GrUU 7/996 rd- RP 9/996 rd GRUNDLAGSUTSKOTTET Utlåtande 7996 rd Regeringens proposition 9/996 rd Till Ekonomiutskottet När riksdagen den 9 mars 996 remitterade regeringens proposition 9996 rd med förslag till lag om ändring av myntlagen till ekonomiutskottet för beredning, bestämde den samtidigt att grundlagsutskottet skall avge utlåtande i saken till ekonomiutskottet. Utskottet har hört lagstiftningsdirektören Pekka Laajanen vid finansministeriet, lagstiftningsrådet Veli-Pekka Viijanen vid justitieministeriet, vicehäradshövdingen Heikki T. Hämäläinen och juristen Maritta Vehmas vid Finlands Bank, professorn Mikael Hiden, professorn Antero Jyränki, utskottsrådet Niilo Jääskinen,juris doktorn Ora Meres-Wuori, professorn Ilkka Saraviita och biträdande professorn Martin Scheinin. Vidare har utskottet fått ett skriftligt utlåtande av professorn Kaarlo Tuori. Utlåtandet ingår som bilaga till utskottshandlingarna. Grundlagsutskottet har behandlat frågan ur statsförfattningsrättslig synvinkel och anför vördsamt följande. Regeringens proposition Regeringen föreslår en ändring av myntlagen som skall ge Finland behövlig beredskap i lagstiftningshänseende att gå med i växelkursmekanismen (ERM) inom Europeiska monetära systemet (EMS) eller något annat växelkurssystem när det anses att det finns förutsättningar för att låsa markens kurs. Enligt förslaget skall beslut om markens externa värde fattas av statsrådet på framställning av Finlands Bank. Riksdagens bankfullmäktige skall göra framställningen till statsrådet på förslag av direktionen för Finlands Bank. På framställning av Finlands Bank kan statsrådet ge finansministeriet fullmakt att besluta om ändringar av markens externa värde inom ramen för ERM. Den föreslagna lagen avses träda i kraft så snart som möjligt sedan den har blivit antagen och stadfåst. I motiveringen till lagstiftningsordningen granskas lagförslaget med tanke på 72 regeringsformen och den tolkning som grundlagsutskottet anför om paragrafen i sitt betänkande 7 l 990 rd. Enligt propositionen är det inte fråga om ett överstatligt beslutsfattande när det gäller växelkursändringar inom ramen för ERM. Vidare granskas fullmaktsproceduren med hänsyn till 40 regeringsformen. Regeringen anser att den föreslagna lagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Den anser det dock tillrådligt att utlåtande om lagstiftningsordningen begärs av grundlags utskottet. Utskottets ställningstaganden En statsförfattningsrättslig bedömning Propositionen är konstitutionellt sett viktig av tre orsaker. Den föreslagna lagen måste bedömas med tanke på 72 regeringsformen, enligt vilken det "genom lag stadgas hur markens externa värde skall bestämmas". Avsikten är att det utifrån den aktuella lagen vid behov skall kunna fattas beslut om att koppla upp Finland till växelkursmekanismen (ERM) inom Europeiska monetära systemet (EMS). Därför måste ett beslut som detta granskas ur konstitutionell synvinkel. Om Finland går med i växelkurssystemet måste vi iaktta en bestämmelse om att statsrådet kan bemyndiga finansministeriet att fatta beslut om växelkursändringar inom ramen för systemet och om ändringar inom gränserna for variationsområdet. Detta fullmaktsstadgande måste bedömas med tanke på 40 2 mom. regeringsformen. Den nationella beslutsprocessen I 72 regeringsformen ställs enligt regeringens proposition (RP 262990 r d, s. 6) som villkor att det skall stadgas genom lag hur markens externa värde bestäms, t.ex. om behörighetsfördelningen mellan riksdagen, Finlands Bank och statsrådet samt om de centrala förfarandena vid 26046
