INLEDNING TILL Kongl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelse för åren... Stockholm, 1823-1857. Täckningsår: 1817/1821-1851/55. Kungl. Maj:ts överståthållares i Stockholms stad och Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Sveriges län till Kungl. Maj:t femårsberättelser. Vissa femårsperioder finns även tabellbilagor. Berättelserna innehåller följande avdelningar: Länets allmänna beskaffenhet Innevånare Näringar Politisk författning Städer Efterföljare: Bidrag till Sveriges officiella statistik. H, Kungl. Maj:ts befallningshavandes femårsberättelser, jämte Sammandrag för åren på Nådigaste befallning utarbetad och utgivet av Statistiska centralbyrån. Stockholm, 1863-1912. Täckningsår: 1856/60-1901/05 = N.F., [1]-10. Kongl. Maj:ts Befallningshafwande i Ölands Län, till Kongl. Maj:t afgifne Fem års Berättelse år 1822. Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB). Vid digitaliseringen har en innehållsförteckning skapats och lags till. urn:nbn:se:scb-b0-h0-17_11olan
Kongl. Maj:ts Befallningshafwande i Ölands Län. till Kongl. Maj.t afgifne Fem års Berättelse år 1822. Stockholm tryckt hos Ernst Adolph Ortman, 1823. Norra Smedlegatan, Doudtsktro Huset
INNEHÅLL Underdånig berättelse Sid. 1:o Länets allmänna beskaffenhet... 3. 2:do Innewånare 4. 3:o Näringar. 5. Jordbruket.. 5. Boskapsskötseln 6. Bergsrörelse... 8. Binäringar.. 8. 4:o Politisk Författning 9. Statsbidrag. 10. Politi.. 11. Borgholms Stad. 12. Tabellbilaga Tabell för Landet. Tabell för Städerne.
Iulom den 31 December 1822. Stormåktigste Allernådigste Konung! Till underdänig atlvdnad af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift, under den i^de April sistlidet äv> gär jag nu att asgifwa_sä kallad sem-ärs berättelse för det mig nädigst anför» trodde Olands Län; hwarwid tillkommer mig att bestrifwa: 1:o Länets allmänna beskaffenhet. Hela landet bcstär afen öfwergängsckalk.klippa. Pä större eller mindre djup möttr dersöre kalkhällen, ssm ofta 6r betäckt med sä ringa jord, att den nästan är blottad i dagen. Para» lelt med wastra stranden, ssutar den i en ph flera ställen brant klippwägg, emellan hwilken och wastra slöstranden en lägländt och bördig trakt möter. Ifrån wästra kalkbergsbranten, som pil landets spräk kallas wettra Landborgen, afssuttar landet at öster, tills en sandas, östra Landborgen kallad, möter, somsträckersig paralelt med östra stranden. Den del af landet som inncssutes af bcaae Landborgarne, Mldtlandet kalladt, ntgor till en stor del sä kallad Alfwarjord: eller sä tunn mullbetäctning ä kalkhällen, att den är till odling oduglig och endast tjenlig till ett swagt bete. Pä detta midtland äro fiere Bnar anlagde, hwilkas ägor här och där äro bewuxne med stnärre Löfffog. De trakter som gränsa mot östra Landborgen, äro mycket stdländta och utgöra nästan sammanhängande mossar och myror, hwarä llkwäl merälidels det bördiga mullager sattas, som sa ymnigt ersätter odlings» mödan ph andra orter. Genom nägra af desia mossar, äswel, soiu bland dem, hwilka äro. belägna i norra delen af landet, hafwa gräfningar ffett/ under uppsigt af den Comlttö till
