Behov av förändring av lagstiftning som berör överförmyndarverksamheten

Överförmyndarnämnden Överförmyndarnämnden Tjänsteskrivelse 1(11) Jessica Nilsson 046-35 59 32 jessica.nilsson3@lund.se Behov av förändring av lagstiftning som berör överförmyndarverksamheten Sammanfattning Lagstiftningen som reglerar god man/förvaltarskap finns i Föräldrabalken som baserar sig på förmynderskapslagen som är från 1924. Den nu gällande föräldrabalken infördes 1950. Därefter har reformer av regelverket genomförts vid fyra tillfällen, dessa ändringar trädde i kraft åren 1975, 1989, 1995. Senaste ändringen av föräldrabalken trädde i kraft 2015 och gjordes efter en utredning om bättre förutsättningar för gode män och förvaltare. Någon generell översyn av lagstiftningen har inte gjorts och efter den senaste lagändringen kvarstår fortfarande många svårigheter. Samhällsutvecklingen har skapat behov som idag inte går att lösa utifrån lagstiftningen och utifrån tanken att uppdraget som god man/förvaltare ska vara ett lekmannauppdrag som utförs på fritiden. Den ökade gruppen av huvudmän med en komplex problematik medför att det inte alltid är möjligt att lösa behovet av hjälp genom ett lekmannauppdrag. Gränsvärdena för när huvudmannen ska betala arvodet är snävt utformat och medför att personer som behöver hjälp väljer att avstå från ett godmanskap då det medför en kostnad som de har svårt att betala. Under de senaste åren har det också uppmärksammats flera fall där systemet uppenbarligen brister både när det gäller överförmyndarens tillsyn men också hur ställföreträdare har skött sitt uppdrag. Barnkonsekvensanalys En förändring av lagstiftningen är i barnens intresse. Många av de vuxna huvudmännen som har god man eller förvaltare har barn som påverkas negativt om inte deras föräldrars rättigheter tas tillvara. När det gäller godmanskap för ensamkommande barn är det av stor vikt att det exempelvis finns möjlighet att snabbt fatta beslut om entledigande av en god man som inte på bästa sätt tar tillvara på barnets intressen. Ärendet Lagstiftningen som reglerar god man/förvaltarskap finns i Föräldrabalken som baserar sig på förmynderskapslagen som är från 1924. Den nu gällande föräldrabalken infördes 1950. Därefter har reformer av regelverket genomförts vid fyra tillfällen, dessa ändringar trädde i kraft åren 1975, 1989, 1995. Senaste ändringen av föräldrabalken trädde i kraft 2015 och gjordes efter en utredning om Postadress Besöksadress Telefon växel Internetadress e-post Box 41 Kiliansgatan 12 046-35 50 00 www.lund.se ofn@lund.se 22100 Lund

2(11) bättre förutsättningar för gode män och förvaltare. Någon generell översyn av lagstiftningen har inte gjorts och efter den senaste lagändringen kvarstår fortfarande många svårigheter. Lagstiftningen som reglerar godmanskap är ålderdomlig och lappad och lagad. Det finns ett behov av en generell översyn av lagstiftningen. Nedan redogör Överförmyndarenheten för ett urval av de svårigheter och behov av förändringar som uppmärksammats avseende nuvarande lagstiftning. Personer som har behov av stöd faller mellan stolarna Föräldrabalkens regler om god man och förvaltare täcker inte alltid in den ökade kategorin av enskilda med missbruks/psykisk problematik, varför denna grupp riskerar att falla mellan stolarna. Med den förändrade samhällsutvecklingen har det uppkommit en grupp huvudmän som riskerar att falla mellan stolarna i den nuvarande lagstiftningen. Flera lagändringar i exempelvis socialtjänstlagen tar fasta på den enskildes integritet