Kromofabriken på Papyrus pappersbruk i Mölndal. Hanna Hjalmarsson

Kromofabriken på Papyrus pappersbruk i Mölndal Hanna Hjalmarsson

Kromofabriken på Papyrus pappersbruk i Mölndal Hanna Hjalmarsson Handledare: Bo Lagerqvist Bebyggelsehistorisk uppsats, 7,5 hp Bebyggelseantikvariskt program, årskurs 2 GÖTEBORGS UNIVERSITET Institutionen för kulturvård 2012

Innehåll 1. Inledning...5 1.1 Bakgrund...5 1.2 Frågeställning...5 1.3 Syfte...5 1.4 Teoretisk ansats...6 1. 5 Metod...6 1.6 Källmaterial...7 1.7 Tidigare forskning...7 2. Beskrivning av området och byggnaden...9 2.1 Fastighetsuppgifter...9 2. 2 Områdesbeskrivning...9 2.3 Byggnadsbeskrivning...10 2.3.1 Exteriör...10 2.3.2 Interiör...11 3. Historik...16 3.1 Områdets historia...16 3.1.1. Tiden innan Papyrus...16 3.1.2. Papyrus, Stora, Enso och Klippan...16 3.2 Pappersindustrin i Sverige kopplad till bruket i Mölndal...18 3.3 Byggnadens historia...20 3.3.1 Byggnadshistoria...20 3.3.2. Tidslinje över ombyggnader...24 3.3.2 Produktionen...25 3.4 En rationell fabrik?...28 4. Resultat och slutsatser...32 5. Sammanfattning...34 6. Käll- och litteraturförteckning...36 6.1 Otryckta källor...36 6.2 Tryckta källor och litteratur...38 6.3 Internetreferenser...39 7. Illustrationsförteckning...40

4

1. Inledning 1.1 Bakgrund Som en del av Bebyggelseantikvariskt program vid Göteborgs universitet skrivs buppsats med inriktning på bebyggelsehistoria. Mitt uppsatsobjekt är Kromofabriken, eller byggnad 18, på det före detta pappersbruket Papyrus område i Mölndal. När jag gjorde mitt val var mina enda förkunskaper att byggnaden gick under namnet Färdigställningsbyggnaden och att den byggdes någon gång i början av 1900-talet. Jag kände även till att Papyrus är ett före detta pappersbruk som nu är nedlagt och att fabriksområdet nu står inför en omfattande förändringsprocess. Området är uppköpt av Mölndals stad som planerar att bygga om det för bostäder, kontor och handel. I omvandlingen kommer vissa av byggnaderna bevaras och antagligen är Kromofabriken en av dem. Byggnaden kallades Kromofabriken då den uppfördes för att inhysa kromeringen, den process då pappret beströks med färg. Därefter har den även använts till andra färdigställningsarbeten såsom prägling, sortering, skärning och packning av pappret. Jag bor själv i Mölndal och har sedan jag flyttade hit fascinerats av det ödelagda fabriksområdet. Därför såg jag b-uppsatsen som en möjlighet att få undersöka det närmare samt att få en inblick i den spännande omställning som nu äger rum. Jag ville också utvidga mina kunskaper om det industriella kulturarvet. Namnet Färdigställningsbyggnaden väckte mitt intresse då jag tidigare hört att det var i de slutgiltiga stegen i produktionen som kvinnorna arbetade på denna annars mansdominerade arbetsplats. Eftersom kvinnor ofta fått en undanskymd roll i historieskrivningen ville jag göra ett aktivt val att skriva om en kvinnlig arbetsplats. Valet av ett pappersbruk kan i så fall verka konstigt, då dessa traditionellt sett har varit mansdominerade arbetsplatser, men genom att rikta in mig på en byggnad med kvinnlig arbetskraft har jag ändå kunnat lyfta fram en alternativ berättelse. 1.2 Frågeställning Den generella frågeställningen för studien är: Hur användbara är olika källmaterial för olika bebyggelsehistoriska frågeställningar? Studien har även en mer specificerad frågeställning: Hur har det tidiga 1900-talets rationella idéströmningar påverkat byggnadens utformning? 1.3 Syfte Det generella syftet för studien är att utföra en bebyggelsehistorisk undersökning med ett vetenskapligt förhållningssätt till olika slag av källmaterial, samt att undersöka på vilket sätt byggnadens utformning förhåller sig till 1900-talets 5

rationaliseringsrörelse. 1.4 Teoretisk ansats Kulturvården är en historieskrivande samhällsinstitution. Det innebär att den kunskap som produceras kommer att påverka det vi kallar det kollektiva minnet. Barbara Misztal menar att minnen alltid är socialt konstruerade och påverkade av den tid de skapas i. De dominerande diskurserna i ett samhälle har därför stor påverkan på vad som blir ihågkommet och vad som glöms bort. 1 När kulturarvsfrågor reses innanför en modernitetens diskurs medför det enligt Michael Landzelius att en linjär tidsuppfattning ges företräde. Den linjära tidsuppfattningen innebär att man ser på tiden som en kedja av tillstånd och händelser, ofta med en början och ett slut. Detta kan ställas i konstrast till bondesamhällets mer cykliska tidsrytm, där livet organiseras kring återkommande händelser såsom skördetider, dygnsrytm och naturförhållanden. Den cykliska tidsuppfattningen är rytmisk och repetitiv medan den linjära är framåtskridande och saknar upprepning. 2 När samhället bygger på en linjär tidsuppfattning tenderar förändring att ses som något positivt i sig, menar Landzelius. Förändring blir ett självändamål och inte ett medel för att uppnå tex ett miljövänligare, mer estetiskt tilltalande eller funktionellt alternativ. I en linjär tidsmodalitet blir något per automatik sämre ju äldre det är och nytt väljs framför gammalt. När samhällets drivkraft är förändring kommer bevarandet av äldre bebyggelse aldrig ha någon hög status. 3 Hur det moderna samhället påverkar vår syn på historia är viktigt att bära med sig i arbetet med en bebyggelsehistorisk studie. 1. 5 Metod För studien har flera besök gjorts på Föreningsarkivet i Mölndal som har ett digitaliserat kart- och bildmaterial från Papyrus företagsarkiv. Att studera kartorna var mitt första steg i att försöka fastställa byggnadens ålder. På Mölndals bygglovsarkiv gick jag igenom de bygglovsärenden som rörde Papyrus. Byggnad 18 förekom i handlingarna först på 40-talet, och efter 1962 fanns inget material. Jag fick dock med mig en del nya uppgifter samt ritningar över byggnaden. Större delen av studien har utgått från materialet på Papyrus industrihistoriska arkiv som förvaltar det före detta företagsarkivet. En okulär undersökning har också genomförts av byggnadens konstruktion, material samt nuvarande utformning. För att spåra förändringar har iakttagelserna jämförts med det i arkivstudien framkomna materialet. Intervjuer med tre tidigare anställda har utförts för tillföra en mänsklig dimension till byggnadens historia. Dessa har gjorts med ett etnologiskt förhållningssätt. Via Mölndals stadsmuseum har jag fått tillgång till ett stort material med fotografier från Papyrus. Relevant litteratur har också använts för studien. 1MISZTAL, BARBARA A. (2003) Theories of Social Remembering, Maidenhead Philadelphia: Open University press. S.16 2Löfgren, Orvar & Frykman Jonas(1979) Den kultiverade människan, Lund: Liber Förlag 3 L A N D Z E L I U S, M I C H E L (2005) Varför ska inte kyrkan se ut som en fabrik när allt annat gör det? Manus för Riksantikvarieämbetet 2005-08-15 6