4 Utmarkcrnas fördelning här a Qn Eders Kongl. Maj:t täckies sörordna ar 1813, och till hwilka gräfningar understöd af all, männa mcdcl blifwit lcmnadt; Häraf har redan märkbar fdr. mätt förspordts och flera enffildta odlingar blifwit underlättade Skcde Motze är hår belägen, hwilkcn genom umaanina lcmnadt nägorlunda god jordman till 620 och cn tredjedels tunnelands widd, hwarä likwäl mängfaldigt arbete aterstär in, nan full afkastning kan päräknas. Olands jordmän bestär af Orjord, Sandjord och Lera. På de ställen där örjordcn är blandad med tillräckelig mylla och H. ger tillbörligt djup, ntgör den en qod bottenjord. Den uppta, ger största arian af ön och är utbredd öfwer hela ytan emellan vegge Landborgarne. Sandjord intager, näst örjoroen, önsstörstascala. Den är som wanligt, mycket lös och saknar här nog djup mullblandning, hlvarföre denna jordart anses för den sämsta. Lera, eller snarare swag lermcrgel, intager större delen af Landsträckan emellan wästra Landborsäsen och Sundet, samt följer motz, och myrsträckan wid östra Landberacn. Denna jordart anses med rätta såsom Olandsstarkastewaxtiord. 3:ne smärre Insjöar finnas. Horn smiten, Wedby och Wedborms Träff kallade, hwilka hysa Gäddor, Aborrar, Sudare, Hwitfist, Braxen och Rudor. 2:do Innewånare: Olands folkmängd utgör 25,322 personer, hwaraf 8,023 Barn under iä är och 3,723 personer öfwer 63 är. Folkstoe«ken är i synbart tilltagande, mä hända mycket af den orsak, att sedan, genom förökad Potatoes plantering, en lättnad för mennistors lifsbergning erbjuder sig, en mängd äktenskap nu mcra ingas, hwilka annars kanffe icke blifwjt piitänkte. Hos Folket har bildning och sedlighet i sednare ären betydeligen tilltagit. Södra Mötets Innewänare tyckas lilwäl i detta afstcnde hafwa märkcliat företräde framför Norra MotctS, hwartill de sörras starkare communlcation med fasta Landet,
5 Landet, den mäst befolkade delen af Calmar Län och Blekingen, troligen bidragit. Sjöfart är oboens natur. yrke. Han wänjes dcrlvid ifrån barndomen, blir härdig, frist och rask, och Oländningarne kunna således räknas bland Rikets bästa Sjö folk. Välmågan är någorlunda jemt fördelad, ehuru Landets Inncwanare nu nägra är cj utan stäl, klagat öfwcr laga spailn. mals pris. Stcnhuggeri, Fistc och Sjöfart, lcmna en swag clsätllnilg, sa att öfwcifldd pä arbetare gifwes, hwarsöre den na 5öst en dol tjcnucsolk öfwcrflyttat till Gottland och Sma land. Betydlig rikedom cllcr stor fattigdom förekomma sällan bland Landets allmoge. 3:o Näringar Jordbruket: På åtffilliga sätt är jordens bruknings Mctod indelad. I Källa och öfriga Socknarne pa nordöstra sidan nyttjas Äkcrn af allmogen waniigen i 4 stiften. Ett besås med Räg eller Hwcte, 2!ne med Korn efter hwanindra och oet 4:de trä» das. OlNtänksalnmare jordbrukare hafwa dcremot, till dcra^ större fördel, skiftat deras Äkcr i 3 delar: Träde, 5öst och Warsädc. I en del Socknar pä Oländ sta tillandningsdelcn är Åkern stiftad pa ett nog owanligt sätt, sa att åkern bar 5 axsädcn efter hwarandra emellan hwarje trädc-. t. ex. Är 1822 Träde 1823 Höstsäde, utan gödning 1824 korn 1825 Höstsäde med stark gödning 1826 korn 182? Hafra eller ärter 1828 Trede o. f. w. Men detta brukmngssätt har befunnits otjenligt och aflägges derföre ärligen mer och mer. Räg, hwete, korn, hafre och ärter äro de wanliga sädeflagen. Af korn utsås näla en tredjedel mera än Rag och af hwe te 1 tjugondedel mot Räg. Af arter och bwete säs ungefär 2.
