KOMMUNALA HANDLINGAR.

N:o 1. 1889 SUNDSVALLS STADS KOMMUNALA HANDLINGAR. N:o 1. Reglemente för Fattigvården i Sundsvall. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesternorrlands län har, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af Stadsfullmäktige i Sun dsvall uppgjordt, genom Magistraten derstädes insändt förslag, och jemlikt Kongl. Förordningen angående fattigvården den 9 Juni 1871, funnit skäligt att till efterrättelse fastställelse följande Reglemente för Fattigvården i Sundsvall. 1. Mom. 1. Fattigvårdens angelägenheter anförtros åt en styrelse, bestående af ordförande, vice ordförande och minst fem inom kommunen valde ledamöter. Dessa väljas för fyra år. Mom. 2. Afgår ordförande eller ledamot under den för dem bestämda tjenstgöringstid, anställes fyllnadsval; och bör den sålunda valde tjenstgöra under den tid, som för den afgångne återstått. Mom. 3. Kyrkoherde eller den hans ställe företräder vare berättigad att i styrelsens förhandlingar och beslut deltaga. 2. Styrelsen väljer årligen mellan sig med slutna sedlar kassaman samt eger att till biträde antaga sekreterare.*) *) Denna paragraf är upphäfd genom Stadsfullmäktiges beslut den 29 December 1888.

2 1889. 3. Styrelsen sammanträder minst en gång hvarje månad, samt oftare, då ordföranden pröfvar sådant nödigt eller halfva antalet af styrelsens ledamöter sammanträde begär. Besluten vare ej giltiga om icke fyra ledamöter deri deltagit. Besluten fattas efter de flesta rösterna. Vid lika röstetal afgöre den, som förer ordet. Protokollet vid hvarje sammanträde bör sist vid det nästföljande justeras. Uteblifver invald ordförande eller ledamot från sammanträde utan anmäldt laga förfall, böte till fattigkassan 2 Rdr Rmt, 4. Styrelsen emottager och förvaltar allt, hvad fattigvården tillhör eller tillfalla kan. Med de fattiges qvarlåtenskap förhålles efter allmän lag och gällande författningar. 5. För förvaltningen af fattigvårdens tillgångar ansvara styrelsens ledamöter en för alla och alla för en. Denna ansvarighet fortfar intilldess deras redogörelse undergått vederbörlig granskning och ansvarsfrihet för förvaltningen erhållits eller natt och år efter räkenskapernas aflemnande förflutit, utan att klander i laga ordning blifvit anstäldt. 6. Ordföranden vakar öfver ordningen och förvaltningen. Han ombesörjer skriftvexlingen, mottager alla till styrelsen stäldn skrifvelser och framställningar samt tillser, att räkenskaperna öfver de medel, som styrelsen omhänderhafver ordentligen föras i enlighet med gällande föreskrifter. 7. Kassamannen emottager alla inflytande medel, indrifver räntor å utlånta kapitaler, bestrider alla utgifter enligt styrelsens beslut och förer häröfver ordentlig bok, hvilken för styrelsen vid sammanträdena skall vara tillgänglig. Med ledning af denna och öfriga anteckningar uppgöre han hufvudräkning för hela fattigvården, på sätt styrelsen närmare föreskrifver. Räkenskaperna för hvarje är böra af kassamannen vara afslutade före den 15:de Februari det påföljande året samt sist fjorton dagar derefter eller före den l:sta Mars, försedda med styrelsens underskrifter, till Drätselkammaren aflemnas, för att i stadens allmänna räkenskaper upptagas och tilllika med dem granskas. 8. Sekreteraren åligger att hålla förteckning öfver dem, som åtnjuta fattigvård, och föra protokollet vid styrelsens sammanträden, äfvensom att uppsätta och utskrifva utlåtanden, förklaringar, eller andra den allmänna fattigvården angående expeditioner. De som

1889. 3 utgå i styrelsens namn, undertecknas å dess vägnar af ordföranden och kontrasigneras af sekreteraren, såvida ej för beslutets vigt alla närvarande ledamöters underskrifter anses erforderliga. 9. Föremål för styrelsens omsorg äro dels, utan afseende å hemortsrätt: l:o. Medellösa barn, som sakna föräldravård. Dessa inackorderas i stadens barnhem eller i välkända hushåll till erhållande af icke blott föda och kläder utan ock undervisning i nödiga stycken samt vård och handledning till nyttig verksamhet. 2:o. Personer, som i följd af ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller lyte äro oförmögne att genom arbete förvärfva hvad till lifvets uppehållande oundgängligen erfordras, sakna, egna medel eller underhåll och vård af annan; dels ock sådana samhället tillhörande män, qvinnor och barn, hvilka styrelsen i andra än äfvan omförmälta fall ansett böra af understöd komma i åtnjutande. 10. Understöd, som styrelsen tilldelat de fattighjon, hvilka, ehuru tillhörande annat samhälle, icke kunnat lagligen sådant förvägras, åligger styrelsen att skyndsamt hos vederbörande återsöka. 11. Styrelsen eger att genom kallelsebref, åtföljde af ett exemplar af detta reglemente, utse för hvarje distrikt och helst inom detsamma, tvenne redbara, nitiska och samvetsgranna personer, en af man- och en af qvinkön, hvilka under namn af assistenter skola gå styrelsen och distriktschefen tillhanda. 12. Styrelsens ledamöter jemte assistenter utöfva turvis den närmare tillsynen vid fattighuset genom besök på stället, hvarvid tillses att betjeningen fullgör sina skyldigheter; att de fattiga tillgodonjuta sina förmåner samt att ordning och skick af dem iakttagas. Den besökande anteckar sitt namn uti en ständigt till hands varande dagkok, i hvilken äfvenså införas de anmärkningar, hvartill fog finnas. 13. Visar fattighjon, som står under styrelsens husbondevälde, tredska, sjelfsvåld, oordentlighet, sturskhet, eller vägrar fullgöra föresatt arbete, utan att låta sig rättas, vare sig af erhållen varning, eller deraf att dess underhåll för någon tid varder af styrelsen indraget, då må sådant fattighjon till behandling, som lag stadgar, hos vederbörande anmälas.