2 beslut om markens externa värde. Grundlagsutskottet (GrUB 7/990 rd) preciserade denna punkt genom att framhålla att paragrafen inte gäller situationer då övernationella organ skall besluta om markens externa värde. Sådana situationer skulle enligt utskottet bedömas åtminstone med tanke på l och 2 regeringsformen. Vidare påpekade utskottet (GrUU 7/992 rd) att det ur paragrafen inte kan härledas några krav t.ex. på hurdan behörighetsfördelningen mellan olika organ skall vara vid beslut om markens externa värde. Med hänsyn till lydelsen i 72 regeringsformen och ovan anförda ställningstaganden till tolkningen beror det helt klart på lagstiftarens prövning hur beslut om markens växelkurs kommer att fattas. Den föreslagna lagen stadgar tillräckligt utförligt om den nationella proceduren på denna punkt och därmed ligger förslaget i linje med 72 regeringsformen. Riksdagens bankfullmäktige har en sådan ställning i beslutsprocessen som stämmer överens med 73 regeringsformen och 83 riksdagsordningen. Enligt föreslagna 4 3 mom. kan statsrådet befullmäktiga finansministeriet att besluta om kursjusteringar och ändringar av gränserna för variationsområdet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism. Detta fullmaktsstadgande måste bedömas med tanke på 40 2 mom. regeringsformen, som gäller utövning av den makt som hör till statsrådet. A v de ärenden som enligt detta lagrum skall beslutas av statsrådet eller något ministerium avgörs "vittsyftande och principiellt viktiga ärenden samt sådana andra ärenden vars betydelse kräver det" vid allmänt sammanträde. Beslut om markens växelkurs är en så vittsyftande och principiellt viktig fråga att den föreslagna fullmakten i all sin öppenhet är betänklig med tanke på konstitutionen. Avsikten med propositionen är att ett ministerium skall kunna bemyndigas från fall till fall, närmast för ett visst veckoslut och för behandling enligt ERM under detta veckoslut. Vidare skall fullmakten i sak vara begränsad till exempelvis en kursjustering av en viss storlek. Enligt denna tolkning är bemyndigandet oklanderligt med tanke på 40 2 mom. regeringsformen. Utskottet anser att stadgandets lydelse nödvändigt bör preciseras i detta syfte. Uttrycket kunde även annars göras smidigare. Momentet kunde lyda till exempel som följer: "Statsrådet kan på framställning av Finlands Bank i enskildafall och på bestämda villkor befullmäktiga finansministeriet att besluta om kursjusteringar och ändringar av gränserna för variationsområdet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism." Utskottet framhåller att relationen mellan ett beslut vid statsrådets allmänna sammanträde och en framställning av Finlands Bank när det gäller ett fullmaktsbeslut enligt 4 3 mom. bestäms utifrån 5. Därför bör Finlands Bank redan i sin framställning tidsmässigt och i sak avgränsa bemyndigandet av finansministeriet. Införandet av växelkurssystemet Europeiska monetära systemet bygger på en resolution av Europeiska rådet om upprättande av EMS (5.2.978) och ett avtal mellan centralbankerna i medlemsstaterna om principerna för EMS (3.3.979), som upprättats utifrån denna resolution. Det kan nämnas att Frankrikes författningsråd direkt (29.2.978) framhöll att Europeiska rådets EMS-resolution innebar en politisk förklaring och att den med hänsyn till Frankrikes konstitution således inte kunde ses som ett internationellt fördrag med självständiga rättsliga verkningar. EMS består av den europeiska monetära enheten ecu, EMS växelkursmekanism samt ett antal finansiella mekanismer och kreditarrangemang. EMS-resolutionen och EMS-avtalet gör en klar skillnad mellan deltagande i EMS och i ERM. En medlemsstat som har gått med i EMS kan låta bli att vara med i ERM, men å andra sidan kan en stat inte gå mediermutan att vara med i EMS. ED-medlemskap innebär inte någon formell förpliktelse att gå med i EMS. Centralbankerna i samtliga medlemsstater har undertecknat EMSavtalet, t.ex. Grekland över 4 år, Spanien 6 månader och Portugal knappa 2 år efter det de blev medlemmar. Finlands Bank tillträdde EMSavtalet i början av 995. EMS-resolutionstexten utgår från att alla medlemsstater inte är med i växelkurssystemet. Grekland, Sverige och Finland har inte gått med i ERM. Storbritannien och Italien lösgjorde sig genom ensidiga meddelanden från växelkurssystemet i september 992; däremot gick Storbritannien med i ERM i oktober 990. Spaniens och Portugals valutor införlivades i systemet 2 och 4,5 år efter det länderna gick med i EMS. EMS och ERM ligger bakom bestämmelserna om den ekonomiska och monetära unionen EMU i RomfördrageL I artikel 3 a fastställs att gemenskapen har som mål att införa en gemensam valuta och bedriva en gemensam penning-