1.6 Källmaterial För att få en ingång till området och byggnadens historia har jag använt mig av den kulturhistoriska och fastighetsekonomiska analys av Forsåkersområdet som tagits fram med anledning av den kommande omvandlingen av området. Byggnaden som källa är alltid grundläggande inom bebyggelsehistoriska undersökningar. Särskilt viktig har den varit för att förstå hur ombyggnader och förändringar som omtalas i arkivmaterialet tedde sig i praktiken. Genom Papyrus industrihistoriska arkiv har jag fått tillgång till korrespondens mellan företagsledning och styrelse, styrelsemötesprotokoll, brandförsäkringshandlingar, kassaböcker, ritningar och kartor, Papyrus egna publikationer samt handlingar rörande fastigheter och byggnader. Några flödesscheman eller maskinuppställningsritningar som hade kunnat ge upplysningar om hur byggnaden användes har inte varit möjligt att finna. Föreningsarkivet har även vissa delar av Papyrusarkivets kart- och ritningsmaterial i digital form, vilket underlättat arbetet. De hade också ett stort digitalt bildarkiv över Papyrus. Mölndals stadsmuseums digitala arkiv har också varit en viktig källa till fotografier. På Mölndals bygglovsarkiv har jag använt mig av bygglovshandlingar i form av beslut, ansökningar och ritningar. Det muntliga källmaterialet har varit av stor vikt för att få en inblick i arbetsuppgifter, produktion och användandet av byggnaden. Den litteratur jag använt mig av berör Papyrus historia, pappersindustrin i Sverige, industriarkitektur samt metoder för inventering av industrimiljöer. Den ursprungliga byggnaden härrör från tiden innan Papyrus grundas, men det arkivmaterial som möjligen kunnat fastställa ett uppförandeår saknas då Korndals Fabrikers arkiv försvunnit i en brand. Det har därför inte varit möjligt att med säkerhet fastställa byggnadens ålder. För den byggnad som uppförs i början av 1900talet har inga nybyggnadsritningar gått att finna. Jag har sent i skrivandeprocessen blivit informerad om att SKANSKA som uppför byggnaden, har ett omfattande ritningsarkiv, men på grund av tidsbrist har jag inte kunnat undersöka det närmare. 1.7 Tidigare forskning Det finns ingen tidigare forskning som fokuserar på den specifika byggnaden som är föremål för den här studien. 2010 utförde NAI Svefa på uppdrag av Mölndal stad en kulturhistorisk och fastighetsekonomisk analys av Forsåkersområdet. Kromofabrikens historia presenteras där kort och lyfts fram som en bevarandevärd byggnad. Någon mer forskning med ett bebyggelsehistoriskt perspektiv på området finns inte. Däremot har en rad jubileumsskrifter givits ut av Papyrus AB. Dessa är: Aktiebolaget Papyrus Mölndal- skrift med anledning av bolagets första tjugofemårspeiod, Papyrus : 1895-1945 : på traditionsrik grund : minnesskrift till aktiebolaget Papyrus femtioårsjubileum av Torsten Althin, Krönika 1653-1985 av Einar Harald och Håkan Törnquist och Papperstillverkning i Mölndal 1653-2003: jubileumsskrift med anledning av 7

det första pappersbrukets grundande för 350 år sedan av Lars Gahrn. Eftersom jubileumsskrifterna är tillkomna på uppdrag av företaget kräver de en källkritisk hållning. Svenska pappersarbetarförbundet har gett ut två böcker som berör Papyrus. 50 år med Papyrus arbetare : jubileumskavalkad av Lars Herthelius och 40-årsjubileum utgiven 1947. Det har även getts ut en bok finansierad av Arbetsmiljöfonden om det fackliga arbetet på Papyrus: Inte bara på pappret! - om solidaritet och fackligt arbete på Papyrus pappersbruk i Mölndal. Den är skriven av forskare vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet; Anders Bjerkman, Ulla-Carin Hedin och Lars Rönnmark. I boken Det stora fallet av Per Hallen och Kent Olsson presenteras Papyrus kort ur ett ekonomhistoriskt perspektiv. 8

2. Beskrivning av området och byggnaden 2.1 Fastighetsuppgifter Fastighetsbeteckning: Forsåker1:226 Fastighetsägare: Mölndals stad Total areal: 190 239 kvm 2. 2 Områdesbeskrivning Kromofabriken är belägen på det nedlagda pappersbruket Papyrus område i Mölndal, Västra Götaland. Forsåkersområdet som det numera heter, har en sammanlagd areal på ca 170 000 kvm.4 Området utgörs av f.d. produktions- och lageranläggningar samt f.d. trädgårdsanläggningar och personalbostäder, som tillkommit i olika skeden av brukets mer än 100-åriga historia. Byggnad 18 är en av de äldsta byggnaderna på området och den ligger i den byggnadstätaste delen(se Figur 2). Byggnaden är placerad i terräng med första våningen delvis under mark i norr. Framför byggnaden löper en asfalterad väg som leder upp mot en öppen asfalterad yta som är omgiven av andra fabriksbyggnader. Rakt över den öppna ytan finns en lägre gulputsad byggnad, nr 23. Norr om finns kortsidan på en stor tegelbyggnad, byggnad nr 10. På tomten söder om den öppna ytan ligger en före detta lagerbyggnad, byggnad nr 110. Den är klädd i vit korrugerad plåt och ansluter i våning två till byggnad 18, via en förbindelsegång som bärs upp av stora betongpelare. Även i norr ansluter byggnad 18 i våning Figur 1. Situationsplan över de centrala delarna av två och tre med en förbindelse till Forsåkersområdet. Kromofabriken är rödmarkerad. Söder byggnaden bredvid, byggnad nr 17. nedåt i bild. Mellan byggnad 10, 17 och 18 finns en överbyggd passage av vit korrugerad plåt. 4 Bygglovsarkivet, Mölndals stadsbyggnadskontor 9