4 ' 1889. Den arbetsförtjenst, som tillkommer någon den tid han står under styrelsens hnsbondevälde, eger styrelsen författningsenligt använda, men målsmans- eller husbonde-rätten må styrelsen efter omständigheterna. å annan öfverlåta. 14. Med hänseende till fattigvården indelas staden i fem distrikter på det sätt, att l:sta och 2:dra qvarteren jemte Östra Stenhammaren utgöra ett distrikt; 3:dje och 4:de qvarteren jemte Vestra Stenhammaren, samt Sidsjö och Böle byar ett distrikt; 5:te qvarteret ett distrikt; 6:te qvarteret ett distrikt; och Norrmalm jemte öfriga staden underlydande lägenheter på norra sidan af Selångersån ett distrikt. Hvarje styrelseledamot, utom ordföranden och kassamannen, vare chef för ett distrikt. Detta afgöres inom styrelsen efter öfverenskommelse eller i annat fall genom lottning.*) 15. Distriktschefen åligger att såväl personligen som genom sina assistenter skaffa sig underrättelse om antalet af verkligt behöfvande inom sitt distrikt samt om beskaffenheten af deras behof och om orsakerna dertill. Då han finner skäl att tillstyrka understöd för någon inom distriktet boende, anmäle han detta hos styrelsen medelst yttrande om det behöfliga understödets beskaffenhet, hvarefter styrelsen pröfvar och beslutar. Är behofvet" sådant, att dess afhjelpande ej tål uppskof till styrelsens sammanträde, ega ordföranden och distriktschefen gemensamt bestämma understödets storlek och beskaffenhet. Alla åtgärder till följd af distriktschefens och ordförandens gemensamma beslut anmälas vid nästa sammanträde hos styrelsen, hvilken då bestämmer huruvida understödet må fortfara, förändras eller upphöra, 16. Assistenternas befattningar inskränka sig till det distrikt, för hvilket de äro valde. De böra förskaffa sig en noggrann kännedom om de behöfvande derstädes, om deras sedlighet, ordentlighet och flit samt tillse att de, som fattighjelp åtnjuta, föra ett *) Staden har numera följande distriktsindelning: l:sta Distriktet, omfattande stadens l:a, 2:a, 3:e qvarter, östra och mellersta barackerna; 2:a Distriktet, omfattande stadens 4:e, 5:e, 6:e qvarter samt vestra barackerna; 3:e Distriktet, omfattande Vestra Stenhammaren, Sidsjö och Böle byar; 4:e Distriktet, omfattande Östra Stenhammaren samt angränsande vretar; 5:e Distriktet, omfattande Stadsmon och omkringliggande trakt; 6:e Distriktet, omfattande Norrmalm samt stadens öfriga område norr om Selångersån.

1889 5 anständigt och kristligt lefverne. Sker annorlunda anmäle det för vederbörande distriktschef, som söker åstadkomma rättelse eller, der detta ej kan lyckas, angifver saken hos styrelsen. Assistenter ega i styrelsens öfverläggningar men ej i besluten deltaga, vare ock skyldige, då de påkallas, tillstädeskomma inför styrelsen, för upplysningars meddelande. Manlig assistent inträder såsom suppleant för vederbörande distriktschef, då denne af tillfällig bortresa, sjukdom eller annan giltig orsak är förhindrad att sina åligganden fullgöra. 17. Den, som anser sig behöfva understöd, eger att, utom på sätt allmänna fattigvårdslagen bestämmer, hos assistenten, distriktschefen eller ock omedelbart hos styrelsen sig dertill anmäla. 18. En hvar, som är arbetsför, skall utan fattigvårdssamhällets betungande försörja sig sjelf och sina minderåriga barn, så ock arbetsför man sin hustru; åliggande i öfrigt föräldrar och barn, att, i mån af behof å ena och förmåga å andra sidan, hvarandra försörja. 19. När för fattighjon med någon arbetsförmåga utväg yppas att med arbete, särdeles under sommartiden, vinna nödigt uppehälle, må styrelsen dem från fattighuset skilja, för den tid de anses kunna dess vård undvara. 20. Medikamenter för fattighjon erhållas gratis, då läkares recept af denne, ordföranden, distriktschefen eller assistent påtecknas för att å apoteket gälla till betalning ur fattigkassan. 21. Styrelsen åligger att underrätta sig om på hvad sätt utdelad fattighjelp användes, huru utackorderade barn vårdas och, då så tarfvas, söka åstadkomma rättelse eller barnet i annan vård förflytta. För att uppmuntra fosterföräldrar till noggrann omsorg om barnets såväl kroppsliga vård som uppfostran till gudsfruktan, ordning och arbetsamhet, må styrelsen, då anledning dertill förekommer, utdela belöningar i mån af tillgångarna åt fosterföräldrar, som i nämnde afseende sig utmärkt. 22. Vid hvarje års början skall styrelsen genom tvenne dess ledamöter inventera fattigvårdens alla tillhörigheter och effekter. 23. I öfverensstämmelse med 13 af Kongl. Förordningen den 9 Juni 1871 skall styrelsen uppgöra och inom Oktober månad hvarje år till Magistraten aflemna förslag öfver utgifter och inkom-

6 1889. ster för följande aret, äfvensom till vederbörande inom stadgad tid afgifva statistisk redogörelse angående fattigvården, jemlikt de föreskrifter, Kongl. Maj:t låter utfärda. 24. Styrelsen skall före utgången af November till Stadsfullmäktige afiemna uppgift å de ledamöter, som äro berättigade att utur styrelsen utgå. 25. Till tjenstebiträde vid fattiginrättningen eger styrelsen antaga de personer, som pröfvas erforderliga, skolande styrelsen särskildt uppgöra och till Stadsfullmäktiges afgörande hänskjuta förslagtill den aflöningsstat, som i och för fattigvårdens räkning anses böra ifrågakomma. 26. Till förekommande af bettlande antages minst sex tillsyningsmän, hvilka med bettlare anställa förhör samt i öfrigt förfara på sätt i 40 af ofvan åberopade Kongl. Förordning föreskrifves. 27. Minst en gång hvarje år meddele styrelsen, genom kungörelse i stadens tidningar, uppgift å de chefer och assistenter, hvilka blifvit för hvarje distrikt utsedda. Denna kungörelse bör jemväl innehålla erinran derom: l:o. Att enskildt allmosegifvande åt bettlare icke bör ega rum, emedan det motverkar fattigvårdens ändamål och merendels gifver näring åt tanklöshet, lättja, oordentlighet och andra laster; 2:o. Att om någon vill visa särskild välvilja mot de fattige, sådant alltid bör till förekommande af oordning ske genom styrelsen, som uppfyller gifvarens önskan, när den öfverensstämmer med fattigvårdens plan och syftemål. 29. Är någon missnöjd med styrelsens beslut, hvarigenom sökt fattigvård blifvit helt och hållet eller till någon del vägrad, må hon hos styrelsens ordförande begära, att beslutet underställes Stadsfullmäktiges pröfning; och skall, då sådan begäran blifvit gjord, styrelsens ordförande ofördröj ligen insända beslutet jemte de till saken hörande handlingar till Magistratens eller Stadsfullmäktiges ordförande. Öfver sådana af styrelsen meddelade beslut, hvilka icke tillhöra Stadsfullmäktiges pröfning, må besvär anföras hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande innan klockan tolf å trettionde dagen efter den, då klaganden af beslutet erhöll del. Hernösand, å Landskansliet, den 11 Maj 1872. AUG. WEIDENHIELM. C. W. Rydvall.

