RÅ:2000:2 RÅ:2000:3. Hur beslut att inte väcka åtal sätts upp samt beslutets innehåll

ALLMÄN ANVISNING RÅ:2007:4 till åklagarna Dnr 4/31/07 Utfärdad Normbas 29.1.2007 AÅL 3 2 mom. Upphäver RÅ:2000:1 RÅ:2000:2 RÅ:2000:3 I kraft 1.2.2007- tills vidare Hur beslut att inte väcka åtal sätts upp samt beslutets innehåll 1. Allmänt I riksåklagarens anvisning RÅ:2000:1, som denna anvisning upphäver, finns en mera omfattande utredning om de bakomliggande synpunkterna på och syftet med åtgärdseftergift. Dessa ska fortsättningsvis beaktas vid bedömningen av åklagarens befogenhet att avstå från åtgärder även om denna anvisning inte upprepar de redan vedertagna principer och mål som ligger till grund för bestämmelserna. Det är viktigt att vara insatt i syftet med bestämmelserna om åtgärdseftergift eftersom en enhetlig åtalsprövningspraxis är ett centralt mål för åklagarverksamheten. 2. Hur besluten sätts upp och relateras till antalet svarande I diarie- och dokumenthanteringssystemet för brottsärenden (Sakarisystemet) uppsätts besluten i tillämpningen LotusNotes (Notes), som producerar de färdiga handlingarna. En del av uppgifterna måste emellertid uppdateras separat inom ramen för det hanteringssystem där diariet ingår, I dokumentmallarna ingår en del av den text som måste finnas i beslutet färdigt tryckt. Om motiveringen är lång är rekommendationen att även andra, självvalda mellanrubriker används, vilket gör motiveringen lättare att läsa och möjliggör en indelning av resonemanget i tydliga delfrågor. Mellanrubrikerna hjälper också åklagaren att strukturera texten till en konsekvent framställning. I regel ska ett separat åtgärdseftergiftsbeslut göras i fråga om varje person som hörts som misstänkt men mot vilken åtal inte väckts i förundersökningen S.k. processuella åtalseftergiftsbeslut och åtalseftergiftsbeslut av påföljdsnatur görs på olika dokumentmallar. När en och samma person är misstänkt för flera brott och åklagaren beslutar att inte

2 väcka åtal för något av dem exempelvis på obetydlighetsgrunden medan det saknas bevis för något annat av dem, måste separata beslut sättas upp över å ena sidan åtalseftergiftsbeslutet av påföljdsnatur och å andra sidan över "inga bevis" -beslutet. Undantagsvis kan det i ett enskilt fall vara motiverat att i ovan nämnda situation sätta upp endast ett beslut, om motiveringen därmed blir väsentligt mycket begripligare. I Sakari antecknas då den primära grunden. 3. Åtalseftergiftsbeslutets innehåll 3.1 Processuella åtalseftergiftsbeslut Sakari-systemets avgörandekod 02 (Åtalseftergift) Identifieringsuppgifter - Åklagarenhetens namn, tjänsteställets besöks- och postadress samt telefon och fax - Beslutets årliga, enhetsenliga löpande nummer - Datum (med siffror) då beslutet undertecknades (=blev offentligt) - Åklagarärendets diarienummer (=ärendenr) Den som beslutet gäller Efternamn och förnamn samt födelsetid för den som beslutet att inte väcka åtal gäller. Personbeteckningens slutdel får inte antecknas i beslutet. Anteckna det fullständiga namnet på juridiska personer. Målsägandena Alla målsägandes, även juridiska personers fullständiga namn. Undersökta eller misstänkta brottet och lagrum Händelseuppgifter - Brottsbenämning - Gärningstid och -ort - Förundersökningsprotokollets nummer - Lagrum Den fullständiga brottsbenämningen och motsvarande lagrum ska skrivas ut, t.ex. Stöld, Strafflagen 28 kap. 1 1 mom. Använd inte förkortningar. Om brottsbenämningen ändras ska motsvarande ändring också göras i Sakari-systemet. Under denna punkt redogörs först för vad som har hänt eller vad som misstänks ha hänt. I korthet relateras på vilket sätt den person som åtalseftergiften gäller har samband med händelseförloppet, dvs. vad personen har gjort eller misstänks ha gjort och på vilka grunder just han eller hon misstänks för ett brott. Händelseförloppet får inte framställas på ett för den misstänkte tillräknande sätt.

