Innehåll Fakta & innehåll sid 1 Framsida sid 2 Förord sid 3 (2) Personer & ord sid 4 (3 4) Huvudtext sid 5-10 (5 15) OBS: Många sidor med mycket färg. Fakta om e-boken Titel: Birka Ansgars monument på Björkö 1874 Totalt antal pdf-sidor: 10 st. Format: Liggande A4. Storlek: 2 Mb. Utgivare: E-boksbiblioteket.se & Virvelvind Förlag Uppdaterad: 2012-09-24. Originaltext publicerad: 1874. Författare: Gustaf Henrik Mellin (1803 1876). Guideböcker till historiska platser Heliga vägen guidebok till Lysekils berömda hällristningar Det är ett av världens mest hällristningstäta områden med 12 stora ristningar inom bara en kilometer. Alla ristningarna ligger längs en kilometerlång väg som kallas för den heliga vägen. I den här guideboken får du veta allt om Lysekils mest berömda hällristningar och de andra fornminnena i närheten. Sveriges 33 mest sevärda vikingaplatser Under vikingatiden var Sverige en av världens mest spännande områden. Här kan du också uppleva den här dramatiska tiden genom att besöka de vilda vikingarnas gravar, vägar, monument och befästningar. I guideboken 33 MEST SEVÄRDA VIKINGAPLATSERNA I SVERIGE får du tips på de bästa platserna att besöka. Greby gravfält Greby gravfält utanför Grebbestad i Bohuslän beskrivs ofta som det vackraste i Sverige. Den här guideboken handlar om gravfältet, dess många resta stenar och om utgrävningarna här på 1800-talet. Du får kartor, historik och spännande sägner om blodiga slag. Tanums hällristningar I trakten kring Tanum finns Sveriges största koncentration med hällristningar och har dessutom utsetts till världsarv. Det här är en praktisk guidebok till de största ristningarna. Boken innehåller massor av kartor, bilder och praktisk info för dig som vill besöka de berömda hällristningarna i Vitlycke, Litsleby, Fossum och Aspeberget. Hilmas Alaska guidebok om guldgräverskan och trädgården av cement I mer än 80 år har tusentals besökare kommit hit för att se den galna trädgården utanför Strömstad som guldgräverskan Hilma Svedal byggde med 100-tals ton cement. Det här är en praktisk guidebok som är gjord för ditt besök med massor av foton, historik och kartor. Mer info: www.virvelvind-forlag.se
DIGITAL E-BOK FRÅN WWW.E-BOKSBIBLIOTEKET.SE Birka Berättelse om Ansgars monument på Björkö 1874
FÖRORD Björkö är ett av Sveriges mest besökta fornminnen men är mest berömt som Birka. I början av 1800-talet firade man den svenska kyrkans tusen-årsjubileum genom att resa ett minnesmärke. Ansgars-monumentet i dag. Den här e-boken berättar både om Birkas historia och om Sveriges förste ärkebiskop Ansgar. Berättelsen om Ansgar är extra spännande eftersom den är en av ytterst få skriftliga berättelser från den svenska förhistorien. Du får läsa både om svenska och kontinentala kungar, vikingarnas vilja att omvända sig till kristendomen och hur illa det gick för de första missionärerna. Berättelsen i den här e-boken publicerades första gången 1874 och handlar till stor del om det monument som restes på Björkö i början av 1800-talet. Ansgars monument står fortfarande kvar och går inte att missa om du besöker ön. Texten skrevs troligen av prästen och författaren Gustaf Henrik Mellin som var en av tidskriften Svenska Familj-Journalens medarbetare. Trevlig läsning Mikael Jägerbrand Redaktör mikael@jagerbrand.se Copyright 2009 Mikael Jägerbrand/Virvelvind Förlag, Lysekil Den här e-boken publicerades digitalt 2008, och uppdaterades i december 2009 och den 24 september 2012. Berättelsen är hämtad ur tidskriften Svenska Familj-Journalen 1874. Originalets titel: Ansgarii monument på Björkö Författare: Gustaf Henrik Mellin (1803-1876)