3 och valutapolitik. Utifrån artikel 5 skall medlemsstaterna dels underlätta att gemenskapens uppgifter fullgörs, dels avstå från varje åtgärd som kan äventyra att fördragets mål uppnås. I artikel l 09 j anges som konvergenskriterium för tredje steget av EMU "ett iakttagande av det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism under minst två år utan devalvering i förhållande till någon annan medlemsstats valuta". Lydelsen i protokoll nr 6 om konvergenskriterier (artikel 3) förefaller till denna del att avse deltagande i växelkursmekanismen. Det har dock på goda grunder framförts olika tolkningar av saken och även själva växelkursmekanismen har fungerat på ett annat sätt än vad som tänktes då protokollet upprättades. För bedömningen av behandlingsordningen för det föreliggande lagförslaget spelar denna tolkbarhet dock ingen roll. Väsentligt är däremot att en medlemsstat utifrån Europeiska rådets EMS-resolution och centralbankernas EMS-avtal kan låta bli att gå med i ERM. Bestämmelserna om EMU i grundfördraget betyder inte att en medlemsstat i denna typ av fråga, som faller inom dess nationella behörighet, har någon juridisk förpliktelse att gå med i ERM, som står utanför gemenskapsrätten. Behandlingsordningen för lagförslaget bestäms således utifrån hur verkningarna av ett deltagande i ERM bör bedömas med tanke på våra grundlagar. Vad gäller konsekvenserna av ett deltagande i ERM är det i konstitutionellt avseende viktigt att markens centralkurs inom systemet justeras i förhållande till ecu, vilket betyder att bilaterala centralkurser mellan valutorna fastställs också i förhållande till valutorna i alla andra länder som är med i ERM. De bilaterala centralkurserna bör hållas stabila inom överenskomna fluktuationsmarginaler. Enligt EMS-resolutionen slås centralkurserna fast i ett gemensamt förfarande där alla ERM -stater och kommissionen är med. En central fråga med tanke på statsförfattningen är om ett deltagande i ERM innebär att beslut om markens växelkurs hör till ett övernationellt organ eller inte eller om mekanismen av någon annan orsak står i strid med l och 2 om suveränitet i regeringsformen. Beslut om deltagande i ERM fattas av statsrådet på framställning av Finlands Bank utifrån 4 l mom. myntlagen. Lagförslaget innebär att detta beslut, som uppenbarligen fattas vid statsrådets allmänna sammanträde när valutamarknaden redan har stängts för veckoslutet, anger vii- ken ståndpunkten är till Finlands förslag till centralkurs för marken i förhållande till ecu och ger finansministern fullmakt att lägga fram en begäran om anslutning. I praktiken har centralkursen för de valutor som knutits till ERM fastställts i stort sett utifrån marknadssituationen i anslutningsögonblicket, även om en viss flexibilitet på denna punkt förekommit. Anslutningsförfarandet inleds på ERM-nivå i och med att finansministern framställer begäran. Betydelsen a v att begäran hålls hemlig har understrukits i flera sammanhang. I praktiken uppstod det problem sedan de portugisiska myndigheterna hade offentliggjort den föreslagna centralkursen redan innan landet ansökte om att få knyta sin valuta till ERM. Utskottet uppmärksammar därför frågan om de nuvarande bestämmelserna i 5 myntlagen är tillräckliga i detta hänseende eller inte. Begäran ställs till finansministrarna i ERMstaterna, den behöriga kommissionären, ordföranden för den monetära kommitten och ordföranden för Europeiska monetära institutet. Finansministerns begäran bör innehålla ett förslag med behövliga motiveringar till centralkurs för marken i förhållande till ecu. ERM-staternas finansministrar och centralbankscheferna fattar enhälliga beslut om centralkursen och de bilaterala paritetskurserna utifrån beredning i monetära kommitten. I princip är det möjligt att fatta beslut redan i den monetära kommitten, om det till exempel visar sig att saken inte bereder några problem och inte är så viktig att den måste behandlas av ministrar och centralbankschefer vid ett gemensamt möte. I praktiken äger förfarandet i så fall rum under veckoslutet genast efter att statsrådet fattat sitt beslut. Om enhällighet uppnås meddelar ministrarna och centralbankscheferna sitt beslut i en kommunike, som anger markens centralkurs i förhållande till ecu och de bilaterala paritetskurserna samt en uppmaning till centralbankerna att offentliggöra kurserna och interventionsgränserna innan marknaderna öppnas. Efter att en korumunike har upprättats och innan marknaderna öppnas fattas dessutom ett nationellt beslut om markens externa värde i enlighet med 4 l m om. myntlagen. Detta beslut, som fattas vid statsrådets allmänna sammanträde, skall offentliggöras i Finlands författningssamling. Förhandlingsförfarandet är detsamma om en EMR-stat vill ändra sin växelkurs eller en ny stat uppger sitt intresse för att gå med i ERM. För-