3 Ett övertygande beslut kräver en koncis beskrivning av händelseförloppet och en koncentration på relevanta frågor. Irrelevanta omständigheter ska inte tas upp. Under denna punkt nämns också exceptionellt långa brottsbenämningar och namn på målsägande som inte rymts inom de för ändamålet reserverade fälten. Beslut Som grund för beslutet ska anges explicit: - Jag väcker inget åtal eftersom inget brott har skett - Jag väcker inget åtal eftersom det saknas sannolika skäl som skulle stöda den misstänktes skuld - Jag väcker inget åtal eftersom åtalsrätten är preskriberad eller - Jag väcker inget åtal eftersom åklagaren saknar åtalsrätt Motiveringar Motiveringen ska framställas på allmänspråk. Man ska i allmänhet inte använda facktermer eller ovanliga och främmande ord. Enbart en hänvisning t.ex. till ett avgörande av högsta domstolen lämnar parterna okunniga om vad beslutsmotiveringen verkligen innehåller. Ju lindrigare det misstänkta brottet är, desto mindre utförlig behöver motiveringen i allmänhet vara. På motsvarande sätt gäller att ett oklart och komplicerat ärende kräver noggrannare motiveringar. Inte heller motiveringen får framställas i en tillräknande form. - Inget brott Ett beslut på denna grund kan fattas när alla för den juridiska prövningen av ärendet enligt åklagaren relevanta omständigheter har utretts på ett tillförlitligt sätt utan att det är fråga om ett brott, eftersom brottsrekvisit, skuld eller rättsstridighet saknas. I detta fall ska av beslutet framgå vilket rekvisitselement som inte uppfylls eller vilken av brottets beståndsdelar som är bristfällig. Det kan vara fråga om att vid misstanke om brott saknas något av de element som nämns i brottsrekvisitet, dvs. vinningssyfte, vilseledande, disposition under villfarelse eller orsakande av skada. Straffansvar kan också saknas eftersom gärningsmannen varit otillräknelig vid gärningstidpunkten. Rättsstridighet kan saknas om gärningsmannen motiverar sitt förfarande med berättigat nödvärn eller nödtillstånd. För att åtalsprövningen ska kunna resultera i åtalseftergift med motiveringen inget brott krävs det ändå en övertygande utredning i förundersökningsmaterialet till stöd för otillräknelighet eller avsaknad av rättsstridighet. I de flesta fall hör det till domstolen att bedöma tillräknelighetsfrågor och i allmänhet är domstolen likaså bättre lämpad för bedömning av rättsstridighetsaspekter. - Inga bevis Det kan saknas bevis för att ett brott över huvud taget har begåtts eller bevis för den misstänktes skuld. För att ett ärende ska ha överförts för åtalsprövning från förundersökningsmyndighetens sida måste det ändå finnas misstänkta personer. Beslutsmotiven inleds med en redovisning för de stridiga frågor som åklagaren finner

- Åtalsrätten preskriberad - Ingen åtalsrätt 4 relevanta för att påvisa att bestridna eller oklara rekvisitselement har uppfyllts. Därefter redogörs i korthet såväl för den bevisning som stöder åtalet som för den som talar emot det. Det viktigaste i motiveringen är att bedöma bevisvärdet av föreliggande bevisfakta. När omständigheter som talar för eller emot ett åtal vägs mot varandra bör det framgå varför en omständighet som anförts till stöd för ett brott inte räcker för att väcka åtal, dvs. varför åklagaren utifrån tillgänglig bevisning har kommit fram till sitt beslut att inte väcka åtal. Om bevisningsfrågan är svår har bevisprövningen en central roll för hur övertygande motiveringen är och i enkla fall klargör bevisprövningen grunden för beslutet för parterna. Av prövningsslutsatsen ska framgå vilket rekvisitselement som inte kan bevisas. Bevisprövningen och slutsatsen därav är den viktigaste delen av "inga bevis" -avgöranden. Om det inte finns tillräckligt stöd för åtalet ska också detta konstateras och samtidigt uppges varför den person som åtalseftergiftsbeslutet gäller har hörts som misstänkt. Eftersom åklagarens prövning i allmänhet baserar sig uteslutande på ett skriftligt material är det inte skäl att göra en väldigt ingående bedömning av tillförlitligheten i olika personers utsagor. Det är inte nödvändigt att i beslutet återge omfattande delar av de hörda personernas utsagor. Det väsentliga är de slutsatser som åklagaren har gjort på basis av den bevisning som framgår av förundersökningen. Av motiveringen ska framgå med stöd av vilken bestämmelse i strafflagens 8 kap. samt när åtalsrätten har preskriberats. I motiveringen tas inte ställning till den misstänktes skuld. Om denna grund förekommer vid sidan av bevisgrunden är den sist nämnda primär, eftersom den bör anses vara det förmånligare alternativet för den misstänkte. Åklagaren ska fatta beslut om att inte väcka åtal på grund av att åtalsrätt saknas, när det enligt åklagarens uppfattning rör sig om ett målsägandebrott och målsäganden inte inom utsatt tid har framställt åtalsbegäran eller om målsäganden har avstått från åtal. Ett beslut ska alltid sättas upp i situationer där avsaknaden av åtalsrätt förutsätter rättslig prövning från åklagarens sida. Om t.ex. ett ärende som har undersökts som stöld enligt åklagarens uppfattning är snatteri eller om misshandel visar sig vara lindrig misshandel ska beslut att inte väcka åtal fattas på just denna grund. Detta gäller också i en situation där åklagaren har åtalsrätt och ett synnerligen viktigt allmänt intresse kräver åtal. I motiveringen anförs då varför åklagaren anser sig sakna åtalsrätt. Underskrift I samband med underskriften antecknas åklagarens tjänsteställning och ett namnförtydligande.