I den östra långsidan är byggnad 18 tillbyggd med byggnad 19 och 20 som också varit en del i färdigställningen på bruket. Söder om byggnad 20 ligger en cirkelformad vattenreningsanläggning. Runt denna löper en asfalterad väg mot baksidan av byggnaderna. Framför den södra gaveln finns en öppen asfalterad yta som omges av byggnader och i öster Figur 2. Byggnad 18, 19 och 20 sett från söder. Kromofabriken, av en skogslinje som skiljer det byggnad 18, till vänster. tätt bebyggda produktions- och lagerområdet från den tidigare vedgården. Mölndalsån som löper genom området går här in under byggnad 20. 2.3 Byggnadsbeskrivning 2.3.1 Exteriör Kromofabriken är en en stor rektangulär byggnad placerad i terräng, med första våningen delvis under mark. Den har fyra hela våningar samt ett femte våningsplan som endast upptar en mindre ytan i den norra delen av byggnaden. Den västra fasaden är upp till fjärde våningen spritputsad i en grå kulör med undantag för en bröstning av gult tegel under fönstren. Fjärde och femte våningen är klädda i röd korrugerad plåt. Taket är plant och klätt med tjärpapp. På den sydvästra delen av taket finns ett hissmaskinrum som är klätt i röd korrugerad plåt. Upp till våning fyra täcks större delen av den västra fasaden av murgröna. I den södra delen av den västra långsidan är byggnaden i andra våningen tillbyggd med en passage som leder till byggnaden mitt emot, byggnad nr 110. Tillbyggnaden är klädd i vit korrugerad plåt och bärs upp av betongpelare. Under tillbyggnaden, asymmetriskt placerad i fasaden finns en truckport vars öppning täcks av en blå hissgardin. Första och andra våningen i den Figur 3. Den västra fasaden. Det femte våningsplanet skymtar till västra fasaden bryts upp av vänster i bild. 10

stora, rektangulära och smått spröjsade fönster. I första våningen rör det sig om 21 stycken varav tre är helt eller delvis igensatta och i andra våningen finns 27 stycken. På våning tre finns 33 stycken något mindre och rundbågade fönster, placerade i grupper om tre och omgärdade av en ram. På fjärde våningen är fönstren kvadratiska, ca två tredjedelar av de ursprungligen 34 fönstren har blivit igensatta då fasaden kläddes i plåt. Merparten av fönstren har karm, spröjs och solbräda av gjutjärn. Krysset där spröjsen möts pryds av en gjutjärnsblomma. I bottenvåningen har dock 11 av fönstren bytts ut mot aluminiumfönster. Den södra kortsidans stora fönster är igenmurade och ersatta med små rektangulära ljusinsläpp av betongglas, tre i varje våningsplan. Fasaden är putsad. Till vänster på kortsidan finns en lastbrygga med en garageport av senare slag samt tak och väggar av vit korrugerad plåt. Till vänster om lastbryggan finns en ståltrappa som leder till första våningen. På den västra långsidan är Kromofabriken tillbyggd med en byggnad från 1909 som har beteckningen nr.19. Den är i sin tur tillbyggd med byggnad nr. 20 från 1962. Nr. 19 är klädd i grå korrugerad plåt och byggnad nr. 20 är klädd i rött fasadtegel. Figur 4. Kromofabrikens södra gavel. Mellan den norra kortsidan och byggnad nr.17 finns en sammanlänkningsbyggnad upp till tredje våningen på Kromofabriken.5 Fasaden ovanför är täckt i röd korrugerad plåt och saknar fönster. 2.3.2 Interiör De fyra första våningsplanen har i stort sett samma planform med en stor öppen sal som bärs upp av kvadratiska betongpelare med voter upptill. Även golv, tak och bjälklag är av betong. Väggarna samt taket är vitmålat. Rummen lyses upp av stora fönster i den västra långsidan medan den östra långsidan gränsar till byggnad 19. Sedan nedläggningen av Figur 5. Detalj, fönster. 5 Industrihistoriskt arkiv Papyrus: Styrelseprotokoll 26 januari 1932 11

bruket 2005 har byggnaden genomgått ett snabbt förfall. Klottrare och koppartjuvar har satt störst spår; på golven ligger utriven rörisolering och väggarna är täckta av graffiti och klotter. Nedan följer en närmare beskrivning av de enskilda våningsplanen. Figur 6. Planritning över våning 1. Byggnad 18 nedtill i bild. Söder till höger i bild. Våning 1 I den södra kortsidan leder en trappa och en ytterdörr in till ett mindre utrymme på första våningsplanet. Till höger om dörren finns en modern garageport som leder ut till en lastbrygga. Rakt framför garageporten finns en hiss samt en mindre kontorsavdelning med tre rum. Till höger finns en toalett med två vattenklosetter. Bredvid toaletten finns ett mindre trapphus med en modern spiraltrappa av stål. Mellan den östra innerväggen och kontorsavdelningen löper en tvärgående pelarrad som innan en utbyggnad 1916 var stommen i byggnadens yttervägg. Genom öppningen mellan pelarna når man byggnad 19. I den västra långsidan, Figur 7. Utrymmet i södra delen, våning 1. Lastbrygga till precis framför kontorsavdelningen vänster, hiss rakt fram, kontor till höger. finns en truckingång som står öppen med undantag för en till hälften nedrullad hissgardin. Därefter öppnar arbetssalen upp sig. I lokalen finns två rader med vardera sju fristående betongpelare som alla är 12

förstärkta med järn och betong nedtill. Vissa är dessutom förstärkta med vinröda stålbalkar. Golv och takkonstruktion i hallen är av betong, med undantag för den östra innerväggen som verkar bestå av tegel. Väggar och tak är vitmålade. Fönstren i den västra långsidans vägg är till större delen småspröjsade, rektangulära fönster av gjutjärn med innerfönster av trä. 11 stycken har dock blivit utbytta mot aluminiumfönster med färre spröjs. I den nordligaste delen av hallen finns i det högra hörnet en hiss samt en igensatt spiraltrappa av gjutjärn. Till vänster finns två dörrar som leder till ett omklädningsrum med tvättställ, samt till en toalett med fyra vattenklosetter och en urinoar. Figur 8. Spiraltrappan på våning 1. Figur 9. Arbetssalen, våning 1. Våning 2 Våning 2 är i dagsläget uthyrt till ett företag som använder lokalen som lager, och man kan endast nå våningsplanet genom förbindelsegången i byggnad 110. Lokalen är tätt packad med stora rullar, pallar och lådor. Till höger när man kommer in från byggnad 110 ligger ett litet rum med samma form som kontorsavdelningen i våning ett. Rakt fram finns ett trapphus som leder till spiraltrappan från våningen under. Även här återfinns den tvärgående pelarraden. Åt norr öppnar arbetssalen upp sig med sina pelare och en delvis genombruten innervägg. Golv och pelare är av betong men taket har fram till den västra pelarraden fått ett innertak med trästomme klädd med plattor som nu är i mycket dåligt skick och hänger löst. Fönstren är av samma typ som gjutjärnsfönstren i bottenvåningen. Längs med innerväggen längst i norr i lokalen kommer hissen och spiraltrappan upp. Längs med den västra väggen längst i norr finns ett mindre rum som förr fungerat som fikarum. Norr om fikarummet finns den ingång som användes av de som arbetade på våning 2. I den norra kortsidan finns en öppning till en sammanlänkningsbyggnad som leder till byggnad 17. 13

