Domsagohistorik Mora tingsrätt

Domsagohistorik Mora tingsrätt Text: Elsa Trolle Önnerfors Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007 Eva Löfgren Ylva Blank Henrik Borg Elsa Trolle-Önnerfors Johanna Roos 1

Mora tingsrätt Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007 Utvecklingen fram till slutet av 1700-talet På landskapslagarnas tid var Svealand indelat i land och hundraden. 1 Under medeltiden utgjorde Dalarna ett enda hundrade. I hundradet fanns emellertid tre domkretsar (tredingar). Senare utgjorde de olika socknarna hundradets domkretsar. 2 Sverige fick en enhetlig domstolsorganisation på landsbygden då Magnus Erikssons landslag infördes på mitten av 1300-talet. I Dalarna fick man emellertid inte någon häradsindelning även om de andra delarna av landslagen trädde i kraft. På 1300-talet började man dock att hålla ting i socknarna istället för i tredingarna. Socknarna motsvarade alltså. Man övergick också till att kalla domhavanden för häradshövding. Det fanns inte något gemensamt tingsställe för Dalarna, utan häradshövdingen reste runt i landskapet och höll sockenting. 3 Eftersom Dalarna hade en annan rättslig organisation/terminologi än resten av Svealand, så fick Karl XI:s reform 1680 inte samma genomslagskraft i Dalarna som i resten av landet. Rättsskipningen i landskapet sköttes sedan 1625 av två landsdomare, även kallade lagläsare. 1682 erhöll dock en av domarna titeln häradshövding. I och med detta erkände Dalarna (Kopparbergs län) officiellt de principer som resten av Svealand antagit genom 1680 års reform. Det dröjde dock till 1686 innan reformen var slutgiltigt genomförd. Båda domhavanden fick då titeln häradshövding. 4 På 1680-talet var Dalarna indelat i två domsagor: Kopparbergs östra och Kopparbergs västra domsaga. 5 Vissa förändringar genomfördes inom domsagorna 1687 då Säters, Folkare, Husby och Hedemora överfördes från den östra domsagan till den västra. 6 Tingslagen återfördes emellertid 1799 dels till den östra domsagan, dels till den västra. 7 Nås och Malungs domsaga På 1800-talet började den västra domsagan att kallas för Västerdalarnes domsaga, och domsagans omfattning var oförändrad från slutet av 1700-talet fram till början av 1900-talet. De som ingick i jurisdiktionen 1799 var fyra till antalet: Näs, Järna och Floda (förkortades till Nås 1894 8 ), Malungs, Lima och Äppelbo (förkortades till Malungs 1894 9, Grangärde samt Norrbärke och Söderbärke. 10 1902 beslutades att Västerdalarnes domsaga skulle delas upp i två nya domsagor. Grangärde, Norrbärke och Söderbärke bildade en egen jurisdiktion under benämningen Smedjebackens domsaga. Namnet ändrades emellertid till Västerbergslags domsaga redan två år senare (1904) (Västerbergslags domsaga, se Ludvika tingsrätt). De resterande en, Nås och Malung, bildade Näs och Malungs domsaga 1902. 11 1 Inger, 1997, s. 44. Götaland var å andra sidan indelat i land och häraden. 2 Inger, 1997, s. 45. 3 Inger, 1997, s. 47. Jfr Almquist, 1954, s. 160. 4 Jfr K.Br. den 28/4 1686 (Almquist, 1954, s. 165). 5 I Kopparsbergs västra domsaga ingick följande : Nås, Järna, Floda, Malung, Lima, Äppelbo, Grangärde, Norrbräke och Söderbräke. Kopparbergs östra domsaga omfattade en Säter, Folkare, Husaby, Hedemora, Skedvi, Kopparberg, Vika, Svärdsjö, Sundborn, Torsång, Tuna, Leksand, Gagnef, Rättvik, Mora, Orsa, Älvdalen och Särna (Almquist, 1954, s. 167). 6 Almquist, 1954, s. 167 7 K.Br. den 4/12 1798 (Almquist, 1954, s. 165). 8 Bihang till SFS 1893 nr 26. 9 Bihang till SFS 1893 nr 26. 10 Almquist, 1954, s. 166f. 11 Bihang till SFS 1901 nr 64. 2

