FRÅN STUGMÖTE TILL KATEDRAL

FRÅN STUGMÖTE TILL KATEDRAL Från att hemmet var den naturliga samlingsplatsen för de första generationernas kristna, blev efter några hundra år av den kristna historien, praktfulla tempelliknande kyrkor ideal. - Vilka bakomliggande orsaker fanns för förändringen? - På vilket sätt kom möteslokalens form också att förändra gudstjänstens väsen? - Hur såg de första kyrkorna ut? 8 Form & funktion Att kyrkbyggnader utformas olika beroende på mötesstilen, är ett faktum som egentligen inte är så märkligt. I orientaliska (ortodoxa) kyrkor är liturgin delvis hemlig och utförs därför bakom en vägg (ikonostas). Kyrkorummet är anpassat för processioner. I katolska kyrkor är altaret i centrum på grund av mässans fokusering av offer. Lutherska kyrkor är utformade med talarstolen i fonden därför att Ordet framhålls. 300-talet efter att Kristendomen blivit accepterad av Rom. Stugmöten I Sverige förekom stugmöten åtminstone så sent som på 1960-talet. I gamla Sovjet var de underjordiska församlingarna hänvisade till skogen på sommarhalvåret och privata bostäder under den kalla årstiden. Hemmet är ur urkristen synvinkel den naturliga miljön för sammankomster. Det var ett arv från judarna. I Många frikyrkor har breda podier för att rymma sångkörer därför att sången och musiken har en framskjuten plats i frikyrklig tradition. Senare tids mer konsertliknande mötesformer domineras av stora högtalaranläggningar och mikrofonstativ. Talaren har trådlös mikrofon för att kunna vandra omkring fritt. En kort historisk översikt gör det alltså tydligt att det råder ett samband mellan möteslokalens form och mötets karaktär. Man kan till och med hävda att kyrkans utseende till stora delar speglar kristendomsförståelsen och teologin. De tidigaste kristna samlingsplatserna Länge ansåg kyrkohistoriker att kyrkans liturgi, så som man känner den från trehundratalet, går tillbaka på den äldsta församlingen. Så menar fortfarande exempelvis den Syrisk- Ortodoxa Kyrkan. De hävdar att deras liturgi togs över från Jakob, Herrens broder. Sedan 1700-talet har utgångspunkten bland historiker varit att den kristna basilikan med sin form och funktion har sitt ursprung i den första kristna generationen. Basilikan är en rektangular tre eller femskeppig långhusbyggnad (med pelare som bär upp taket) vars mittdel bryter igenom taket. Från fönsterrader i taket släpps ljuset in. Nu vet historiker bättre. Liturgin som kännetecknar de bysantinska kyrkorna utformades på 400-talet. Och som kristen kyrka förekommer basilikan först under Interiör från privathus i Dura Europos som byggdes om till kristet kapell. Dura Europos ligger i Syriska öknen vid Eufrat. många fall var synagogan under Jesu och apostlarnas tid vardagsrummet eller möjligen ett allaktivitetshus i byn. Det dröjde århundraden innan synagogan blev en sakral byggnad. Det sker parallellet med att kyrkan för kristna också betraktades som heligt rum. Husförsamlingen Många texter i Nya testamentet förutsätter hemmet som platsen för kristna sammankomsten. I äldre historieforskning sågs husförsamlingarna som ett utslag av dels de kristnas låga ställning i samhället,

