Sjöarbetskonventionen

Sjöarbetskonventionen om Sveriges anslutning Betänkande av MLC-utredningen Stockholm 2009 SOU 2009:95

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning. Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02) En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice Tryckt av Edita Sverige AB Stockholm 2009 ISBN 978-91-38-23325-2 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Åsa Torstensson Regeringen beslutade den 12 februari 2009 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå de författningsändringar som behöver göras för att Sverige ska kunna ratificera 2006 års sjöarbetskonvention. Till särskild utredare förordnades samma dag direktören Johan Franson. Som experter förordnades den 17 februari 2009 juristen Anna Bizzozero, Transportstyrelsen, kanslirådet Margaretha Granborg, Näringsdepartementet, kanslirådet Håkan Lundquist, Arbetsmarknadsdepartementet och ämnesrådet Per Tillander, Socialdepartementet. Som expert förordnades den 9 juni 2009 enhetschefen Mats Lindblad, Försäkringskassan. Som sekreterare anställdes från och med den 12 februari kammarrättsassessorn Maria Kållberg. Utredningen har antagit namnet MLC-utredningen. Utredningen överlämnar härmed betänkandet Sjöarbetskonventionen om Sveriges anslutning (SOU 2009:95). Uppdraget är härmed slutfört. Norrköping i december 2009 Johan Franson / Maria Kållberg

Innehåll Sammanfattning... 11 Författningsförslag... 17 1. Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)... 17 2. Förslag till lag om ändring i mönstringslagen (1983:929)... 20 3. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän... 21 4. Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)... 22 5. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)... 23 6. Förslag till förordning om ändring i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438)... 27 7. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal... 30 8. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2008:1300) med instruktion för Transportstyrelsen... 31 1 Inledning... 33 1.1 Utredningens uppdrag... 33 1.2 Utredningens arbete... 33 1.3 Överlämnade yttranden till utredningen... 34 5

Innehåll SOU 2009:95 2 ILO och 2006 års sjöarbetskonvention...35 2.1 ILO:s uppbyggnad och arbete...35 2.1.1 Konventioner och rekommendationer...36 2.1.2 Tolkning av konventioner...37 2.1.3 Införlivande av en konvention i svensk rätt...38 2.1.4 ILO:s kontroll över tillämpning av en ratificerad konvention...38 2.1.5 Svenska ILO-kommittén...39 2.2 Antagandet av 2006 års sjöarbetskonvention...40 2.2.1 Konventionens innehåll och syfte...40 2.2.2 Konventionens ikraftträdande...42 2.2.3 Konventionens behandling inom EU...42 2.3 Konventionens förhållande till svensk lagstiftning...43 3 Rättslig reglering...45 3.1 Reglering i svensk rätt...45 3.1.1 Sjömanslagen...45 3.1.2 Fartygssäkerhetslagen och fartygssäkerhetsförordningen...46 3.1.3 Arbetsmiljölagen...46 3.1.4 Lagen om vilotid för sjömän...46 3.1.5 Mönstringslagen...47 3.1.6 Socialförsäkringslagen...47 3.1.7 Övriga lagar och förordningar...48 3.2 Kollektivavtal...48 3.2.1 Kollektivavtal på sjöarbetsmarknaden...49 3.2.2 Kollektivavtal och praktisk tillämpning...50 3.3 Ansvariga myndigheter...51 3.4 Andra berörda intressenter...51 4 Genomförande av konventionens bestämmelser...53 4.1 Sjöarbetskonventionens tillämpningsområde...53 4.1.1 Tillämpningsområde enligt svenska regler...53 4.1.2 Fiskefartyg, traditionsfartyg och örlogsfartyg...54 4.1.3 Fartområden...55 6

SOU 2009:95 Innehåll 4.1.4 Grundläggande rättigheter... 57 4.1.5 Genomförande av konventionens bestämmelser i medlemsstaterna... 57 4.2 Jurisdiktion... 57 4.3 Begreppet behörig myndighet... 60 4.4 Översättning av ord och begrepp... 60 4.4.1 Översättning av ordet seafarer... 60 4.4.2 Översättning av orden essential dental care... 60 4.4.3 Översättning av orden workers ashore... 61 4.4.4 Översättning av begrepp som avser socialförsäkringsskydd... 61 4.4.5 Översättning av maritime labour certificate och declaration of maritime labour compliance... 61 4.5 Begreppet redare... 62 4.6 Ratifikationsfrågan... 64 4.7 Införlivandet av 2006 års sjöarbetskonvention i svensk rätt... 65 5 Minimikrav för att sjömän ska få arbeta på fartyg... 67 5.1 Minimikrav för att sjömän ska få arbeta på fartyg... 67 5.2 Minimiålder... 67 5.3 Läkarintyg... 69 5.3.1 Läkarintygets giltighetstid... 70 5.3.2 Fortsatt giltighetstid för läkarintyg i vissa fall... 71 5.3.3 Läkarintygets utformning... 71 5.4 Rekrytering och arbetsförmedling... 72 5.4.1 Offentlig arbetsförmedling för sjömän... 72 5.4.2 Privat arbetsförmedling... 72 5.4.3 Medlemsstaternas skyldighet att informera... 73 6 Anställningsförhållanden... 75 6.1 Allmänt... 75 6.2 Anställningsavtalet... 76 6.3 Hemresa... 76 7