5 Distribution I beslutet antecknas till vem beslutet har sänts för kännedom. Beslutet om åtalseftergift ska fattas och delges den som eftergiften gäller och målsäganden i så god tid att målsäganden har tillräckligt med tid för att förbereda och väcka åtal enligt RBL 1 kap. 14. Delgivningen ska sändas per post eller med iakttagande av vad som föreskrivs i 11 kap. i rättegångsbalken. Beslutet ska dessutom sändas för kännedom till vederbörande förundersökningsmyndigheten, till den som eventuellt gjort brottsanmälan samt till den tillsynsmyndighet som hörts i ärendet. Anvisningar som bifogas beslut att inte väcka åtal Systemet producerar en anvisning till parterna. Anvisningen ska fogas till beslutet. 3.2 Åtalseftergiftsbeslut av påföljdsnatur Tillräknade brott och lagrum Beskrivning av gärningen Beslut Sakari-systemets avgörandekod 03 (Åtalseftergift av påföljdskaraktär). Identifieringsuppgifterna samt uppgifterna om den som åtalseftergiftsbeslutet gäller samt om målsägande antecknas på det sätt som anges ovan i punkt 2.1. - Brottsbenämning - Gärningstid och -ort - Förundersökningsprotokollets nummer - Lagrum Brottsbenämningen och motsvarande lagrum ska skrivas ut. Om brottsbenämningen ändras ska motsvarande ändring också göras i Sakari-systemet. Gärningsbeskrivningen av tillräknade brott utformas som i stämningsansökan. Som grund för beslutet ska anges explicit: - Jag väcker inget åtal eftersom brottet är obetydligt - Jag väcker inget åtal eftersom gärningen har begåtts av en ung person och kan anses ha berott på oförstånd eller förhastande - Jag väcker inget åtal eftersom en rättegång och ett straff måste anses oskäliga

6 - Jag väcker inget åtal eftersom brottet på grund av gemensamt straff / tidigare utdömt straff inte väsentligt skulle inverka på det totala straffet. Om åtalseftergiften baserar sig på en specialbestämmelse ska grunden anges i korthet. Motiveringar Tillräknande Avstående från åtgärd Motiveringen formuleras med iakttagande av anvisningarna ovan (allmänspråk, omfattning i relation till brottets grovhetsgrad mm.). När det gäller exempelvis konkurrensgrunden är det viktigt att beslutet motiveras på ett sätt som gör det begripligt också för en part som inte känner till lagens bestämmelser. Motiveringen innehåller två separata punkter, "tillräknande" och "avstående från åtgärd", som ska avskiljas från varandra med mellanrubriker. I denna punkt konstateras att svaranden har gjort sig skyldig till ett bestämt brott samt läggs fram grunderna för tillräknandet. Om svaranden har erkänt räcker det i allmänhet med en kort motivering. Om svaranden har bestridit bör grunderna för detta anges samt de grunder på vilka åklagaren anser att bestridandet är uppenbart ogrundat. I denna punkt anges grunderna för åtgärdseftergiften och beslutet att inte väcka åtal. Det är inte tänkt att lagrummet endast skall upprepas utan åklagaren ska nämna de faktiska omständigheter på grund av vilka lagrummets innehåll realiseras. - Obetydlighetsgrunden Allmänna åklagaren får besluta att inte väcka åtal när brottet inte kan förutses medföra strängare straff än böter och gärningen, med hänsyn till sin menlighet eller gärningsmannens skuld sådan den framgår av brottet, ska anses vara ringa bedömd som en helhet (RBL 1 kap. 7 1 punkten). En förutsättning för åtalseftergift är att för brottet enligt vedertagen allmän domstolspraxis inte in concreto kan förutses följa strängare straff än böter. Med gärningens menlighet avses dess skadlighet och farlighet. Vid bedömning av menligheten beaktas dels den skada som brottet medfört, dels den skada som brottet på förhand bedömt sannolikt