Explosiva varor Bengt-Owe Ottosson Polisinspektör Polismyndigheten i Västra Götaland Uppdaterad 2009-10-12 www.polisen.se
Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 3 2. INFORMATION OM FÖRVARINGSFÖRESKRIFTER FRÅN STATENS RÄDDNINGSVERK... 3 3. FÖRFATTNINGSHÄNVISNINGAR M.M.... 5 4. DEFINITIONER - FÖRKORTNINGAR - BEGREPP... 6 5. EXPLOSIVA VAROR... 7 5.1 Indelning av explosiva varor i riskgrupper....8 5.2 Enligt FN-systemet indelas explosiva varor i följande samhanteringsgrupper:...8 6. ALLMÄNT OM POLISMYNDIGHETENS HANDLÄGGNING... 10 6.1 Förvärv, innehav och förvaring...10 6.2 Handel och import...11 7. REMISSFÖRFARANDEN MED RÄDDNINGSTJÄNSTERNA OCH MYNDIGHETEN FÖR SAMHÄLLSSKYDD OCH BEREDSKAP... 12 8. REMISSFÖRFARANDEN MED ANDRA MYNDIGHETER OCH INSTANSER... 12 9. AVSYNING... 13 10. FÖRESTÅNDARE... 14 10.1 Godkännande av tillståndshavare/föreståndare...14 11. SKÄL FÖR AVSLAG VID ANSÖKAN OM FÖRVARING OCH HANDEL... 15 12. ORDNINGSREGLER I FÖRVARINGSUTRYMME... 15 13. FÖRVARING... 16 13.1 Avstånd och högsta tillåtna mängder vid förvaring...16 13.1.1 Friliggande förråd... 17 13.1.2 Förråd i byggnad med annan verksamhet... 17 13.1.3 Förråd i byggnad med annan verksamhet dit allmänheten har tillträde.... 18 13.1.4 Förvaring/förråd i mark... 18 13.1.5 Förvaring/förråd i bostad... 18 13.1.6 Förvaring av svartkrut... 19 13.2 Ansökan om tillstånd...19 13.3 Ansökans innehåll...20 14. PYROTEKNIK... 20 14.1 Handel med fyrverkeriartiklar...20 1
14.2 Definitioner...21 14.3 Ansökan om tillstånd...22 14.4 Ansökans innehåll...22 14.5 Fyrverkeriartiklar...23 14.6 Förvärv av fyrverkeriartiklar med kod 154....23 14.7 Ansökans innehåll...23 14.8 Fyrverkeri enligt ordningslagen (1993:1617) 3 kap 7...24 14.9 Ansökan om tillstånd...24 14.10 Ansökans innehåll...24 14.11 Scenfyrverkeri enligt ordningslagen (1993:1617) 2 kap 20....25 14.12 Ansökan om tillstånd...25 14.13 Ansökans innehåll...25 15. PYROTEKNISK UTRUSTNING (PU) I FORDON... 26 15.1 Ansökningsavgifter...26 16. TILLSYN ÖVER HANTERING AV EXPLOSIVA VAROR... 26 16.1 Tillståndshavarens ansvar...26 16.2 Lokal tillsyn...27 16.3 Årsredovisning...27 17. SAMMANFATTNING AV BEGREPP OCH VILLKOR FÖR FÖRVARING ENLIGT STATENS RÄDDNINGSVERKS FÖRESKRIFTER OCH ALLMÄNNA RÅD (SRVFS 2006:10)... 28 17.1 Förvaring på fast plats:...28 17.2 Förvaringsutrymme på tillfällig plats...28 17.3 Begärlighetsgrader för explosiva varor...28 17.4 Tillträdesskyddsnivå...28 17.5 Skyddsobjekt Indelning i huvudgrupper...29 17.6 Undantag från tillståndsplikt...29 2
1. Inledning Hantering av explosiva varor och bestämmelser om detta har sedan lång tid tillbaka varit tydligt reglerat i flera olika länder och så även i Sverige. Vid hantering av explosiva varor har begreppet ordning och säkerhet en väsentlig betydelse i de bedömningar som polismyndigheterna skall göra. Detta är av betydelse i samband med både ärendehantering och den tillsyn som skall bedrivas. Vem som skall ha behörighet och rätten att hantera explosiva varor är av allmänt intresse eftersom det så påtagligt berör ordning och säkerhet. Ansvar för hantering av explosiva varor får därför endast ges den som med hänsyn till kompetens, omdöme och ett väl motiverat behov är lämplig för detta. Det sist nämnda bör därför ges stor betydelse vid polismyndighetens prövning av ett ärende. Den centrala tillsynen över hantering av explosiva varor utövas av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).Tidigare var Statens räddningsverk den centrala myndigheten. Innan dess var det myndigheten Sprängämnesinspektionen som hade den uppgiften. Den första lagstiftningen för explosiva varor kom år 1895. Sprängämnesinspektionen bildades år 1897 och fungerade som egen myndighet till nästkommande organisationsförändring då en sammanslagning skedde med Statens räddningsverk år 2001. Idag har det skett ännu en organisationsförändring och den myndighet som alltså har den centrala tillsynen fr.o.m 1 januari 2009 är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) där Statens räddningsverks tidigare verksamhetsområde numera ingår. Polismyndigheterna utövar den lokala tillsynen samt har tillståndsgivning för hantering av explosiva varor enligt 13 lagen om brandfarliga och explosiva varor (1988:868). Polismyndighetens beslut i ett tillståndsärende enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor får överklagas hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Deras beslut får däremot inte överklagas. Räddningstjänsten i respektive kommun utövar tillsyn och ansvarar för tillståndsgivning av brandfarliga varor. De är en viktig remissinstans för polismyndigheterna vid tillståndsgivning för explosiva varor men också en resurs i samband med vår tillsynsverksamhet. 2. Information om förvaringsföreskrifter från Statens räddningsverk Den 16 februari 2006 beslutade Statens räddningsverk om nya föreskrifter och allmänna råd för förvaring av explosiva varor. Statens räddningsverks 3
föreskrifter om förvaring av explosiva varor och allmänna råd (SRVFS 2006:10) trädde i kraft den 1 januari 2007. Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1989:8) om hantering och import av explosiva varor upphörde att gälla den 31 december 2006. Begreppen mindre förbrukningsförråd, större förbrukningsförråd samt upplagsmagasin som tidigare fanns har tagits bort. Föreskrifterna anger alltid mängd explosiv vara i nettovikt vilket också innefattar ammunition. Se avsnitt nr 17 om olika förrådsutrymme och förutsättningar som gäller för förvaring enligt föreskrifterna SRVFS 2006:10. På grund av organisationsförändringar förekommer olika benämningar på gällande föreskrifter såsom Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS) och Statens räddningsverks föreskrifter och allmänna råd (SRVFS 2006:10). 4
3. Författningshänvisningar m.m. Lag (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor. Förordning (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor. Ordningslagen (1993:1617) 2 kap. 20 och 3 kap. 6-7. SÄIFS 1986:2 och 1989:16 om godkännande av explosiva varor och elsprängkapslar. SÄIFS 1988:2 om klassning vid hantering av explosiv vara samt SS 421 08 25. SÄIFS 1992:2 om fyrverkerier. SÄIFS 1994:4 om varuinformationsblad SÄIFS 1994:5 om tillsyn och olycksfallsrapportering. SÄIFS 1997:4 om kontroll och utsläppande av explosiva varor. SÄIFS 1997:5 om import/överföring av explosiva varor. SÄIFS 1998:4 om tillverkning av explosiva varor. SRVFS 2005:1 om identifiering och om överföring av vissa explosiva varor. SRVFS 2006:10 föreskrifter och allmänna råd om förvaring av explosiva varor från tidigare Statens räddningsverk SRVFS 2006:11 om förpackning och märkning av explosiva varor. SRVFS 2008:4 föreskrifter om ändring i Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2006:10) om förvaring av explosiva varor SRVFS 2008:6 allmänna råd och kommentarer om försäljning av fyrverkeriartiklar till konsumenter från tidigare Statens räddningsverk Arbetsmiljölagen (1977:1160). Arbetarskyddsstyrelsens Författningssamling (1986:14). Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Miljöbalken. Produktsäkerhetslagen (2004:451). 5
