Historik Ser man till rasens ursprung så har Norrbottespetsen och den Finska spetsen samma bakgrund. Den Finska spetsen är Finlands nationalras sedan 1947. I Finland har man en teori om rasens historia vilken går ut på att det för tusentals år sedan fanns etniska grupper som kväner, tavaster och samer i det som är nuvarande norra och östra Finland. Dessa människor hade varit jägare och fiskare i all sin tid. De utgjorde folkgrupperna av jägare och fiskare som bosatte sig där efter att inlandsisen drog undan. Till hjälp i jakten hade de med stor säkerhet små och stora spetshundar. Därifrån kan den Finska spetsen också ha sitt ursprung. Enligt forstmästare Hugo Richard Sandberg, som levde och var verksam i slutet på 1800-talet i Finland, så började bildandet av rasen 100 år e Kr. Sandberg skrev den första rasstandarden redan 1892. Han hämtade dessutom hundar i nordöstra Finland där han hittade de mest rastypiska individerna. Hundarna hade behållit sitt ursprung bättre i de trakter där man sällan kom i kontakt med andra hundar. Sandberg har i en tidning "Sporten", beskrivit den Finska spetsen och han skriver bl.a. att fast än hundarna väl var värda att utfodras, var de ibland tvungna att själva anskaffa sin föda, genom att fånga fåglar, råttor och andra små däggdjur. Troligen gjorde de det ändå med glädje, för så mycket jakt finns det i dem. Samtidigt behövde de skydd av människor mot vargar. Denna hårda verklighet har gett rasen många bestående drag och egenskaper. Mest typiska är dess reaktionssnabbhet, misstänksamhet mot okända, trofasthet mot de sina och den starka viljan att vakta de egna reviren. Finska kennelklubben bildades 1889 och hade som sitt mål att anordna utställningar och jaktprov för att kartlägga den Finska spetsen och stövarraserna. Sandberg beskriver den Finska spetsens jaktegenskaper, karaktär och utseende. Han skrev bl.a. "Hunden mer än de flesta husdjur har befunnits vara mottaglig för intryck av sin ägare. Det är därför inte underligt att även den Finska spetsen, som levt i nära beröring med familjen, med vilken den delat dess ljusa och mulna dagar, i mycket visar drag, vilka påminna om dess husbonde, finnen. Sin husbonde visar denna hund tillgivenhet och uppoffrande trohet. Mod äger den långt mer än man av en så liten hund kan vänta sig." Sandberg uppmanade den då nygrundade kennelklubben att tillvarata denna värdefulla samt genuina finska hundras. 1892 beslutade kennelklubben att inskriva den Finska fågelhunden i sin stambok och godkände i stort Sandbergs förslag till rasstandard. Förädling av rasen fortsatte och 1898 anordnades det första jaktprovet. Den Finska spetsen anses i dag som ett resultat av högklassig avel. finsk-spets-001 2009-09-01 Sidan 1 av 14
Finska spetsen i Sverige Av historien att döma så invandrade den hundstammen tidigt till Sverige. Eftersom kvänerna och samerna i Finland hade hundar, lika den Finska spetsen, och att de i ett tidigt skede invandrade österifrån får man anta att de haft samma sorts hundar i Sverige också. Sandberg skrev, " Varhelst finnarna bosätter sig från norra Ryssland till Sveriges finnskogar, så följer språket, finnbastun och trädskällaren med." De så kallade svedjefinnarna började sin invandring i början av 1600- talet. I Värmlands, Dalarnas, Hälsinglands, Medelpads och Ångermanlands skogsbygder finns det domstolsutslag gällande tjuvjakt. Där finns det också beskrivet att de hade små spetshundar till hjälp. I höjd med Umeå där Bottenhavet kallas för kvarken, utbytte jägare hundar och allehanda ting när de träffades