EXAMENSARBETE. Väsentlighetsrekvisitets innebörd enligt 1990 års köplag. Sara Nilsson Elisabeth Risberg. Filosofie kandidatexamen Rättsvetenskap

EXAMENSARBETE Väsentlighetsrekvisitets innebörd enligt 1990 års köplag Sara Nilsson Elisabeth Risberg Filosofie kandidatexamen Rättsvetenskap Luleå tekniska universitet Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle

SAMMANFATTNING Mycket kan gå fel när avtal om köp ingås och avtalsbrott uppkommer om någon av parterna brustit i sin fullgörelse enligt avtalet. Vi har i uppsatsen behandlat situationer när köparen får sin vara levererad för sent och situationer när varan är felaktig. Konsekvensen av dessa två avtalsbrott kan bli att avtalet hävs. Ett av rekvisiten för rätten att häva ett avtal enligt köplagen är att avtalsbrottet måste vara av väsentlig betydelse för köparen. Väsentlighetsrekvisitet är dock inte helt utrett varför syftet med denna uppsats har varit att försöka få klarhet angående rekvisitets innebörd. Vi har i uppsatsen använt oss av förarbeten, doktrin och praxis för att komma fram till slutsatsen att väsentlighetsrekvisitets innebörd är densamma som i 1905 års köplag. Vad som anses som väsentlig betydelse måste dock bedömas från fall till fall och vilken typ av vara det handlar om kan ha stor betydelse.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING 1 INLEDNING... 1 1.1 SYFTE... 1 1.2 METOD... 1 2 KÖPRÄTTSLIGA AVTALSBROTT ENLIGT 1990 ÅRS KÖPLAG... 2 2.1 DRÖJSMÅL... 2 2.1.1 Rekvisiten för dröjsmål... 2 2.1.2 Inget krav på god tro... 3 2.2 FEL I VARA... 3 2.2.1 Konkreta och abstrakta fel... 3 2.2.2 Faktiska fel... 3 2.2.2.1 Köpets ändamål... 4 2.2.2.2 Köparens fog... 5 2.2.3 Rådighetsfel... 6 2.2.4 Rättsliga fel... 6 2.2.5 Övriga bestämmelser angående fel i vara... 6 2.2.6 Risken för varan... 7 3 HÄVNINGSBESTÄMMELSERNA ENLIGT 1905 ÅRS KÖPLAG... 7 3.1 DRÖJSMÅL... 7 3.1.1 Hävningsbestämmelsens syfte... 7 3.1.2 Förutsättningar för hävning... 8 3.1.2.1 Civilköp... 8 3.1.2.2 Handelsköp... 9 3.1.3 Hävning vid successiv leverans... 9 3.1.4 Interpellation... 11 3.2 FEL I VARA... 11 3.2.1 Hävning av specieköp och leveransavtal... 11 3.2.1.1 Specieköp... 12 3.2.1.2 Leveransavtal... 12 3.2.2 Brist i vara... 13 3.2.3 Successiv leverans... 13 4 HÄVNINGSBESTÄMMELSERNA ENLIGT 1990 ÅRS KÖPLAG... 14 4.1 DRÖJSMÅL... 14 4.1.1 Köparens hävningsrätt... 14 4.1.2 Skillnader mellan 1905 och 1990 års köplag... 15 4.1.3 Tilläggstid... 15 4.1.3.1 Skälig tilläggstid... 16 4.1.4 Hävning av köp enligt 26... 16 4.1.5 Hävningsförklaring... 17 4.1.6 Interpellation... 17 4.2 FEL I VARA... 18 4.2.1 Hävningsbestämmelsernas uppdelning i köplagen... 18 4.2.2 Skillnader mellan 1905 och 1990 års köplag... 18 4.2.3 Hävningsförklaring... 19 4.2.4 Skillnader mot dröjsmål... 19 4.3 GEMENSAMMA HÄVNINGSBESTÄMMELSER FÖR AVTALSBROTTEN... 19

4.3.1 Partiellt avtalsbrott... 19 4.3.2 Successiv leverans... 20 4.3.3 Hävning vid befarat avtalsbrott... 21 5 VÄSENTLIGHETSREKVISITETS INNEBÖRD... 21 5.1 ALLMÄNT... 21 5.2 REKVISITET RINGA BETYDELSE... 22 5.2.1 Varför rekvisitet tillkom... 22 5.2.2 Bedömningen av ringa betydelse... 22 5.3 REKVISITET VÄSENTLIG BETYDELSE... 23 5.3.1 Innebörden av väsentlighetsrekvisitet... 24 5.3.2 Väsentlighetsbestämmelsens två rekvisit... 24 5.3.2.1 Väsentlig betydelse för köparen... 24 5.3.2.2 Synbarhetsrekvisitet... 25 5.3.3 Hävning vid tilläggstid... 26 5.3.3.1 Ej krav på väsentligt avtalsbrott... 26 5.3.4 Förhöjt väsentlighetskrav för tillverkningsköp enligt 26... 27 5.3.5 Kumulation av avtalsbrott... 28 5.4 SAMMANFATTNING... 28 6 FÖRUTSÄTTNINGSLÄRAN... 28 6.1 ALLMÄNT... 28 6.2 KRAV PÅ GOD TRO... 30 6.3 FÖRUTSÄTTNINGSLÄRANS TRE REKVISIT... 30 6.3.1 Väsentlighetsrekvisitet... 30 6.3.2 Förutsättningslärans synbarhetsrekvisit... 30 6.3.3 Riskrekvisitet... 31 6.4 SAMMANFATTNING... 31 7 CISG... 31 7.1 ALLMÄNT... 31 7.2 CISG DEFINITION AV VÄSENTLIGHETSREKVISITET... 32 7.3 SAMMANFATTNING... 33 8 DISKUSSION... 34 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING... 37

1 INLEDNING År 1905 antog Sverige Lag om köp och byte av lös egendom men i slutet av 1960 togs ett initiativ till att utarbeta en ny och modernare köplag. Detta initiativ togs eftersom handelns behov av regler anpassade för industriellt producerade varor ökade. Initiativet ledde år 1990 till en ny köplag som ersatte den äldre köplagen efter 85 år. Den nya köplagen har dels formats av konventionen om internationella köpeavtal, CISG och dels genom ett nordiskt samarbete där gemensamma köplagar för de nordiska länderna utarbetades. För att en köpare ska kunna häva ett avtal krävs det att avtalsbrottet är av väsentlig betydelse för köparen. Detta är en skillnad från 1905 års köplag där rekvisitet för hävning var att avtalsbrottet var av mer än ringa betydelse för köparen. I och med ändringen av ordalydelsen och eftersom det inte tillkommit någon ny praxis på området kan innebörden av väsentlighetsrekvisitet enligt 1990 års köplag anses oklar. 1.1 SYFTE Vårt huvudsyfte med denna uppsats är att utreda innebörden av rekvisitet väsentlig betydelse för köparen, som enligt 1990 års köplag uppkommer vid hävning. Vi kommer även utreda: o De olika avtalsbrotten i syfte att ge en bakgrund till i vilka situationer väsentlighetsrekvisitet tillämpas. o Om den praxis från 1905 års köplag fortfarande har aktualitet i tillämpningen av väsentlighetsrekvisitet. o Förutsättningslärans tillvägagångssätt för att bedöma väsentlighetsrekvisitet. Detta avsnitt har vi för att belysa en annan synvinkel på bedömningen. o Väsentlighetsrekvisitet i konventionen om internationella köpeavtal, CISG, för att se om detta kan leda till en klarare bild av köplagens innebörd angående väsentlighetsrekvisitet. 1.2 METOD För att utreda rättsläget angående hur väsentlighetsrekvisitet bedöms idag har vi använt oss av en traditionell juridisk metod och metoden har även använts för att utreda de övriga punkterna i vårt syfte. För att utreda om den praxis från 1905 års köplag fortfarande är aktuell, har en komparativ studie gjorts mellan rekvisitets innebörd enligt 1905 och 1990 års köplag. Den källa som främst använts för den komparativa studien är doktrin. Doktrin är även den rättskälla som gett störst vägledning för att utreda förutsättningsläran och CISG. Vad gäller utredningen angående de olika avtalsbrotten har propositionen gett stor ledning, doktrinen har dock utgjort ett nödvändigt komplement för att få en vidare förståelse. Detta är anledningen till varför denna rättskälla även där utgjort det största underlaget. 1