4. Definitioner - förkortningar - begrepp Begrepp som nämns i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor eller förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor med tillhörande föreskrifter. Avsyning: Godkännande av förråd innan användning får ske. Behörig: Den som har rätt att på platsen hantera de explosiva varor som innehas och förvaras. Bevakning: Att hålla uppsikt med syfte att vid behov ingripa. EI30: Brandtekniskt krav på brandmotstånd enligt Boverkets byggregler. FN-klass: Indelning av farligt gods enligt FN:s modellregelverk. Friliggande förråd: Förråd med förvaring av explosiva varor fristående från byggnad med annan verksamhet. Även förråd i mark skall anses som friliggande. Flyttbart förråd: Ett förråd som tillåter förvaring av högst 60 kg explosiva varor avsett för icke stationära arbeten och som är enkelt att flytta. Förvaringslokal: Hel eller del av rum i byggnad eller bergrum avsett för förvaring av explosiva varor. Förvaringsutrymme: Förråd, förvaringslokal eller förvaringsanordning explosiva varor. Föreståndare: Ansvarig för förvaring av explosiv vara (gäller även vikarierande). Hantering: Tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, förstöring, saluförande, underhåll, överlåtelse m.m. Skyddsavstånd: Minsta avstånd som kan anses betryggande i förhållande till mängd explosiv vara. Gott skydd: Skydd som är så motståndskraftigt mot splitter och kaststycken att det möjliggör reducering av det avstånd som ger betryggande skydd mellan den explosiva varan och skyddsföremålet. Mängd explosiv vara: Den explosiva varans nettovikt. MSB: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Riskgrupp: Grupp av explosiva varor med avseende på risker enligt FN:s rekommendationer för transport av farligt gods. 6
Räddningsnämnden: Den eller de kommunala nämnder som svarar för räddningstjänsten. Röksvagt krut: Nitrocellulosabaserat krut i riskgrupp 1.3. Samhanteringsgrupp: Grupp av explosiva varor för samhantering enligt FN:s rekommendationer för transport av farligt gods. Skyddsobjekt: Objekt (person eller föremål) som skall skyddas från verkningar av oavsiktlig explosion. SÄIFS: Sprängämnesinspektionens författningssamling. Tättbebyggt område: Ett område med minst 200 invånare och högst 200 m mellan husen. Överlåtelse: Den som har tillstånd att överlåta explosiv vara skall förvissa sig om att mottagaren har rätt att inneha den. Överföring: I vissa fall erfordras överföringstillstånd vid transport av explosiva varor enligt SÄIFS 1997:5, p 3.2. 5. Explosiva varor Explosiva varor är produkter som innehåller explosivämnen. Explosivämnen är ämnen eller blandning av ämnen som vid tillförsel av energi i viss mängd exploderar, m.a.o ger en snabb kemisk reaktion med stark värmeutveckling, tryckökning och ljudeffekt. Energin som utvecklar en explosion kan startas genom slag, rivning, gnistor och annan upphettning eller av en stötvåg från ett detonerande sprängämne. Explosivämnen indelas i de fem nedanstående huvudslagen. Sprängämnen och tändämnen Krut, svartkrut och pyrotekniska satser. Ammunition Tändmedel, såsom sprängkapslar, tändhattar, tändrör och stubin. Pyrotekniska varor, såsom fyrverkeriartiklar. 7
Med fyrverkeripjäser avses explosiva varor som innehåller pyrotekniska ämnen och avger antingen ljus- eller ljudeffekter samt är avsedda för nöjesändamål. I FN-systemets indelning av farligt gods i klasser utgörs klass 1 av explosiva varor. Om explosiva varor i olika riskgrupper förvaras tillsammans görs beräkningen som om hela den förvarade mängden utgjordes av den vara som ger det längsta skyddsavståndet. 5.1 Indelning av explosiva varor i riskgrupper. 1.1 Ämnen och föremål med risk för massexplosion (en massexplosion är en explosion som påverkar så gott som hela lasten praktiskt taget samtidigt). 1.2 Ämnen och föremål med risk för splitter och kaststycken, men inte för massexplosion. 1.3 Ämnen och föremål med risk för brand och mindre risk för tryckvåg, splitter och kaststycken men inte för massexplosion och vars förbränning ger upphov till avsevärd strålningsvärme eller vilka brinner efter varandra och ger upphov till mindre verkningar genom tryckvåg eller splitter och kaststycken. 1.4 Ämnen och föremål med endast obetydlig explosionsrisk i händelse av antändning eller initiering under transport. Verkningarna är i stort sett begränsade till kollit och det kan inte förväntas splitter av betydelse. Brand utifrån får inte förorsaka praktiskt taget samtidig explosion av så gott som hela kollits innehåll. 1.5 Mycket okänsliga ämnen med risk för massexplosion men med. mycket liten sannolikhet för initiering eller för övergång från brand till detonation under normala transportförhållanden. Ett minimikrav är att de inte får explodera vid provning med yttre brand. 1.6 Extremt okänsliga föremål utan risk för massexplosion. Föremålen innehåller endast extremt okänsliga detonerade ämnen och uppvisar försumbar risk för oavsiktlig antändning eller utbredning. Riskgruppen är begränsad till explosion av enstaka föremål. 5.2 Enligt FN-systemet indelas explosiva varor i följande samhanteringsgrupper: A. Tändämne 8
