20-års jubileum 1993-2013 Karlstads Hembygdsblad ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 Pris 20 kronor, utan kostnad för medlem FEBRUARI 2013 Så bildades vår förening Det här är en liten förklarande inledning till den nostalgitripp, som du kommer att få uppleva när du läst det här numret av vårt Blad Du kanske minns eller inte, hur vår förening blev till. Varför bilda en ny förening när det finns så många förut. Så skrev Per Magnusson i första numret av Bladet. Det handlar om att bevara vårt kulturarv, påpekade nyvalde ordföranden 1993, Carl-Eric Carldén. Min dröm är att få göra gamla gymnasiet till ett stadsmuseum tillgängligt för alla. Idag inrymmer det av staten ägda huset Skolmuseet och Karlstads-Gillet. Detta berättade Carl-Erik, för Eva Dahl på VF. Den nya Hembygdsföreningen skall värna om Karlstad med dess stadsdelar, som centralort. Det Karlstad, som fanns förr innan 1971 då Väse, Molkom och Vålberg inkorporerades. Vi har ingen hembygdsgård, där vi samlar redskap och föremål. Vi hyr den lilla röda stugan, som en gång flyttades från Marieberg till Mariebergsskogen, bakom Herrgården. Vi samlar intryck och berättelser i ord och bild, som vi i bokform bevarar till våra efterlevande. Text o bild: Lennart Fernqvist och VF arkiv Vår första ordförande Carl-Erik Carldèn Vår andra ordförande Lena Flink Maechel. Bilden under: Där avgår ordf. Karl Axel Branzell och hustrun Hjördis hoppas nu få se honom oftare då Carl Göran Tollesby tar över.
SIDA 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 Program 2013 Vårresa till Lidköping Avresa onsdagen den 15 maj kl 07.00 från Norrstrandskyrkan 09.30-10.30 Förmiddagskaffe på Hellekis Trädgårdar 11.00 Rörstrands Center 13.00 Lunch, Strands matsalar 15.00 Läckö Slott och Spiken 16.30-17.00 Hemresa Pris 450:- Bindande anmälan senast den 8 maj till Gunnar Johansson 054-18 50 35, gunnar.f.johansson@telia.com eller Carl-Göran Tollesby 054-10 05 30, carl.goran.tollesby@gmail.com Klaraborgsträffarna Tisdagen den 12/3 kl. 16.00 Berit von Scheven Berättar om sitt möte med den buddistiske munken Tema Dorjee och visar bilder från Nepal Tisdagen den 9/4 kl. 16.00 Ulla Wennerlund Berättar om sina många år på Värmlands Museum Tisdagen den 7/5 kl. 16.00 Olle Nilsson Bouppteckningarna berättar om Karlstadsbornas hem på 1700 och 1800-talet Vårgudstjänst Söndagen den 12/5 kl. 11.00 Pilgrimsgudstjänst i Acksjöns kapell med Margaretha Lothigius Kyrkkaffe i Gammelgården Studiebesök Vi besöker Residenset där vi får träffa vår nye Landshövding Kenneth Johansson Onsdagen den 17 april kl. 17.00 Obs! Begränsat antal deltagare Bindande anmälan till Gunnar Johansson 054-18 50 35 gunnar.f.johansson@telia.com Lennart Fernqvist 054-56 83 05 lennart.fernqvist@gmail.com Teaterresa till Berättarladan Blir i år den 26 juni Vi återkommer med detaljerat program i majnumret Spara sidan. Nästa nummer i maj
ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 3 Karlstads Hembygdsförening 20 år Inbjudan till 20-årsjubileumsfest i Odd Fellows Festvåningen Söndagen 17 mars kl 14.00 * Årsmötesförhandlingar Underhållning av Björn Sandborg Jubileumsupé inkl. vin alt. alkoholfritt Kaffe Pris 150:- * Anmälan till supén Gunnar Johansson 054-18 50 35, gunnar.f.johansson@telia.com eller Carl-Göran Tollesby 054-10 05 30, carl.goran.tollesby@gmail.com senast tisdagen 12mars Observera att anmälan till supén är bindande
SIDA 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 Ordföranden har ordet I år är det 20 år sedan Karlstads Hembygdsförening bildades. Det var den 9 mars 1993 som initiativtagaren Carl- Erik Carldén sammankallade till interimssammankomst för bildande av vår förening. Föreningens ändamål var att i Karlstad värna om och vårda hembygdens miljö och dess kulturarv och föra detta vidare till kommande generationer. I detta nummer av Hembygdsbladet kan Du läsa om vår verksamhet sedan begynnelsen. Tyvärr är mina kunskaper om föreningens tidigare år mycket begränsade då jag har ett kort förflutet i hembygdsrörelsen och föreningen. Det var 2004 som jag på en förfrågan från vår dåvarande ordförande Karl-Axel Branzell att tillfälligt ställa upp som sekreterare då Karlåke Vässmar råkat ut för en olyckshändelse. Detta slutade med att jag sedan 2006 haft förmånen att leda vår förening. Vad har då hänt sedan dess? En hembygdsförening i en stad är vida skilt från föreningar på landsbygden med en livaktig verksamhet som gagnar hela bygden. Vår hembygd kan härledas till den stadsdel där vi vuxit upp och eventuellt fortfarande bor kvar. Detta har vår förening verkligen tagit till sig och genom en omfattande studiecirkelverksamhet kunnat dokumentera stadsdelarna och dess historia. Bokutgivningen har blivit en stor framgång och vi har nu kommit ut med 7 böcker de senaste åren. Flera nya cirklar har kommit till och är i full verksamhet. Med den snabba utvecklingen inom datatekniken som skett under senare år har vi kunnat starta en bildgrupp som arbetar med scanning av gamla Karlstadsbilder vilka sedan läggs ut på Internet. För närvarande finns c:a 800-900 bilder utlagda. Vi har också producerat bildspel Karlstad förr och nu som vi i samarbete med Karlstads kommun kommer att visa på institutioner och liknande i kommunen. Även vår arkivgrupp kommer framledes att ta datatekniken till hjälp för att arkivera åt eftervärlden vad som skrivs och publiceras om Karlstad. Gammelgårdsgruppen har med sitt öppethållande på sommaren och den traditionella julmarknaden rönt stor uppskattning och blivit mycket välbesökta. Det populära samarbetet med Vikenkyrkan i Acksjöns kapell har fortsatt. Ett samarbete mellan Karlstads-Gillet, Karlstad Lever och vår förening har bildats under arbetsnamnet Framtidsrådet för att kunna diskutera med kommunen i viktiga frågor som berör kultur och miljö. Vår verksamhet har med åren utvidgats och med det stora intresse och engagemang som visats av våra 500 medlemmar hoppas jag att vi skall kunna fortsätta på den inslagna vägen med liknande ambitionsnivå. Ett önskemål för framtiden är att få ett bredare samarbete med Sveriges- och Värmlands Hembygdsförbund. Förbundens verksamhet är idag i stort riktat mot hembygdsföreningar på landsbygden med egna gårdar etc. Vi som inte ens har en egen hembygdsgård har hamnat utanför organisationen och dess nuvarande ordinarie verksamhet. På detta borde en lösning kunna gå att genomföra. Nu skall vi i all enkelhet fira vårt 20-års jubileum söndagen den 17 mars kl. 14.00 i Odd Fellows lokaler med årsmöte och efteråt en måltid med underhållning av Björn Sandborg. För att så många som möjligt skall finna det trevligt att deltaga är vi måna om att arrangera detta till ett överkomligt pris. Väl mött den 17 mars Carl-Göran Tollesby Till sist Kal och Osborn sitter i en eka utanför Långedrag och metar då det plötsligt blåser upp alldeles ohyggligt. Osborn börja be böner men Kal sitter tyst. Osborn Varför ber inte Du också Kal? Kal Nej, jag tänkte om Gud hjälper Dej så passar ja på å smiter iland på samma gång.
ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 5 Krönika På nyårsdagen satt vi i solskenet på balkongen och drack kaffe och jag sa till maken liksom i förbigående att snart får vi höra småfåglarna sjunga in våren. Just då, precis då, började en talgoxe sjunga för full hals sittande på piskställningen nere på gården. Underbart och en bekräftelse på att vi går mot bättre tider. I 20 år har jag varit medlem i vår förening och mycket har hänt under denna tid. Föreningen började lite försiktigt men har vuxit till en stabil förening med många aktiviteter. Det fanns en broschyr från förbundet som hette (tror jag) Varför en hembygdsförening i staden? Den gav många tips till nystartade föreningar. Vi fortsätter att vara en bra förening. Maken och jag har alltid läst mycket och nu när vi bor på gångavstånd till Biblioteket på Våxnäs så har det blivit så att vi läser mer än tidigare. Förmodligen beror det på att vi har all tid i världen att läsa efter pensioneringen. Personalen är helt underbara och hjälpsamma med att t ex beställa böcker som finns på andra bibliotek. Det får inte finnas en tanke från kommunen att lägga ner verksamheten. Ett tips som jag har med tanke på att läsa och alla gråa, kalla dagar, är att skaffa några snygga pyjamaser för när jag stiger upp på morgonen förvandlas dessa till snygga mysdresser och jag behöver inte klä på mej på hela dagen. Fiffigt, va! Postservicen på Gruvlyckan slår alla rekord. Numera får vi posten omkring klockan fyra på eftermiddagen. När jag var barn (OK det var väldigt, väldigt länge sedan) kom brevbäraren på cykel två gånger om dagen. Det var kanske fler brev då, innan sms, e-mejl och mms. Inte vet jag. Nu är det två år sedan katten Ove försvann ur mitt liv men jag tänker på honom och saknar honom varje dag. Berättade jag om när han rullade ut toapappersrullarna varje natt i en vecka? Sån var han. Monica Gustafsson En blick framåt Nu vänder vi blad och skriver år 2013. Vi som har förmånen att arbeta i en park, ser varje årstid som troget kommer och går. Efter nyåret infinner sig snabbt ett nytt slags ljus och vi ser framåt och gläds åt dagarna som sakta men säkert blir längre för varje dag. Många besökare promenerar målmedvetet för att komma i form eller bara njuta, andra åker skridskor eller pulka. Nya samtal kommer också upp när man ser en fotoutställning på Naturum Värmland eller besvarar frågor på en tipspromenad. Det är inte heller så dumt att bara lyssna på ljud i skogen och dra lungorna fulla med luft. Kropp och själ berikas på olika sätt för olika människor. Vi tror att 2013 kommer att bli ett mycket fint år här i Mariebergsskogen. Ett år som vi sedan länge planerat för och som nu sätts i verket. Vi tror på en mångfald och variation i utbudet och vi uppskattar donatorn Conrad Hööks villkor att parken är till allmänhetens begagnande, vilket innebär att den är tillgänglig för många. Under året blir det många olika aktiviteter, konserter, festival, barnteater, storhelgsfiranden men också sådant som vi kan njuta av varje dag: Naturum Värmland, Lekträdgården, Lillskogen och den underbara skogen. Vi har många karlstadsbor som är goda ambassadörer för parken och många bjuder med sina gäster hit. Det medför att parken nu är Sveriges 24:e största besöksmål, räknat till antalet besökare. Det kommer att bli några synliga förändringar och förbättringar rent fysiskt. Vi kommer enklare och snabbare att få information om utbudet i parken via digitala skyltar som är strategiskt placerade. De besökare som kommer med båtbuss får en förbättrad entré med information, växter och en platsbyggd bänk. Utöver detta blir det mycket annat planerat underhåll både vad gäller byggnader och markytor. Vi jobbar för och önskar att karlstadsborna ska trivas och vara stolta över sin stadspark, Mariebergsskogen. 3 januari 2013, Anna Lööf Falkman, vd Mariebergsskogen AB