9 dels av en förföljelsesituation som tvingade kristna till en skuggtillvaro. Arkeologiska fynd av tidiga kristna samlingsplatser tecknar idag en annan bild. Föreställningen att katakomberna (underjordiska gravgångar) i Rom skulle vara ett förstadium till Herrens Måltid, precis som man gjorde i Jerusalem. (1 Kor 11:17f) Det är i den atmosfären som den kristna gudstjänsten hålls, där var och en uppmanas att bidra med den andliga utrustning han fått. Har man bilden av vardagsrummet med matbordet i mitten i sinnet, får texter som 1Kor 14:26 en naturlig förklaring.... när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning. Eftersom trångboddheten under antiken var påtaglig, är det inte fråga om att församlingen ambulerade från den ena församlingsmedlemmens hem till den andra. Små hyreslägenheter i storstädernas höghus gav helt enkelt inte utrymme åt kristna samlingar. Från kapellet i Dura Europos. Fönster in i rummet som gjorts om till kristen samlingssal. senare kristen liturgi och kyrkorum kan numera helt avvisas. Katakomberna användes förmodligen aldrig av kristna som gudstjänstlokal. Det historiker kommer fram till är att husförsamlingen var den modell med vilken den kristna rörelsen spreds ut över det romerska imperiet. Till sin sociala funktion uppvisar husförsamlingen likheter både med antikens kollegier, filosofiska klubbar, judiska synagogan och antikens storhushåll. (I) HUSFÖRSAMLINGAR Lukas berättar att församlingen i Jerusalem samlades dels på tempelplatsen dels i hemmen. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. Apg 2: 46 Tempelområdet var stort nog att rymma 400 000 besökare. Så där rymdes hela församlingen samtidigt. I Jerusalem fanns under den här tiden enligt vissa uppgifter 480 synagogor. Troligen var många av dem förlagda till hem. Den principen fortsatte de troende tillämpa. Hemmet är platsen som Paulus beskriver i exempelvis 1 Korintierbrevet när han behandlar de andliga gåvorna och tjänsterna. Församlingen är samlad kring matbordet för att tillsammans äta agapemåltiden och fira I Rom hunde hyreshusen (insulae) ha både sex och sju våningar. Gatan var för många vardagsrummet på grund av trångboddheten. I byar på landet kunde familjer på 12 personer trängas i enrumshus. När det gäller de förmögnas bostäder var komforten en annan. Överklassen hade stora hus, blomsterträdgårdar, privata bad och stora ytor att röra sig på. Den typiska villan hade innergård omgiven av rum (atriumhus). Det är i sådana hus som de första kristna samlades. Eftersom måltiden spelade så framskjuten roll i sammankomsten, är det roligt att sammankomsten var i matrummet (triclinium). Ibland var matsalen öppen mot en innergård med soltak som hölls uppe av pelare (portico). Matsalen var ofta det största utrymmet i huset. Man menar att mellan 50-100 personer kunde delta i sådana sammankomster. Att det var de rika i församlingarna som upplät sina hus framgår av Nya testamentet. Det är känneteckande att husförsamlingarna benämns efter ägarna. Församlingens som möts i Aquilas och Priscas hus (1 Kor 16:19), Gaius hus (Rom 16:23) och Filologos och Julias hus (Rom 16:15). En effekt av att överklassen i församlingen upplät sina hem, var att samhällets sociala barriären bröts i församlingen. Fattiga och rika möttes, de av hög social rang prisade Gud med de utan börd. Det var inga s.k. nischförsamlingar. Modell från synagogan Synagogan var modell för den kristna sammankomsten. Som sagt, hölls troligen synagogans möten ofta i privata hem. Av de få arkeologiska utgrävningar av synagogor från

10 Jesu tid som är kända, framgår att mötesdeltagarna satt utefter väggarna med ansiktena vända mot varandra. Formen hämtades från hemmet där man var vana att mötas ansikte mot ansikte. Denna form på synagoga - med bänkar utefter väggarna - är bevarad i den orientaliska grenen av judendomen. Man talar ibland om orineten som gemenskapsorienterad. Relationer till människor är viktigare än ide er. Fortfarande är det så man umgås i Mellanöstern. Om man inbjuds till ett hem sitter man i soffor - eller ibland på golvet - utefter de fyra väggarna med ansiktena mot varandra. Detta var karaktären på de första kristnas sammankomster: Miljön var hemmet där gemenskapen kretsade