B Föremål som innehåller tändämne och färre än två effektiva säkerhetsanordningar. Vissa föremål såsom sprängkapslar, apterade sprängkapslar och tändhattar ingår, även om de inte innehåller tändämne. C. Krut (utom svartkrut) eller annat deflagrerande explosivämne eller föremål som innehåller sådant explosivämne. D. Sprängämne, svartkrut eller föremål som innehåller sprängämne, i samtliga fall utan tändsystem och utan drivladdning, eller föremål som innehåller tändämne och som har två eller fler effektiva säkerhetsanordningar. E. Föremål som innehåller sprängämne utan tändsystem, men med drivladdning (annan än sådan som innehåller brandfarliga vätska eller gel eller hypergola vätskor). F G H J Föremål som innehåller sprängämne med eget tändsystem, med drivladdning (annan än sådan som innehåller brandfarlig vätska eller gel eller hypergola vätskor) eller utan drivladdning. Pyroteknisk sats eller föremål innehållande en pyroteknisk sats, eller föremål som innehåller både explosivämne och lyssats, brandsats, tårgassats eller röksats (utom föremål som aktiveras av vatten eller innehåller vit fosfor, fosfider, ett pyrofort ämne, brandfarlig vätska eller gel eller hypergola vätskor). Föremål som innehåller både explosivämne och vit fosfor. Föremål som innehåller både explosivämne, brandfarlig vätska eller gel. K. Föremål som innehåller både explosivämne och giftigt kemiskt medel. L N Explosivämne eller föremål som innehåller explosivämne med särskild risk t.ex. beroende på aktivering vid kontakt med vatten eller på närvaro av hypergola vätskor, fosfider eller pyrofort ämne som kräver separation av enskilt slag. Föremål som endast innehåller extremt okänsliga detonerande ämnen. S. Ämnen eller föremål så förpackade eller utformade att all verkan genom vådatändning, oavsiktlig initiering eller oavsiktlig funktion begränsas till kollit, såvida inte kollit har skadats av brand. I så fall är dock all verkan av tryckvåg eller splitter och kaststycken så begränsad att brandbekämpning eller andra nödåtgärder i kollits omedelbara närhet inte väsentligt inskränks eller förhindras. Hantering av explosiva varor regleras i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, samt förordningen (1988:1145) om brandfarliga och 9
explosiva varor. Dessutom finns föreskrifter från Statens räddningsverk, internationella bestämmelser samt FN-rekommendationer. Explosiva varor skall vara godkända i Sverige. Krav på godkännande från Sprängämnesinspektionen, Statens räddningsverk eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap gäller alla explosiva varor som hanteras i Sverige och därmed alla som importeras. Explosiva varor får hanteras eller importeras endast av den som fyllt 18 år. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap prövar frågor om tillstånd till tillverkning, men även förvaring och import som sker i anslutning till tillverkning och annan hantering som jämställs med tillverkning. Myndigheten prövar också frågor om överföring av explosiva varor enligt SÄIFS 1997:5. Polismyndigheten prövar frågor om tillstånd till förvärv, innehav, förvaring samt handel och import av explosiva varor. 6. Allmänt om polismyndighetens handläggning 6.1 Förvärv, innehav och förvaring Tillstånd krävs enligt 11 lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor. Den som har tillstånd till tillverkning eller handel behöver inget särskilt tillstånd för förvärv, innehav eller förvaring. Ett tillståndsbevis för innehav, förvärv och förvaring innebär endast rätt att förvärva och förvara den vara som prövats och angetts i ärendet. En första förutsättning för att kunna få ett tillstånd är att det finns ett behov av särskild användning för just den produkt som söks. Explosiva varor såsom sprängämnen, krut, vissa pyrotekniska varor eller sprängkraftiga tändmedel är förenat med så allvarliga risker att innehav inte kan tillåtas utan ett välmotiverat behov. Behovet måste därför kunna styrkas i samband med ansökan. Polismyndigheten får endast meddela tillstånd till den som kan antas hantera varan med nödvändig aktsamhet och som bedöms lämplig, samt har tillgång till ett förvaringsutrymme som uppfyller kraven i Statens räddningsverks föreskrifter om förvaring och allmänna råd (SRVFS 2006:10). Tillstånd skall också innefatta godkännande av föreståndare eller vikarierande föreståndare. I de flesta fall är tillståndshavare och föreståndare samma person, men det skall ändå framgå av tillståndsbeviset vem som är godkänd som föreståndare. En föreståndare/tillståndshavare skall ha en dokumenterad kunskap om de explosiva varor som han/hon godkännes att hantera. Samma förutsättningar gäller för vikarierande föreståndare. 10
Ansökan om tillstånd skall göras på blankett RPS 587.1. Förutom personuppgifter skall ansökan innehålla uppgifter om behov och kompetens samt ange hur de explosiva varorna skall förvaras. Bestämmelser om förvaring av explosiva varor gäller inte vid transport av farligt gods. För lastning, lossning och tillfällig uppställning av explosiva varor vid fordonsterminaler, järnvägsterminaler, hamnar och flygplatser gäller särskilda bestämmelser för respektive transportslag. Det innebär att regler för förvaring av explosiva varor i terminaler inte är tillämpliga om hanteringen är ett led i transporten. 6.2 Handel och import För handel med explosiva varor, oavsett om det är ammunition, fyrverkeriartiklar, andra pyrotekniska varor i större mängd, krut och sprängämne fordras tillstånd enligt 11 lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor. Ett tillståndsbevis för handel innebär endast rätten att förvärva, inneha, förvara samt sälja den eller de varor som prövats och angetts i ärendet. Den som har rätt att tillverka viss explosiv vara har också rätt att bedriva handel med samma vara på den plats där tillverkning sker. Ansökan om tillstånd skall göras på blankett RPS 576.1. Polismyndigheten får endast meddela tillstånd till den som har rätt att bedriva handel samt bedöms vara lämplig att kunna hantera varorna på ett säkert sätt. Tillgång till förvaringsutrymme som uppfyller kraven enligt SRVFS 2006:10 är en viktig förutsättning Förråd i samband med handel får innehålla ammunition och icke sprängkraftiga tändmedel till de mängder som polismyndigheten anger i varje särskilt fall. Grundregeln är att det avstånd i meter till skyddsobjekt som anges i bilaga C gäller för respektive riskgrupp som uppges i ansökan. Minsta avstånd beskrivs på sidorna 13 15 men gemensamt för alla riksgrupper är att när gott skydd finns görs en beräkning som visar skyddet mot splitter och kaststycken. Oavsett hur gott skyddet är får skyddsavståndet aldrig understiga hälften av det avstånd som anges i tabellen. Skälet är att skyddet mot effekten av tryckvågen inte är med i beräkningen eftersom det inte kan beräknas med säkerhet i det enskilda fallet. Förrådet kan anses utgöra gott skydd och därmed genom särskilda skäl motivera ett kortare avstånd. Om verksamheten kan innebära risk för olägenhet med hänsyn till allmän ordning och säkerhet får tillstånd till handel med explosiva varor inte meddelas. Hänsyn måste tas till en väsentligt ökad risk för explosion och brandfara. Explosiva varor får inte säljas genom postorderverksamhet eller liknande där företag har sin verksamhet i Sverige. Det anses genom denna form att 11