Nås Nås höll till en början ting i byn Haga där för övrigt landsfiskalens bostad också var belägen. 1766 uppfördes ett tingshus i Nås. Huset användes även som sockenstuga. I början av 1800-talet var byggnaden dock förfallen men det dröjde ända till 1879 innan huset revs och byggdes om. Tingshuset fick nu två våningar och övernattningsrum för nämndemännen. Dessvärre förstördes tingshuset i en brand i februari 1979. Efter branden hyrde tingsrätten en sal i Medborgarhuset i Nås där ting numera hålls. I samband med tingsrättsreformen 1971 fördes området för Nås över till Ludvika tingsrätt (se Ludvika tingsrätt). Malungs Malungs hade fram till 1860-talet ambulerande ting. Förhandlingar hölls bland annat i Malung (i sockenstugan och på prostgården), Yttermalung, på gästgiveriet i Övermalung samt i Mobyarna. Mellan åren 1861 och 1865 hölls tingen i handlaren Pell Per Anderssons bostadshus (Pällpägården i Hole). 1866 stod ett nytt tingshus klart på Tegelhusbacken i norra Grimsåker. Byggnaden var uppförs i liggande timmer och hade sticktak. Huset användes fram till 1939 då tingen och kansliet flyttades till nybyggt tingshus (även kallat tingshuset i Grönland ) inne i Malung. 12 Ovansiljans domsaga Den östra domsagan hade som sagt genomgått vissa judiciella förändringar 1687 (se ovan). Fler ändringar ägde rum 1780 då Skedvi, Kopparberg och Aspeboda, Vika, Svärdsjö, Sundborn samt Torsångs bröts ut och bildade en egen domsaga. Domsagan utökades 1799 med Folkare, Hedemora och Husby, och den nya benämningen på jurisdiktionen blev Kopparbergslagens och Näsgårds läns domsaga (Kopparbergslagens och Näsgårds läns domsaga, se Hedemora tingsrätt samt Falu tingsrätt). De kvarvarande en i Kopparbergs östra domsaga blev ännu färre 1858 då Stora Tuna överfördes till den nybildade Falu domsaga (Falu domsaga, Falu tingsrätt). 13 De som 1858 var kvar i den östra domsaga (som under 1800-talet började benämnas Österdalarnes domsaga) var alltså Leksands, Åls och Bjursås, Gagnefs, Rättviks och Ore, Mora, Sofia Magdalena och Venjans, Orsa, Älvdals samt Särna och Idre. 1876 bildade de tre förstnämnda en en egen jurisdiktion under namnet Nedansiljans domsaga (Nedansiljans domsaga, se Leksands tingsrätt). De resterande fyra en samlades i en annan domsaga, Ovansiljans domsaga. 14 Mora Mora, Sofia Magdalena och Venjans (från och med 1894 kallat Mora 15 ) hade tingsställe vid Mora strand. Moras strategiska läget vid Siljans norra strand utgjorde en god förutsättning för lokalisering av både tings- och handelsplats samt kyrka. Tingen hölls på sockenstugan som låg i närheten av kyrkan. Den äldsta sockenstugan var från 1600-talet. På 1700- talet höll man dessutom ting på länsmansgården, tillika gästgiveriet (uppfört 1672), i Norets by. Troligen flyttades tinget till Norets by, som låg två kilometer från Mora, då den gamla sockenstugan förfallit. En ny sockenstuga, en tvåvåningsbyggnad i timmer, uppfördes emellertid på 1790-talet. 