Avelsstrategi för Schnauzer Version 1.5
HISTORIK Redan på 1400-talet dyker den upp inom konsten bl.a. på målningar av Rembrandt. Sydtyskland, närmare bestämt Bayern, anses vara den plats där de ursprungliga schnauzrarna framavlades. De var rejäla, oädla gårdshundar och väktare i stall och även råttfångare av stora mått. De tillhörde den lägre medelklassen och långt ifrån överklassen. Orsaken till att man började kupera öron och svans var att förhindra råttbett. I och med det fick schnauzern eller den strävhåriga pinschern som den kallades början till en fastare rastyp. Ordet schnauzer dyker upp i litteratur första gången år 1842. En enkel förklaring till namnet är att schnauzer på tyska betyder mustasch. Schnauzern eller den strävhåriga pinschern accepterades som en egen ras omkring 1850. Vid studier av stamtavlor från PSK:s första år som var 1895 då tyska klubben grundades, så kan man se att många färger tilläts. Det registrerades som gulbruna, viltfärgade och många andra färger som numera är förbjudna. Josef Bertha var den som först började renavla peppar och saltfärgade. Det fanns också svarta hundar, men till ett ringa antal och inte förrän 1930 började den avel ta fart. Sverige År 1913 benämndes vår ras i stambok som Tysk sträfhårig pinscher och först 1928 blev den Schnauzer. 1942 infördes mellanschnauzer fram till 2004 då infördes rasens originalnamn och är idag bara schnauzer. Peggy av Håknäs var den första registrerade schnauzern med nr 424K, uppf. Desirée Örn i Håknäs, Järna. Hennes mor Mucki, inköpt på Meyers Hundepark i Altona och kennel Håknäs första täckhund, Russ född i Norge, bör räknas som rasens stamfädrar i Sverige. Till en början var det vanligt med temperament som vi aldrig skulle acceptera i dag. 1934 tog Stättans Kennel in Emir v Erlengrund, som beskrevs som en kraftig hund med en något lätt skalle, men han lämnade betydligt lugnare temperament på avkommor än vad man tidigare var van vid. Under 50-talet importerades Dolf van Stedeke, en ganska liten kompakt hane och han bidrog med avkommor som var kvadratiska som de skall vara. Dolf hade också en speciell egenskap som gjorde honom särdeles intressant, han lämnade svarta valpar. Tillsammans med den peppar & salt färgade tiken Stättans Lola lade de några grundstenar till att man medvetet började avla för att få fram enbart svarta hundar. För de peppar & saltfärgade finns det hundar som bör nämnas Fürst v Hahlweg och kullbröderna Ajax och Allex från Tjustorp. Bland svart är Quintus Barbanera, Nes Barzakan och Zenit vom Napoleonstock hundar som finns i de flesta stamtavlor. På 80-talet stängdes stamboken och registreringsförbud mot parningar mellan peppar & salt och svarta. Stamböckerna öppnades åter 1998, några svarta uppfödare har utnyttjat tillfället att para svart med peppar & salt, flertalet valpar har blivit svarta.
NULÄGET Population I SKKs hundregister finns 4798 schnauzer p&s och 2569 schnauzer svart registrerade, inte alla levande och inte alla boende i Sverige. 1991 registrerades 188 p&s och 64 svarta 2001 registrerades 105 p&s och 87 svarta Medelregistrering 1991 2004 är 140 p&s och 83 svarta. Under ovan period ligger medelinaveln på 2,8 % för p&s och 2,7 % för svart. Vi har en ganska stabil inavelsökning över tiden. Högsta värdet på kullar är för p&s under tiden är 13 % och 11,9 % för svart. Inavelsgrad på enskilt år, se bilaga 1. Att vi totalt ligger hyfsat bra till kan vi tacka användandet av importhundar för samt att vi reser ut och använder hundar med för oss nya linjer. Genom att titta på släktskap mellan avelsaktiva hundar kan man räkna ut effektiv population, eller en tillgänglig avelsbas. På hund brukar man räkna att den avelsaktiva tiden är 5 år (2 till 7 år ålder). För att på lång sikt hålla uppe en genetisk variation bör den effektiva populationen vara minst 100 individer. Från 1991 till 2002 varierar populationen från som lägst 70 individer för p&s och 30 individer för svart till 361 individer för p&s och 235 individer för svart. För komplett tabell från 1991 till 2004 se bilaga 2. Genetikerna anser med bakgrund av vår population och tillgängliga hundar att ingen enskild individ bör få fler valpar än 25 % av den genomsnittliga årliga registreringen det senaste 5 åren. Antalet avkommor blir på för p&s 0,25 * 134 = 34 valpar och för svart 0,25 * 100 = 25 (5-4 kullar). Ingen hund bör ha fler barnbarn än det dubbla, för p&s 2 * 34 = 68 barnbarn och för svart gäller 2 * 25 = 50 barnbarn. Se bilaga 3, 4, 5, 6 och 7. Att hålla en inavelsökningen under 2,5% för både p&s och svart under 5 år. Att därefter revidera och se om vi kan sänka nivån till att ligga under 2%. Försöka påverka och minska användandet av enskilda hanhundar, max 34 valpar på p&s och max 25 valpar på svart (gäller 2005). Fortlöpande informera om negativa verkningar av inavel och bristande genetisk variation för rasen i Notisbladet, hemsidan liksom medlemsmöten med specialistföredrag Publicera inavelsgrad på födda kullar i verksamhetsberättelsen och på hemsidan Publicera farfar och farmorslistor i verksamhetsberättelsen Publicera handhundsanvändning i verksamhetsberättelsen Införskaffa listor för HD-resultat från Norge, Finland och Danmark för att därigenom ytterligare bredda vårt avelsutbud.
