158 I dag som i glir och se'n tusende år. Du sjöng - deras djupa och varma lyrik Fick uttryck och själ i din ljufva musik. Lik tärnan på sydländska alperna huren, Som sjunger j ångande aftonens stund Om Gud, om sin iijskling och hda naturen, Med drufva och kyssar och dikt pa sin mund, Så sjung äfven flll till ctt tjusande slut Ditt värms idylliska, glada minut! Och flyg som en sylf uti dansernas hvimmel, Sil. blygsam och glad, som i afton du vari Med blickarnes ljusblåa, molnfria himmel Du palmen och glädjen o'ch tonerna har. mif alltid densamma i fröjder och q,'al, En tjusande blomma - en näktergal!
15\f Till en skalds fnstmö. (Vid rlt bcsol.: i h:llia bomg.) slogens pilgrim hyllat vid den härd, uppl dikt och glädje rika vorid, du rorsköna skall od. lyckliggöra. gästfriheten, som en l)'cklig nior, Il mild pi hydilnlls välla tröskel bor. Och himlens englar skaklens striingspel röru. ~.ijjc bo der e'igt, äh'cn - jag, Ilen det är slut ra \'tmdrarns h, i1odas. At andra nejder vinkar åter frirdell; Ilen jag är rik dcr:lf och glad och säll All, om ock. bloll en e D il II saljbalsqväll, Jas dock besöka fick den..np(( verlden. Derutanrore hnller "nrcn vakt, innanror med snillets gudamakt Frh guldet underbarn toner komma; är jll här så Sköllt, så gladt och godt, Men - 1wr jag skaldens tysta bön rorstått: lut e.aknar han _ sitt hjertas skönsta blomma. JIabd blommor går han ensam i sitt hem du. kom SIlart och slut dig mildt till dellt:
160 - Du är ändä. den Ijurvaste, den bästa Och sjunk i helig kärlek till hans bröst Och stig forklarad upp i Irrans röst, Att lagerkronan pll. hans hufvud fasta l Kom som ett skönt, ett Ijufligt gudasvar Och evigt hemma vid hans hjcrta var, Som morgonstjcrna pli. hans himmel strll.la l Nu dröjer du väl ej - du kommer viii, Att tända ajtarflammor i hans själ. Oer hoppets englar re'n din brudpall måla l
161 Till (ra pro3tiluu C. "olliu. dg en blomma, gömd i tysta skogen. donade si anspråksiiis och from, dolde sig for dagcn!:j pris, r6rtrogen himlclls lif; - som ur en helgedom g offerröken upp oth Sllfc(] sig fjerran, 80m en allmän ting('lis böll till Herrll.l1; vintrad kom och hvarjc I,lomma dog, slod inunder snöjl Linn<clUl 11,'ar blommade ännu och IJimmc!skt log: li"ionlighetens Ijufva afbild var. far forilla. Det är ili g jag målar slilla blomster/if, din tysta drgd, utan anspråk, mild och frirlfull stralar gjuler donet kring din hela bn;:d. skaptes du ror lrårdcns granna. salar. tanklöshetens tomma tidsrordrif; folket uti skog, i gömda dalar, De unna dig, dc tala om ditt lir. )led dyra pligter mäter du upp dagen, Ked mildhet ordnande din rilla vorid, -nu Allt utan buller. - Följd blott af behagen. alla godas hyllning rar, den värd. N. 11. 11
162 On är en maka, som man måste söka, En mor ror den, som ingen moder har, Fast egna bam din kärleks omsorg öka. Dilt hjorta rllm ror rlera barn har qvar. Gud signe digt Ran dina dagar smycke Med allt, som At din lornad ger behag; Ej någon lidens storm dess rosor trycke Tirt jorden noll med Ildgra h1lrda slag. Din huslighet - dd är din högsta ära För Mdc menniskor och ror din Gud, Och fridsam dygd - det är din Jernads lära, Och ödmjukhet - det är din andes skrud.