Innehåll SOU 2009:95 7 Bostäder, rekreationsmöjligheter, mat och förplägnad...79 7.1 Tillämpningsområde...79 7.2 Bostäder och rekreationsmöjligheter...79 7.3 Mat och förplägnad...80 7.3.1 Maten ska anpassas till besättningsmedlemmarnas olika kulturella och religiösa bakgrunder...80 7.3.2 Krav på utbildning för fartygskockar...81 7.3.3 Ålderskrav för fartygskockar...82 7.3.4 Fartyg som framförs med en föreskriven besättning om mindre än tio...83 8 Hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet...85 8.1 Sjukvård ombord och i land...85 8.1.1 Gällande regler...85 8.1.2 Rätt till fullgoda hälsoskyddsåtgärder och snabb tillgång till god sjukvård...86 8.1.3 Rätt till omedelbar sjukvård...87 8.1.4 Rätt till akut tandvård...87 8.1.5 Förebyggande åtgärder...87 8.1.6 Kostnadsansvar...88 8.2 Redares ansvar...88 8.2.1 Lagreglering om redares ansvar...88 8.2.2 Rätt till ersättning för kostnader för sjukvård, kost och logi...89 8.2.3 Sjuklön från arbetsgivaren...89 8.2.4 Konventionens krav på sjuklön...90 8.3 Skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor...92 8.4 Tillgång till landbaserade välfärdsinrättningar...92 8.5 Socialförsäkring...92 8.5.1 Krav enligt sjöarbetskonventionen...92 8.5.2 Gällande rätt i Sverige...94 8.5.3 Norges ratificering av sjöarbetskonventionen...98 8.5.4 Närmare analys av sjöarbetskonventionens krav i förhållande till gällande rätt i Sverige...98 8.5.5 Utredningens förslag och bedömning...100 8

SOU 2009:95 Innehåll 9 Uppfyllelse och tillämpning... 105 9.1 Inledande bestämmelser... 105 9.2 Flaggstatens ansvar... 105 9.2.1 Sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen... 106 9.2.2 Fartyg som omfattas av reglerna om sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen... 107 9.2.3 Uppdrag till erkända organisationer... 107 9.2.4 Sjöarbetskonventionen måste finnas ombord... 109 9.2.5 Förhållanden som ska bli föremål för tillsyn... 109 9.2.6 Register över inspektioner... 110 9.2.7 Klagomålshantering ombord... 110 9.3 Hamnstatens skyldigheter... 111 9.3.1 Omständigheter som kan leda till en mer ingående inspektion... 112 9.3.2 Följder av att ett fartyg inte uppfyller sjöarbetskonventionens krav... 112 9.3.3 Rutiner för sjömäns klagomål i land... 113 9.4 Inskränkningar i rätten att nyttja fartyg... 113 9.4.1 Inskränkningar i rätten att nyttja svenska fartyg... 114 9.4.2 Inskränkningar i rätten att nyttja utländska fartyg.. 115 9.5 Rekryteringsansvar... 116 10 Ikraftträdande... 117 11 Konsekvensbedömning... 119 11.1 Inledning... 119 11.2 Statsfinansiella konsekvenser av förslagen... 119 11.3 Konsekvenser för sjöfartsnäringen... 121 11.4 Konsekvenser för den enskilde... 123 9

Innehåll SOU 2009:95 12 Författningskommentar...125 12.1 Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)...125 12.2 Förslaget till lag om ändring i mönstringslagen (1983:929)...126 12.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän...127 12.4 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)...127 12.5 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)...127 12.6 Förslaget till förordning om ändring i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438)...129 12.7 Förslaget till förordning om ändring i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal...131 12.8 Förslaget till förordning om ändring i förordningen (2008:1300) med instruktion för Transportstyrelsen...131 Bilagor Bilaga 1 Kommittédirektiv 2009:9...133 Bilaga 2 2006 års sjöarbetskonvention på svenska och engelska...137 Bilaga 3 Jämförelsetabell...279 10

Sammanfattning Bakgrund Genom 2006 års sjöarbetskonvention revideras och moderniseras ett antal tidigare konventioner och rekommendationer. Syftet med konventionen är att införa ett samlat instrument med alla aktuella krav på arbets- och levnadsförhållanden till sjöss. Konventionen omfattar inte fiskefartyg, traditionsfartyg och örlogsfartyg och inte heller fartyg som navigerar enbart i inlandsfarvatten, i vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i områden där hamnregler gäller. Konventionens bestämmelser kan enligt artikel III punkt 5 införas i medlemsstatens lagstiftning, genom kollektivavtal eller genom praktisk tillämpning. Stora delar av konventionen motsvaras i Sverige redan i dag av bestämmelser i lagar, författningar och föreskrifter och genom kollektivavtal. I kommittédirektivet Genomförande av 2006 års sjöarbetskonvention (dir. 2009:9) gavs utredningen i uppdrag att lämna förslag till de författningsändringar som behöver göras för att Sverige ska kunna ratificera 2006 års sjöarbetskonvention. Nedan redogörs i korthet för de ändringar utredningen föreslår. Våra förslag i sak Ratifikationsfrågan Svenska ILO-kommittén har i yttrande till Arbetsmarknadsdepartementet ansett att sjöarbetskonventionen är ett angeläget och viktigt instrument som kan förbättra sjömäns arbets- och levnadsvillkor samt att konventionens styrka är att varje medlemsstat som ratificerar den ges rätt att som hamnstat inspektera alla fartyg oavsett om flaggstaten ratificerat konventionen eller inte. Om Sverige skulle välja att inte ratificera konventionen kan de 11

Sammanfattning SOU 2009:95 ekonomiska och arbetsmässiga följderna bli negativa. ILOkommittén har mot denna bakgrund tillstyrkt att Sverige ratificerar konventionen. Utredningen delar ILO-kommitténs bedömning att Sverige bör ratificera 2006 års sjöarbetskonvention. Krav på utbildning för fartygskockar införs I regel 3.2.3 i konventionen stadgas att sjömän som är anställda som fartygskockar med ansvar för matlagning ska vara utbildade och kvalificerade för sin befattning ombord. Sjömän bör enligt anvisning B 3.2.2.1 vara behöriga till tjänst som fartygskock om de har tjänstgjort till sjöss under minst viss tid eller avlagt examen som den behöriga myndigheten föreskrivit, eller avlagt en likvärdig examen vid en godkänd utbildning för kockar. Något krav på utbildning för att få arbeta som fartygskock finns inte i svensk rätt. En ny bestämmelse om att en sjöman som arbetar som kock ombord på fartyg med en säkerhetsbesättning om tio eller mer måste ha certifikat som kock införs i fartygssäkerhetsförordningen. I förordningen om behörigheter för sjöpersonal införs en bestämmelse där det framgår att för att få certifikat som fartygskock ska sökanden ha fullgjort godkänd utbildning. Sjömän får rätt till akut tandvård Enligt standard A.4.1.1 ska sjömän förutom hälso- och sjukvård även ha tillgång till akut tandvård. Detta är inte reglerat i svensk lag eller genom kollektivavtal. Bestämmelser införs om att sjömän ska ha rätt till akut tandvård och om att arbetsgivaren ska bestrida kostnaden för sådan tandvård. Tiden för arbetsgivarens ansvar att bestrida kostnader för vård, kost och logi till följd av sjukdom förlängs Redare ska enligt standard A.4.2.1 a) i konventionen svara för de kostnader som uppstår till följd av sjukdom för sjömän som arbetar på deras fartyg. Nationella lagar eller andra författningar kan begränsa redarens ansvar för att betala kostnaden till en period som inte får understiga 16 veckor från den dag skadan uppstod eller sjukdomen började. Detta krav är inte uppfyllt i sjömanslagen. En 12