16 Med tiden förföll även denna byggnad, och häradsrätten var i behov av nya lokaler. Tanken på att uppföra ett nytt tingshus hade uppkommit redan på 1860-talet, men beslutsprocessen drog ut på tiden. Först 1896 kunde de berörda socknarna enas i tingshusfrågan, och byggnadsarbetet sattes 12 Hampus, 1977, s. 164ff. 13 Almquist, 1954, s. 167ff. 14 SFS 1875:39. 15 Bihang till SFS 1893 nr 76. 16 På 1700- och 1800-talen fungerade även gästgiverigården i Garsås, sockenstugorna i Venjan och Våmhus samt Kristineberg som mer tillfälliga tingsplatser. Här hålls dock bara ting någon enstaka gång (Material insänt av Mora TR). 3

igång. Tingshuset, som var ett kombinerat kommunal- och tingshus låg på ungefär samma plats som den gamla sockenstugan, det vill säga i närheten av kyrkan, på Storgatan i Mora. Tingshuset stod klart 1902 och invigdes i mars året därpå. 17 Orsa Orsa hade sin tingsplats i Orsa kyrkby. Sedan 1600-talets början (1607) hölls ting i sockenstugan. Från 1672 bildade Orsa ett gemensamt med Älvdalen socken. Sockenstugorna användes även fortsättningsvis som domstolslokaler. I slutet av 1700-talet uppkom tanken på att uppföra ett gemensamt tingshus i Orsa för Orsa och Älvdalens. Av detta blev dock intet (se nedan), och Orsa blev återigen ett eget 1805. Behovet av nya domstolslokaler kvarstod dock, och kring sekelskiftet 1800 uppfördes ett tingshus i kyrkbyn. Huset låg i närheten av kyrkan vid en större vägkorsning. Man vet inte exakt när byggnaden invigdes, men troligen var det i samband med att sförändringarna 1805. I juli 1901 kom elden lös i kyrkbyn och stora delar av bebyggelsen eldhärjades. Även tingshuset förstördes, men det återuppfördes tre år senare (1904), då som kombinerat kommunal- och tingshus. Älvdals Älvdals hade sedan länge sitt tingsställe i Älvdalens kyrkby. Under 1600- och 1700-talen var tingen tämligen sporadiska, ibland bara vart sjätte år(!). Med tiden bildade Älvdalen ett gemensamt med Orsa, och tingen blev nu något mer frekventa. Ett problem var emellertid domstolslokalerna. Till en början höll häradsrätten sina förhandlingar i sockenstugan (det förekom flera olika sockenstugor under årens lopp), men dessa saknade viktiga utrymmen såsom domarrum. Man började därför diskutera uppförandet av ett nytt tingshus i Orsa, men några av invånarna i Älvdalens socken opponerade sig mot detta. De menade att Älvdalen då riskerade att bara få ha tings vart fjärde år. Ärendet fördes vidare till Konungens Befallningshavande som skulle fälla utslag i frågan, vilket dock dröjde. 1805 bildade Älvdalen ett eget, och tings hölls nu tre gånger per år. Till en början fick man hålla ting i prästgården i Älvdalen. Den gamla sockenstugan hade rivits och den ny stuga stod inte klar förrän 1809, men då flyttades tingen dit. Sockenstugan låg mellan prästgården och kyrkan. 