FRÅN DATAINSPEKTIONEN #3/2003 RFID KIKAR I FICKAN

FRÅN DATAINSPEKTIONEN #3/2003 Kroppen som nyckel TRÖTT PÅ DIREKTREKLAM? DET FINNS SPÄRRLISTOR FÖR DIG SOM VILL SLIPPA TELEFONFÖRSÄLJARE OCH DIREKTREKLAM. SID. 5 RFID KIKAR I FICKAN RFID, RADIO FREQUENCY ID, AVLÄSER PÅ EN METERS HÅLL. TVÄRS IGENOM KLÄDER OCH VÄSKOR. TAGGEN ÄR STOR SOM ETT SANDKORN. SID. 6 EN NY SYN PÅ PRIVACY 21 LÄNDER, FRÄMST I ASIEN, TAR FRAM REGLER FÖR PRIVACY. DE HAR ANDRA VÄRDERINGAR ÄN MAGAZIN DIREKT #3/2003 1 VI EUROPÉER. SID. 8

Kroppen som nyckel Melbourne. Hur kan du säkert bevisa att du är du? Med biometri! är svaret för dagen. Men med vilken sorts biometri? Face recognition verkar inte alls fungera och fingeravtryck förknippas med kriminalitet. Irismönster är en kandidat på uppåtgående. Efter den 11 september 2001 har kraven skärpts på att du ska kunna identifiera dig. Biometri nämns ofta som lösningen. Nu i september samlades integritetsskyddsfolk från hela världen i Melbourne för att diskutera det nya läget under rubriken The Body as Data. Men låt oss börja från början. När du ska bevisa att det är du som är du finns det tre sätt: Med något du vet. Du öppnar ytterdörren med en hemlig kod. Din dator och din mobiltelefon kräver lösenord. Med något du har. Du visar ditt pass vid gränskontrollen och legitimation på Systemet. Du låser upp ditt bankfack med nyckel. Ett plastkort med magnetremsa öppnar dörrar och bankomater. Med något du är. Det är det som kallas biometri, alltså mätning på levande organismer. I praktiken använder man fysiologiska särdrag som omvandlas till en unik digital profil, en kod som sedan lagras i en databas eller i ett chip på ett plastkort. Det talas mycket om fingeravtryck, DNA-profil, mönstret i ögats iris, örats form eller röstanalys, men man glömmer ofta bort den vanligaste biometriska metoden: en bild av ditt ansikte. Till biometrin räknas också tekniker att mäta en persons beteende: analys av din namnteckning, ditt sätt att skriva på ett tangentbord eller din gångstil. DET ÄR VANLIGT att de här metoderna kombineras; du behöver en kod för att kunna använda ditt bankomatkort och passet innehåller ett foto (snart kanske också fingeravtryck); för att starta en dator med känslig information kan det krävas både lösenord, smartcard och fingeravtryck. Nu ska vi alltså tala om de biometriska metoderna. Hur säkra är de? Innan man ställer den frågan måste man göra klart för sig vad man vill uppnå. Det är stor skillnad mellan att identifiera och autentisera (som också kan kallas verifiera eller validera). Både när det gäller metoder och svårighetsgrad. Autentisering ska besvara frågan: Är du den du utger dig för att vara? Du ska t.ex. visa att passet eller identitetskortet du visar upp är ditt och ingen annans. Om passet är försett med fingeravtryck, är det ett perfekt avtryck av t.ex. din högra tumme. Att jämföra det avbildade avtrycket med din högertumme är en ganska enkel match. Man talar om en-mot-enjämförelse. Identifiering ska besvara frågan: Vem är du? Här gäller det att skilja ut dig från kanske miljoner andra som har sina uppgifter lagrade i ett datasystem (en-mot-n-jämförelse). Om du visar passet vid en gränskontroll i EU ska datorn kunna se om du finns i Schengenregistret över efterspanade. Om du söker asyl i EU ska dina fingeravtryck jämföras med Eurodac-registret. Den sortens identifiering är svårare än autentisering, men enklare än den identifiering som den klassiska brottsplatsundersökningen går ut på. Där hittar polisens tekniker ett fingeravtryck eller en del av ett avtryck på en smutsig yta, man vet inte av vilket finger. Om det inte finns någon misstänkt, ska det fragmentet jämföras med ett register som om man är i USA innehåller 40 miljoner avtryck. Att säga att det är en svår uppgift att peka ut en enda person utifrån detta är ett understatement. ÄR DE BIOMETRISKA metoderna tillräckligt tillförlitliga? Kan de uppfylla rimliga krav på integritetsskydd? Biometrics is not yet ready for prime time! sa professor Stefano Rodotà när han inledde konferensen The Body as Data i Melbourne i september. Rodotà är chef för Italiens datainspektion och ordförande i en arbetsgrupp inom EU som ska se till att dataskyddsdirektivet tillämpas lika i alla medlemsländer. I augusti antog gruppen ett arbetsdokument om biometri och integritet (för övrigt ett utmärkt dokument på tolv sidor som kan rekommenderas för den som vill studera frågan närmare). 1 ) Rodotà är alltså skeptisk, han anser att riskerna för att det ska bli fel är för stora med den teknik som finns idag. Som exempel nämnde han polisen i Tampa, Florida, som under två år testade ett program för mönsterigenkänning, face recognition, i stadens övervakningskameror. Meningen var att systemet skulle identifiera efterspanade brottslingar, men försöket ledde inte till ett enda riktigt gripande däremot till flera felaktiga. Därefter skrotades systemet. På flygplatsen i Sydney testade man face recognition som skulle ersätta tullarens kontroll av att ansiktet stämmer med passet. Försöket misslyckades och drogs tillbaka. Flera liknande försök har lagts ner. DNA-analys är säkrare, men Rodotà påpekade att det faktiskt är så många som var 250:e födsel som är enäggstvillingar med identisk DNA. Det finns mycket pengar i biometri och industrin har för bråttom med att släppa ut sina produkter. När man misslyckas