Beslut med anledning av ett resningsförfarande

Sida 1 (31) Bitr. tillsynschefen Peter Lundkvist Ert datum Er beteckning Beslut med anledning av ett resningsförfarande Riksåklagarens ställningstagande rörande en redovisning om de s.k. Quick-ärendena m.m. Sammanfattning Genom detta beslut avslutas två ärenden som har inkommit till riksåklagaren med anledning av Åklagarmyndighetens handläggning av frågan resning av de domar genom vilka Sture Bergwall (tidigare Thomas Quick) dömts för mord. I detta sammanhang finns anledning att överväga vilka allmänna slutsatser som kan dras av det numera avslutade resningsförfarandet. Att en person har kunnat dömas för åtta mord för att sedan frikännas är unikt i svensk rättshistoria. Att domarna visat sig inte vara hållbara måste betraktas som ett stort misslyckande för rättsväsendet. Självklart väcker detta frågor om hur rättsväsendet har hanterat ärendena. Frågorna om resning och om åtalen ska drivas vidare efter att resning har beviljats har inom Åklagarmyndigheten handlagts av tio mycket erfarna åklagare. Enligt min bedömning har denna hantering utförts korrekt. Den granskning som åklagarna har gjort ger tillsammans med hovrätternas resningsbeslut en samstämmig bild av utredningarna mot Sture Bergwall. Åtalen mot Sture Bergwall bygger uteslutande på dennes erkännande och egna uppgifter. Teknisk bevisning eller vittnesbevisning som knyter Sture Bergwall till brotten saknas helt. Erkännandena har dock inte varit tillräckliga för fällande dom, utan domstolarna har prövat trovärdigheten i Sture Bergwalls uppgifter och utifrån dessa funnit åtalen styrkta. Sture Bergwalls berättelser ha växt fram efter hand och åtminstone delvis under den terapi som han har genomgått. Inledningsvis har han ofta lämnat felaktiga uppgifter om förhållandena kring brotten. Som förklaringen till detta har godtagits att han har haft svårt att närma sig sanningen. Vad som framkommit om brottsutredningarna ger intrycket av att dessa har bedrivits utifrån en stark övertygelse om att Sture Bergwalls erkännanden var riktiga. Därför har de omständigheter som talat i en annan riktning inte uppmärksammats eller lyfts fram i tillräcklig utsträckning. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C STOCKHOLM 010-562 50 00 Telefax 010-562 52 99 registrator@aklagare.se Webbadress www.aklagare.se

Sida 2 (31) Genom att Sture Bergwall har erkänt och själv verkat för att bli dömd för brotten har också den kritiska granskning av utredning och åtal som normalt ligger i en tvåpartsprocess satts ur spel. Med hänsyn till den långa tid som nu har förflutit sedan Sture Bergwall dömdes för brotten är det inte möjligt att påföra någon befattningshavare ett personligt ansvar för det som har inträffat. För Åklagarmyndighetens del kan främst två generella slutsatser dras. I stora och komplexa brottsutredningar bör normalt flera åklagare utses, för att på så sätt verka för en allsidig belysning av utredningsmaterialet. När den misstänkte själv inte verkar för sitt försvar bör åklagaren ta ett särskilt ansvar för att omständigheter som annars skulle ha lyfts fram av försvararen blir belysta under förundersökning och rättegång. Mycket har hunnit förändras och utvecklats inom Åklagarmyndigheten sedan utredningarna genomfördes. Med ett ökat fokus på teknisk bevisning har beviskraven i domstol också höjts. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de säregna förhållanden som präglat brottsutredningarna är det mycket osannolikt att något liknande skulle kunna inträffa igen. Utöver redan pågående utvecklingsarbete finns dock anledning att vidta följande framåtblickande åtgärder för att öka kvaliteten i åklagarverksamheten och för att generellt minska risken för framtida resningsfall. 1) En översyn ska genomföras av systemet när flera åklagare arbetar tillsammans med ett ärende (förstärkt åklagarfunktion). Det kan bl.a. finnas anledning att pröva om en åklagare kan ha som särskild uppgift att vaka över svagheter i utredningen. 2) En arbetsgrupp ska tillsättas med uppgift att utifrån nuvarande förhållanden förutsättningslöst söka identifiera eventuella brister och systemfel i åklagarverksamheten, såväl rättsliga som bevismässiga. I uppgiften ska ingå att förslå åtgärder som ytterligare kan bidra till att framtida utredningar och åtal leder till hållbara domar. Utöver åklagare bör representanter för andra delar av rättsväsendet medverka i arbetsgruppen. Riksåklagarens beslut Jag avslutar ärendena med att konstatera att jag avser att dels besluta om ett uppdrag om en översyn av systemet när flera åklagare arbetar tillsammans med ett ärende, dels tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att identifiera eventuella brister och systemfel samt föreslå nödvändiga åtgärder.

Sida 3 (31) 1 Ärendena 1.1 Avgränsning och utgångspunkter för detta beslut Sture Bergwall, tidigare Thomas Quick, begärde och beviljades år 2009 resning avseende en dom genom vilken han år 1997 fällts till ansvar för mord. Därefter har ytterligare fem ärenden avseende mord som Sture Bergwall dömts för varit föremål för resning. I och med att chefsåklagaren Håkan Nyman i dag har beslutat att lägga ned åtalet vad avser mord i ytterligare ett fall har åklagare, sedan resning beviljats, lagt ned åtalet i samtliga fall. Resningsförfarandet gällande de s.k. Quick-ärendena är därmed avslutat för Åklagarmyndighetens del. De aktuella ärendena har varit föremål för prövning och granskning i flera avseenden vid olika tillfällen. Det har även från justitiedepartementet meddelats att regeringen, när samtliga rättsprocesser har avslutats, kan komma att lämnas ett granskningsuppdrag avseende de rättsliga myndigheternas och andra aktörers hantering av ärendena. I detta beslut behandlas de ärenden (ÅM 2012/3402 och ) som handläggs vid riksåklagarens kansli som har samband med de s.k. Quickärendena. En närmare redogörelse för ärendena följer nedan. I korthet rör det ena ärendet ett beslut meddelat av Riksdagens ombudsmän (JO) angående åklagares handläggning under resningsförfarandena. Det andra ärendet rör en rapport som redovisats av överåklagaren Björn Ericson den 14 maj 2012 angående de iakttagelser som han har gjort i samband med handläggningen av resningsmålen. Min bedömning kommer således att begränsas till att omfatta dels vad som förevarit under resningsförfarandet, dels vilka sammanfattande synpunkter och framåtsyftande åtgärder som den rapport som överåklagaren Björn Ericson redovisat och mina iakttagelser i övrigt ger anledning till. Efter en kortare redogörelse för bakgrunden och ärendena följer en genomgång av den rättsliga regleringen rörande resning. Därefter övergår jag till att redogöra för de allmänna iakttagelser jag har gjort i samband med min genomgång av bl.a. åklagarnas inlagor och domstolarnas beslut under resningsförfarandet. Beslutet avslutas med att jag i avsnitt 4.2 under rubriken rapporten av den 14 maj 2012 redogör för mina sammanfattande synpunkter och de framåtsyftande åtgärder som jag anser att det finns anledning till. 1.2 Bakgrund Sture Bergwall, tidigare Thomas Quick, dömdes för mord i följande fall. Mord på CZ, november 1976, Piteå (Piteå tingsrätts dom den 16 november 1994) Mord på JS och MS, juli 1984, vid sjön Appojaure (Gällivare tingsrätts dom den 25 januari 1996)