4 handlingar förs i den monetära kommitten eller mellan ministrarna och centralbankscheferna. Med stöd av föreslagna 4 3 mo m. kan statsrådet på framställning av Finlands Bank med vissa tidsmässiga och sakliga begränsningar befullmäktiga finansministeriet att besluta om kursjusteringar enligt ERM:s växelkursmekanism. Det beslut om kursjusteringar som skall offentliggöras i författningssamlingen fattas då av finansministeriet Enligt en konstitutionell bedömning går ERM ut på att de nationella beslutet om markens växelkurs de facto knyts till det valutapolitiska samarbetet mellan ERM -staterna. Detta betyder i sin tur att behövlig enhällighet enligt ERM måste uppnås. Enhällighetskravet gäller såväl markens centralkurs i förhållande till ecu som de bila ter a la paritetskurser gentemot valutorna i övriga ERM-stater, som fastställs på grund av detta. ERM innebär en inskränkning för de nationella beslutsfattarna. Det oaktat har statsrådet eller med dess bemyndigande finansministeriet kvar befogenheten att fatta beslut om markens växelkurs. En enhällig syn som uppnåtts inom ERMsamarbetet utgör inte ett beslut om markens växelkurs. Inte förrän en finländsk myndighet efter ERM-fasen har fattat ett beslut har markens externa värde blivit fastslaget på ett juridisk betydelsefullt sätt. Inskränkningen i det nationella beslutsfattandet på grund av ERM.är såtillvida betydelsefull att Finland inte självständigt kan fatta beslut om växelkursen för sin valuta. Å andra sidan har staternas självständiga rörelsefrihet beträffande värdet av sin valuta numera även annars begränsats i väsentlig grad. Finland binds till exempel av artikel 09m i EG-grundfördraget, som förut- sätter att varje medlemsstat skall behandla sin valutapolitik som en fråga av gemensamt intresse. Enhällighetskravet proportionerar betydelsen av den inskränkning i beslutsfattandet som en medgång i ERM ger upphov till. I kombination med att staten har en verklig möjlighet att lösgöra sig från ERM minskar detta krav enligt utskottets sätt att se väsentligt även inskränkningens faktiska betydelse. På grund av dessa omständigheter och då de finländska myndigheterna i vilket fall som helst i sista hand har kvar befogenheten att fatta beslut om markens växelkurs anser utskottet att frågan om anslutning till ERM inte innebär att beslutsbefogenheter förs över på en övernationell institution eller att anslutningen annars heller står i strid med stadgandena om Finlands suveränitet i l och 2 regeringsformen. Föreslagna 4 l mom. är såtillvida öppet att det inte på något sätt inskränker statsrådets och Finlands Banks beslutanderätt. Utskottet påpekar att det enligt grundlagen inte är möjligt att genom ett beslut av statsrådet låta markens externa värde bestämmas utifrån något sådant system där en övernationell institution har den beslutande makten. Med stöd av det ovan sagda anför grundlagsutskottet vördsamt att lagförslaget kan behandlas i den ordning som föreskrivs i 66 riksdagsordningen förutsatt att utskottets konstitutionella anmärkning om 4 3 mo m. blir behörigen beaktad. Helsingfors den 9 aprill996 I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Ville ltälä /saml, vice ordföranden J o hannes Koskinen /sd, medlemmarna Gunnar Jansson /sv, Ulla Juurola /sd, Marjut Kaarilahti /saml, Juha Korkeaoja /cent, Heikki Koskinen /saml, Johannes Leppänen /cent, Paavo Nikula /gröna, Riitta Prusti /sd, Veijo Puhjo /vgr, J orma Rantanen /sd och Maija-Liisa Veteläinen /cent samt suppleanterna Toimi Kankaanniemi /fkf, Valto Koski /sd, Pekka Kuosmanen /saml (delvis) och Outi Ojala /vänst.