för att tekniken inte är färdig, kommer integriteten i kläm, sa Peter Moon, IT-jurist från Australien. Enligt en beräkning kommer man bara i USA att lägga ner 560 miljarder dollar på säkerhetsutrustningar under de närmaste fem åren. Det lockar förstås säkerhetsföretagen att jäkta fram lösningar, men integritetsfolk måste in i utvecklingen på ett så tidigt stadium som möjligt, annars kan det gå snett. Om en biometrisk mätning ger fel resultat kan det vara förödande för individen. Du är inte du! säger bankomaten som vägrar ge dig pengar, eller gränskontrollen som vägrar släppa igenom dig, eller datorn som hindrar dig från att sköta ditt arbete. Det kan vara traumatiskt att få sin person ifrågasatt. MEN OM MAN NU i alla fall vill använda en biometrisk metod: Vilken är bäst?? Svaret är som vanligt att det beror på. Vad ska den användas till? Var? Det finns tre grundkrav: Det som ska 2 MAGAZIN DIREKT #3/2003

mätas ska vara unikt, dvs. vara utmärkande för varje individ; det ska vara permanent, dvs. det får inte förändras över tiden och det ska vara universellt, dvs. alla ska ha det. Det finns få egenskaper som uppfyller alla de kraven. Exempelvis kan man inte mäta ögonmönster på blinda och fingeravtryck kan förändras av kemikalier eller eksem. Åldrande, glasögon och skuggor förändrar bilden av ansiktet och ställer till med problem för face recognition. Face recognition är den biometriska metod som har lovat mest och hållit minst. Hur är det då med fingeravtryck? Alla som jobbar med fingeravtryck hävdar att experterna aldrig tar fel, men de kan å andra sidan inte säga något annat: att medge att det finns risker för fel, vore ju att medge att ett okänt antal människor sitter i fängelse, felaktigt dömda med fingeravtryck som bevisning. På senare tid har det dock skrivits artiklar och böcker som ifrågasätter fingeravtrycken 2+3 ). I notisen härintill finns exempel på mer eller mindre lyckade försök med fingeravtryck. ETT ANNAT PROBLEM är hur data ska samlas in och kontrolleras. Blair Stewart från Nya Zeelands Privacy Commissioner menade att i Nya Zeeland skulle det vara omöjligt att ta fingeravtryck på andra än brottslingar. Metoden är alldeles för sammankopplad med kriminalitet för att accepteras i andra sammanhang. Andra är rädda för att titta in i en apparat som avläser irismönster. Mätningen får inte heller vara alltför diskret. Då väcks misstanken att man kan kontrolleras utan att man vet om det. I filmen Minority Report mäter man folks näthinnemönster automatiskt och omärkligt i alla sammanhang en framtidsteknik som snart kan vara här; en hackare kan avläsa hur du skriver på ditt tangentbord etc. Det får inte heller gå att lura systemet redan talas det om konstgjorda, falska fingeravtryck. Ett tips är att mätning av irismönstret kommer att ta hem spelet till slut. Iris är konstant hela livet, det förknippas inte med kriminalitet, variationerna i mönstren är i princip oändliga och användningen kan vara integritetsvänlig: Den som testas behöver bara kika in genom ett hål, hudfärg eller klädsel syns inte. Nu finns metoder använder vanligt ljus, inte laser som många är rädda för. Irismätning testas nu bl.a. på Amsterdams flygplats Schiphol, Narita Airport i Japan och i Abu Dhabi. Ännu är den långt ifrån ofelbar: ett test gav 94 % korrekta identifieringar, mycket bättre än face recognition, men inte i närheten av vad systemförsäljarna lovar. EN FRÅGA som diskuterades på konferensen gällde själva titeln, The Body as Data. Är det korrekt att säga så? Är ett vävnadsprov eller ett blodprov data, dvs. en personuppgift? Det fanns olika uppfattningar om den saken. Ken Anderson från Kanadas Privacy Commissioner berättade att i Kanada anser man att blod, hår, saliv, etc. är personuppgifter. I UK tycker man inte att själva det biologiska materialet är personuppgifter, men däremot de data du kan utvinna ur provet, sa Graham Smith från UK:s Information Commissioner. Danska Datatilsynet har i ett beslut uttalat att ett vävnadsprov är personuppgift. Svenska biobankslagen skiljer på vävnadsprovet och personuppgifter som kan vara kopplade till provet. Norska Datatilsynet ansåg i ett beslut att blodprov är personuppgifter, men beslutet överklagades och ändrades av överinstansen Personvernnevnda. Nu har Datatilsynet begärt att Stortinget ska avgöra frågan slutgiltigt. Det här kan förefalla som en akademisk petitess, men den kan vara viktig i praktiken. Förarbetena till EU:s dataskyddsdirektiv säger visserligen att begreppet data ska tolkas så brett som möjligt, men det kan vara praktiskt att skilja på data och bärare av data. Om man plockar upp en begagnad näsduk, samlar man in persondata då? Eller gör man det först när man analyserar snoret? Det här är inget otänkbart scenario, i USA och Australien säljer man gör-det-själv genetisk test, t.ex. för att testa faderskap. Från annonspelarna i Berlin tittar en baby ner på dig. Texten MAGAZIN DIREKT #3/2003 3