lika, men af Hafre nägot större qwantum. Potatoes odlas mäst pä landets wästra del, dock ej till den höid, som pä fasta landet, emedan Brännwinsbränning för wedbrist, ej driswes till mera än husbchof och pä mänga ställen aldcles icke. Pä norra delen af Landet nyttjas sä kallad Ölands winter Räg, hwilken är fin, Mar sig ät jorden, samt härdia mot köld, och syra. I södra'delen nyttjar Allmogen till utsäde sz kallad Larsmässo Räg, som mognar tidigare och är gröfre pä halmen. I sednare tider haflva omsorgsfullare hushållare försökt utlänsta Rägsorter. Sä kallad Riga Näg har ej synnerligen tvelat lyckas; men deremot Wasa Nag gifwit största afkastningen. Af korn nyttjas endast humring eller twäradigt, som år tunnstaligt och wigtigt, hwarföre äfwcn Ålands korn är ryktbart pä flera orter inom Rlket. Trädgärds stötseln uppdrifwes ej i allmänhet ofwer husbehos. Lin och Hampa hafwa i scdnare ttcer börjat nägot odlas. Humla planteras icke. Enligt den Tabell för Landet, som bifogas, utsäs ärligen wid past 27,579 tunnor spannemäl, Potatoes oberäknade och bör ärligen kunna päräknas 4 a 4 och en hals kornet i afkastning. Således ssulle Landet ärligen producera 121,400 timnor spannemäl. Om pä hwarje person af folkstockon 25,322 beräknas öfwer hufwud 2 och en balf tunnor, samt till treaturs utfodring i brist pä Hö 15,000 tunnor och brännwlns bränning 2,500 tunnor, uppstär ett öftverstott af 20,600 tunnor. Den odlingshog. som t seduare ären blifwlt radande bland Allmogen pä denna O, sörwistar mig att Sädes produotioncn kan redan anses betydeligen förökad mot fordock och ör widare i progretzlon. Boskapsskötseln. Foder tillgängen i allmänhet är för llten emot den i bruk tvärande Åkerjorden. Mgarne äro fä och wanstötas oftast, dels genom oduglig stängsel, dels medelst för stark afbetnlng Wär och Höst. Åkerjorden ökas ock ärligen, ehuru proportionen emellan; aler och äng redan är oformlig. Hö aflastnlngeil år 6
7 säledes ganssa ringa. Wid öster landbergen, hlvarest Mosar gifwas i öfwerflöd, hafwa flera genomgräfningar stett och stora aflopps Canaler blifwit anlagde, som jag förut hafwit näden nämna, men ännu äro de ej sullt tillrackcliqa. Genom Landets ringa tillgäng pä grönfoder, kan ej Bostaps stölfeln drifwas till nägon höjd. Alflvarcn lcmnar nog wtdsträkt betesfält, men magert sä att kreaturen i allmänhet äro smä, utom Faren hwilka trifwas wäl, emedan det Liniiffa sscirgräsctär den allmännaste wäxtcn pä utmarken. Far borde säledes utgöra Landets hufwudsakligaste afwcl sä wida icke de ras lisnäring ofwer wintren wore en swärtghet, som gör försö ken i denna del fruktlöse. Spanska fär finnas pä Kongsaärdarne och har Allmogen deraf tlllhandlat sig, men utan särdeles framgång. Pälsta fär blcfwo är 1777 införffrlfne, samt här och dar gratis utdelade, men denna stam utgick snart. Landets äldsta Häst-race, eller sä kallade Kongs-hästarne om 7 qwartcrs höjd, modige och härdige t sörhällande till deras storlek, hlvilka pä mänga ställen hela wintrcn gätt ute pä marken, aro nu mera sällsynta-. Iftän Holftcln införssrefwos, för omkring Zo är sedan, Hingstar och Ston och wid samma tid utkom en Författning, som sörböd ägandet af alla Kongshästar, hwarefter deras antal blifwlt förminffadt. Den större nu wanliga Häst-racen af 8 till 9 qwarters höjd, ar wäl till godhet sämre än Kongs^racen, men dock af godt och lätt slag. Ladugärdsafkastmngen är t allmänhet tillräcklig för Landets behof, men lemnar obetydligt öfwerstott. Skogar äro Bödaffog, Köpings och Namsättra, Llndby ech Sörby, samt Rälla, Tallar och Strand-ffogen. Den först, nämnde är nu endast säsom Lands-Allmännlng bibehållen, och undfä där större delen af Landets Innewanare i Norra Motbt utsynlng till nödigt byggnadswlrke cch wedbrand. De ofrige, som äfwen warlt Allmänningar, hafwa sistlidet och detta ar, under lkattemanna rätt blifwit, ParkewlS fördelade, till cnstilte försålde, hlvarmedclst en ej ringa inkomst för Staten uppkommit, och hwarlgenom. detsamma åt enstildta wårdnaden