SOU 2009:95 Sammanfattning ändring görs därför där det framgår att arbetsgivaren ska bestrida kostnaden för vård, kost och logi under minst 112 dagar. Tiden för arbetsgivarens ansvar att betala sjuklön förlängs Standard A.4.2.3 föreskriver att redaren ska betala sjuklön för en sjöman som är kvar ombord när sjukdomen eller skadan leder till arbetsoförmåga. Lön ska dessutom betalas till sjömannen från den tidpunkt han eller hon reste hem eller sattes i land fram till tillfrisknandet eller till dess han eller hon är berättigad till kontant ersättning enligt den berörda statens lagstiftning, om detta inträffar tidigare. Redarens ansvar kan begränsas till en tid som inte får understiga 112 dagar. Konventionens text i denna del är inte helt klargörande men utredningen har tolkat detta så att redaren ska betala lön under minst 112 dagar för sjömän som inte är ombord. Detta krav är inte uppfyllt i sjömanslagen varför en ändring om detta införs. Ändring görs i socialförsäkringslagen Enligt standard A.4.5.3 i konventionen ska varje medlemsstat vidta åtgärder enligt sina nationella villkor, för att ge ett kompletterande socialförsäkringsskydd till de sjömän som är varaktigt bosatta på dess territorium. Skyddet får inte vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal som bor på dess territorium har. De sjömän som bor i Sverige men som inte arbetar här har med dagens regler inte ett lika förmånligt socialförsäkringsskydd som personer som både bor och arbetar i Sverige. För att uppfylla konventionens krav görs ett tillägg i 2 kap. 8 socialförsäkringslagen där det framgår att en sjöman som bor i Sverige men som arbetar på ett utländskt fartyg, och som inte omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71 eller en bilateral konvention om social trygghet, ska omfattas av den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen. 13

Sammanfattning SOU 2009:95 Sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen införs Varje medlemsstat ska enligt reglerna i femte kapitlet i sjöarbetskonventionen fullgöra sina skyldigheter med avseende på fartyg som för dess flagg. Ett effektivt system för tillsyn och certifiering av arbetsförhållandena till sjöss ska inrättas. Två nya dokument införs sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Dessa dokument ska utgöra bevis på att den medlemsstat vars flagg fartyget för har utövat tillsyn av fartyget och att de krav i konventionen som gäller sjömännens arbets- och levnadsförhållanden är uppfyllda. Endast fartyg som har en bruttodräktighet om minst 500 och som används i internationell sjöfart eller går i fart från en hamn, eller mellan hamnar, i ett annat land är skyldiga att ha ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Sveriges skyldigheter i fråga om hamnstatskontroller utvidgas Varje medlemsstat ska uppfylla sina skyldigheter enligt konventionen genom att samarbeta internationellt för att genomföra och tillämpa konventionsstandarderna på utländska fartyg. Alla fartyg som anlöper en hamn i en medlemsstat får inspekteras för att efterlevnaden av kraven i konventionen när det gäller sjömännens arbets- och levnadsförhållanden ska kunna granskas. Detta gäller även fartyg som är registrerade i en stat som inte har ratificerat konventionen. Övriga frågor Konventionen föreskriver att innan undantag får göras från kravet på att sjömän under 18 år ska har rätt till minst nio timmars sammanhängande nattvila måste samråd ske med berörda redaroch sjöfolksorganisationer för att konstatera att arbetet inte kommer att skada personalens hälsa eller välbefinnande. En sådan bestämmelse införs i lagen om vilotid. När det gäller giltighetstiden för läkarintyg gör sjöarbetskonventionen inte någon skillnad på intyg avseende allmän medicinsk lämplighet och på intyg om synoch hörselförmåga. Giltighetstiden för ett läkarintyg får vara högst två år. Ändringar införs i fartygssäkerhetsförordningen och 14

SOU 2009:95 Sammanfattning mönstringslagen om detta. Tillämpliga kollektivavtal måste finnas tillgängliga på fartyget och då även på engelska på fartyg som används i internationell fart. Ett tillägg om detta görs i sjömanslagen. Enligt konventionen ska maten ombord anpassas till besättningsmedlemmarnas olika kulturella och religiösa bakgrunder. Fartygssäkerhetslagen får en ny bestämmelse om detta. På fartyg med en säkerhetsbesättning om mindre än tio måste alla som hanterar livsmedel i köket vara utbildade eller instruerade på områden som innefattar livsmedels- och personlig hygien och handhavande och förvaring av livsmedel ombord. En ny bestämmelse med detta innehåll införs i fartygssäkerhetsförordningen. Enligt konventionen får en medlemsstat bemyndiga bl.a. erkända organisationer att utföra tillsyn över arbets- och levnadsvillkoren ombord och utfärda certifikat. En sådan bestämmelse införs i fartygssäkerhetsförordningen. Den behöriga myndigheten ska hålla ett register över inspektioner av arbets- och levnadsförhållanden för sjömän på svenskflaggade fartyg och publicera en årsberättelse om inspektionsverksamheten. Tillägg om detta införs i förordningen med instruktion för Transportstyrelsen. Ikraftträdande Sjöarbetskonventionen träder i kraft 12 månader efter den dag då minst 30 medlemsländer som tillsammans står för 33 procent av världshandelstonnaget har ratificerat konventionen. I november 2009 har fem länder ratificerat konventionen. Det är osäkert när konventionen kommer att träda i kraft. Utredningen föreslår därför inte något datum för ikraftträdande av de förslagna författningsregleringarna. 15