kring bordet med måltid och där den andliga substansen var ordet och bönen. Atmosfären präglades av Andens närvaro manifesterad genom andliga gåvor allt i klätt i en övernaturlig glädje. (II) KRISTNA KAPELL När de kristna församlingarna så småningom skaffade sig speciella byggnader med permanenta samlingssalar, indikerar det både numerär och ekonomisk tillväxt, liksom visst socialt erkännande. Begreppet kyrka kommer av ett grekiskt ord (kyriakos) som betyder det som tillhör Herren. Det tidigaste arkeologiska fyndet av kristen kyrka - en s.k. Domus Ecclesia som snarast kan beskrivas som ett kapell - är staden Dura Europos i östra Syrien. I Dura Europos grävde arkeologer år 1931 fram en kristen samlingsplats som inretts i ett bostadshus. Omkring år 246 e.kr. kan man konstatera att huset genomgått en total renovering och från att ha varit ett bostadshus förvandlades huset till en kristen samlingsplats. I och med detta upphörde huset av allt att döma att vara bostad. Religionsfrihet Den hellenistiska kulturen var öppen och tillät i stor utsträckning olika religiösa grupper. Man kunde även ha sina egna byggnader att samlas i. Detta gällde i synnerhet för städerna. Att privata bostäder förvandlades till religiösa samlingsplatser var inget ovanligt. Både judar, kristna och olika typer av hemliga sällskap skaffade sig med tiden egna byggnader. Detta skedde heller inte underjordiskt. Renovering av bostadshuset i Dura Europos kunde inte ha skett utan omgivningens vetskap. Möjligheten för kristna att tillägna sig egendom, vittnar om både ekonomiska resurser i församlingen och visst slag av accepterande från myndigheternas sida. Plan över privatbostaden i Dura Europos som byggts om till kristen samlingsplats omkring år 250 e Kr. Finansieringen av kapellen baserades troligen på enskilda rika donatorer, s.k. patroner. Så fann man ofta ekonomiska medel till byggnader under antiken. Exempel på det finns i Nya testamentet. En romersk officer i Kafarnaum hjälpte till med stadens synagoga (Lk 7:5). Cornelius gav pengar till judarna i Caesarea. (Apg 10:2) Donatorers medel menar historiker är förklaringen till att kristna församlingar kunde köpa egendomar, som i sin tur var förutsättningen för övergången från husförsamling till domus ecclesia. Till kapell behövdes tomtmark och hus som i sin tur krävde en hel del kapital. (III) KYRKOR Det råder ett samband mellan gudstjänstlokalen, teologin och mötesformen. Det är ganska tydligt. I Korint firade man gudstjänst efter modell från synagogan. Matrummet var samlingssal och närheten till köket naturlig. Uppenbarligen satt man vända mot varandra i den informella atmosfär som hemmet utgjorde. På så sätt stimulerades alla att aktivt ta del i mötet och bruka sina gåvor som Anden manade. (1Kor 11:20-22, 14:26) Någon gång under 200-talet introducerades bänkrader i kristna sammankomster. Församlingens medlemmar blev då vända från varandra, inordnade i rader mot den eller de som medverkade i mötet. Det spontana mötet får alltmer formell karaktär. Mötets form blir alltmer betydelsefull och kallas för gudstjänst. Det folkliga deltagandet får ge vika för gudstjänster som regisserades av experter. Uppdelningen mellan präster

