offentliganställda tjänstemännen. Under andra världskriget ockuperades Burma av Japan under åren 1942-45. Till att börja med trodde burmeserna att Japan skulle hjälpa dem till självständighet och samarbetade med japanerna. En ledande figur i detta samarbete var Aung San (far till Aung San Suu Kui). Det stod dock snart klart att Japan inte hade några sådana planer och Aung San bildade 1944 en motståndsrörelse som kontaktade britterna och hjälpte till att fördriva Japan. I januari 1947 han och Englands premiärminister ett avtal ett avtal som garanterade Burmas självständighet inom ett år.
4 I juli 1947 mördades Aung San och 6 av hans ministrar av en rivaliserande politiker U Saw, denne avrättades senare för dådet. 1948, ett år efter Indien fick Burma sin självständighet. Det följdes av inbördeskrig och ett kvarstående instabilt läge. 1962 genomförde general Ne Win en militärkupp och upprättade ett militärt revolutionsråd som blev landets regering. Han utvecklade en buddhistisk socialism under sträng isolering från omvärlden. Endast ett parti tilläts. Näringslivet förstatligades efter sovjetiskt mönster. Genom ett socialistiskt experiment lyckades han förvandla världens ledande risexportör till ett ekonomiskt moras med en omfattande svart marknad, ekonomiskt helt beroende av Kina. Under de närmaste åren skrevs en ny konstitution och regeringarna växlade några gånger men militären behöll hela tiden makten. Ekonomin försämrades allt mer. På 80-talet började en viss liberalisering men den avstannade efter massdemonstrationer med krav på demokrati slagits ner 1988. Oroligheterna startade sedan militärjuntan 1988 beslutat att alla sedlar värda mer än 15 kyat (ca 20 kr på den tiden) skulle bli värdelösa och inte kunna växkas in (det var ett desperat sätt att försöka komma åt den svarta handeln). Detta ledde till stora upplopp och tusentals obeväpnade demonstranter dödades då soldater sköt in i folkmassorna. Oroligheterna minskade kortvarigt, men tog sedan fart igen. I samband med demonstrationerna talade Aung San Suu Kyi (lokalt kallad the lady ) vid ett tillfälle till en folkmassa på 500 000 människor. 18 september 1988 tog några generaler makten och återinförde undantagstillståndet. Många fängslades eller flydde från landet. Aung San Suu Kui själv sattes i 1989 husarrest som kom att vara i 15 år och övergrepp mot minoriteter fr.a. muslimer fortsatte. Jag förutsätter att ni vet vem Aung San Suu Kyi, demokratikämpe och vinnare av nobels fredspris är, annars finns en bra sammanfattning här: http://www.bbc.com/news/world-asia-pacific-11685977 Från 1989 kallas landet Myanmar. 1990 hölls ett val och Aung San Suu Kyis parti NLD vann en övertygande seger. Militären ändrade då förutsättningarna för valet och behöll makten. Det dröjde sedan cirka 15 år innan demokratirörelsen i Burma åter började bli mer aktiv. 1997 accepterades Burma som medlem i ASEAN.
5 Den 15 augusti 2007 höjde regimen i Myanmar utan förvarning priserna på diesel och gas kraftigt. Eftersom landets elnät ofta drabbas av störningar är en majoritet av befolkningen beroende av diesel och gas för att laga mat och värma upp sina hus. Små demonstrationer mot prishöjningarna startade, bl.a. deltog 500 unga buddistmunkar. Soldaterna stoppade demonstrationen och band fast några munkar och slog dem med bambukäppar och gevärskolvar. Detta blev den tändande gnistan för den s.k. saffransrevolutionen uppkallad efter munkarnas saffranfärgade dräkter. Munkar och nunnor marscherade i protest mot militären och de till en början fredliga demonstrationerna växte snabbt. Efter någon vecka började militären skjuta mot demonstranterna och gripa munkar och andra marscherande. Omvärlden protesterade kraftigt, USA och EU skärpte sina sanktioner och FN tryckte på för förhandlingar som aldrig kom till stånd. En ny grundlag som gav militären stor makt skrevs 2008. En folkomröstning om grundlagen skulle hållas 10 maj