lyder: Är detta verkligen dina ögon? och så hänvisas till en genetisk testmetod. Skulle det rentav kunna vara straffbart att plocka upp näsdukar? Vilken rätt ska du ha till dina egna data? 1 ) 29-gruppens arbetsdokument om biometri finns på webben (på svenska!). Du hittar det enklast genom att gå in på www.datainspektionen.se, Innehåll, Länkar, EU Data Protection, Art.29 Data Protection Working Party, Documents adopted. 2 ) Simon A Cole: Suspect Identities, a history of Fingerprints and Criminal Identification. Harvard University Press 2001. 3 ) Michael Specter: Do Fingerprints lie? The New Yorker, May 27, 2002. Fingeravtryck på frammarsch De biometriska metoderna har i de flesta fall inte lämnat diskussionsstadiet, men det finns några skarpa tillämpningar. Främst gäller det autentisering med fingeravtryck. EU OCH USA förhandlar om EU-medborgarnas pass. USA har krävt att i oktober 2004 ska den som vill komma in i USA utan visum ha ett pass med biometrisk information. Troligen blir det fingeravtryck som ska användas. Under hösten diskuterar EUkommissionen hur det ska gå till i praktiken, rättsliga aspekter och, inte minst, vad kalaset kan kosta. Dock lär inte EU vara alltför ovilliga med fingeravtryck skulle Schengens kontrollsystem SIS bli säkrare. ILO, International Labour Organisation har ändrat en konvention för att göra det möjligt att införa ett id-kort med fingeravtryck för sjömän och hamnarbetare. PENDLARNA på färjorna till Bornholm får rabatt. Tidigare måste man ha ett särskilt id-kort med foto för att visa att man hade rätt till rabatten. Från i år har det ersatts av Bornholmerkortet som innehåller ett chip med ett kundnummer och 19 mätpunkter från pendlarens fingeravtryck. Själva avtrycket lagras alltså ingenstans och de 19 värdena lagras bara i kortet. När man ansöker om kortet får man förutom fingeravtryck lämna namn, nationalitet, kön och födelseår (de uppgifterna ska enligt lag finnas i passagerarlistan) samt kreditkortsnummer. Om du ska resa med Bornholmerkort, bokar du plats per telefon eller Internet. Framme vid båten går du direkt till gaten och drar kortet i en avläsare. Om kortets nummer finns i bokningssystemet, får du grönt ljus. Då sätter du fingret mot en annan avläsare som jämför din fingerblomma med punkterna som finns lagrade i kortet. Om de stämmer överens, dras biljettkostnaden från ditt kreditkort, ett kvitto skrivs ut och du kan gå ombord. Danska Datatilsynet har granskat fallet och godkänt metoden. Det är visserligen behandling av personuppgifter, säger man, men med hänsyn till att det är frivilligt att utnyttja rabatten och att data om fingeravtryck enbart lagras i kortet, utfaller en intresseavvägning till bolagets fördel. (www.datatilsynet.dk) I MÅNGA SKOLBIBLIOTEK i Australien och UK använder man tumavtryck i stället för lånekort, vilket dels gör att eleverna inte glömmer kortet, dels sparar in kostnaden för själva kortet. Det är värt att notera att EU:s rapport om biometri särskilt nämner fingeravtryck i skolbibliotek. Man varnar för att det kan trubba av unga människor så att de senare i livet inte är vaksamma på de integritetsrisker som biometri medför. WOOLWORTHS, ett australiensiskt företag med 100 000 anställda i 692 butiker använder tumavtryck för att registrera närvaro på jobbet. Anställda har klagat på att systemet gör fel, man har både fått för mycket och för lite arbetstid noterad. Firman som har installerat systemet hävdar att det är ofelbart och hänvisar till mänskliga faktorn. EN SKOLA I FRANKRIKE ville att barnen skulle lämna fingeravtryck för att få ut maten i skolmatsalen eftersom före detta elever kom och åt gratis. CNIL, den franska dataskyddsmyndigheten sa nej, eftersom man trodde att polisen skulle begära ut avtrycken om något brott inträffade på skolan. Däremot kunde man acceptera handavtryck eller smart-card med fingeravtryck. ÄVEN I SVERIGE används fingeravtryck för autentisering. I Spånga och Tensta har det varit problem med lösenorden till skolans datorer. Barnen har glömt bort lösenorden och äldre elever har tvingat de yngre att lämna ut sina lösenord. Nu har nio skolor infört fingeravtrycksläsare. Eftersom ett fingeravtryck kan kopplas till ett bestämt barn, är det personuppgift enligt PuL. Man har därför låtit barnens föräldrar ge sitt samtycke till att lösningen ska få användas. Det har inte varit något problem att få det samtycket. Eftersom fallet är principiellt intressant har Datainspektionen inlett tillsyn som ännu inte är avslutad. (dnr 2105 och 2137-2003) 4 MAGAZIN DIREKT #3/2003

Trött på direktreklam? DEN SOM INTE vill ha direktadresserad reklam kan sedan ett par år anmäla sig till spärregistret Nix adresserat hos branschorganisationen Swedma. Det är obligatoriskt för Swedmas 60 medlemsföretag att köra sina utskicksregister mot spärregistret och sortera bort adresser som har anmält att de inte vill ha reklam. Ring 020-55 70 00 och knappa in ditt personnummer så får du informationsblad och anmälningsblankett. Mer information på www.swedma.se. OM DU VILL SLIPPA telefonsamtal från försäljare eller insamlingsorganisationer kan du anmäla dig till ett motsvarande register, Nix-telefon. Om du vill ha din telefon spärrad mot telefonförsäljare ska du ringa 020-27 70 00 och knappa in ditt telefonnummer. Då får du efter några dagar ett brev med en personlig kod. Du bekräftar sedan spärren genom att ringa ett annat nummer (som finns i brevet) och knappa in koden. Nix-telefon administreras av en särskild förening som nio branschföreningar har bildat, bl.a. Annonsörsföreningen, Försäkringsförbundet, Swedma, Svenska bankföreningen och Tidningsutgivarna. Mer information på www.nix.nu. Du kan också lägga in en reklamspärr i det statliga person- och adressregistret Spar. Skriv till Spar-nämnden, Box 2280, 103 17 Stockholm och begär reklamspärr. DET FÖRFALLER som om de flesta svenskar trots allt vill ha reklam. I 25 år har det varit möjligt att begära reklamspärr i Spar och hittills har bara 135 000 personer utnyttjat möjligheten. 