och självbestämmande. Även ett godmanskap enligt föräldrabalken bygger på frivillighet och samtycke från den enskilde och godmanskapet innebär att den enskilde behåller sin rättshandlingsförmåga. Det finns idag en grupp huvudmän där det inte fungerar med ett godmanskap, men som inte uppfyller kraven för att kunna få förvaltare. Huvudmannen kan initialt ha samtyckt till ett godmanskap, men kan under tiden för förordnandet neka att ta emot hjälp ifrån sin gode man. Han/hon kan också under uppdraget företa rättshandlingar som försvårar för gode mannen att utföra sitt uppdrag, t.ex. ta ut pengar ifrån godmanskontot så att det uppstår svårigheter att betala räkningar. Huvudmannen kan också välja att avsluta godmanskapet om han/hon inte längre samtycker. I dessa fall måste godmanskapet upphöra eftersom det saknas samtycke. Hjälpbehovet kvarstår dock, men det är en allt för ingripande åtgärd med ett förvaltarskap. Med hänsyn till den allt svårare problematik t.ex. psykiska störningar och missbruksproblematik som flera huvudmän har, uppstår också ibland situationer där huvudmanen hotar eller utövar våld mot gode mannen. För dessa huvudmän är det tveksamt om ett godmanskap kommer fungera och det är samtidigt mycket svårt att rekrytera gode män till dessa uppdrag. Förvaltarskap blir ändå inte aktuellt då det av rätten bedöms vara en allt för ingripande åtgärd med hänsyn till den enskildes integritet. Dessa personer riskerar att bli utan hjälp samtidigt som deras sociala och ekonomiska situation förvärras.

3(11) Rekryteringssvårigheter Nuvarande lagstiftning bör förändras och anpassas för att möjliggöra en professionalisering av ställföreträdarna för att underlätta rekrytering vid komplexa uppdrag. Att vara ställföreträdare är ett frivilligt lekmannauppdrag. Med anledning av den ökande gruppen huvudmän med svåra psykiska diagnoser och missbruksproblematik har det blivit allt svårare för överförmyndaren att rekrytera personer som är villiga att åta sig uppdragen. I vissa fall är det inte huvudmannens problematik som medför svårigheter att rekrytera utan hotfulla anhöriga som motsätter sig att den enskilde har god man. Rekryteringssvårigheterna innebär generellt att hjälp och insatser kommer in för sent, då godmanskap/förvaltarskap först anordnas när den enskilde redan har blivit skuldsatt, vräkt etc. Med hänsyn till att antalet huvudmän med svårare problematik har ökat är det också svårt att hitta ställföreträdare som har rätt kompetens för att klara uppdragen. Vissa kommuner har löst detta genom så kallade Förvaltarenheter där personer, anställda inom kommunen tar uppdrag som ingen annan är villig att åta sig. Bolag som Optio AB har också bildats vilket skapat en professionalisering. Det finns blandade meningar om professionaliseringen är förenligt med gällande lagstiftning. Enligt föräldrabalkens regler ska en god man förordnas personligen. Enligt lagkommenteraren till 11 kap 12 föräldrabalken finns det inte något hinder att förordna en socialtjänsteman till god man. Däremot kan inte uppdraget knytas till en viss befattning. Kan en socialtjänsteman, på grund av att han lämnar sin befattning, inte ha kvar ett uppdrag som god man eller förvaltare, får han entledigas från uppdraget enligt reglerna i 19 och ersättas av en annan person. Enligt kommunallagen får inte kommuner ägna sig åt annat än sådant som är av allmänt intresse och inte heller sådant som finns reglerat i annan lagstiftning. Nuvarande lagstiftning bör således anpassas till dagens förhållanden och i den mån uppdragen bör kunna utföras inom ramen för en yrkesverksamhet måste också lagstiftningen anpassas för detta. Arvodering Föräldrabalkens regler avseende arvode till god man bör förändras för att underlätta för ställföreträdaren att ta ut sitt arvode, samtidigt som huvudmän med en knapp ekonomi inte ska få en sämre livssituation på grund av behovet av god man. Enligt 12 kap 16 föräldrabalken har förordnade förmyndare, gode män och förvaltare rätt till ett skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande. I