Våning 3 I tredje våningens södra del återfinns tidigare nämnd hiss. Här finns även ett omklädningsrum, ett kök, ännu en hiss samt ett trapphus som leder uppåt men är igenmurat nedåt. På den här våningen kan man tydligt se det som tidigare var betongkonstruktionen i ytterväggen. Golv och tak är av betong. Fönstren är rundbågade och av gjutjärn. Figur 10. Den tvärgående pelarraden, tidigare södra ytterväggen. De är något mindre än i Våning 3. tidigare våningar och placerade i grupper om tre. I den norra delen finns längs med den södra väggen en stor ventilationsanläggning samt en större kontorsavdelning som idag inte går att nå. Mittemot ventilationsanläggningen kommer hissen och spiraltrappan upp. I den norra kortsidan når man även i detta våningsplan byggnad 17. Våning 4 Trappan från den södra delen av våning 3 leder upp till våning 4 och tar där slut. Trappan är av betong med slitsteg av trä och räcke av gjutjärn. Längs med den östra innerväggen återfinns här hissen från våningen under. Bakom hissen, mot den södra kortsidan, finns en toalett med två vattenklosetter. I det västra hörnet återfinns den andra hissen. Här finns även en trappa som leder upp till taket samt ett omklädningsrum. Eftersom våning fyra byggts till i ett senare skede finns här ingen tvärgående pelarrad eller rest efter tidigare yttervägg. I detta våningsplan är pelarna tunnare eftersom det är det översta planet. De saknar också voter. Taket har här samma typ av beklädnad som i våning två. Fönstren är kvadratiska och något mindre än i underliggande våningsplan. Två tredjedelar av fönstren har satts igen. I taket finns igensatta hålrum för vad som Figur 11. Trappan upp till våning 4. 14

kan ha varit takfönster. Mot fönsterväggen finns i norr ett rum med enkla regelväggar som innehållit kuvertavdelning och senare tryckeri. Väggarna är upp till midjehöjd målade i en mintgrön kulör. Nedanför fönstren finns ett runt och avlångt element av äldre modell. I den södra delen av rummet finns ett kontor med glasväggar, inrett med träskåp. I den norra delen finns två bås, det ena ser ut att ha varit ett kök och det andra är kaklat och innehåller ett stålkar som antagligen använts i tryckeriverksamheten. Till höger om båsen finns ett före detta arkiv för tryckplåtar. Mittemot rummet återfinns hissen. I norr finns i detta våningsplan de nedre delarna av färgkaren från färgblandningsavdelningen på femte våningen. I den västra och norra ytterväggarna finns ett flertal kvadratiska gjutjärnsfönster som är övertäckta då fasaden klätts i korrugerad plåt. Våning 5 Våning 5 nås genom en betongtrappa i byggnad 19. Våningsplanet upptar bara en mindre del av de andra våningsplanens yta och består av två rum. Våningen uppfördes som färgblandningsavdelning och i båda rummen finns färgblandningsutrustningen fortfarande kvar. I det norra rummet sitter även remdriften kvar i taket. Från det här rummet leder en dörr ut på taket. Det är lägre i tak än på de andra våningarna och de numera igensatta fönstren är kvadratiska och i gjutjärn. Även det här våningsplanet är uppfört i betong. Figur 12. Färgblandningsavdelningen, det södra rummet. Våning 5 Figur 13. Färgblandningsavdelningen. Det norra rummet med remdriften kvar. Våning 5. 15

3. Historik 3.1 Områdets historia 3.1.1. Tiden innan Papyrus I Mölndal finns en lång tradition av papperstillverkning. Forsen har sedan medeltiden dragit till sig verksamheter i behov av vattenkraft, och för pappersproduktionen var det dessutom viktigt med tillgång till rent vatten. Det första pappersbruket grundades 1653, och på platsen där Papyrus senare etablerar sig har det tillverkats papper sedan 1763.6 Då framställdes papper av lump och bruket drevs av Johan Georg Lange. Bruket bytte under åren ägare och konstellation flera gånger och 1856 köptes det upp av Rosendahl Fabrikers AB som ägdes av David Otto Francke samt hans bror och fyra andra intressenter. David Otto Francke drev flera olika verksamheter i Kvarnbyn och kom med åren att kallas kungen av Mölndal. Hans företag fick senare namnet Korndals AB. Vid den här tiden hade man på pappersbruket övergått från handdrift till maskindrift och under Franckes ledning började man även framställa papper av sulfitmassa, istället för av lump- och slipmassa. Under Franckes tid växte en ekonomiskt stark storindustri fram i Mölndal, men mot slutet av 1800-talet började det gå dåligt för företaget. När så Francke dör 1892 går företaget i konkurs. Figur 14. Brevhuvud från 1915. 3.1.2. Papyrus, Stora, Enso och Klippan Konkursboet köptes in av häradshövding Marcus Wallenberg som 1895 grundar Aktiebolaget Papyrus. Franckes verksamhet hade varit utspridd kring forsen, men 6Althin 1945: 40 16

Wallenberg valde att koncentrera sitt företag till området i nedre delen av Kvarnbyn, resten av konkursboet såldes vidare. Platsen där bruket anlades hade goda förutsättningar för pappersframställning. När Papyrus grundades hade möjligheterna till utnyttjandet av kraften från forsen moderniserats, och sex sugturbiner anslöts till en kraftcentral. Forsen var även en tillgång då behovet av rent vatten var stort i produktionen. En förutsättning för en fungerande industri var också goda transportmöjligheter och det hade man då områdets stickspår var anslutet till Mölndals nedre järnvägsstation som i sin tur hade förbindelse till hamnen i Göteborg.7 Av de byggnader som fanns på området vid köpet revs merparten, men vissa kunde behållas.8 1896 började man uppföra nya byggnader och 1897 kommer pappersproduktionen igång. Man har då tre pappersmaskiner. 9 Papyrus var redan från starten ett finpappersbruk. Den inledande produktionen var färgning av papper, så kallad kromering, i en återanvänd Korndalsbyggnad. Därefter köptes fler maskiner in och 1898 framställs vid fabriken vitt, färgat, tryckt och bestruket papper samt motsvarande kartongkvalitéer.10 Råvaran köptes till att börja med in till fabriken men man började efterhand experimentera med egen tillverkning av pappersmassa. En kort period kokades egen halmmassa på området och 1901 startade företaget ett träsliperi i Fellingsbro. Slipmassan användes särskilt vid tillverkningen av kartong. 1903-1904 anläggs den första sulfitfabriken på Papyrus område och med åren byggs den ut flera gånger. Den egna produktionen täcker dock aldrig hela behovet, utan pappersmassa köps in. På 1940-talet lägger man ned tillverkningen av sulfitmassa som därefter helt köps in.11 Papyrus hade en stor bredd i tillverkningen. Produktionen av finpapper utökas genom åren med exempelvis post-, skriv- och tryckpapper samt bokomslag och försättsblad i kvalitéer såsom läderimitation, linneimitation, marmorpapper, glanspapper, moirépapper och vaxdukspapper. 12 Mot slutet av 1900-talet går dock utvecklingen mot en specialisering på ett fåtal produkter. Från runt 1990 och fram till nedläggningen hade man tre huvudprodukter: Macoprint(ett glättat vitt papper), Colorit(färgat papper) och kartong.13 På slutet av 1900-talet sker flera större förändringar. 1987 köps Papyrus upp av Stora Kopparbergs Bergslags AB och bruket byter då namn till Stora Papyrus AB. 1998 går Stora samman med den finska skogskoncernen Enso och bruket byter namn ännu en gång, nu till Stora Enso Mölndal AB. Det sista ägarbytet innan nedläggningen sker 7 Hallén & Olsson 2010: 311 8 Gahrn 2003: 7ff 9 Industrihistoriskt arkiv Papyrus: Styrelseprotokoll 25 maj 1897 10 Althin 1945: 150 11 Althin 1945: 181 12 Althin 1945: 167 13 Gahrn 2003: 40 17