2 KÖPRÄTTSLIGA AVTALSBROTT ENLIGT 1990 ÅRS KÖPLAG Det som karakteriserar ett köp är att föremål växlar ägare från säljare till köpare och att en motprestation i form av betalning sker. Om varan inte kommer i tid eller om varan inte är i det skick som var avtalat, uppkommer ett avtalsbrott i köplagens mening. Köplagen behandlar två olika avtalsbrott som kan föranleda köparens hävningsrätt och dessa är dröjsmål eller fel i vara. Av detta avsnitt framgår det dels när dröjsmål anses föreligga och dels vilka olika typer av felregler som finns enligt köplagen. Avsnittets syfte är att ge en överblick över vilka avtalsbrottbrott som kan leda till hävning och därmed aktualisera väsentlighetsrekvisitet. Om det finns en djupare kännedom för de olika avtalsbrotten ökar även förståelsen för rekvisitet. Framställningen kommer för att underlätta redogörelsen ske utifrån respektive avtalsbrott. 2.1 DRÖJSMÅL 2.1.1 REKVISITEN FÖR DRÖJSMÅL Bestämmelserna om dröjsmål återfinns i köplagens 22 och anger dels när ett dröjsmål anses föreligga och dels vilka påföljder som kan göras gällande. 1 22 Avlämnas inte varan eller avlämnas den för sent och beror det inte på köparen eller något förhållande på hans sida, får köparen enligt 23 29 kräva fullgörelse eller häva köpet samt dessutom kräva skadestånd. Han får även hålla inne betalningen enligt 42. Utöver lagtexten framgår det av propositionen att ett dröjsmål föreligger om varan avlämnas för sent eller att varan inte avlämnas alls. Enligt propositionen ska ett dröjsmål anses föreligga även i en situation där avlämnandet skett endast en timme försent, likväl som i de situationer där något avlämnade av varan inte alls inträffat. 2 Bert Lehrberg menar däremot att köparen sällan har möjlighet att göra distinktionen mellan om ett dröjsmål föreligger för att varan avlämnats en timme sent eller om ett dröjsmål föreligger för att varan överhuvudtaget inte kommer avlämnas. Detta eftersom köparen, i situationen att någon leverans inte skett, kommer få det svårt att avgöra om den överhuvudtaget kommer ske. Lehrberg anser istället att det skulle vara mer realistiskt om distinktionen istället skulle skilja på fall där varan avlämnats en timme försent och fall där varan ännu inte levererats. 3 För att säljaren ska vara i dröjsmål krävs dock att förseningen inte beror på köparen eller något förhållande på dennes sida. Vad gäller det sistnämnda avses en omständighet som visserligen inte direkt beror på köparens förfarande, men som ändå bör hänföras till dennes risksfär. 4 Ett exempel som belyser när förseningen beror på ett förhållande på köparen sida är om varans avlämnande försenas på grund av att köparen till följd av en olyckshändelse inte kan ta emot varan i rätt tid eller att köparen inte anskaffar erforderligt importtillstånd. Ett exempel som istället belyser när förseningen med varans avlämnande beror på köparen kan vara när denne inte hämtat varan vid den tidpunkt som var avtalat eller att 1 Prop. 1988/89:76 s. 97 2 Prop. 1988/89:76 s. 97 3 Lehrberg (2008), s. 134 4 Prop. 1988/89:76 s. 97 2

köparen inte lämnat rätt leveransadress. 5 För att bedöma om ett dröjsmål föreligger måste en jämförelse göras mellan vad som krävs för fullgörelse enligt avtalet och vad som faktiskt skett i verkligheten. Vad som skett i verkligheten kan dock ofta vara svårt att fastställa och är en särskild bevisfråga, ibland kan avtalet även behöva kompletteras genom utfyllning. 6 2.1.2 INGET KRAV PÅ GOD TRO Enligt Lehrberg är det förvånande att något krav på köparens goda tro inte återfinns i köplagens 22. Detta eftersom det i dagsläget är möjligt för köparen att åberopa ett dröjsmål som denne redan vid avtalets ingående visste skulle inträffa, till exempel att köparen visste att säljarens leverantörer inte skulle leverera i tid. Lehrberg uppger dock att anledningen bakom bestämmelsens utformning tros vara den att köparen ska kunna lita på säljaren, även om denne i tidigare avtalsförhållanden brustit i sitt åtagande. Han anger dock att det i en sådan situation skulle kunna övervägas ett analogislut av köplagens 20, där köparen inte kan åberopa en varas felaktighet som denne kan antas ha känt till vid köpet. 7 2.2 FEL I VARA 2.2.1 KONKRETA OCH ABSTRAKTA FEL I 1905 års köplag fanns det inga riktlinjer för hur varans avtalsenlighet skulle bedömas, däremot återfanns viss ledning angående bedömningen i doktrinen. Där gjordes en uppdelning mellan konkreta och abstrakta fel. De konkreta felen utgick från vad parterna uttryckligen hade kommit överens om i köpeavtalet och förelåg en avvikelse från det parterna avtalat om, innebar det därmed ett fel i varan. De abstrakta felen bedömandes däremot utifrån en allmän uppfattning om hur varan skulle vara konstruerad och fungera. Eftersom dessa fel inte hade behandlats i avtalet, vilket ledde till att det inte fanns några konkreta hållpunkter att förhålla sig till i köpeavtalet, kallades de för abstrakta fel. Denna indelning av felen hade dock ingen betydelse för rättsverkningarna, förutom att skadeståndsansvaret behandlades annorlunda beroende på vilket typ av fel köpeobjektet var behäftat med. 8 Även idag finns uppdelningen mellan konkreta och abstrakta fel kvar men i dagens doktrin finns även en uppdelning mellan faktiska fel, rådighetsfel och rättsliga fel. 9 Köplagen gör dock endast en uppdelning mellan två olika fel, nämligen fel i allmänhet som fastställs med ledning av 17-21 samt rättsliga fel i 41. 10 2.2.2 FAKTISKA FEL Felbedömningen i köplagen utgår i första hand från faktiska fel vilket framförallt omfattar fel i varans fysiska skick. 11 Ett exempel på ett faktiskt fel kan vara om köparen har köpt en häst, men det senare visade sig att hästen var blivit halt. 12 De faktiska felen regleras i 17 köplagen. 5 Prop. 1988/89:76 s. 97 se även Lehrberg (2008), s. 139 6 Lehrberg (2008), s. 138 7 Lehrberg (2008), s. 141-142 8 Ramberg (1995), s. 249-250 9 Håstad (2009), s. 72-73 10 Ramberg (1995), s. 249-250 11 Ramberg (1995), s. 255 12 Håstad (2009), s. 73 3