Jag håller med utskottet om att den springande punkten med tanke på statsförfattningen är om anslutningen till ERM innebär att besluten om markens externa värde överförs på en övernationell institution eller om anslutningen av någon annan orsak strider mot l och 2 regeringsformen som slår fast vår suveränitet. I motsats till utskottsmajoriteten anser jag emellertid att om Finland går med i ERM kringskärs vår suveränitet då beslut om finska markens värde fattas på ett sätt som står i strid med l och 2 regeringsformen. A v görande med tanke på statsförfattningen är att Finland som medlem i ERM inte kan ändra markens externa värde utan alla ERM-staters samtycke. Denna begränsning har inte ansetts ha Helsingfors den 9 april 996 Avvikande åsikter I Juha Korkeaoja /cent alltför stor vikt eftersom Finland ensidigt skulle kunna gå ut ur ERM. Då man bedömer de konstitutionella konsekvenserna av att landet i detta avseende avstår från suveränitet kan alltför stor vikt inte tillmätas det faktum att det är möjligt att träda ut ur systemet. För det andra kommer skyldigheterna i artikel 09 i Maastrichtfördraget att accentueras för dem som är med i ERM, i synnerhet de små länderna, vilket innebär att möjligheten till utträde de facto är teoretisk, om de övriga ERM-länderna inte godkänner utträdet. Med stöd av det ovan sagda anser jag att lagförslaget bör behandlas i den ordning 67 riksdagsordningen stadgar. 5 II Syftet med den aktuella ändringen av myntlagen är att Finland i lagstiftningshänseende skall ha beredskap att delta i växelkursmekanismen (EMR) inom Europeiska monetära systemet (EMS) eller något annat växelkurssystem när det anses finnas förutsättningar att låsa markens kurs. Ur statsförfattningsrättslig synvinkel har beslutsprocessen inom ERM för ändring av valutakursen lett till ett problempenetrerande resonemang kring frågan om beslutsfattandet inom ERM för Finlands vidkommande enbart vore nationellt eller om det till följd av inflytande från de andra medlemsstaterna är internationellt. I det senare fallet är inträdet i ERM ett statsfördrag och hör därmed till Finlands presidents kompetens. statsförfattningsrättslig betydelse har också om Finland kan gå ut ur ERM och vem som bestämmer om markens externa värde, statsrådet eller finansministeriet Rätten att vid ett medlemskap i ERM bestämma om markens yttre värde har tolkats som en nationell angelägenhet med hänvisning enbart till det tekniska utförandet vid beslutsprocessen. Med tanke på lagstiftningsordningen är det emel- lertid nödvändigt att inte bara ta fasta på det tekniska utförandet utan också på de övriga medlemsstaternas inflytande på det egentliga beslutsfattandet. Inom ERM ändras markens externa värde genom ett avtal som alla medlemsstater ställer sig bakom och vars innehåll Finland i praktiken inte längre har något att säga till om. Härvid har det på synnerligen goda grunder ansetts att beslutet inte enbart faller under nationell beslutanderätt utan också har inslag av internationell påverkan. Helt i harmoni med den kommande statsförfattningsreformen går lagförslaget ut på att flytta över anslutningen till ERM från presidentens befogenhetsområde till statsrådet. Denna befogenhetsöverföring kräver uttryckligen att lagförslaget behandlas enligt 67 riksdagsordningen, i synnerhet som det i 4 l m om. inte står något skrivet om möjligheterna att gå med i ERM utan endast om möjligheten att besluta om enskilda kurs justeringar. I grundlagsutskottets utlåtande sägs att det faktiskt är möjligt att gå ut ur ERM. Med tanke på Finlands reella suveränitet kan dock konstateras att i och med att Finland stigit på Eurotåget har landet inga verkliga möjligheter att utträda.