Författningsförslag 1. Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282) Härigenom föreskrivs i fråga om sjömanslagen (1973:282), dels att det i lagen ska införas två nya bestämmelser, 37 a och 61 a, enligt följande lydelse, dels att 34, 38 och 58 ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 När sjöman har befattning på fartyg utgår lön, även om han är arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada. Har sjöman sjukdom eller skada, när han lämnar befattning på fartyg, utgår lön för sådan tid därefter under vilken han är arbetsoförmögen på grund av sjukdomen eller skadan. Lönen utgår från dagen efter den då han lämnade befattningen under högst 60 dagar, om befattningen avsåg utrikes fart, eller högst 30 dagar, om befattningen avsåg inrikes fart. Blir sjöman under väntetid arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada, har han rätt till lön under den tid han är arbetsoförmög- Har sjöman sjukdom eller skada, när han lämnar befattning på fartyg, utgår lön för sådan tid därefter under vilken han är arbetsoförmögen på grund av sjukdomen eller skadan. Lönen utgår från dagen efter den då han lämnade befattningen på fartyg som går i fart utanför inre fart, sådan denna definieras i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal under minst 112 dagar och i annat fall under högst 30 dagar. Blir en sjöman under väntetid arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada, har han rätt till lön 17

Författningsförslag SOU 2009:95 en. Lönen utgår från dagen efter den då han blev arbetsoförmögen under högst 60 dagar, om han under anställningstiden senast haft befattning på fartyg i utrikes fart, och i annat fall under högst 30 dagar. under den tid han är arbetsoförmögen. Lönen utgår från dagen efter den då han blev arbetsoförmögen under 60 dagar, om han under anställningstiden senast haft befattning på fartyg och i annat fall under högst 30 dagar. Arbetsgivaren skall bestrida kostnaden för vård av sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg. Har sjöman sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg eller får han sjukdom eller skada under väntetid, skall arbetsgivaren bestrida kostnaden för vård av sjömannen under högst 42 dagar eller, om sjömannen vårdas i annat land än det där han är bosatt, under högst 84 dagar. 37 a Befälhavaren ska sörja för att sjöman på fartyg som går i fart utanför inre fart, sådan denna definieras i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal får akut tandvård. 38 Arbetsgivaren ska bestrida kostnaden för vård av sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg. Arbetsgivaren ska även bestrida kostnaden för akut tandvård för sjöman som har befattning på fartyg som går i fart utanför inre fart, sådan denna definieras i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal. Har sjöman sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg eller får han sjukdom eller skada under väntetid, ska arbetsgivaren bestrida kostnaden för vård av sjömannen under minst 112 dagar om sjömannen har eller har haft befattning på fartyg som går i fart utanför inre fart, sådan denna definieras i förordningen 18

SOU 2009:95 Författningsförslag Befälhavaren skall se till att exemplar av denna lag, semesterlagen (1977:480), fartygssäkerhetslagen (2003:364), de föreskrifter som regeringen har utfärdat i anslutning till sistnämnda lag och tillämpliga kollektivavtal finns tillgängliga på fartyget. Befälhavaren skall även se till att ett exemplar av lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och de föreskrifter som har utfärdats i anslutning till den lagen finns tillgängliga på fartyget. (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal och i annat fall under högst 42 dagar. 58 Befälhavaren ska se till att exemplar av denna lag, semesterlagen (1977:480), fartygssäkerhetslagen (2003:364), de föreskrifter som regeringen har utfärdat i anslutning till sistnämnda lag och tillämpliga kollektivavtal finns tillgängliga på fartyget. Tillämpliga kollektivavtal ska även finnas på engelska på fartyg som används i internationell fart. Befälhavaren ska även se till att ett exemplar av lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och de föreskrifter som har utfärdats i anslutning till den lagen finns tillgängliga på fartyget. 61 a Bestämmelser om tillsyn av fartyg med anledning av denna lag finns i fartygssäkerhetslagen (2003:364). Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 19

Författningsförslag SOU 2009:95 2. Förslag till lag om ändring i mönstringslagen (1983:929) Härigenom föreskrivs i fråga om mönstringslagen (1983:929) att 19 ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Läkarintyget gäller i högst två år eller, om sjömannen vid undersökningen inte fyllt 18 år, i högst ett år. Läkarintyg som avser enbart syn- och hörselförmåga får dock gälla i fyra år. 19 Läkarintyget gäller i högst två år eller, om sjömannen vid undersökningen inte fyllt 18 år, i högst ett år. Upphör intyget att gälla när fartyget är till sjöss eller i en hamn där det inte finns läkare med behörighet att utfärda intyg, skall befälhavaren se till att sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske. Om intygets giltighetstid löper ut när fartyget är till sjöss får intyget trots detta fortsatt giltighet till nästa hamn som fartyget anlöper där det finns läkare med behörighet att utfärda läkarintyg, under förutsättning att tiden från det att giltighetstiden löper ut till dess att nytt läkarintyg utfärdas inte överstiger tre månader. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 20

SOU 2009:95 Författningsförslag 3. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:958) om vilotid för sjömän att 5 ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Sjömän under 18 år har rätt till minst nio timmars sammanhängande nattvila. I vilotiden skall ingå tiden mellan klockan 24.00 och klockan 05.00. 5 Sjömän under 18 år har rätt till minst nio timmars sammanhängande nattvila. I vilotiden ska ingå tiden mellan klockan 24.00 och klockan 05.00. Undantag från första stycket får göras om den sammanhängande nattvilan skulle förhindra ett effektivt genomförande av ett utbildningsprogram för sådana sjömän. Innan undantag enligt andra stycket görs ska samråd ske med berörda redar- och sjöfolksorganisationer för att konstatera att arbetet inte kommer att skada sjömännens hälsa eller välbefinnande. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 21

Författningsförslag SOU 2009:95 4. Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringslagen (1999:799) att 2 kap. 8 ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 8 Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg anses som arbete i Sverige. Detta gäller även om arbetet utförs 1. i anställning på utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat, eller 2. i anställning hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat. För en i Sverige bosatt sjöman ska även arbete på utländskt fartyg anses som arbete i Sverige. Med sjöman avses den som enligt sjömanslagen (1973:282) skall anses som sjöman. Med sjöman avses den som enligt sjömanslagen (1973:282) ska anses som sjöman. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 22