50 000 personer har begärt spärr i Nix adresserat. Intresset av att slippa telefonpåringningar är starkare. På tre år har 210 000 spärrmarkeringar anmälts till Nix-telefon. Detta motsvarar dock bara 4 procent av telefonabonnemangen. I Norge är motsvarande siffra 20 procent. SPÄRRARNA GÄLLER INTE för alla försändelser och alla samtal. Några undantag: Spärren i Spar gäller inte samhällsinformation. Spärren i Nix adresserat gäller inte om mottagaren har lämnat sitt uttryckliga medgivande att ett visst företag får sända direktreklam. Spärren i Nix adresserat gäller inte heller om det finns ett etablerat kundförhållande. Då får företaget skicka erbjudanden om liknande varor eller tjänster. Om en konsument själv har lämnat sina personuppgifter och har haft möjlighet att avböja direktreklam, gäller inte heller spärren. Exempel: medlemmar i bonus- och kundklubbar samt personer som finns i intresseregister eller som har beställt information. Spärren i Nix-telefon hindrar inte samtal för enkäter, marknadsundersökningar, samhällsinformation, politisk information och liknande. MAGAZIN DIREKT #3/2003 5

RFID kikar i fickan Dags igen att lära sig en ny term: RFID, som står för Radio Frequency IDentification. RFID har samma funktion som en vanlig etikett med streckkod, men RFID-taggen är mycket mindre, innehåller mer information och kan avläsas på någon meters håll, tvärs igenom kläder och väskor. Då blir det problem med integriteten NÅGON HAR RÄKNAT UT att varje dag avläses 5 miljarder streckkoder runt om i världen. Mest för att hålla koll på varor som distribueras, lagras och säljs, men även i andra sammanhang, kanske för att se till att din incheckade väska lastas på rätt flygplan. Magnetremsor på bankomatkort, passerkort och biljetter avläses minst lika ofta. Marknaden för den här sortens identifiering är alltså enorm. Men vissa miljöer är för hårda och smutsiga för att det ska gå att använda streckkoder eller magnetremsor, till exempel märkning av gruvvagnar eller timmer. Det kan också vara opraktiskt att behöva hålla läsaren alldeles intill streckkoden eller att dra magnetkortet, som när boskap har en märkning i örat med stamtavla, födelsedatum och vaccinationer eller när väskor ska sorteras på flygplatsen. För sådana situationer har industrin konstruerat en liten transponder, ett chip där information kan lagras. Själva chipet är passivt, men det innehåller en antenn som kan ta emot radiosignaler från en avläsare. Energin i den signalen använder chipet för att sända sin information tillbaka till avläsaren. Chipet identifierar sig alltså via en radiosignal, därav namnet RFID. Det kan rymma upp till 600 tecken, betydligt mer än en streckkod klarar av. NU HAR TEKNIKEN UTVECKLATS så att själva chipet kan göras pyttelitet, en tredjedels millimeter, smart damm. Antennen är lite större, men hela härligheten, RFID-taggen kan bakas in i plast eller papper och gömmas i etiketten i ett klädesplagg eller gjutas in i klacken på en sko med information om modell, storlek, färg, pris, etc. Plagget kan därmed identifieras genom hela kedjan: distribution, lagerhållning, inventering, försäljning. Man kan kontrollera att ett märkesplagg inte är förfalskat samtidigt som det stöldskyddas. Det senaste lär vara RFIDetiketter som tål maskintvätt och teknikentusiasterna drömmer om skjortan som talar om för tvättmaskinen vilket program den ska köra. DET FINNS FÖRSTÅS MÄNGDER av tillämpningar. Kanske har du sett någon som inte drar sitt passerkort genom läsaren utan bara visar upp det för apparaten. Då är det RFID. Det används i busskort och sex miljoner bilister i USA har redan idag en liten RFID-amulett i nyckelringen som de visar upp för pumpen när de tankar. En läsare kan då se om de har pengar på kontot och dra rätt belopp. Vissa nya bilar har RFID i nyckeln bilen startar inte om man försöker starta med en kopia och däcktillverkare planerar att märka sina däck, med allt vad det innebär för att kunna spåra ett fordon. Europeiska centralbanken diskuterar att förse eurosedlarna med RFID. Det ska förhindra förfalskning, men också ge möjlighet att se hur mycket pengar du har på dig när du passerar en gränskontroll. Man vill också kunna kontrollera penningflöden för att spåra penningtvätt. 6 MAGAZIN DIREKT #3/2003

ETT PROBLEM är att den som har rätt avläsare bokstavligen kan genomskåda dig. Signalen hindras inte av kläder eller väskor. Än så länge är räckvidden bara någon meter, men produktutvecklarna jobbar på att öka den. Det kanske inte gör så mycket om man kan se vilket märke och vilken storlek din skjorta har. En mer spektakulär komplikation är rånare med RFID-läsare som kan välja ut offer som har gott om euro på sig. Kanske kan man också se vilka böcker du har i väskan, var din bil har passerat eller till och med ditt kreditkortsnummer. Det talas nämligen om smarta butiker där alla varor är RFID-märkta. Du fyller din kundvagn men slipper köa i kassan. En läsare vid utgången ser vad du har i vagnen och drar automatiskt beloppet från ditt kreditkort. RFID är helt klart ett nytt integritetshot. TEKNIKDÅRARNA SLICKAR SIG alltså om munnen, samtidigt som