sälja vara mycket svårt att följa lagstiftningen vad avser krav vid överlåtelsen av explosiv vara där exempelvis den som överlåter skall förvissa sig om att det är behörig person som är mottagare. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får enligt föreskrift dock lämna sitt medgivande till detta. Den som handlar med explosiv vara får endast överlåta varorna till den som kan visa att han eller hon har rätt att hantera den. Den som handlar med explosiv vara skall föra inköps-/ och försäljningsbok och förvara denna i tio år från den dag då sista anteckningen gjordes. Beslut om tillstånd skall innehålla uppgift om de varor som tillståndet avser samt vilken största mängd som samtidigt får innehas och förvaras i förråd. Beslutet skall också innehålla uppgift om vilken giltighetstid som gäller. Tillståndshavare/föreståndare och vikarierande föreståndare ska godkännas av polismyndigheten med hänsyn till såväl brottsbelastning som kompetens. 7. Remissförfaranden med räddningstjänsterna och myndigheten för samhällsskydd och beredskap Remissförfaranden vid beredning av tillståndsärenden som avser ansökan om handel eller annat innehav av explosiv vara skall göras med räddningstjänsten i aktuell kommun. I vissa fall kan det anses onödigt om det avser rutinärenden men ett samråd bör ske i någon form. Det kan exempelvis ske genom utsändning av ett tillståndsbevis i de fall där polismyndigheten tillsammans med räddningstjänsten gjort en överenskommelse om att detta är tillräckligt. Vid ansökan om handel med fyrverkeri samt vid ansökan om användning av fyrverkeri och scenfyrverkeri enligt ordningslagen bör dock polismyndigheten alltid inhämta ett yttrande från räddningstjänsten med hänsyn till att dessa ärenden fordrar en särskild bedömning från brandskyddssynpunkt. Enligt förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor ska samråd ske med räddningstjänsten. Räddningstjänsterna kan ej ta ut avgift i ett tillståndsärende för explosiva varor då detta inte finns reglerat. Polismyndigheten bör inhämta yttrande från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap vid tillståndsärende av mer komplicerat slag. Det kan exempelvis avse ansökan om större mängd inom tätort eller för övrigt en placering nära känsliga objekt eller omfattande ansökan om pyroteknisk utrustning inne på industriområde samt annat liknande ärende där sakkunskap bör inhämtas. 8. Remissförfaranden med andra myndigheter och instanser 12
Remissförfaranden med andra myndigheter än kommunens räddningstjänst kan också vara nödvändigt för att kunna bedöma och besluta i ärenden såsom förvaring av explosiv vara och användning av fyrverkeri, samt scenfyrverkeri. Kommunala förvaltningar som handhar byggnadslov är exempel på myndigheter där samråd eller remiss bör ske när det gäller uppställningar eller uppförande av byggnader som sprängämnesförråd. Polismyndigheten får göra en bedömning av varje ärende i enlighet med förvaltningslagen då det utöver kommunala och statliga myndigheter även kan finnas andra inrättningar exempelvis hamnar som på olika sätt kan bli berörda av en ansökan antingen det avser förvaring av större mängder sprängämnen eller fyrverkerier. När det gäller ansökan om användning av fyrverkeri kan flera kommunala förvaltningar och även andra myndigheter eller inrättningar bli berörda på ett sådant sätt att remissförfaranden bör göras. Exempel på förvaltningar är miljöförvaltning och teknisk förvaltning med hänvisning till tid på dygnet och omfattningen på ett eventuellt ianspråktagande av offentlig plats. I samband med handläggning av scenfyrverkerier som på senare tid ökat i omfattning vid både konserter och andra evenemang, inte minst i samband med idrott, är det av stor betydelse att remissförvarande tillämpas med framför allt fastighetsägare, evenemangsbolag, arenaanvändare m.fl. men även miljöförvaltningar med hänsyn till ljudnivåer och risk för hörselskador i framför allt ungdomliga miljöer. Socialstyrelsen har genom allmänna råd skärpt kraven för ungdomsmiljöer sedan år 2005. 9. Avsyning Bestämmelser om avsyning framgår av 30 förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor. Där anges att en tillståndshavare inte får påbörja hanteringen förrän tillståndsmyndigheten (Polismyndigheten eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) avsynat. Enligt denna bestämmelse skall tillståndshavaren förvissa sig om att tillståndsgivande myndighet godkänner utförandet av ett eventuellt förråd/handelsförråd innan detta brukas för hantering av explosiv vara, vilket även innefattar förvaring av fyrverkerier. Tillståndsförfarandet är till för att myndigheter skall kunna kontrollera före färdigställande huruvida skydd mot brand, explosion och tillgrepp är tillräckligt. Avsikten med avsyning är motsvarande kontroll efter färdigställande. Då polismyndigheten utfört en avsyning bör detta lämpligen dokumenteras genom protokoll och tillföras handlingarna i ärendet. Metod för avsyning bör i första hand vara att man gör kontroll på platsen men bedömning får ske huruvida avsyning kan göras genom exempelvis uppvisande av tydlig fotodokumentation. 13
10. Föreståndare En tillståndshavare till innehav, förvaring eller handel med explosiv vara skall utse en föreståndare till verksamheten samt en eller flera vikarier enligt 36 förordningen om brandfarliga och explosiva varor. Antalet vikarierande föreståndare skall inte vara fler till antalet än vad som är nödvändigt med hänsyn till verksamhetens art med syfte att förtydliga ansvaret för den som hanterar explosiva varor. Kompetenskrav och lämplighet som gäller för föreståndare skall också gälla för vikarierande föreståndare. Enligt 37 förordningen om brandfarliga och explosiva varor skall föreståndare ansvara för att verksamheten bedrivs enligt gällande lagstiftning och de villkor som meddelats i det tillstånd som polismyndigheten utfärdat. Tillståndshavaren skall tillse att föreståndare eller vikarierande föreståndare ges de befogenheter och möjligheter som är nödvändiga för att denne skall kunna fullgöra det ansvar som framgår av lagstiftningen. För att hanteringen skall fungera på ett säkert sätt är det viktigt att de som på olika sätt berörs av verksamheten känner till vem eller vilka som är föreståndare eller vikarierande föreståndare samt vilka arbetsuppgifter de har. Det är bl.a en föreståndares uppgift att avbryta all hantering av explosiva varor när denne bedömer att hanteringen eller annan verksamhet som pågår innebär risk från brand- eller explosionssynpunkt. Mer om föreståndare/vikarierande föreståndare framgår av 36 och 37 förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor. Förutom fullständigt för- och efternamn med personnummer, adress och telefonnummer ska ansökan innehålla uppgifter om utbildning, praktisk erfarenhet av explosiva varor samt avsedda ansvarsområden. 