LITE ORD & PERSONER Aln. Längdmått. En aln är 59 cm. Ansgar. [801 865] Tysk missionär som gjorde en av de första missionärsresorna till Sverige. Det mesta av vår kunskap om Ansgar kommer från biografin Vita Anskarii som skrevs av ärkebiskopen Rimbert. Björkö. Ön Björkö i Mälaren har länge utpekats som platsen för handelsstaden Birka. Det enda sättet att ta sig hit är med båt. Under sommaren går flera turer per dag med Strömma kanalbolag. Birka och grannön Adelsö är sedan 1993 skyddade som världsarv. Carl den store. [742 814] Kallas i dag Karl den store och var kung i det frankiska riket samt romersk kejsare från år 800. Han regerade över ett rike som omfattade stora delar av Frankrike, Tyskland och Italien. DCCCXXIX. Det latinska årtalet som ristats in på monumentet är 829. Fot. Längdmått. En fot är 29,6 cm. Gregorius IV. [död 844]. Påve i katolska kyrkan från 827 till sin död 844. Gregorius IV införde firandet av Alla helgons dag i den kristna kyrkan. Han ligger begravd i Peterskyrkan i Rom. Karl XIV Johan. [1763 1844] Den kung som godkände monumentet år 1834 är Karl XIV Johan. Kyndelsmessodagen. Kallas i dag för Kyndelsmässodagen och inföll förr i tiden den 2 februari. Ludvig den fromme. [778 840] Kejsare i det tysk-romerska riket 813 840 och son till Karl den store. Ludvig den tyske. Adelsö Hovgården Birka Södertälje Vårby Stockholm [804 876] Kung i det östfrankiska riket 817 876. Var son till Ludvig den fromme. MDCCCXXXIV. Det latinska årtalet som ristats in på monumentet är 1834. Pallium. En krage eller ett band som bärs av ärkebiskopar i den katolska kyrkan. Bandet vävs av ull från särskilda kloster-lamm. Riksdaler banko. En riksdaler banko från 1834 motsvarar i dag nästan 400 kronor. Kostnaden för monumentet på 1 750 riksdaler skulle i dag motsvara omkring 700 000 kronor. 3 4
ANSGARS MONUMENT Ursprungligen publicerad 1874 i Svenska Familj-Journalen en 28 November 1830 begick svenska kyrkan en jubelhögtid, den första i sitt slag inom Svea bygd och som först efter tusen år, måhända aldrig, skall återkomma: den afsåg nemligen att fira kristendomens införande i Sverige 830 genom munken Ansgarius. De nordiska vikingarnas vilda härjningar hade spridit enorm förskräckelse öfver hela Europa, ja öfver en del af Afrikas kustländer. Carl den store, frankernas konung, longobardernas, bäjrarnes och sachsarnes besegrare, den spanska kristenhetens förhoppning, avarernas skräck, Medel hafsöarnas och den romerska kyrkans skyddsherre, egde blott en suck öfver dessa nordiska röfvares och äfventyrares ofog. Hans efterträdare, kejsar Ludvig den fromme, sammankallade 817 ett möte i Aachen, för hvars öfverläggningar nordens omvändelse till kristendomen var föremålet. Såsom villkor för sitt bistånd åt den från sin tron fördrifne danske konungen Harald Klack fordrade kejsar Ludvig att han skulle låta döpa sig tillika med hela sin svit. Ludvig stod sjelf fadder vid den landsflyktige jutske konungens dop, som förrättades i Mainz 826 af stadens erkebiskop Ottokar. På detta sätt inleddes missionsverksamheten bland danskarna. Från konung Björn på Håga (eller på Högen), konung Emund den förstes medregent och broder, kommo ett par år senare svenska sändebud till kejsaren för att begära undervisare i kristna läran, för hvilken svenskarna genom hemkomna ledungsfarares och kristna fång ars berättelser fattat tycke. Munken Ansgarius, på den tiden föreståndare för en missionsskola i Danmark, blef nu missiverad till Birka, dit han anlände på hösten 829, och der han under det följande året förkunnade evangelium med den framgång, att sjelfva ståthållaren i staden, Hergeir, antog den nya läran och på egen grund uppbyggde det första kristna tempel i vårt land. I början af år 831 lemnade Ansgarius Sverige för att intaga det af kejsar Ludvig inrättade erkebiskopssätet i Hamburg, hvilket biskopsdöme, utom några tyska orter, skulle omfatta hela norden. Det var sålunda det största 5 6
Ansgarii monument på Björkö i Mälaren. Teckning af C. S. Hallbeck. 7 8