8 lcmnade, troligcn bättre komma att bibehållas, än genom Skogsbetjcningcns i allmänhet mindre tillsoillttlissc efter. syn, Slogarncs silcccsslva sörminssning har warit cn fragan pä Hland ifrån äldre tider, och den nu warande stogsbristcn rättfärdigar denna slagan. Jägmästaren pä On, cllcr sä. som han i Olands närwaranoe Stat kallas, LandtIägareu, jcmtc tillsatte Skogswaktarc, fullgöra lväl allt hwad af dem kan fordras, hälft sedan deras bcwakning nu blifwit mera conccntrc. rad, mcn stogarncs olosiiga sörminskinng har dock warit synbar och ordsakas af den Allmänna tryckande bristen pa wcd och tim» mer. Den enda pä landet ännu upptäckte bräuntorfsmotze, är belägen i Norra Möcllcby Socken på Dörbn och Brostorps byars område. Den innehåller 76 geom. tlinncland, är wattenfri igenom ett Z alnars bredt draadikc ined säkert utlopp, och är torfiagrct tlll mcdcltal wid patz en aln djllpt; Upptäckten deraf stedde wid en bcsigtnlnq af mig sist förltden War. Mail äger anledning till den förmoda», att ftcra upptäckter i denna del ännu kunna göras; Men Allmogen har icke för när w a rande inhämtat begrepp om bränntorfwens rätta begagnande och nytta. Att bygga Hus af sten och att deras uppsätta Hägnadcr, borjar nu allmännare brukas; Men kalkstenens fuktighet gör desl anwaudande till manhus mindre tjenlig och husen osunda. Bergsrörelse: Qlands Alunbruk i Södra Möcklcby Socken, fortfar att drifwas med största kraft och omsorg. Alun ttllwerkas der med 20 enkla pannor. Till brännämnen nyttjas mäst Schiffer, och börjar äfwcn zöboarne att nyttja densamma wld sina smä kalkbrännerier. Denna inrättning är i flere afseenden för Landet nyttig. Landtmannen äger dar en säker ort, att afvttta sina producter, pcnningesummor indragas och en mängd fattigt föll! erhäller arbetsförtjenst. Binäringar: Kalkbränneri nyttjades fordom, sä länge ssog war att till- Hä, nästan öswer hela landet; men brist pä lvedbrand och befunnen
9 «en jemförttgt större winnlng wid äsesbruket, har förbrstkat, att nu endast Boda och Högby Socknar, där nägon tillgäng vä stog ännu finttcs och åkerjorden är swagare, raltbränneri, blott wid 6 till 8 sma ugnar, idkas. Kalkberget, som sträcket sig öfwer hela landet, erbjuder likwäl kalkbrännert, säsom ett»atmligt yrke, som afwen finner uppmuntran af lättheten till Ejoledes afsättning, hwilken äfwcn af Inwänarne werkftättas pä nägra Rlkets orter. Stenhuggning och siipning förehafwes i Olands Norra Mot, Smmerligcn i Källa Pastorat. Stenen är af olika stag, säsom Blocksten, Cordonsten, Liksten, Trappsten och ett oräknelig mängd Golfsten. Af kalkberget brytas stenstifworna. Sa länge Inwänarne ägde frihet, att vä utrikes orter afyttra sina stenarbeten sjelfwe, och med egna Bätar, war deras möda gan. sta wäl belönt, men sedan genom Kongl. Resolutionen den 19 Februani i?s6, all Utrikes handel dermed blef förbuden, föuo Hländni.igcns stcuproducter i wanpris och mänga öswergäswo «tt sä tungt och mindre lönande arbete. Tlllwerknlngen har derlgenom blifwid iuffränkt och waran dyrare, sä att de Sock nar som nu idkastenhandteringenäro näqorlnnda wälmäende. Iagt ochfiskeäro icke lönande. Åkerbruket utgör Landets huflvudsakeliga och snart sagt enda bcständ. sedan sjöfart, nu mera erbjuder sa ringa behållning. Af Ölands näringsgrenar förtjenar knappt handel att nämnas. Af Manufacturwaror, svin bandets Innewänare frambringa, kunna Wadlttal, Apor och Ullstrumpor räknas säsom salllproductcr. 4:o Politisk Författning. Äkcrbrukets tillwäxt och landets wälmaga äro säkra fölider af Eders Kongl. Mai:ts Nädiga Enffistcs,O. ordning af den 24 Iulli 1812 som äfwen gäller för detta Län, och af Handelsfri heten med spannemäl och andra Landtmanna pröducter. En stor del af Landet nr redan Enstiftadt, och är högen derföre sä allmän, att de här placerade Landtmätnre icke medhinna att nog skyndsamt lverkställa hwad t detta afseende äsiundas. Lands-