SIDA 6 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 Tjugo år med Hembygdsföreningen Så bildades föreningen Vår Hembygdsförening bildades som bekant vid föreningsmöte den 11 oktober 1993, då stadgar antogs och styrelse valdes. Ordf. Carl- Erik Carldén, sekr. Per Magnusson, kassör Hans-Erik Sennmark, ledamöter Lena Flinck Mæchel, Märta Eurenius, Per-Jan Wållgren, Ingvar Ekemark, suppl. Johan Backlund, Ivar Bratt, Erik Dahlberg och Karl-Axel Branzell. Föreningens tillkomst hade förberetts av en interimsstyrelse, utsedd i mars 1993 av representanter för Carlstads-Gillet. Hembygdsgillet, Föreningen Karlstad Lever, Föreningen för Värmländsk kultur, Föreningen för Värmlandslitteratur, Värmlands Lokalhistoriska Förening, Folkrörelsernas Arkiv och Värmlands Arkiv samt representanter för Karlstads Turistbyrå och Karlstads Skolmuseum. Vid bildandet hade föreningen 189 enskilda medlemmar och 5 anslutna föreningar. Varför bilda en ny förening? Det fanns ju så många förut. Ja, men flertalet har sin speciella inriktning. Dessutom skall den nya föreningen vara öppen för alla, som vill värna om och vårda hembygdens miljö och dess kulturarv och föra detta vidare till kommande generationer. Karlstad blev den 90:e hembygdsföreningen i Värmland. Övriga kommuner har redan sin hembygdsförening. 1971 inkorporerades Väse, Nyed och Vålberg med Karlstad. De hade redan hembygdsföreningar liksom grannkommunerna Hammarö, Grums och Forshaga. Centrala Karlstad borde rimligtvis vara i samma behov av samma omvårdnad. En levande stad måste undergå förändringar. Men lika viktig är kontakten med det förgångna och med det som ger karaktär och identitet åt vår stad och igenkännandets glädje för återvändande besökare. Min trygghet finns i mina rötter, i min hembygd. Ett speciellt skäl påskyndade bildandet av föreningen nämligen vaktslagningen kring Gamla Gymnasiet. F n föreligger en unik chans att utnyttja även andra vå- ningen för kulturella ändamål. Per Magnusson
ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 7 Karlstads Hembygdsförenings yttrande till kommunen angående förslag rörande Mariebergsskogens framtid I samband med Karlstads Hembygdsförenings årsmöte 1996-03-26 redovisade Kristina Blomqvist för Sture Koinberg AB och Istvan Foth för Hus & Plan Arkitekterna AB de båda företagens respektive förslag till Mariebergsskogens framtid. Medlemmar fick tillfälle att ställa frågor till föredragandena. Därefter diskuterades förslagen internt och de synpunkter, som då framkom, ligger till grund för detta yttrande. Karlstads Hembygdsförening anser att Mariebergsskogen skall utvecklas till en aktiv park för karlstadsbor i alla åldrar och för besökare i staden. Den bör ges en användning, som i möjligaste mån överensstämmer med donators vilja och samtidigt tar tillvara de idéer, som låg till grund för Mariebergsskogens etablering som friluftsmuseum och folkpark. Vidare bör karaktären av landeri betonas. Marieberg är en av Karlstads få kvarvarande landeribyggnader från tidigt 1800-tal. Föreningen är medveten om att detta inte kan ske till rimliga kostnader utan att även ge kommersiella intressen skäligt utrymme. Mot denna bakgrund är det rimligt att södra delen av skogen bevaras som friluftspark och att insatserna där begränsas till plantering och återväxtåtgärder i det redan nu relativt gamla trädbeståndet. Allmogebyggnaderna, som är i behov av upprustning, bör samlas i ett par grupper med sammanhörande ursprung, utformade som en bygata eller på annat sätt. Mariebergs herrgård med sina flygelbyggnader och djurstallarna bör bibehållas och utvecklas till en landerimiljö, i vilken husdjur av de raser, som var aktuella på 1800-talets första hälft, är representerade. Karlstads Hembygdsförening är beredd att diskutera övertagandet av förvaltningen av herrgården eller någon av allmogebyggnaderna. Det bör övervägas om andra föreningar har motsvarande intresse eller om hantverkare och konstnärer kan få sin verksamhet förlagd till någon byggnad. Det, som föreslås här, överstämmer väl med de grundläggande kriterier, som hembygdsföreningen ställt upp. Redan nu finns vissa anläggningar, som är av kommersiell natur, t.ex. restaurangen, friluftsscenen, nöjesfältet och Holken. I de båda förslagen finns exempel på hur dessa kan utnyttjas och hur de kan kompletteras på ett bra sätt. Det är hembygdsföreningens uppfattning att denna verksamhet bör samlas till en koncentrerad yta omfattande området öster och söder om djurstallarna ner till Orrholmsviken. Här kan med fördel finnas en friluftsscen, nöjesfält, dansbanor, badplats m.m. Mer tveksamt är det att göra anläggningar för boende t.ex. campingplats, gästhamn. Det senare faller också på att segelbåtar inte tar sig in i Orrholmsviken på grund av djupförhållanden och för låga broar. I de bägge förslagen finns flera exempel på goda idéer, som kan tagas till vara. Avslutningsvis vill hembygdsföreningen understryka att Mariebergsskogen framför allt bör vara en park i stadsmiljö och endast i begränsad omfattning ett friluftsmuseum för hela Värmland. Av de bägge förslagen anser hembygdsföreningen, att det av Sture Koinberg AB upprättade bäst överensstämmer med föreningens intentioner.