biskopsstift, som någonsin funnits i Europa. Påfven Gregorius IV gillade och stadfäste den kejserliga utnämningen, sände Ansgarius pallium och biskopsmössan samt förordnade honom till sin legat öfver allt folk i norr och öster. På grund af denna utnämning kan Ansgarius anses för den förste erkebiskop i Sverige. Under styrelsen af de delar af hans vidsträckta stift, som lågo honom närmast, glömde han icke den späda hjord, han samlat och bildat i vårt land. En Gautbert förordnades af honom till svenska kyrkans öfverhufvud under namnet Simon och afreste i sin systerson Nithards sällskap samt med påfvens och kejsarens bifall till Birka, der de blefvo vänligt mottagna af konung Björn samt bedrefvo med mycken kraft sitt omvändelseverk. Då våra missionärer någon tid vistats på platsen uppstod dock, i följd af den religiösa söndringen, ett upplopp i staden, hvarvid biskop Simons hus blef plundradt samt hans medbroder och anförvandt Nithard Sveriges förste martyr i hans åsyn mördad. Biskopen sjelf blef med sitt folk lagd i bojor och såsom landsflyktig förd öfver gränsen. Efter dessa våldsgerningar var Sverige i sju år utan lärare. Ehuru vid denna tid sjelf hemsökt af svåra prövningar (hans erkebiskopssäte Hamburg blev nemligen sköfladt af nordiska vikingar och hans inrättnignar på andra tyska orter förstörda af verdsligt sinnade läns herrar), hade Ansgarius dock äfven härunder tänkt på vårt fädernesland och till Birka afsändt eremiten Argarius; men denne stannade der endast så lång tid som behöfdes för att till en kristlig hädanfärd bereda den på sitt yttersta liggande fromme ståthållaren Hergeir. Med denne ädle man föll den kristna sakens bästa stöd, och efter hans bortgång hotade det gamla mörkret att åter inbryta. Då rustade sig den oförskräckte och varmt nitälskande erkebiskopen till en ny svensk resa. Försedd med ett rekommendationsbref från konung Ludvig den tyske och i sällskap med ett sändebud från konungen af Danmark begaf sig Ansgarius mellan åren 850 och 860 för andra gången till Birka och sökte audiens hos konung Olof Björnsson, Erik Väderhatts medregent. Vid första företrädet, som blott med möda beviljades honom, blef han mottagen med en köld som gränsade till motvilja, men några dagar derefter hade han den nåden att se konungen på middag. Vid detta tillfälle bragtes den kristna angelägenheten på tal, och sedan några lämpliga skänker, hvilka konung Ludvig medsändt, blifvit konungen förärade, förklarade denne, att han för sin del icke vore obenägen för saken; men, sade han, svenskarna äro ömtåliga om sin frihet; Gautbertska upproret är ännu i färskt minne; man måste vädja till gudarna och folket. Appellen till gudarna skulle ske genom lottkastning: beslutet härom kunde visserligen betraktas såsom en framgång, men det var i sjelfva verket att sätta mensklighetens högsta och vigtigaste angelägenhet på spel. 9 10
Ringmurens norra del af den Ansgarii monument omgifvande Fornborgen på Björkö. Teckning af C. S. Hallbeck. Medan rådet och landets äldste skramlade med tärningarna stod Ansgarii kaplan och biograf Rimbert vid altaret och välsignade sakramentet, darrande af oro öfver ut gången; men Ansgarius intalade honom mod och hopp. Då slagningen strax derefter verkställdes under bar himmel, stod Ansgarius på afstånd och bad; men då han väcktes ur sin andakt, hade kristendomen redan vunnit partiet. Derpå föredrogs saken på ett landsting inför den samlade menigheten. Tankarna voro att börja med mycket delade, men på en vördig gråhårsmans framställning, hurusom många ibland dem emottagit den främmande gudens hjelp, så ofta han blifvit anropad, och hvilken fördel det skulle vara att i egna hemvist erhålla en undervisning, som dittills med faror och besvärligheter måst köpas i främmande land, biföll folket slutligen den kristna lärans obehindrade förkunnande. Sedan ett dylikt ting med samma framgång blifvit hållet i Göta rike, lemnade konung Olof en plats i Birka för en kyrkobyggnad, och Ansgarius erhöll dessutom tillstånd att uppbygga kyrkor, tillsätta prester och döpa alla som det önskade. Äfven efter sin sista afresa från Sverige höll Ansgarius allt fortfarande ett vaksamt öga på den unga svenska kyrkans angelägenheter, och ända till de sista stunderna af hans lif utgjorde nordens omvändelse dag och natt föremålet för hans tankar och samtal. Ansgarius af- 11 12