men en vecka dessförinnan drabbades kustområdena av en kraftig cyklon med efterföljande översvämningar 134000 människor dog. Trots detta genomfördes folkomröstningen och grundlagen godkändes med 92% av rösterna. Inför det planerade valet skrevs nya lagar som förbjöd människor som tidigare varit dömda för brott (dvs. bl.a. Aung San Suu Kyi) eller var medlemmar i religiösa ordnar (dvs. de munkar som deltagit i saffransupproret) att tillhöra ett parti Den 7:e november 2010 hölls det första valet sedan 1990. Trots den långa perioden av ett militärt burmesiskt styre samt ett orättvist och riggat val, blev valdagen lugn. Flera av de etniska minoriteterna tvekade dock att delta i valet då detta kunde ses som ett erkännande av grundlagen från 2008 (som tog ifrån dom den autonomi dom tidigare åtnjutit). Efter valdagen dök en mängd tveksamma förtidsröster upp som gjorde att regeringen kunde behålla makten i landet med bred marginal. Efter valet bildades en ny regering 30 mars 2011 som formellt tog över makten från militären. Den nye presidenten, Thein Sein, en tidigare general och premiärminister från maj 2007 sedan Ne Win dött i leukemi blev president. Det regerande partiet var: State Peace and Development Council junta Thein Sein lovade fler reformer än någon annan ledare lovat under de 23 år som landet varit en militärdiktatur. Regeringen är formellt civil, men militären har ett fortsatt mycket starkt inflytande över landets politik och grundlagen ger dem
6 rätten till flera viktiga ministerposter. De har också 25% av parlamentsplatserna och eftersom ändringar i grundlagen kräver mer än 75% av rösterna kan militären stoppa alla förändringar. Sedan den nya regeringen tillträdde 2011 har flera politiska och ekonomiska reformer genomförts. Några exempel är att censuren av medier lättats och pensionerna höjts. Under 2011 och 2012 släpptes även tusentals fångar, varav några hundra var politiska fångar. Förföljelsen av etniska minoriteter har dock fortsatt. Thein Sein föreslog att Rohingya en etnisk grupp muslimer som levt i Burma i 1generationer inte skulle uppfattas som medborgare och skulle ut ur landet. Under sensommaren 2011 träffades Aung San Suu Kyi och den nyvalda presidenten för första gången. Kort därefter gjorde hon sin första politiska inrikesresa sedan hon släppts från husarresten i slutet av 2010. I november 2011 meddelade hon och andra ledare för oppositionspartiet att de skulle delta i ett fyllnadsval till parlamentet. Detta skedde efter det att regeringen ändrat vallagarna så att partiet kunde registrera sig som ett lagligt politisk parti. Valet hölls sedan i april 2012 och partiet vann 43 av 45 platser Parallellt med sammanstötningarna mellan militär och demokratirörelse har strider mellan militären och olika utbrytargrupper pågått. Burma var ju av tradition uppbyggt av många små kungadömen som ofta kämpade sinsemellan. När Burma blev självständigt bildades en Kashin State med Full autonomy in internal administration for the Frontier Areas. Kashin soldater hade utgjort en betydande del av Burmas arme, men när Ne Win regimen ensidigt upphävde Union Of Burma constitution 1962 bildade trupperna från Kashin the Kachin Independence Army (KIA) och Kashin state blev i praktiken självständigt och levde på smuggling, opium och jade med huvudsaklig handel med Kina. De flesta av innevånarna var kristna. 1994 tog Myanmars arme jade gruvorna from the KIO ( Kachin Independence Organization ). Ett fredsfördrag skrevs på, men läget förblev instabilt och 10- tusentals fördrevs från sina hem. F.n. deltar Kashin tillsammans med flera andra delstater i vad man hoppas vara sluttampen innan ett definitivt fredsavtal kan skrivas på. Shan staten invaderades efter självständigheten av the Chinese Nationalist KMT som ville ha det som bas för sina operationer i Kina. Med hjälp av USA!! var man nära att lyckas. Många kineser blev kvar även sedan armen fördrivits.