SOU 2009:95 Författningsförslag 5. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364) Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (2003:364) dels att det i lagen ska införas två nya bestämmelse, 3 kap. 9 a och 9 b, enligt följande lydelse, dels att 1 kap. 4, 4 kap. 5 och 5 kap. 1 och 6 kap. 1 ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 I denna lag avses med 1. fartcertifikat: ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits sjövärdigt, 2. passagerarfartygscertifikat: ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits lämpligt att transportera passagerare och om det högsta antal passagerare som fartyget får medföra, 3. fribordscertifikat: ett bevis om att ett fartygs fribord har fastställts efter tillsyn och att fribordsmärken har satts fast på fartygets sidor på ett riktigt och varaktigt sätt, 4. certifikat om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att fartygets säkerhetsorganisation vid tillsyn har visat sig överensstämma med rederiets godkända säkerhetsorganisation, och 5. dokument om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att rederiets säkerhetsorganisation har godkänts vid en rederikontroll enligt 5 kap. 16. 5. dokument om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att rederiets säkerhetsorganisation har godkänts vid en rederikontroll enligt 5 kap. 16, 6. sjöarbetscertifikat: ett bevis på att fartyget vid tidpunkten för certifikatets utfärdande uppfyller kraven på arbets- och levnadsförhållanden som följer av denna lag och av sjömanslagen (1973:282), och 23

Författningsförslag SOU 2009:95 7. försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen: ett dokument som visar vilka förhållanden på ett fartyg som enligt 2006 års sjöarbetskonvention ska bli föremål för tillsyn, vilka föreskrifter som tillämpas och en förklaring av redaren om vad denne gjort för att uppfylla föreskrivna krav. 3 kap. 9 a Sjöarbetscertifikat Ett svenskt fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell fart eller som går i fart från en hamn eller mellan hamnar i ett annat land ska ha ett sjöarbetscertifikat. Detta gäller inte fiskefartyg och traditionsfartyg. 9 b Försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen Ett svenskt fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell fart eller som går i fart från en hamn eller mellan hamnar i ett annat land ska ha en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Detta gäller inte fiskefartyg och traditionsfartyg. 24

SOU 2009:95 Författningsförslag Den kost som de ombordanställda får skall vara tillräcklig och av fullgod kvalitet. 4 kap. 5 Den kost som de ombordanställda får ska vara tillräcklig och av fullgod kvalitet. Kosten ska vara anpassad till de ombordanställdas olika kulturella och religiösa bakgrunder. Vatten för de ombordanställdas behov ska finnas lätt tillgängligt ombord i tillräcklig mängd och av fullgod kvalitet. Bestämmelser om livsmedel och om utrymmen för verksamhet med livsmedel finns i livsmedelslagen (2006:804) och de EGförordningar som kompletteras av den lagen. 5 kap. 1 Transportstyrelsen utövar, om något annat inte anges, tillsyn enligt denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen när det gäller 1. fartyg och deras utrustning, drift, lastning, lossning och säkerhetsorganisation, 2. säkring av last som ännu inte har förts ombord, 3. rederiers säkerhetsorganisation, och 4. arbetsmiljön ombord. 4. arbetsmiljön ombord, och 5. arbets- och levnadsförhållandena ombord. När det gäller inspektion enligt 8 utövas tillsyn även av Kustbevakningen i den utsträckning som Transportstyrelsen beslutar i samråd med Kustbevakningen. I frågor som avser arbetsmiljön ska tillsynen också avse att arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och föreskrifter meddelade med stöd av dessa lagar samt artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 25

Författningsförslag SOU 2009:95 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG följs. Sådan tillsyn utövas i samverkan med Arbetsmiljöverket. Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedelslagen (2006:804). 6 kap. 1 Ett fartygs resa får förbjudas, om det finns skälig anledning att anta att 1. fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten, 2. fartyget i något väsentligt 2. fartyget har brister i avseende har brister i skyddet skyddet som är farliga för de mot ohälsa eller olycksfall, ombordvarandes säkerhet, hälsa eller trygghet, 3. fartyget inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt, 4. fartyget medför fler passagerare än det högsta tillåtna antalet, 5. fartyget inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan, 6. rederiet eller fartyget uppfyller kraven på säkerhetsorganisation enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt förordning (EG) nr 336/2006, 7. bestämmelserna i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän inte efterlevs och detta innebär en uppenbar fara för sjömännens eller arbetstagarnas hälsa och säkerhet, 8. väder- eller sjöförhållandena är så ogynnsamma att resan skulle innebära allvarliga risker för människor eller miljön, 9. fartyget inte uppfyller föreskrivna krav på märkning med IMO-identifikationsnummer, eller 10. fartyget inte uppfyller föreskrivna krav avseende sådana handlingar med fartygshistorik som ska finnas ombord på fartyget. Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i arbetsredskap får i stället användningen av anordningarna eller redskapen förbjudas tills rättelse har skett. Likaså får, i stället för förbud enligt första stycket, användningen av en viss lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne förbjudas tills rättelse har skett om det finns skälig anledning att anta att användningen innebär risk för ohälsa eller olycksfall. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 26

SOU 2009:95 Författningsförslag 6. Förslag till förordning om ändring i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) dels att det i förordningen ska införas fem nya bestämmelser, 4 kap. 2 a, 9 a, 40, 6 kap. 8 b och 9 kap. 2 a enligt följande lydelse, dels att 4 kap. 18 och 5 kap. 2 ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 2 a En sjöman ska ha fyllt 18 år för att få arbeta som fartygskock. 9 a Sjöman som arbetar som fartygskock ombord på fartyg med en säkerhetsbesättning om tio eller mer ska ha fullgjort godkänd utbildning och inneha certifikat som fartygskock. 18 Besättningsmedlemmarna på Besättningsmedlemmarna på handelsfartyg, traditionsfartyg handelsfartyg, traditionsfartyg och fiskefartyg skall uppfylla de och fiskefartyg ska uppfylla de krav på syn och hörsel som krav på syn och hörsel som anges i Transportstyrelsens anges i Transportstyrelsens föreskrifter meddelade med stöd föreskrifter meddelade med stöd av förordningen (1979:38) om av förordningen (1979:38) om läkarintyg för sjöfolk. Att läkarintyg för sjöfolk. Att kraven är uppfyllda skall styrkas med ett läkarintyg som inte får vara äldre än 4 år. kraven är uppfyllda ska styrkas med ett läkarintyg som inte får vara äldre än 4 år när det gäller besättningsmedlemmar på 27