2002 då Klippan AB tar över. Det nya namnet blir då Klippan AB Mölndals bruk. 2005 går Klippan i konkurs och produktionen i Mölndal läggs ned. 3.2 Pappersindustrin i Sverige kopplad till bruket i Mölndal Under andra hälften av 1800-talet genomgick den svenska pappersindustrin stora förändringar. Specialisering av produktionen blev allt mer viktigt och inom branschen kunde man se en uppdelning i två huvudgrupper; grovpappers- och finpapperstillverkare.14 Papyrus räknas som tidigare nämnt till den senare gruppen, vilket låg i tiden då utvecklingen i Sverige vid slutet av 1800-talet gick mot en tillverkning av mer förädlade varor.15 Pappersindustrin fick vid den här tiden också en mer storindustriell karaktär, något som kan avläsas i övergången från Korndal med sin mer spridda produktion och utbredning i Kvarnbyn, till det specialiserade och målinriktade Papyrus, med sin koncentration till ett begränsat fabriksområde och för ändamålet uppförda fabriksbyggnader.16 Mellan 1890-talets början fram till första världskrigets utbrott sker en stor expansion av den svenska massa- och pappersindustrin. Dessa år byggdes de första större anläggningarna för tillverkning av kemisk pappersmassa, och mellan åren 1890 och 1910 hade årsproduktionen blivit omkring 15 gånger så stor som tidigare. 17 Nya pappersbruk anlades runt om i landet i ett högt tempo. För att överleva blev det vanligt att man kombinerade massa- och pappersframställning på samma bruk, något som även skedde på Papyrus.18 Vid tiden rådde det högkonjunktur, men 1908 inträder en kris som följs på storstrejken 1909. Strejken drabbade även Papyrus men den verkar inte ha inneburit något större svårigheter ekonomiskt då man under året fullföljer nybyggandet av byggnad 19 som beslutats om 1908. Byggnad 18 byggs om 1910 vilket också tyder på en fungerande ekonomi. 19 Efter storstrejken följer en period av uppsving åren 1910-1912. Under första världskriget kunde de svenska pappersbruken i stort hållas i full drift utan att hindras av brist på råmaterial och exporten ökade under krigsåren. För Papyrus verkar krigsåren inte heller ha inneburit några större svårigheter, 1916 tillbyggs både byggnad 18 och 19. 1919 inföll i Sverige en fredskris då de krigande ländernas produktion åter kom igång. Vid den här tiden införs också åtta timmars arbetsdag och det ställs bland de anställda krav på högre löner. Dessa förändringar kompenseras av industrin med ökade rationaliseringar. Vid mitten av 20-talet råder återigen högkonjunktur som håller i sig fram till 1929. Depression slog dock inte 14 15 16 17 18 19 Hallén & Olsson 2010: 306 Rydberg 1990: 25 Althin 1945: 167 Rydberg 1990: 29ff Rydberg 1990: 33 Industrihistoriskt arkiv Papyrus: Styrelseprotokoll, 9 december 1909 18

särskilt hårt mot de svenska företagen så efter att marknaden återhämtat sig kring 1934 var utvecklingen gynnsam fram till andra världskriget 1939. 20 Papyrus verkar inte heller ha drabbats hårt av lågkonjunkturen, då man 1930 genomför en stor ombyggnad av byggnad 18 med två nya våningsplan, samt 1931 även bygger samman nr 18 och nr 17. På 1930-talet inför England höga tullar på import av papper vilket skapar stora problem för den svenska pappersindustrin. England hade ända sedan sekelskiftet varit Sveriges främsta exportmarknad. 21 På Papyrus löser man problemet genom att 1935 starta upp ett dotterbolag i norra England. Där tillverkar man istället de efterfrågade varorna på plats. 22 När andra världskriget bryter ut 1939 innebär det en drastisk minskning av exporten för sulfitpappersindustrin. Den totala exportvolymen uppgick under åren 1940-1944 endast till en en tredjedel av förkrigstidens exportvolym.23 För Papyrus vägdes detta dock upp av en stor inhemsk efterfrågan på tryckpapper.24 Efterkrigstiden kom att innebära en ökad levnadsstandard i industriländerna vilket i sin tur ledde till en ökad efterfrågan på papper. För finpappersbruken blev hemmamarknaden nu viktigare än exporten till utlandet. Den svenska papperskonsumtionen var per capita räknat en av de största i världen. Under 1960talet var den näst störst, endast överträffat av USA:s. 25 1962 sker också en utvidgning av färdigställningsavdelningen på Papyrus med byggnad 20, vilket skulle kunna kopplas till den ökade efterfrågan på finpapperskvalitéer. 26 Under 1970-talet och in på 1980-talet rådde en lågkonjunktur. Detta berodde främst 1970-talets oljekris samt på ökande konkurrens från de länder som nu hade återhämtat sig efter andra världskriget.27 I byggnad 18 på Papyrus läggs vid den här tiden kuvertavdelningen, bokbinderiet och färgblandningsavdelningen ned. 28 1983 inleds dock åter en långvarig högkonjunktur. Massa- och pappersindustrin var landets främsta exportbransch, men företagen var internationellt sett små. Det investerades nu i allt större och mer rationella anläggningar och från mitten av 1980talet blev det för att komma upp i samma storleksnivå som utländska företag vanligt med företagsfusioner.29 Den här utvecklingen återspeglas i Papyrus utveckling då företaget 1987 köps upp av Stora Kopparbergs Bergslags AB som sedan går ihop med Enso 1998.30 För skogsnäringen blev sammanslagningarna en förutsättning för att 20 Rydberg 1990: 45f 21 Rydberg 1990: 27 22 Althin 1945: 203 23 Rydberg 1990: 60 24 Althin 1945: 168 25 Rydberg 1990: 93f 26 Mölndals bygglovsarkiv, Microkort nr. 75854 27 Rydberg 1990: 107 28 Informant 3 29 Rydberg 1990: 131 30 Gahrn 2003: 48 19