7 Därefter har ett sort antal fraktioner tagit strid med Myanmars arme. Till slut signerades ett fredsavtal med 17 olika grupper. Det hela kompliceras ytterligare genom att den största lokala armen är djupt involverad i narkotikahandeln. Dessutom har massor av kineser invandrat och tagit över investeringar i allt från vattenkraft till gruvdrift, skogsbruk och gummiplantager. Ytterligare en komplikation är att Thailand hjälper icke-kommunistiska buddistiska rebeller på olika sätt. Fredsförhandlingar fortsätter och avsikten är att skapa något slags federation. Det finns dock misstänksamhet på ömse håll och diverse incidenter gör att processen går i stå. Den som vill fördjupa sig ytterligare kan läsa : Shan Herald Agency for News som finns i engelsk version. http://english.panglong.org/ Allra mest komplicerat tycks läget vara i Rakhine State.. Situationen där förvärras av att det inte bara rör sig om oenighet mellan representanter för staten och centralregeringen utan historiska interna konflikter bl.a. med en minoritetsgrupp muslimer, staten är dessutom extremt fattig och underutvecklad. För att göra saken värre har en militant munk (Wrathu, ledare av den s.k. 969- rörelsen http://en.wikipedia.org/wiki/969_movement) ytterligare hetsat upp känslorna. Han uppmanar till angrepp på muslimer. När en kvinnlig FNrepresentant nyligen besökte Rakshine State och uttalade sig negativt om attackerna på Rohinya kallade han henne en hora och uppmanade henne att inte lägga sig i inre Burmesiska angelägenheter. Tyvärr tycks han att rätt många efterföljare och någon allvarlig officiell kritik mot hans uttalande har inte kommit. Majoritetsgruppen är Rakhine som är buddister men också dom har länge varit en undertryckt minoritet. Rykten har spritts att Muslimerna har för avsikt att ta över staten och att deras födelsetal är så mycket högre att de snart kommer att vara i majoritet. Detta verkar bygga på felaktiga siffror men har skrämt upp Rakishine. Rädslan för ett muslimskt övertagande har lett till att man närmat sig regeringens arme för att få skydd. Majoriteten muslimer är Rohingya. Dessa har för länge sedan (flera generationer) invandrat från grannlandet Bangladesh. Den nuvarande regeringen under Thien Sien vill nu att undocumented Muslims skall registrera sig men det kompliceras att varken regeringen eller Rakshine befolkningen vill acceptera benämningen Rohingya (som är det namn muslimerna själva använder) utan vill använda namnet Bengali, vilket förkastas av muslimerna vilket lett till ett absolut dödläge eftersom regeringen vägrar registrera dem som medborgare om de inte anmäler sig för registrering som Bengaler. Ytterligare en komplikation är att planen är att de muslimer som registreras som medborgare inte skall få återvända till sina hem utan omplaceras.
8 Thein Sein begärde t.o.m. 2012 att Rohingyas skulle placeras i FN:s flyktingläger. Bangladesh anser sig inte ha något ansvar för Rohingyas och har stängt sina gränser för fler flyktingar. Stora oroligheter har utbrutit fr.a. från 2012. Många Rohingiva har dödats och andra har flytt landet bl.a. sjövägen till Thailand där många blivit väldigt dåligt behandlade. Enligt en rapport i Reuters dec, 13 :(http://www.reuters.com/article/2013/12/05/us-thailand-rohingya-specialreport-idusbre9b400320131205) As thousands of Rohingya flee Myanmar to escape religious persecution, a Reuters investigation in three countries has uncovered a clandestine policy to remove Rohingya refugees from Thailand's immigration detention centers and deliver them to human traffickers waiting at sea. The Rohingya are then transported across southern Thailand and held hostage in a series of camps hidden near the border with Malaysia until relatives pay thousands of dollars to release them. En annan rapport http://cmsny.org/the-stateless-rohingya-in-thailand/ säger att Rohingya inte omfattas av Thailand nu pågående process att legalisera många illegala arbetsinvandrare eftersom de inte erkänns som medborgare i något land, Aung San Suu Kyi har kritiserats för att hon inte har tagit ställning för minoritetsgrupperna fr.a. Rohingya utan t.o.m. sagt att hon inte visste om de kunde betraktas som Burmesiska medborgare och alltså skulle kunna betraktas som illegala immigranter.