SIDA 8 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 Suppleant-kan dä va nôtt Jag hade just gått i pension och funderade på vad jag skulle ägna mig åt med all den tid som plötsligt gav mig så många möjligheter, när jag av en slump mötte en man i valberedningen för den nystartade Hembygdsföreningen i Karlstad. Han frågade mig om jag ville ställa upp som suppleant. Suppleant, ja det lät litet lagom ansvarsfullt, så jag sa jag. Under mina år som lärare hade jag inte haft tid och ork att gå utanför mitt dagliga slit, men nu var det med verkligt intresse som jag engagerade mig. Karlstad, min födelsestad, inget kunde vara mig kärare. En hembygdsförening dit alla var välkomna, var något nytt i vår stad, ett nytänkande i takt med tiden. Tillfällig lokal var ett rum i Mariebergs Herrgård. Rummet var inte i bästa skick, golvet var ruttet och i behov av renovering, det var kalt och ogästvänligt. Men Märta Eurenius, eldsjälen, fann på råd. Hon gjorde rummet trivsamt på nolltid. Det är med en nystartad förening som med små barn, man måste lära sig krypa innan man kan gå. Och styrelsen jobbade och kom med förslag, och si! det blev struktur på föreningen. Ett hembygdsblad började utges, litet trevande i början, men så småningom blev det alltmer innehållsrikt och medlemmarna blev också fler och fler. Ett bra grepp i början var fokus på cirkelverksamheten. Att vara suppleant trodde jag skulle vara mindre ansvarsfullt men ack vad jag bedrog mig. När Karl-Axel Branzell blev ordförande, deklarerade han att alla i styrelsen skulle ha ett ansvarsområde. och på min lott föll arkiveringen. Jag insåg att det skulle vara trevligt att jobba ihop med några andra intresserade och så blev det. Hans-Erik Sennmark och Anders Åkerblom blev mina medarbetare i många år, och nu är vi en tjejgrupp, dvs fem (om det inte låter förmätet) intresserade och trevliga damer i vår bästa ålder. Under åren har arkivet blivit rätt omfattande och vår förhoppning är att det ska komma till nytta för kommande generationer. Cirkelverksamheten växte. I början var det bara några få cirklar: en cafégrupp, en Vikengrupp och en Herrhagsgrupp. Eftersom jag växt upp på Herrhagen, var Herrhagen mitt största intresse. Jag är glad och tacksam över att ha fått lära känna alla de trevliga människorna i Herrhagscirkeln som berikat mina egna minnen av staden i staden. Karlstad, vår stad, är som allt annat i ständig förändring och ibland förfäras man över allt nytt, och ibland ilsknar man till och suckar över att det Karlstad man växt upp med inte finns längre. Då är det trevligt att tillsammans med andra få gotta sig i minnen av hur det en gång var. Men visst, en stad måste förändras i takt med tiden. EPA finns inte längre. DOMUS som var en så förträfflig samlingspunkt försvann, men i stället har vi fått det nya flotta MITTICITY som fungerar utmärkt. När jag flyttade till stan 1972 fanns något enstaka café i centrum, nu kryllar det av uteserveringar. En hembygdsförening ska ju värna om hembygden, men det gäller ju också att se framåt, att gilla läget. Men det är med en särskild känsla man minns den gamla torghandeln med sina karamellstånd (ska det vara mjuka eller hårda?), Saluhallen med alla dofter, bokhandlarna Herman och Hjalmar, biograferna Palladium, Röda Kvarn, Saga, Skandia och Roxy, texterna med nyheter på NWT:s fasad, alla affärer t ex Albins leksaker, Nygren & Åhlins järnhandel, apoteket Örnen, Ekmans konditori. Tingvallastaden får väl också en egen stadsdelsbok om några år. Förhoppningsvis. Kerstin Sundelöf Kerstin och Anders Åkerblom vid arkivet i Herrgården
ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 9 Torsdag morgon, tidigt Vid Mångfaldens Dag på Karlstads Torg 2011 fick Karl-Axel dansa med många av damerna som var klädda i vackra Hembygdsdräkter Foto: Ralph Nilsson Jag sitter i biblioteket, där värmen från gårdagskvällens brasa fortfarande sprider sig, Hammarö-ved. Jag har lovat skriva några rader om mina 10 år som ordförande i vår förening. I går ringde Lennart Fernqvist och sade att han behövde artikeln på torsdag. Det är idag det. Det påminner mig om alla gånger jag varit på Arkivcentrum hos Monica Gustafsson som tytt mina kråkfötter eller också kanske skrivit artikeln på hennes kontor. Jag var med och bildade vår förening och kom med i styrelsen som suppleant. Jag hade varit vice ordförande i Carlstads-Gillet ett stort antal år och såg jag i den nya föreningen en möjlighet att förverkliga de idéer jag prövat utan framgång i Gillet. Jag var med på några styrelsemöten och efter något år var jag ordförande i en pigg styrelse, som var vaken för idéer. Vi hade ett roligt samarbete och skapade en del i gemenskapen. Gemenskap var det också i alla arrangemangen, något som fortsatt under mottot deltag. Årets sista sammanträde avhölls i Hjördis kök med långbord med ärter och fläsk och varm punsch, kaffe med tårta och kall punsch. Resten är historia, men en person som betytt mycket för mig är Karlåke Vässmar. Han var chef för skolmuseet och blev en fast punkt. Idén att göra det Gamla Gymnasiet till gemensam kulturbyggnad misslyckades på grund av Statens Fastighetsverk. Vi tvingades bryta samarbetet med övriga föreningar i huset, vilket var smärtsamt. Vi kom då till Mariebergsskogen i stället, vilket var lyckosamt. Jag skrev ett antal artiklar i Bladet och jag kommer särskilt ihåg ett par. Det var En sommarmorgon vid fönstret och naturligtvis Karl-Axel och Hjördis på Ransäters Hembygdsgård Råttjakten,(Bladet 1 1998) som kanske kan upprepas efter nästan 20 år.(artiklarna förstås). Karl-Axel Branzell. Foto:Marie Söhrman
SIDA 10 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 Slumpen förde mig till Hembygdsföreningen Från början var det väl mest av en slump som jag blev engagerad i Karlstads Hembygdsförening. Genom bekantas bekanta kom jag i kontakt med en person som hette Per Magnusson och hans hustru Olive. Jag bodde då fortfarande i Åmål men fick en flytt till Karlstad. Efter flyttningen blev jag kontaktad av min vän Per, han informerade mig om planerna på att bilda en hembygdsförening i staden och undrade om jag var intresserad av att medverka. Som relativt nybliven pensionär kunde jag inte komma på något bra skäl att säga nej, kanske kände jag rent av lite stolthet över att ha blivit tillfrågad. I Åmål hade jag jobbat som kommunens ekonomichef och kanske såg Per i mig en blivande kandidat till posten som kassör, ett uppdrag jag också fick så småningom. Föreningen bildades år 1993 och en styrelse tillsattes. Utöver innehavare av de sedvanliga styrelseuppdragen tillsattes en redaktionskommitté som kom att bestå av Carl-Erik Carldén som ordförande, Kerstin Sundelöf och undertecknad, alltså en första början till det som skulle bli Karlstads Hembygdsblad. Vi började bl.a. med att utlysa en tävling om lämpligt namn på bladet