hade kunnat medföra. Vid bedömningen av gärningsmannens skuld fästs avseende vid graderna av uppsåt och vållande samt vid de försvårande och förmildrande grunder som nämns i strafflagens 6 kap. Skulden kan sålunda vara nedsatt t.ex. för att gärningsmannen blivit pressad, hotad, provocerad eller förledd. Den omständigheten att gärningsmannen har varit i en situation som kan liknas vid nödvärn, nödtillstånd eller förbudsvillfarelse minskar skulden och handlingens klandervärdhet. Åtalseftergiftsbeslutet ska baseras på en helhetsbedömning som beaktar både gärningens menlighet och gärningsmannens skuld. Avsikten är inte att i fråga om någon brottstyp rutinmässigt fatta sådana förutsägbara åtalseftergiftsbeslut som kan påverka en presumtiv gärningsmans beteende. Avgörandet ska alltid utgå från

7 särdragen i det enskilda fallet. Åklagaren ska bedöma om det aktuella brottet kan anses ringa jämfört med ett normalfall av samma brottstyp. - Ungdomsgrunden Allmänna åklagaren kan besluta att inte väcka åtal för ett brott som har begåtts av en person som inte har fyllt 18 år, om det inte kan förutses medföra ett strängare straff än böter eller fängelse i högst sex månader och gärningen snarare kan anses ha berott på oförstånd eller förhastande än på likgiltighet för förbud och påbud i lag (RBL 1 kap. 7 2 punkten). En förutsättning för åtalseftergift är att för brottet enligt vedertagen allmän domstolspraxis inte in concreto kan förutses följa strängare straff än böter eller fängelse i högst sex månader. Till begreppet oförstånd hör förmågan att överväga gärningar och förstå deras rättsliga och faktiska natur. Begreppet förhastande uttrycker avsikten att lämna framförallt planmässigt och övervägt lagöverträdande utanför tillämpningsområdet för åtalseftergift. Också brottstypen kan ha betydelse för bedömningen och när det gäller exempelvis våldsbrott bör också en ung person i allmänhet anses kunna förstå gärningens faktiska natur. Gränserna för prövningen är ändå vidare än när det gäller 18 år fyllda gärningsmän och i fråga om bl.a. egendomsbrott kan den skada som orsakats vara större än vad som kan komma i fråga vid tillämpning av obetydlighetsgrunden. Även om återfall i brott ofta utgör ett hinder för åtalseftergift, kan också en gärning som begåtts av en person som tidigare gjort sig skyldig till brott, t.ex. med beaktande av tiden som förflutit mellan brotten, med hänvisning till gärningens natur eller omständigheterna kring gärningen trots allt i enskilda fall snarare bero på förhastande än likgiltighet. Ju närmare gärningsmannen är åldersgränsen för straffrättsligt ansvar, dvs. 15 år, desto större betydelse läggs vid gärningsmannens ålder när åtalseftergift övervägs. - Skälighetsgrunden Om inte ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver något annat får allmänna åklagaren, utöver vad som stadgas i 7, besluta om åtalseftergift när en rättegång och ett straff skall anses oskäliga eller oändamålsenliga med hänsyn till uppnådd förlikning mellan gärningsmannen och målsäganden eller gärningsmannens övriga handlande för att avstyra eller avlägsna verkningarna av brottet, hans personliga förhållanden, de övriga följder som brottet medför för honom, social- och hälsovårdsåtgärder eller andra omständigheter (RBL 1 kap. 8 1 punkten). Tillämpning av såväl skälighetsgrunden som konkurrensgrunden förutsätter att ett viktigt allmänt eller enskilt intresse inte kräver att åtal väcks. Även om dessa förutsättningar uttryckligen nämns endast i samband med dessa grunder, ska synpunkter som sammanhänger med allmänt och enskilt intresse beaktas även då andra grunder tillämpas.