1840 tillfördes et Särna socken som dittills haft tingsställe i Mora. Tingslaget växte och sockenstugan utrymmen blev med tiden otillräckliga. En kommitté tillsattes 1884 för att se över möjligheterna att uppföra ett riktigt kommunal- och tingshus. Det dröjde dock ända fram till 1911 innan man kunde enas i frågan. I oktober 1913 kunde i alla fall det nya tingshuset invigas. Huset låg på den plats där det gamla gästgiveriet hade legat. 18 Särna och Idre Särna och Idre hade sitt tingsställe i Särnabyn (sedermera Särna). 1948, i samband med införandet av den nya Rättegångsbalken, slogs en samman till två. Dels Mora och Orsa med tingsställe i Morastrand och Orsa, dels Älvdals, Särna och Idre med tingsställe i Älvdalen och Särna. 19 Utvecklingen under andra hälften av 1900-talet Från slutet av 1940-talet hade den offentliga sektorn, och därmed kommunerna, fått allt fler uppgifter: skolan hade byggts ut, socialvården och bostadsbyggandet likaså, för att inte glömma all teknisk service i form av el, avlopp och vatten. I början av 1950-talet genomfördes den så kallade storkommunreformen, och de allra minsta kommunerna försvann. Syftet med reformen var skapa logiska och rationella kommunindelningar. De borgerliga kommunerna skulle vara så pass stora att 17 Engström, 23/12 1996 18 Torgils, 1974, s. 14-17 19 SFS 1947:679. 4

de kunde erbjuda den service som samhället kunde förvänta sig. Även domsagoindelningen påverkades av kommunförändringarna och rationaliserades. Domkretsarna blev betydligt större än vad de hade varit tidigare. 20 Ytterligare kommunreformer genomfördes på 1960- och 70-talen, då bland annat det gamla stadsbegreppet försvann. 1965 förstatligades rådhusrätterna, och i början av 1970-talet trädde den nya underrättsreformen i kraft. Häradsrätterna och rådhusrätterna försvann och ersattes av tingsrätter. Tingshusbyggnadsskyldigheten upphörde vid samma tidpunkt. 1971 bilades dels Malungs tingsrätt, dels Mora tingsrätt. Malungs tingsrätt hade kansli och sitt enda tingsställe i Malung. Det gamla tingsstället i Nås överflyttades till Ludvika tingsrätt i samband med kommunreformer i början av 1970-talet då Nås landskommun hamnade under Ludvika tingsrätts domkrets (Nås, se Ludvika tingsrätt). Områdena för Ovansiljans domsaga hamnade under Mora tingsrätt, som hade tre tingsställen: Mora, som dessutom var kansliort, Särna och Älvdalen. 21 Malungs tingsrätt skulle emellertid bara bestå fram till och med utgången av 1973. Året därpå skulle domkretsen förenas med domkretsen för Mora tingsrätt. Samtidigt drogs tingsstället i Älvdalen in. 1974 hade alltså Mora tingsrätt tingsställen i Mora, Särna och Malung. 22 Mora tingsrätt Mora 23 Domsagotillhörighet: 1682-1686 Med Säters, Folkare, Husby, Hedemora, Stora Skedvi, Kopparbergs, Vika 24, Svärdsjö, Sundborns, Torsångs, Stora Tuna 25, Leksands, Gagnefs, Rättviks, Orsa och Särna 1687-1779 Med Stora Skedvi, Kopparbergs, Vika, Svärdsjö, Sundborns, Torsångs, Stora Tuna, Leksands, Gagnefs, Rättviks, Orsa och Särna 1780-1798 Med Stora Tuna, Leksands, Gagnefs, Rättviks, Orsa och Särna 1799-1857 Med Stora Tuna, Leksands, Gagnefs, Rättviks, Orsa, Särna 26 och Säters 1858-1875 Med Leksands, Gagnefs, Rättviks, Orsa, Älvdalens och Särna 1876-1970 Med Orsa, Älvdalens och Särna 27 20 Från och med ingången av 1952 omfattade Nås och Malungs domsaga följande område: Säfsnäs, Floda, Nås, Järna, Äppelbo, Malungs, Lima och Transtrands landskommuner. I Ovansiljans domsaga ingick Orsa, Våmhus, Mora, Solleröns och Venjans landskommuner samt Mora köping (Mora och Orsa ) samt Älvdalens, Särna och Idre landskommuner (Älvdals, Särna och Idre ) (SFS 1950:501). 