9 Till slut lite blandade fakta Utbildningen i Burma var historiskt hög vid självständigheten hade Burma den högsta läskunnigheten i hela det forna Brittiska Imperiet. Detta berodde i hög grad på den utbildning som klostren erbjöd de fattiga. Efter oroligheterna 1988 stängdes alla universitet i 2 år, dom öppnades åter men stängdes i ytterligare 3 år efter oroligheter 1996. När universiteten senare öppnades igen spreds de ut på landsbygden för att hålla studenterna borta från de större städerna. Grundskolan är obligatorisk, 5 år och i princip gratis men föräldrarna ombeds betala en avgift för building maintenance, school furniture and school books, som kan gå upp till 100. De skolor som drivs av minkar och nunnor tycks fortfarande spela stor roll, Hälsovården är också mycket dålig. Visserligen har hälsobudgeten ökat men från en mycket låg nivå. http://www.forbes.com/sites/benjaminshobert/2013/08/19/healthcare-inmyanmar/ ger en bra sammanfattning av dagens läge. http://www.moh.gov.mm/file/myanmar%20health%20care%20syst EM.pdf är regeringens programförklaring beträffande hälsovården. Diverse statistik från CIA World Fact Book. Myanmar Thailand Sverige Befolkning 55,2 (13) 67,7 9,7 (14) Mödradödlighet/100000 200 (10) 48 4 Barnadödlighet/1000 46,31 9,86 2,6 Medellivslängd 65,6 74,18 81,89 Hälsobudget av BNP 2 (2011) 4,1 (2011) 9,4 Läkartäthet/1000 0,5 (2011) 0,3 (2004) 3,8 Läskunnighet 92,7 93,6 99
10 GDP per person 1600 (2011) 9900 40900 Under fattigdomssträcket 32,7% /2007) 13,2? Utbildningsbudget BNP 0,8 (2011) 5,8 (2011) 7% Alla sådana här siffror är ju osäkra, enligt en annan källa http://press.anu.edu.au/myanmar02/mobile_devices/ch08s03.html var utbildningsbudgeten under militärtiden i genomsnitt 1,3% av BNP, medan den 2011-12 var 11%.
11 Vad är då de stora aktuella problemen? Splittringen i landet p.g.a. de många staterna med varierande intressen. Det är svårt att helt sätta sig in i frågan men seriösa fredsförhandlingar har pågått länge och det finns nog hopp att man kan komma till ett avtal. Undantag är Rakhine där det tycks vara ett absolut dödläge. Val kommer att äga rum i slutet av året och blir förhoppningsvis något så när rättvist, jag tror att det finns gott hopp om det, utom att en del stater kanske kommer att bojkotta det. Militärens inflytande är fortfarande stort och lär så förbli även om valet går rätt till eftersom inflytande är inskrivet i grundlagen. Det kinesiska inflytandet är mycket stort. I Mandalay, landets andra stad är ca 40% av innevånarna kineser. Många har Burmesiskt medborgarskap (det har gått att köpa). Kineserna har lagt under sig en mycket stor del av affärsverksamhet, industrier, landområden, gruvor och vattenkraft. Korruptionen är omfattande Myanmar är ett av världens mest korrupta länder. Fattigdomen är fortfarande mycket stor särskilt i landets avlägsnare delar. Nästa president? Aung San Suu Kyi är mycket populär och skulle nog bli vald om hon hade möjlighet ställa upp. Bestämmelserna är emellertid sådana att man inte kan bli president om man är eller har varit gift med en utländsk man eller har barn med utländska pass. Eftersom hon är änka efter en engelsman och har två vuxna söner med engelska pass kan hon alltså inte komma i fråga. Det är osannolikt att lagen kommer att ändras. Personligen måste jag också säga att eftersom Aung San Suu Kyi är 69 år och verkar ganska sliten efter alla jobbiga år i opposition är jag inte säker på att hon skulle bli den kraftfulla president som landet onekligen behöver i detta kritiska läge. Kan man protestera, och lyssnar president, militär? Mitt i centrala Yangon invid parken med frihetsmonumentet har folk som fördrivits från sin mark (jag tror p.g.a. gruvdrift) satt upp sina tält och protesterar utan något ingripande. På landsbygden såg vi också vid några tillfällen små protesttåg. Just före vårt besök kom ett förslag till ny lag om högre utbildning. Den skulle tydligen leda till större centralisering och ledde till kraftiga protester med demonstrationståg med studenter från runt omkring i landet. Det ledde till att presidenten skickade tillbaka förslaget till parlamentet för omarbetning. Självfallet vet jag inte om det kommer att bli förbättringar i förslaget, men det blev i alla fall en adekvat reaktion på protesten.