163 'Pill fru ~. drömde mig ett hem ror (rid och lycka, 'ulet af en molnfri himmels glans,!ierl.1b fröjder möd.1lls \'äklcr sm)"da, IjelfvlI minnet IlrJds ar hoppets krans; lig ditt hem ror yettet och bcllagen, dyra pligter dem din själ forst5tt: drömde jag ej mer - men stod betagen; drömmens idcaj var sanning blolt. holdrik maka och en ädel qvinna själ rör lulan diktade en gang, uti kärlek allt rjrstod alt l'inna, ed ging stark och ljut som nordens slng; lirde dig alt känna och au l'orda. gfaddes: verklighet,'nr dikten nuj pligten s~'ntes blott en blomsterbörda, ingen bar den mera lätt än - du. tinkte mig en mor. IlYars uga hvilar fromma blickar ständigt pa sitt IAn, hellre sjelt vill jlrö{va ÖtleLs pilar, au de drabba dotter eller son; jag fick se, hvad än i dag jag sudar lztodersömhcl och at barnslig tro:
164 ~II varm, cn solljus dag, hvan qväil bewdar "En herrlig morgon for ditt sommarbo. Jag sag en späd, en älsklig ros ur varen, Som stod och Jog ps. sommarns blomsterlond, Rvars löje Ing clt skimmer ofver tären, Ucn varma läppar kysste bor~ ibland, net var ditt barnbarn - våren i din sommar En v5r som går igen än i din höst, En perla i ditt hje:ms helgedomar, Din morgonglädje och din aftont.röst. Hvad kan du önska Dter? - 0, sjelfva sången Förslummas ror en lycka, rik som din; Hur önsklide väl ibland qvinnor mången Att denna lycka helsa rå som sin. Ilevare Gud de skatter, dem du eget. Om lirvcls storm mol hemmets dörrar gir: Het är den varma bön min singme beder. Mit! hjorta vet. au henne du forsur.
166 '1'111 ubcn Pri.tI. (1'1 den 96 rudehedag.) Kan du älska, kan du vörda Vörda gamla gumman der, Som ett sekels tunga börda Ps. otröltad skuldra bär l DOD har prörvat, hon har lidit. ~u..nga kransar har hon vridit ~ kring vagga. än kring bår. An i glädje, än i ljr. Mbgen sorg och mangell smärta Lutat sig mot detta hjerta, Och i qvalens mulna stund Druckit tröst p! hennes mund. a. hur ljun ibland B stanna, Kyssa ålderdomens panna Qch med hjerta, öga, öra, Odmjuk, andaktsfull och stum Läsa, lära, se och höra Li(vets evangelium. er du, skälmska gratier leka AIIOU på dcd gamlas mund; Vingade cilarit.cr smeka
1'66 Hennes lockar mångcn stund, Medan känslans speljakt ilar Omkring blåa har och sund, Der en bleknad fröjd sig hvilar På ett heligt minnes grund. 01 uti det gnmla sinnet Bygger iu i döden minnet, Qch dess bleka måne skiner An )lå hojlpet - i ruiner. Sjung, o sjung, du minnets vaka! Vid den gamlas hjcrta sjung! Sjung för denna mor och maka, Som, i sina barnbarn ung, Står på artonrodnilns höjder, l'rydd af qvinnans skijnsta namn. Och tyst 'vaggar dyra fröjder I sin trogna, varma famn. Hon välsignar sina öden Ler mot lih'ct, ler mot döden, Och sin tyst;), lugna grar flröstet mellan skiljda haf, Kullen, der ueprörvad heder Lägger gråm.rskrollan neder.
tu1 Till La Strauiera. lin sing är slicken lir ett eldigt bröst Bu fogelslag blott nr den tysta lunden; Den ville lälla näktergalens röst, Hen, ackl den iir ar nordens urifvor bundell; Dock - tlen är lyckjig, 0111 ett hjert<l fjnn~, Som, om det sållgarn glömmer, silngen mins. Dock - i mitt hemland finnas äfven dc, Som älska singen och ej sangarn glömma, Sonl mot mig uti varma lårar le 0cl:J kärleksfullt om mina strider dölllffi3, Som svara med en röst, jungfruligt huld. De lösta andarna Im lutads guld. Jag känner dig och känner ej ändå Den Vån, som ror mitt väl i fjerran beder. Bvars böner, såsom Iwita eoglar, 1;5 PI sangens Jakobsstege ul'p och neder, Bvars känslor, skygga dufvor, till mig ny PI lätta brämet nf en morgonsky. ~!!jufva flicka! jag dig känner väl: uu 8.r en mild, en god, en nordisk {Ivinna. Och du är syster till min egen själ,
la8 Du älska kan som jag I och du kan brinna Och segra endast med behagens makt. I ligor höljd af egna toners prakt Du "ar ju med, när jag, en yngling, drog 'lort till Alhambra, der blou minoel talar Och uli cm och andakt harpan slog Till kaskatcijclis gräl i marmorns salar; Med mig vid Niagaras cif du var, ll5 smiirtans ulf mig djupt i själen skar. Uu salt ju tyst och lyddes till mill s~llg. IM rörd jag sjöng om (lvilllwrna i norden Och kärlek, trilnad, skönhet pli en gnlls Som lågor rusade igenom orden; För qvinn:m iin jag blöda, brinna vill, Ty Ilaradiset än hör hanuc till. I stilla \'ördnat.! lackar jag nu dig }lör sipporna, du lade vid mill hjerta;.dc späull bamc/i j:disla nu hos mig, Le i mill fröjd och liras i min smärta; ~Ied mig dc liviska orta om en "äll, Som kanske tänker UJlI~ oss igen.