21 SFS 1970:501. Malungs tingsrätts domkrets omfattade 1971, efter ytterligare kommunsammanslagningar, malungs kommun. Mora, Orsa och Älvdalens kommuner bildade domkrets för Mora tingsrätt (SFS 1970:501). 22 SFS 1970:501. Mora tingsrätts domkrets omfattade 1974 Malungs, Orsa och Älvdalens kommuner. Domkretsen är densamma idag (SFS 1982:996). 23 Mora kallades en tid före 1894 Mora, Sodia Magdalena och Venjans tignslag. 24 Vika kallades senare Vika, Kniva och Hosjö. 25 Senare kallat Stora Tuna och Gustafs. 26 Särna var under åren 1843-1861 förenat med Älvdalens. 27 Jfr kungl. brev den 21 maj 1875. Domsagan benämndes Ovansiljans domsaga 5

Tingsplatser: 1894-1970 Mora strand 1948-1970 Orsa Magnus Persson 1686-1696 Gerhard Lohrman 1696-1700 Johan Komstedt 1700-1711 Fredrik Brander 1711-1712 Johan Björling 1712-1731 Carl de Brenner 1731-1747 Per Sernander 1747-1762 Gustaf Malmin 1762-1794 Gustaf Sommelius 1794-1815 Carl Gustaf Hallengren 1815-1822 Jonas Alin 1822-1851 Per Erik Bosæus 1852-1873 Axel Gabriel Bergsten 1876-1908 Carl Henrik Eugène Hartman 1908-1936 Anders Harld Körlof 1936- Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007 Orsa 28 Domsagotillhörighet: 1682-1686 Med Säters, Folkare, Husby, Hedemora, Stora Skedvi, Kopparbergs, Vika 29, Svärdsjö, Sundborns, Torsångs, Stora Tuna 30, Leksands, Gagnefs, Rättviks, Mora och Särna 1687-1779 Med Stora Skedvi, Kopparbergs, Vika, Svärdsjö, Sundborns, Torsångs, Stora Tuna, Leksands, Gagnefs, Rättviks, Mora och Särna 1780-1779 Med Stora Tuna, Leksands, Gagnefs, Rättviks, Mora och Särna 1799-1857 Med Stora Tuna, Leksands, Gagnefs, Rättviks, Mora, Älvdalens 31, Särna och Säters 1858-1875 Med Leksands, Gagnefs, Rättviks, Mora, Älvdalens och Särna 1876-1970 Med Mora 32, Älvdalens och Särna 33 Tingsplatser: 1680-1970 Orsa 34 1948-1970 Mora strand 28 Ore socken tillhörde till 1779 Orsa. Detta år överflyttades Ore till Rättviks. 29 Vika kallades senare Vika, Kniva och Hosjö. 30 Senare kallat Stora Tuna och Gustafs. 31 Älvdalen blev självständigt först från och med 1805. Tingslaget var åren 1843-1861 förenat med Särna. 32 Mora kallades en tid före 1894 Mora, Sodia Magdalena och Venjans tignslag. 33 Jfr kungl. brev den 21 maj 1875. Domsagan benämndes Ovansiljans domsaga 34 Lagtima ting hölls i Ore 1686, 1695, 1706, 1717, 1727, 1738, 1764 och 1773. (Loit, 1957, s 721) 6

Magnus Persson 1686-1696 Gerhard Lohrman 1696-1700 Johan Komstedt 1700-1711 Fredrik Brander 1711-1712 Johan Björling 1712-1731 Carl de Brenner 1731-1747 Per Sernander 1747-1762 Gustaf Malmin 1762-1794 Gustaf Sommelius 1794-1815 Carl Gustaf Hallengren 1815-1822 Jonas Alin 1822-1851 Per Erik Bosæus 1852-1873 Axel Gabriel Bergsten 1876-1908 Carl Henrik Eugène Hartman 1908-1936 Anders Harld Körlof 1936- Älvdalens 35 Domsagotillhörighet: 1805-1857 Med Stora Tuna 36, Leksands, Gagnefs, Rättviks, Mora, Orsa och Särna 37 1858-1875 Med Leksands, Gagnefs, Rättviks, Mora, Orsa