men kunde konstatera att namnförslagen inte direkt strömmade in. Uppriktigt sagt minns jag inte att ett enda förslag kom in, vilket i och för sig gjorde arbetet för priskommittén lättare. Något namnbyte blev det inte och behövdes egentligen inte heller, det nuvarande namnet är väl inte särdeles fantasifullt men det säger ju precis vad vi sysslar med och vad vi skall syssla med. I september 1996 drabbades föreningen av en svår förlust. I samband med en resa till Chicago insjuknade och avled hastigt vår sekreterare Per Magnusson. Per hade stora och intressanta planer för föreningens framtid, inte minst då det gällde utvecklingen av arbetet med framtagande av material och dokumentation på stadsdelsnivå. Efter Pers bortgång blev hans efterlämnade hustru Olive invald i styrelsen där även hon gjorde goda och värdefulla insatser under Hans-Erik Sennmark th. Tackas av ordf. CG Tollesby tv. för alla de uppdrag han har haft i vår förening. många år fram till sin bortgång år 2007. Våra första lokaler blev det västra rummet på nedre botten i Mariebergs herrgård som ställdes till föreningens förfogande och utrustades med skänkta och hoptiggda möbler. Där hade vi vår första julmarknad den 9 och 10 december 1995 med försäljning av tomtar och andra julgrejor som flitiga damer med Märta Eurenius i spetsen tillverkat. Hans-Erik Sennmark Märta Sennmark överlämnar en applikation som hon gjort av Herrgården i Mariebegsskogen till CG Tollesby som gåva
ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 11 Framtidsrådet är bildat Tisdagen den 15 januari 2008 togs första steget mot en dialog mellan Karlstads kommun och de tre föreningar som månar om stadens utveckling. Carlstads-Gillet hade bjudit in Karlstads Hembygdsförening och Karlstad Lever till Gamla Wermlandsbanken för att tillsammans med kommunen diskutera hur man gemensamt skall utveckla staden på bästa sätt. Kommunen representerades av kommunalrådet Håkan Holm, stadsbyggnadschefen Gunnar Persson och planarkitekten Kerstin Berg. Representanter från föreningarna: Carlstads-Gillet: Per Berggrén, Martin Edman och Erik Hellberg. Karlstads Hembygds- förening:carl-göran Tollesby, Karl-Axel Hjerdt och Lennart Edberg. Karlstad Lever: Per-Erik Ekeberg, Hans Olsson och Elisabeth Larberg. Under mötets gång konstaterades att det finns stora detaljkunskaper hos föreningarna. Genom sina medlemmar besitter Carlstads-Gillet, Karlstads Hembygdsförening och Karlstad Lever en kunskap om nästan varje kvadratmeter av staden och detta är något som borde komma de styrande till del. Den yttersta avsikten med mötet var att skapa ett organ som kan medverka i ett tidigt skede av planeringsprocessen i stället för att kalla till protestmarsch när grävmaskinerna redan står på plats med skoporna i högsta hugg. Avsikten är inte att skapa en klagomur. Målsättningen är att ett ömsesidigt utbyte av kunskap skall leda till att kommunens invånare blir orienterade om tankar och idéer som finns innan de stora besluten fattas. Ett motsvarande råd finns i ett flertal andra kommuner. De tre föreningarna bildade en arbetsgrupp med det positiva namnet Framtidsrådet bestående av en representant från vardera föreningen. Rådet har sitt första möte den 7 februari och avsikten är att, efter att ha funnit en gemensam form för sitt arbete, bjuda in till presskonferens tillsamman med kommunen. Per Berggrén Främst från vänster:elisabet Larberg, Erik Hellberg, Hans Olsson, skymd Per-Erik Ekeberg Per Berggrén, Karl-Axel Hjerdt. Lennart Edberg, Carl-Göran Tollesby, Håkan Holm, Kerstin Berg, och Gunnar Persson. Foto: Martin Edman.
SIDA 12 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 Under hösten 1996 diskuterade styrelsen om Våra Resor intresse fanns för att genomföra en vårresa 1997. Efter den första resan, som naturligtvis blev en succé har föreningen arrangerat resor både inom och utom Värmland. Här kommer en lista på var vi har varit: 1997 Långban-Lesjöfors-Filipstad 1998 Österviks kapell-a9 Kristinehamn-MuseETT- Kristinehamns hembygdsförening 1999 Sahlströmsgården-Torsby Finnkulturcentrum-Fryksändes hembygdsförening 2000 Rackstadsmuséet-Sågudden-Stavnäs kyrka och hembygdsförening 2001 Glasmuséet i Eda-Järnskogs hembygdsförening-eda skans museum Åmotfors 2002 Gråbo Karlskoga-Nobelmuséet-Loka brunn-lundsbergs skola 2003 Ekshärads kyrka och hembygdsgård-ransbytapeten i Dalby-Vägsjöfors herrgård-bilmuséet i Torsby 2004 Åmåls hembygdsförening-skålleruds kyrka- Hantverkshuset i Upperud-Håverud-Halmens hus i Bengtsfors 2005 Sjötorp-Högsbola äng-varnhem-lundsbrunn-husaby kyrka-forshems kyrka-värmlands Säby 2006 Ransbysättern-Björkaholm-Sahlströmsgården-Fensbol- Sillegården 2007 Rackstadsmuséet-Sågudden Arvika 2009 Akvedukten i Håverud-Dalslands konstmuséum i Upperud 2010 Måltidens hus i Grythyttan 2011 Övralid Vadstena 2012 Nora, mordvandring i Maria Langs fotspår År 2001 reste vi med Freja af Fryken på en underbar resa norrut på Fryken och från år 2008 har det varje år burit iväg till Berättarladan i Rottneros för att uppleva Västanå Teater. Researrangörer har under åren varit Anna-Lisa Nilsson, Inge Nilsson, Karl-Axel Branzell, Carl-Göran Tollesby, Lennart Fernqvist och många flera. Vår speciella chaufför har naturligtvis varit Boo Rudfeldt. Monica Gustafsson Vadstena Katedralen 2010 Tv. Dalslands kanal 2009 Nedan Nora 2012
ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 13 Utflykt Långban - Lesjöfors 1997 En solig lördagsmorgon, 19 april 1997, med nordanvinden svepande över Värmland drog vi iväg från Norrstrandskyrkan mot Långbans gruvby. Omkring 40 medlemmar hade funnit inbjudan lockande och allt bådade gott. Framme i Långban blev vi väl mottagna av två guider, som med var sin grupp i släptåg, gav en gedigen information om hur det var när gruvan var igång. Muséet visa- de smakprov på vad bergen runt Långban innehöll. För intresserade är det t ex möjligt att leta mineraler i de stora högar, som lämnats kvar. Det lär finnas över 300 olika arter. Långbans gästgiveri bjöd på en enkel och god lunch i trevlig miljö innan vi fortsatte mot Lesjöfors och muséet där. Hur det såg ut hemma hos Svenssons på 40-, 50- och 60-talen kommer vi nu ihåg. Hur ett kontor var utrustat, hur en skolsal kunde se ut, hur styrelserummet var möblerat och hur växeltelefonisten satt. Allt var mycket skickligt arrangerat och det gav verkligen mersmak. Muséet har i sina samlingar ett komplett kafé från 50-talet. Där intog vi eftermiddagskaffet. Hela dagen var mycket lyckad och alla var nöjda när hemfärden påbörjades. Vi stannade i Filipstad för att beskåda John Ericssons-monumentet, som faktiskt ligger på amerikansk mark. Hoppas det blir en tradition, att Karlstads Hembygdsförening varje år inbjuder till en kulturresa. Monica Gustafsson Ovan. Lesjöfors 1997, nedan tv. Rackstadsmuseet 2007 nedan: th. Måltidens hus 2010.