6 A v de ärenden som enligt lag eller förordning skall beslutas av statsrådet eller ett ministerium avgörs enligt 40 2 mom. regeringsformen vid allmänt sammanträde "vittsyftande och principiellt viktiga ärenden samt sådana andra ärenden vars betydelse kräver det". Lagförslaget ger emellertid finansministeriet rätt att besluta om markens externa kurs. Trots att grundlagsutskottet har begränsat fullmakten till "enskilda fall och på bestämda villkor" står ståndpunkten i utlåtandet fast att fullmakten ur statsförfattningssynvinkel är betänklig. Några tekniska argument står inte heller att uppbringa för fullmakten. Finland är ju det ledande landet inom telekommunikationsteknik i Europa. Fullmakten innebär att en i regeringsformen nämnd statsrådsbefogenhet överförs och bör därför behandlas enligt 67 riksdagsordningen. Helsingfors den 9 aprill996 Veijo Puhjo /vgr III Grundlagsutskottets majoritet anser i sitt utlåtande till ekonomiutskottet om regeringens proposition 9/996 rd med förslag tilllag om ändring av myntlagen att lagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Lagändringen syftar till att Finland i lagstiftningshänseende skall ha beredskap att i sinom tid, kanhända i en mycket snar framtid, delta i växelkursmekanismen (ERM) inom Europeiska monetära systemet (EMS). Det är fråga om ett mycket viktigt beslut. Jag konstaterar att då lagstiftningsordningen för myntlagen dryftas bör frågeformuleringen främst ta fasta på om beslutanderätten vid en eventuell anslutning till ERM fråntas de nationella institutionerna till förmån för institutioner utomlands och vilken ställning Finland har då beslut fattas om finska markens externa värde. På denna punkt hänvisar jag till l och 2 regeringsformen. Också grundlagsutskottets majoritet erkänner i sitt utlåtande att "ERM innebär en inskränkning för de nationella beslutsfattarna". Denna begränsning innebär att en del av vår faktiska beslutanderätt inte längre tillhör våra nationella beslutsfattare, dvs. att vår nationella suveränitet kringskärs. Den beslutanderätt vi går miste om då vi ansluter oss till ERM kan till omfattningen vara liten, men en begränsning av den nationella beslutanderätten, hur liten den än må vara, inskränker entydigt landets nationella suveränitet. Det här är av central betydelse då lagstiftningsordningen för lagen bestäms. Då beslut fattas i ERM om finska markens externa värde är Finland med. Besluten skall vara enhälliga. Kr<l;yet på enhällighet är emellertid inte absolut. A ven i propositionsmotiveringen konstateras att enligt artikel l 09 m i fördraget om upprättandet av EU "skall varje medlemsstat behandla sin valutapolitik som en fråga av gemensamt intresse". Samtidigt som Finland godkände ED-medlemskapet utan förbehåll godkände landet också fördraget om upprättandet av EG. Av detta följer att Finland på grund av utfåstelsen inte kan fålla ett beslut som kräver enhällighet, om beslutet är förenligt med EU :s gemensamma intresse. Detta omkullkastar de facto motiveringen att kravet på enhällighet kompenserar förlusten av nationell suveränitet. Suveräniteten kringskärs alltså både i teorin och i praktiken. En ändring av myntlagen i den ordning som gäller för stiftande av vanlig lag motiveras också med att det är möjligt att träda ut ur ERM. Trots utträde eller hot om utträde kvarstår faktum att ett anslutningsbeslut innebär kringskuren nationell suveränitet. Sannolikt går det också bara en gång att utträda ur ERM. Också på denna punkt är det centrala alltså att Finlands nationella suveränitet kringskärs om Finland går med i ERM. Om myntlagen ändras med de preciseringar som grundlagsutskottet föreslagit blir resultatet att våra nationella beslutsfattare fråntas sin beslutanderätt i en fråga om är av ytterst stor vikt för Finland. Därför anser jag med hänvisning till l och 2 regeringsformen att lagförslaget inte kan behandlas i den ordning 66 riksdagsordningen stadgar.
7 På grundval av det ovan sagda hade grundlagsutskottet bort vördsamt anföra att lagförslaget bör behandlas i den ordning 67 riksdagsordningen föreskriver. Helsingfors den 9 aprill996 Toimi Kankaanniemi /fkf