under säljakt. I Norrbotten fanns det ett ständigt utbyte över Tornedalen, vilket pågått i alla tider. Det berättas att på var och varannan gård i Norrbotten fanns en spetshund. Eftersom det var en utbredd uppfattning att hundar inte jagade bättre för att de hade papper på sin härstamning var intresset svalt för att registrera sina hundar. I de finska stamböckerna går det väldigt tidigt att hitta svenska namn på dem som köpt finnspetsvalpar, men de har troligen inte registrerats i Sverige. Före 1906 hette alla, Nordiska spetsar, i kennelkubbens stambok. Efter den tiden fanns några finska spetsar registrerade, men alltefter ökade de, för att vid 40 talet finnas i ett ganska stort antal, men de flesta fanns i mellersta och södra Sverige. 1916 bildades den första klubben för spetsar, Svenska Spetshundsklubben. Den upplöstes 1960 och alla jaktspetsar flyttades då till det nybildade Svenska Älghundsklubben. Det fastställdes då att den finska spetsen också skulle ingå som älghund. En av Älghundklubbens lokalklubbar, Norrbottens, upptog jaktprov för skällande fågelhundar 1963, och ett samarbete med den finska klubben etablerades. Juho Pertola kom över och ledde utbildningen av jaktprovsdomare. 1964 anordnades den första utställningen med ett stort antal hundar med god kvalité. Under samma höst ordnades ett jaktprov i Vittangi och Gällivare med ett 15 tal hundar till start. Lövfällning, regn och höststorm försvårade förutsättningarna, men en del bra resultat noterades ändå. Verksamheten runt den finska spetsen ökade i mitten av 60-talet. 1967, bildades Specialklubben för skällande fågelhundar. Klubben har sedan dess ansvaret för rasen i Sverige. finsk-spets-001 2009-09-01 Sidan 2 av 14
Avelsarbetet SSF: s avelspolicy syftar till att: 1. Bibehålla den sunda ras som den Finska spetsen är i dag. 2. Bredda rasens avelsbas för att trygga den genetiska mångfald som är en förutsättning för rasens fortsatta utveckling. 3. Utveckla rasens jaktliga egenskaper som skällande fågelhund. 4. Utveckla rasens exteriör. Nulägesanalys I nedanstående tabell visas registreringarna under tiden 1990 tom 2007 Registreringar: Tidsintervallet 1990 2007 Importer kan visas fr.o.m.2004 Antal reg./år 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 Tikar (varav importer) 296 262 250 245 236 228 216 144 158 151 Hanar (varav importer) 330 298 286 271 213 202 213 146 146 123 Totalt 626 560 536 516 449 430 429 290 304 274 Antal reg/år 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Tikar (varav importer) 173 129 112 142 186 ( 15) 186 ( 12) 152 ( 5) 119 ( 5) Hanar (varav importer) 146 156 114 161 180 ( 4) 177 ( 3) 143 ( 4) 116 ( 2) Totalt 319 285 226 303 366 ( 19) 363 ( 15) 295 ( 9) 235 ( 7) finsk-spets-001 2009-09-01 Sidan 3 av 14
Genetiskt perspektiv. Inavelsgraden. Den genomsnittliga inavelsgraden i rasen, vid varje tillfälle beräknat fem generationer bakåt, var 1997 2,2 %. Inavelsgarden har under perioden 1997 2006 en positivt neråtgående trend. Dock finns en tillfällig ökning kring år 2002 då den uppgick till 2,3. %. Men redan 2003 har den minskat till 1,5 och därefter fortsatt att sjunka. För att från år 2006 ligga på 0,9 %. 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Inavelsgrad 2 % 1,7 % 1,5 % 2,3 % 1,5 % 1,2 % 1,2 % 0,9 % 0,9 % Rasens genomsnittliga inavelsgrad. Beräknad över 5 generationer. finsk-spets-001 2009-09-01 Sidan 4 av 14