Sida 4 (31) Mord på YL, juni 1988, Rörshyttan, Hedemora (Hedemora tingsrätts dom den 28 maj 1997) Mord på ThJ, juli 1988, Norge (Hedemora tingsrätts dom den 2 juni 1998) Mord på TrJ, augusti 1981, och GS, juni 1985, Norge (Falu tingsrätts dom den 22 juni 2000) Mord på JA, november 1980, Sundsvall (Sundsvalls tingsrätts dom den 21 juni 2001) Samtliga gärningar var erkända av Sture Bergwall och ingen av domarna överklagades. I december 2008 sändes två dokumentärer i Sveriges Television, i vilka Sture Bergwall återtog sina erkännanden. Jag beslutade den 16 februari 2009 i ärende ÅM 2008/7371, med anledning av en polisanmälan om tjänstefel av åklagare och polis vid utredningar och rättegångar mot Sture Bergwall, att inte inleda förundersökning, och inte heller ett särskilt tillsynsärende, avseende handläggningen av ärendena. Genom samma beslut gav jag ett uppdrag till riksenheten för polismål att granska handläggningen av förundersökningarna och rättegångarna mot Sture Bergwall och ta ställning till om det som kommit fram gav anledning för myndigheten att initiera ett resningsförfarande. 1.3 JO:s beslut rörande resningsärendena (ärende ÅM 2012/3402) Med anledning av en anmälan i vilken det framförts klagomål mot två åklagare för att dessa skulle ha åsidosatt sina åligganden i tre av de aktuella resningsmålen meddelade JO den 7 maj 2012 beslut (Dnr 4356-2011) där det i bedömningen på s. 6 konstaterades bl.a. följande. [ ] Att det som efter ingående rättsliga processer befunnits ställt bortom rimligt tvivel senare, på det sätt som skett i detta fall, bedöms helt annorlunda, reser grundläggande frågor om tillförlitligheten i den brottsutredande processen som helhet. En mer allmän utvärdering av de rättsliga förfarandena gentemot Thomas Quick/Sture Bergwall ter sig mot den bakgrunden angelägen. Vad anmälaren här vänt sig mot begränsar sig emellertid till åklagarhandläggningen av resningsärendena. I det hänseendet kan jag inte, bl.a. med tanke på de ganska vida bedömningsramar som måste gälla i sammanhanget, ansluta mig till den kritik som anmälaren framfört. Vid ställningstagandet till om anmälan bör tas upp till mer ingående utredning hos JO beaktar jag vidare att den för JO centrala uppgiften är att övervaka att enskildas grundläggande fri- och rättigheter respekteras i den offentliga verksamheten. Denna anmälan gäller i grunden hur brottsutredande myndigheter ska förhålla sig när en enskild som anser sig oskyldigt dömd söker rättelse. De ska

Sida 5 (31) då självfallet iaktta opartiskhet och saklighet. Huruvida de inom den ramen tenderar att se alltför positivt på den enskildes begäran om ny prövning är något som det är mindre angeläget för JO att granska. Det är en sak för Åklagarmyndigheten respektive den berörda polismyndigheten att övervaka och utvärdera. Jag vill i det sammanhanget understryka att det är domstol som beslutar om resning. Det är således rätten, inte åklagaren, som är ansvarig för att det beslut som fattas är rättsenligt. Anmälan föranleder mot denna bakgrund inte några ytterligare utredningsåtgärder från min sida. JO överlämnade beslutet till Åklagarmyndigheten (ärende ÅM 2012/3402). 1.4 Rapporten av den 14 maj 2012 (ärende ) Som tidigare nämnts i avsnitt 1.2 gav jag genom beslut den 16 februari 2009 ett uppdrag till Riksenheten för polismål att granska handläggningen av förundersökningarna och rättegångarna mot Sture Bergwall och ta ställning till om det som kommit fram gav anledning för myndigheten att initiera ett resningsförfarande. Resning har sökts och beviljats i samtliga ärenden, varefter åtalen har lagts ned och frikännande domar har meddelats i alla fall utom ett som fortfarande är under handläggning (se bilaga). Överåklagaren Björn Ericson redovisade i ärende den 14 maj 2012 sina sammanfattande synpunkter och iakttagelser under arbetet med resningsförfarandet så långt. 2 Reglerna om resning Sedan en dom har vunnit laga kraft kan enligt huvudregeln i 30 kap. 9 RB frågan om den tilltalades ansvar för den åtalade gärningen inte tas upp till ny prövning (den s.k. orubblighetsprincipen). Omprövning av ett lagakraftvunnet ställningstagande kan dock komma till stånd med tillämpning av extraordinära rättsmedel, t.ex. resning. Enligt huvudregeln i 58 kap. 2 RB får resning beviljas till förmån för den tilltalade bl.a. om åklagaren har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse eller om ett vittne avgett en falsk utsaga och, i båda fallen, detta kan antas ha inverkat på målets utgång. Dessutom kan resning beviljas om någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle lett till att den tilltalade frikänts eller om det, med hänsyn till vad som sålunda åberopas och i övrigt förekommer finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott för vilket han dömts (den s.k.tilläggsregeln).

Sida 6 (31) En i och för sig oriktig bevisvärdering utgör inte någon resningsgrund utan det nya materialet måste ha ett visst bevisvärde. Det relevanta vid prövningen av en resningsfråga är inte hur resningsinstansen själv skulle avgöra målet utan hur den domstol som avgjort det skulle ha dömt om den haft tillgång till det nya materialet. Typiskt sett har man emellertid sällan någon grund för att anta annat än att denna hypotetiska bedömning sammanfaller med resningsinstansens egen bedömning av det samlade bevismaterialet. Den prövning av det nya bevismaterialets betydelse som ska ske i resningsärendet måste därför kunna involvera en omprövning av värdet av tidigare bevisning (se Welamsson, Rättegång VI, 1994, s. 226). I praxis har Högsta Domstolen uttalat (NJA 1992 s. 625 och NJA 2004 N 47) att tilläggsregeln bör användas om den nya bevisningen till följd av särskilda omständigheter är ägnade att framkalla tvivelsmål om den tilltalades skuld till brottet. 3 Iakttagelser rörande de s.k. Quick-ärendena 3.1 Brottsutredningarna De aktuella brottsutredningarna har pågått under lång tid och har delvis också bedrivits parallellt med varandra. Vid tidpunkten för respektive dom låg de brott Sture Bergwall dömdes till ansvar för mellan 9 år och 21 år tillbaka i tiden. Sture Bergwall har inte innan han själv börjat berätta om morden varit aktuell i någon av utredningarna. Som exempel redogjorde extra åklagare Olle Sohlberg i nedläggningsbeslut den 29 mars 2011 (mord på ThJ) för den utredning som ursprungligen gjorts på sammanfattningsvis följande sätt (s. 2). [ ] Av det förundersökningsmaterial som låg till grund för åtalet framgår att [ThJ] i Fjell i Drammen försvann spårlöst omkring klockan åtta den 3 juli 1988. [ThJ] eller hennes kvarlevor har ej återfunnits. Försvinnandet har i Norge varit föremål för omfattande utredning under åren 1988 till 1996 då Bergwall erkände att han mördat [ThJ]. Det finns inget i denna utredning som pekar på att Bergwall skulle ha något med försvinnandet att göra. [ ] I sin rapport från den 14 maj 2012 beskrev överåklagaren Björn Ericson de förhållanden som brottsutredningarna bedrivits under på följande sätt (s. 3). [ ] Sture Bergwall var föremål för psykiatrisk tvångsvård då han [1993], under terapi, började berätta om mord han begått. De uppgifter han lämnade under terapin, som för övrigt även framöver kom att bedrivas parallellt med brottsutredningarna, kom sedermera att föras över till dessa genom polisförhör. Det framgår att en av de behandlande läkarna tidigt var övertygad om Sture Bergwalls skuld och att man också inom vården företog vallningar och utflykter för att finna stöd för hans berättelser. Under utredningstiden var Sture Bergwall inte häktad eller hade några straffrättsliga restriktioner när det gäller kontakter