integritetsskyddsfolket ropar efter bromsar. Men också konsumenternas reaktioner har verkat nedkylande på utvecklingen. Till exempel har protester stoppat RFID i rakbladsförpackningar, som lär vara mycket stöldbegärliga. Det var tänkt att chipet skulle starta en kamera när någon tog ner en förpackning rakblad från hyllan. När man sedan betalade i kassan skulle en annan kamera aktiveras så att väktarna kunde jämföra bilderna och se om alla som tog rakblad också betalade. Men det försöket har alltså avbrutits tills vidare. Som så ofta när det gäller ny teknik, dyker det också upp motmedel. Så även mot RFID. Det enklaste är en så kallad kill-funktion; på samma sätt som man idag avmagnetiserar stöldskyddet i boken eller byxorna, kan RFID-chipet dödas när funktionen inte längre behövs, dvs. när varan är såld och betald. Det förutsätter dock att handeln är med på noterna man kanske vill behålla märkningen om varan skulle reklameras. Ett effektivare sätt är blockerings-chipet, ett RFID-chip som när det anropas av en avläsare ger ifrån sig alla tänkbara koder samtidigt och därmed dränker signalerna från andra chip som du har på dig. DATASKYDDSMYNDIGHETERNA har också fått upp ögonen för riskerna med RFID. När världens Privacy Commissioners träffades i Sydney i september, lade man fram ett förslag till resolution som bör kunna antas under hösten. Som alltid när många länder ska komma överens är förslaget rätt urvattnat, men det är i alla fall en markering, en uppmaning om att om möjligt använda alternativa tekniker och om det skulle vara nödvändigt att samla in personuppgifter med RFID att göra det öppet och bara för det ursprungliga ändamålet. Det finns också många andra ögon som bevakar hur RFID utvecklas. På MIT, Michigan Institute of Technology forskar man på Auto-ID Center, www.autoidcenter.org och det finns organisationer som bevakar konsumenternas intressen, t.ex. European Digital Rights www.edri.org och Electronic Privacy Information Center www.epic.org. PS. Inte bara RFID är ett nytt ord i tiden. Den som läser om fenomenet stöter ofta på uttrycken Ubiquitous Computing och Pervasive Computing. Ubiquitous betyder ungefär allestädes närvarande och Pervasive betyder genomgripande, som präglar allting. Det är alltså fråga om Storebror i nya skepnader. KORTFATTAT Olagligt att lämna ut sjukjournaler via Internet Landstinget i Uppsala län planerade att låta länets 300 000 invånare ta del av sina sjukjournaler via Internet. Ett försök med 2 000 patienter var redan igång när Datainspektionen, som bl.a. är tillsynsmyndighet enligt vårdregisterlagen, beslutade att granska projektet. Datainspektionens styrelse som fattade beslut i tillsynsärendet kom fram till att utlämnandet strider mot vårdregisterlagen, som reglerar datorjournaler och patientadministrativa system. Där finns en bestämmelse som säger att endast den som behöver uppgifterna för sitt arbete får ha direktåtkomst till vårdregister. Begreppet direktåtkomst definieras inte i lagen, men det innebär normalt att någon på egen hand kan söka i en databas utan att kunna påverka innehållet och utan att den som är ansvarig för databasen kan kontrollera vilka uppgifter mottagaren tar del av. En patient har visserligen normalt rätt att få se sina egna uppgifter i vårdregistren, men lagbestämmelsen utesluter ett utlämnande genom direktåtkomst. I de fall som enskilda har fått direktåtkomst till sina egna uppgifter i register har det reglerats särskilt, t.ex. för vissa skatteregister. Ytterligare en synpunkt i beslutet var att i enstaka fall gäller sekretess så att den enskilde inte kan få ut uppgifter om sig själv. Det för med sig att man alltid måste göra en sekretessprövning innan uppgifter lämnas ut till en patient. Det är alltså olagligt att lämna ut uppgifter ur vårdregister via Internet på det sätt som landstinget i Uppsala har gjort. Datainspektionen förutsätter att landstingsstyrelsen upphör med att ge enskilda patienter direktåtkomst till uppgifter i vårdregister (dnr 1569-2003). Det här beslutet innebar att säkerheten i utlämnandet inte behöver prövas, vilket annars kunde ha varit intressant samtidigt som försöket pågick, härjade datamasken Sobig som kidnappade e-postmeddelanden och sände dem vidare till slumpmässiga adresser. Även i Skåne planerar man ett nytt datasystem för sjukjournalerna. I Region Skåne finns tio sjukhus och ett stort antal vårdcentraler där journaler och annan information om en patient kan finnas utspridd. Nu undersöker man möjligheterna att öppna en klinisk portal där vårdpersonalen med patientens samtycke ska kunna få tillgång till alla uppgifter som finns lagrade inom regionen. Man har inte diskuterat direktåtkomst för patienterna. Nya inkassoavgifter Regeringen har i beslutat om nya inkassoavgifter. Förordningen (1981:1057) om ersättning för inkassokostnader m.m. har ändrats i SFS 2003: 294, som trädde i kraft den 1 juli. De nya avgifterna är: Skriftlig betalningspåminnelse 50:- (tidigare 45:-) Inkassokrav 160:- (tidigare 150:-) Upprättande av amorteringsplan 150:- (tidigare 140:-) MAGAZIN DIREKT #3/2003 7

Asiens svar på dataskyddsdirektivet: En ny syn på privacy Sydney. 21 länder i Asien och Stillahavsregionen arbetar nu fram gemensamma regler för privacy som i första hand ska vara smörjmedel för e-handeln. Länderna har hälften av världshandeln och en helt annan syn på integritetsskydd än vi har i Europa. Om man kan enas lär det bli vi som får anpassa oss. 8 MAGAZIN DIREKT #3/2003