4(11) samma paragraf framgår det att om det inte finns särskilda skäl för något annat, ska arvode och ersättning för utgifter, inklusive de avgifter och skatter som utgår på dem, betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes beräknade inkomst under det år när uppdraget utförs överstiger 2,65 gånger prisbasbeloppet eller hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger prisbasbeloppet. I RH 2011:61 har hovrätten uttalat att det är den taxerade förvärvsinkomsten som avses med inkomstbegreppet enligt bestämmelsen, vilket innebär att grundavdrag enligt 63 kap inkomstskattelagen (1999:1229) inte ska beaktas vid fastställandet av den enskildes inkomst. Det är således huvudmannens inkomst före skatteavdrag som ska ligga till grund för vem som betalar arvodet. För 2016 uppgår prisbasbeloppet till 44 300 kronor vilket innebär att gränsvärdena för när huvudmannen själv ska betala arvodet är inkomster överstigande 117 395 kronor före skatteavdrag (9782 kronor per månad) alternativt tillgångar överstigande 88 600 kronor. Gränsvärdet för inkomst är enligt överförmyndarenhetens uppfattning mycket snävt. Efter ett skatteavdrag har huvudmannen endast c:a 6500 7000 kronor kvar att leva för, vilket understiger förbehållsbeloppet vid exempelvis utmätning hos Kronofogdemyndigheten. Gränsvärdet tar inte heller hänsyn till om huvudmannen har barn etc. Att gränsvärdet är så snävt innebär att många som behöver hjälp och som kan ha rätt till en ställföreträdare väljer att avstå från hjälpen. För den som har förvaltarskap, vilket är en tvångsåtgärd finns det inte någon valmöjlighet. Gränsvärdet medför också en svårighet för en god man att faktiskt ta ut sitt arvode, vilket i sin tur medför svårigheter att rekrytera lämpliga ställföreträdare. Av 12 kap 16 föräldrabalken framgår också att arvode och ersättning för utgifter som avser vård av någons rätt i oskiftat dödsbo ska betalas med dödsboets medel, om inte särskilda skäl föranleder något annat. Även här kan det uppstå svårigheter för ställföreträdaren att få ut sitt arvode från anhöriga som inte är villiga att betala. Vid svårigheter att få ut sitt arvode kan gode mannen bli tvungen att vända sig till Kronofogdemyndigheten och ansöka om betalningsföreläggande. En annan svårighet när det gäller den lagparagraf som reglerar arvoderingen är att det är svårt att på förhand veta hur stort arvodet kommer att bli. Enligt 12 kap 16 föräldrabalken framgår att beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmyndaren. Arvodesbeslutet fattas i efterhand, ofta ett helt år efter att uppdraget utförts. Det finns inga möjligheter i förväg att avtala om ett arvode. Detta medför att det är svårt för huvudmannen att ta ställning till huruvida han vill ha hjälp av en god man. Det innebär också svårigheter för den gode mannen att sätta av medel till sitt eget arvode. Det bör i sammanhanget även nämnas att domstolspraxis har gett ställföreträdare med F-Skattsedel rätt att få moms tillagt till sitt arvode.