SIDA 14 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 Jubileumsfest på Stadshotellet i Karlstad 2003-11-12 Karlstads Hembygdsförening 10 år Oj, vilken härlig fest det blev! Festvåningen fylldes av ett åttiotal glada och förväntansfulla jubileumsdeltagare. Champagnen (hm) flödade och Karl-Axel Branzell hälsade alla, på sitt eget engagerade sätt, särskilt hedersgästen landshövding Kerstin Wallin med make Tore hjärtligt välkomna. Toastmaster för kvällen var Inge Nilsson och han genomförde uppdraget med den äran. Sillbord och därefter buffé, nubbe och vin för dem som så önskade, allt mycket väl organiserat, vällagat och gott. Trevligt umgänge runt alla borden och stämningen var hög. Festen var precis som vi hade tänkt oss. Lille Karl-Axel (Hjerdt) presenterade Jubileumsskriften Karlstads Hembygdsförening 10 år, han berättade också att föreningen fått en donation från Hjördis och Karl- Axel Branzell. Senare under kvällen kunde deltagarna inköpa Jubileumstidskriften till det facila priset av 20 kronor. (Senare kommer den att kosta 30 kronor). Kaffe med en chokladbit och därefter tal. Vår landshövding Kerstin Wallin önskade lycka till med kommande år, Birgitta Samuelson från Karlstads Kommunstyrelse berättade att hon lärt sig mycket under kvällen och överlämnade en present (som inte K-A öppnade!), Tomas Jönsson, chef på Värmlands museum höll ett underhållande tal och överlämnade som gåva alla museets årsböcker från 1929 och framåt. Efter detta tal smuttade vi på kaffet och avecen och därefter var det Kultur- och turistchefen från Karlstads kommuns tur. Mats Ahrén tackade för inbjudan till kvällen och anmärkte att när han precis tillträdde som ny kulturchef i Karlstad och hade av Anders Ek just blivit anvisat sitt arbetsrum så dök Karl-Axel Branzell upp och hälsade välkommen. Så jobbar vår ordförande! Carlstads-Gillets ålderman Leif Alte överlämnade, som symbol en bukett blommor, men förespeglade en present i form av Gillets hela skriftserie. Och så vår egen ordförande nu i egenskap av Värmlands Hembygdsförbunds ordförande det här blir svårt sa han och överlämnade en bok till Karlstads Hembygdsförening, som innehöll information om alla hembygdsföreningar i Värmland och som snart kommer ut på Internet och blir tillgänglig för hela världen. Därefter, blev han vår ordförande och kallade upp alla närvarande i Karlstads Hembygdsförenings styrelse och tackade för det arbete som ideellt utförs i föreningen. Kvällen avslutades med skönsång av flickan från Lamberget i Karlstad, Rose-Marie Bäckstrand med ackompanjemang av Per Jorsäter. En underbar kväll blev det i föreningens anda. Monica Gustafsson redaktör
ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 15 Benkt Eriksson (Benkt med k) är en riktig värmländsk berättare Det var senvintern 2006 och vädret var grått och marken isig och sörjig. Benkt tog emot i sin mycket vackert inredda våning på Norrstrand i Karlstad med kaffe och dopp och trevligt småprat. Han har ett knivskarpt minne och kan på värmlänningars vis berätta sin livshistoria på ett intressant och spännande sätt. Han föddes i Arvika den 11 maj 1922 hos fru Flodén, ovanpå Arvika Konsthantverk vilket han tycker är lite märkligt. Pappa var Herman Eriksson, son till Ola Eriksson som hade bröderna Christian och Elis i Taserud och mamma hette Lilly och var född Grafström också från Arvika. Pappa Herman var jägmästare i Billerud och familjen flyttade snart till Fredros där Benkt växte upp och senare flyttade de till Säffle. Från det att Benkt var fem år tillbringade han mycket tid hos farmor Chréstin och farfar Olof (Ola) i Taserud och där undervisades han, tydligen på ett pedagogiskt sätt, för när han började skolan kunde Benkt läsa och klockans mysterium. Det var en underbar tid och jag umgicks med farbror Elis, som var obetalbar och snäll så in i Norden. Benkt har skrivit en stor artikel i NWT om Elis som blev mycket uppskattad. Nu kommer den svarta delen, som han själv säger. Han fick jobb i Stockholm på Skandinaviens största vapenfirma och en dag när han gick där så kommer en kusin till mor som bodde i Oslo och frågar om han kunde tänka sig att hjälpa till i motståndsrörelsen mot tyskarna i Norge. Motståndsrörelsen hade M- kontoret på Skeppargatan och Benkts arbete skulle gå ut på att ringa till olika personer vid gränsen och tala om när det kom en kurir. NK, alltså Nordiska Kompaniet hade ett tjugotal telefonhytter som var säkra från avlyssning och där ringde Benkt till kontakter och framförallt till en kvinna som var sjuksköterska i Torsby. Kodord användes t ex att Johan kommer då och då. År 1943 fick jag kontakt med Kaj Christian Holst, som senare blev skjuten och han ville att jag skulle bli aktivare i motståndsrörelsen. Eftersom jag inte jobbade lördagar åkte jag turer bl a till Dals-Ed med pengar som skulle över gränsen till Norge. Jag fick sedan tystnadsplikt fram till 1995 och jag berättade aldrig för min fru eller mina barn om dessa upplevelser. Jag har i alla fall aldrig skadat någon och inte heller haft tillfälle till det. En gång kom jag för sent till tåget men det fanns en poliskommissarie i Karlstad som brann för motståndsrörelsen och han körde mig i bensindriven tjänstebil, i full mundering till Dals-Ed och jag hann fram med mitt viktiga paket. Benkt har varit inblandad i Karlstads fullmäktige Landstinget, kyrkan i Östra Fågelvik och Karlstad. Bodde många år i Busterud i Östra Fågelvik där dottern Christina bor idag. Föreningslivet har varit aktivt genom åren och han har varit med i Färjestad i 47 år och har alltid två biljetter bokade, Värmlands museums styrelse, Frödingssällskapet Värmlands idrottshistoriska sällskap och Flygtekniska föreningen. Efter alla år kom det fram att Benkt var prickad för sitt engagemang i motståndsrörelsen men blev ändå chef för Beredskapsanläggningen i Alster och blev därför aldrig inkallad som repgubbe. Intressanta händelser i Benkts liv är sammanträffanden med kyrkans män, den förste JA Eklund var med på gravsättningen av Christian Erikssons urna, biskop Runestam på Dömle, ingen kontakt med Gert Borgenstierna, biskop Ingebrand lite kontakt men med mycket kontakt med biskop Bengt Vadensjö genom Kyrkliga samfälligheter och till slut biskop Esbjörn Hagberg som är den mest mänskliga av de sex enligt Benkt. Enligt en artikel i NWT 25 februari 2003 träffar Benkt sin åttonde landshövding. I år kanske han har träffat sin nionde? Det finns inte något som Benkt vill ändra i sitt liv som har varit och är och har dottern Christina i närheten som sköter om honom på bästa sätt. Monica Gustafsson Hela artikeln kan ni läsa i Bladet från november 2006