8 Begreppet allmänt intresse avser den allmänna rättsuppfattningen, systemets legitimitet och allmänpreventiva omständigheter. Allmänt intresse kan kräva att åtal väcks t.ex. i situationer där åtalseftergift på grund av att brottet är allvarligt skulle stå i strid med den allmänna rättsuppfattningen. På motsvarande sätt kan tilltron till systemet och dess opartiskhet förutsätta att påföljdsfrågan behandlas i domstol, t.ex. om gärningsmannen har en betydelsefull samhällsposition. Begreppet viktigt enskilt intresse sammanhänger med målsägandens ekonomiska intressen, närmast frågor som gäller ersättande av skada som orsakats genom ett brott. Det kan också gälla frågor som har samband med besittning eller nyttjanderätt. Vid bedömning av hur viktigt ett enskilt intresse är ska avseende fästas vid skadans storlek och parternas ekonomiska förhållanden samt målsägandens möjligheter att få skadan ersatt. Det kan t.ex. vara av betydelse om skadan har drabbat en fysisk person eller en juridisk person för vilken det inte innebär särskilda svårigheter att driva ett separat skadeståndsmål. Målsäganden kan även ha rätt till ersättning från sitt försäkringsbolag, som inte har några svårigheter att hävda sin regressrätt i en separat rättegång. Åtalseftergiften kan baseras på skälighetsgrunden om gärningsmannen har deltagit i eller försökt delta i ett medlingsförfarande eller på något annat sätt kommit överens eller försökt komma överens med målsäganden om ersättning av skadan. Medling är ett förfarande som rekommenderas speciellt när det gäller målsägandebrott och brott som till sin natur står nära målsägandebrotten. Skälighetsgrunden kan tillämpas på fall där gärningsmannen har avstått från att fortsätta brottet eller avstyrt eller avlägsnat eller försökt avstyra eller avlägsna verkningarna av brottet. När åklagaren prövar om en rättegång eller ett straff i sådana fall ska anses oskäliga eller oändamålsenliga, kan åklagaren beakta i hur tidigt skede gärningsmannen har börjat vidta sådana åtgärder som avses här och i vilken utsträckning gärningsmannen har handlat på eget initiativ. Gärningsmannens strävan att medverka till att brottet blir uppklarat är ingen uttrycklig åtalseftergiftsgrund men den kan påverka åklagarens helhetsbedömning. Gärningsmannens personliga förhållanden talar för åtalseftergift när gärningsmannen är allvarligt sjuk. Detsamma gäller när gärningsmannen eller en närstående person har blivit allvarligt skadad i samband med gärningen. Gärningsmannens höga ålder är i och för sig ingen åtalseftergiftsgrund, men kan tala för åtalseftergift. Åtalseftergift kan även vara ett ändamålsenligt alternativ när gärningsmannen är placerad på anstalt. Allvarliga officiella eller inofficiella följder som brottet medför för gärningsmannen, t.ex. ett disciplinstraff eller förlust av arbete, kan motivera tillämpning av skälighetsgrunden. Social- och hälsovårdsåtgärder kan komma i fråga som grund för åtgärdseftergift om gärningsmannen under åtalsprövningen vårdas

9 för missbruk. En rättegång och ett straff kunde i ett sådant fall ha en oändamålsenlig verkan på vårdförhållandet. I motiveringen till bestämmelsen anges som exempel på i lagrummet avsedda andra omständigheter målsägandens uttryckliga önskan att åtal inte väcks. I sådana fall borde åklagaren förvissa sig om att målsäganden har framställt önskemålet av egen fri vilja. I motiveringen nämns också den situationen att tiden för väckande av åtal nästan har löpt ut och brottet av en slump har kommit till en myndighets kännedom först i detta skede. Också i andra fall kan närheten till den tidpunkt då åtalsrätten preskriberas beaktas vid helhetsbedömningen. Om gärningsmannen varaktigt vistas utomlands och det sålunda vore besvärligt att stämma in honom eller henne till rättegången och resultatet vore osäkert kan åtgärdernas oändamålsenlighet beaktas bland övriga omständigheter. Tillämpningen av skälighetsgrunden är inte begränsad enbart till obetydliga brott. Ju allvarligare ett brott är desto tyngre bör de därtill anslutna särskilda omständigheterna väga för att åtalseftergift ska komma i fråga. Om gärningsmannen eller brottet har samband med flera av de ovan beskrivna särskilda omständigheterna, av vilka ingen som sådan räcker som grund