17 Varan skall i fråga om art, mängd, kvalitet, andra egenskaper och förpackning stämma överens med vad som följer av avtalet. Om inte annat följer av avtalet, skall varan 1. vara ägnad för det ändamål för vilket varor av samma slag i allmänhet används, 2. vara ägnad för det särskilda ändamål för vilket varan var avsedd att användas, om säljaren vid köpet måste ha insett detta särskilda ändamål och köparen har haft rimlig anledning att förlita sig på säljarens sakkunskap och bedömning, 3. ha egenskaper som säljaren har hänvisat till genom att lägga fram prov eller modell, och 4. vara förpackad på vanligt eller annars försvarligt sätt, om förpackning behövs för att bevara eller skydda varan. Om varan avviker från vad som föreskrivs i första eller andra stycket eller i något annat avseende avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta, är varan att anse som felaktig. Av paragrafens första stycke framgår det att bedömningen om varan är felaktig till en början ska ske utifrån vad som är avtalat mellan parterna. De främsta egenskaperna i bedömningen om varan anses felaktig är dels dess kvalitet och dels dess mängd, förpackning samt andra egenskaper. Om det krävs en avtalstolkning för att fastställa varans egenskaper bör underlaget för avtalstolkningen inte endast vara vad som direkt är utfäst i ett muntligt eller skriftligt avtal, utan även andra tolkningsdata bör tas med. Exempel på andra tolkningsdata kan vara upplysningar som gjorde att köparen bestämde sig för att köpa varan, såsom uppgifter som lämnats i marknadsföringen. 13 2.2.2.1 KÖPETS ÄNDAMÅL Andra stycket i 17 innehåller allmänna regler om varans beskaffenhet och ska tillämpas i de fall det inte framgår något i köpeavtalet angående varans beskaffenhet. Detta stycke används subsidiärt mot första stycket och är uppdelat i fyra olika punkter. 14 I punkt ett framgår det att en vara ska kunna användas på det sätt som är normalt för varor av samma slag. Om varan inte har de egenskaper som krävs för en sådan användning anses den felaktig. Denna bedömning ska avse varans ändamålsenlighet och om en vara är avsedd för flera olika ändamål, ska den anses felaktig om den inte stämmer överens med alla dessa ändamål. Denna bedömning är inte avsedd att ta ställning till kvaliteten eftersom det kan skilja mycket mellan olika kvaliteter på samma sorts varor. Kvaliteten bedöms istället utifrån sista stycket. 15 Den andra punkten i 17 anknyter till parternas subjektiva avsikter och insikter med avtalet. För att denna punkt ska kunna tillämpas måste det i första hand fastställas om köparen haft ett särskilt ändamål med köpet och för det andra ska säljaren ha förstått detta ändamål vid köpets ingående. Som sista rekvisit krävs det att köparen ska ha haft en rimlig anledning att förlita sig på säljarens sakkunskap och bedömning. Detta är främst då köparen inte har nog med sakkunskap för att kunna precisera de egenskaper som är nödvändiga. Ett problem med att tolka köparens särskilda ändamål med varan är att varan kan gå att använda till det den är avsedd för, men ändå inneha fel. I dessa fall 13 Ramberg (1995), s. 267-268 14 Prop. 1988/89:76 s. 85 15 Prop. 1988/89:76, s. 85 4

ska punkterna ett och två tolkas kumulativt. 16 Andra punkten innehåller även rekvisitet att säljaren måste ha insett köparens särskilda ändamål och det är inte tillräckligt att säljaren endast borde ha insett det särskilda ändamålet. Här kan tidigare relationer vara avgörande eftersom säljaren då visste vad köparen vid tidigare tillfällen köpt. För att få en korrekt bedömning ska ställning tas till om köparen faktiskt förlitat sig på säljarens sakkunskap, men även om denne har haft en rimlig anledning att göra det. 17 Tredje punkten i 17 behandlar den situationen att säljaren tagit fram ett prov eller en modell för att köparen ska kunna bedöma önskade egenskaper. Varan ska sedan stämma överens med provet eller modellen och det är därmed viktigt att avgöra vad provet eller modellen avser att illustrera. Som exempel kan tas ett prov på tyg där provet kan vara avsett att illustrera en färg och inte hållbarheten. När prover eller modeller användas måste vissa mindre avvikelser tolereras. Det framgår av tredje punkten att säljaren har hänvisat men denna paragraf kan enligt Jan Ramberg även användas om det är köparen som har förevisat provet eller modellen för att visa hur denne vill att produkten ska vara. 18 Om det är köparen som lägger fram en modell kan det bli aktuellt att använda punkt två och tre kumulativt. Detta eftersom en säljare oftast använder prover eller modeller som ett led i marknadsföringen medan en köpare använder sig av det för att precisera en vara. Provet eller modellen ska uppfattas som ett uttryck för köparens särskilda ändamål. Om dessa punkter används kumulativt måste det i bedömningen tas fasta på vad säljaren har insett om köparens särskilda ändamål. I dessa fall kommer även bedömningen om köparens förlitan på säljarens sakkunskap in i bilden. 19 Punkt fyra avser föremålets förpackning. Bestämmelserna i denna punkt avser endast sådan förpackning som krävs för att bevara eller skydda varan och ska motsvara vad som är vanligt för de specifika varorna. Om det istället handlar om att säljaren ska förpacka varan på något speciellt sätt för att underlätta marknadsföringen för köparen ska detta framgå av avtalet, vilket leder till att avtalstolkning i första stycket blir aktuellt i dessa fall. 20 2.2.2.2 KÖPARENS FOG Av köplagens 17 tredje stycke framgår det att en vara även anses felaktig om den i något annat avseende, än punkterna ovan, avviker från vad köparen med fog kunnat förvänta sig. Detta stycke har två syften. För det första slås det fast att om varan avviker från något av styckena i 17 är varan att anses som felaktig, vilket är viktigt att fastslå för att sedan kunna gå vidare med påföljder. Det andra syftet är att visa att fel kan föreligga även i andra situationer än i stycke ett och två, det vill säga att de inte är uttömmande. Det överlämnas till rättstillämpningen att bedöma vilka dessa andra situationer är. 21 16 Ramberg (1995), s. 271-273 17 Ramberg (1995), s. 273 18 Ramberg (1995), s. 274 19 Ramberg (1995), s. 274 20 Ramberg (1995), s. 272 21 Håstad (2009), s. 77 5