1889. Stadsfullmäktiges underdåniga framställning i regleringsfrågan. Till Konungen! Sedan Sundsvalls stad den 25 sistlidne Juni härjats af ödeläggande eldsvåda, inkom Byggnadsnämnden den 4 påföljande Juli med ett i allmänna drag uppgjordt förslag till omreglering af stadsplanen. Stadens Fullmäktige uppdrogo samma dag åt nämnden att öfver förslaget inhämta utlåtande af sakkunnige personer samt utsågo bland sig en komité att afgifva yttrande öfver nämndens definitiva förslag, hvilket yttrande äfven hade att utreda frågans ekonomiska sida. Den 15 September öfverlemnade nämnden sitt regleringsförslag, sådant det blifvit af sakkunnige modifieradt Den 28 September inkom till Fullmäktige komiterades betänkande, hvarutinnan nämndens förslag afstyrktes, såsom gående i kostnad långt utöfver hvad samhället kunde bära, och således outförbart. Komiterade föreslogo Fullmäktige att för underlättande af möjligheten att i östra staden få lägga 1878 års faststälda plan till grund för regleringen derstädes den enda utväg, som fans att i väsentlig mån nedbringa kostnaden, Fullmäktige skulle besluta att i östra staden blott hus af sten eller dermed jemförligt ämne finge uppföras. Detta blef äfven Fullmäktiges beslut och har sedermera vunnit laga kraft. Komiterades regleringsförslag i öfrigt hänsköts till Byggnadsnämnden, och sedan dess utlåtande den 29 Oktober inkommit, remitterades ärendet å nyo till komiterade, enär Fullmäktige ansågo båda regleringsförslagen vara hotande för samhällets ekonomiska framtid samt önskade ännu mera utförliga och ingående kostnadsberäkningar, än de då framlagda. Först i början af detta år kunde dessa till trycket befordras, och först den 15 dennes hafva Fullmäktige blifvit i tillfälle att för sin del fatta beslut i ärendet, ett beslut, som visserligen kommit sent, men som ock blifvit enhälligt. Af de noggranna beräkningar, för hvilka Fullmäktige underdånigst bifoga tryckt redogörelse, framgår att om stadsplanen genomföres inom 30 år samt en storartad förhöjning beräknas under denna period inträda i summan af bevillningskron or, skulle dock Byggnadsnämndens plan, för gäldande af annuitet å planens kostnad, kräfva en årlig utdebitering på samhällets invånare af omkring 4,30 pr bevillningskrona.

8 1889. Fullmäktige våga antaga såsom obestridligt att ingen representation för stadskommun inom riket skulle besluta en åtgärd, hvarigenom en sådan tunga blefve lagd på de skattskyldige för ett ändamål, improduktivt i den meningen att det icke kan direkt återgälda kostnaden. Ännu mindre kunna Fullmäktige i Sundsvall, der medelsiffran för ordinarie kommunalutskylder under senaste 1 O-årsperiod uppgått till kr. 5,24, nu efter branden, hvilken oafsedt kostnaderna för stadens reglering kommer att betydligt öka allmänna utgifter, besluta en stadsplan, hvars finansiella påföljd vore kommunalskattens uppgående för en lång framtid till 9 å 10 gånger bevillningskronan. Det ekonomiska bandet mellan staden och dess invånare har genom branden blifvit lossadt; utsigten till en så hög kommunalskatt skulle slita detsamma. Redan nu har ett flertal af högre skattskyldige utflyttat eller dertill gjort förberedelse. Ett fullmäktigbeslut af angifven art skulle drifva ut ur samhället allt, som derur kunde flykta, och gifva den svåraste stöt åt dess utveckling. Högeligen ovisst vore väl ock, derest Fullmäktige verkligen hade beslutat sig för Byggnadsnämndens plan, huruvida vilkoret för planens utförande eller upptagandet af ett amorteringslån till erforderligt belopp skulle hafva kunnat vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga sanktion. Ur den ekonomiska fara, hvarmed den nya stadsplanen hotar samhället, se Fullmäktige för sin del ingen annan räddning än den, att hos Eders Kongl. Maj:t underdånigst anhålla, det Eders Maj:t i nåder ville tillåta, att 1878 års faststälda plan måtte få läggas till grund för äfven den östra stadens reglering, ehuru denna enligt gällande byggnadsstadgas föreskrift nu borde betraktas såsom ny stadsdel. Fullmäktige drista i underdånighet anföra de hufvudsakliga skäl, som synas dem tala för nådigt bifall till denna anhållan. Byggnadsnämndens regleringsförslag liksom äfven sakkunniges utlåtande är afgifvet under förutsättning att staden skulle i sin helhet återuppbyggas af trä. Fullmäktige våga föreställa sig, att frågan blir en väsentligen annan, sedan beslut fattats, att i den östra staden, som är afskild från öfriga stadsdelar genom stora esplanader eller öppna platser, blott hus af sten eller dermed jemförligt ämne må uppföras. De säkerhetsåtgärder mot eldfara genom vidgade bredder på längdoch tvärgator inom stadsdelen, genom inläggandet af en brandallé m. m., som Byggnadsnämnden i öfverensstämmelse med nu gällande byggnadsstadga ansett nödiga, kunna ur denna synpunkt bortfalla. Mot

1889. 9 sådan uppfattning hos Fullmäktige kan visserligen invändas att Eders Kongl. Maj:t i fråga om byggnadsstadgans föreskrifter icke kan behandla ett förslag till stadsplan för stenhusstad annorlunda än för trähusstad. Fullmäktige våga dock i underdånighet hoppas att så måtte blifva Eders Kongl. Maj:ts nådiga vilja i fråga om Sundsvall. Aldrig tillförene i vårt land har brand härjat ett så vidsträckt stadsområde, med ett så högt tomtvärde. Sällan, om ens någonsin, har väl en reglering i enlighet med byggnadsstadgan så djupt ingripit i det bestående som i Sundsvall, der af 270 tomter ensamt i östra staden blott 37 lemnas oberörda af en sådan reglering. Aldrig tillförene har, Fullmäktige veterligt, den härjade kommunen erbjudit sig att uppföra blott stenhus. Aldrig hafva väl heller de ekonomiska skälen för en afvikelse från nu gällande byggnadsstadga varit af så trängande natur. Från stadens egen synpunkt finnes så mycket mindre betänklighet att hos Eders Kongl. Maj:t göra bemälda underdåniga ansökan, som Fullmäktige våga hoppas att kunna fullgiltigt styrka, det en reglering af östra staden i enlighet med 1878 års plan, eller så att de flesta gator, gränder, qvarter och tomter inom denna stadsdel fortfarande förblifva så, som de före branden voro, lika väl som Byggnadsnämndens plan fyller byggnadsstadgans icke bokstaf, men anda. Härjemte äro Fullmäktige öfvertygade att det måste ligga i öppen dager, huru som det kommersiella ändamål, som i fråga varande stadsdel har att i Sundsvall fylla, vida bättre tillgodoses genom 1878 års plan än genom Byggnadsnämndens förslag. Östra staden var före branden indelad i reguliera qvarter med raka och i allmänhet rätvinkliga gator, på ett jemnt dosserande plan. Den enda anmärkning, som ur nu gällande byggnadsstadgan synpunkt kunde göras, var mot gatornas bredd, i det att längdgatorna voro 40 fot, tvärgatorna 30 fot, men 1878 års plan vidtog ingen annan ändring i planen, än inläggandet af en brandalie. I följd af så väl längd- och tvärgators ringa afstånd från hvarandra har Byggnadsnämnden liksom de sakkunnige, då de nu velat reglera enligt byggnadsstadgan, icke kunnat förorda en enkel förbredning af befintliga gator. Genom en sådan åtgärd skulle nämligen utrymmet för hus blifvit allt för inskränkt, tomterna för få och för små. För att ställa sig byggnadsstadgan till efterrättelse har då Byggnadsnämnden föreslagit att byta ut två gamla 40 fots längdgator mot en ny 60 fots, sju gamla 30 fots gränder mot två 60 fots och två 40 fots. Det