Författningsförslag SOU 2009:95 traditionsfartyg, fiskefartyg och handelsfartyg i inre fart, sådan denna definieras i förordningen (2007:237) om behörighet för sjöpersonal, och inte äldre än 2 år när det gäller besättningsmedlemmar på övriga handelsfartyg. 40 För fartyg som framförs med en säkerhetsbesättning om mindre än tio gäller att alla som hanterar livsmedel i köket ska vara utbildade eller instruerade på områden som innefattar livsmedels- och personlig hygien och handhavande och förvaring av livsmedel ombord på fartyg. Transportstyrelsen får föreskriva krav på utbildning och instruktion. På varje fartyg skall fartygssäkerhetslagen (2003:364) och denna förordning samt arbetsmiljölagen (1977:1160) och arbetsmiljöförordningen (1977:1166) finnas tillgängliga för dem som utför fartygsarbete. Detsamma gäller i fråga om andra författningar som har utfärdats med stöd av dessa lagar eller förordningar och som rör den verksamhet som bedrivs på fartyget. 5 kap. 2 På varje fartyg ska fartygssäkerhetslagen (2003:364) och denna förordning samt arbetsmiljölagen (1977:1160) och arbetsmiljöförordningen (1977:1166) finnas tillgängliga för dem som utför fartygsarbete. Detsamma gäller i fråga om andra författningar som har utfärdats med stöd av dessa lagar eller förordningar och som rör den verksamhet som bedrivs på fartyget samt 2006 års sjöarbetskonvention. 28

SOU 2009:95 Författningsförslag 6 kap. 8 b Transportsstyrelsen ska vid kontroll av utländska fartyg i fråga om arbets- och levnadsförhållandena ombord följa bestämmelserna i 2006 års sjöarbetskonvention om sådana kontroller. 9 kap. 2 a Transportstyrelsen får genom avtal uppdra åt en erkänd organisation att utöva tillsyn av arbets- och levnadsförhållandena på svenska fartyg och utfärda sjöarbetscertifikat och del I av försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Transportstyrelsen ska i styrelsens författningssamling tillkännage med vilka organisationer avtal träffats och upplysa Internationella arbetsbyrån om detta. Denna förordning träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 29

Författningsförslag SOU 2009:95 7. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal att det i förordningen ska införas en ny bestämmelse, 4 kap. 9 b enligt följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 9 b För att få certifikat som fartygskock ska sökanden ha fullgjort godkänd utbildning. 1. Denna förordning träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Transportstyrelsen får till och med den [...] i enskilda fall besluta att utfärda certifikat som fartygskock till den som kan styrka att han eller hon före den [...] har tjänstgjort som fartygskock under minst sex månader under de senaste tre åren, även om kravet på godkänd utbildning i 4 kap. 9 b inte är uppfyllt. 30

SOU 2009:95 Författningsförslag 8. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2008:1300) med instruktion för Transportstyrelsen Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2008:1300) med instruktion för Transportstyrelsen att 5 och 11 ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 Transportstyrelsen ska svara för 1. register över järnvägsinfrastruktur och järnvägsfordon, 2. luftfartygs- och inskrivningsregistret, 3. fartygs- och sjömansregistret, 3. fartygs- och sjömansregistret, samt registret över tillsyn av arbets- och levnadsförhållanden på fartyg, 4. registrering av avtal om båtbyggnadsförskott, och 5. vägtrafikregistret. 11 Transportstyrelsen ska 1. årligen redovisa myndighetens åtgärder för att bidra till ett klimateffektivt transportsystem, 2. aktivt medverka i regeringens arbete med ansökningar om TEN- bidrag och årligen redovisa resultaten av sökta bidrag, 3. årligen bistå Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) i dess uppdrag att till regeringen redovisa en uppföljning av de transportpolitiska målen. 4. årligen publicera en årsberättelse om inspektionsverksamheten av arbets- och levnadsförhållanden ombord på fartyg. Denna förordning träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 31

1 Inledning 1.1 Utredningens uppdrag Utredningens uppdrag framgår av kommittédirektiven (dir. 2009:9), se bilaga 1. Uppdraget består i att lämna de förslag till författningsändringar som är nödvändiga för att undanröja eventuella hinder för Sveriges ratificering av 2006 års sjöarbetskonvention. Om oklarheter uppstår om ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter till följd av konventionens regler ska utredaren lämna förslag på ansvarsfördelningen. Utredaren ska beakta rådets direktiv om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners Association (ECSA) och European Transport Workers Federation (EFT) om 2006 års sjöarbetskonvention. Utredaren ska samråda med berörda myndigheter och organisationer. En särskild referensgrupp bestående av arbetsmarknadens parter på sjöfartsområdet ska tillsättas. Enligt utredningsdirektiven ska utredaren lägga särskild vikt vid regelförenkling. Utredaren ska också lämna en konsekvensbeskrivning av de föreslagna åtgärderna. Om de föreslagna åtgärderna innebär kostnader för det allmänna ska finansieringsförslag lämnas. Om de föreslagna åtgärderna innebär kostnader för företag ska samråd ske med Näringslivets regelnämnd. 1.2 Utredningens arbete Utredningens arbete har bedrivits i form av en enmansutredning som inleddes i februari 2009. Arbetet har skett i nära samarbete med experterna. Utredningen har samrått med Transportstyrelsen för att få en inblick i hur dagens regelverk fungerar. Utredningen har i enlighet med utredningsdirektiven tillsatt en särskild referensgrupp bestående av representanter för arbetsmarknadens 33