Sida 7 (31) med omvärlden. Detta senare innebar bl.a. att han från en journalist i Norge kunde beställa material för att bygga upp en historia om mord på två försvunna flyktingpojkar, som med största sannolikhet saknar förankring i verkligheten. Att brottsutredningarna och terapiarbetet bedrevs var för sig innebar att man under polisutredningen helt saknade kunskap om på vilka sätt de olika berättelserna växte fram. [ ] Att en person som är misstänkt för mord inte har några restriktioner och därmed har tillgång till media och möjlighet till okontrollerade personliga kontakter är något som är ovanligt. Under sådana förhållanden är det givetvis svårt att avgöra om lämnade uppgifter hänför sig till egna upplevelser eller om de uppgifter som lämnas har påverkats av inhämtad information. I nu aktuella ärenden tillkommer omständigheten att den misstänkte, samtidigt som brottsutredningarna bedrevs, genomgick omfattande terapi under vilken berättelser och erkännanden av mord växte fram utan att det i polisutredningarna synes ha funnits en inblick i på vilket sätt det skedde och vilken information som funnits tillgänglig för den misstänkte. Detta har naturligtvis ytterligare försvårat möjligheten att göra en kritisk granskning av uppgifterna. Överåklagaren Björn Ericson har i den nämnda rapporten vidare redovisat följande iakttagelser om brottsutredningarna (s. 3 f.). [ ] Det saknades teknisk bevisning eller vittnesbevisning som band Sture Bergwall till de olika morden för vilka han dömts. Under utredningarna var man i hög grad beroende av att Sture Bergwall var villig att berätta vidare. Slutade han berätta skulle man med stor sannolikhet vara tvungen att avbryta utredningsarbetet. Det var inte bara så att Sture Bergwall erkände ett mycket stort antal mord utan han ställde också krav på beslut, för att fortsätta att berätta. Så här i efterhand kan man, med viss efterklokhet, konstatera att denna komplicerade utredningsmiljö lett till att man under förhören underlåtit att på ett professionellt sätt ifrågasätta hans uppgifter. Man kan inte undgå att reflektera över att utredningsmiljön i svåra förhörssituationer föranlett förhörsledaren att ibland hjälpa Sture Bergwall på traven och att man i vissa fall underlåtit att närmare utreda eller redovisa omständigheter som talade för att Sture Bergwalls uppgifter inte var korrekta. [ ] Även situationen att en person inte bara erkänner brott utan också arbetar aktivt för att bli dömd och ställer krav på resultat är utomordentligt ovanlig. Förhållandet att brottsutredningarnas bedrivande blir beroende av den misstänktes vilja att berätta medför en tydlig risk för att de uppgifter som lämnas inte ifrågasätts i tillräckligt hög grad eller att omständigheter som talar mot de lämnade uppgifterna inte tillfredställande utreds. Att flera brottsutredningar har bedrivits samtidigt, att Sture Bergwall har saknat restriktioner och att terapiarbete har bedrivits parallellt har varit återkommande reflektioner som har förts fram av de åklagare som har varit involverade i res-

Sida 8 (31) ningsförfarandena angående svårigheter rörande de ursprungliga brottsutredningarna. Även andra utmärkande förhållanden har dock uppmärksammats. Ett exempel är det som chefsåklagaren Jonas Almström fört fram på s. 2 i beslut den 14 mars 2012 att lägga ned åtalet (mord på JA). [ ] Det antecknas att Sture Bergwall under utredningen, i förhör m.m., varit föremål för kraftig medicinering av narkotikaklassade bensodiazepiner och andra läkemedel. Detta medför att uppgifter som lämnats av honom under sådan påverkan måste utnyttjas med stor försiktighet. [ ] En annan omständighet som bör framhållas i detta sammanhang är att samtliga förundersökningar har letts av samma åklagare. Sammanfattningsvis kan det konstateras att de aktuella brottsutredningarna har präglats av mycket säregna förhållanden. 3.2 Domstolarnas prövning Erkännandenas påverkan på huvudförhandlingarna Fem olika tingsrätter har under perioden år 1994 2001 genom sex domar dömt Sture Bergwall för mord i åtta fall i enlighet med hans erkännanden. För att en fällande dom ska kunna meddelas krävs, oavsett om det föreligger ett erkännande, att åklagaren bortom allt rimligt tvivel kan styrka att den tilltalade är skyldig till brottet. Ett erkännande är endast ett bevisfaktum som ska prövas mot övrig utredning. Överåklagaren Björn Ericson har i sin rapport från den 14 maj 2012 beskrivit domarna på följande sätt på s. 4. [ ] De domar genom vilka Sture Bergwall dömts till ansvar är välskrivna och väl underbyggda. Det är lätt även för den som inte har kännedom om förundersökningsmaterialet att följa hur domstolarna resonerat. För dessa har Sture Bergwalls erkännande varit en förutsättning för att kunna döma honom, men i sig inte varit tillräckligt. Olika omständigheter har analyserats och anförts som stöd för tillförlitligheten av de uppgifter han lämnat vid huvudförhandlingarna i målen. [ ] I beslut om resning meddelat av Svea hovrätt den 24 september 2010 i mål nr Ö 3293-10 (mord på ThJ) anfördes följande på s. 3 i skälen. [ ] Som nämnts erkände Sture Bergwall gärningen vid huvudförhandlingen. Hans uppgifter synes ha varit helt avgörande för tingsrättens ställningstagande att han skulle dömas för gärningen. Det saknades helt stödbevisning i form av vittnesiakttagelser eller teknisk bevisning som kunde binda honom till brottet. Det hade inte heller genom utredningen i övrigt varit möjligt att fastslå vad som hänt målsäganden. Av tingsrättens dom framgår att tingsrätten utgick från att Sture Bergwalls erkännande inte var tillräckligt för en fällande dom. Tingsrätten prövade i domen om de uppgifter som Sture Bergwall lämnat, bl.a. genom en jämförelse