Hälsa Under 2003/2004 i samband med RAS-arbetet skickades det ut en enkät rörande hundar födda 1991 2001. Cirka 100 kom i retur pga. felaktig adress, men 1100 kom tillbaks ifyllda. Av de inkomna enkätsvaren var 682 peppar & salt, varav 311 hanar och 368 tikar, och 392 svarta, varav 194 hanar och 199 tikar. Givetvis insåg vi att det både fattades frågor och att andra skulle ha varit ställda annorlunda. Enkäten finns som bilaga 8 och en sammanställning av sjukdomsdelen som Bilaga 9. Vi har varit i kontakt med leg. veterinär, Ewa Svanberg och hennes åsikt är att sjukdomsbilden är ganska normal. Se Bilaga 10. Precis som i SKKs grundregler gäller punkt 2:4 att till avel endast använda hundar som är friska, d v s inte uppvisar tecken på sjukdom eller funktionshinder och inte heller har eller uppvisar tecken på genetisk belastning som innebär ökad risk för att avkomman skall uppvisa tecken på sjukdom eller funktionshinder. Verka för att avelsdebut sker för tik tidigast 3:e löpet eller 2 års ålder samt för hanhund vid 2 års ålder, då Schnauzern kan beräknas vara färdig fysiskt som psykiskt Sträva efter att sänka sjukdomar som hypothyrodeism genom ökad insikt i arvsgång och diagnostisering av föräldradjur Ha fortsatt god kontroll på HD Följa utvecklingen av hälsotillståndet i rasen Införskaffa listor för HD-resultat från Norge, Finland och Danmark för att därigenom ytterligare bredda vårt avelsutbud. Rekommendera test av T4/TgAA för avelsdjur Krav från klubben för avel är 1:a pris på officiell utställning samt HD UA, A eller B. Göra ny enkät 2009 för schnauzrar registrerade 2002-2007 Följa skadestatistik från försäkringsbolagen Mentalitet Schnauzern (f d mellanschnauzern) är enligt ursprunget en gårdshund, dvs. vaktoch råtthund. Rasen används numera framför allt som familjehund. En schnauzer bör under inga omständigheter vara aggressiv eller nervös, men en självsäker och mentalt balanserad hund. Den väljer själv om den vill kontakta en person som inte hör till flocken. Det är önskvärt att schnauzern har egenskaper så som leklust och ett energiskt temperament (inte att förväxla med nervositet). Den typiske schnauzern är alert kombinerat med ett sansat psyke, har leklust, läraktig, nyfiken, vaksam utan att vara skällig och hängiven sin herre. Den har förutsättningar att vara familjehund likaledes att användas så som vakthund, till eftersök på skadeskjutet klövvilt samt till lydnad- och/eller bruksarbete.
Rasprofil Några idealvärden är inte fastställda ännu inom vår ras. På svart finns först nu tillräckligt med testade hundar för att kunna göra ett spindeldiagram, 52 hundar. Se bilaga 11. 155 p&s hundar är MH-testade. Vi har delat upp de p&s i tre diagram, före år 2000, 2000 2003 och 2004. Vissa moment skiljer sig, medan andra har förändrats med tiden. Se bilagor 12, 13, 14 och 15. Att bibehålla de mentala egenskaperna hos schnauzern Att få fram en rasprofil Att öka antalet mentalbeskrivna hundar genom att skapa tillfällen för mentalbeskrivningar Stämma av och göra ett nytt spindeldiagram efter varje 30-tal hundar som beskrivits, dock max 1 per år. Efter fem år skall dessa sammanställas och utifrån dessa göra grunden till rasprofilen. Rekommendera uppfödare att endast använda avelshundar som är mentalbeskrivna med önskvärt resultat Exteriör Schnauzern i Sverige idag stämmer bra in med vår rasstandard. Det som ibland kommer på tal är att hundarna är höga och pälsen är inte tillräckligt sträv.