1(,9 Till u llli.ahllna. (Med mina dikloer.) Iiu hjerlblod sprutat örver dessa dikter, liid ande, ohöljd, S4!iJ i dessa blad; 11m känslas rursla, blyga morgollbikter, Min första kurleks rursta Wad - Allt, som jag dyrkat, saknat eller funnit, PI dessa sångers MI i lågor Itnmnit. Hin lott är älska lika djlll't som lida SDart smärtan är mitt andra modersmål. Ni.. Ullp jag lilauas mol dämoner strida. DI br~er jag i toner upp mitt bål. Acl! ingen känner mina tysta strider, Men Gud och lulan veta, hvad jag lider. GJ kring uti J.\lhambras marmorsalar Om Doabdii du möler - det är jag; Jag är del, som med Mohrens tunga talar Varmhjertad. ridderlig, men kanske svag; Och hans Granada är milt eget hjerta, Som skälf"er, grusas p1 en grund af smärta. T,,! flickor snlas der om fursten strida: Den glödande Zuleima: lidelsen,
170 Och hon, som visste: älska är att lida, Den trånande A ffi i il [I: kärleken. Amina dör, Zuleima dödar: Mda Jag funnit i mitt hjertas harem räda. Men se I Amina uti döden Ylllluit. Hör, huru oitret sjunger, när det dör! Zuleimil, 50111 11011 kommit, har försvunnit, Amina furstcljs sista suck tillllör. Han kysser heimes kalla bihl, och henne Hans 1~C1 ta minues!llon utar de l\"cnne. Se mitt Alhambral - alla mina öden Jag t1yttat' summan der pli diktens grund; Der leka srngdll, kärlekvii och döden, Der juhlar lasten - men ('Il liten stund; Der öfvcrgifnm, fdll sitt sköna rike Eli furste går i sorg, mitl hjertas like.
171 flll ett ngt tru.tj er. (Med mina dilrtt.t,i gömmer doftd af min egen själ dessa bind. i dessa matta orden själ, som 15gar i bad' ve och väl allting stort och sannt och skönt p5. jorden. dngmös späda barn, de komma nu armar, sträckta mot ditt rika hjcrta; dcrns allt, var deras hjcrt-a dul skola de dig göra nlgon smärla. Bed in ett litet rum invid ditt bröst lit dc späda der rn. bo och sjunga OtIt mod melodisk fröjd, melodisk tröst in pi dill round, än vid uitt hjcrta gunga. kanske CD grar snart tyslar lutans ging, Oeb stilla, mild! sig lösa mina öden; ~ dl du sångarn glömt, minns dock min sing vw skänk en tar. om ick.e mer 1\ - t1öden.
112 Till (JhlU'lotte Vlril(ne. Pied en psalmbok.) En helig Psaltare vill jtlg dig bjuda, At en fulltorrig nerrans sing,.dess stämma må din ande gel)omljuda, Om vägen syns dig tung och långl När mäktig Davids harpa klingar, Det stormar ej i SaliG bröst, På anden skjuta nya \'ingar Af helig (rid och himmelsk tröst. Så \'ärm ock du, \'iirm upp ditt hjerta Med dessa. perlors helga skalt; BrudgUvor uli fröjd OL:h smärta, Dc fröjlla dig i storm och nattl
113 Till Elise. l. (Med KDmen Werke.) manligt. allvar och en eldig sang, '. strid och kärlek pa en gang, hieltedöd i segrens högsta stunder, ur utar romantiskt. sköna under, evigt ungdomssköiiu anletsdrag Körners ande - ger jag dig i dag. tanan anslår älven blott en qvinna. ljeu k.an offra och som sjel! kan brinna sin beundrans mål i qval och frojtl t:r.bejig eld ps. hjertats tcmpclhöjd; JAgande, jungfruliga bct;är lidu kunna älbka hvad odödligt. är; Jban hela bild, så Ijur, så rcn. så skön. lr;. i veka former sluten bön - sknn. en purpurådrad liljeslöja er aedcn kastad blou- dess fagring au rorhöja. II. (Med. Die Zau1lerriDl;.) lbar llieka är en hlommande skaldinna, ej sin egen ljnsmukt sje!! förstår, Yln lif s1 tyst som blomstcrur('t gar,
174 Hvars 15gor, dolda, endast högre brinna. SI är ock d u - du dngmöns syster är. Och hennes svar upp! din själ begär: Dc smälta 1)'51 och obemärkt tillsamman, Som lågor ar dco vigda bröllopsna.m.man. Den döda skaldens sjlr5.k du väl forstir; Det är hans själ, som dig HU mötes gär I känsl<ms friska, sprittande I)'rik, lordens "arma, smält<l.ndc musik. Elise, du gåcl'an ror dess mening ej ftirsmar, Du gömmer del! i dina miniiens vår; Tag dd c1~s Ilee/or, vira dem omkring J)itt Iljcrtas underbara 7..aubcrringl
175 Till ett.dl;t. (ru.tim.er. (Mf:d fru Leugreu diktu.) okänner du dc milda dragen Af konstens och naturells vån! Bur vettet, snillet och hehagen Försköna denna guliuun än! På diktens spegelklara yta Framdansar skämtet lint och lätt: Bon vill ej med sin q\'ic)ju:ll skr~ ta, Den under löjen skillur rätt. Bon skämtels rma pilar gömmer I hjcrtats koger - hon ej dömmer, Ron teånar troget, tc<:kllar blott; Om ros(!fl stundom tqrncll Btt, Bon kan ej hjcljla det - hon malar PI,"crklighetcos grund med stralar Al snillets eld; - sicl! qvinnan sur 8a.kom sin Lana med en l-år. Som örver likars villa grater, Men älskar djupt och ljuft torlater S4 iir fru Lcnll8rcn~ sköna Ilikt En snillets, men ock hjcrtats bikt.