2.2.3 RÅDIGHETSFEL Ett rådighetsfel anses föreligga om en vara inte går att nyttja på det sätt köparen med fog kunde förutsätta vid köpet, eftersom en myndighet har gjort en inskränkning i användandet. Ett exempel på detta kan vara om en köpare köpt en tävlingshäst, men en myndighet har gett hästen tävlingsförbud. Om rådighetsfel ses ur ett historiskt perspektiv behandlades inte dessa fel i den äldre lagen, eftersom myndighetsinskränkningar var något ovanligt förekommande. Dock beskrevs rådighetsfelen i större omfattning i praxis under 1900-talet och när domstolarna bedömde om ett rådighetsfel förelåg, gjordes detta antingen utifrån köplagens felregler eller utifrån förutsättningsläran. 22 Förutsättningsläran kommer beskrivas närmare under avsnitt 6. Även den nya köplagen saknar särskilda bestämmelser om rådighetsfel. Uppkommer dock ett sådant fel i den köpta varan är det alternativ som ligger närmast till hands att tillämpa reglerna för faktiska fel, även på rådighetsfel. Detta är möjligt eftersom ett rådighetsfel kan leda till att köparen inte kan använda varan till det ändamål denne tänkt, vilket strider mot 17 andra stycket. Om ett rådighetsfel uppkommit kan det även ses som att köparens befogade förutsättningar med köpet försvinner, vilket inte är förenligt med 17 tredje stycke. 23 Torgny Håstad menar dock att det finns vissa problem med en sådan tillämpning. Bland annat vid ett scenario där säljaren sålt en vara men en myndighet ger varan ett användningsförbud innan denna levererats till köparen. Om 17 tillämpas i en denna situation skulle säljaren anses bära ansvaret för varan eftersom avlämnandet är tidpunkten när köparen blir ansvarig. Håstad menar dock att det inte självklart att säljaren bör ha något ansvar alls i en sådan situation. Han menar att det är svårt att se varför dagen för avlämnandet vore bättre att utgå från än avtalsdagen. Detta visar, enligt Håstad, att tillämningen av 17 vid rådighetsfel inte reservationslöst kan användas i alla avseenden. 24 2.2.4 RÄTTSLIGA FEL Ett rättsligt fel innebär att den sålda varan är belastad med någon annans äganderätt, panträtt eller annan dylik rätt som tredjeman kan göra gällande mot köparen. Om ett rättsligt fel uppstår tas även hänsyn till sakrätten. Detta eftersom om säljaren till exempel lånat något av en person och sedan säljer det vidare, har den ursprungliga ägaren bättre rätt till föremålet än köparen. 25 2.2.5 ÖVRIGA BESTÄMMELSER ANGÅENDE FEL I VARA Utöver 17 kan även felansvar göras gällande i 18-20. Den förstnämnda paragrafen tillämpas där ett orsakssamband anses föreligga mellan uppgifter som säljaren har lämnat i samband med köpet och köpbeslutet. Har uppgifterna lämnats av någon annan än säljaren, måste denne ha känt till uppgifterna eller i vart fall bort känna till dem. 26 Denna paragraf syftar främst till uppgifter angående varans egenskaper eller användning. En allmän riktlinje kan vara att allmänt hållna värdeomdömen inte grundar felansvar. Med detta menas att uppgifter som rör varans pris, exempelvis att det är lägre än konkurrenternas, eller uppgifter som endast är allmänt lovprisande inte grundar 22 Håstad (2009), s. 133 23 Ramberg (1995), s. 256 24 Håstad (2009), s. 140-141 25 Håstad (2009), s. 143 26 Ramberg (1995), s. 278 6

felansvar. Ansvar för oriktiga uppgifter kan undvikas om de rättas i tid på ett tydligt sätt. 27 I 19 finns det regler angående köp av en vara i befintligt skick. Med befintligt skick avses att varan säljs i det faktiska tillstånd som den hade vid köptillfället. Detta används vanligtvis vid försäljning av begagnade varor och leder till att köparens undersökningsplikt ökar. 28 Slutligen framgår det i 20 fösta stycket att köparen inte kan åberopa fel som denne måste antas ha känt till vid köpet och någon motsvarande lagbestämmelse fanns inte i 1905 års lag. 29 2.2.6 RISKEN FÖR VARAN Bedömningen om när en vara ska anses felaktig ska ske när risken för varan går över från säljaren till köparen och detta regleras i 21. Denna tidpunkt är i princip när varan avlämnats vilket skiljer sig från fall till fall och beror på hur parterna har avtalat. Antingen kan det vara ett hämtningsköp och då är det reglerna i 6 som gäller eller så går risken över på köparen i samband med att varan överlämnas till denne och då är det reglerna i 7 som är tillämpliga. I andra stycket i 21 framgår det att säljaren svarar för fel som funnits vi tidpunkten för riskövergången och detta gäller även om felet visar sig senare. 30 3 HÄVNINGSBESTÄMMELSERNA ENLIGT 1905 ÅRS KÖPLAG Nedanstående avsnitt har till syfte att belysa hur hävningsbestämmelserna enligt den äldre köplagen var utformade. Detta belyses eftersom en bakgrund till bestämmelserna angående hävning ökar förståelsen för innebörden av väsentlighetsrekvisitet enligt 1990 års köplag, samt att det måste anses som en förutsättning för att kunna bedöma om äldre praxis fortfarande är tillämplig angående väsentlighetsrekvisitet. Hävningsbestämmelserna i detta avsnitt, samt avsnitt 4, återges i en kronologisk ordning i syfte att underlätta förståelsen. 3.1 DRÖJSMÅL Någon ledning av propositionen till 1905 års köplag vad gäller hävning vid dröjsmål ges inte eftersom den 21, där dessa situationer reglerades, inte berörs. Detta medför att framställningen istället kommer utgå från relevant doktrin samt kommittébetänkandet till lagen. 3.1.1 HÄVNINGSBESTÄMMELSENS SYFTE I 1905 års köplag var utgångspunkten för hävning riktad mot köparens möjligheter att bli befriad från ett avtalsförhållande, där varan förlorat det värde eller nytta som köparen vid avtalets ingående räknat med på grund av dröjsmål. Förutom detta fyllde bestämmelserna under denna tid även en viktig funktion i de situationer där köparen redan erlagt hela eller delar av köpesumman. Detta eftersom hävningsrätten fungerade som ett instrument för köparen att kunna få tillbaka sin insats. 31 Hävningsrätten kunde 27 Ramberg (1995), s. 279-280 28 Ramberg (1995), s. 282 29 Ramberg (1995), s. 294 30 Ramberg (1995), s. 298 31 Hellner (1974), s. 87 7