10.1 Godkännande av tillståndshavare/föreståndare. Polismyndigheten eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska godkänna tillståndshavare, föreståndare och vikarierande föreståndare beroende på vilken myndighet som handlägger ansökan. I samband med att polismyndigheten prövar tillståndshavarens, föreståndarens eller vikarierande föreståndarens lämplighet bör slagning ske i belastningsregister och misstankeregister. Innan polismyndigheten godkänner en tillståndshavare, föreståndare eller vikarierande föreståndare bör han eller hon genom intyg eller annan dokumentation kunna visa att tillräcklig kunskap finns om hantering av explosiva varor. Referensundersökning kan i vissa fall bli nödvändig. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får föreskriva om särskilda krav på kompetens för föreståndare inom olika verksamhetsområden. För närvarande gäller att en föreståndare eller vikarierande föreståndare skall ha en för ändamålet dokumenterad kunskap eller erfarenhet. 14
Underrättelse om godkänd föreståndare skall ske till kommunens räddningstjänst. 11. Skäl för avslag vid ansökan om förvaring och handel Allmänt kan sägas att tillstånd till handel och förvaring av explosiv vara, vilket också innefattar fyrverkerier, inte får meddelas om rörelsen eller verksamheten kan medföra risk för allmän ordning och säkerhet. Vidare föreligger skäl för avslag om sökanden inte kan ange ett väl motiverat behov eller att denne har bristande kompetens. Exempel på övriga skäl till avslag kan vara följande: att väsentlig risk för explosion och brandfara föreligger att sökanden inte är behörig att bedriva handelsverksamhet i allmänhet att nyetablering av en rörelse kommer att medföra avsevärda risker från säkerhetssynpunkt att platsen för förvaring eller försäljning är olämplig i förhållande till närliggande verksamhet att platsen för förvaring eller försäljning är olämplig i förhållande till brandskydds- eller stöldskyddssynpunkt att sökanden eller föreståndaren inte är lämpliga att hantera explosiv vara Skäl kan också vara att sökanden eller föreståndaren åsidosätter lagar och bestämmelser, såvida det inte är fråga om enstaka förseelser där påföljden är böter. Fängelsebrott eller andra brott som direkt hör ihop med användning av explosiv vara är väsentliga skäl för avslag. Omständigheter som tyder på missbruksproblem av alkohol eller andra droger bör också utgöra skäl till avslag. Polismyndighetens bedömning i andra ärenden såsom vapentillstånd och ordningsvaktsförordnanden kan vara vägledande i de fall då det handlar om brott förutom de brott som har ett direkt samband med hantering av explosiva varor. 12. Ordningsregler i förvaringsutrymme I varje förvaringsutrymme får förutom explosiva varor endast förvaras materiel som behövs för uppackning och märkning samt redskap som behövs för yttre och inre renhållning. Dörrarna till varje förvaringsutrymme skall hållas låsta utom vid in- och utlastning av varor samt vid annat arbete i utrymmet. Kraft- och belysningsström i varje förråd/förvaringslokal 15
skall vara frånslagen då verksamhet inte pågår i utrymmet. Avståndet mellan explosiva varor och elektriska installationer ska vara sådant att det ger ett betryggande skydd. Det är viktigt att den utrustning som tillhör förvaringsutrymmet underhålls regelbundet så att hög skyddsnivå kan hållas. Explosiva varor skall förvaras på ett sådant sätt att de inte utsätts för stötar, rivning, upphettning eller annan påverkan som kan få dem att explodera eller brinna. De skall vara upplagda på ett ordnat sätt och så långt som möjligt i obrutna förpackningar. Explosiva varor ska förvaras i en miljö som inte onödigt åldrar dem eller på annat sätt förändrar deras egenskaper. Eftersom explosiva varor kan användas i brottsliga syften och orsaka svåra skador på personer och materiel både genom brand och genom olyckor på annat sätt får de inte komma i obehörigas händer. För att försvåra för obehöriga att komma åt den explosiva varan skall förvaringsutrymme alltid hållas låst när personal inte vistas i eller i anslutning till detta. Det är föreståndare eller vikarierande föreståndare som ansvarar för låsning och nyckelförvaring. Varningsskyltar för explosiv vara och rökförbud skall finnas om inte annan överenskommelse finns. Släckningsutrustning skall finnas. Försiktighetsmått och ordningsregler vid förvaring av explosiv vara framgår i 13-19 förordningen av brandfarliga och explosiva varor samt i Statens räddningsverks föreskrifter och allmänna råd (SRVFS 2006:10), 3 kap. 1-15. 13. Förvaring 13.1 Avstånd och högsta tillåtna mängder vid förvaring Avstånden mellan förvaringsutrymmen/förvaringsanordning med explosiva varor och skyddsobjekt ska vara så stora att betryggande skydd för liv och mot allvarliga byggnadsskador uppnås. Då vi ska bedöma om betryggande skydd finns ska vi beakta slag och mängd vara, människor och byggnad som utsätts för fara samt gott skydd. Ett förvaringsutrymme ska vara tillträdesskyddat på så sätt att utformning och utförande hindrar obehöriga att komma åt eller påverka innehållet, samt anpassat efter de explosiva varornas begärlighetsgrad. Se huvudgrupper när det gäller olika skyddsobjekt i bilaga B och skyddsavstånd i förhållande till olika riskgrupper i bilaga C. 16