hang med tusenårsfesten. För insamling af medel till uppresande af denna minnesvård påbjöds en allmän kollekt, och de på detta sätt sammanbragta medlen, omkring 1,750 riksdaler banko, voro för ändamålet tillräckliga. Kongl. Maj:ts stadfästelse på ritningen till monumentet är daterad den 7 Maj 1834, således på månaden jemt ett tusen år efter Ansgarii erkebiskopsutnämning. Monumentet intog samma år sin bestämda plats på Björkö i Mälaren, hvilken ö tillhör Adelsö församling i Stockholms län och är belägen tre mil från hufvudstaden. Orsaken, hvarför Ansgarii-monumentet blifvit upprest på nämde ö, är den förmodan flere af våra äldre fornforskare med anledning af namnlikheten hyst, att Björkö skulle vara detsamma som Birka. De arkeologiska undersökningar, som på den allra sista tiden blifvit anställda på denna intressanta ö, hafva åtminstone icke vederlagt denna förmodan: man finner der en jordareal af tolf tunnland uppfylld med en oerhörd massa afskräde efter menskliga måltider samt ett par stora fält bokstafligen öfversållade med ättehögar och stensättningar, det ena som det andra antydande en synnerligt manstark befolkning, det hela mot landsidan kringgärdadt af befästningar. Der saknas icke ens den för det gamla Birka karakter iserande andra borgen, i hvilken invånarne och köpmännen vid fiendtliga öfverfall togo sin tillflykt och offrade åt sina gudar för att få hjelp mot faran: det är just det, af en ringled kyndelsmessodagen år 865, sextiofyra år gammal, i Bremen, dit hans erkebiskopssäte efter Hamburgs förstöring blifvit flyttadt.*) Efter sin död blef han upptagen bland helgonens antal och hade under katolska tiden sin årliga fest i Tyskland, Danmark och Sverige; men efter refor mationen råkade han i samma förgätenhet här i norden som alla de andra helgonen, så att, då hans lefnads stora bedrift skulle firas, en af hans minnestecknare sanningsenligt kunde säga att icke hälften af Sveriges inbyggare kände Ansgarii namn. Genom nämde fest framdrogs det ur sin oförtjenta glömska, och 1830 års milleniarfest innefattade sålunda tillika ett försoningsoffer åt nordens förste apostels skugga. Den härigenom i hvarje svenskt hjerta väckta tacksamma hågkomsten har erhållit ett varaktigt yttre vittnesbörd i det monument, af hvilket vår teckning framställer en afbildning, och hvartill ideen uppstod i närmaste samman- *) Född af förnäm slägt i Picardie i Frankrike den 8 September 801, hade Ansgarius, som tidigt visade ett religiöst svärmiskt sinne, erhållit sin uppfostran i Corbey, ett benediktinerkloster mellan Péronne och Amiens. På sitt nittonde år blef han öfverläkare vid S:t Petri skola i Corbey, sålunda delande sin tid mellan undervisning och fromma betraktelser. Vid denna tid anlades ett munkkloster vid Weserfloden i Westphalen och Paderborns församling, hvilket erhöll namn af det nya Corvey, emedan dess befolkning var en utskickad koloni från det gamla vid Sommefloden. Ibland dessa nybyggare var Ansgarius, som på en gång här var öfverlärare vid skolan och klosterkyrkans predikant. Härifrån kallades han af kejsar Ludvig den fromme vid 25 års ålder till apostlaembetet i norden. 13 14
mur skyddade höga berg, på hvilket Ansgarii-monumentet är upprest. Det af ett jernstaket omgifna monumentet håller med fotställningen sex och en half alnar i höjden och är af inhuggen granit. Midt i korset står årtalet DCCCXXIX och i ringen följande inskrift: Minne af Ansgarius, christendomens apostel i norden. Nederst står: Upprest MDCCCXXXIV. På frånsidan af ringen står: Medan I hafven ljuset, tron på ljuset, att I mågen blifva ljusets barn, och i midten: Joh. XII. 36.. g. 15