även fungera som ett påtryckningsmedel för att få säljaren att prestera i tid eller åtminstone så snabbt som möjligt. 32 3.1.2 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR HÄVNING Enligt 1905 års köplag gjordes det i 21 en skillnad mellan civilköp och handelsköp. Handelsköp avsåg ett köp mellan två näringsidkare i deras rörelse, där kravet var att näringsidkarna förde handelsböcker enligt bokföringslagen. Civilköp, även kallat annat köp, var de köp som enligt köplagen inte var handelsköp. 33 21 Varder godset ej i rätt tid avlämnat, och beror ej sådant av köparen eller av händelse, för vilken han står faran, stånde till honom, huruvida han vill kräva godsets avlämnande eller häva köpet. Var dröjsmålet av ringa betydelse för köparen, eller hade säljaren grundad anledning att sådant antaga, må ej köpet hävas, utan så är att köparen betingat sig noggrant iakttagande av tiden för godsets avlämnade; dock skall vid handelsköp varje dröjsmål medföra rätt till köpets hävande, med mindre det, som fördröjt är, utgör allenast en ringa del av godset. 3.1.2.1 CIVILKÖP Vid civilköp fick köparen enligt 21 inte häva köpeavtalet vid dröjsmål från säljarens sida, om dröjsmålet ansågs vara av ringa betydelse för köparen eller om säljaren hade grundad anledning att anta detta. I den senare situationen hade det således ingen betydelse om dröjsmålet faktiskt innebar en olägenhet för köparen. Bestämmelsen kunde visserligen uppfattas som hård mot köparen, men motiverades med att denne hade möjlighet att klargöra för säljaren vilken betydelse ett dröjsmål skulle ha. Köparens hävningsrätt skulle därmed vara tillgodosedd eftersom säljaren i en sådan situation inte längre skulle haft möjlighet att anta något annat angående dröjsmålets betydelse för köparen. 34 Detta visades i NJA1924 s. 465 där en kvinna köpt ett pärlhalsband under förutsättning att även ett cigarettetui skulle tillkomma köpet. Kvinnan köpte varorna tillsammans under påpekande att om hon inte kunde få den ena ville hon inte heller ha den andra. När cigarettetuiet inte kunde medfölja köpet, minskade kvinnans intresse och hon ville häva avtalet. HD kom fram till att kvinnan fick häva avtalet på grund av att det fanns ett skriftligt avtal som visade på att kvinnan endast ville genomföra köpet om hon fick båda varorna. 35 Ett annat sätt för köparen att tillgodose sin hävningsrätt enligt 21 i 1905 års köplag var om denne noggrant betingat sig om tiden. Förmåddes säljaren inte leverera inom denna tid, fick köparen häva avtalet trots att dröjsmålet på grund av sin ringa betydelse annars inte skulle ha uppfyllt kraven för hävning. 36 För att belysa vilken betydelse det har för köparen om denne betingat sig om tiden eller om denne klargjort för säljaren vilket betydelse leveransen har kan följande exempel ges. Om en person har köpt en bil för leverans den sista juli, men bilen istället levererades någon dag senare än vad som var avtalat miste köpare sin hävningsrätt om denne inte klargjort leveransens betydelse. Hade köparen istället gjort säljaren 32 Hellner (1974), s. 87 33 Hellner (1974), s. 30 34 Hellner (1974), s. 85-86 35 NJA 1924 s. 465 36 Ramberg (1995), s. 330 8

uppmärksam om att bilen skulle användas på en längre bilsemester samma dag som leveransdagen eller om köparen betingat sig noggrant iakttagande av tiden, hade köparen fått häva avtalet. Någon ställning hade inte tagits till om dröjsmålet varit av mer än ringa betydelse i det fall att köparen noggrant betingat sig iakttagande om tiden. 37 3.1.2.2 HANDELSKÖP Vad gällde bestämmelserna om handelsköp, var det enligt 1905 års köplag ett något strängare förhållande för säljaren i jämförelse med förhållandet vid civilköp. Detta eftersom köparen i ett handelsköp generellt kunde häva avtalet vid varje dröjsmål, även om dröjsmålet var av ringa betydelse. Hävningsrätten uppkom dock inte om det som var försenat endast utgjorde en ringa del av det totala godset som skulle avlämnas. Anledningen till varför civilköp och handelsköp reglerades på olika sätt var för att det i handelsköp alltid ansågs vara av mer än ringa betydelse för köparen att varan levererades i rätt tid. I och med detta fordrades inte någon särskild bedömning i det enskilda fallet om dröjsmålet var av ringa betydelse eller inte. Detta skulle dock inte uppfattas som något avsteg från det särskilda kravet. 38 Uppdelningen mellan civilköp och handelsköp skulle istället framhäva att även ett kortvarigt dröjsmål alltid skulle anses vara av mer än ringa betydelse. 39 För handelsköp gällde även bestämmelserna om partiellt avtalsbrott som innebar att köparens hävningsrätt inte aktualiserades om det som blivit försenat endast utgjorde en ringa del av godset. 40 Bedömningen om köparens hävningsrätt skulle, enligt 1905 års köplag, vara helt oberoende av om säljaren vållat eller inte vållat dröjsmålet. Detta eftersom det i bedömningen inte togs ställning till anledningen varför förseningen uppkommit. Det hade således ingen inverkan om säljaren haft en bra ursäkt till att förseningen skulle bero på något förhållande som stod utanför dennes makt. 41 3.1.3 HÄVNING VID SUCCESSIV LEVERANS Bestämmelsen om successiv leverans, vilket innebar att varorna levererades vid olika tillfällen, återfanns i den äldre lagens 22 angående dröjsmål. För att kunna tillämpa 22 krävdes det att någon del av varan inte blivit avlämnad i rätt tid eller inte avlämnad överhuvudtaget. 42 22 Skall godset avlämnas efter hand i särskilda poster, och varder någon av dem fördröjd, vare köparen ej på grund av vad i 21 är stadgat berättigad att häva köpet i vidare mån, än så vitt rörer sagda post. Kan upprepande av dröjsmålet skäligen befaras, äger köparen strax avvisa jämväl vad senare skolat avlämnas. Står posterna i det sammanhang, att det skulle lända köparen till förfång att delvis vidbliva köpet, må det i sin helhet hävas. Dröjsmålet skulle bedömas enligt de allmänna reglerna i 21, men med den inskränkning att köparen endast fick häva den del som blivit försenad. 43 Detta motiverades i kommittébetänkandet med att det uppfattades som olämpligt eller obilligt 37 Hellner (1974), s. 86 38 Hellner (1974), s. 86 se även Ramberg (1995), s. 330 39 Almén (1960), s. 253 40 Almén (1960), s. 667 41 Hellner (1974), s. 86-87 42 Nya lagberedningen 1905 s. 79 43 Nya lagberedningen 1905 s. 79 9