Sida 9 (31) med vad som kommit fram under polisutredningen och vad som varit känt för allmänheten, kunde tillsammans med erkännandet utgöra tillräcklig bevisning för fällande dom. [ ] Att en gärning är erkänd kan dock påverka processen. Överåklagaren Björn Ericson anförde följande på s. 35 i förklaring i hovrättens mål nr Ö 3147-09 (mord på YL) den 31 juli 2009. [ ] Sedan åklagaren beslutat väcka åtal inträder han som part i en process med den misstänkte och hans försvarare som motpart. Det finns naturligtvis ett övergripande ansvar för åklagaren att resultatet blir materiellt riktigt, liksom det åligger försvararen att verka för sakens riktiga belysning. Ändå är det så att den moderna processen styrs av tanken att åklagaren för fram sin sak och försvararen redovisar annat ur utredningen som talar för den misstänkte, eller för in ett annat perspektiv på vad som förs fram. På så sätt blir processen dynamisk och domstolen får ett brett och fullödigt material att döma över. Om den misstänkte erkänner och därigenom också binder upp sin försvarare, uppstår lätt en obalans i processen. Denna kan delvis läkas av att domstolen aktivt tar del av hur själva utredningen bedrivits. Ett sådant arbete försvåras naturligtvis om materialet är detaljrikt och svårtolkat. Om den misstänkte, som i det här fallet, vill erkänna och successivt ändrar och anpassar sina uppgifter blir uppgiften ännu svårare. [ ] Överåklagaren Björn Ericson fortsatte på s. 39 med följande konstaterande. [ ] Sture Bergwalls erkännande har enligt min uppfattning inneburit en obalans i processen. Genom att åklagaren begränsat underlaget för den medicinska bedömningen och bara redovisat en av rekonstruktionerna, i kombination med att Sture Bergwall och hans försvarare inte velat föra fram material som talar mot att han skulle vara skyldig, har domstolens underlag för bedömningen begränsats. Min uppfattning är att även om tingsrätten aktivt kontrollerat informationen är det inte mänskligt att begära att detta skulle kunna ske på detaljnivå, vid en förhandling. Domstolen blir i realiteten tämligen beroende av vad parterna anför. [ ] Att den omständigheten att Sture Bergwall erkänt gärningarna har påverkat hur utredningsmaterialet presenterades under huvudförhandlingarna är en återkommande reflektion i de beslut om resning som har meddelats. Svea hovrätt konstaterade i sin bedömning på s. 17 i beslut den 17 december 2009 i mål nr Ö 3147-09 (mord på YL) följande. [ ] Den omständigheten att Sture Bergwall erkände gärningen vid huvudförhandlingen torde av naturliga skäl ha påverkat hur utredningsmaterialet presenterades under huvudförhandlingen. I resningsärendet framgår att vissa delar av utredningsmaterialet, som i belysning av att han nu förnekar gärningen kan bedömas vara av relevans, inte kom att beröras under huvudförhandlingen. Detta är förklarligt mot bakgrund av Sture Bergwalls inställning.

Sida 10 (31) Av tingsrättens dom framgår dock att tingsrätten utgick ifrån att Sture Bergwalls erkännande av gärningen inte var tillräckligt för en fällande dom. Tingsrätten prövade i domen om de uppgifter som Sture Bergwall lämnat, jämförda med vad som kommit fram under polisutredningen och med viss hänsyn till vad som varit känt för allmänheten, tillsammans med erkännandet utgjorde tillräcklig bevisning för en fällande dom. Stor vikt synes ha fästs vid att vissa uppgifter uppenbarligen bedömdes vara sådana att i stort sett bara gärningsmannen kan ha känt till dem. Tingsrätten kände vid prövningen till att Sture Bergwall var allvarligt psykiskt sjuk och att han medicinerade. [ ] I beslut om resning meddelat av Hovrätten för Övre Norrland den 1 februari 2013 i mål nr Ö 454-12 (mord på CZ) anförs följande på s. 6 i skälen. [ ] Tingsrätten prövade målet efter huvudförhandling, där Sture Bergwall erkände och medgav ansvar för det mord han åtalats för. Förutom Sture Bergwall hördes ett antal vittnen. Domen grundades i allt väsentligt på Sture Bergwalls uppgifter. Den omständigheten att Sture Bergwall erkände gärningen vid huvudförhandlingen måste ha påverkat hur utredningsmaterialet presenterades under huvudförhandlingen. I resningsärendet framgår att vissa delar av materialet, som i belysning av att han nu förnekar gärningen kan bedömas vara relevant, inte förebringades under huvudförhandlingen. Detta är förklarligt mot bakgrund av Sture Bergwalls inställning men det finns dock flera skäl att ifrågasätta den berättelse som Sture Bergwall lämnade vid tingsrätten. [ ] Såsom framgår av utdragen ur överåklagaren Björn Ericsons rapport och hovrätternas beslut ovan har tingsrätterna i sina bedömningar alltså inte utgått från att Sture Bergwalls erkännande i sig varit tillräckligt för att döma honom till ansvar för mord utan även bl.a. analyserat olika omständigheter till stöd för tillförlitligheten av hans uppgifter. Det framgår dock även att det faktum att Sture Bergwall erkänt gärningarna synes ha påverkat hur utredningsmaterialet presenterades i domstolen. Tingsrätternas underlag för dom Oavsett om en tilltalad erkänner eller inte är det centralt att domstolen får kännedom om samtliga omständigheter som är av betydelse för utgången i målet. Detta gäller naturligtvis även omständigheter som är av betydelse för att bedöma tillförlitligheten och trovärdigheten av en utsaga. Överåklagaren Björn Ericson skriver följande i sin rapport från den 14 maj 2012 på s. 4. [ ] I det här sammanhanget vill jag erinra om att den genomförda granskningen av utredningarna och de verkställda kompletterande utredningsåtgärderna inte kastat något nytt ljus över händelseförloppen kring de olika morden eller försvinnandena, utan just belyst trovärdigheten och tillförlitligheten i de uppgifter Sture Bergwall lämnat under utredningarna, ställt i relation till det material domstolarna tagit ställning till. Som också framgår av hovrätternas