5(11) Denna praxis är dock inte helt tydlig och bör förtydligas i lagstiftning. Om viss professionalisering sker bör denna problematik uppmärksammas. Handläggningstid En reglering av rimlig handläggningstid behövs i lagstiftningen för att öka rättssäkerheten för den enskilde. Det finns inget krav i lagstiftningen hur snabb handläggning som överförmyndaren ska ha i enskilda frågor. Landets överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnder arbetar under mycket olika villkor. Detta medför att handläggningstiden varierar mycket i landet och är beroende på hur mycket resurser en enskild överförmyndarverksamhet har. En av överförmyndarens huvudsakliga uppgifter är att utöva tillsyn över förmyndare, gode män och förvaltare för att motverka rättsförluster för de svagaste i samhället. En lång handläggningstid med exempelvis att granska årsräkningar kan medföra att en huvudman lider skada, då överförmyndaren inte förrän långt senare upptäcker om en god man misskött sitt uppdrag. Enligt 7 förvaltningslagen framgår att varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Långa handläggningstider medför att enskilda kan komma i kläm. Att korta handläggningstiderna är också viktigt för att myndigheteten ska undvika ärendebalanser som kan leda till ökade kostnader för ärendehanteringen. Det finns inte någon tydligare beskrivning i lagkommentarerna av vad snabb handläggning innebär. En lagstadgad tidsgräns hade medfört krav på kommuner att tillsätta tillräckliga resurser för att kunna driva verksamheten så att inte den enskilde lider några rättsförluster. Åtminstone för granskningen av årsräkningar hade en tidsgräns medfört en direkt ökning av rättssäkerheten för den enskilde. Svårigheter för ställföreträdare att frånträda uppdraget Föräldrabalkens regler bör förändras för att förenkla för en god man att kunna bli befriad från sitt uppdrag. Enligt 11 kap 19 har en god man eller förvaltare rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Om godmanskapet eller förvaltarskapet ska fortsätta, är den gode mannen eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts, om inte annat föreskrivs i 19 a.

6(11) Enligt 11 kap 19 a gäller inte skyldigheten enligt 19 andra stycket att kvarstå som god man eller förvaltare, om en god man som har förordnats enligt 4 eller en förvaltare har skälig orsak att bli entledigad innan en ny god man eller förvaltare har utsetts. Enligt lagkommentarerna ska det vid bedömningen av om det finns en sådan skälig orsak göras en avvägning mellan de skäl som ställföreträdaren har för att uppdraget ska upphöra och den enskildes behov av att det kontinuerligt finns en ställföreträdare förordnad. Omständigheterna kan vara sådana att ställföreträdaren har en rätt att omedelbart frånträda sitt uppdrag. Så kan vara fallet när en ställföreträdare t.ex. ska tillträda en tjänst som på grund av jäv omöjliggör ett fortsatt uppdrag eller om han eller hon har drabbats av allvarlig sjukdom. Även den enskildes agerande kan föranleda att ställföreträdaren har rätt att omedelbart bli entledigad, t.ex. om huvudmannen allvarligt hotat eller utövat våld mot ställföreträdaren som gör att det bedöms omöjligt att fortsätta uppdraget. Sker ett entledigande med stöd av första stycket, ska godmanskapet eller förvaltarskapet upphöra, om överförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon annan som är lämplig och som vill åta sig uppdraget. En svårighet är att det ofta tar lång tid att hitta ny ställföreträdare som kan överta uppdraget. Förutsättningarna för rekrytering ser olika ut för olika överförmyndare i landet. Handläggningstider hos överförmyndaren gör att en god man/förvaltare får kvarstå under lång tid, med skyldighet att agera och sköta sitt uppdrag som vanligt. Det finns behov av att som god man kunna bli befriad från uppdraget inom en viss tid, inte enbart i de fall där man kan ansöka om att bli entledigad från sitt uppdrag genom 11 kap 19 a FB. Otvistiga godmanskap bör kunna avgöras av överförmyndaren Godmanskap enligt 11 kap 4 föräldrabalken, som inte är tvistiga bör kunna avgöras av överförmyndaren för att möjliggöra en snabbare handläggning. Beslut om att anordna och förordna god man enligt 11 kap 4 föräldrabalken fattas av tingsrätten. Beslut om övriga godmanskap fattas av överförmyndaren. En ansökan om god man för en person med sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd och liknande förhållanden kommer oftast i fråga först när den enskildes behov av insatser funnits en längre tid och generellt kommer insatserna in för sent. Eftersom det är tingsrätten som fattar beslut om anordnande av godmanskap är det också rätten som har utredningsansvaret (11 kap. 16 FB) och ska därmed inhämta de yttranden och underlag som behövs för att fatta ett beslut om godmanskap. Rätten får enligt 11 kap. 17 a förelägga överförmyndaren att inhämta de yttranden som anges i 16 andra stycket och utredning enligt 17, t.ex.