Antalet hundar använda i avel mellan 1990-2007 Antal olika tikar resp. hanar använda i avel ett visst år. (År = födelsedatum för kull) D.v.s. Hur många tikar resp. hanar användes i avel till kullar födda år 2007. 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Totalt Kullar 172 160 146 142 117 125 118 73 81 68 84 70 64 79 92 84 69 64 1 808 Tikar 164 156 145 138 115 123 115 72 79 66 82 69 63 78 91 81 69 62 986 Hanar 95 100 77 82 66 73 78 44 43 41 52 43 43 46 64 52 50 46 539 Arbetet med att bredda avelsbasen har byggt på undvikande av nära släktskapsavel i så stor utsträckning som möjligt. Med datateknikens hjälp är det möjligt att beräkna inavelsgrad på planerade kullar. Denna teknik används inom SSF sedan mitten av 1990-talet och målet är att en planerad kulls inavelsgrad skall ligga på en låg nivå och maximalt 6,25. För att undvika matadoravel har SSF beslutat att följa SKK: s riktlinjer för hanhundsanvändning vid avelsrådgivning. Vilket innebär att hanhunden ej skall ha fler avkommor än SSF riksstyrelse beslutat om. Max 20 % (helst ej över 10 %) under sin livstid av antalet registrerade per år. Som ett exempel vid ett registreringstal på 600 valpar/år. Max 60 avkommor. Dock förekommer det att enskilda hanhundar överutnyttjas trots riktlinjerna. finsk-spets-001 2009-09-01 Sidan 5 av 14
Födelseår 1990 1995. Patella Antal/trend Diagnos 1990 1991 1992 1993 1994 1995 patella, ua 2 (100,0 %) 4 (80,0 %) 9 (100,0 %) 10 (90,9 %) 26 (100,0 %) 44 (95,7 %) patella, lateralt grad 1 patella, lateralt grad 2 patella, lateralt grad 3 patella, medialt grad 1 1 (20,0 %) 1 (9,1 %) 2 (4,3 %) patella, medialt grad 2 patella, medialt grad 3 Totalt antal undersökta 2 5 9 11 26 46 Snittålder för undersökning (månader) 78 88 75 59 49 48 Antal födda 622 573 533 501 432 460 Födelseår 1996 2001. Patella Antal/trend Diagnos 1996 1997 1998 1999 2000 2001 patella, ua 55 (96,5 %) 34 (94,4 %) 57 (98,3 %) 41 (91,1 %) 61 (95,3 %) 60 (96,8 %) patella, lateralt grad 1 1 (2,2 %) patella, lateralt grad 2 1 (1,8 %) 1 (2,8 %) 1 (2,2 %) 1 (1,6 %) patella, lateralt grad 3 patella, medialt grad 1 1 (2,8 %) 1 (2,2 %) 1 (1,6 %) patella, medialt grad 2 1 (1,8 %) 1 (1,7 %) 1 (2,2 %) 2 (3,1 %) 1 (1,6 %) patella, medialt grad 3 Totalt antal undersökta 57 36 58 45 64 62 Snittålder för undersökning (månader) 33 29 29 38 33 31 Antal födda 409 267 297 258 320 257 Födelseår 2002 2007. Patella Antal/trend Diagnos 2002 2003 2004 2005 2006 2007 patella, ua 44 (100,0 %) 78 (97,5 %) 66 (97,1 %) 62 (96,9 %) 34 (97,1 %) 2 (100,0 %) patella, lateralt grad 1 1 (1,3 %) 1 (1,6 %) patella, lateralt grad 2 patella, lateralt grad 3 patella, medialt grad 1 1 (1,5 %) 1 (1,6 %) 1 (2,9 %) patella, medialt grad 2 1 (1,3 %) 1 (1,5 %) patella, medialt grad 3 Totalt antal undersökta 44 80 68 64 35 2 Snittålder för undersökning (månader) 25 20 23 17 14 12 Antal födda 228 293 356 333 277 254 finsk-spets-001 2009-09-01 Sidan 6 av 14
Föräldradjurens diagnos vid parningstillfället Föräldradjur Kullar födda Kombinationer 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 patella, ua patella, ua 3 6 11 14 22 34 34 38 33 32 okänt patella, ua 7 27 27 33 33 24 23 35 33 19 18 okänt patella, Medialt grad 1 1 okänt okänt 172 160 146 142 117 125 118 66 51 35 40 23 18 22 23 13 16 14 Fördelning över jaktprovsmeriterade föräldrar År Mödrar med 1:a ökl % Mödrar med 1:a ekl % Tot. % Eller 65 p f.rom -02 Eller 75p from -02 1997 32 38,5 13 15,6 54,1 1998 34 40,9 18 21,6 62,5 1999 19 25 18 23,6 48,6 2000 25 30,5 21 25,6 56,1 2001 22 26,8 33 40 56,8 2002 23 33,8 21 30,8 64,6 2003 11 13,1 26 30,9 44,0 2004 16 17,9 24 27,0 44,9 2005 14 16,6 22 26,1 42,7 2006 14 17,7 29 36,7 54,4 År Fäder med 1:a ökl % Fäder med 1:a ekl % Tot. % Eller 65 p f.rom -02 Eller 75p from -02 1995 65 54,6 1996 64 52 1997 30 36,1 1998 49 59 1999 57 75 2000 25 30,5 43 52,4 82,9 2001 29 35,3 39 47,5 82,8 2002 16 23,5 39 57,3 80,8 2003 30 35,7 35 41,6 77,3 2004 26 29,2 36 40,4 70,0 2005 24 24,5 46 47,9 72,4 2006 13 16,6 61 54,4 71,0 finsk-spets-001 2009-09-01 Sidan 7 av 14