för åtalseftergift, ska åklagaren göra en helhetsprövning för att bedöma om de särskilda omständigheternas sammanlagda verkan är sådan att åtalseftergift kan komma i fråga. - Konkurrensgrunden Om inte ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver något annat får allmänna åklagaren, utöver vad som stadgas i 7, besluta om åtalseftergift när brottet inte på grund av vad som stadgas om bestämmande av gemensamt straff eller beaktande av tidigare utdömt straff väsentligt skulle inverka på det totala straffet (RBL 1 kap. 8 2 punkten). I beslutet ska nämnas de andra brott som skulle beaktas i det gemensamma straffet eller den tidigare villkorliga fängelsedom som skulle beaktas vid straffmätningen. Dessutom bör en uppskattning om vilken verkan det brott för vilket åtalseftergift ges skulle ha på det totala straffet. Med tanke på samhällets resurser är det förmånligt att inte väcka åtal för vissa brott i sådana fall då det straff som utdöms för övriga brott är en tillräcklig påföljd. Bestämmelsen är tillämplig på alla de straffslag som kan komma i fråga i det aktuella fallet. Vid prövningen ska beaktas såväl ärenden som är föremål för åtalsprövning som oavslutade ärenden i tingsrätten. När det gäller tidigare utdömda straff beaktas emellertid bara ovillkorliga fängelsestraff som ingått i en tidigare dom. Domen behöver inte ha vunnit laga kraft. Konkurrensgrunden kan tillämpas på brott som är allvarligare än ringa, men när det gäller grova brott begränsas tillämpningsområdet av begreppet viktigt allmänt intresse. Bedömningen av frågan om ett viktigt allmänt intresse föreligger kan i vissa fall påverkas av en tilläggspåföljd för brottet, t.ex. konfiskation eller körförbud. Möjligheterna att tillämpa konkurrensgrunden begränsas också av begreppet

10 viktigt enskilt intresse. Strävan bör vara att behandla målsägandena i samma typ av brott på ett jämlikt sätt. Jämlikhetsprincipen kan kränkas t.ex. om det för likartade gärningar i en serie av brott där det finns flera målsägande endast väcks åtal för en del av brotten medan åtalseftergift på konkurrensgrunden meddelas för de övriga brotten. I omfattande brottshärvor kan konkurrensgrunden dock användas på ett sådant sätt att helheten kan behärskas inom ramen för huvudförhandlingen i brottmålet. Man måste avgöra från fall till fall när ett brott inte väsentligt skulle inverka på det utdömda straffet. Om bötesstraff kan förutses för ett brott och fängelsestraff för andra brott, är det först nämnda brottets inverkan på helhetsstraffet uppenbarligen inte väsentlig. Om den sannolika påföljden för samtliga brott är av samma straffart, ska den gärning som åtalseftergiften gäller i allmänhet vara lindrigare än de övriga. Det senare uppdagade brottet i efterkonkurrenssituationer behöver inte vara lindrigare än de brott som har lett till domen. Även i omfattande brottshärvor kan åtalseftergift meddelas för gärningar som är likvärdiga, om de inte väsentligt skulle påverka helhetsstraffet och om målets hanterlighet under huvudförhandlingen förutsätter detta. - Specialbestämmelser Med specialbestämmelser avses bestämmelser i strafflagen och andra lagar som berättigar till åtalseftergift. Det tillämpade lagrummet ska skrivas ut i fullständig form (t.ex. Strafflagen 35 kap. 7 ). Av motiveringen ska framgå förutsättningarna för tillämpning av den aktuella bestämmelsen, om inte bestämmelsens innehåll refereras i de anvisningar parterna ska beakta. Denna grund ska tillämpas också när åklagaren anser att på gärningsmannens förfarande kan tillämpas en ansvarsfrihetsgrund, om förfarandet inte i sig är tillåtet (strafflagen 4 kap. 2, 4 kap. 4 2 mom., 4 kap. 5 2 mom., 4 kap. 6 3 mom.). Lagrum Annan påföljd Underskrift Distribution Det lagrum som ligger till grund för avgörandet ska anges i beslutet, t.ex. Lagen om rättegång i brottmål 1 kap. 7 1 punkten (obetydlighetsgrunden). Om den mot vilken åtal inte väckts har givits en muntlig anmärkning, om man uppnått förlikning i ärendet genom medling eller om gärningsmannen tilltalats med anledning av straffbart bruk av narkotika ska dessa omständigheter antecknas både i Sakari-systemet och i åtalseftergiftsbeslutet. I samband med underskriften antecknas åklagarens tjänsteställning och ett namnförtydligande. Distributionen antecknas på samma sätt som i processuella åtalseftergiftsbeslut. Delgivning