176 Till tre,,.slrar. pflld elt ~XW\plar af mauuill Bremen _Strid ~Il. Frid.) Derulc håller vcrlden strid, Härinne bo blott Cröjd och Crid. Säg, rsr den älskliga Susanna lios er i modershemmct stanna Och l(oka bort en stund ibland Med sagor från vart brodersland Och minnas, hopims, låras, le. En gratie sjotf bland gralicrn(j!
177 Till deu ulttouarlga. Du, som upp! lifvets klara höjder Leende i vlr och oskuld sur Och omkring en [lyktad barndoms fröjder Glorian af rena minnen sllr. Ut dem än, när kalla vindar komma, tfår dd bilser svalt i lifvets höst, StA i frisk och oforvansklig blomma I ett alltid rent och skuldfritt bröstl Hinns du, hur j barnavcrklcns lunder Tvenne späda gossar råljdc dig Och den oskuldsfulla lekens stunder Belte lika mellan dig och sig? Nu den ena alt din cngej blifva G;ck i helig frid en sabbatsdag; Men att kärn minnesrunor skrir\'3 Dröjer än den andra. - det är jag l Det är jag. som ur l.!ct yra hvimrncl Fann en frislad i er sl'skonrund Och pl :Ullrn af ditt ögas himmel Tecknad sig si mangen barndoms-.slulili [ IL 12
17. Goda Iliek.a, hvad kan skalden girv.' Blott en bön hans varma bröst rarmar: Kl du rik pi själens rågring blirva, )få den alltid vara flitton &rl
Till CR brud,... löllels vurpurhlomma på dill Jnuntl Odl hvila trohetsliljan i ditt sköte Du gir i dag din kärleks SkÖDSla stuoo Och dyra pligter, rodnande, till möte. 1 allon sitter glädjen blott och siar SiD Ijufva dikt uti din myrtenkrona, Och i dilt hjerlas sköna blomslervår ljjott gratier och c11arilcr blygsamt throna. I afton gllinulr lyckan pa din dörr Och tyst som tanken i din famn sig lim~'gcr; lied si hon gästat m~ngcn boning forr, - I aisb stund lanske den fågeln n~'ger. ty il'ekan g5r och kommer som ell vind. I dag till dig, i morgon till en annall ; I dag hon väcker rosor 115: din kind, I morgon strör hon moln på liljepannan. t!'o henne <'j! - Vid mannens bröst du har Din lycka af din verld, du unga maka I ~ kommer sorgen, har du ännu (Iu,r um SkÖfla konst att älsk.a och forsaka.
180 Försakelsen är kärleken. som ger Till offer allt det rikaste. hon eger. Som genom Urar än i sorgen ler Och talar himmelskt, rast hon intet säger. GA i diu kall. dn löftess"1lnia brud1 För Iirvets pligter nr du icke digna. Du s)"ster. rår dig bedja s)'skon GudI nu dalter. modcrstlrar dig välsignal
181. Till en brud. Pi ungdomens och glädjens ljusa höjder :J ldi:ihvit oskuld du mot verlden log nm satte kronans glans pa. alla fröjder, Dem du med Ijuft behag i famnen tog; firir din milda hlick låg hela lifvet Ju evangelium i blommor skrifvct. DI gick uti ditt hemlands lugna dalar Ju ädel yngling - och hans hjerta brann; lled alla blammar i dess vår han talar,.ken i diii blick de skönsta svar han fann. J all sin oskuld "oro de så rika; De logo och de tärades tillika. Bur skön i denna bröllopsstund du strålar Uti din kärleks rena tempelskrud l 'O. hvilka tanor nu ditt hjerta målar, ~Ijufva som den frommes tro pa GudI anara dem i alla tidens öden, I llrvets fröjd och sorg, - i sjelfya döden l ~ ~är i hoppets sköna rosengärdar luu Vid din älsklings sida troget går
182 Ocll moderligt de späda blommor vårdnr. Som hlygsamt skjuta i din kärleks spår, J.~t någon gång en minnets durva ila (' dina vänners famn och der sig hvila I llöm denna stundens både hopp och millile - Två helga amuleter - i ditt tjäll, Och tvenne himlens stjernor än de brinne l)ti en sen, men glad guldbröjlopsqviijl. Och skare der. långt undan stundens hvimmej, Kring dig en himmelsk jord, en jordisk himmel!