10 1889. gamla gatuutrymmet af 290 fots bredd har genom denna åtgärd nedbringats till 260 fot. Då husens tillåtna höjd är bestämd af gatans bredd, har nämnden sålunda i detta fall minskat»rörelsens behof af utrymme och beqvämlighet, sundhetens fordran på ljus och frisk luft, önskligheten af största möjliga trygghet mot mera utbredda eldsvådor», ty alla dessa byggnadsstadgans fundamentala fordringar tillgodoses, så vidt Fullmäktige förmå att fatta, bättre genom två gator af till samman 80 fot än genom en 60 fots, eller genom två af till samman 60 fot än genom en 40 fots. Lägger man härtill att de två gatorna redan förefmnas, under det att den ena skulle nyanläggas, att all trafik i staden är af ålder ordnad efter de gamla gatorna samt att dessas igenläggande skulle onyttiggöra nu befintliga grundmurar, källare, gas- och vattenledning, dränering, vill det synas som om ett bokstafligt fasthållande af byggnadsstadgans föreskrift om gatubredd, hvilken väl ock torde egentligen hafva afsett trähusstäder och de stora städernas utkanter, skulle i detta fall dels vara till skada för de ändamål, som stadgan sjelf vill vinna, dels om detta skulle kunna med fog bestridas kräfva för stora offer. Den östra staden har redan tillförene varit och kommer, sedan den blifvit bebyggd med endast stenhus, att ännu mera blifva hjertat och sätet för Sundsvalls ekonomiska lif. Den nuvarande anordningen af gator och qvarter är ock, trots stridande mot byggnadsstadgans föreskrift i fråga om gatubredd eller snarare i följd deraf, utmärkt egnad att befordra detta kommersiella mål. Små qvarter, många hörntomter, tätt med gator, i korthet allt gjordt för att underlätta handel och vandel, för att bereda lämpligaste plats för butiker och kontor. Genom en reglering af östra staden efter byggnadsstadgans föreskrift skulle man der erhålla bredare gator och gränder, men färre. Qvarteren skulle blifva större, all kommunikation efter två eller flera gator skulle kräfva större tid, mera penningar. Icke mindre än 80 hörntomter skulle genom en sådan reglering blifva mellantomter. Vi se, huru andra städer såsom Karlstad, Gefle och Söderhamn, hvilka efter öfvergångna eldsvådor blifvit reglerade med 60 fots längdgator och 40 till 60 fots tvärgator, förlorat sin karakter af kommersiell liflighet, Men ingenting är farligare för en handelsstad än att se död ut. Tilliten hos stadsbon till så väl samhällets som egen kraft, krediten hos den utom boende försvagas. Äfven om intet annat skäl förefunnes att låta Sundsvall behålla dess gamla

1889. 11 plan för stenhusstaden kontors- och butikstaden skulle Fullmäktige underdånigst hafva anhållit att Eders Kongl. Maj:t velat i nåder fästa allt afseende på endast detta skäl. Visst är att vi, Sundsvalls- Fullmäktige, skatta fördelen af den nuvarande anordningen inom stadens eminent kommersiella del och olägenheten af en annan i enlighet med byggnadsstadgan så högt, att, om någon erbjöde oss att utan stadens betungande genomföra Byggnadsnämndens plan för östra staden, vi skulle draga mycket i tvifvelsmål, huru vida icke ett sådant anbud vore mera till samhällets skada än till dess gagn. En annan väsentlig fördel, som staden skulle vinna, derest Eders Kongl. Maj:t i nåder beviljar Fullmäktiges underdåniga anhållan, vore den, att samhället då undgår ny tomtreglering i östra staden. En sådan reglering, hvilken är oundviklig, derest Byggnadsnämndens plan eller annan dylik skulle genomföras, måste tillbakasätta stadens återuppbyggande med åtminstone 1 å 2 år, sannolikt med flera. Den direkta ekonomiska förlust, som orsakas derigenom att nya grundmurar och nya källare måste uppföras, de nya gatorna förses med gas- och vattenledning samt dränering, är påtaglig. Den indirekta åter, vållad af ett sådant uppskof, kan icke i allmänhet mätas och minst i en stad sådan som vår, hvilken uteslutande är handelsstad. Ett handelsområde, en gång vunnet, kan bevaras; ett handelsområde, en gång förloradt, står ofta ej att återvinna. Sundsvalls Fullmäktige bedja underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t vid sin pröfning af ärendet ville taga nådig hänsyn till äfven denna omständighet. I sitt stadsplaneförslag för östra staden hafva Fullmäktige vidtagit endast tvenne väsentliga förändringar. Storgatan är der föreslagen att förbredas från 40 till 60 fot, hvaremot Klockaregrändens utvidgning till brandallé ur förslaget utgått. Fullmäktige äro visserligen öfvertygade derom, att sedan stenstaden blifvit jemt bebygd öfver hela sin utsträckning, samt Köpmangatan och Jernvägsgatan fullbordats, äfvensom Södra Ågatan blifvit utsträckt till stadens vestra ända, trafiken så väl den åkande, som den gående skall fördela sig jemnare efter alla längdgator än hittills varit fallet och Storgatan icke så öfvervägande som förr af trafiken anlitas. Fullmäktige måste desslikes anse att gatuutrymmet i östra staden enligt 1878 års plan är mer än tillräckligt för en långt större trafik än den staden under närmaste sekel kan förvänta. Men då Fullmäktige hafva vågat i underdånighet föreslå, om äfven under helt andra förhållanden, en

12 1889. så betydande inskränkning i redan faststäld stadsplan, som brandalléns utgående ur planen, hafva Fullmäktige velat försvaga den anmärkning, som häremot kunde göras ur synpunkten af utrymme, genom att i stället förbreda en trafikled, som ligger i den riktning, hvilken den stora trafiken inom staden hardt nära uteslutande följer och alltid skall följa, nämligen från öster till vester och tvärt om. Tjugo fots förbredning af Storgatan är ur utrymmets och beqvämlighetens synpunkt af långt högre värde än sjuttio fots förbredning af Klockaregränd. Denna gränds utbredning till en 100 fots brandallé på 1878 års plan hade fullaste fog för sig, ja, var nödvändig, då östra staden var bebyggd med trähus. Den alltid öfverhängande faran af utbredda eldsvådor i trähusstäder är brandalléers orsak och berättigande. På den plan, hvarå Fullmäktige nu underdånigst begära Eders Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse, hafva ock Fullmäktige inlagt rikligt med brandalléer och esplanader i de stadsdelar, der trähus få uppföras. Norrmalm har två, vestra staden två, södra staden fyra. Men å andra sidan förmå Fullmäktige icke väl fatta, hvilken nytta ur eldfaras synpunkt en brandallé skulle medföra i en stenhusstad. Det kan ju icke blifva fråga om en mera utbredd eldsvåda i en sådan, i synnerhet der fast brandkår finnes. Fullmäktige äro ock förvissade derom, att in- och utländska auktoriteter inom brandväsendet skulle vitsorda brandalléers öfverflödighet i stenhusstäder. Mot 1878 års förslag till brandallé, återupptaget af komiterade, kan dessutom invändas att den blir på midten afbruten af Enskilda bankens stora hus, som inskjuter 70 fot i allén, hvadan dess nytta ur eldfaresynpunkt, derest en sådan nytta finnes, blir i väsentlig mån förringad. Afbruten i ett qvarter af bankhuset, ersatt i ett annat af Vängåfvans park, blefve den ökade säkerhet mot eldfara, som brandallén skulle bereda, inskränkt till 2 från hvarandra skilda allédelar, den ena mellan Sjögatan och Storgatan 250 fot lång, den andra mellan Gamla Kyrkogatan och Köpmangatan 330 fot. Den reglering af öfrige stadsdelar, Norrmalm, vestra staden och södra staden, der byggnader af trä skulle vara tillåtna, hvilken Fullmäktige våga hos Eders Kongl. Majestät i underdånighet förorda, är uppgjord i full öfverensstämmelse med byggnadsstadgans föreskrifter. De skiljaktigheter, som förefinnas mellan Fullmäktiges förslag och 1878 års plan, synas Fullmäktige lätt motiverade. Österut mot Mon utgå ur planen 9 byggnadsqvarter, hvilka ligga på s. k. sjelfegande