I MÅNGA ASIATISKA EKONOMIER ligger fokus på kollektivet, inte på individen. Det för med sig att begrepp som mänskliga rättigheter och privacy inte är lika centrala här som i Europa och andra mer individualistiskt orienterade samhällen. RAYMOND TANG är Privacy Commissioner i Hong Kong SAR. På de internationella datachefernas konferens i Sydney i september talade han under rubriken Personal Data Privacy: The Asian Agenda. OECD och EU har gjort ett pionjärarbete. Där arbetade man fram sina regelverk för integritetsskydd före Internet, innan den uppkopplade världen slog igenom. I många ekonomier i Stillahavsregionen har processen gått i motsatt ordning. Man har hela tiden använt modern teknik, men utvecklingen har gått från isolering till dagens globalism utan att en tanke på privacy. Men nu har man träffats av informationstekniken och ser vilka enorma möjligheter till handel den ger. Inte minst kan ekonomier med liten hemmamarknad finna nya målgrupper. Men man har också insett att e-handel medför enorma flöden av personuppgifter och att e-trust och e-confidence är nödvändiga för att det hela ska fungera. Marknadsundersökningar har visat att kunderna tvekar inför e-handel och att någon form av skydd för uppgifterna är nödvändigt för att åstadkomma tilliten. NÄR MAN NU SÄTTER sig ner för att diskutera gemensamma regler för integritetsskydd är det alltså inte tal om att kopiera den europeiska modellen; det handlar inte om integritetsskydd som en mänsklig rättighet utan huvudmålet är bättre business. Reglerna lär inte bli så strikta som vi är vana vid. Economic benefit will contribute Det finns de som tycker att EG-direktivet innehåller lite väl många föreskrifter, säger Tang och ler blitt. NU FINNS TRE organisationer som på olika nivåer arbetar med förslag till gemensamma integritetsskyddsregler. Asia-Pacific Economic Cooperation, APEC, behärskar 47 % av världshandeln. Den omfattar 21 ekonomier i Stillahavsregionen, bl.a. Kina, Japan, Ryssland, Sydkorea, Indonesien, Australien, Chile, Canada och USA. Att man talar om ekonomier och inte om nationer beror på att vissa medlemmar inte är traditionella nationer, t.ex. Hong Kong SAR, där SAR står för Special Administrative Region. Ett annat skäl är att samarbetet är strikt affärsmässigt. Huvudmålet är att förbättra och förenkla det ekonomiska samarbetet. Och för att smörja e-handeln har man nu bildat en Electronic Commerce Securing Group med en subgrupp, APEC Privacy som ska åstadkomma den önskade e-tilliten. Först ska man ta fram en gemensam plattform, därefter konkreta regler och så följer arbetet med implementering man tycker sig känna igen det mödosamma arbetet med EU:s dataskyddsdirektiv. Liknande arbete pågår också inom en nybildad grupp, Asia Privacy Forum och inom den större och etablerade Asia Pacific Telecommunity, APT. HITTILLS HAR EUROPA varit normgivande för integritetsskyddet, men nu har alltså Asien och Stillahavsregionen börjat röra på sig. Frågan är hur västvärlden vill och kan förhålla sig när de väldiga ekonomierna nu börjar ta fram egna system och regler. EU lär knappast kunna hävda att vårt dataskyddsdirektiv ska bilda norm för världens integritetsskydd. Om den globala handeln ska fungera lär vi nog få rätta oss efter vad man kommer fram till på andra sidan klotet. Halva världshandeln försiggår ju där. Om man jämför i vår syn på privacy med hur man ser på frågan inom EU, så finns det nog en liten, liten, nyansskillnad. Säger Raymond Tang. Och ler. Milt. Fotnot: I en tidningsartikel härförleden möttes man av rubriken Asien nobbar Windows. Det är Japan, Sydkorea och Kina som tillsammans ska utveckla ett eget operativsystem för persondatorer. Det alltså inte bara när det gäller integritet som Asien börja bryta sina egna vägar i e-världen. KORTFATTAT DNA-register i Sverige Efter mordet på utrikesminister Anna Lindh har polisens DNA-register hamnat i fokus. Hittills är det mest inom forskningen som man har använt sig av DNA-analyser. Men under de senaste åren har polisen arbetat med att bygga upp register med DNAanalyser som de kan använda i sin brottsbekämpande verksamhet. Datainspektionen är tillsynsmyndighet för att personuppgifter behandlas i enlighet med lagstiftningen. Efter mordet på utrikesminister Anna Lindh är det många som kräver utökad registrering, andra manar till försiktighet och eftertanke. Den svenska polisen registrerar information om DNAanalyser i två olika register. DNA-registret innehåller DNA-analyser som har gjorts under utredning av ett brott. Analyserna i detta register gäller personer som är dömda för brott som kan leda till fängelse i mer än två år. Spårregistret innehåller analyser av DNA som polisen har hittat på olika brottsplatser, men som inte kan kopplas ihop med någon viss person. Uppgifterna i spårregistret får endast jämföras med andra spåranalyser, med uppgifter i DNAregistret och med resultat från DNA-analyser av en person som är misstänkt för brott. Hur dessa register får användas finns reglerat i polisdatalagen (1998:662). Där framgår bland annat att DNA-analyserna enbart får användas av polisen för att underlätta identifiering av personer i samband med utredning av brott. Analysresultat som ger upplysning om personliga egenskaper får inte registreras. Det görs naturligtvis även DNA-analyser av personer som senare visar sig vara oskyldiga. De analyserna får inte ingå i DNA-registret, men de förstörs inte. Enligt arkivlagen ska alla analysresultat sparas de hamnar så småningom i Riksarkivet. Ett förslag till ny polisdatalag bereds för närvarande inom Justitiedepartementet och justitieminister Thomas Bodström har i media meddelat att frågan om en utvidgning av DNA-registren kommer att aktualiseras på nytt. Något förslag om att registrera hela befolkningen i ett DNA-register finns för närvarande inte. MAGAZIN DIREKT #3/2003 9