Sida 11 (31) beslut i resningsfrågan är intrycket att tingsrätterna antingen levt i tron att Sture Bergwalls berättelser från början varit torftiga men efter ett stort antal förhör successivt blivit mer fullödiga eller att hans berättelser varierat i detaljer men att de lämnade uppgifterna i de centrala delarna hela tiden varit desamma. Uppfattningar som enligt min mening befinner sig ganska långt ifrån verkligheten. Ett annat problem har varit att de olika omständigheter som domstolarna analyserat som stöd för tillförlitligheten av de uppgifter Sture Bergwall lämnat visat sig, efter en genomgång av förundersökningsmaterialet, ha ett betydligt mindre värde än vad domstolarna haft att förvänta. Även här är det fråga om hur materialet presenterats för domstolarna. Bara som exempel kan nämnas de alldeles specifika kroppsliga kännetecken som domstolen beaktade avseende mordet på JA. Bevisvärdet av dessa unika uppgifter torde efter en kritisk granskning ligga mycket nära nollpunkten. [ ] I den ansökan om resning som chefsåklagaren Bengt Landahl gjorde den 4 juni 2012 beträffande Piteå tingsrätts dom den 16 november 1994 (mord på CZ) anfördes följande på s. 30. [ ] Sture Bergwall stod åtalad för ett synnerligen allvarligt brott. Den påtalade passiviteten från parterna att peka på alternativa händelseförlopp talar för att åklagaren inte i tillräcklig utsträckning iakttagit sin objektivitetsplikt och att försvararen inte verkat med den omsorg och noggrannhet som uppdraget krävt. Rätten har därmed inte fullt ut haft möjlighet att pröva riktigheten av Bergwalls erkännande. [ ] I de förklaringar över Sture Bergwalls resningsansökningar respektive resningsansökningar som gjorts av de fyra åklagare som har varit involverade i resningsförfarandet framförs flera exempel på att betydelsefulla omständigheter inte kommit till tingsrättens prövning och att bevisvärdet av vissa detaljer är mer komplicerade än vad som framgår av tingsrättens bedömning. Överåklagaren Björn Ericson anförde på s. 39 i förklaringen den 31 juli 2009 i Svea hovrätts mål nr Ö 3147-09 (mord på YL) t.ex. följande. [ ] Vid förhören med Sture Bergwall måste man respektera att han inte i alla detaljer kan redogöra för ett händelseförlopp som ligger åtta år bakåt i tiden. Det är i det närmaste fantastiskt med vilken detaljrikedom han presenterar händelseförloppet vid rekonstruktionerna. Det kan ändå vara naturligt att det är lättare att minnas detaljer som på något sätt slår an på det personliga planet. Vid upprepade tillfällen under förhören har Sture Bergwall beskrivit hur han fört sin hand över YL:s bröst och mage. Han har uppgett att han fört handen ända ner till byxkanten. Han har då känt att YL hade ingen, eller en viss, behåring på bröstet men framför allt behåring på magen. Behåringen på magen var så riklig att det enligt Sture Bergwalls upplevelse var sexuellt avtändande. Detta med behåringen återkommer han till vid flera tillfällen. Detta har berörts i det kriminaltekniska material som presenterats ovan. Tillsammans med de bilder som finns i förundersökningsprotokollet under avsnitt F, flik 5, får man bilden av att

Sida 12 (31) YL helt saknar behåring på såväl bröst som mage. Det är också märkligt att Sture Bergwall i sina beskrivningar aldrig nämnt att han hindrades i sina förehavanden av det penningbälte YL hade kring magen. Den här typen av uppgifter borde en aktiv försvarare fört fram för att ifrågasätta åtalet. Nu kom det aldrig till tingsrättens prövning redan på den grund att Sture Bergwall i sin berättelse i tingsrätten inte längre nämnde något om någon behåring. [ ] På s. 53 f. i förklaringen den 19 augusti 2011 i Svea hovrätts mål nr Ö 3085-11 (mord på TrJ och GS) anförde tf. chefsåklagaren Bo Lindgren följande. [ ] Såsom beskrivs i den allmänna inledningen till denna svarsskrivelse har Sture Bergwall under terapi berättat om upplevelser från sin barndom och det har vid tidigare prövning uttalats att vad som är väsentligt i Sture Bergwalls fall är att han blivit utsatt för övergrepp av fadern och modern och att det uppstått en koppling mellan sexualitet och aggressivitet. En del av förklaringen till Sture Bergwalls agerande kunde då vara att han iscensatte i någon form den kränkning han utsatts för och denna är sammankopplad med en sexuell laddning av lustkänslor. Förklaringsmodellen, som bygger på Sture Bergwalls egna uppgifter, blir föremål för viss utredning då förhör genomförs med Sture Bergwalls närmaste släktingar. Aktuella förhör innehåller också förhörspersonernas uppfattningar om Sture Bergwalls förmåga att köra bil under aktuell tid. Det är min bedömning att dessa förhörsuppgifter hade varit gynnsamma för Sture Bergwall och skulle ha beaktats genom att redovisas i aktuell utredning. [ ] Överåklagaren Björn Ericson framförde den 28 oktober 2011 på s. 81 f. i förklaringen i Hovrätten för Nedre Norrlands mål nr Ö 889-11 (mord på JA) följande. [ ] Av tingsrättens dom (s. 5) framgår att åklagaren framfört att Sture Bergwalls uppgifter varierat beträffande vissa detaljer. Sture Bergwall hade bl.a. i något skede berättat om en medgärningsman, vilken uppgift inte kunnat styrkas. Som jag ser det var denna beskrivning i knapphändigaste laget. I själva verket hade brodern förts in och också förts ut ur utredningen på ett anmärkningsvärt sätt. Presentationen av honom som medgärningsman innebar också att själva berättelsen om tillvägagångssättet vid mordet förändrades. Brodern uppgavs inte bara vara chaufför utan också delaktig i själva gärningen. Vid en analys av materialet framstår inte berättelsen i denna del som verklighetsförankrad. Om helheten varit känd för tingsrätten kan det inte uteslutas att detta, på ett särskilt sätt, kunnat påverka tingsrättens bedömning av tillförlitligheten av de uppgifter Sture Bergwall lämnade.

Sida 13 (31) I resningsansökan behandlas också frågor om JA:s klädsel och särskilda kännetecken. När det först gäller klädseln delar jag, som framgår av min redovisning ovan, den uppfattningen att Sture Bergwall egentligen inte under utredningen redovisat några säkra uppgifter om JA:s klädsel. I det här sammanhanget måste man hålla i minnet att uppgifterna lämnats 13 20 år efter själva händelsen. Det är därför inte konstigt att den typen av uppgifter framstår som vaga. Den här omständigheten saknar som jag ser det betydelse i resningsfrågan. När det däremot gäller uppgifterna om ett födelsemärke och hydrocele är dessa uppgifter, enligt min mening, av särskild vikt. Som jag ser det är de kanske de allra viktigaste uppgifterna i målet. Unika, korrekta uppgifter om detaljer på JA:s kropp som inte kunde vara kända för andra än de närmast anhöriga och personer inom vården, kunde vara helt avgörande i ett mål som detta. Tingsrätten har i denna del, som grund för värderingen av uppgifterna, betonat att avvikelserna på JA:s kropp inte varit kända för utredningen innan Sture Bergwall berättade om dem. I resningsansökan görs gällande att denna uppgift var felaktig. För min del framstår problematiken som mer komplicerad än vad som utvecklats i ansökan. Jag inskränker mig till att göra den bedömningen att underlaget ger upphov till frågor oavsett vad som är rätt eller fel i detta avseende. Som jag ser det går det inte att nå ytterligare klarhet i denna fråga. På s. 19, andra stycket, i domen utvecklar tingsrätten sin bedömning beträffande födelsemärket och hydrocelet. Om jag gör en jämförelse med vad tingsrätten anför och den bild som träder fram vid en genomgång av utredningen, som redovisats ovan, uppkommer betydande tveksamheter. Detta både med avseende på vad Sture Bergwall i realiteten sagt och det sätt som utredningen förts framåt, med delvis ledande frågor. I den här delen delar jag den uppfattning som framförs i resningsansökan, att bevisvärdet av de uppgifter Sture Bergwall lämnade i realiteteten varit betydligt lägre än vad tingsrätten måste anses ha förutsatt. Enligt min mening bör hovrätten överväga om inte dessa omständigheter i sig utgör grund för att tillräckliga tvivel i skuldfrågan ska anses föreligga. [ ] I hovrätternas beslut om att bevilja resning förs återkommande resonemang kring huruvida relevanta omständigheter redovisats för tingsrätterna i sådan utsträckning att det funnits möjlighet att fullt ut bedöma t.ex. omfattningen och karaktären av ändrade uppgifter. I Hovrätten för Nedre Norrlands beslut den 18 januari 2012 i mål nr Ö 889-11 (mord på JA) anges exempelvis följande i skälen på s. 13. [ ] Av tingsrättens dom framgår att både åklagaren i sin sakframställning och polisens utredningsman i sitt vittnesmål uppgav att Sture Bergwall under utredningens gång ändrat sina uppgifter men att han i de centrala delarna hållit fast vid sin berättelse. Tingsrätten har i domen angett att Sture Bergwall beträffande vissa detaljer ändrat sina uppgifter under utredningen. Det förhållandet att Sture Bergwall under en lång tid av utredningen utpekade en medgärningsman, varvid händelseförloppet avvek i en mängd hänseenden från det som han berättade vid