7(11) läkarintyg. Eftersom tingsrätten använder denna möjlighet i allt större utsträckning och överförmyndaren utför den huvudsakliga utredningen till tingsrätten, bör också överförmyndaren ha möjlighet att fatta beslut om att anordna god man i de ärenden som är av okomplicerad art, t.ex. när det finns en egen ansökan om god man och underlaget styrker ett behov. Skriftväxlingen mellan tingsrätten och överförmyndaren tar onödig tid i anspråk och medför att den enskilde får vänta onödigt länge på ett beslut. Behov av snabbare beslutsordning Föräldrabalkens regler bör förändras för att möjliggöra att ordförande i en överförmyndarnämnd får delegation att avgöra brådskande ärenden. Föräldrabalkens regler bör också förändras för att möjliggöra delegation till handläggare att fatta interimistiska beslut om entledigande. Enligt 6 kap. 36 Kommunallagen får en nämnd uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som nämnden har utsett att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande, att nämndens avgörande inte kan avvaktas. Överförmyndarnämndens möjlighet att delegera framgår av 19 kap 14 föräldrabalken. I denna paragraf framgår att Överförmyndarnämnden får uppdra åt en ledamot, en ersättare som har kallats till tjänstgöring eller en kommunal tjänsteman med den kompetens som behövs att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden. Överförmyndaren får på motsvarande sätt uppdra åt en kommunal tjänsteman med den kompetens som behövs att avgöra ärenden på överförmyndarens vägnar. Det finns däremot ingen motsvarande reglering i föräldrabalken som i kommunallagen att ordförande kan få delegation att fatta beslut i brådskande ärenden. Med tanke på att en ensam överförmyndare har samma beslutsrätt som en överförmyndarnämnd, bör det vara möjligt för nämnden att delegera beslutsrätten i brådskande ärenden till ordföranden. Överförmyndarnämnden/Överförmyndaren är en kommunal förvaltningsmyndighet och kommunallagens bestämmelser gäller om inte annat sägs i annan lagstiftning, t.ex. i föräldrabalken. Föräldrabalkens regler går således före bestämmelserna i Kommunallagen. Ett exempel på ett brådskande ärende inom överförmyndarverksamheten är ett entledigande av en god man eller förvaltare. Det är inte möjligt enligt föräldrabalkens regler att delegera ett beslut enligt 11 kap 20 föräldrabalken att entlediga eller skilja en god man eller förvaltare från sitt uppdrag. När tjänsteman upptäcker oegentligheter i utförandet av uppdraget kvarstår ställföreträdaren idag, tills nämnden är sammankallad och kan fatta ett beslut. Om det är lång tid till nästa nämndsammanträde måste man sammankalla till extra möte.

8(11) Förfaringssättet fördröjer entledigandet vilket skapar en rättsosäkerhet eftersom det är stor risk att huvudmannen lider skada innan ställföreträdaren har hunnit entledigas. Vid godmanskap för ensamkommande barn är detta synnerligen viktigt då hänsyn ska tas till barnperspektivet. Överförmyndarenheten föreslår därför att man inför möjlighet för överförmyndarnämnden att delegera till ordförande i nämnden att fatta beslut i brådskande ärenden. Överförmyndarenheten föreslår också att regleringen i föräldrabalken avseende delegation förändras för att möjliggöra att beslut om entledigande av ställföreträdare kan tas interimistiskt av en handläggare om det är uppenbart att en fördröjning kan medföra att den enskilde lider skada. Även om det finns en ordförandedelegation skulle den enskilde kunna lida skada om ordförande inte har möjlighet att fatta beslut samma dag. Behov av fler än en ställföreträdare för ensamkommande barn Lag om god man för ensamkommande barn bör förändras för att möjliggöra att mer än en person kan vara förordnad till god man. Ställföreträdarskap för barn under 18 år regleras i föräldrabalken. Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller 18 år. Ett barn under 18 år kan inte rättshandla och därmed företräda sig själv i olika sammanhang och behöver därför en ställföreträdare. I de allra flesta fall har föräldrarna denna funktion. Om barnets båda föräldrar är dess vårdnadshavare är de också förmyndare. De utövar då förmynderskapet gemensamt. Om en förälder dör eller exempelvis blir entledigad från sitt uppdrag som förmyndare blir den andre föräldern ensam förmyndare. Om föräldern inte klarar att utöva förmynderskapet ensamt kan en medförmyndare utses. För barn som kommer ensamma till Sverige utan föräldrarna förordnas istället en god man, enlig lag om god man till ensamkommande barn, Den gode mannen går in i vårdnadshavarens och förmyndarens ställe. Det saknas en möjlighet i lag om god man för ensamkommande barn att ha två ställföreträdare förordnade för barnet. Detta innebär att barnet helt saknar en ställföreträdare om den gode mannen kortvarigt är förhindrad att utföra sitt uppdrag, t.ex. vid en resa/semester. Detta innebär att om en god man reser bort under en kortare tid bör han/hon entledigas ifrån sitt uppdrag som god man och en ny person förordnas, vilket inte alltid är i barnets bästa intresse. Att entlediga den gode mannen och utse en ny person innebär att barnet får ytterligare en vuxen person som han/hon ska skapa tillit till. Det är vidare inte rimligt att den som frivilligt tagit på sig ett uppdrag som god man för ett ensamkommande barn, ett uppdrag som i grunden är ideellt, inte ska ha någon möjlighet att ta en kortare tids

9(11) ledighet från detta uppdrag. Överförmyndarenheten föreslår därför att det införs möjlighet i lagen att förordna två gode män för barnet. Ställföreträdarregister Lagstiftningen bör ge stöd för att upprätta ett landsomfattande register över de personer som har uppdrag som god man/förvaltare. Lagstiftningen bör också reglera hur många uppdrag som en ställföreträdare högst får ha. Det är idag inte rättsligt reglerat hur många uppdrag som en ställföreträdare får ha. Ett av problemen med att en ställföreträdare har många uppdrag är att det är svårt att ha en överblick över huvudmännens livssituation och därmed uppstår svårigheter för ställföreträdaren att bevaka huvudmannens rättigheter. Det finns inte heller ett landsomfattande register över vilka uppdrag som ställföreträdaren har. Detta innebär att även om en enskild överförmyndare bestämmer ett högsta antal uppdrag kan ställföreträdaren ha fler uppdrag i andra kommuner. Med ett nationellt ställföreträdarregister hade överförmyndarverksamheter i hela landet getts möjlighet att kontrollera hur många uppdrag en ställföreträdare har sammanlagt och begränsa antalet uppdrag, antingen inom en lagstiftad gräns eller inom den gräns som verksamheten bestämt som lämplig. Förstärkt sekretess mot anhöriga Sekretessen som avser överförmyndarverksamheten bör förstärkas så att inte anhöriga längre har en ovillkorlig rätt att ta del av huvudmannens handlingar som förvaras hos överförmyndaren. Bestämmelser om sekretess återfinns för överförmyndarna i 32 kap. 4-5 Offentlighets- och sekretesslagen (OSL). I 4 presumeras att uppgifter om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden inte lämnas ut, s.k. stark sekretess. Uppgifterna kan avse både huvudmannens och/eller ställföreträdarens förhållanden eller uppgifter om någon annan person. 5 stadgar att utan hinder av sekretessen som sägs i 4 har den enskilde själv, om han eller hon fyllt sexton år, och har god man eller förvaltare, rätt att ta del av de handlingar som rör ställföreträdarskapet och som förvaras hos överförmyndaren. Den rätten har också den enskildes make, sambo och närmaste släktingar, 16 kap 7 FB. Med närmaste släktingar avses barn, föräldrar och syskon. Finns inte någon av dessa får kretsen utvidgas. Det är en ovillkorlig rätt för dessa personer att få ta del av handlingarna och överförmyndaren kan inte inskränka den på något sätt.