KORTFATTAT Nya regler om cookies I somras trädde den nya lagen om elektronisk kommunikation i kraft (SFS 2003:389, se DIrekt 2/03). Där finns regler om att webbplatser som använder så kallade cookies ska informera om: att webbplatsen innehåller cookies vad dessa cookies används till hur cookies kan undvikas. Datainspektionen har fått många frågor om cookies. Det är Post- och telestyrelsen, PTS, som är tillsynsmyndighet enligt den nya lagen och har ansvaret för att lagen efterlevs. På PTS webbplats www.pts.se finns information om cookies. Frågor om användningen av cookies kan lämpligen ställas till PTS, tfn 08-678 55 00. PuL skyddar inte uthängda rattfyllerister Under rubriken De hotar ditt liv har en nättidning i Linköping publicerat en lista med 123 personer som dömts för rattfylleri och ett tiotal som dömts för övergrepp mot kvinnor. Webbplatsen som publicerar nättidningen har ansvarig utgivare och utgivningsbevis från Radio- och TVverket. Därmed skyddas sajten av grundlag på samma sätt som om den vore en vanlig dagstidning. Reglerna i PuL sätts därmed ur spel så att Datainspektionen inte kan ingripa enligt PuL är det förbjudet för andra än myndigheter att behandla brottsuppgifter. Uppgifterna namn, adress, personnummer och datum för domen är offentlig handling hos Linköpings Tingsrätt. De publiceras eftersom utgivaren anser att alla har rätt att få veta namn och vistelseort på dem som utför dessa attacker på oskyldiga människor En av personerna på listan har nu anmält nättidningen till Justitiekanslern som är åklagare i yttrandefrihetsmål. Kasino får ha brottsuppgifter i pärm Datainspektionen gjorde en oanmäld inspektion hos Casino Cosmopol i Stockholm för att kontrollera om man registrerade fler uppgifter än vad kasinolagen tillåter. Vid en tidigare inspektion upptäcktes otillåtna uppgifter om incidenter, t.ex. skadegörelse hot, stöld eller fusk. Nu fann inspektörerna ett datoriserat incidentregister som omedelbart raderades samt incidentuppgifter på papper insatta i en pärm. Eftersom möjligheterna att söka i pärmen var begränsade ansågs inte PuL vara tillämplig på de uppgifterna. (dnr 987-2003, se även DIrekt 3/02) Kreditupplysningar tas bort snabbare Den första oktober ändrades reglerna för gallring i 8 kreditupplysningslagen (SFS 1973:1173). Ändringarna finns i SFS 2003:504. Lagändringen innebär att en vanlig betalningsanmärkning ska numera får sparas i högst tre år. Tidigare behövde inte uppgifterna raderas förrän tre år efter utgången av det år när anmärkningen kom till. För den som hade otur och fick en betalningsanmärkning tidigt på året kunde alltså anmärkningen vara kvar i nästan fyra år. En annan ändring i lagen medför att uppgifter om skuldsanering nu ska gallras senast fem år efter den dag då skuldsaneringen beviljades. Tidigare har sådana uppgifter kunnat bevaras i upp till nio år. Bristfällig information hos vårdgivare NYA SKRIFTER Datainspektionen inspekterar regelbundet vårdgivare för att kontrollera hur man följer vårdregisterlagen och PuL. Nu har 13 offentliga och privata vårdgivare inspekterats: sjukhus, vårdcentraler och mottagningar. Resultatet redovisas i Datainspektionens rapport 2003:4 Personuppgifter i vårdregister. Trots tidigare påpekanden finns fortfarande brister i den informationen till de registrerade som är obligatorisk enligt lagen. Hos sju av de tretton inspektionsobjekten saknades informationen helt. Tre hade tagit fram information, men den fanns inte tillgänglig för de registrerade. I de återstående tre fallen fanns information, men den hade brister av olika slag. Ett nytt problemområde är IT-säkerheten när man använder bärbara datorer för att göra noteringar i patientjournalerna. Anteckningarna förs trådlöst över till det fasta systemet för datajournaler. Metoden är praktisk, men det är enkelt att avlyssna kommunikationen. Eftersom journaluppgifterna är mycket känsliga, krävs kryptering med hög säkerhet. De inspekterade sjukhusen använde WEP-kryptering som inte ger tillräckligt skydd. Rapporten kan hämtas på www.datainspektionen.se. En tryckt utgåva kostar 50 kronor + moms och kan beställas via webbplatsen eller per telefon 08-657 61 42. 10 MAGAZIN DIREKT #3/2003