Sida 14 (31) tingsrätten, kan enligt hovrättens mening inte anses enbart utgöra en ändring av detaljer. Sture Bergwalls olika uppgifter under förundersökningen om hur han agerat gentemot [JA] synes dock inte ha redovisats för tingsrätten i en sådan utsträckning att tingsrätten haft möjlighet att beakta hur uppgifterna beträffande det centrala händelseförloppet utvecklades och förändrades under utredningens gång. [ ] Svea hovrätt angav på s. 18 f. i skälen till sitt beslut den 17 december 2009 i mål nr Ö 3147-09 (mord på YL) följande. [ ] Av vad som framkommit i resningsärendet får anses framgå att den av tingsrätten redovisade uppfattningen att Sture Bergwall med hög grad av tillförlitlighet beskrivit [YL:s] klädsel inte är en rättvisande sammanfattning av Sture Bergwalls uppgifter om denna under förundersökningen. I ljuset av vad åklagaren anfört framstår Sture Bergwalls uppgift om en kniv i sameslöjd, vilken tingsrätten särskilt beaktat, som mindre betydelsefull än vad tingsrätten utgått ifrån. Eftersom tingsrätten uttryckligen beaktade att Sture Bergwall pekat ut ett armbandsur som var snarlikt det verkliga, måste det antas att tingsrättens bedömning hade kunnat påverkas om tingsrätten fått reda på att Sture Bergwall under hela förundersökningen beskrivit klockan på ett helt annat sätt än den han valde vid konfrontationen. Enligt hovrättens bedömning utgör vidare den omständigheten att det rättsmedicinska utlåtandet den 17 november 1996 inte redovisades i förundersökningen eller ens överlämnades till försvaret ett förhållande som, åtminstone i efterhand, kan kritiseras (jfr 23 kap. 4 rättegångsbalken och JO 2007/08 s. 100 och 134). Utlåtandet kunde ha haft betydelse för tingsrättens bedömning, åtminstone på det sättet att de båda utlåtandena tillsammans illustrerar att man, beroende på hur man tolkar de skilda uppgifter Sture Bergwall lämnat under förundersökningen, kan komma till olika slutsatser. Även om slutsatser av detta slag, som ovan angivits, måste göras med försiktighet måste vad som framkommit i resningsärendet sägas leda till att den allmänna tillförlitligheten av Sture Bergwalls uppgifter och särskilt tillförlitligheten av uppgifterna om de centrala delarna av händelseförloppet påverkats negativt. Med beaktande av det bevisläge som förelåg i målet är vad som framkommit sammantaget sådant att det enligt hovrättens mening väcker tvivel om Sture Bergwalls skuld till det brott som han dömts för. [ ] I skälen till sitt beslut den 24 september 2010 i mål nr Ö 3293-10 (mord på ThJ) angav Svea hovrätt följande på s. 4 f. [ ] Vid tiden för den påtalade gärningen drev Sture Bergwall en kiosk tillsammans med [BA]. Enligt en kassadagbok har Sture Bergwall fört in dagskassor från kiosken från den 1 juli t.o.m. den 4 juli 1988 men av misstag på

Sida 15 (31) samma upplägg som för juni månad, något som [BA] uppmärksammat och fört över siffrorna till ett nytt upplägg för juli månad. Åklagaren [i resningsärendet, min anm.] har anfört att intrycket av bokföringen är att Sture Bergwall befann sig hemma i Grycksbo och deltog i kioskarbetet vid tiden för den påstådda gärningen (den 3 juli 1988) och att han följaktligen då inte samtidigt kan ha varit i Norge och mördat målsäganden. Att dessa förhållanden varit kända i utredningen framgår av en anträffad promemoria som dock inte finns redovisad i förundersökningen. I undersökningen redovisades i stället en annan promemoria. I den anges med hänvisning till det av [BA] rättade dagboksbladet att [BA] manuellt fört in dagskassan i bokföringen från den 1 juli till den 6 juli. Något formellt förhör hölls inte med [BA] under förundersökningen men polisen synes ha visat upp det aktuella dagboksbladet för henne och hon ska ha uppgett att man inte av kassadagboken med säkerhet kan avgöra vem som har arbetat i kiosken en viss dag. Åklagaren [i resningsärendet, min anm.] har anfört att det hade varit angeläget att försöka utreda alibifrågan i grunden, i vart fall genom ett ingående förhör med [BA]. Enligt åklagaren [i resningsärendet, min anm.] har tingsrätten inte i tillräcklig grad haft möjlighet att pröva bevisvärdet av ovan nämnda anteckningar, vilka som nämnts kan ge intrycket av att Sture Bergwall befann sig i Grycksbo vid gärningstillfället. [ ] Svea hovrätt konstaterade på s. 5 ff. i skälen till sitt beslut den 5 april 2012 i mål nr Ö 3085-11 (mord på TrJ och GS) följande. [ ] Av tillgängligt material framgår att Sture Bergwall under nu aktuella utredningar lämnat olika och motstridiga uppgifter om de mord han erkänt, bl.a. i fråga om mordvapen och tillvägagångssätt. Det framgår emellertid inte att tingsrätten fått materialet presenterat för sig i sådan utsträckning att det varit möjligt för tingsrätten att fullt ut bedöma omfattningen och karaktären av de ändrade uppgifterna. Tingsrätten synes med andra ord inte ha haft möjlighet att göra en fullständig analys av Sture Bergwalls uppgifter. [ ] För att en domstol ska få möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om vilka slutsatser som kan dras på grund av visst filmmaterial, t.ex. från en vallning, bör utgångspunkten normalt vara att åberopat filmmaterial förevisas i oredigerat skick. Det kan dock i vissa fall, t.ex. om materialet är mycket omfattande, vara godtagbart att endast en bearbetad version spelas upp. En förutsättning är då att den bearbetade versionen ger en rättvisande bild av det ursprungliga materialet. Vid en jämförelse med det ursprungliga filmmaterialet kan det sättas i fråga om de bearbetade versionerna av vallningarna ger ett tillförlitligt underlag för de bedömningar som tingsrätten har gjort. [ ]