Avel Målsättning Tillvägagångssätt Fortsätta med att undvika nära släktskapsavel och fortsätta i den utstakade banan med att bredda avelsbasen. Arbeta för att undvika matadoravel Undvika att para för unga tikar Använda beräkning av inavelsgraden vid parningskombinationer och hålla den så låg som möjligt. Att arbeta för att undvika matadoravel genom att införa ett registreringstak för avkommor i enlighet med SKKs riktlinjer för hanhundsanvändning. Ej para tik yngre än att den uppnått 2 års ålder vid valpning. Det innebär parning tidigast 63 dagar innan tik uppnått 2 års ålder. Hälsa Allmänt Sjukdomar defekter som belastar rasen är Epilepsi, Patella luxation och avsaknad av premolare. Epilepsi Epileptiska anfall är kortvariga och plötsligt insättande onormala urladdningar i hjärnan. Med epilepsi menas en sjukdom som kännetecknas av återkommande epileptiska anfall. Anfallen kan yttra sig som kramper I hela eller bara vissa delar av kroppen och olika grad av förändrat medvetande samt som olika beteenderubbningar. Epilepsi finns som: Primär eller så kallat idiopatisk. Har okänt ursprung, hittar ingen orsak till anfallen. Anses ha ärftlig bakgrund. Sekundär epilepsi: Sekundärt till andra sjukdomar t.ex. lever eller njursjukdom, förgiftningar, tumörer, hjärt- och lungsjukdom, trauma etc. Sjukdomen uppmärksammades på allvar på1990 talet. En inventering igångsattes med en enkät tillsammans med kartläggning av andra förekommande anomalier. Hundägare rapporterade kända fall. Analyser av stamtavlorna visar på att sjukdomen har stor spridning i rasen, vilket även har bekräftats av en databearbetning på bekräftade sjukdomsfall i rasens hemland, vilket är våra hundars ursprung. Analysen visade att anlagen hade en ärftlig bakgrund och kunde spåras till hundar som användes i avel strax efter rasens godkännande. Målsättning Att minimera mörkertalet av sjuka hundar. Att utreda arvsgången. Att minska förekomsten I rasen. finsk-spets-001 2009-09-01 Sidan 8 av 14
Tillvägagångssätt Patellaluxation Att genom information öka kunskapen om sjukdomen och vikten av att rapportera den. Att arbeta för ett ökat rapporteringssamarbete med Norge och Finland. Att följa pågående forskning i Finland där ett projekt pågår med hjälp av genetiker för att utröna arvsgången. Att sprida SSF:s gällande avelsrekommendationer avseende sjukdomen. Att vid avelsrådgivning bedöma riskfaktorer för individer och parningskombinationer samt ta hänsyn till resultat från eventuella tidigare parningar, samt utifrån detta göra ett urval och föreslå täckhundar eller avråda från parning. Att arbeta för att med genteknik göra urval och bedömning för avelsarbetet. Patellaluxation innebär att knäskålen (patella) kan förflyttas från sin normala position antingen utåt (lateral luxation) eller inåt (medial luxation). Det senare är det mest vanliga. Anomalin har en komplex bakgrund. Exempel på orsaker är: utplaning av knäskålens och/eller knäledens ledyta, utplaning av lårbenets rullkammar och/eller eftergift i knäledens ledband, ledkapsel och omkringliggande muskulatur. Förändringen kan även orsakas av felaktig vinkel mellan lårben och lårbenshals och/eller av onormal riktning på lårbensaxeln. Många hundar med patellaluxation är symptomfria men