Anvisning som bifogas åtalseftergiftsbeslut 4. Återkallande av beslut 11 Utöver det som anförs ovan i samband med processuella åtalseftergiftsbeslut bör i fråga om tillräknande beslut dessutom beaktas att det med tanke på beräkningen av fristen för att föra ärendet till domstolsbehandling är nödvändigt att i beslutet ange det datum när beslutet har lämnats till posten för befordran eller lämnats personligen till den som åtalseftergiften gäller eller till dennes ombud. Om allmänna åklagaren meddelat åtalseftergift ska åklagaren föra sitt avgörande av skuldfrågan till domstolen, om den som åtalseftergiften gäller yrkar det. Yrkandet ska skriftligen tillställas åklagaren inom 30 dagar från den delgivning som avses i RBL 9 1 mom. När åklagaren har fört sitt avgörande om åtalseftergift till domstolen ska den som eftergiften gäller utan dröjsmål underrättas om tiden och platsen för behandlingen och om att saken kan avgöras även om han eller hon är frånvarande. Ärendet anhängiggörs i normal ordning, dvs. genom stämning. Då saken behandlas ska i övrigt i tillämpliga delar följas bestämmelserna om rättegång i brottmål. Om beslutet har sänts till den som åtalseftergiften gäller som en vanlig postförsändelse har det med stöd av 22 i lagen om delgivning i förvaltningsärenden ansetts att fristen på 30 dagar börjar först den sjunde dagen efter att beslutet postades. På fristen tillämpas även lagen om beräknande av laga tid, vilket bl.a. innebär att den s.k. helgdagsbestämmelsen tillämpas. Om yrkandet tillställs åklagaren först efter att tiden har löpt ut, finns det ingen anledning att föra ärendet till domstolsbehandling. Om den som eftergiften gäller emellertid kan påvisa att han eller hon de facto inte har kunnat få del av beslutet i tid (t.ex. på grund av felaktig adress eller utlandsvistelse), bör den misstänkte med stöd av en lagtolkning som beaktar de mänskliga och grundläggande rättigheterna anses ha rätt att få skuldfrågan prövad av domstol om han yrkar det genast efter att han har fått vetskap om beslutet. Systemet producerar en anvisning med samma innehåll som när det gäller processuella åtalseftergiftsbeslut, med den skillnaden att det konstateras att den som åtalseftergiften gäller har rätt att enligt RBL 1:10 yrka på domstolsbehandling av åklagarens görande. Om allmänna åklagaren har beslutat att meddela åtalseftergift får han med stöd av RBL 1 kap. 11 återkalla sitt beslut endast om det på grund av ny utredning i ärendet framgår att beslutet har grundat sig på uppgifter som i väsentlig grad är ofullständiga eller oriktiga. En högre åklagare har rätt att ta upp ärendet på nytt enligt vad som föreskrivs särskilt. Den nya utredningen ska hänföra sig uttryckligen till det brott som åtalseftergiften gäller. Åtal kan emellertid väckas också i det fall att det framgår att den som åtalseftergiften gällde redan före beslutet hade gjort sig skyldig till andra brott och sambandet mellan alla brott förutsätter gemensam åtalsprövning. Den omständigheten att den som eftergiften gäller har efteråt gjort sig

12 skyldig till ett klandervärt beteende berättigar inte till att återkalla beslutet, som alltså inte i detta avseende kan betraktas som villkorligt. Möjligheten att återkalla beslut begränsar sig dock till åklagarens egna beslut. Den nya innehavaren av den åklagartjänst i vilken beslutet fattats har dock samma rätt att återkalla ett beslut som den åklagare som fattade beslutet, om den sist nämnda åklagaren inte längre arbetar i samma åklagarenhet. Bestämmelserna om återkallande av beslut om åtalseftergift ska tillämpas också då andra än beslut av påföljdsnatur återkallas. Om beslutet har berott på att bevis saknats kan åtalströskeln överskridas i skenet av ny utredning. Om det i efterskott visar sig att beslutet bygger på en oriktig prövning av tidigare material, kan ärendet föras till en högre åklagare för prövning. 5. Åklagarens övriga avgöranden 5.1 Allmänt Oberoende av huvudregeln behöver separata beslut om åtalseftergift inte sättas upp i samtliga fall som har förts till åklagaren för åtalsprövning. Parterna ska ändå alltid underrättas om åklagarens avgörande. 