överleva på en alltmer globaliserad marknad.31 Detta förklarar också att bruket i Mölndal till slut inte längre sågs som ekonomiskt gångbart för Stora Enso, då man hade som syfte att koncentrera tillgångarna till stora, kostnadseffektiva produktionsanläggningar. 32 Bruket såldes då till Klippan AB som kort därefter hamnade i ekonomiska svårigheter och lade ner bruket. 3.3 Byggnadens historia 3.3.1 Byggnadshistoria Enligt ett styrelsemötesprotokoll från 1897 är Kromofabriken en byggnad som står kvar från det tidigare pappersbruket Korndal, och som vid övertagandet har kunnat återanvändas.33 Den genomgår dock en omfattande ombyggnad 1910. En exakt datering av den äldre Kromofabriken har inte varit möjlig att göra. Något arkiv från Korndal AB finns inte bevarat, så byggåret eller tidigare funktion har inte kunnat sökas där. I en jubileumsskrift från 1945 omtalas den dock som det före detta maskinpappersbruket som uppfördes på 1850-talet.34 Ingen källa anges men för att bekräfta tiden för uppförandet har Figur 16. Utsnitt ur karta från 1886. Byggnadens framtida placering utmärkt med cirkel. Figur 15. Utsnitt ur karta uppmätt 1892. Byggnad 18 rödmarkerad inom cirkel. Papyrusarkivets äldre kartmaterial studerats. På en karta från 1892 finns byggnaden med, vilket bekräftar att den är från Korndalstiden. På en karta från 1886 finns byggnaden däremot inte med, vilket gör att man skulle kunna sluta sig till att den uppförts någon gång mellan 1886 och 1892. Kartan från 1886 anges dock vara sammanställd av äldre kartor vilket gör att den inte är tillförlitlig när det gäller 31 Rydberg 1990: 152 32 Internet 1 33 Industrihistoriskt arkiv Papyrus: Styrelseprotokoll 25 maj 1897 34 Althin 1945: 72 20

byggnaderna, då förändringshastigheten på fabriksområden ofta är hög. Dessutom är kartan upprättad för att visa Korndals AB:s ägor i Fässbergs socken, så fokus har antagligen inte legat på en korrekt beskrivning av byggnadsbeståndet. Man kan därmed relativt säkert sluta sig till att byggnaden är äldre än 1886. Äldre än 1846 kan den däremot inte vara då kartmaterial från det året visar en obebyggd tomt där nr.18 sedan byggs. Det är den närmsta datering som går att göra. Den äldre byggnaden beskrivs i brandförsäkringshandlingar som byggd i sten med papptak. 35 På kartor kan man se att byggnaden inte är lika lång som den som senare byggs på platsen, och att den södra gaveln har en avhuggen form som följer Mölndalsån. 1909 byggs den äldre Kromofabriken till med den byggnad som kommit att kallas nr.19 och Kromofabrikens centrala verksamhet flyttas över till den nya byggnaden. Den äldre kromofabriken beskrivs nu som mycket skröplig och alldeles oduglig, men används fortfarande för drift av maskiner som inte fått plats i byggnad 19. 36 1910 sker en omfattande ombyggnad av den äldre kromofabriken, eftersom den inte längre räcker till för den ökande produktionen. Med en modern, större byggnad anser man sig kunna få en bekvämare och bättre hantering av pappret. I ett brev till styrelsen föreslår därför Disponent Gustaf Danielsson att den gamla kromofabriken ska rivas och ersättas med ett nytt tidsenligt fabrikshus.37 Byggnaden verkar dock inte rivas helt. I jubileumsskriften från 1945 står att den renoverades, tillbyggdes och uttökades till sin dubbla storlek. 38 I arbetsbeskrivningen från när byggnaden uppförs står att den grundläggs på nuvarande gråstensmur, vilket tyder på att den äldre byggnadens grund återanvänds. Dessutom består innerväggen i bottenvåningen, enligt en undersökning från 1927, av en äldre tegelmur.39 I byggnadsundersökningen har det kunnat bekräftas att väggen än idag är en tegelmur och den kan därmed antas vara från den äldre kromofabriken. Även mellanväggen i våning två ska vara en äldre tegelmur, men detta har inte kunnat undersökas. Figur 17. Inre tegelmur. Våning 1. Byggnaden uppförs av Skånska cementgjuteriet, numera SKANSKA, och grundläggs 35 Industrihistoriskt arkiv Papyrus: Brandförsäkringshandling 21 augusti 1908. 36 Industrihistoriskt arkiv Papyrus: Styrelseprotokoll, 9 december 1909 37 Industrihistoriskt arkiv Papyrus: Styrelseprotokoll, Brev till styrelsen från disponent Gustaf Danielsson 38 Althin 1945: 190 39 Industrihistoriskt arkiv F4, B 702, Byggnader nr 18, 19: Kromofabrik. 1915-1966: 27 maj 1927 21

delvis på den äldre byggnadens grund av gråsten. Ovanpå gjuts en en meter hög betongbalk. Byggnaden uppförs i tre våningar med vad som verkar vara en skelettkonstruktion av armerad betong, utan bärande yttermurar av tegel. Enligt arbetsbeskrivningen utförs byggnadsstommen i armerad betong och tegel nämns endast i form av bröstning under fönstren.40 Med stöd i detta samt i den ockulärbesiktningen som gjorts är det sannolikt att den bärande yttre stommen består av betongpelare. Detta har även ansetts troligt vid konsultation med byggnadsantikvarie Sven-Olof Ahlberg, som är specialiserad på betong som byggnadsmaterial. Vid den tillbyggnad som görs 1916 verkar man dock i vissa partier kringmura betongbalkarna med tegel, varför det är möjligt att så även görs när huvudbyggnaden byggs. Betongytorna i fasaden spritputsas. I fasaden placeras fönster av gjutjärn, dessa verkar inte ha bytts ut sedan dess. Fasaden delas upp i fält genom att fönstren i grupper om tre omgärdas av en ram. I övrigt saknar byggnaden traditionella utsmyckningar. Byggnaden utförs med en taklist men den är troligen enbart funktionell. Invändigt finputsas väggarna. Byggnaden behåller sin asymmetriska planform, med en sned gavel i söder. 41 Ingen arkitekt nämns i arkivhandlingarna, varför byggnaden troligen är ritad på Skånska cementgjuteriets eget ritkontor. 42 1916 sker en ombyggnad av kromofabriken. I ombyggnadsanbudet kan man läsa att en förlängning görs och planformen blir nu helt rektangulär. Man verkar dock låta betongkonstruktionen från den före detta ytterväggen vara kvar interiört. En rad med tvärgående pelare samt vad som ser ut som fönsteröppningar finns i byggnaden södra del, detta är särskilt tydligt på tredje våningen(se Figur 10). Tillbyggnaden grundläggs Figur 18. Kromofabriken, byggnad 18, till vänster i bild. på träpålar och uppförs i tre våningar Fotografi troligen taget vid utbyggnaden 1916. med konstruktion av armerad betong, i vissa partier verkar dock betongbalkarna kringmuras med tegel. Utbyggnaden får precis som huvudbyggnaden kvadratiska gjutjärnsfönster och bröstning av gult tegel. Även här spritputsas betongdelarna i fasaden. I tillbyggnaden byggs en hiss samt ett trapphus med innerväggar av håltegel. Trapporna utförs i betong med slitsteg av ek och trappräcke av trä. Trappräcket har bytts ut 40 Industrihistoriskt arkiv Papyrus: Styrelseprotokoll, Arbetsbeskrivning 1910. 41 Industrihistoriskt arkiv Papyrus: Styrelseprotokoll, Arbetsbeskrivning 1910. 42 Brunnström 1990: 109 22