133 Till färlorna. (Vid dt bl-ollop.) re.sacn förskönande, glänsande stiornor jaagrrujigt blyga, J bländande tärnor. linden i blomma och blicken i hrant!, nyren med lätta, med purpurnetömmar älskande ynglingens djerfvastc drijmmar kärlekens glada rcirlocvade land I r er trippar den sirliga dngen, sjeuvaste prosan at eder fors rangen ~- rusig af länglan pli. eder blott ser. =:!" tipp blott, OlD sväller, en blick blott, SOIll!llödcr... äcka upp krig bland de ädlaste bröder, 'DeQ lyckan _ rorlat mig - ded kommer fråll l't. ~ Där du star en himmelsk cligclinna, ~11!l boning och vid qvajens bädd, ir du mer än engcl, - du är qvinol. I hoppets aldraskönsla gloria klädd., stilla fridsbud du på jorden träder, ~ ofta törocll slinger dina spar. högre dl du beder. eldar. gläder legrande pi sjelh-a ödet sur.
184 Er sui, J tärnori - lyst din su) min ~linna! _ Hur eldigt. klingar man ändå ror er1 Ett heligt samrnandrag du är. o qvinna Af allt det skönaste oss himlen ger! Väl noret afundsjukt pa myeket gömmer. Som skalden aldrig talar om, men vet; En. skal ror det jag äfven rusig tömmer Och njuter tyst. utaf min hemlighet.
t85 Till Ile. lilla barpspelerskad pi liiarklllld. Svärma glad och ung, Dikta, dröm och sjung, Harpan slut intill ditt hjerta I Till din mjuka barm Henne tryck 51 varm, Hon rorslar din tysta smiirta I Du en trogen syster uti henne fann: liod kan gråta med dig, såsom rorr hon brann. Derfor glad och ullg Dikta, dröm och sjung, Harpan slut intill ditt hjerta l Blomstra ar trlin 4r Högre, Ijufva dr, I din späda frigring sluten l Far på singens (lod, Varm och ~n och god, _ Glada barn utat minuteni ~~.tår lifvet grönt och Gud ör attlid god;.rm \id sångens eld din harpa och ditt blod. Och fr!n lr till lr Blomstra, Ijufn,-lr, din spätla ftigrios sluten'
\86 Skygg som skogens hind. Lätt som parkens "ind, Fly en endast anad rara! Verldens marknadstorg Har sa mingenosorg; Du for god är att der vara: Kläd In'ar mulen stund i muntra hllrposlag! Rell som dalens lilja, men med rosens drllg, Skygg som skogens hind, tätt som parkens vind, Fly en cndast anad rara!
8T TJII lina. {lied ~Il blollllterimkdl} Goda ~Iinna. far en vän (r;],n sladen I den glada, våmt srskonradcn Sticka in sin lilla morgondikt Hjertats varma, oforställda bikt! Matt och ostämd visst den sangen klingar. Men han lånar dell gud,\mors vingar. Till ditt hjertas Il'sta vcrjd den far; N'år den flyger. sitter pilen qvarl Hjerlats heliga och Ijufva saga Dig ban icke säga "il!; Hen k3n flickan utantill, - Den är slägt med konsten att behagil. Hon i hjertats fcjder allt förmår. lied en tar. en höll hon ncdersljr: Ingen list i striderna hon sk},t. Och hon segrar skönast, när hoil - l1yt. Nej! Han vill b lott nagra blommor smyga lätt och obemärkt uti din famn. Slsom unga flickor rena, blyga. Kyssa de i smyg sin systers namn.
188 8[oU ror dig de i sin kärlek andas, Ilens a1drmönsta morgon randas P! den hvita bädden af din barm, Ber är blomman rik, om annars arm. Mycket herrligt finns änd! på jorden, -Som hör menniskan, dcn goda, till, Uti solnrm söder som i norden. Om hon endast njuta vill: Kärlekeo och hennes Ijurva pläga, SAngens. glädjens altarlaga, Och det glada, roscllpr)'dda hopp, Som förklaradt stlt som nii 1\ Il e opp. Diod af hopp och minne dig cn krans. S,'äfva glad och lätt i fröjdens dans Och i minnets salar inneslut, Hvad du tänkt och känt och drömt rorut! Ungdomslif"ct sjunker Sllltrt bak fjälicil; 01 är godt au' i dcn skuduna q\'äljen Rjertats minnesblad tyst genomg1; Säkert tycker älven Minna si!