13.1.1 Friliggande förråd I ett friliggande förråd dit allmänheten inte har tillträde och som är beläget utanför tättbebyggt område får förvaras högst 200 000 kg. Om förrådet är beläget inom tättbebyggt område får det förvaras högst en av nedanstående mängder och riskgrupper 60 kg i riskgrupp 1.1 och 1.5 150 kg i riskgrupp 1.2 (enskild artikel får väga högst 100 kg). 150 kg i riskgrupp 1.3 500 kg i riskgrupp 1.4 1000 kg i riskgrupp 1.4S Vid ansökan om större mängd bör yttrande begäras från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap särskilt då frågan uppkommer huruvida det är tättbebyggt område eller inte eller att det för övrigt finns frågor som berör säkerhet och avstånd till närliggande verksamhet 13.1.2 Förråd i byggnad med annan verksamhet I ett förråd i byggnad med annan verksamhet som allmänheten inte har tillträde till och som är beläget utanför tättbebyggt område får också förvaras högst 200 000 kg. Om förrådet är beläget inom tättbebyggt område får det förvaras högst en av nedanstående mängder och riskgrupper. 60 kg i riskgrupp 1.1 och 1.5 150 kg i riskgrupp 1.2 (enskild artikel får väga högst 100 kg). 150 kg i riskgrupp 1.3 500 kg i riskgrupp 1.4 1000 kg i riskgrupp 1.4S Om ovanstående förråd som avser både friliggande förråd och förråd i byggnad med annan verksamhet är motståndskraftigt mot splitter, kaststycken, tryckvåg och värmestrålning får det i stället förvaras högst en av nedanstående mängder och riskgrupper. 100 kg (1.1 och 1.5) 1000 kg 1.2 (enskild artikel får väga högst 100 kg) 1000 kg 1.3 2000 kg 1.4 5000 kg 1.4S Friliggande förråd får inte ha fönster oavsett var det är beläget. 17
13.1.3 Förråd i byggnad med annan verksamhet dit allmänheten har tillträde. I förråd som anordnas i byggnad med annan verksamhet och som allmänheten har tillträde till får det förvaras högst en av nedanstående mängder och riskgrupper. 2 kg i riskgrupp 1.1 och 1.5 50 kg i riskgrupp 1.2 (enskild artikel får väga högst 5 kg). 100 kg i riskgrupp 1.3 200 kg i riskgrupp 1.4 1000 kg i riskgrupp 1.4S Om förrådet är motståndskraftigt mot splitter, kaststycken, tryckvåg och värmestrålning får det i stället förvaras högst en av nedanstående mängder och riskgrupper. 10 kg i riskgrupp 1.1 och 1.5 100 kg i riskgrupp 1.2 (enskild artikel får väga högst 10 kg). 200 kg i riskgrupp 1.3 2000 kg i riskgrupp 1.4 5000 kg i riskgrupp 1.4S När explosiva varor som tillhör olika riskgrupper förvaras i samma förråd ska alla varor anses tillhöra den riskgrupp som tillåter den lägsta mängden. Varje förvaringsutrymme ska vara konstruerat och placerat så att konsekvenserna av en olycka minimeras. 13.1.4 Förvaring/förråd i mark I förråd som är direkt placerade i mark (bergförråd eller liknande) får det förvaras högst 20 000 kg. Vid förvaring som sker i tunnel och som följer tunneldrivningens framdrift får högst 4000 kg förvaras. I ett sådant utrymme får sprängkapslar och andra explosiva varor inte förvaras samtidigt. 13.1.5 Förvaring/förråd i bostad I bostad får högst nedanstående mängder explosiva varor förvaras. 20 kg finkalibrig ammunition i riskgrupp 1.4 2 kg krut i riskgrupp 1.3 eller 1.4 och 2000 tändhattar i riskgrupp 1.4 5 kg fyrverkeriartiklar i riskgrupp 1.3 eller 1.4 eller nödutrustning 18
13.1.6 Förvaring av svartkrut Sprängämnesinspektionens promemoria 21/872/89 som medgivit förvaring av svartkrut i bostad gäller inte längre, vilket framgår av ett beslut från Statens räddningsverk den 23 mars 2005. I beslutet framgår att svartkrut är massdetonerande enligt FN:s riktlinjer och att det därför inte sammanfaller med gällande lagstiftning för att kunna meddela tillstånd i bostad. Vid ansökan om förvaring av svartkrut gäller förvaringsföreskrifterna SRVFS 2006:10. 13.2 Ansökan om tillstånd Ansökningsblankett RPS 587.1 Avgifter Mängd explosiv vara högst 5 kg: avgiftsklass 1 Mängd explosiv vara högst 60 kg: 2 Mängd explosiv vara mer än 60 kg: 3 19
13.3 Ansökans innehåll 1. Uppgifter om sökanden, företag eller fysisk person. 2. Uppgifter om föreståndare om denne inte är samma som sökanden. 3. Ändamål- och behovsbeskrivning av den explosiva varan som ansökan avser. 4. Belägenhet av förrådet. 5. Mängd och slag av explosiv vara. 6. Skiss på förrådsplats och beskrivning av förvaringsanordning. och närliggande verksamhet med avstånd från förrådsplats. 7. Utbildningsbevis eller kompetensintyg för hantering av explosiv vara, A Sprängämnen: Behörighet som lägst sprängarbas. B Fyrverkeriförvaring: Utbildningsbevis eller annat kompetensbevis. C Svartkrut: Utbildningsbevis för svartkrutshantering. D Ammunition/övrigt: Dokumentation om kompetens/erfarenhet. 8. Riskutredning 9. Underskrift av behörig person 14. Pyroteknik 14.1 Handel med fyrverkeriartiklar För handel med fyrverkeriartiklar krävs tillstånd av polismyndigheten i det distrikt där verksamheten ska bedrivas. Grundregeln är att försäljning endast får ske i varaktiga butiker samt att tillstånd skall sökas av den som normalt är verksamhetsutövare där. Försäljning av fyrverkeriartiklar är inte lämpligt i form av tillfällig försäljning såsom ambulerande försäljning, försäljning på torg (utomhus- eller inomhus) eller försäljning från container. I sådana varuhus, köpcentra eller gallerier där konsekvenserna av brand och explosion kan bli mycket allvarlig på grund av brandteknisk utformning med stora brandceller och långa utrymningsvägar är försäljning och förvaring inte lämplig. I undantagsfall kan dock ett större varuhus som dels har stor brandcell och dels har långa utrymningsvägar anordna försäljningsplats omedelbart utanför entrén om varuhuslokalen innehåller en och samma verksamhet. Försäljningsplatsen kan vara en container eller friggebod med tydlig markering om att det är varuhusets egna verksamhet. En viktig förutsättning är att handelsförråd kan anordnas i varuhuset eller inom inhägnat område tillhörande varuhuset i form av exempelvis container. Om verksamhetsutövare inte förfogar över lokalen skall det finnas ett avtal som tydligt reglerar ansvarsfördelningen mellan den som söker handelstillstånd och den som förfogar över lokalen/butiken. Det bör också framgå att föreståndare eller vikarierande föreståndare tillhör den varaktiga butiken och att det där finns möjlighet att anordna ett handelsförråd. Förrådet skall finnas kvar minst en månad efter försäljningsperioden. Förråd för förvaring av fyrverkeriartiklar bör om det inte utgör egen byggnad, utformas som egen brandcell i lägst brandteknisk klass EI 30. 20
Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om försäljning av fyrverkeriartiklar till konsumenter (SRVFS 2008:6) är en bra vägledning för både polismyndigheter och räddningstjänster i samband med handläggning av ansökan till handel med fyrverkeriartiklar. Den kan också användas som bilaga till utfärdat handelstillstånd. Allmänna råd och kommentarer om försäljning av fyrverkeriartiklar har ersatts av det tidigare informationsbladet som endast var en sammanställning av lag om brandfarliga och explosiva varor, förordningen av brandfarliga och explosiva varor samt gällande föreskrifter för förvaring av explosiva varor. Sedan några år tillbaka har polismyndigheter och räddningstjänster handlagt ärenden gällande handel med fyrverkeriartiklar olika och med olika villkor. En anledning är det relativt stora utrymme som finns vad avser tolkning av lagstiftningen. Det är därför av stor vikt att det sker ett nära samarbete både inom och mellan polismyndigheterna samt andra berörda myndigheter. Det bör finnas en strävan att åstadkomma en så likartad rättstillämpning som möjligt. 14.2 Definitioner Nedanstående definitioner används endast vid bedömning av ansökan som avser handel med fyrverkeriartiklar enligt Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om försäljning av fyrverkeriartiklar (SRVFS 2008:6). Ambulerande försäljning Brandcell Butik Container Försäljningsplats Förvaringsföreskrifter Gångväg till utrymningsväg Lagerutrymme Försäljning utan en fast försäljningsplats. Försäljningen flyttas mellan olika platser som exempelvis marknader eller andra tillfälliga arrangemang. Försäljningen har inte koppling till någon butik. Utrymme i byggnad som är avskilt på sådant sätt att en brand där kan hindras från att sprida sig till ett annat utrymme i byggnaden under en viss tid. Lokal där det bedrivs försäljning året om och med fasta öppettider. Fraktcontainer i stål. Plats inne i en lokal där fyrverkeriartiklar säljs. De bestämmelser som finns i Statens räddningsverks föreskrifter och allmänna råd (SRVFS 2006:10) om förvaring av explosiva varor. Vägen (sträckan) från en plats i en lokal som leder fram till en utrymningsväg. Förvaringsutrymme för fyrverkeriartiklar där ingen försäljning förekommer. 21
Lättantändligt material Riskgrupp Svårantändligt material Utrymningsväg Material som kan antändas av en öppen låga eller gnista, exempelvis papper och textil. Indelning av explosiva varor enligt Statens räddningsverks föreskrifter och allmänna råd (SRVFS 2006:10) om förvaring av explosiva varor, bilaga 1. Material som inte av sig själv förmår brinna vidare i luft sedan upphettningen avlägsnats. Dörr eller port som leder direkt till det fria, eller till trappa eller korridor inom egen brandcell som leder till det fria. 14.3 Ansökan om tillstånd Ansökningsblankett RPS 576.1 Ansökan skall beskriva de förutsättningar som gäller för försäljningsstället med uppgifter om försäljningsplats och förrådsplats samt närliggande verksamhet. Det är också viktigt att det framgår vilken typ av handel eller försäljning som sökanden bedriver i lokalen. Butikslokalen bör, om den inte utgör egen byggnad, vara egen brandcell i lägst brandteknisk klass EI 30, vilket skall framgå av ansökningshandlingarna. För att polismyndigheten skall kunna bedöma ärendet inte minst vad avser den brandtekniska utformningen är det av stor betydelse att samråd sker med Räddningstjänsten enligt 27 förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor. 14.4 Ansökans innehåll 1. Sökandens namn, telefonnummer, organisationsnummer, adress och aktuellt registreringsbevis 2. Föreståndarens namn, personnummer, adress, telefonnummer och utbildningsbevis/kompetensintyg 3. Skiss med markering för försäljningsplats och förvaringsplats samt uppgift om brandteknisk avskiljning (brandcell) och utrymningsväg samt nödutgångarnas och brandsläckarnas placering skall finnas med 4. Platser för hantering av brandfarlig gas eller vätska bör framgå 5. Avstånd till närliggande verksamhet bör framgå 22
6. Önskad nettomängd samt riskgrupp bör framgå 7. Underskrift av sökanden (firmatecknare). Giltighetstiden bör vid sökandens första tillstånd begränsas till 1 år och därefter 5 år. För att göra det möjligt att återlämna felaktiga varor efter årsskiftet bör också giltighetstiden vara gällande en månad efter den tänkta försäljningsperioden, exempelvis den 31 januari. Exempel på skäl för avslag vid ansökan om handel med av explosiva varor, se avsnitt nr 11. 14.5 Fyrverkeriartiklar Vid godkännandet av fyrverkeriartiklar anges vem som får förvärva och inneha produkten. I godkännandenumret för varje produkt används en sifferkombination på tre siffror som ingår i godkännandenumret och som anger förvärvskriterier och därmed farlighetsgraden. Följande sifferkombinationer (koder) används: Kod 151. Inget särskilt krav på köparen. Kod 152. Artiklar som får köpas av person som fyllt 18 år. Kod 153. Artiklar som får köpas av person som fyllt 18 år. Kod 154. Artiklar vilka kräver tillstånd från polismyndigheten att förvärva. 14.6 Förvärv av fyrverkeriartiklar med kod 154. Vid ansökan om förvärv av fyrverkeriartiklar med kod 154 skall blankett RPS 587.1 användas. Ansökningsavgiften är enligt avgiftsklass 1. Utöver uppgifter om sökanden och eventuell förvaringsplats som mindre förbrukningsförråd bör utbildningsbevis eller kompetensintyg kunna uppvisas av sökanden där det framgår att det finns den erfarenhet som erfordras för att användningen skall kunna ske på ett säkert sätt. I de flesta fall förvärvas produkten i anslutning till användningen, varför tillståndsbevis kan utfärdas som förvärv i samband med omedelbar förbrukning. 14.7 Ansökans innehåll 1. Uppgifter om sökanden 23
2. Uppgifter om föreståndare om denne inte är samma som sökanden. 3. Ändamål- och behovsbeskrivning av den explosiva varan som ansökan avser. 5. Belägenhet av förrådet om ansökan avser förvaring. 6. Mängd och slag av explosiv vara. 7. Skiss på förrådsplats och beskrivning av förvaringsanordning. 8. Utbildningsbevis eller kompetensintyg för hantering av produkten 9. Underskrift av sökanden. 14.8 Fyrverkeri enligt ordningslagen (1993:1617) 3 kap 7. Om ett fyrverkeri ska anordnas är 3 kap. 7 ordningslagen (1993:1617) tillämplig beroende på tidpunkt, risk för skada på person eller egendom samt risk för beaktansvärd olägenhet. Det kan vara svårt att på förhand besvara en fråga om ett fyrverkeri är tillståndspliktigt eller ej beroende på de omständigheter som föreligger vid tillfället, exempelvis publikens antal och placering. Lokala föreskrifter som ytterligare reglerar och förtydligar vad som gäller i en viss kommun när det gäller användning av fyrverkeriartiklar kan vara ett bra sätt att förebygga störningar i denna verksamhet. Förteckning av vilka produkter som skall användas och deras godkännandebeteckningar, säkerhetsavstånd för respektive produkt samt vem som skall vara ansvarig som pyrotekniker har en avgörande betydelse vid handläggning av en ansökan om tillstånd. I en ansökan om fyrverkeri skall det framgå genom skiss hur platsen ser ut, avstånd till byggnader, vägar och publik. Det ska också framgå vem som skall ansvara för avskjutningen samt en beskrivning på dennes erfarenhet och tidpunkt för avskjutning. 14.9 Ansökan om tillstånd Ansökningsblankett RPS 510.1 14.10Ansökans innehåll 1. Uppgifter om sökanden och ansvarig anordnare med kompetensbeskrivning. 2. Skiss med platsbeskrivning och avståndsbeskrivning till närliggande 24