och Särna 1876-1970 Med Mora 38, Orsa och Särna 39 Tingsplatser: -1970 Älvdalen 1948-1970 Särna Gustaf Sommelius 1805-1815 Carl Gustaf Hallengren 1815-1822 Jonas Alin 1822-1851 Per Erik Bosæus 1852-1873 Axel Gabriel Bergsten 1876-1908 Carl Henrik Eugène Hartman 1908-1936 Anders Harld Körlof 1936- Särna 40 Domsagotillhörighet: 1682-1686 Med Säters, Folkare, Husby, Hedemora, Stora Skedvi, Kopparbergs, Vika 41, Svärdsjö, Sundborns, Torsångs, Stora Tuna 42, 35 Älvdalen blev självständigt först från och med 1805. 36 Även kallat Stora Tuna och Gustafs. 37 Älvdalen var åren 1843-1861 förenat med Särna. 38 Mora kallades en tid före 1894 för Mora, Sofia Magdalena och Venjans. 39 Jfr kungl. brev den 21 maj 1875. Domsagan benämndes Ovansiljans domsaga. 40 Tingslaget kallades även Särna och Idre. 41 Vika tingslaf kallades senare Vika, Kniva och Hosjö. 42 Senare kallat Stora Tuna och Gustafs. 7

Tingsplatser: -1970 Särna 1948-1970 Ävdalen Magnus Persson 1686-1696 Gerhard Lohrman 1696-1700 Johan Komstedt 1700-1711 Fredrik Brander 1711-1712 Johan Björling 1712-1731 Carl de Brenner 1731-1747 Per Sernander 1747-1762 Gustaf Malmin 1762-1794 Gustaf Sommelius 1794-1815 Carl Gustaf Hallengren 1815-1822 Jonas Alin 1822-1851 Per Erik Bosæus 1852-1873 Axel Gabriel Bergsten 1876-1908 Carl Henrik Eugène Hartman 1908-1936 Anders Harld Körlof 1936- Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007 Leksands, Gagnefs, Rättviks, Mora och Orsa 1687-1779 Med Stora Skedvi, Kopparbergs, Vika, Svärdsjö, Sundborns, Torsångs, Stora Tuna, Leksands, Gagnefs, Rättviks, Mora och Orsa 1780-1857 Med Stora Tuna, Leksands, Gagnefs, Rättviks, Mora och Orsa och Älvdalens 43 1858-1875 Med Leksands, Gagnefs, Rättviks, Mora, Orsa och Älvdalens 1876-1970 Med Mora, Orsa och Älvdalens 44 Malungs Domsagotillhörighet: Tingsplatser: Johan Eriksson Norlind 1682-1694 Johan Gyllenadler 1694-1696 Jonas Boëtius Lindebom 1696-1720 Reinhold Rücker 1720-1743 Magnus Johan Lundh 1744-1761 Erik Brandberg 1761-1787 Erik Hartzell 1787-1795 Henrik Vilhelm Brandberg 1795-1798 43 Älvdalen var under åren 1843-1861 förenat med Särna. 44 Jfr kungl. brev den 21 maj 1875. Domsagan benämndes Ovansiljans domsaga 8

Erik Vilhelm Kihlman 1800-1815 Lars Alin 1815-1841 Lars Molin 1843-1861 Erik Viktor Rudolf Leopold Königsfelt 1862-1900 Samuel Erik Filip Ehrenkrona 1902-1921 Emil Robert Dahl 1921-1948 Sten Gustaf Emil Tobieson 1948-1970 Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007 Litteratur Almquist, Jan Eric Lagsagor och domsagor i Sverige: med särskild hänsyn till den judiciella indelningen Norstedt Stockholm1954-1955 Engström, Erik G.: 100-årsjubileum för Mora tingshus. I: Mora tidning den 23/12 1996; Kulturmiljöer i Mora kommun, Mora 1991 Hampus, Olof, Om ting och tingsplatser i äldre tiders Malung, I: Finnbygden nr 1 1954 Hampus, Olof, Rättsväsendet, I: Malung. Ur en sockens historia, del 4, Malung 1977 Inger, Göran: Svensk rättshistoria, Malmö 1997 Leche, Ernst, Rättsskipning i Ore, I: Ore. Socknen och kommunen, del 2, Malung1977 Loit, Aleksander, Orsa, I: Orsa en sockenbeskrivning, Stockholm 1957 Torgils, Gunnar: En historik av lagman Gunnar Torgils I: Skansvakten 1974 9