10(11) Detta innebär att handlingar som finns hos överförmyndaren kan lämnas ut till anhöriga mot den enskildes vilja vilket strider mot den personliga integriteten. I vissa fall skulle det även kunna innebära en fara för den enskilde att uppgifterna lämnas ut. Sekretessen som avser överförmyndarverksamheten bör därför förstärkas så att inte anhöriga längre har en ovillkorlig rätt att ta del av huvudmannens handlingar som förvaras hos överförmyndaren. Otydlighet i uppdraget som ställföreträdare och olikheter i tillsynen från överförmyndaren Ett förtydligande behövs i lagstiftningen avseende tillsynsmyndighetens (Länsstyrelsens) stödjande roll för överförmyndaren. Enligt 19 kap 17 föräldrabalken framgår att Länsstyrelsen ska stödja överförmyndaren och överförmyndarnämnderna i sin verksamhet och främja en enhetlig rättstillämpning. Det bör förtydligas i lagstiftningen vad detta innebär. Det saknas idag en enhetlighet mellan överförmyndarna i tillämpningen av lagen, vilket skapar en rättsosäkerhet. Tillsynsmyndigheten bör ha ansvaret för att utfärda allmänna råd eller vägledningar inom överförmyndarverksamheten för att tydligare beskriva ställföreträdares och överförmyndarens uppdrag. Tillsynsmyndigheten bör också utfärda enhetliga blanketter och informationsmaterial, vilket hade ökat rättssäkerheten, effektiviserat verksamheten och skapat en enhetlighet för landets överförmyndare. Om en sådan roll inte kan tas av länsstyrelsen bör det övervägas om en annan tillsynsmyndighet ska inrättas. Lagstiftningen behöver förtydligas avseende vilka typer av beslut som hör till sörja för person, förvalta egendom respektive bevaka rätt för att öka rättssäkerheten för huvudmännen. Avsaknaden av tydligheten i lagstiftningen medför svårigheter för ställföreträdaren att förstå vad som faktiskt ingår i hans/hennes uppdrag, men skapar också en otydlighet för vad överförmyndaren särskilt ska beakta vid sin tillsyn. Otydligheten i lagstiftningen medför att informationen till ställföreträdaren, om vad som ingår i uppdraget blir godtycklig och beror på vilken kommun som ansvarar för tillsynen. Det leder också till att tillsynen ser olika ut beroende på vilken överförmyndare som utövar den. Det finns således ett behov av att klargöra uppdragets omfattning både för ställföreträdare som har ett sådant uppdrag men också för överförmyndaren som ska utöva tillsynen.

11(11) Slutsats Redogörelsen ovan är urval av de problem som dagens åldrade lagstiftning medför, såväl för ställföreträdarna som för överförmyndarna vid tillsynen över uppdragen. Det finns ytterligare problem i gällande lagstiftning som inte har belysts i skrivelsen. De flesta gode män utför sitt uppdrag på ett bra sätt med stort engagemang men under den senaste tiden har det blossat upp en debatt i media som visat både på ställföreträdare som missbrukat sin ställning och utnyttjat huvudmännen och på att överförmyndarens tillsyn varit otillräcklig och direkt bristfällig. Det behövs en lagstiftning som är tidsenlig och anpassad efter nutidens behov. Lagstiftningen behöver också förändras för att öka kvaliteten i överförmyndarens tillsyn och som är förebyggande för att minska risken för ställföreträdarna att göra fel. Den senaste tidens debatt i media visar hur stort behovet är av att göra en generell översyn av lagstiftningen för att komma till rätta med problemen och anpassa lagstiftningen till det behov som finns i dagens samhälle. Överförmyndarenheten i Lund önskar att en utredning tillsätts skyndsamt för att se över föräldrabalkens regler gällande överförmyndare och ställföreträdare. Utredningen bör ha uppdraget att göra en ordentlig översyn över hela regelverket i syfte att skapa en ändamålsenlig och modern överförmyndarverksamhet. Överförmyndarenhetens förslag till beslut att översända överförmyndarenhetens tjänsteskrivelse till justitiedepartementet. Överförmyndarenheten Jesper Jacobsson Administrativ chef Jessica Nilsson Enhetschef