11 samlingssalens utformning är påtagligt. Inte bara själva mötesplatsen och teologin förändrades över tiden, också själva sammankomstens karaktär och väsen bytte skepnad. 300-talets kristna liturgier kan inte härledas ur de urkristna stugmötena. Tiden då Andens karismatiska manifestationer kännetecknade mötena var över. De urkristna, fria mötesformerna hamnar i historiens dunkel. Första kyrksalen (aula ecclesiae). San Crisogono i Rom från 310 e Kr. och lekmän - församling och officianter - befästes allt mer. Stora kyrkobyggnader - Aula Ecclesia - som rymmer hundratals mötesbesökare byggs mot slutet av 200-talet. Det kan man belägga arkeologiskt. Det är fråga om samlingssalar som svarar på behovet av ett snabbt växande antal kristna. De utgör en tredje fas i kyrkobyggnadens historia. Så här långt i kristendomens historia varit församlingarnas behov det som styrde gudstjänstrummets utformning. Annorlunda blev det när basilikan introducerades. När Kristendomen sammanföll med staten, låg det i statens intresse att manifestera den religion som den favoriserade. Basilikan fick genom temlpelliknande kyrkbyggnader, funktionen att ge prestige åt Kyrkan i statens tjänst. (IV) KATEDRALER Idén om kyrkan som ett heligt rum anammades fullt ut med basilikakyrkan. Ännu under andra århundradet Församlingens ledarskap återfanns under den här tiden, på ett upphöjt podium längst fram i kyrksalen. Det svarar mot separationen mellan prästerskap och lekfolk, en separation som man redan teologiskt motiverat och genomfört. När det gäller mötesformen utvecklas flera skilda liturgiska kyrkoordningar. (En tidig kyrkoordning är den från Rom som tillskrivs den Hippolytos som föddes omkring år 170 e Kr.) Ny ämbetssyn Mot slutet av 200-talet hade på många håll den kristna gudstjänsten sedan länge förlorat hemmets prägel. Behov av tillgång till kök var borta eftersom agapemåltidens tid var överspelad. Nattvardsfirandet hade också teologiskt fått karaktär av offer varför man i kyrkan introducerat ett altare. Som konsekvens av synen på nattvarden som offer, växte behovet av präster som kunde utföra offerhandlingarna. Det påskyndade framväxandet av ett prästerskap och prästens ämbete. Förebild för denna utveckling är givetvis den omgivande hedniska kulturen. Men Kyrkan tog också upp judiska rötter i form av liturgiska moment hämtade från Jerusalems tempel. På så sätt kunde man motivera både kyrkorummet som heligt (tempel) och ett prästerskap skilt från församlingen (lekmännen). Sambandet mellan Kyrkans framväxande teologi och Kejsare Konstantins basilika vid Forum i Rom. var det inte själva samlingssalen som var helig, utan de församlade troende. Men efter hand växer föreställningen om det sakrala rummet fram. Kyrkorummet uppfattas i analogi med omgivningens hednatempel som i sig heligt. Basilikan blev standard för kyrkbyggnader runt om i det romerska imperiet. Det sker på kung Konstantins order omedelbart sedan Kristendomen förklarats tolererad i Romarriket i början av 300-talet.

Basilikan som byggnad har en lång historia. Romarna använde den framför allt till stora offentliga byggnader avsedda för handel och rättskipning. Den äldsta kända kristna basilikan anses vara St. Johannes Lateran kyrkan i Rom. Den påbörjades år 313 e.kr. och rymde uppskattningsvis 3000 personer. Kung Konstantins moder Helena lät uppföra fem stora basilikatempel i Det Heliga Landet. Den äldsta byggdes i Betlehem. Gravkyrkan i Jerusalem invigdes år 335. Vi i vår tid som strävar efter förnyelse av mötesformer och fräschare uttryckssätt, har orsak att också söka rötterna. Då är det viktigt att gå hela vägen fram - till den judiska miljön. Där är urkristendomens mylla. Den gav näring åt de äldsta hednakristna församlingarna. Det finns orsak att fundera på vilken relation som råder mellan Nya testamentets husförsamlingar och hemgrupper eller cellgruppsförsamlingar i vår tid. 12 På 300-talet började kristna bygga kyrkor efter modell från den romerksa basilikan. Man kan se fyra utvecklingsstadier fram till denna typ av kyrkbyggnad: a) hemmet, b) renoverad privatbostad - kapell, c) salar byggda för att rymma många gudstjänstbesökare och d) basilikan som katedral.