1889. 13 jord, hvaremot å Norrmalm, der jorden innehafves af staden, 13 nya byggnadsqvarter utläggas, belägna närmare till vatten och stadens centrala del än de qvarter, som ur planen utgått. I vestra staden är 1878 års plan väsentligen följd med undantag af den ändring i gatuanordningen, som är betingad, af Byggnadsnämndens och sakkunniges förslag att icke, såsom 1878 års plan förutsätter, fylla vestra tjernen utan behålla den öppen, till hvilket förslag Fullmäktige ansluta sig. Deremot finna Fullmäktige vigtiga skäl tala emot Stora Nygatans igenläggning och ersättande med en ny gata, lagd öfver Väderqvarnsbacken eller genom den del af vestra staden som skall nedschaktas. Då denna nedschaktning väl kommer att taga fulla 15 års tid, måste i sådant fall tomterna i vestra staden stå obebyggda. Deremot om Stora Nygatan behålles, kunna tomterna mellan densamma och Södra Agatan när som helst bebyggas. Äfven tomterna utefter Stora Nygatans södra lime kunna bebyggas, derest tomtegaren vill sjelf verkställa den enligt planen föreskrifna nedschaktningen. I södra staden är ingen annan afvikelse från 1878 års plan vidtagen, än att stadsparken med sina sidogator är utlagd till 380 fots bredd i stället för 525 fot i 1878 års plan. Med afseende å denna inskränkning våga Fullmäktige uttrycka den underdåniga åsigt, att stora esplanader och breda gator, så lämpliga och nödvändiga de än kunna vara för blidare luftstreck, äro det mindre för Norrland och dess klimat. Vintertid äro de ur sanitär och trafiksynpunkt mindre lämpliga, sommartiden mindre nödvändiga. Det vill synas Fullmäktige, som om det skulle lända till de norrländska städernas fromma, i fall byggnadsstadgan, så snart dessa städar uppbyggas med stenhus, medgåfve undantag i detta hänseende från sina allmänna bestämmelser. Öfver komiterades förslag till reglering af Östra staden kunna Fullmäktige fatta sig kort. Det tillfredsställer hvarken byggnadsstadgans fordringar, ej heller de åsigter i fråga om stadsplanen, som Fullmäktige enhälligt omfatta. Förslaget är ock numera i denna del öfvergifvet af dess uppstäjlare. Med bifogande af såväl Byggnadsnämndens som komiterades stadsplaneförslag och Fullmäktiges eget jemte beskrifning öfver detta senare, så vidt det skiljer sig från 1878 års plan, våga Fullmäktige nu i underdånighet framhålla att äfven deras stadsplan, der alla lämpliga besparingar äro iakttagna, kommer att förutom kostnaden

14 1889. för gas-, vattenledning och dränering i de nya stadsdelarne kräfva ett kontant utlägg af 3 millioner kronor. Härutinnan är då icke inräknadt stadens tillskott af egna tomter och egen jord. Fullmäktige föreställa sig att väl ingen förebråelse för bristande offervillighet kan träffa samhället. Snarare torde den kommunala beskattning af mellan kr. 1,83 och 2,14, som stadsplanekostnaden ensam för sig betingar, hafva bort mana Fullmäktige till planens ytterligare inskränkning. Fullmäktige väga nu i underdånighet sammanfatta de skäl, som synas tala för deras förslag till reglering af östra staden: förloras intet i rörelsens behof af utrymme, sundhetens fordran på ljus och frisk luft; vinnes betydligt i rörelsens behof af beqvämlighet; vinnes betydligt i trygghet mot mera utbredda eldsvådor i följd af beslut om stenhus; vinnes att ny tomtreglering och dermed, följande kostnader undvikas; vinnes att stadens återuppbyggande icke mer än nödigt försenas; vinnes att stadens centrala del får behålla sitt utseende af kommer - siel lifaktighet; vinnes att stadsplanen kan genomföras, hvilket samhället i annat fall icke mäktar. Fullmäktige föreställa sig att de myndigheter, hvilkas utlåtande i ärendet Eders Kongl. Maj:t kan komma att infordra möjligen skola finna Fullmäktiges anförda skäl beaktansvärda, men dock känna sig af nu gällande byggnadsstadgas föreskrift bundna att förorda afslag å Fullmäktiges plan för östra staden, särskildt i fråga om behållandet af 30 fots gränder. Fullmäktige tro sig derföre böra varmt betona, att behållandet af grändernas nuvarande bredd utgör sjelfva hjertpunkten i deras plan för östra staden samt att en förbredning till 40 eller 60 fot kommer alla nyss uppräknade fördelar att ramla, 1 fråga härom vill det ock synas Fullmäktige som till förr anförda skäl kan läggas ännu ett. Afståndet mellan längdgatorna i Sundsvall är ovanligt litet, så litet att af de 5 qvartersrader som gränderna genomlöpa blott 2 äro 230 fot breda och 3 endast 130 till 150 fot. Gränderna i Sundsvall göra således mera tjenst som korta gränddelar än. som kommunikationsleder till hela sin längd, hvadan mot deras mindre bredd, inom stenhusstaden, näppeligen lika starka skäl kunna anföras som mot smala gränder i andra städer.