'189 TIll lulll. (Med Eli blolllluj Tyst och blygsam pa sin stängel, I\en som paradisets cngel, Liten snöhvit lilja satt I den stilla natt. Hennes böll tog IäUa vindcn; TIr och löje /5g på k.inden Tvenne perlor vid hvarann. Och dess hjerta brann. ccspäda barn af dessa dalarl» - Jag till engelinnan talar - «Jag en sangens pilgrim är; / Säg hvad namu du bär?» «Dalens dotter, dngens tärna, Lyst ar mina känslors stjerna, UJommar här i tysthet jag För en morgondag.n «Pli. sin lilla tufvn f3ngen Smeks af glada sommarsangen,
190 Kommer kanske den från dig? Pilgrim, svara migl» -.Visst frln dig den matte komma; SIngen söker opp sin blomma. Jag lit dcil mig oltra "m. Nu jag hör dig till.» (Räck mig. broder, At den flicka, Som har lärt af mig att blic.klj. Full af längtan. full af hopp, liot sin himmel opp!» «Må hon sasam jag bevara Hjertats IiIjcskrud och vara Tyst och UHg, mild och god. Ren som offerblod.» Så var blommans tal. Jag lade, Som det ädlaste jag hade. Henne ned i bön ror dig. Du nir14ter migl
.., Till E a. 'riga blomman skaldens mening, Och hon svarar "isst (rin mig: Oskuld, kärlek j forening, Goda Emma, smycke dig. Uppl alla lirvcts höjder. Ull hvarje minsta. dal Vb:a ibland törned - fröjder, Bland de unga rosor - qval. Tro ej ytanl - Troget sträha BJott till ljus och hmmonil Det är målet för au Idvl, Hl1Iet ror att lycklig bli.
192 Till 1IIIa Lina. lpa deal födelsedag.) Glada barn, hvars fest det är i dag! JJina blyga, rodnande behag, Glädjens eld, som III' ditt öga strålar O~h din inre,'erid så herrligt målar, Det är barndomslifvets sköna bild. O, blir alltid lika ren och mild l leke alltid mr du hvila Invid mammas varma bröst, Icke alltid får du ila Oit att söka hjelp och tröst. Snabb som fågeln flyger tiden, Kommer aldrig mer igen; Njut dess morgoll, förr'n rorliden, Njut don om i minnet se'n l, nyck, men varsamt, ur minuten Hvarje fröjd, som mot dig ler; Snart, för snlul är den förfluten. Samma blommor le ej mer l
O. de skönaste, tie bästa VUJe jag "iil gif\'a dig Och i s)'skonkranscn fasta Som en hugkomst litar mig! W. n.
Till Agtl"s, 81:111d lli)"cket herrligt här Ilå jorden Den s\'cljska nickan skönast är. ~fed detta späda dras af norden! Som aldrig fullt utvecklas här; Mcd dcnna onämnhara liingtilll, Som vaggar tyst i helllj{!s hröst; Med denna hlllfmodvetntl tränghlll, Som Ijuft vibrerar i dess röst;!~n mildrad Ijuugeld fran dct högil Ar glädjens sträle i dess öga, Oet svärmiskt Ijurva, himmelsblå '_ F.tt har, der inga stormar gå. Men midt bland täcka löjen der l1an ona jjcrlor skymta ser: Och när hon fram i dansen s,-äh'ar. tält som eli parkelis skyl;ga hind. Och blicken ler och blomman bäh'ar P5 liljegrundell af dess kind, n~ ler ock dna"mön, ocll 'lon rr~gar Om hon (Jen bilden mdla v5gar, Jag \':1gat - Siig, du känner viii Ile dragen af din egen sjiil, Fast malt och blek är t,10ans farg,