felet kan konstateras genom palpatorisk undersökning av knäleden (Veterinären utför en klinisk undersökning genom att bedöma luxerbarheten genom att för hand provocera en förskjutning av knäskålen i sidled med bakbenet ställt i ett för undersökningen angivet läge). I gravare fall uppträder återkommande eller konstant hälta. Om knäskålen är permanent luxerad får hunden en typisk, knäande gång. För finsk spets registreras patellastatus i SKK: s centrala register. De kliniska fynden graderas därvid på en skala från 0 till 3: 0: Normal Grad 1. Patella kan luxeras manuellt men återgår spontant till normalt läge. Grad 2. Patella kan lätt luxeras antingen manuellt eller spontant och kan förbli luxerad. Grad 3. Patella är permanent luxerad. Goda genetiska studier saknas, men det faktum att frekvensen varierar kraftigt mellan olika raser och mellan olika familjer är indikationer på att sjukdomen är ärftlig. Enkelt autosomal recessiv arvsgång har föreslagits men en vanligen accepterad uppfattning är att arvsgången är polygen. Procentuellt visar värdena på låga nivåer med sjuka individer. Men mörkertalet är alltför stort eftersom ett för litet antal undersöks. Och det är känt att rapporteringen av undersökningsresultaten till SKK många gånger är bristfällig Ovanstående tabell visar också på att en alltför stor del av föräldradjuren inte undersökts. Fortfarande år 2007 är endast 50 % av kullarna efter föräldrar där båda är undersökta med patella UA. finsk-spets-001 2009-09-01 Sidan 9 av 14
Målsättning Att minimera mörkertalet av sjuka hundar. Att minska förekomsten i rasen. Tillvägagångssätt Att enbart avla på friska individer Att arbeta för att endast avkommor får registreras där båda föräldradjuren är undersökta och friska Att genom information öka kunskapen om sjukdomen och vikten av att rapportera den. Att arbeta för ett ökat rapporteringssamarbete med Norge och Finland. Att vid avelsrådgivning bedöma risker för parningskombinationer och ta hänsyn till resultat från eventuella tidigare parningar, samt utifrån detta göra ett urval och föreslå täckhundar eller avråda från parning. Att sprida SSF:s gällande avelsrekommendationer avseende sjukdomen. Tänder Avsaknad av tänder, främst premolarer förekommer i rasen Målsättning Att minska förekomsten i rasen. Tillvägagångssätt Att ej använda individer till avel som saknar mer än fyra tänder Att genom information öka kunskapen om defekten och vikten av att rapportera den. Att arbeta för ett ökat rapporteringssamarbete med Norge och Finland. Att sprida SSF:s regler gällande avelsrekommendationer avseende defekten. Ögon Problem med ögon har uppmärksammats i rasens hemland och där har man också infört krav på undersökning som ingår i ett bekämpningsprogram. Ögonproblemen som förekommer är Katarakt, PRA och PHTVL/PHPV Avkommor efter föräldradjur som lider av konstaterad grad 2-6 registreras ej. I och med att det finns ett behov av och att det redan förekommer ett avelsutbyte länderna emellan, är det av hög angelägenhetsgrad att frågan aktualiseras även i Sverige. Målsättning Att kartlägga förekomsten i rasen. Att hindra en eventuell spridning av defekten Tillvägagångssätt Att anordna undersökningstillfällen t.ex. vid utställningar och tillsammans med andra rasklubbar. Att endast använda undersökta och friska hundar i aveln. Att utreda behovet och möjligheten att införa ett bekämpningsprogram för ögonsjukdomar. finsk-spets-001 2009-09-01 Sidan 10 av 14