att låta köparen häva köpet i dess helhet, det vill säga alla delar av den successiva leveransen. 44 I övrigt innebar det att dröjsmålet inte fick bero på köparen eller någon händelse där denne stod för faran, samt kravet på att dröjsmålet inte endast fick vara av ringa betydelse för köparen blev tillämpligt. 45 Köparen hade också hävningsrätt vid ett befarat dröjsmål av varor med successiv leverans. Detta motiverades med köparens starka intresse att inte behöva avvakta till nästa leverans för att därmed riskera att återigen drabbas av ett dröjsmål. En annan motivering till bestämmelsen var att köparen inte i onödan skulle behöva beblanda sig med en säljare som upprepande gånger uppträtt försumligt eller en säljare som hade dålig ekonomi. 46 Ett rättsfall som visade när en köpare fick häva ett avtal med successiv leverans är NJA 1920 s. 452. Där hade ett bolag beställt gjutgods till 60 borrmaskiner som skulle levereras successivt var tredje vecka i poster om gjutgods till 10 maskiner. Säljaren hade inte fullgjort sitt åtagande i vidare mån än att denne endast levererat gjutgods till inte fullt sex maskiner. Detta ledde till att köparen ville häva det ingångna avtalet. Säljaren erkände att denne endast levererat gjutgods till inte fullt sex maskiner, men bestred att köparen skulle få rätt att häva avtalet i vidare mån än till de sex gjutgods som knappt levererats. HD bedömde att det varit en plikt för säljaren att leverera gjutgods för 60 maskiner och att gjutgodsen skulle levereras successivt var tredje vecka i poster om gjutgods till 10 maskiner. Säljaren hade dock vid tiden då köparen ville häva avtalet inte ens levererat gjutgods för sex maskiner, samt att köparen med hänsyn därtill och vad i övrigt i målet förekommit haft skälig anledning att befara ett upprepande av dröjsmålet också beträffande övriga poster. Detta ledde till att HD bedömde köparen berättigad att häva avtalet för de leveranser som inte fullgjorts. 47 I detta rättsfall är det något otydligt om köparen fick häva hela avtalet, det vill säga alla 60 gjutgods, eller om denne endast fick häva de leveranser som befarades hamna i dröjsmål. Detta eftersom vad som avses med de leveranser som inte fullgjorts, både kan uppfattas som de 6 gjutgods som levererats men inte fullt ut, samtidigt som det kan avse de gjutgods som inte ännu levererats. Dock borde den korrekta tolkningen vara att köparen inte fick häva hela avtalet, eftersom HD inte tog ställning till rekvisitet att det skulle vara till nackdel för köparen att vidbliva köpet om denne inte fick alla leveranserna, som nedan kommer förklaras. Bestämmelsen reglerade även ett sista förhållande där köparen fick häva hela avtalet. Detta skulle bli aktuellt för köparen om varorna stod i sådant sammanhang med varandra att köparen annars skulle lida förfång, om denne inte fick samtliga varor. Enligt Tore Almén skulle detta dock inte särskilt ofta vara fallet vid successiv leverans. 48 Någon ytterligare förklaring till detta ges inte av Almén, men uppfattningen bör dock vara att successiv leverans sällan användes om varorna hade ett sådant sammanhang med varandra att de inte skulle fylla sin funktion om någon delleverans blev försenad. 44 Nya lagberedningen 1905 s. 79 45 Almén (1960), s. 262 46 Almén (1960), s. 264 47 NJA 1920 s. 452 48 Almén (1960), s. 265 10

3.1.4 INTERPELLATION I 26 behandlades ett så kallat interpellationsförfarande där säljaren hade möjlighet att rikta en förfrågan till köparen om denne, trots dröjsmålet, fortfarande var intresserad av varan eller om denne istället ville häva köpet. 49 26 Är godset ej avlämnat, änskönt tiden, då sådant skolat ske, är förfluten, och varder köparen av säljaren tillspord, huruvida han oansett dröjsmålet vill mottaga godset, give han utan oskäligt uppehåll säljaren därom meddelande eller have förlorat sin rätt att kräva godset avlämnande. Har säljaren ej framställt förfrågan, varom nu är sagt, vare köparen likväl förlustig rätten att kräva godsets avlämnande, där han ej inom rimlig tid meddelat säljaren, att han vill den rätt utöva. När säljaren riktade en förfrågan till köparen var denne skyldig att meddela säljaren sitt beslut och om köparen inte uppfyllde detta inom rimlig tid, förlorade denne sin rätt att kräva varans avlämnande. 50 Syftet med interpellationsförfarandet var att undvika otillbörliga spekulationer på säljarens bekostnad. 51 3.2 FEL I VARA Vid fel i det försålda godset fanns ingen uppdelning mellan reglerna som gällde för handelsköp och civilköp. Detta var en skillnad mot dröjsmål och innebar att köparen endast fick häva avtalet om felet var av mer än ringa betydelse även vid handelsköp. 52 Av kommittébetänkandet framgick det att när det gällde handelsköp vid fel i vara kunde inte samma rekvisit finnas som i 21, vilken beskrev att handelsköp fick hävas oberoende om dröjsmålet var av ringa betydelse, eftersom detta skulle kunna leda till att avtal hävdes för fel som inte förelåg. Detta skulle kunna ske eftersom det var svårare att bedöma när ett fel verkligen förelåg till skillnad mot dröjsmål, där det direkt kunde fastställas att ett dröjsmål skett. 53 3.2.1 HÄVNING AV SPECIEKÖP OCH LEVERANSAVTAL I 1905 års köplag behandlades hävning i 42 och 43. Den förstnämnda paragrafen behandlade specieköp och den sistnämnda behandlade leveransavtal, eller med en annan benämning genusköp. Med specieköp avsågs att köparen gjorde ett köp av ett bestämt gods och med leveransavtal avsågs ett visst antal varor som skulle tas ut av samma slag. I dessa paragrafer var rekvisitet för hävning att felet skulle vara av mer än ringa betydelse för köparen. När frågan angående felets betydelse prövades framgick det av kommittébetänkandet att bedömningen inte kunde utgå endast från objektiva synpunkter. Hänsyn skulle även tas till köparens ställning, vad denne hade anledning att förutsätta samt vad köparen hade betingat sig vid avtalet rörande godset egenskaper. 54 49 Almén (1960), s. 347-348 50 Almén (1960), s. 347-348 51 Almén (1960), s. 350 52 Hellner (1974), s. 153-154 53 Nya lagberedningen 1905 s. 105 54 Nya lagberedningen 1905 s. 105 11

3.2.1.1 SPECIEKÖP Bestämmelsen om specieköp reglerade situationen att säljaren förfarit svikligt. Köparen fick i detta fall häva avtalet oberoende om felet var av ringa betydelse eller inte. 55 42 Är bestämt gods sålt och finnes däri fel, äger köparen häva köpet eller fordra sådant avdrag å köpeskillingen, som mot felet svarar. Är felet att anses så som ringa, må ej köpet hävas, utan så är att säljaren svikligen förfarit. Rekvisitet svikligen förfarit avsåg varje förfarande från säljarens sida, som gick ut på att hålla köparen i okunnighet om felets existens och som i lag var belagt med straff. Om säljaren däremot vid köpeavtalets ingående förfarit svikligt, kunde denne enligt avtalslagens 30 inte göra avtalet gällande mot köparen. Det krävdes dock inte att säljarens förfarande var straffbart i dessa fall. 56 Bestämmelsen i 42 uppställde inte något krav på att sveket framkallade köparens misstag att ingå avtalet, utan det ansågs räcka med att förfarandet gått ut på att hålla köparen i okunnighet om felet. 57 Angående köparens hävningsrätt kunde köparen åberopa ett fel även i de fall säljaren inte visste om felet. Detta har motiverats med att det annars skulle anses oskäligt att säljarens okunnighet beträffande sina varor skulle leda till en gynnande situation för säljaren. Dock i de fall köparen undersökt varan innan köpet och denna undersökning varken var till kostnad eller olägenhet, gick köparen miste om rätten till hävning om ett fel senare skulle visa sig. 58 Det fanns dock ingen regel som reglerade att köparen var tvungen att undersöka varan om inte säljaren hade gett en uppmaning om det. I de fall säljaren hade uppmanat köparen att undersöka varan, gick köparen miste om hävningsrätten om denne underlåtit att vidta åtgärden. 59 3.2.1.2 LEVERANSAVTAL Vid leveransavtal fick köparen häva avtalet endast om avtalsbrottet var av mer än ringa betydelse för denne. Enligt kommittébetänkandet till 1905 års köplag motiverades detta med att det ansågs oskäligt mot säljaren om köparen skulle få häva avtalet till exempel om godset hade fraktats en lång väg och felet endast var av ringa betydelse. 60 43 Finnes fel i gods, som till fullgörande av leveransavtal avlämnats, äger köparen häva köpet eller kräva gillt gods; vare ock där han ej vill sålunda avvisa godset, berättigad att fordra det avdrag å köpeskillingen, som mot felet svarar. Är felet att anses såsom ringa, må ej godset avvisas, med mindre säljaren svikligen förfarit eller ock avvetat felet å sådan tid, att han utan oskälig kostnad eller svårighet kunnat till köpets fullgörande anskaffa felfritt gods. Säljaren vare, ändå att felet ej kan anses bero av försummelse från hans sida, pliktig att ersätta köparen dennes skada; dock skall vad i 24 är för där avsett fall stadgat angående befrielse från ersättningsskyldighet äga motsvarande tillämpning. 55 Nya lagberedningen 1905 s. 104 56 Almén (1960), s. 592-593 57 Bengtsson (1967), s. 280-281 58 Nya lagberedningen 1905 s. 102 59 Ramberg (1995), s. 294 60 Nya lagberedningen 1905 s. 107-108 12