1889. 15 Fullmäktige förmå till fullo fatta, att underordnade myndigheter kunna tveka att hos Eders Kongl. Maj:t tillstyrka en plan, som formelt är i strid med nu gällande byggnadsstadga. Men om de ur synpunkten af vårt samhälles nuvarande eller framtida väl påyrka en annan anordning än den af Fullmäktige nu underdånigt förordade, då nödgas vi jäfva en sådan uppfattning. Sundsvalls Fullmäktige anse sig kunna göra anspråk på att bäst förstå och djupast känna vår stads egna, lokala behof. I medvetandet häraf hafva vi ock hos Eders Kongl. Maj:t gjort underdånig petition om denna stadsplan för hvilken vi, under betygande af vår djupa, undersåtliga kärlek och tillgifvenhet utbedja oss Eders Kongl. Maj:ts landsfaderliga, nådiga gillande och fastställelse. Sundsvall den 28 Januari 1889. För Sundsvalls Stadsfullmäktige underdånigst E. Berggren. Länsstyrelsens resolution den 25 Februari 1889 om tomtindelning i qv. "Lagmannen". Landshöfdinge-Embetets i Vesternorrlands län utslag i anledning deraf att, sedan Stadsingeniören Emil Rydbeck uppgjort förslag till indelning i byggnadstomter af qvarteret, Lagmannen i Sundsvalls stad och Byggnadsnämnden i staden medelst beslut den 31 Maj nästlidet år för sin del godkänt berörda förslag till tomtindelning, samma beslut blifvit af Byggnadsnämnden uti skrifvelse den 16 innevarande månad, hvilken varit åtföljd af till ärendet hörande handlingar jenite karta, Länsstyrelsens pröfning understäldt; Grifvet Hernösand i Landskansliet den 25 Februari 1889. Landshöfdinge-Embetet, som tagit handlingarnes innehåll i öfvervägande och granskat dithörande karta, finner, med stöd af 17 3 momentet i Kongl. Maj:ts nådiga byggnadsstadga för rikets städer

den 8 Maj 1874, skäligt Byggnadsnämndens ofvan berörda beslut till framtida efterrättelse att fastställa. Besvärshänvisning. År och dag som ofvan. På Landshöfdinge-Embetets vägnar: A. Asker. N. Larsson. No: 4. Länsstyrelsens resolution den 25 Februari 1889 om tomtindelning i qv. "Inspektoren" och "Debet". Landshöfdinge-Embetets i Vesternorrlands län utslag i anledning deraf att, sedan Stadsingeniören Emil Rydbeck uppgjort förslag till indelning i byggnadstomter af qvarteren Inspektoren och Debet i Sundsvalls stad, och Byggnadsnämnden i staden medelst beslut den 20 Oktober nästlidet år för sin del godkänt berörda förslag till tomtindelning, samma beslut blifvit af Byggnadsnämnden uti skrifvelse den 16 innevarande månad, hvilken varit åtföljd af till ärendet hörande handlingar jemte karta, Länsstyrelsens pröfning understäldt; Gifvet Hernösand i Landskansliet den 25 Februari 1889. Landshöfdinge-Embetet, som tagit handlingarnes innehåll i öfvervägande och granskat dithörande karta, finner, med stöd af 17, 3 momentet i Kongl. Maj:ts nådiga byggnadsstadga för Rikets städer den 8 Maj 1874, skäligt Byggnadsnämndens ofvanberörda beslut till framtida efterrättelse att fastställa. Besvärshänvisning. År och dag som ofvan. På Landshöfdinge-Embetets vägnar: A. Asker. N. Larsson.

1889. 17 Inkomst- och Utgiftsförslag för Sundsvalls stad år 1889. 5. Utdrag af protokollet, hållet hos Magistraten i Sundsvall den 16 Januari 1889. S. D. Sedan Magistraten öfver stadens utgifter och inkomster för innevarande år i enlighet med de specialförslag, som från stadens särskilda nämnder inkommit, upprättat föreskrifna förslag, och samma förslag af Stadsfullmäktige den 29 sistl. December granskats, så upprättade Magistraten nu, med ledning af de utaf Stadsfullmäktige beslutade förändringar, följande Utgifts- och Ínkomststat för Sundsvalls stad år 1889. Drätselkammaren: Inkomster. Andel i Utskänkningsbolagets vinst 46,627: 81 Utskänknings- och minuteringsafgifter... 3,500: Tolagsersättning 76,000: Ränta af jernvägsmedel 22,335:»» A. P. Hedbergs fond 6,000:»» öfriga medel 2,000: 30 335-.. Hyror, incl. barackerna 27,000: Arrende för kronolotter... 9,000:»» upplagsplatser... 1,000: 10 000: Tomtören 600: -- Jernvågen 1,-600: Väghållnings- och båtsmansvakansafgifter. 2,500: Stadsafgifter 26,000: Hundskatt 1,000: Arrende för tillfälliga tomtplatser 2,000:

18 1889. Diverse inkomster: Bremöns & Lörans fisketaxa.. 150: Bötesmedel 900: Stämmoböter 700: Ersättning för mistad tullfrihet. 20: 93 l):o d:o mistade bötesandelar 206: Indelningsränta till»gästgifvaren i Selånger» 90: Betesafgifter 100:»Sten- och grustägt.. 4,100: Kioskplatser 184: 34 Finska kreatursafgifter 1,200: Stadens skog 500: Fattiges bötesandelar 600: Diverse tillfälliga inkomster.. 348: 73 9,100: 236,262: 81 Hamnen: Tonnageafgifter 38,000: Diverse intrader 150: 38,150: Vattenledningen: Vattenafgifter 6.100: Gasverket: Gatubelysning 6,000: Privat consumtion 14,000: Cokes 3,500: Tjära 1,000: Ledningsarbeten 3,000: 27.500: Fattigvården: Ersättning från andra samhällen och af allmänna medel 750: D:o från sjömanshuset 1,500: Inkomst af hjonens arbete 3,000: 5,250: Summa Kronor 313.262: 81

1889. 19 Utgifter. l:sta hufvudtiteln. Stadens rättegångsväsende och administration. a) Magistraten och Rådstufvurätten : Borgmästaren 4,000: 2:ne rådmän á 1,800:... 3,600: Anslag till protokollsföring... 3,000: Stadsfiskalen 600: Stadsfogden 2,000: Exekutionsbetjenten 1,200: Stadsvaktmästaren 900: Rådstufvulokalens eldning och städning 420: Gasbelysning för Magistraten.. 670: Skrifmaterialier, tryck, ljus, tidningar och diverse 1,000: Reservationsanslag f. exekutionsväsendet 1,000: Kostnad för uppläggning af nya fastighetsböcker i st. för de uppbrunna 5,000: -- 23,390: b) Polisväsendet : Poliskommissarien. 2,000: 3 konstaplar á 1,320 3,960: 4 d:o á 1,162:50. 4,650: 4 d:o á 1,062: 50. 4,250: 22 d:o á 870:. 19,140: 33 S:ma 34,000: Anslag till extra bevakning 4,000: 38,000: Städning och skurning 195: Gasbelysning 480: Telefonafgift 90: Skrifmaterialier, ljus. tidningar och diverse 482:

20 1880. Polispersonalens försäkring mot olycksfall och anslag till pensionsfond 350: 39 597- c) Diverse till ordningsväsendet hörande utgifter: Mathållning för fångar 500: Stads- och förvaringshäkte... 200: Kronohäktets mathållning... 400: D:o ersättning för bevakning.. 300: Hundkreaturs dödande 150: 1,550 _ d) Förvaltningsväsendet i öfrigt: Krono- och stadskassören, lön. 4,000, D:o d:o, skrifmaterialier... 75: Drätselkammarens arbetschef, lön... 2,000: D:o d:o, tillägg för 1889 500: ~~ 2,500: D:o biträdande ingeniör 2,000: D:o sekreterare 3,000: D:o materialförvaltare 900: Stadsfullmäktiges sekreterare.. 500: D:o vaktmästare 400: 13 375: 77,912: Afgår 1/3, som påföres hamnen med 25,970: 67 51 941; 33 2:dra hufvudtiteln. Drätselkammaren. a) Underhåll af gator m. m.: Gators underhåll 5,000: Vägars och broars underhåll.. 5,500: Renhållning 6,700: Gatuspolning 700: Gatubelysning 11,000: Byggnaders underhåll 7,000:

1889. 21 Underhåll af parker och planteringar : Trädgårdsmästarens lön 800: Parkers och planteringars underhåll.. 1,000: S:ma 1,800: Åtgår 2 / 3, som påföras hamnen med... 1,200: 600: - 36,500: b) Undervisningsväsende : Elementarskolan för flickor... 3,000: Tekniska Söndags- och Aftonskolan, hyra. 1,200: D:o d:o, anslag... 2,000: 3 200: Flickslöjdskolan 300: - 6,500: c) Brandväsende : Atlöningar 10,140: Beklädnad 1,920: Kosthållning 4,500: Tvätt och renhållning 200: Annonser och tryck. 500: Sjukvård 200: Bränsle och lyshållning 600: Hästars utfodring.. 1,000: Brandtelegrafens tillsyn och vård... 400: Diverse oförutsedda utgifter 540: S:ma 20,000: Uppförande af brandstation.. 9,950: Anskaffning o. underhåll afredskap... 5,750:

22 1889. D:o af h ä s t a r o. inventarier.... 4,000: Brandtelegrafen sanläggning. 4,000: 23,700:-- 43,700: - Afgår1/3,som påföres hamnen med 14,566: 67 29,133: 33 d) Vattenledningens drift och underhåll: Ingeniörens lön 1,000: Räkenskapsförarens lön 600: Rörnätsförmannens 1,500: Rörläggarens 1,000: Vakt vid Sidsjö 200: Underhålls- o. reparationsarbeten 3,000: Kontorskostnader 200: 7,500: e) Vattenledningens utvidgning: Inköp af vattenmätare 800: Oförutsedda utvidgningsarbeten. 2,000: 2 800: f) Gatu- och väganläggningar: Skolhusalléns och Fredsgatans framdragande upp till Stenhammaren; beräknad kostnad omkr. 15,000 kronor, som enligt Stadsfullmäktiges beslut skola uttaxeras under 5 års tid 3,000: Fortsättande af gatuarbeten i Stenhammaren 1,500: 4 500: g) Diverse arbeten: Plank och stängsel 1,100: Grustag och stenbrott, tillsyn och arbete 3,000: Anskaffning af redskap och inventarier 3,000: 7,100:!

h) Diverse utgifter: 1889. 23 Springgosse hos Drätselkammaren 365: Materialvakt 1,100: Ersättning för borgarelotter... 275: - Tidskrift för Sveriges landsting 215: Städning i Drätselkammaren.. 150:» i Ingeniörskontoret.. 150: Skrifmaterialier för Drätselkammaren 450: ; Exekutors andel i stämmoböter. 500: Kronoutskylder 350: Kommunalutskylder 1,100: Biträde vid uppbörden 140: Ordinarie ränta 60: Båtsmansvakansafgift 400: Annonser och tryck 1,550: Inqvarteringar 100: Revisionsarvode 500: Telefonafgifter 180: Inventariers underhåll... 1,000: Stadens skog, aflöning 1,000: l):o d:o, kultur.. 250: 1,250: Ved 1,400: Rättegångskostnader, juridiskt ombud... 700: l):o omkostnader... 800: 1,500: Efterskänkt arrende t. barnhemmet 340: Fru Meschs understöd 300:» Stensons» 300: Sjukvård för arbetare 150: Förrådsomkostnader 450: (las för Drätselkammarens och Stadsfullmäktiges lokaler... 400: 14,675: i) Hamnväsendet: Hamnmästarens lön. 2,500: l):o personl. lönetillägg 500: 3,000:

24 1889. Hamnbetjening 1,800: Fasta arbetare för renhållning och div. arbeten 1,800: Skrifbiträde å hamnkontoret under seglationstiden 600: Hamnpolis med uteslutande tjenstgöringsskyldighet vid hamnen under 8 månader 800: Tillsyn och renhållning i kreatursstallarna samt uppbörd af afgifter 450: Reparation af mudderverkets lokomob.il, draggar, kranar m. m. som genom branden den 25 Juni mer och mindre förstördes, enligt kontrakt med Sunds Aktiebolag 3,712: Reparation af flottbåtbrygga... 200: D:o af 5 duc d'alber i hamnen 300: I.):o af pålverket o. hammarbanden å båda sidor af Selångersån öster om nya bron 500: D:o af pålverket å södra sidan af Selångersån, vester om stora bron, som genom branden mer och mindre förstördes 1,500; D:o af pålverket mellan Storbron och magasinen å norra sidan af Selångersån 500: D:o af hammarbanden, inläggning af nya åsar och plankor på åtskilliga ställen af skeppsbrokajen öster om varuskjulet N:o 1 och 2 300: Nedtagning och uppsättning af lyftkranen vid hamnen för undersökning af dess soliditet och möjligen nödig reparation jemte kaj af sten inunder densamma 1,200

1889. 25 Muddring vid afloppstrumman i s. k. Finska viken 750: Uppförande af ett skjul å mudderverket för lokomobilen... 250: Vattenledning från tullpackhuset österut med 2:ne brandposter, en vattenkastare samt biledning till urinoir vid varuskjulet N:o2 2,000: 1 st urinoir med vattenledning i närheten af s. k. Finska viken 1,300: 1 st. d:o med vattenledning vid varuskjulet N:o 2 1,000: Resterande makadamisering af hamnplanen öster om jernvägsspåret 2,000: Anskaffande af diverse nödiga redskaper och materialier i stället för de genom branden den 25 sistl. Juni månad förstörda, enl. bifogad förteckning 905: Anskaffande af möbler och mattor till kontoret 532: Diverse förnödenheter enl. bifogad förteckning 985: Oförutsedda reparationer och andra arbeten,.. 400: Andel i kostnaden för rättegångsoch polisväsendet 25,970: 67 Diverse omkostnader för ordningsväsendet och diverse utgifter. 517: Div. omkostnader för trädgårdar 1,200: Lyshållning 2,000:. Anslag till Handels- och Sjöfartsnämnden.,. 300: För brandväsendet 1/3-del... 14,566: 67 71,338:34 k) Gasverket: Föreståndarens lön.. 2,000: D:o tjenstg.-pengar.. 1,000: 3,000:

26 1889. Gasmästarens lön 1,200: Anslag för afläsning af mätare samt inkasseringar af gasräkningar 500: 4 ständiga eldare.. 3,555: 1 tillfällig.. 275: - 3,830: 4 ledningsarbetare.. 3,300: 1 tillfällig d:o... 670: 3 970: Stenkol 5,500: Diverse underhållskostnader... 2,500: 20,500: 200,546:67 3:dje hufvudtiteln. Fattigvårdsstyrelsen : Vid arbetsinrättningen: sysslomannens lön. 1,000: portvaktens. 700: kokerskans,.. 400: - Öfriga kostnader.. 9,500: Kostnader för utackorderade barn 6,000: Understöd till utom försörjningsinrättningen boende personer 14,000: D:o till tillfälligt behöfvande 7,000: D:o till behöfvande från andra samhällen.. 2,000: Medicin 1,000: Lasarettsvård 1,000: Hospitalsvård 1,000: Begrafningshjelp 750: Sekreterarens arvode 700: Kassamannens 500:.. Skrifmaterialier. 75: Ersättning till andra kommuner 1,500: Förslagsanslag för oförutsedda behof 1,025: 48,150: 4:de hufvudtiteln. Byggnadsnämnden : Stadsarkitektens lön 1,200: D:o tjenstgöringspengar 800: 2,000: Arvode till ordföranden 100:.