Övriga sjukdomar, defekter. Målsättning Övriga sjukdomar/defekter som förekommer i de flesta hundraser förekommer inom rasen i ringa omfattning. Dessa skall dokumenteras när de rapporteras in för att vi framgent skall kunna finna en gemensamma nämnare. Att bevaka förekomsten bevakas. Att arbeta för att förhindra ytterligare spridning av dessa. Funktion / Jaktliga egenskaper Det verktyg som finns tillgängligt för att mäta rasens jaktliga egenskaper är jaktprovsverksamheten. Finnspetsägarnas vilja att starta sina hundar på prov är långt ifrån så god som det vore önskvärt för att kunna få ett tillräckligt stort material att värdera rasens jaktegenskaper på ett tillförlitligt sätt. Enligt tidigare beräkningar så kommer endast ca 12 % av årskullarna till jaktprovsstart. Antalet jaktprovsmeriterade hanhundar har under dom senaste åren minskat, vilket inte är bra för avelsarbetet. Det kan resultera i att avelsbasen med meriterade hanhundar blir för litet ur genetiskt perspektiv. I så fall kommer man att vara tvungen att även använda hanar med andra typer av referenser än den jaktliga förmågan i avelsarbetet. Målsättning Tillvägagångssätt Att öka antalet provmeriterade föräldrar speciellt på hanhundssidan. Att verka för att fler startar sina hundar på prov. Att öka förståelsen av vikten att provmeritera sina hundar, för att kunna utveckla rasen jaktligt. finsk-spets-001 2009-09-01 Sidan 11 av 14
Exteriören Avelsarbetets målsättning är att få fram så friska jakt och exteriört funktionsdugliga jakthundar som möjligt. Exteriöra förutsättningar är galopptypens krav på kvadratiskhet, och för funktionen krävs en torr och stram byggnad. Idealstorleken för hanhund är 47 cm och vikt 11 13 kg i jaktkondition Motsvarande för tik är 42 cm och 8 9 kg Den finska spetsen har hanterats av jaktintresserade människor och därav har det inte heller uppstått problem med någon uppdelning i utställnings och jaktlinjer. Den finska spetsen är synnerligen stabil och homogen. För framtiden är det viktigaste att bevara en frisk och tillräckligt lätt byggnad. Primärt gäller att fästa uppmärksamhet på att bevara färgen, huvudets form och svansens hållning rastypiska. Mentaliteten Mentaliteten varierar men är inget stort problem. Raskaraktär: Livlig, energisk, modig, envis och uthållig. Den kan vara litet reserverad mot främmande människor, men den får inte vara arg. Förklaring: Finsk spets har egenartad karaktär och är bara trogen sin husse och familjen. Den är mycket klok. Den är känslig för aga och kan ta illa upp för tid och evighet. Den glömmer sällan en oförrätt. Dess skall och alarmtröskel är låg. Till mentalitetens specifika drag att tillägga är måttligt utvecklad vaktinstinkt. En stor del av finnspetsarna accepterar inte att en obekant närmar sig husses tillhörigheter, bil och gård när husse inte är hemma utan varnar med skall och uppträdande den som närmar sig. Finnspetsen mentalitet motsvarar idag mycket väl rasbeskrivningen. Hos hanhundarna förekommer i viss mån reservation och hotfullhet. Vekhet är i alla fall ovanligt. Hos tikarna förekommer blyghet och till och med rädsla för obekanta människor och omgivningar. Ofta beror det på att hunden inte är van vid förhållanden utanför hemmet och familjen. Mentaliteten har utvecklats förvånansvärt snabbt till öppnare och mer socialt riktning. Problem med uppvisning på utställningar beror oftast på att många ägare inte har tränat sin hund i att domaren vill titta den i munnen och känna på kroppen. Vid mätning kan det resultera till att där hunden vill lägga sig eller krypa undan. finsk-spets-001 2009-09-01 Sidan 12 av 14