5.2 Andra beslut I Sakari-systemet ger avgörandekoden 07 (Annat beslut av åklagaren) i Notes-tillämpningen dokumentmallen "Meddelande om avslutad behandling". Åklagaren ska överväga om detta alternativ är tillämpligt. Dessutom är det alltid också möjligt att fatta ett processuellt beslut att inte väcka åtal. Alternativet "Annat beslut av åklagaren" är tillämpligt endast i följande fall: 1) När det är utan vidare tolkning är klart att det är fråga om ett målsägandebrott och att åklagaren inte har åtalsrätt. Avsaknaden av åtalsrätt lämnar alltså inget rum för tolkning. Detta kan vara fallet exempelvis när målsäganden återtar en åtalsbegäran på grund av skadegörelse som riktat sig endast mot enskild egendom eller där målsäganden inte ursprungligen framställt någon åtalsbegäran. Om valet av rekvisit behöver motiveras ska fattas ett åtalseftergiftsbeslut fattas i ärendet. Detta alternativ kan tillämpas också när en förutsättning för väckande av åtal är ett meddelande eller förordnande från en myndighet men något sådant inte har inkommit till åklagaren. 2) När någon vid förundersökningen har hörts som misstänkt men enligt åklagarens uppfattning i själva verket är målsägande. I regel får målsäganden mera detaljerad information om åklagarens avgörande genom en stämningsansökan som tillställs målsäganden eller genom ett åtalseftergiftsbeslut där vederbörande har antecknats som målsägande. Även när det gäller en person som ska

5.3 Andra grunder för avslutande 5.4 Förenande av åtalspunkter 13 anses som vittne kan detta förfarande från fall till fall anses tillräckligt. 3) När någon har hörts som misstänkt men det redan under förundersökningen har framgått att denne inte har någon del i saken och förundersökningsmyndigheten borde ha avslutat förundersökningen för dennes vidkommande. Personen förekommer emellertid i åtalsprövningen antingen på grund av ett saksammanhang eller av andra orsaker. I så fall fattas inga andra åtalsprövningsavgöranden utan samtliga brottmisstankar mot personen avslutas genom detta samma avgörande. I alla tre ovan nämnda fall ska parterna delges beslutet för kännedom. I Sakari-systemet ger avgörandekoden 06 (Annan avslutningsgrund) i Notes-tillämpningen dokumentmallen "Beslut", som ska användas i fall som inte är förenade med någon åtalsprövning. Detta blir aktuellt bl.a. i följande situationer: 1) Den misstänkte var under 15 år vid gärningstidpunkten eller avlider under åtalsprövningen. 2) Om ingen förundersökning görs i ett s.k. polisärende eller om förundersökningen avslutas utan att ärendet överförs till åklagaren för prövning, avslutar den åklagare som är undersökningsledare ärendet genom sitt motiverade beslut. Undersökningsledaren ska dessutom se till att ärendet också avslutas i polisens datasystem. 3) När åklagarens beslut att göra förundersökning eller tilläggsundersökning när förundersökningsmyndigheten har avslutat förundersökningen och frågan om för- eller tilläggsundersökning har förts till åklagaren för avgörande. Ärendet avslutas genom detta förfarande förutsatt att det har antecknats i åklagardiariet. 4) Åtalsöverföring till utlandet. 5) System- eller annat tekniskt fel eller när inget annat beslut är tillämpligt. Om det finns parter i ärendet ska beslutet sändas till dem för kännedom, om det inte rör sig om att avhjälpa ett tekniskt fel som avses i 5 punkten. Förenande av åtalspunkter ska alltid ske i situationer av verklig lagkonkurrens, t.ex. när polisen har registrerat fem fall av bedrägeri och åklagaren anser att det rör sig om ett enda fall av grovt bedrägeri.

14 Förenande av åtalspunkter kan också bli aktuellt i fråga om brott där det inte finns någon målsägande eller yrkanden på förverkandepåföljd och som i straffrättsligt hänseende är obetydliga jämfört med det eller de brott samma svarande kommer att åtalas för. Om de ovan nämnda förutsättningarna inte är för handen ska antingen åtal eller beslut om åtalseftergift sättas upp. Denna anvisning upphäver riksåklagarens anvisningar av 20.1.2000 om åtalseftergift, särskilt med stöd av allmänna bestämmelser (RÅ:2000:1), uppsättande av beslut att inte väcka åtal och beslutets innehåll (RÅ 2000:2) samt om åtalseftergift av påföljdsnatur för misshandelsbrott (RÅ:2000:4). Riksåklagare Matti Kuusimäki Statsåklagare Pekka Koponen