sedan dess, då det numera är av gjutjärn. På våning 3 byggs ett omklädningsrum. 43 Det är osäkert när de andra två hissarna, utöver den som nu installeras, tillkommer men på en ritning från 1929 finns alla tre med. Även spiraltrappan vid den östra väggen finns då.44 Genom studier av äldre kartmaterial kan man sluta sig till att den gamla kromofabriken var ca 50 meter lång. Det finns inga uppgifter på byggnadens längd efter ombyggnationen 1910, men efter utbyggnaden 1916 är den ca 90 meter lång. 45 1930 byggs en fjärde och en femte våning på byggnaden. Dessa utförs i en skelettkonstruktion av armerad betong och gasbetongisolering. Ytterväggarna spritputsas som resten av byggnaden. Den fjärde våningen täcker ett helt våningsplan medan den femte endast upptar en mindre yta i byggnadens norra del. Hissarna dras upp till de nya våningsplanen. På femte våningen samt i norra delen av den fjärde inreds en färgblandningsavdelning. I övriga utrymmen på fjärde våningen anläggs bokbinderiet samt en kuvertavdelning. I samband med påbyggnaden förstärks pelarna på tredje våningen med kringgjutning av armerad betong.46 Figur 19. Södra gaveln efter ombyggnaden 1916.Kromofabriken, byggnad 18, till vänster i bild. Figur 20. Fotografi taget efter tillbyggnad av fjärde och femte våningsplanet. 1931 byggs i andra och tredje våningen en sammanlänkningsbyggnad mellan Kromofabriken och byggnad 17(se Figur 2). Efter detta sker inga större förändringar. 1944 byggs skyddsrum och toaletter i den norra delen av första våningen och en spiraltrappa monteras bredvid toaletterna.47 Det så kallade kromokontoret på våning 43 Industrihistoriskt arkiv - F4, B 702, Byggnader nr 18, 19: Kromofabrik. 1915-1966: 1 november 1915. 44 Industrihistoriskt arkiv - J 45 Föreningsarkivet- K8 46 Industrihistoriskt arkiv - F4, B 702, Byggnader nr 18, 19: Kromofabrik. 1915-1966: 1 november 1915. 47 Mölndals bygglovsarkiv, Microkort nr. 74625 23

tre inreds med en toalett 1945. 48 Samma år byggs hissmaskinrummen i både norra och södra änden på byggnadens tak.49 1945 görs en ombyggnad av den södra gavelns fasad. Troligen rör det sig om en bortmontering av vad som verkar vara en lastbrygga till höger i fasadens första våning. En ingång verkar också tillkomma där garageporten och lastbryggan idag finns.50 1962 byggs byggnad 18 och 19 till med ännu en byggnad, nr 20. Den uppförs i armerad betong med ytterväggar av rött ½ stens tegel, längs med långsidan på byggnad 19(se figur 5).51 Det som skett med byggnad 18 sedan 1960-talet är dåligt dokumenterat men det rör sig främst om mindre förändringar såsom renovering av toaletter, ombyggnad av bottenvåningen skyddsrum till omklädningsrum, byte av fönster, dörrar m.m. Flera fönster har också murats igen. Den södra fasaden har idag mycket små betongglasfönster. På ett fotografi från 1968 är de fortfarande av en större modell för att två år senare, 1970 vara utbytta till den mindre varianten. 52 När förbindelsegången mellan andra våningen i byggnad 18 och andra våningen i byggnad 110 tillkommer finns det inga uppgifter om, men på ett tidigt fotografi taget efter 1916 syns en enkel träkonstruktion och på bilder från 40-talet har den fått sin nuvarande utformning.53 Enligt Informant 1 tillkommer lastbryggan på våning ett någon gång på 80-talet. Antagligen byggs då också den nuvarande ingången i södra fasaden. När de övre våningsplanen kläs i plåt har inte gått att fastställa, men enligt Informant 3 sker det någon gång efter att han börjar arbeta på bruket 1976. 3.3.2. Tidslinje över ombyggnader 1846-1886(troligen 1850-tal) Den äldre Kromofabriken byggs. 1909 den äldre Kromofabriken byggs till med byggnad 19. 1910 Omfattande ombyggnad av Kromofabriken. 1916 Kromofabriken förlängs och får en rektangulär planform. 1930 Våning fyra och fem tillkommer. 1931 Sammanlänkningsbyggnaden till byggnad 17 uppförs. 48 Mölndals bygglovsarkiv, Microkort nr. 74478 49 Mölndals bygglovsarkiv, Microkort nr. 74464 50 Mölndals bygglovsarkiv, Microkort nr. 74642 51 Mölndals bygglovsarkiv, Microkort nr. 75854 52 Mölndals stadsmuseum, Fotografier från Papyrus, 04-10-1968 53 Föreningsarkivet, Bildnr. 1295-726 & Industrihistoriskt arkiv, K. 24

1945 Kontoret på våning fyra inreds med en toalett. 1945 Två hissmaskinrum byggs till på taket. 1945 Ombyggnad av den södra fasaden. 1962 Byggnad 20 uppförs. 1968-1970 Den södra fasadens fönster byts ut till betongglasfönster. 1980-talet Lastbryggan tillkommer 1976-2006 De två översta våningsplanen kläs i plåt. 3.3.2 Produktionen Både den gamla och nya byggnaden gick under namnet Kromofabriken eftersom det var här kromeringen utfördes, det vill säga den process då det färdiga pappret beströks med färg. Byggnaden har även kallats Färdigställningsbyggnaden sedan verksamheten utökats till att gälla också andra efterbearbetningsprocesser. Arbetsflödet och maskinuppställningen i fabriken har varierat, men följande redogörelse ger de generella dragen. Från pappersfabriken fördes pappret på rullar eller i form av ark på en pall, in i Figur 21. Papper bestryks med färg i en målmaskin. färdigställningsbyggnaden. Rullarna kunde därefter bland annat bestrykas i en bestrykningsmaskin, präglas i en gauffrermaskin, ges högglans i en glätt eller mönster i en tryckmaskin. Rullarna klipptes av en arkskärmaskin ned till ark i olika storlekar, vanligen 80 gånger 100 cm. Arken sorterades och kontrollerades efter skador av de som arbetade i sorteringssalen. De sorterade arken paketerades eller skars ner till mindre ark i en skärmaskin och skickades därefter till kunden eller till lagret.54 Den tidigaste brandförsäkringshandlingen efter att den nya byggnaden uppförts är från 1912. Då drivs i bottenvåningen tryckmaskiner, tryckpressar, en perforeringsmaskin samt en skärmaskin. I huvudsak är det alltså tryckeriverksamhet 54 Informant 3 25