12 Ännu mer anmärkningsvärd är historien om vattenkraftverket Myitsone som skulle bli världens 15de största vattenkraftverk. Dammen finansierades och påbörjades av ett statligt kinesiskt bolag och avsikten var att industrialisera den kinesiska provinsen Yunnan. Arbetet i övre Irrawaddi påbörjades 2009 men mötte snart protester från flera håll. Miljökämpar, bybor vars byar skulle översvämmas, och andra burmeser på grund av flodens stora traditionella och ekonomiska betydelse. När Thien Sein kom till makten stoppade han abrupt bygget och lovade att dammen inte skulle byggas under hans tid vilket gjorde kineserna rasande. 2014 gjordes en landsomfattande undersökning för att se hur mycket människor i Myanmar visste om regeringen och des arbetssätt. Undersökningen gjordes av The Asia Foundation (The Asia Foundation is a nonprofit international development organization committed to improving lives across a dynamic and developing Asia. Säte i USA) 62% ansåg att landet var på rätt väg, 92 % hade för avsikt rösta i årets val 77 % av dessa ansåg att röstning skulle kunna leda till förbättring i framtiden. Tyvärr ansåg också 77% att de flesta människor inte går att lita på. 43% ansåg att regeringen skall vara som en far och folket som barn. Inte förvånande i ett samhälle med tradition av starka härskare och ett parialkaliskt system, men kanske värt att hålla i minne när man diskuterar demokratiseringsprocessen. Detta speciellt som på frågan vad det innebar att ett land var demokratiskt svarade 53 % frihet, 35% vet ej och bara 3% governement by the people.. Vad har hänt under de 10 år som gått sedan jag första gången besökte Myanmar? Det första som slår en när man kommer till Yangon är alla bilar. 2004 fanns mycket få bilar och de som fanns var gamla och mycket skraltiga. Nu är gatorna fyllda av bilar, de flesta av ganska ny modell. Visserligen blandas dom med gamla rostiga bussar, lastbilar och motorcyklar men det är ändå bekymmersamma trafikstockningar. En stor anledning är att man senaste åren har kraftigt (3-4x) minskat importtullar och avgifter på bilar. Det har också behövts licens för att köpa bil och har man en bil som är mer än 30-40 år kan man nu lämna in den och få licens för en ny. Drivmedlen tycks vara av hygglig kvalitet man såg inte mycket svarta avgasmoln. En liter bensin kostar ca 5 kr.
13 Eftersom jag inte läser burmesiska vet jag ju inte vad som står i tidningarna, men tidningsläsandet är utbrett. Paraboler syns överallt i Yangon i alla fall och i frukostmatsalen på hotellet sänder TV:n CNN. Internet finns i Myanmar sedan 2000, men tillgången var starkt begränsad fram till 2011 p.g.a. diverse censuråtgärder. Nu finns det gott om Internet-cafeer i städerna med mjukvara som tar sig förbi regeringes servers. De flesta Internetanvändarna finns dock i de stora städerna och täckningen utanför städerna är dålig men under utbyggnad. Internet är också långsamt. Efter 2011 är ex. BBC, Voice of America, Radio Free Asia, Democratic Voice of Burma och Irrawaddy tillgängliga. Dock har bara 0,3% av befolkningen utanför Yangon tillgång till Webben (siffror från 2013) Många har mobiler, även smarttelefoner. För 5 år sedan kunde ett SIM-kort kosta 2000 mot 1,50 idag så utvecklingen går nu blixtsnabbt. Telenor är en av två stora aktörer. Facebook är tillgängligt (jag har förstås ingen chans kolla om det är någon censur). Folk talar gärna med främlingar (det gjorde dom för all del även 2004 och 1976) och en hel del kan lite engelska (bättre än här). Folk verkar välnärda och hyggligt klädda, dock är att märka att vi besökte huvudstaden Yangon (men också fattigare delar där), turisttäta Bagan och det ganska bördiga södern. Utbudet på marknader av kött, fisk, grönsaker och frukt verkade bättre än för 10 år sedan. En del motorvägar har byggts med vägtullar. En lag om rätt att fackligt organisera sig och strejkrätt antogs 2012. Under de följande 2 åren rapporterades att mer än 670 fackklubbar med 200000 arbetare registrerades. En lag om minimilön som nyligen antagits. Något oklart om summan ännu fastställts. Asean briefing http://www.aseanbriefing.com/news/2013/04/16/minimum-wage-levels-acrossasean.html anger i april 2013 att public employees får en minimilön på ca US 57 i månaden och dayworker US 2,3 per dag. (Enligt samma källa är minimilönen i Thailand US 10,34 per dag). Från andra källor kan man hämta
14 att övertid med kompensation är vanligt och det tycks också förekomma att arbetsgivaren ex. håller med mat. Korruptionen är fortfarande utbredd. På väg till flygplatsen stoppades vår bil av en polis som ville se chaufförens körkort. Han fann något mindre problem som löstes genom att chauffören överlämnade en summa motsvarande 5 dollar. Dwetta mitt framför turisterna! Men jag får definitivt intrycket att människor i de delar av landet vi besökte har fått det bättre senaste 10 åren. Här slutar jag denna ganska inkompletta beskrivning av dagens och gårdagens Burma och hopps ni vill åka med på mitt senaste besök.