Eftersom köparen endast hade rätt att häva de avtalsbrott som var av mer än ringa betydelse, skulle detta kunnat leda till att säljaren avlämnade ett sämre gods. För att förebygga detta fick köparen häva avtalet oavsett om det endast var av ringa betydelse om säljaren vetat om felet i tid och denne utan oskälig kostnad eller svårighet kunnat anskaffa felfritt gods. 61 Köparen fick även häva avtalet i de fall säljaren förfarit svikligt och detta likställs i lagtexten med att säljaren avvetat felet å sådan tid, att han utan oskälig kostnad eller svårighet kunnat till köpets fullgörande anskaffa felfritt gods. 62 3.2.2 BRIST I VARA Enligt 1905 års köplag fanns det i 50 en bestämmelse angående brist i vara som tillät köparen hävningsrätt i fall där säljaren inte levererat alla delar enligt avtalet, men det däremot kunde antas av köparen att säljaren ansåg sig ha fullgjort köpet. 63 50 Vad här förut är föreskrivet om fel i godset skall i tillämpliga delar gälla, där godset ej uppgår till full myckenhet men, efter vad köparen måste antaga, är av säljaren avlämnat såsom fullt. Vill köparen kräva det felande ut, have därtill lov, evad bristen är större eller mindre. I dessa situationer framgick det att bestämmelserna som fanns föreskrivna om fel i godset skulle gälla. 64 Det har i kommittébetänkandet till 1905 års köplag angetts att anledningen till varför lagbestämmelserna reglerade detta som ett fel i vara och inte som ett dröjsmål var eftersom säljaren i denna situation avsett att leverera hela köpet. Enligt kommittébetänkandet kunde brist i vara uppkomma till exempel när säljaren av misstag räknat fel på antalet av det gods denne skulle leverera enligt avtalet eller om en del av godset under transporten till leveransorten kommit på villospår. 65 3.2.3 SUCCESSIV LEVERANS Bestämmelsen om successiv leverans återfanns i den gamla lagens 46 när det gällde fel i vara. Detta medförde att köparen fick häva den del som varit behäftad med fel. 66 46 Finnes, i fall då godset ska avlämnas efter hand i särskilda poster någon av dem behäftad med fel, vare köparen ej på grund av vad här förut är stadgat berättigad att häva köpet i vidare mån, än såvitt rörer sagda post. Kan det skäligen befaras, att senare poster ock skola befinnas felaktiga, må jämväl dessa strax avvisas. Stå posterna i det sammanhang, att det skulle lända köparen till förfång att delvis vidbliva köpet, må det i sin helhet hävas. Bestämmelsen var väldigt lik motsvarande bestämmelse angående dröjsmål i 1905 år köplag och angav även den att köparen fick häva avtalet om det befarats att kommande leveranser skulle vara behäftade med fel, samt rätt att häva hela köpet om köparen annars skulle lida skada. 67 NJA 1934 s. 477 handlade om ett köp av olika slags virke som skulle levereras successivt och avtal angående kvaliteten på virket hade slutits. Det var dock motstridigt mellan köparen och säljaren hur avtalet om kvaliteten, var 61 Nya lagberedningen 1905 s. 107-108 62 Almén (1960), s. 609 63 Almén (1960), s. 666 64 Almén (1960), s. 666 65 Nya lagberedningen 1905 s. 112 66 Nya lagberedningen 1905 s. 109 se även Almén (1960), s. 637-638 67 Nya lagberedningen 1905 s. 109 se även Almén (1960), s. 637-638 13

utformad. Köparen menade att det var avtalat att hela partiet skulle vara av bra kvalitet, medan säljaren menade att endast en del av virket skulle vara av bättre kvalitet. Köparen ville häva hela avtalet även fast endast en del av virket var av dålig kvalitet. HD kom fram till att köparen fick häva den del av avtalet som var behäftat med fel. 68 4 HÄVNINGSBESTÄMMELSERNA ENLIGT 1990 ÅRS KÖPLAG 4.1 DRÖJSMÅL 4.1.1 KÖPARENS HÄVNINGSRÄTT Köparens rätt till hävning vid säljarens dröjsmål regleras i 25 köplagen. 69 Syftet med bestämmelsen är detsamma som i 1905 års köplag. Även som tidigare kan bestämmelserna om hävning utgöra ett påtryckningsmedel och ett incitament som köparen kan använda för att få säljaren att genomföra den prestation som denne åtagit sig genom avtalet. 70 25 Köparen får häva köpet på grund av säljarens dröjsmål, om avtalsbrottet är av väsentlig betydelse för köparen och säljaren insåg eller borde ha insett detta. Har köparen förelagt säljaren en bestämd tilläggstid för varans avlämnande och är den inte oskäligt kort, får köparen även häva köpet om varan inte avlämnas inom tilläggstiden. Medan tilläggstiden löper får köparen häva köpet endast om säljaren meddelar att han inte kommer att fullgöra köpet inom denna tid. Bedömningsgrunderna för köparens hävningsrätt vid dröjsmål har inte heller förändrats genom tillkomsten av 1990 års köplag. 71 Det spelar till exempel ingen roll om dröjsmålet beror på fysiska olyckshändelser, en myndighets exportförbud eller om en strejk skulle sätta stopp för alla transportmedel. För att hävningsrätten ska bli aktuell krävs det inte heller att säljaren varit vårdslös eller att dröjsmålet berodde på en händelse som säljaren kunnat påverka, det vill säga en händelse inom säljarens kontroll. 72 Det har inte heller någon betydelse om köparen, vid avtalets ingående, visste eller borde ha vetat att säljaren inte skulle komma att leverera i tid. Köparen har fortfarande rätt till hävning, men insikten om att säljaren inte kommer leverera i tid skulle dock kunna leda till att en senare leveranstid anses avtalad. 73 Enligt Ramberg kan säljaren, när denne inte är kapabel att leverera varan i tid, ha intresse av att köparen utnyttjar sin hävningsrätt. Detta skulle exempelvis kunna vara fallet när hävning skulle orsaka mindre skada för säljaren än vad en fullgörelse skulle medföra. Enligt köplagen har köparen emellertid inte någon skyldighet att nyttja sin hävningsrätt, men i undantagsfall kan det däremot tänkas att köparens förpliktelse att begränsa skadan enligt 70 köplagen skulle medföra skyldighet att häva köpet 74 68 NJA 1934 s. 477 69 Ramberg (1995), s. 324 70 Lehrberg (2008), s. 160 71 Ramberg (1995), s. 329 72 Håstad (2009), s. 44 73 Håstad (2009), s. 45 74 Ramberg (1995), s. 326 14