Sammanfattning Funktion Genetisk variation Hälsa Slutsats: Den Finska spetsen är idag en tålig och stark jakthund som oftast uppfyller de krav på jaktförmåga som ställs. Målet är att ytterligare öka jämnheten. Inriktningen är att till avel endast använda jaktprovsmeriterade hundar och tikar. Slutsats: Den genetiska variationen är relativt god. Den överanvändning som förekommer av vissa avelsdjur är ett hinder i avelsarbetet. Ett stort antal barnbarn efter några hundar har också en negativ inverkan på den genetiska variationen. Barnbarnens inverkan på släktskapet inom rasen har historiskt sett inte tillräckligt belysts tidigare. Importer av obesläktade individer bidrar till en viss variation, men det är angeläget att hälsostatusen är god vid dessa importer. Målet är att utnyttja den befintliga avelsbasen betydligt bättre. Inriktningen är att förhindra överanvändning av enskilda individer med den påverkan detta har på barnbarnen. Det är viktigt med ett utökat samarbete med våra nordiska grannar med utbyte av information om avelsdjuren. Den Finska spetsen är en relativt frisk hund i hundvärlden, men förekomsten av Epilepsi patellaluxation och tandbortfall kräver avelsurval, ständig uppföljning och bevakning. Målet är en så frisk hund som möjligt. Inriktningen är att bevaka alla defekter. En rapportering av alla allvarliga defekter eftersträvas till avelsansvariga. Exteriöra avelsmål För att en bättre exteriör standard skall erhållas bör särskild vikt läggas på: Rätta proportioner, "kvadratisk" men inte för kort. Tydlig Könsprägel. Bett utan tandförluster. Välvinklad benstomme med vägvinnande rörelser. Torr och stram kroppsbyggnad men samtidigt muskulös. Svansen löst ringlad som helst slutar mitt på låret. finsk-spets-001 2009-09-01 Sidan 13 av 14
Inriktning för att nå målsättningarna Arrangera exteriördomarkonferenser för att ytterligare öka kunskapen bland domare om rasstandard och dess tolkning samt kunskap om rasens exteriöra svagheter. För att vid utställning åtgärda uppkomna problem. Arrangera jaktprovsdomarkonferenser för att ytterligare öka kunskapen bland domare om regelverk och dess tolkning samt Fortsatt publicering av resultat från utställning och jaktprov för att möjliggöra uppföljning av tillståndet i rasen. Kontinuerligt arbetande analysgrupper för att utvärdera redovisning från utställning och jaktprov. Utveckling av rasstrategier som genom tydliga åtgärdsprogram tar fasta på de resultat som utvärdering av utställning och jaktprov identifierat. Ordförklaringar. Autosomal nedärvning Autosomal nedärvning drabbar lika oberoende på kön. Förändringen sitter inte i könskromosomen. Polygen nedärvning (poly = många). Polygen nedärvning innebär att många gener tillsammans ger en egenskap, i lägre eller högre grad. Varje gen var för sig, ger en ganska liten eller ingen effekt alls, men som tillsammans ger stor effekt. Man kan inte tala om anlagsbärare som vid recessiv nedärvning utan en hund har större eller mindre mottaglighet för defekten. Katarakt eller grå starr är en grumling av ögats lins. Med PRA menas näthinne- (retinal) förtvining (atrofi) av fortskridande (progressiv) och ärftlig natur. PHTVL/PHPV är en förkortning av ordet persisterande (egentligen "framhärdande") i kombination med de latinska namnen på olika strukturer som normalt sörjer för ögats blodförsörjning under tidiga fosterlivet och på den primitiva glaskroppen som finns i ögat under fosterutvecklingen. Om stora rester av dessa finns kvar senare i livet kan de ge mer eller mindre allvarliga problem beroende på sin storlek. finsk-spets-001 2009-09-01 Sidan 14 av 14