Sida 16 (31) Av innehållet från nu aktuella förhör från förundersökningen framstår det som om Sture Bergwall lämnat nu aktuella uppgifter först sedan han förevisats fotografier från fyndplatsen. Det framgår också av förhören att han inte velat kännas vid alla uppgifter, bl.a. förekomsten av kraftledningsstolpen. Tingsrätten synes emellertid vid huvudförhandlingen ha bibringats uppfattningen att Sture Bergwall lämnat alla nu aktuella uppgifter och därtill spontant. Det går under alla förhållanden inte att utläsa av domen att tingsrätten varit medveten om under vilka omständigheter som Sture Bergwall omnämnt uppgifterna. Även i nu berörda avseenden synes det alltså föreligga brister i det underlag som tingsrätten grundat sitt avgörande på. [ ] Hovrätten för Övre Norrland angav i skälen till sitt beslut den 1 februari 2013 i mål nr Ö 454-12 (mord på CZ) följande (s. 6). [ ] Hovrätten konstaterar att Sture Bergwall under utredningen lämnade olika och motstridiga uppgifter om mordplats, mordvapen och tillvägagångssätt. Av de förhör som hölls med honom framgår att han anpassade sina uppgifter allt eftersom och att hans berättelse växte fram successivt. Detta är ägnat att reducera bevisvärdet av hans utsaga. Det framgår varken av tingsrättens dom eller protokoll att Sture Bergwalls olika uppgifter redovisades för tingsrätten i en sådan utsträckning att tingsrätten, vid bedömningen av tillförlitligheten av hans uppgifter, fullt ut hade möjlighet att beakta hur dessa uppgifter utvecklats och förändrats under utredningens gång. [ ] På s. 7 f. i skälen till sitt beslut den 1 februari 2013 i mål nr Ö 493-12 (mord på JS och MS) konstaterade Hovrätten för Övre Norrland följande. [ ] Det framgår inte av domen att Sture Bergwalls inledningsvis och under utredningens gång lämnade felaktiga och förändrade uppgifter redovisades för tingsrätten på ett sådant sätt att rätten hade möjlighet att beakta hur dessa utvecklats och förändrats under utredningens gång. Om Sture Bergwalls olika uppgifter i större utsträckning hade varit kända för tingsrätten, hade detta kunnat påverka tingsrättens bedömning av tillförlitligheten av de uppgifter Sture Bergwall lämnade. Detsamma gäller för uppgifterna om att Sture Bergwalls mentala och intellektuella förmåga kan ha varit kraftigt nedsatt till följd av den suggestiva terapiformen i kombination med tilldelning av narkotiska läkemedel. Av det rättspsykiatriska utlåtandet av den 31 mars 2009 framgår att risken för falska erkännanden är förhöjd hos en person som under påverkan av de aktuella preparaten genomgår en suggestiv psykoterapi vars syfte är att väcka bortträngda minnen, i synnerhet om de genomförs hos en sårbar tvångsvårdad person som lider av en allvarlig psykisk störning. Vidare framhålls att bensodiazepiner är kända för att psykiska biverkningar i form av depersonalisation, förvirring och hallucinationer. [ ] Hovrätternas beslut ger således bilden att tingsrätterna inte har haft en heltäckande bild av vad som försiggått under förundersökningen. Denna omständighet återkommer i flera beslut om att lägga ner åtalet. Extra åklagare Olle

Sida 17 (31) Sohlberg framhöll t.ex. på s. 3 i beslut den 29 mars 2011 att lägga ned åtal (mord på ThJ) följande. [ ] Tingsrätten har vid bevisvärderingen lagt stor vikt vid att Bergwall vid tingsrätten lämnat den unika uppgiften att han redan när han bemäktigade [ThJ] lagt märke till att hon i armveck hade fläckar som efter eksem. Bergwalls uppgifter i förhör under förundersökningen angående detta eksem är motsägelsefulla i förhållande till vad han uppgett i tingsrätten. Under förundersökningen har Bergwall vid ett tillfälle nämnt att [ThJ] haft en mindre ärrbildning på högra armen. Vid ett därefter hållet förhör några månader senare har Bergwall på en delvis ledande fråga från förhörsledaren inte kunnat erinra sig att han tidigare talat om ärrbildning. Vid ett ytterligare förhör har Bergwall uppgett att [ThJ] haft en flammighet på ovansidan av båda armarna. Bevisvärdet av Bergwalls i tingsrätten lämnade uppgift om eksem blir mot ovan angivna bakgrund mindre än vad tingsrätten kommit fram till. [ ] I beslut den 14 mars 2012 att lägga ner åtal (mord på JA) konstaterade chefsåklagare Jonas Almström följande på s. 7. [ ] Med hänsyn till dessa tingsrättens anteckningar i domen kan jag inte göra annat än att utgå från att rätten inte fick hela bakgrunden till uppgifternas uppkomst redovisad. Hade domstolen fått en sådan redovisad vid huvudförhandlingen, d.v.s. att Sture Bergwall talat om ett operationsärr och att resterande uppgifter kommit till på så sätt att övriga uppgifter i princip lagts i munnen på Sture Bergwall av förhörsledaren så hade, enligt min bedömning, med stor sannolikhet rätten värderat Sture Bergwalls uppgifter på ett annat sätt. Bevisvärdet är därmed djupt urholkat på denna punkt. [ ] I bilagan till beslut den 24 september 2012 att lägga ned åtal (mord på TrJ och GS) anförde f.d. statsåklagaren Bo Ericsson följande på s. 13. [ ] [Sture Bergwalls] erkännande saknade all trovärdighet. Om rätten fått del av mängden varierande och motstridiga uppgifter hade detta varit uppenbart. [ ] 3.3 Beviljande av resning Såsom tidigare nämnts har överåklagaren Björn Ericson i sin rapport från den 14 maj 2012 framhållit att den inom ramen för resningsförfarandet genomförda granskningen av utredningarna och de verkställda kompletterande utredningsåtgärderna inte kastat något nytt ljus över händelseförloppen kring de olika morden eller försvinnandena, utan just belyst trovärdigheter och tillförlitligheten i de uppgifter Sture Bergwall lämnat under utredningarna, ställt i relation till det material domstolarna tagit ställning till. Detta konstaterande är ett återkommande inslag i besluten från de hovrätter som har prövat resningsansökningarna. Som exempel anför Svea hovrätt i beslut den 17 december 2009 i mål nr Ö 3147-09 (mord på YL) följande på s. 17.