PUL-DOMAR Stort skadestånd för hot på nätet I somras dömdes en 20-årig nazist till 150 dagsböter för olaga hot och brott mot PuL. Han dömdes också att betala sammanlagt 466 000 kronor i skadestånd till 16 personer som han hade hotat och hängt ut på Internet. Det var sommaren 2000 som den då 17-årige mannen på en webbplats hotade en 16-åring med invandrarbakgrund. Där fanns foton, namn, adress, personnummer, telefonnummer m.m. tillsammans med löftet att den som tar på sig välgärningen att befria ovannämnda person från sin misär skulle få 12 000 kronor i belöning. Samma år publicerade han också Rödinglistan på nätet med personuppgifter och foton på ett stort antal vänsteraktivister och dessutom två journalister som hade granskat den nazistiska rörelsen. Polisen gjorde husrannsakan och fann bilder och annat material. Uppgifterna som hade lagts ut på nätet kunde också spåras till den åtalades teleanknytning, men ändå förnekade han brott. Någon hade glömt ett kuvert med bilder hos honom och någon hade hackat sig in i hans dator och fjärrstyrt den (vilket i och för sig är möjligt, men det efterlämnar alltid spår). Linköpings tingsrätt dömde mannen mot hans nekande. Brotten bedömdes som grova, bland annat för att hotet mot journalisterna hade till syfte att tysta det fria ordet. Normalt leder sådana brott till fängelse, men rätten tog hänsyn till att mannen bara var 17 år då brotten begicks. En 22-årig nazist stod åtalad för att ha fört ett register med bl.a. vänsterpartister och syndikalister. Åtalet gällde brott mot PuL, men tingsrätten i Karlstad friade. Registret förvarades i en pärm och rätten ansåg att det inte var tillräckligt systematiskt uppbyggt för att regleras av PuL. Mannen fick tillbaka sin pärm. Hur vill du ha i fortsättningen? På www.datainspektionen.se Vi lägger fortlöpande ut nyhetsnotiser på vår webbplats. Fyra gånger per år samlar vi ihop, redigerar och kompletterar materialet som då bildar ett nytt nummer av magazin DIrekt. Magazinen kan också laddas hem i PDF-format från vår webbplats. E-post med länk Du kan prenumerera på Datainspektionens nyheter. När något nytt publiceras på vår webbplats, t.ex. när ett nytt nummer av magazin DIrekt har kommit ut, får du som prenumerant ett e-brev med en länk. Anmäl dig som prenumerant på www.datainspektionen.se. Med post Vi kan också sända dig en tryckt utgåva av magazin DIrekt. Fyll i uppgifterna på kupongen här nedanför och skicka eller faxa den till oss. Du kan också e-posta uppgifterna. Oavsett distributionsform är DIrekt gratis. magazin DIrekt produceras av Datainspektionen, Box 8114, 104 20 Stockholm. Tel: 08-657 61 00 (växel), 08-657 61 42 (beställningar). Fax: 08-652 86 52. E-post: datainspektionen@datainspektionen.se. Webbplats: www.datainspektionen.se. Layout: Datainspektionen. Foto och illustration: EyeQNet/Mauritius omslag, Otto Dickmeiss s. 5, Robert Källgren s. 6, Getty Images/Photodisc Green s. 8, Ansvarig utgivare: Ulf Widebäck. Redaktör: Leif Stenström. ISSN 1404-7832. JA! JAG VILL HA MAGAZIN DIREKT med post Brevporto SKRIV TYDLIGT! (Du behöver inte svara om du tidigare skickat in kupongen eller om du hämtar DIrekt via Internet) Företag/myndighet/organisation:... Personnamn... Postadress... Jag medger att uppgifterna dataregistreras. DATAINSPEKTIONEN BOX 8114 104 20 STOCKHOLM MAGAZIN DIREKT #3/2003 11

B PORTO BETALT Vart tog motståndet vägen? Datainspektionen Box 8114 104 20 Stockholm Biometrin har kommit för att stanna. Vår uppgift är att försöka styra så att den kränker integriteten så lite som möjligt! UNGEFÄR SÅ lät det när integritetsskyddsfolk från hela världen hade samlats i Melbourne under rubriken The Body as Data. Vart har motståndet tagit vägen? Förr var det alltid några som höll brandtal från barrikaderna. Om rätten till anonymitet. Om balansen mellan integritet och säkerhet. Om rätten att slippa bli behandlad som potentiell brottsling. Var fanns dom nu? KRAVEN PÅ SÄKERHET driver steg för steg tillbaka kraven på integritet. Främsta argumentet är den 11 september, men också ett allt hårdare samhällsklimat. Säkerhetsindustrin blomstrar och trycker på. Bara i USA beräknas den omsätta 560 miljarder dollar på fem år. Snart ska vi ha fingeravtryck i passen. Våra irismönster kommer att kontrolleras på flygplatserna. Övervakningskamerorna blir fler och fler. RFID har blivit små sandkorn som lätt kan planteras in under huden. Till att börja med kan man ju testa metoden på dementa som går vilse HÄR I SVERIGE har mordet på Anna Lindh kommit i säkerhetsdebattens fokus. Även här används ett hemskt brott som argument för verktyg som också kan användas till att fånga småbovar. I Danmark finns också förslag om att utvidga DNA-registret. Där vill man hämta data från biobankerna, men de bygger på samtycke som kan återkallas. Så nu tar oroliga danskar ut sina prov från blodbanken och förstör dem. ETT LITET LJUS i höstmörkret kommer från EU-kommissionen som tar upp konflikten mellan integritet och säkerhet i en ny rapport: Security and Privacy for the Citizen in the Post-September 11 Digital Age*). Rapporten belyser tre områden där ny teknik skapar integritetsrisker: Identifiering (en stor del av det här numret handlar om det), positionering (man kan till exempel se var du är om du har mobiltelefon) och smarta hem (din kommunikation med allt fler datoriserade prylar läcker ut så att utomstående kan kartlägga ditt liv). SLUTSATSEN är att framtidens teknik kan komma att sudda ut gränsen mellan privat och offentligt. Rekommendationen till beslutsfattarna är att de ska begränsa säkerhetsåtgärder som medför integritetsintrång både i tid och omfång. Påverkan av den nya vardagstekniken ska också begränsas, och medicinen heter tekniska lösningar. Inte mycket till motstånd alltså, men alltid en början. Leif Stenström DATAINSPEKTIONENS INFORMATIONSCHEF *) Rapporten kan hämtas på www.jrc.es (JRC är EU-kommissionens Joint Research Centre) NÄSTA NUMMER KOMMER I DECEMBER.