10 LanMtS Diarter wlsa äswen en owäntad mängd af Eustlstes twlfter. Hemmansklpfningen bar äfwen l sin mou bidragit till Lan, dets odling/ ehnru den stundom, då den drifwes for långt, stu par fattigrom. Skatteköp fortgs och sötas med mycken begärlighet inom Landet, och att den derigenom uppkommande fullkomliga Hgandl rätten är af wäscndtlig nytta och medför Landets forkofran, k ittow allt ttvtfwel. Kronoh,mman, KongSgHrdar och Bostallen utgöra 439 sch tre septondedels mantal. Säterier, Frälse och Skattehem man 261 och ett hälft mantal. Blott en wattcnawarn sinnes belägen wld Borgholms KougS.Ladugsrd; men ofwerflod af wäderqwarnar. som Tabellen uewlsar. Nsara Hemman och Lägenheter anssagne Lörowert och fromma stiftelser finnas icke, weo undantag as en eller annan mindre betydande tyrkojord. Statsbidrag: Den af Landet utgäende statt för utmärker, utgörande 766 tunnor en kappe Spannemäl ärligen,.synes för närwaran, de nog tryckande, men det är att förmoda att mcd tiden, sedan den odlingsbara delen af Utmarkerne hunnit mera uppod las, detta onus lättare stall tunna utgöras. Transport af LöningStaaarneS Spannemäl, äfwensom af Kronotionde spännemälcn lsran Landets Södra del till Smaland, är lvisterllgm för Innewänarne betungande och detta förnämligast derigcnom, att Spannemälen mäste föras först ph arel, sedan Medes, samt stuteligen äter köras till anwisande ställe; men deremot äro Kronostjutsning och inqwartering här högst sallsvnta och allmänna wägarnes widmaythällande, mindre befwärligt än vä fasta landet, i anseende till deras fasta stengrund och ringa vehof af ärliga syllningsämnen. Wärdet af de t Tabellerne upp förde onera har blifwit beräknade efter 44 Rör 30 s. för hwarle BätSman i Lön och utredning till tjenstgörlng hwart tredje är, 14 Rdr af hwarje oförmedlade mantal i Pastors Lön, samt en ättondepel dcremot till Eommlnister, samt llto
11 invlktt till Kyrkobetjening och Fattlgförstrjntng hwar f;r ssg, e Rdr, till wäghällninh lör hwarie förmedlade mantal, i Rdr af Frälse och 2 Rdr as Skatte och Krono för stiutsningsbe. swär, samt 5 Rdr pä hwarjc förmedlade mantal till diverse onera. Politi: KyrkoRäden i alla Församlingar, ientte Ordnings männen i hwarie by och KronoBctjente waka öfwer sedlighet och ordning och att detza samfunds sörmäner synbarligen tillta, git de sednare twännc ärcn, bör med stal tillstrlfwas bär in rättade Provisoriska Styrelsen, som med mera uppmärksamhet kunnat fölia PolicenS forwaltning och werkstälttghet och mera dircct sntzelsätta sig med Locala förestrifter i denna del, än med förra Styrelsens högst»vidlyftiga werknlngslrets och afiägsenhet ifrän denna dctz isolerade del war förenligt och möjligt. Sko lor finnas inga ännu inrättade, men lvid allmänna utmarksfördclnlngen l)är ä landet, blefwo wlga Kronohemman fdressagne till Bohemman ät Barn-lärare., hwarttll de äfwen komma att anwändas, när nu warande Aboerne dera aftlda eller afträda bruket deraf. För Hälsowärden är ett CurhuS, till bo» tände af Veneriska slutdomar bär i Staden inrättadt och med September mänad till allmänhetens begagnande öppnadt hwaruti denna höst zo personer warit intagne. Fattige försörjas inom hwar sin Socten, dels t Fattigstugor och vels genom kringgående i Församlingen. Sedan iag erfarit, att genom försummad waksambet wld Ferjeplatserne här ä lnndet, ätskllllge kringstrykande och ordningsstörande personer sia infunnit, stadgade jag, genom Kun. aörelse af den 7:de sistlldne November, ett wlte af 25 Rdr Banco för den FärjeplatS-Innehafware, som öfwerför okänd eller oförpassad person eller wetterlig och efterlyst brotts» ling; Och bar efter detta stadgande färre brottsligheter bttfwtt begänane, än tillförene. Odiur göra ej stmnerlia städa. Deraf finnas endast Räswar, och efter dem hällas ärliga stallgängar, sä att deras antal icke är stort.