Inledning SOU 2009:95 parter på sjöfartsområdet. Utredningen har hållit ett sammanträde med referensgruppen och haft ytterligare kontakter med representanterna via e-post. Utredningen har haft erforderligt samråd med Näringslivets regelnämnd om de ekonomiska konsekvenserna för sjöfartsnäringen. 1.3 Överlämnade yttranden till utredningen Regeringen har till utredningen i februari 2009 överlämnat ILOkommitténs yttrande den 24 oktober 2008 1 till Arbetsmarknadsdepartementet över 2006 års sjöarbetskonvention och de remissvar som lämnats till ILO-kommittén i samma fråga. 1 Dnr 18/2006. 34

2 ILO och 2006 års sjöarbetskonvention MLC-utredningens uppgift är att föreslå de författningsändringar som behövs för att Sverige ska kunna ratificera den konvention som antogs av ILO:s högsta beslutande organ, Internationella arbetskonferensen, den 23 februari 2006 och som på svenska benämns 2006 års sjöarbetskonvention. I detta kapitel beskrivs innehållet i konventionen. För överskådlighetens skull ges först en beskrivning av ILO:s uppbyggnad och arbetssätt. Hur Sverige har reglerat de frågor som behandlas i konventionen framgår av kapitel 5 9. 2.1 ILO:s uppbyggnad och arbete 1 Internationella arbetsorganisationen (International Labour Organisation, ILO), är en mellanstatlig samarbetsorganisation som grundades 1919 i samband med Versaillesfreden och blev en del av Nationernas Förbund. ILO fick sitt säte i Genève. Syftet med inrättandet av ILO var att främja social rättvisa för en varaktig fred. Vid grundandet blev 45 stater medlemmar. Sverige blev medlem år 1920 genom sin anslutning till Nationernas Förbund. Sedan 1946 är ILO ett av Förenta nationernas fackorgan. I dag har organisationen 182 medlemsstater. ILO skiljer sig på några sätt från andra FN-organisationer, främst genom den s.k. trepartsstrukturen som innebär att medlemsstaterna inte enbart företräds av sina regeringar, utan också av representanter från arbetsgivare och arbetstagare. 1 Uppgifterna i detta avsnitt är hämtade från ILO:s hemsida, www.ilo.org och från Stina Lagergren (1986) ILO-normer och dess inflytande på svensk lagstiftning och praxis. 35

ILO och 2006 års sjöarbetskonvention SOU 2009:95 ILO:s verksamhet är reglerad i organisationens stadga (Constitution) och arbetsordningar (Standing orders) för konferens och styrelse. Verksamheten i ILO bedrivs främst av tre organ: Internationella arbetskonferensen är ILO:s beslutande församling som normalt sammanträder en gång per år. Internationella arbetskonferensens uppgifter är att anta budget, arbetsprogram, konventioner, rekommendationer och resolutioner. Medlemsstaterna deltar med delegationer som i de flesta fall består av två regeringsombud, ett arbetstagarombud och ett arbetsgivarombud. Varje ombud har en röst i konferensens plenum och ombuden från en stat har rätt att rösta oberoende av varandra. Ombuden har experter till sin hjälp. Styrelsen. Styrelsen utses av arbetskonferensen. I styrelsen finns 56 platser, varav 28 på regeringssidan och 14 vardera på arbetstagar- och arbetsgivarsidan. Styrelsen leder ILO:s verksamhet och genomför de beslut som fattas av arbetskonferensen, fastställer dagordning för konferensen, beslutar om Internationella arbetsbyråns verksamhet och utser dess generaldirektör. Till styrelsen är knutna ett antal fasta kommittéer. Internationella arbetsbyrån. Denna är ett permanent sekretariat och ILO:s utrednings-, informations- och administrativa organ. Byrån leds av en generaldirektör. Arbetsbyrån är organiserad i ett antal avdelningar med underliggande sektioner. Arbetsbyrån har fortfarande sitt kontor i Genève. ILO har dessutom kontor i över 40 länder i världen. 2.1.1 Konventioner och rekommendationer ILO:s huvuduppgift är att utarbeta konventioner som gäller normer för arbetslivet. Normerna får oftast formen av en konvention som är avsedd att ratificeras av medlemsländerna eller en rekommendation avsedd att beaktas vid lagstiftning eller på annat sätt men utan den bindande verkan som en konvention har. ILO har hittills antagit drygt 180 konventioner och 190 rekommendationer. Vissa konventioner är dock inte längre tillämpliga då de har förlorat sin aktualitet. 36

SOU 2009:95 ILO och 2006 års sjöarbetskonvention Precisionsgraden i konventionerna varierar. En del konventioner anger precisa normer medan andra anger mer allmänt formulerade mål. Beslut om konventioner fattas av arbetskonferensen. För att ett förslag till konvention ska godtas krävs minst två tredjedels majoritet. Medlemsstaterna blir inte automatiskt bundna av en konvention som arbetskonferensen godtagit. Medlemsstaterna måste själva avgöra om det är möjligt för dem att ratificera konventionen. Enligt ILO:s stadga ska antagandet av en ny konvention eller rekommendation inte i något fall påverka någon lag som tillerkänner arbetstagare mer gynnsamma villkor än de i konventionen eller rekommendationen. När en stat väljer att tillträda en konvention ska ratifikationsinstrument sändas till Internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. Konventionen blir bindande endast för de medlemsstater vars ratifikation har registrerats. 2.1.2 Tolkning av konventioner Enligt ILO:s stadga (artikel 37) är det Internationella domstolen som svarar för tolkningen av såväl ILO:s stadga, som enligt denna antagna konventioner. Internationella domstolen har dock inte hittills i något fall gjort en sådan tolkning utan det har varit varje medlemsstats sak att tolka en konvention. De länder som tillträtt en konvention är skyldiga att till Internationella arbetsbyrån rapportera om tillämpningen av konventionens bestämmelser. Ländernas tillämpningsrapporter granskas av oberoende jurister i ILO:s expertkommitté för tillämpning av konventioner och rekommendationer. Expertkommittén utarbetar årligen en rapport som belyser problem vid genomförandet av ILO:s normer i länderna och drar slutsatser om tillämpningen. Expertkommitténs rapport föreläggs Internationella arbetskonferensen vars trepartiska utskott för tillämpningsfrågor diskuterar och rapporterar sina slutsatser till konferensens plenum. Även internationella arbetsbyrån gör formella och informella tolkningar av ILO:s instrument, även om stadgan inte uttryckligen tillerkänner arbetsbyrån en sådan behörighet. 37