Sida 18 (31) [ ] Den helt övervägande delen av det nya material som åberopats i resningsärendet har inte någon direkt bevisbetydelse för gärningspåståendet. Generellt kan sägas att vad som åberopas i resningsärendet inte på något tydligt sätt kastar något nytt ljus över händelseförloppet. Det nya materialets betydelse består i stället främst av att det kan påverka värderingen av styrkan i den utredning som låg till grund för den fällande domen. [ ] Enbart den omständigheten att en tilltalad har erkänt en gärning är inte tillräcklig för en fällande dom och enbart den omständigheten att någon återtagit sitt erkännande utgör inte heller skäl för resning. Såsom framgår av utdragen av hovrätternas beslut ovan har tingsrätterna i sina bedömningar inte utgått från att Sture Bergwalls erkännande i sig varit tillräckligt för att döma honom till ansvar för mord utan även bl.a. analyserat olika omständigheter till stöd för tillförlitligheten av hans uppgifter. I samtliga hovrättsbeslut fastslås också att enbart den omständigheten att Sture Bergwall återtagit sitt erkännande i respektive ärende inte i sig är tillräckligt för att resning ska beviljas. Hovrätterna har i vart och ett av ärendena gjort en bedömning av huruvida det hade påverkat bevisvärderingen om vissa omständigheter hade varit kända för tingsrätten. Hovrätten för Övre Norrland anförde i beslut den 1 februari 2013 i mål nr Ö 454-12 (mord på CZ) följande på s. 8. [ ] För det fall att det som nu har framkommit i resningsärendet och här har redovisats hade varit känt för tingsrätten, är det sannolikt att det inte skulle ha förelegat tillräcklig bevisning för att fälla Sture Bergwall till ansvar för brotten. Resning bör därför beviljas i ansvarsdelen. Med hänsyn till att saken inte anses vara uppenbar ska målet återupptas i tingsrätten. [ ] Svea hovrätt konstaterade i beslut den 24 september 2010 i mål nr Ö 3293-10 (mord på ThJ) följande på s. 5. [ ] Enligt hovrättens mening är ovan berörda omständigheter sedda i ljuset av det bevisläge som förelåg i målet ägnade att väcka tvivel om Sture Bergwalls skuld till det brott som han dömts för. Med hänsyn också till att Sture Bergwall dömts för ett mycket allvarligt brott får det anses föreligga synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om ansvar för brottet. Resning bör därför beviljas. [ ] Efter en genomgång av ett antal omständigheter konstaterade Hovrätten för Nedre Norrland i beslut den 18 januari 2012 i mål nr Ö 889-11 (mord på JA) följande på s. 14. [ ] Hovrätten har i resningsärendet ingen möjlighet att göra en bedömning av trovärdigheten och tillförlitligheten av de vid tingsrätten hörda vittnena och deras då muntligen lämnade uppgifter. De berörda omständigheterna sammantaget med det bevisläge som förelåg i målet vid tingsrätten väcker emellertid tvivel om Sture Bergwalls skuld till det mycket allvarliga brott som han dömts

Sida 19 (31) för. Med hänsyn härtill får det anses föreligga synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om hans ansvar för brottet. [ ] I samtliga hovrättsbeslut slås alltså fast att enbart den omständigheten att Sture Bergwall återtagit sitt erkännande i respektive ärende inte i sig är tillräckligt för att resning ska beviljas. 3.4 Besluten att lägga ned åtalen Efter det att resning beviljats har vart och ett av ärendena tilldelats en ny åklagare för ställningstagande till den vidare handläggningen. Ytterligare sex åklagare har således varit del av handläggningen. I och med att chefsåklagaren Håkan Nyman i dag har beslutat att lägga ned åtalet vad avser mord på CZ har var och en av dessa åklagare kommit fram till att det efter en samlad bedömning inte längre föreligger tillräckliga skäl för åtal. Extra åklagaren Olle Sohlberg konstaterade i nedläggningsbeslut den 29 mars 2011 (mord på ThJ) följande på s. 4. [ ] Det finns ingen bevisning som direkt binder Bergwall till brottet. Bevisvärdet av hans tidigare erkännande och de uppgifter som han lämnat under förundersökningen och vid huvudförhandlingen i Hedemora tingsrätt angående [ThJ] och de aktuella platserna är på ovan angivna skäl begränsat. Det är tveksamt om Bergwall kunnat vara i Fjell vid tidpunkten för [ThJ:s] försvinnande. Det finns utrymme för alternativt händelseförlopp och alternativ gärningsman. Jag gör därför den bedömningen att bevisläget nu är sådant att det i en ny rättegång mot Bergwalls bestridande inte går att bevisa att han begått brottet. Vid denna bedömning har jag även beaktat omständigheter som talar för Bergwalls skuld, bl.a. att så kallade likhundar gjort markeringar på platser där Bergwall sagt sig hantera [ThJ:s] kvarlevor, fynd av organiskt material på dessa platser samt att Bergwall lämnat den åtminstone delvis korrekta uppgiften att [ThJ] haft eksem eller ärrbildning på armen eller armarna. Jag lägger således ned åtalet mot Sture Bergwall. [ ] I beslut den 14 mars 2012 att lägga ned åtalet (mord på JA) framhöll chefsåklagaren Jonas Almström följande på s. 14 f. [ ] Det bör påpekas att det finns kvarstående omständigheter och uppgifter som alltjämt talar för att Sture Bergwall varit på plats i Sundsvallsområdet, bemäktigat sig JA. [ ] Dessa omständigheter och uppgifter har, enligt min bedömning, inte på långt när den dignitet att de, med en stor rad försvagade eller rent av bortfallande omständigheter jämfört med processen 2001 och mot Sture Bergwalls nekande, räcker för en fällande dom vid en förnyad domstolsprövning. [ ]

Sida 20 (31) Efter genomgång och analys finner jag att omständigheterna i målet mot Sture Bergwall avseende det förmodade mordet på JA är sådana att det framstår som utsiktslöst att förutse en fällande dom i målet om det drivs vidare till en huvudförhandling. Då bl.a. nya omständigheter framkommit efter det att åtal väckts, medförande att talan inte kan vidhållas, ska åtalet läggas ned. [ ] I beslut den 21 maj 2013 att lägga ned åtal (mord på JS och MS) anförde extra åklagaren Jörgen Lindberg följande på s. 8. [ ] Efter att ha läst den föreliggande utredningen är det också min uppfattning att alla stenar vänts på för Sture Bergwalls vidkommande och någon ytterligare vittnesbevisning för hans skuld är svår att finna. Även om sådan bevisning mot förmodan skulle dyka upp så är värdet av sådan bevisning idag, med hänsyn till vad som i övrigt förekommer i målet, ganska ringa med hänsyn till den tid som gått sedan morden. Förhållandena är därför sådana att bedömningen om målets fortsatta handläggning enbart måste grundas på föreliggande utredningsmaterial och vad som där framkommer. [ ] Extra åklagaren Jörgen Lindberg konstaterade vidare på s. 19 i samma beslut. [ ] Efter dessa särskilda påpekanden om utredningsuppgifterna och efter genomgång av ärendet finner jag vid en samlad bedömning att föreliggande uppgifter inte är tillräckliga för att kunna påräkna en fällande dom. Det saknas dessutom anledning anta att utredningen genom ytterligare utredningsåtgärder kan kompletteras i sådan omfattning att åtalet kan vidhållas. Vid sådant förhållande ska åtalet läggas ner. [ ] 4 Skälen för beslutet 4.1 ÅM 2012/3402 JO:s beslut rörande resningsärendena JO har överlämnat sitt beslut av den 7 maj 2012 (dnr 4356-2011) till Åklagarmyndigheten. Anmälan till JO gällde hur brottsutredande myndigheter ska förhålla sig när en enskild som anser sig oskyldigt dömd söker rättelse. JO konstaterade att myndigheterna självfallet ska iaktta opartiskhet och saklighet, men att det är en sak för myndigheterna själva att övervaka och utvärdera om de tenderar att se alltför positivt på den enskildes begäran om ny prövning. JO underströk vidare att det är domstol som beslutar om resning och således rätten, inte åklagaren, som är ansvarig för att det beslut som fattas är rättsenligt. Med utgångspunkt från det sistnämnda kan jag inledningsvis konstatera att Sture Bergwall har beviljats resning genom sex beslut från tre olika hovrätter. Samtliga beslut har varit enhälliga. Beträffande fyra av ärendena har Sture Bergwall själv ansökt om resning, vilket åklagarna inte motsatt sig i sina