12 Slureligen blifwer Borgholms Stad föremälet för denna Underdåniga berättelse. Des läge pä ett land, der endast Spän. nemal till någon betydlig del kan afyttras, borde naturligtlvls göra Handeln med denna tvahra till des hufwudsakeliga nå. rinsssfang. Sä är llkwäl ännu icke sörhällandet och orsaken dertill synes mig sä enkel dcruti, att de Handlande som hår bosatt sig. warit mindre bemedlade och icke i ständ att forstjutz de summor, som för denna rörelse erfordras, men jag är ofwertvgad derom, att om någon Handlande mcd nögorlunda fölmössenhet, här nedsatte sig, stulle ansenlig winning pä Spännemälshandel kunna påräknas. Här finnes trenne köpmän, som mcd mindre Kramhandel tämmcligcn wäl bärga sig, ehuru de hämta allt hwad de för rörelsen behöfwa, ifrån Calmar och fäledes ej kunna päräkna betydlig winning pii hwarje persedel. I Staden hafwa Fvra Garfware nedsatt sig och sakna ej arbetsförtjenst. Handtwerkare af flera siag finnas äswen; men för allas fortkoulst är fattigdom ett hufwudsakeligt hindep, to derigenom äro de urstandsatte att förse sig med egne förlag och förtjenstcn pä htvad de t minut sig tillhandla, för att för«ädla och afyttra, blir ringa. Landets Innewanave börja allt mer och mer lvänia sig att här afyttra de födoämnen, hwarpä de kunna hafwa öfwerftöd, sa att tillförseln börjar någorlunda swarq emot Stadens behost Och. hafwa badc tillförsel och M- mogens resor hit, synbart ökats ärligen, sedan Provlserlssa Länestyrelsen här inrättades. Dä denna Stad sä nyligen blifwit aulaftd, hafwa Conjun» elurerna iete kunnat märkbart wcrka till förändring pä des m!< ringar och handel. Llkwäl kan det ej undfalla sorstarcns upp» märrsamhet, att, under de sednaste åren, dä jemt klagats öflver penningbrist, stagnation i alla Handels och Landtmanna rörelser och närlngnrnes'förfall, likwäl pa detta ställe kunnat uppföras sä mänga byggnader och sä mänga personer bosätta sig, att det redan har något utseende af Stad och dageligen bcfökes af en mängd Landtboer ifrän hela On. Tilltager Stattn i samma mon
13 mon hädanefter, ssall den inom några är, wara fullbygd och Landet otwifwrlaktigt deras äcfara betydlig fördcl, sa till nåringar och konstflit, som cultur. Ännu gagnas den Staden donerade jord, endast till bete ät Stadsboerlles kreatur. Stliden ligcr sin egen FattigCaha, som stär under ward as Kyrkoherden i Församlingen och Stadcns Ordningsman. Något underwismngswcrk ar ännu ci inråttadt, mel, stlllle ostridigt medföra stort gagn för Stad och land», emedan en allmän saknad häraf rader. Brist pä mcdci till fullbordande af här i Staden päbörjade anläggningar, är ett wigtigt åmne, som jag, redan förliden war wägade underdänigst underställa Eders Kongl. Maj:ts Landsfaderliga behjertandc, och hwiket jag nu fär näden äberopa. Utan uppmuntran i denna del, blir Borgholms uppkomst länge fördröjd, och dcsi nu warande Innewanarcs fattigdom, iu längre, iu mera tryckande. På Eders Kongl. Mai:ts Nädiga förord, lära Rikets, nu snart sammanträdande Ständer, utan twtflvel med wärma omfatta detta ämne, och Borgholms Stad sämedelst blifwa en af de mänga ärestodcr, som for framtiden ssola bcwittna Eders Kongl. Maj:ts Nädiga omsorg för desi Rikens förkofran och wälgang. Med djupaste undersåtlig wördnad, trohet och nit framhårdar Stormåktigste Aller Nådigste Konung! Eders Kongl. Maj:ts Bergholms LandsCanzil den 23 December 1822. Allerunderdånigste Trovligtigste Tjenare och Undersåte GUST. LINDENCRONA C. M. Wahlström. G. Engzell.
Tabell för Landet. Borgholm å Lande Efter Nådigste Gust. Conteret dcn 23 December 1822. Förordnande Lindencrona. G. ENGZELL. C. M. WAHLSTRÖM.
Tabell för Städerne. Borgholm å Lands - Contoret den 25 December 1822. Efter Nådigste Förordnande. GUST. LINDENCRONA. G. ENGZELL. C. M. WAHLSTRÖM.