t 95 himlen öfver va.ra berg. vinteriis kulna oagar komma; lleo -,"intern har ju ock s i n b1omm;l. Som donar än i storm och snö, Rnn rågring är ror skön au dö: Den blomman liknar noroens mö. Du är en syster, ou, till henne. I känslans friska morgonglans, Ked ungdoffisglädjen pa. dilt änne, Prydd med jungfrulighetens krans, Du glad intill ditt hjcrta sluter Bvar klar. ja, ock ILnlr mulen dag. Ty äh'en ör\'cr d c II du gjuter Ett skimmer af din själs hehag. Ett leende af godhet blommar Hmot hvar like på din mund. (kb hjertats rika helgerlomar l kärlek IlItas upp livar stund; M~n när din l;ralie lyfter vingen Till skuldfri fröjd i moocrsfamn, If'r k.linga hörs ditt Ijufva namn Uti den väna syskonringen - Dl lägger so1nglllön 1)(,llscln neder Och glädjctarar ror dig heder. Ron beder Gud din ungdom skona. Och hägna hjerlats hlolllsleryiir Och denna oskllldsljufva krona, ' Som sm~'ckar dina sjuuon år, Att när som åldrclis do~or komma Och skörda mången kinclens blomma, Den kronan ännu hvila rår
196 På \'ördnadsvärdo. silfverhår. Vet. qvinnajl miste mycket lid:l, <XII d1 rorst blir hon himmelskt skön: Uon känner törnet i sin sida. Men tiger, k}'sser det i bön; Att älska är for henne lerva, AU mijdt forbinda tysta q\'aj,.\u fridens blommor sakta,'ärva Kring pljgorna i sorgens dal; Att oltra och 'jalr offret,'ara. ;~lt klandras. klandret ej besvara, Ar qvill1l3us Mde pligt och lolt, Dem hon af Gud till hemgift mu. Sist önskar sangmön dig en krona Af myrten, signlld utar Gudi Hur skön den kransen skulle t1jrona I dilla lockar, hopllcts brudi Må barnets oskuld, glädjen, fridt'n. IU. smycka himlen i ditt hem; Hc skänka salighet i tiden Göm, goda Agnes, göm pi dem l
'97 Till Aagula. blomma! Ufvets gyllne dagar lidabbt och oformärkt sin kos; en glad och )'ster fjäril jagar btilan fram frln ros till ros, far bamdoms~lädjcli; - andra dagar komma, ror dem också ett glädjeämne, blommal _ hjerla nyo känslor knoppas, &er du och du annat hoppas; rosenrårgad dikt sig rorlroligt lill ditt läger '2:c~ minget herrligt ord dig säger for ditt hjcrta okänd bigt... otn du ett flärdens ord flr höra. I-,hjettats dörr, slut till ditt öra, tj, OSkulden nf ginet dörl ej, allt, som tjusar; det kan dära ditt sinnes frid for alltid såra; deo lärau, du af mamma fatt, ditt hjerta ",röfyat och rorsuttl
198 "Till 11II. L.Uu. En tidig blomma. du i dag SUs uti barnslib1 blygt behag Och tjusar hvarje blick och hjert.a; Vill sorg minutens endast är, Oin oskulds rena glädje hiir Ej nilgon enda tagg af smärta. Till modersglädje, fadcrshoflll Du vecklar ut din roscnknovp [ barnaveridens helgedom; Och älskligt glad och menlöst (roll1 nu har ett "Im vid hvarje bröst Och hör blott kärlek i h\'llf röst. Du glada barni Snart tiden gir. Och barndom.s\'änner. harndoms.lr De flykta bort; men göm du qvar De perlesmycken, dem dn har Af oskuld, glädje och af frid! Göm uppå dem - och göm i tid l Eli engel sje!f, med cnglavakt, Gå med din osk.ulds Ijurvn makt Och h~ertan dig till segrar vinn, Och älska, älskas, hoppas, brinn I
199 Som varens blomma, hlyg, men skön, MUdt dona Oell hegär ej lön; Vet, oskuld har sin egen glans, Mer SkÖl1 ä.. nagon namllsdagskrans. Och hinllllclcn sill kärlek tömmer PI blommalj, som i knoppen drömmer.