SIDA 16 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 Den stora flytten Karlstads Hembygdsförenings tid i Gamla Gymnasiet är över. Måndagen den 29 mars kom flyttbilen och många styrelsemedlemmar hade ställt upp med att packa allt som skulle flyttas. De var nu med och anvisade flyttkillarna vad som skulle med. Några kände sig lite sorgsna över att lämna den gamla anrika byggnaden som från början hade erbjudit så många möjligheter för föreningen och Karlstadsborna. Till Mariebergs herrgård i Mariebergsskogen gick flytten i flygande fläng och där togs allt material och alla möbler emot och placerades ut som planerat. Ett arbetsrum med kontorsutrustning och dataanläggning, ett litet rum för möten eller fika och en stor salong med utrymme för sammanträden och mindre grupper finns till föreningens förfogande på andra våningen i Herrgården. Vi har också del i ett litet kök på första våningen samt toalett. Nya möjligheter och en utveckling av föreningen ser vi i lokalerna. I En historisk vandring genom Mariebergsskogen beskriver Lennart Edberg herrgården. Vid 1700-talets slut uppgavs 1:e landskamrer Lars Magnus Wester som ägare till Mariebergs landeri. Egendomen omfattade då den dåvarande stadsdelen Marieberg, Galgberget (Kvarnberget) och delar av Viken. Lars Magnus Wester var gift med Maria Madalena (född Uggla). Namnet Marieberg anses komma från hustrun. Sonen Adolf Mauritz Wester byggde herrgården 1826-28. Huset var ursprungligen vitt med pilastrar och fönsterbågar i gråblå nyans. Det har också funnits en veranda över huvudentrén liksom en köksfarstu vid östra gaveln. Huset kom så småningom i auditören och räntmästaren Carl Magnus Hööks ägo sonen Carl Fredrik Conrad Höök ärvde gården och bodde i den västra byggnaden fram till sin död 15 december 1895 Conrad Höök var vid sin död ogift. Systern Ebba, gift med landshövding Curry Treffenberg, var därför den som enligt broderns önskan donerade Mariebergsskogen till Karlstad stad. Inflyttningen gick bra och tillsammans med Värmlands Hembygdsförbund, som också flyttade från Gamla Gymnasiet, kommer en trivsam arbetsmiljö att skapas på andra våningen i Mariebergs herrgård. Postadressen är Treffenbergsvägen 4 och om den gatan skriver stadsdelscirkeln Marieberg i Bladet nr 1/2002. Treffenbergsvägen. Även denna gata utgör en naturlig förbindelse mellan i öster Långövägen och i väster Mariebergsvägen. Gatan gränsar utefter hela sin längd i söder till Mariebergsskogen. Gatans namn fastställdes år 1921. Gatunamnet är intimt förknippat med landshövdingen Curry Treffenberg vars hustru var dr Conrad Hööks syster. Landshövding Treffenberg var länschef i Västernorrlands län åren 1873 1880 och i Kopparbergs län 1880 1892. Han och hans hustru ligger begravda på gamla östra kyrkogården i Karlstad. Text :Monica Gustafsson Bild: Lennart Fernqvist
ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 17 Flytten till Lilla Marieberg Vårt hyreskontrakt blev uppsagt i oktober 2007. Ingen ko på isen då 1/1 2009 verkade avlägset. Anledningen till uppsägningen var att Mariebergsskogen AB ville byta lokaler med oss i Hembygdsföreningen. Dagar blev till veckor som blev till månader och så plötsligt kallades representanter från vår styrelse till ett möte med ledningen för Mariebergsskogen AB. Då var vi framme i början av november 2008. På grund av budgetskäl så ville man kunna disponera Herrgården och starta renoveringen. När då, frågade vi aningslöst helst i morgon, löd svaret. Nåväl, vi fick i alla fall två dagar på oss och flyttlasset avgick den 21 nov till ett lager som vi kunde disponera. Drygt tre månader i kappsäck med fungerande telefonsvarare och dator kunde livet gå vidare. Så var det då dags för inflyttning i Lilla Marieberg måndagen den 2 mars. Ett gediget förarbete och ett antal turer till förrådet med måttbandet i högsta hugg. Carl-Göran och jag mätte och höftade och fattade enväldiga beslut hur möblemanget skulle lastas och lossas. De i styrelsen som kunde, hjälpte till under flyttardagen och tack vare gemensamma krafter så var det mesta på plats första dagen. Heder och tack till alla som gjorde detta möjligt. Ett speciellt tack till Mariebergsskogen AB som alltid ställer upp för Karlstads Hembygdsförening Text: Hans Erwald Foto: Lennart Fernqvist
SIDA 18 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 Marieberg Bokutgivningarna Romstad Äntligen har den kommit! Så skrev vi i Bladet september 2006 och kunde konstatera att första boken i en kommande skriftserie var färdig. Stadsdelen Viken vid början av 1900-talet. Tack vare en donation av Hjördis och Karl- Axel Branzell kunde föreningen förverkliga sin idé om stadsdelsböcker. En eldsjäl under arbetet med fyra av sju böcker har varit Lennart Edberg, utan honom kanske arbetet aldrig kommit igång. Hjärtligt tack Lennart! Vilka stadsdelar har det skrivits om? Jo, så här ser det ut: Marieberg två böcker, Orrholmen, Romstad redaktör Lennart Fernqvist, Herrhagen redaktör Ralph Nilsson, Kvarnberget redaktör Gunnar Engstrand och så har Rolf Bylund skrivit en bok om Stensborgs historia. Alla böckerna har sålts med bra ekonomiskt resultat enligt vår kassörska Inger Falk. Vi kan se fram mot nya böcker i serien Glimtar från Karlstads historia för arbete pågår i stadsdelarna Norrstrand-Sjöstad, Sommaro, Strand, Sundsta, Lorensberg och Kroppkärr. Även Ulleberg och Zakrisdal kommer att dokumenteras. Det blir spännande att ta del av allas arbete. Monica Gustafsson Herrhagen Kvarnberget
ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 Ett hundraårsfirande av unionsupplösningen Den 23 september 2005 var det festligheter på Karlstads Torg som hette duga. Det var längesedan Karlstadsborna gick man ur huse för att bege sig till torget för att festa. Redan klockan halv tio var vi på plats för att bese och uppleva alla mellanstadieelever som tågade till torget anförda av trumslagare. Pampigt och mäktigt var det att se och höra och jag kan förstå hur musiken och framförallt trummor i alla tider varit viktiga för soldaternas kampvilja på väg ut i strid. Nu var det ingen strid som skulle ske utan ett fantastiskt firande av att det inte blev något krig mellan Sverige och Norge. KARLSTADS HEMBYGDSBLAD Det var 2048 skolbarn från Karlstad och Moss som firade allra först på torget. De viftade med både svenska och norska små flaggor och såg ut att trivas mycket bra. Starboys från Karlstad tog väl hand om ungdomarna och ledsagade dem genom Tidsresan. Citerar Gunilla Rung Klint från NWT som skrev Hur man på ett naturligt och avspänt sätt får in When the saints, Caddilac och The Lions sleeps tonight i en scen från Karlstad år 1905 vet nog bara dessa Starboys, men det gick det med. Därefter fortsatte programmet för barna med att den enda bilen som fanns 1905 visades upp, hur barnen lekte på den tiden och plötsligt kom de svenske och norske statsministrarna från 1905 på besök. Avslutningsvis sjöngs både den norska och den svenska nationalsången som barnen tydligen hade övat på. Stora färgade plakat hade delats ut och de skulle vid rätt tillfälle sättas över huvudet så att de till slut skulle bilda Norges och sedan Sveriges flagga. Det gick rätt så hyfsat. Lite senare på dagen var det våra nuvarande statsministrar som uppträdde på scenen. Vår Göran Persson höll ett rätt så kort tal och sedan kom Kjell Magne Bondevik från Norge som gjorde sitt sista SIDA 19 officiella framträdande. Han höll ett inspirerande tal om hur Norge hade det för 100 år sedan och hur välbeståndet växt fram så sakteliga. Han nämnde också med stor inlevelse hur bra det var att förhandlarna för 100 år sedan kom fram till att utan krig genomföra den upplösning som redan Stortinget beslutat om. Nationer runt om i världen borde ta lärdom av hur det gick till. Festligheterna fortsatte ända in på natten men undertecknad avvek rätt så tidigt. De stora intog scenen under ledning av Lasse Kronér och enligt samtida vittnen var underhållningen på topp. Ett oväntat fyrverkeri färgade himlen till allas förtjusning. Angående ljusprojektionen på Rådhusets fasad har jag inte hört något. Text: Monica Gustafsson Bilder: Lennart Fernqvist
SIDA 20 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 1 Stadshistoriska skyltar Kulturförvaltningen i Karlstads kommun har startat ett arbete i syfte att förbättra skyltningen av offentliga konstverk samt stadshistoriska hus och miljöer. Ett första möte ägde rum i december 2002. Kallade var bl a Carlstads-Gillet, Hembygdsföreningen, Karlstad Lever och Värmlands museum. I kallelsen sägs bl a: Efter att Karlstad Lever i våras väckt frågan om kulturella vandringsleder inne i stan noterades att vi behövde ta ett samlat grepp om frågan inte minst därför att kommunen nu också har en ny grafisk profil och att läsbarheten i de gamla bronsskyltarna Gillet satte upp på 80-talet inte längre var den bästa. Arbetet har påbörjats. Som provarbete med en husskylt om Zarah Leander, en större bostadskvartersskylt för Orrholmen samt en större skylt för Pråmkanalen. I princip bedrivs arbetet så att vi medarbetar i arbetet med att ta fram textunderlag. Värmlands museum (Maria Linder) bearbetar underlaget och Stadsbyggnadskontoret (Andreas Eliason) m fl inom kommunen ansvarar för slutprodukten. En fin satsning från Kulturförvaltningen för att successivt öka kunskapen om vår vackra miljö i kommunen. Bernhard Nilsson Stadsdelsskylten som berättar om Herrhagen Den 20 oktober 2006 invigdes en stadsdelsskylt om Herrhagen mitt emot entrén till Nöjesfabriken. Tidigare har sådana satts upp på Orrholmen (Orrleken), vid Pråmkanalen och i Herrhagsskolans norra trapphus plan 1 samt CCC. Bakom skyltprogrammet står Karlstads Kommun, Värmlands Museum, Karlstads Hembygdsförening, Carlstads-Gillet samt Karlstad Lever. Syftet är naturligtvis att befästa minnet av intressanta områden samt lämna information. Tidigare har Carlstads-Gillet satt upp mindre metallskyltar t.ex. fastigheter vid Älvgatan, Hagabron och Inre hamnen (lyftkranen). Invigningstalare var gamle Herrhagspôjken f d åldersmannen i Carlstads-Gillet Per Jan Wållgren. Han erinrade om läsvärda böcker av Nygren och Moberg samt Mats Ronge som dokumenterat Karlstads historia. Vidare talade han om Herrhagen och hembygdsforskaren Sigurd Gustafssons insatser samt studiecirkelarbetet i de två Herrhagsgrupperna. Slutligen bad han ledaren för dessa grupper Kurt Johansson att avtäcka skylten för studium och begrundan. I ceremonin deltog tjugotalet personer. Bl a vår ordf. Carl-Göran Tollesby, kultursekreteraren i Karlstad Anders Ek, åldersmannen i Carlstads-Gillet Per Berggrén, Hans Olsson från Karlstad Lever samt förre kulturchefen Kjell Fredriksson. Vi tackar och lyckönskar i det fortsatta arbetet med information om vår vackra stad. Bernhard Nilsson