1889. 27 Arvode till sekreteraren 300:,, vaktmästaren 100: Prenumeration å tekniska tidskrifter... 40: Tryckning af blanketter 35: Kartritningsarbeten 2,500: Oförutsedda utgifter 505: Annonskostnad 25: Instrument: 1 distanstub 325: 1 theodolit 500: 1 planimeter 70: 6,500: 5:te hufvudtiteln. Helsovårdsnäninden: l:ste stadsläkarens lön 2,000: Personligt lönetillägg för år 1889. 500: 2,500: 2:dre stadsläkarens lön 2,500: Ersättning för besigtning... 300: 2,800: Fältskärens lön 300: Stadsveterinärens d:o 500: Vaccinatrisens d:o 150: 5 Barnmorskors lön, 4 á 300, 1 á 150 kr... 1,350: - Hyresersättning till barnmorska, bosatt i Stenhammaren 130: 1,480: Helsovårdskonstapelns lön... 800: D:o tjenstgöringspengar 400: 1,200: Sekreterarens lön 300: Diverse utgifter vid provisoriska sjukhuset och för helsovården i öfrigt 1,500: 10,730: 6:te hufvudtiteln. Annuiteter å obligationer: 1872 års jernvägslån. urspr 300,000 Skuld derå d. 31/12 88 3,000 Amortering ur obligationsfonden 3,000

28 1889. 1874 års jernvägslån, urspr 1,000,000 Skuld derå den31/12 88 889,000 Amortering derå ur obligationsfonden 16,000 Ränta á 5½ proc 48,895: 1879 års lån, urspr. 600,000 Skuld derå d. 31/12 88 574,000 Amortering ur obligationsfonden 7,000 Ränta á 5½ proc. och inkassoprovision 31,670: : Ränta å Ammelinska fonden 600: till A. P. Hedbergs pensionärer. 6,350:., De nödlidandes vänner... 1,000: 88,515; Summa Kronor 406,383: Sammandrag. Utgifter: l:sta hufvudtiteln 51,941: 33 2:dra 200,546: 67 3:dje,, 48,150: 4:de,. 6,500: 5:te,. 10,730: 6: te,, 88,515: 406,383: Inkomster 313,262: 81 således brist att uttaxera kr. 93,120: 19 och då dertill lägges af kyrkostämman beslutad uttaxering 48,051: 53 uppstår att uttaxera Summa kronor 141,171: 72 som, fördelade på 1888 års bevil lningsbeiopp kr. 37,918: 03, skulle motsvara en uttaxering af kronor 3: 72 pr bevillningskrona, men på skäl, som komiterade i förslaget anfört, skulle enligt Stadsfullmäktiges beslöt under år 1889 uttaxeras fem kronor pr bevillningskronan.

1880. 29 N:o 6. Instruktion för stadens polis, af Magistraten antagen den 17 Okt. 1870. l.sta Kap. Allmänna föreskrifter. 1. Högsta polismyndighet inom staden är magistrat och magistratens ordförande. Dernäst kommer poliskommissarien och under honom poliskonstapel. 2. Polisens ändamål är upprätthållande af allmän säkerhet och ordning. I sådant afseende åligger polisman: att förekomma och upptäcka brott emot person eller egendom; att genom varningar och upplysningar förekomma olyckshändelser och undanrödja anledning till oordning, som störer allmän sedlighet, sundhet och samfärdsel, och att till laga åtal befordra den som, åsidosättande varning, öfverträder gällande förbud. 3. Till förekommande af brott iakttages att noggrann uppsigt hålles å straffad eller misstänkt persons alla förehafvanden. 4. I sitt förhållande till allmänheten bör polisman undvika onödigt uppseende och inblandning uti förhållanden, hvaraf ordningens störande icke kan befaras. Polisman bör meddela råd och anvisningar kort och tydligt samt beflita sig att genom ett humant, bestämdt och värdigt fullgörande af sina tjensteåligganden, förvärfva sig allmänhetens välvilja och förtroende. Blir polisman med ord och åthäfvor förfördelad, bör han lemna sådant obesvaradt, och endast om allmän förargelse dermed åstadkommes, förseelsen till åtal angifva. Våld emot person må polisman icke använda utom i följande fall: då polisman varder öfverfallen med våld eller hot, som innebär trängande fara, äfvensom då polisman kommer den till hjelp, som är i sådan nöd; samt vid häktning eller rymning då motvärn göres.

30 1889. Dock må i dessa fall icke brukas större våld än nöden kräfver eller till rymningens förekommande eller häktningens verkställande erfordras. 6. Polisman äger häkta: brottsling, som träffas å bar gerning eller flyende fot, såvida brottet, på sätt i allmän lag sägs, af gröfre art är, eller, om brottet ringare är, brottsling som, ehuru okänd, vägrar uppgifva namn eller hemort eller skäligen misstankes för osannfärdig uppgift i detta afseende; till allmänt arbete dömd person: den, som enligt Konungens Betällningshafvandes efterlysning häktas bör; af starka drycker öfverlastad person, som antingen träffas på väg eller gata och hvars behöriga vårdande icke annorlunda låter sig verkställa eller ock på förenämnde ställen gör oljud och förnärmar andras fred. ' 7. Kroppsransakning må företagas å häktad person till utrönande om den något på sig hafver, hvaraf säkerheten i häktet eller under vägen dit äfventyras kan: skolande vid sådan ransakan minst 2:ne vittnen alltid tillstädes vara. Då kroppsransakan å qvinna måste anställas, bör densamma förrättas af pålitlig qvinna i närvaro af 2:ne qvinliga vittnen. 8. För husransakan efter tjufgods lände till efterrättelse hvad derom i lag stadgadt är. 9. Polisman skall med uppmärksamhet iakttaga allt, som kan föranleda till eldfara och skyndsamlingen vidtaga lämpliga åtgärder till förekommande deraf. Utbryter eldsvåda skola, med undantag af vakthafvande å vaktkontoret, alla polismän vid brandstället" sig infinna och anmäla sig hos den, som förer befälet öfver eldsläckningen. Vid 'nattetid utbruten eldsvåda äro extra konstaplar skyldige att biträda på sätt för den ordinarie personalen är föreskrifvet. Hvad polisen vid utbrott af eldsvåda dessutom har att iakttaga, derom lända till efterrättelse särskildt utfärdade föreskrifter. 10. Poliskonstapel skall egna hela sin verksamhet åt polisens tjenst och således, äfven då han icke är stadd i bestämd tjenstgöring, icke allenast när som helst utföra de tjenstförrättningar, som kunna honom af forman anbefallas, utan ock sjelf bidraga till ord-