200 Wrftll.len 1>ro<1c:r, Till Sofi. med en heuliing f.in.kaldea.l 1837. Till luina: Ichrs och min barndoms lugna verld, Och dig, Sofi, jag är sa glad au Ater ila, Oell lägga vid ditt hjcda sångarns sista gärd Au der. bland millnets blommor, tyst och troget hvila. Millns. SOm cn dunkel barndomsdl'öm. hur öm,lmr gtad Han fordom ibland oss med barn och blommor lekte; Och satt i sommarql'äjjens stilla frid och qvad; Ty harmoniens magt hans t~ st.a qval bevekte. Nog såg du löjet leka i bans ungdomsbfick; Mcn tåren stod bakom. fast osedd, i lians öga; Ocl1 taggjö8t skämt du hörl. som fran hans läppar gid~: Men ej hans tysta bön hem till det blåa, höga. HaliS köld \'ar ('ndast lögn; - han nr for m)"cket varm; Ty slingens milde svan byggt bo uti hans bjertaj Af kärlek. eld och dikt var samman\'ärd ham barm; Och uti sanger klädde han Md' fröjd och smärta. Hall låter helsa dig med mig: «farväl. farvältn - del 13g liksom en Ur uti de Ijuha orden -
201 blott minnen bo uti en skaldesjäl; blolt pilgrim här på jorden. han ej vekligt klagar - örver tidens har tid sitt «Eldorado) djcrfvr seglarn ilar; blott en bleknad ros i gr'! sur pi bans graf tiger, hur dess älskling, tyst och trogen, hvilar. d, Sofi, din egen broders he/sning tag, ej sa grannt, som hans, men lika hjeruigt talar. ä!llkar dig viii mera högt, mer VArmt iin jag. i min bardoms varligt sköna dalar\ min moders bröst jag lärde älska dig 1 - Td blommor logo vi från samma rosenstensel dl. min syster, redan då du syntes mig: Dr en himmelsk dröm nyss vaknad jordisk engel lit bel. verld lag gömd uti vb moders skör full af rrid _ med sina lekars rena nöje, Där jag gret, du är\'cn tarens pedor gjöt när jag sedan log, hllr mildt var ock ditt löje. jordens manga sorger logo vi blott än, oskuld i dr blick, och oskuld på vu tunga; blomma k)'sste vi, liksom cc barndoms,'än; glada fogetn sjöns,,'i började ock sjunga, ack t vår barndomstid rors\'inner glad och snar, lnodctfamncn vidgar sis till hela "eriden, ~...~~ på d.g till oceanen sk)'ndsam far, ~s ut hland striden, lustarne och flärden,
202 Jag växer upp till ynglingi - handlingen blir min; Och lifvct blir den valplats, der jag maste strida. TIu Mommar upp till möl - och hcllucft lott blir din; Ty mö bct)'der älska; men ock tåligt lidu. En femtonårig brud, i tårarnc så skön, Snart får du hvila vid rtirsuiiarjis gudomshjcrta.ditt hjcrws tempeldöm blir rull af helig bön, Och eld frän himmelen rorbränner stoftets smärta. Det är din första Lirlek - snnrt, o snart igen Jag fär då höra dig i stilla alferstunden Dig helga till en brud ål rnenskoslägtets vän Och dricka lif och kraft i blod vid altarrunden. JJin broders varma, ansjlråkslösa glian tag Din Gud, ditt samvete,' vår viinskllp e\'igt trogen! Var blygsam, god och enkel, som du är i dag, För jordens eller himlens lycka lika mogen I
~n dott('r IHl sin DIoder den.24 ~. 1845. Am det skön.., som Guds himmel eger, Hulda moder! önskar jag At dig, Hjertats rrid, som mycket öh'crväger Allting annat (lä dr Icrnads slig; Hjertats rröjd, som aldrig höres klaga, Huru mulen också dagen är I Bönens star, som häller upp den svaga,, H'-ilken börda IJOU ila vägen bär. AJdrig blir det mörkt uti,-5r hydda. Om vi tända hoppets julljus der. Om ock. t1rar dra rätter k.rydda, Gud, om ingen ann' ändå dem ser, Och, mrrän,"i tro, hans englar komma, Be om husrum i vlrt lilla boj Nödens tårar vattna bönens blomma, Hjertats böner fooa himlens tro. Se din dotterl o, jag är dig nära I hvar morgon- och hvar anonhölli ~ jag tackar ror Iwar himmelsk lära DU har sunkt mig, den var glad och skön.
204 Vill din fot bland lirvcts törnen digna.!loder, iag Yill söka stödja dig Och min Ijurva lott se'n glad välsigna, Du som varit mer än mor ror mig.
205 På pappas Ilamnsdag. (:aled en blomma frln barnen.) Du goda pappa l Tag ur dina dalar En sippa, daggstänkt af en kärlekstår; Hed Jäpllar af eh harn hoil till dig talar, Och blommans ffi e ni Il g du så yäl försti1r. Hed tysta lliomstcrlöftcn blyg hon nalkas, 80m barnet nalkas till en huldrik far; Hur glädjen i det bl3a ögat skalkas, Hur hjertat, öfverfullt, ej uttryck har. Hon heisar ifrån oss. - Hon heder: l)'cka l Kyss heune, pappal hon är vi ändå, SOm skönt och IJlygsamt dina dagar smyek3 Med trohelens och v1\rens himmelsblå. 01,. skrider någongång ett moln af smärta Utöfver himlen af din klara själ; Ut barnens glädje värma upp ditt hjerta. Som "äller blott af ömhet för,'1irt väll ~ ar s1\ rik. nu eger 'ju oss fyra, tlu blomsterskatter i ditt rika lif,
20& Och dessa äro för ett IJjerta dyra, ner k.ärlek är ett hi In Ine rs k t tidsfördrif. Allt deltn lijla sippan säga "ilie Och sedan stilla falla i din famll: Hon är försul.dd: tr hon har hjertats snille Dell,. ii l hon valt den dag, som bär ditt namn.