objekt. 3. Produktbeskrivning med uppgifter om godkännanden och säkerhetsavstånd för respektive produkt. 4. Om ansökan är av större omfattning med exempelvis central placering, stort antal besökande eller för övrigt mer riskbetonad bör en riskanalys/riskbeskrivning upprättas av sökanden. 14.11Scenfyrverkeri enligt ordningslagen (1993:1617) 2 kap 20. Scenfyrverkeri i samband med olika evenemang såsom konserter och idrottsevenemang har ökat avsevärt. Här erfordras särskild noggrannhet med hänvisning till de risker som publik utsätts för samt tidigare erfarenheter av olyckor och incidenter. Bedömning av tillståndskrav får göras med hjälp av de rekvisit som anges i 3 kap. 7 ordningslagen såsom risk för skada på egendom eller person eller beaktansvärd olägenhet. I första hand skall dock bedömningen utgå från 2 kap. 20 ordningslagen där det framgår att då pyroteknik används i samband med offentlig tillställning eller allmän sammankomst inomhus erfordras tillstånd av polismyndigheten. I dessa ansökningar bör polismyndigheten ställa krav på att den som handhar och ansvarar för avskjutning av scenfyrverkeri bör vara utbildad pyrotekniker. Vid inomhusfyrverkerier är ljudnivån särskilt viktig att ta hänsyn till. I Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2005:7) som beslutades den 15 mars 2005 framgår att i lokaler där ungdomar under 13 år har tillträde får ljudnivån ekvivalent inte överstiga 97 dba. I motsvarande miljöer får den maximala ljudnivån vara högst 110 dba. Riktvärden där ungdomar under 13 år inte har tillträde är 100 dba ekvivalent och 115 dba maximalt. Riktvärden inne i bostad får inte överstiga 30 dba för vanligt ljud och 25 dba för musikljud enligt Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2005:6). 14.12Ansökan om tillstånd 14.13Ansökans innehåll Ansökningsblankett RPS 510.1 1. Uppgifter om sökanden och ansvarig anordnare med kompetensbeskrivning. 2. Platsbeskrivning samt skiss på scen och placering av produkter med avstånd till publik. 3. Produktbeskrivning med uppgifter om godkännande och säkerhetsavstånd för respektive produkt. 25
4. Riskanalys. 15. Pyroteknisk utrustning (PU) i fordon I dagens bilar finns en mängd utrustning som innehåller pyroteknisk vara (krut). Exempel på sådan utrustning är krockkuddar, bältesförsträckare, krockgardiner m.m. I en modern bil finns idag mellan sex till cirka tjugo olika laddningar (PU-enheter). Mängden krut kan variera men på senare tid har gasgeneratorer börjat användas i de olika skyddsanordningarna vilket gör att krutmängden kan minskas något. När de olika produkterna finns monterade i fordonet betraktas inte dessa som explosiva varor. Det är först när de olika produkterna på olika sätt hanteras genom tillverkning, förvaring, montering och destruktion m.m som dessa klassificeras och bedöms som explosiv vara enligt lag om brandfarliga och explosiva varor samt förordningen. Tillstånd krävs när förvaring skall ske av mer än tio enheter. Destruktion jämställs med tillverkning och kräver tillstånd från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Det är samma krav på kompetens för föreståndare och tillståndshavare som vid annan hantering av explosiv vara. Allmänt krävs att den som är tillståndshavare, föreståndare eller vikarierande föreståndare skall ha dokumenterad kunskap och erfarenhet för just den varan som hanteras oavsett om det är tillståndspliktigt eller inte. Detta är alltså även tillämpligt i de fall då förvaring sker av högst tio enheter och av den anledningen faller utanför tillståndsplikten. 15.1 Ansökningsavgifter Polismyndigheten bör utgå från den mängd explosiv vara som skall förvaras då det avser ansökan om förvaring av PU (Pyroteknisk utrustning). Högst 5 kg avgiftsklass 1, högst 60 kg avgiftsklass 2 samt mer än 60 kg avgiftsklass 3. Ansökan om tillstånd enligt ovan, se avsnitt nr 13. 16. Tillsyn över hantering av explosiva varor 16.1 Tillståndshavarens ansvar Enligt förordningen (SFS 1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor 13-19 skall tillståndshavaren tillse att rökförbud råder där explosiva varor hanteras 26
att varningsanslag finns att explosiva varor inte förvaras i större mängd än att förvaringen är betryggande från brand- och explosionssynpunkt att olika slag av brandfarliga- eller explosiva varor inte förvaras tillsammans eller med andra varor, om riskerna för skada genom brand eller explosion därigenom ökar att den som hanterar explosiva varor skall vidta åtgärder till skydd mot att obehöriga kommer åt varorna att innehavet av explosiva varor i yrkesverksamhet skall kunna redovisas att förlust av explosiva varor omedelbart skall anmälas till polismyndigheten. För övrigt gäller nedanstående enligt förordningen om brandfarliga och explosiva varor (SFS 1988:1145). Den som innehar explosiva varor utan att ha tillstånd till det skall omedelbart underrätta polismyndigheten. Inträffar en brand- eller explosionsolycka vid tillståndspliktig hantering av explosiv vara skall den som ansvarar för detta underrätta polismyndigheten. 16.2 Lokal tillsyn Polismyndigheterna skall utöva den lokala tillsynen av de olika förråd och handelsförråd som finns inom respektive ansvarsområde. Tillsynen skall ligga till grund för den årliga redovisning som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap inhämtar årsvis från varje polismyndighet. 16.3 Årsredovisning Polismyndigheten får en begäran från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap efter varje kalenderår om dels det antal förråd och handelsförråd som finns inom ansvarsområdet, men även redogörelse för den tillsyn som bedrivits under året i samband med tillståndsgivning, avsyning samt övrig tillsyn i samband med förvaring och handel med explosiva varor. Detta avser även tillståndsgivning och tillsyn i samband med försäljning av fyrverkeriartiklar. När det gäller handel och användning av fyrverkeriartiklar inhämtas även uppgifter över polismyndigheternas olika erfarenheter av eventuella händelser och incidenter som inträffat under året. 27