4.1.2 SKILLNADER MELLAN 1905 OCH 1990 ÅRS KÖPLAG Enligt Ramberg är den största skillnaden mellan 1905 års köplag och 1990 års köplag huvudprincipen att hävningsrätten numera förutsätter ett väsentligt avtalsbrott för alla slags köp. Detta för att det i den nuvarande lagstiftningen inte görs någon åtskillnad mellan handelsköp och civilköp, där det i handelsköp tidigare innebar att hävningsrätt alltid förelåg. 75 I förarbetena till 1990 års köplag har förändringen motiverats med att reglerna för handelsköp ansetts som alltför tvära och stränga gentemot säljaren, samt att rätten att häva ett köp vid varje försening sällan passar bra in i det moderna samhället. 76 En annan skillnad mellan 1905 och 1990 års köplag är att köparen kan förelägga säljaren om en tilläggstid när denna riskerar att hamna i dröjsmål. Bestämmelsen saknades i 1905 års köplag och är hämtad dels från tysk rätt och dels från FNkonventionen samt från standardavtalsrätten. 77 En annan bestämmelse som även den saknade motsvarighet i 1905 års köplag är bestämmelsen om hävning av varor som ska tillverkas eller skaffas särskilt för köparen efter dennes anvisningar eller önskemål, det vill säga tillverkningsköp. 78 Dessa bestämmelser kommer beskrivas utförligare här nedan. 4.1.3 TILLÄGGSTID När ett dröjsmål föreligger kan köparen enligt 25 andra stycket godkänna en tilläggstid som leder till att säljaren får ytterligare tid på sig att leverera varan. 79 Ett undantag till att tilläggstiden aktualiseras först när dröjsmålet redan inträffat framgår av 25 tredje stycket. Undantaget avser situationer där säljaren, innan denne hamnat i dröjsmål, via ett meddelande till köparen uppger att ett dröjsmål kommer inträffa. Det är i den situationen inte uteslutet att köparen redan vid den tidpunkten kan förelägga säljaren en tilläggstid. 80 Om köparen förlägger säljaren om en tilläggstid uppkommer köparens hävningsrätt först igen när tilläggstiden förfallit eller om det under tilläggstidens gång står klart att varan inte kommer avlämnas. 81 Om den sistnämnda situationen skulle föreligga, kan köparen häva avtalet enligt 62 som reglerar hävning vid befarat avtalsbrott. 82 Hävningsbestämmelserna för befarat avtalsbrott beskrivs utförligare under avsnitt 4.3.3. Om säljaren meddelar köparen att varan inte kommer att avlämnas inom förelagd tilläggstid, men kombinerar meddelandet med ett förslag om en ny längre leveranstid kan 24 om interpellation bli tillämplig. Som framgår av propositionen innebär interpellation att köparen är skyldig att svara på säljarens meddelande, om denne vill godta en senare leverans än tilläggstiden eller inte. I en sådan situation kan köparens passivitet leda till att denne inte får häva köpet, om varan avlämnas inom den tid som framgår av säljarens meddelande. 83 Denna bestämmelse leder enligt propositionen till att hävningsförfarandet delas upp i två olika steg. Det första steget innebär att köparen godkänner en tilläggstid och det 75 Ramberg (1995), s. 325 76 Prop. 1988/89:76 s. 29 77 Prop. 1988/89:76 s. 103 se även Håstad (2009), s. 52 78 Prop. 1988/89:76 s.107 79 Lehrberg(1996), s. 50-51 80 Prop. 1988/89:76 s. 105 se även Lehrberg (2008), s. 177 81 Lehrberg (1996), s. 50-51 82 Prop. 1988/89:76 s. 106 83 Prop. 1988/89:76 s. 105 15

andra steget innebär att denne häver avtalet om leverans fortfarande inte ägt rum. 84 Av propositionen framgår det även att uttrycket bestämd tilläggstid avser en tid som är någorlunda exakt. Köparen anses inte ha förelagt säljaren om en tilläggstid i situationer där denne endast säger till säljaren att fullgöra köpet snart eller om köparen uttrycker en obestämd önskan om att få varan någon gång under nästa vecka. Av propositionen framgår dock att det i beaktandet av dröjsmålets väsentlighet, fortfarande kan vara av betydelse att köparen förelagt säljaren en mer oprecis tilläggstid. 85 Vilken betydelse detta skulle ha framgår dock inte i större utsträckning. 4.1.3.1 SKÄLIG TILLÄGGSTID Tilläggstiden ska bedömas från fall till fall och av lagtexten framgår det att tiden inte får vara oskäligt kort. 86 Enligt propositionen finns det tre olika förhållanden att ta ställning till vid bedömningen om tilläggstidens skälighet. Dessa förhållanden är vilket slags köpeobjekt det handlar om, vilka som är parter i köpet samt även köparens behov av varan som är den viktigaste bedömningsgrunden. 87 Köpeobjekt kan vara av olika beskaffenheter vad gäller att prisläget snabbt eller långsamt förändras. En vara med ett prisläge som snabbt förändras, talar naturligtvis för att en kortare tilläggstid kan falla inom ramen för vad som anses skäligt. Medan en skälig tidsfrist för varor som kan antas ha ett stabilt prisläge normalt skulle kunna vara något längre. 88 Enligt Håstad är dock den viktigaste grunden för bedömningen köparens behov av varan och köparens olägenhet av dröjsmålet. 89 Om säljaren anser att tilläggstiden är oskäligt kort är det dennes uppgift att meddela detta till köparen. Lämnar säljaren inte något meddelande har köparen i princip rätt till hävning om varan inte avlämnas inom tilläggstiden. Skulle säljaren däremot upplysa köparen om att denne anser att tiden är oskäligt kort, är det upp till köparen att motivera fristens längd för att behålla sin hävningsrätt. 90 4.1.4 HÄVNING AV KÖP ENLIGT 26 Denna bestämmelse är ny i förhållande till 1905 års köplag och reglerar situationer när säljaren tillverkat eller skaffat en vara speciellt för köparen. Bestämmelsen innebär en betydelsefull begränsning av köparens hävningsrätt. Detta eftersom rätten att häva på grund av säljarens dröjsmål, endast uppkommer om köparens syfte med köpet väsentligen förfelats genom dröjsmålet. 91 26 Avser köpet en vara som skall tillverkas eller skaffas särskilt för köparen efter dennes anvisningar eller önskemål och kan säljaren inte utan väsentlig förlust tillgodogöra sig varan på annat sätt, får köparen häva köpet på grund av säljarens dröjsmål endast om hans syfte med köpet är väsentligen förfelat genom dröjsmålet. En situation där en vara anses anskaffad särskilt för köparen kan exempelvis vara när en köpare låter säljaren importera en växt av ovanligt slag från utlandet. För att en vara ska 84 Prop. 1988/89:76 s. 104 85 Prop. 1988/89:76 s. 104-105 86 Lehrberg (1996), s. 51 87 Prop. 1988/89:76 s. 105 88 Lehrberg (1996), s. 51 89 Håstad (2009), s. 51 se även Lehrberg (2008), s. 177 90 Prop. 1988/89:76 s. 105 91 Prop. 1988/89:76 s. 107 16