som bedrivs här. På andra våningen finns packpressar, skärmaskiner samt en klippmaskin.55 Om sortering utförs i byggnaden och i så fall på vilken våning är inget som går att avgöra utifrån brandförsäkringshandlingar eftersom verksamheten inte kräver några värdefulla maskiner, men enligt en jubileumsskrift från 1921 uppförs byggnad 18 för att inrymma en sorteringssal.56 Man kan därför anta att våning två används för detta ändamål redan från början. Vid 1900-talets början gjordes sorteringen i naturligt ljus så verksamheten krävde stora fönster. Våning två är då mest lämpad. En Gauffreravdelning nämns också, vilken kan antas vara på våning tre. Där drivs gauffrerkalandrar, en klippmaskin, en rullapparat för tapeter samt en valskalander. Genom gauffrering skapas ytor med struktur genom att pappret präglas mellan två valsar. Några bestrykningsmaskiner eller målmaskiner nämns inte på någon av våningarna, varför man kan anta att kromeringen är överflyttad till byggnad 19 som också uppförs som kromofabrik. Genom de olika processer som nämnts ovan framställdes Papyrus så kallade fantasi- och lyxpapper. 57 Under åren sker flera förändringar i verksamheten. 1915 drivs gauffrermaskiner och kalandrar istället på bottenvåningen och tryckmaskinerna står på våning tre. Andra våningens drift har inte förändrats. 1922 tillkommer ett bokbinderi på våning tre. Där bands böcker och block för företagets egna verksamhet. 1930 byggs byggnaden på med ett fjärde och ett femte våningsplan som inreds till färgblandningsavdelning. Till det fjärde våningsplanet flyttas nu även bokbinderiet och en kuverttillverkningsavdelning inreds. De övriga våningarnas verksamhet ser ut som tidigare.58 När Informant 1 börjar arbeta i byggnaden runt 1952 drivs större delen av maskinerna fortfarande med remdrift och gör så några år framåt. På våning ett sker fortfarande prägling av papper, våning två är nu endast sorteringssal, våning tre innehåller ca fem skärmaskiner, tryckeriet samt en mindre sorteringssal, i våning fyra finns bokbinderiet, kuvertavdelningen samt färgblandningen och i våning fem sker också färgblandning.59 Informant 3 arbetar på bruket fram tills det läggs ned. De sista åren finns på första våningen fortfarande Gauffreravdelningen, på andra våningen sorteringen samt paketeringsmaskiner, tredje och fjärde våningen används som lager och på den fjärde våningen finns tryckeriet som flyttat upp från våning tre. Bokbinderiet, kuvertavdelningen samt färgblandningen på fjärde och femte våningen lades enligt informanten ned någon gång på 70-talet.60 55 Industrihistoriskt arkiv, F10, B 496 56 Aktiebolaget Papyrus Mölndal skrift med anledning av bolagets första tjugofemårsperiod, 1921 57 Industrihistoriskt arkiv, F10, B 496 58 Industrihistoriskt arkiv, F10, B 496 59 Informant 1 60 Informant 3 26

De som intervjuats för studien arbetade som skärare respektive sortererska i Kromofabriken. Informant 1 började arbeta på Papyrus 1949 när han var 15 år och arbetade kvar tills han gick i pension 1999. Hans första jobb var som springpojke på kontoret. Hans pappa hade arbetat på bruket och det var naturligt att även han skulle göra det. Föräldrarna jobbade ju här, det var ju som man sa, att barnen följde alltid efter. Efter tre år fick han arbete vid skärmaskinen på bokbinderiet i byggnad 18, och där stannade han i fem år. Därefter började Figur 22. Skärmaskin. Fotografi från 1960han på kuvertavdelningen där han var kvar i 12 talet. år. Även där arbetade han vid en skärmaskin. I skärmaskinerna skars buntar med större ark ned till mindre format. Informanten beskriver Papyrus som en bra arbetsplats. Man har ju fått chansen att variera lite på jobbet och vara lite var stans. Trivdes du inte på ett ställe fanns det ju alltid möjligheten att komma till ett annat jobb om man säger så. Det har varit fördelen. Väldigt förmånligt. Arbetet var enformigt men på kuvertavdelningen tyckte han det var mer varierat än vid de andra skärmaskinerna. Där kunde han få hjälpa till med andra sysslor på avdelningen.61 Informant 2 började arbeta i sorteringen på våning två i Kromofabriken 1950 när hon var 15 år. Hon arbetade kvar tills hon gick i pension. Förutom sortering arbetade hon även med räkning och risbindning, dvs när pappret paketeras i buntar om 500 ark. Informanten började arbeta när hon gått ut den sjuåriga folkskolan. Hon ville inte studera vidare och beskriver det som att en bara kom in. Det var inte svårt att få arbete. Hennes pappa arbetade också på Papyrus och flera av hennes vänner började arbeta där samtidigt som henne. Det var endast kvinnor som arbetade i sorteringen. När Informanten började arbeta på Papyrus var det inga kvinnor som jobbade vid maskinerna, det var i sorteringen, risbindningen och kuvertavdelningen man fick arbete. Sortererskorna satt utplacerade vid bord längs med fönsterväggen i sortersalen och Figur 23. Kvinnor i arbete i sortersalen på granskade arken efter veck och skador. våning 2. Fotografi från 1945. 61 Informant 1 27

Pappersarken som låg i buntar om 500 ark, fick de själva bära fram till bordet. Senare kom arbetsbord med hissanordning som gjorde att man bara behövde lyfta pappret ner på pallen, inte upp. Med tiden kom också sorteringsmaskiner som både skar och sorterade. När maskinerna tog över arbetet minskade antalet sortererskor, men de försvann inte helt eftersom stickprov fortfarande utfördes. Informanten beskriver sorteringen som ett tungt arbete, sammanlagt lyfte man 18 ton om dagen. Hon tycker ändå Papyrus har varit en bra arbetsplats och hon har trivts. 62 3.4 En rationell fabrik? Vid förra sekelskiftet fanns två huvudtyper av byggnadskonstruktion vid anläggning av industribyggnader; den traditionella massiva murkonstruktionen i tegel och skelettkonstruktioner i järn eller armerad betong. Både järn- och betongskelettkonstruktionerna uppfördes vid den här tiden vanligen i en blandkonstruktion med en inre stomme av armerad betong eller järn, men med bärande yttre tegelväggar.63 Pelar-balksystemet i skelettkonstruktionen skapade möjligheter till stora, öppna och flexibla arbetssalar. På grund av de massiva tegelväggarna kunde man ännu inte fullt utnyttja möjligheterna till maximala fönsteröppningar som var så välbehövda inom industrins ofta ljuskrävande verksamhet. 64 Fabrikernas formspråk vid den här tiden kännetecknades av monumentalitet, fasadkomposition, dekorativ detaljering och individuell byggnadsutformning. Eftersom fabriksbyggnaderna var en viktig del av reklamen för företagen, de visades bl.a. upp på brevhuvuden och etiketter och skulle symbolisera stabilitet och kvalitet, utformades de ofta i en medveten estetisk stilarkitektur.65 I USA utvecklades vid sekelskiftet en byggnadskonstruktion av armerade betongramar som inte krävde någon massiv tegelvägg. Istället bestod konstruktionen av bjälklag och pelare med stora mellanrum som kunde glasas. Det blev alltså möjligt att få större fönsterytor och byggnadstypen kom att kallas dagsljusfabriken. Nytt med konstruktionen var också att den inte göts i ett stycke utan uppfördes våning för våning. Det förenklade byggprocessen avsevärt.66 Konstruktionen utnyttjades bl.a. av arkitekten Albert Kahn som kom att bli den arkitekt som ritade bilfabrikanten Henry Fords fabriker. Ford med sina Tayloristiska idéer kring effektivisering av produktion och arbete, såg byggnaden som en viktig del i den rationella fabriksdriften. Effektivisering, funktionsseparering, specialisering och disciplin var några av de ledord som kom att vara styrande för utformandet av Fords fabriker. Byggnaden 62 63 64 65 66 Informant 2 Brunnström 1990: 26ff Brunnström 1990: 37 Brunnström 1990: 21 Brunnström 1990: 59 28