ILO och 2006 års sjöarbetskonvention SOU 2009:95 2.1.3 Införlivande av en konvention i svensk rätt Det finns olika sätt att införliva en konvention i svensk rätt. Om det gäller en konvention vars bestämmelser rör myndigheters eller enskildas handlande, kan två olika metoder komma i fråga. Konventionens bestämmelser kan införlivas i svensk rätt antingen genom s.k. transformation eller genom s.k. inkorporering. Vid transformation omarbetas de delar av den internationella överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rätt till svensk författningstext. Då används den teknik i fråga om systematik och språkbruk som normalt används vid intern lagstiftning. En annan form av transformation är att en konventionstext i en mer eller mindre ordagrann översättning till svenska tas in i den svenska författningen. Inkorporering innebär att det i en lag eller annan författning föreskrivs att konventionens bestämmelser direkt gäller i Sverige. När denna metod används blir den autentiska konventionstexten gällande författningstext i svensk rätt. 2 Ett införlivande kan även i vissa fall ske på annat sätt än genom lagstiftning, t.ex. genom kollektivavtal mellan arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation och arbetstagarorganisation. 3 2.1.4 ILO:s kontroll över tillämpning av en ratificerad konvention Som tidigare nämnts är en medlemsstat som tillträtt en konvention skyldig att rapportera till arbetsbyrån om tillämpningen av konventionens bestämmelser. Enligt ILO:s stadga ska rapportering ske årligen, men i dag tillämpas en tvåårig rapporteringsperiod för de mest grundläggande konventionerna och fem år för övriga konventioner. I Sverige svarar ILO-kommittén för rapporteringen. Enligt ILO:s stadga finns även klagomöjligheter för arbetsgivaroch arbetstagarorganisationer. 2 Prop. 1994/95:169, s. 53 54. 3 Katinka Svanberg (2003), Introduktion till traktaträtten. 38

SOU 2009:95 ILO och 2006 års sjöarbetskonvention 2.1.5 Svenska ILO-kommittén ILO-kommittén har en viktig uppgift när det gäller efterlevnaden av ratificerade konventioner och rekommendationer. Kommittén har funnits sedan 1927 och är en myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet. Enligt instruktionen (1977:987) ska kommittén vara trepartiskt sammansatt. Kommittén ska bestå av nio ledamöter, varav tre representerar regeringen, tre arbetsgivarna och tre arbetstagarna. Enligt instruktionen är kommitténs uppgifter bl.a. att utarbeta underlag för regeringens svar på frågor rörande punkter på Internationella arbetskonferensens dagordning och till regeringens kommentarer till förslag till texter som ska diskuteras på arbetskonferensens sammanträden. utarbeta underlag för förslag i samband med framläggandet av konventioner och rekommendationer i enlighet med artikel 19 i ILO:s stadga. I artikel 19 finns regler om vad som ska iakttas vid ratifikation av ett konventionsförslag. behandla frågor om icke-ratificerade konventioner och av rekommendationer som ännu inte börjat tillämpas. behandla förslag till uppsägningar av ratificerade konventioner. behandla frågor som rör andra beslut fattade av ILO än konventioner och rekommendationer. främja ökad kunskap om ILO. årligen till chefen för Arbetsmarknadsdepartementet avge en redogörelse för hur de i ILO:s konvention nr 144 (om samråd på trepartsbasis för att främja genomförandet av ILO:s normer) och rekommendation nr 152 (om samråd på trepartsbasis för att främja genomförandet av internationella standarder för arbetslivet och nationella handlingar som har anknytning till ILO:s normer) avsedda förfarandena har fungerat. 39

ILO och 2006 års sjöarbetskonvention SOU 2009:95 2.2 Antagandet av 2006 års sjöarbetskonvention Frågor om sjöpersonals arbetsförhållanden har behandlats av ILO under särskilda s.k. sjöfartssessioner. Mellan år 1920 och 2003 har Internationella arbetskonferensen antagit 39 konventioner, ett protokoll och ungefär trettio rekommendationer som rör arbetsförhållandena till sjöss. 4 År 2001 antog ILO:s sjöfartskommission (Joint Maritime Commission, JMC) en resolution om behovet av en översyn av relevanta konventioner och rekommendationer i syfte att ta fram ett sammanhållet ILO-instrument på sjöfartens område. Flera konventioner betraktades som otidsenliga och andra har inte erhållit tillräckligt antal ratifikationer för att träda i kraft. ILO:s styrelse beslutade i mars 2001 att tillsätta en arbetsgrupp för sjöfartsnormer (High-level Tripartite Working Group on Maritime Labour Standards) med uppgift att utarbeta ett förslag till en ny konvention. Arbetsgruppens förslag behandlades av en förberedande teknisk sjöfartskonferens (Preparatory Technical Maritime Conference, PTMC) i september 2004. Ett uppföljningsmöte hölls i april 2005. Internationella arbetskonferensen samlades till sjöfartssession i februari 2006. Konferensen antog, som tidigare nämnts, den 23 februari 2006 det instrument som benämns 2006 års sjöarbetskonvention. 2.2.1 Konventionens innehåll och syfte 2006 års sjöarbetskonvention består av ett inledande, icke bindande avsnitt (Preamble) och tre olika men sinsemellan förbundna delar artiklar, regler och kod (Articles, Regulations och Code). Koden består av en obligatorisk del A med obligatoriska Standards och en del B med icke-obligatoriska anvisningar (Guidelines). Förhållandet mellan delarna A och B i koden har kommenterats av ILO:s chefsjurist. 5 I kommentaren sägs bl.a. att en ratificerande stat är bunden av de åtaganden som framgår av artiklar, regler och del A av koden. Statens enda skyldighet under del B är att undersöka i vilken utsträckning den vill omsätta bestämmelserna i del B till nationell lagstiftning. Staten är fri att vidta andra åtgärder än de 4 ILO-kommitténs yttrande till Arbetsmarknadsdepartementet den 24 oktober 2008, dnr. 18/2006. 5 Appendix D i rapporten I (1A) till konferensen (Adoption of an instrument to consolidate maritime labour standards). 40