1994 rd- FöUB 4-RP 131 Försvarsutskottets betänkande nr 4 om regeringens proposition med förslag tilllag om frivillig militärtjänst för kvinnor och vissa lagar som har samband med dem Riksdagen remitterade den 20 september 1994 regeringens proposition nr 131 till försvarsutskottet för beredning. I enlighet med riksdagens beslut har arbetspolitiska utskottet avgett utlåtande i saken till fårsvarsutskottet. Utlåtandet (ApUU 8) ingår som bilaga till detta betänkande. Utskottet har hört försvarsministern Elisabeth Rehn och regeringsrådet Pekka Pitkänen vid försvarsministeriet, generalmajoren Pentti Lehtimäki och översten Antti Numminen vid huvudstaben, majoren Mauri Ikonen vid Björneborgs brigad, militärläkaren Tuija Nurmi vid Tavastlands regemente, avdelningschefen Juhani Uusitalo vid gränsbevakningsväsendet, specialforskaren Pirkko Kiviaho vid delegationen för jämställdhetsärenden, ordföranden för kommissionen K vinnorna och det militära försvaret Kaarina Buure-Hägglund, generalsekreteraren Päivi Mononen vid Centerkvinnorna i Finland rf, generalsekreteraren Tuula Haatainen vid Sosialidemokraattiset Naiset ry, fil. stud. Outi Siimes vid Samlingspartiets K vinnoförhund rf, journalisten Pia Hyötynen vid Vasemmistonaiset ry, kvinnapolitiska sekreteraren Lena Paju vid Vasemmistonaiset ry samt bankservicechefen Kristina Alho vid Samlingspartiets Kvinnoförbund rf, bägge som representanter för organisationen Naisjärjestöt Yhteistyössä (NYTKIS), ordföranden Tuija Leppämäki vid Kvinnoorganisationernas Centralförbund rf, ordföranden Hilkka Tapio vid Suomen Reservin Upseerien Naisten Liitto ry, vice ordföranden Tuulikki Aromaa vid Reservin Aliupseeerien Naisten Liitto ry, ordföranden Kaija Vesala vid soldathemsförbundet, huvudförtroendemannen för de Akava-anslutna inom försvarsmakten Risto Rautava vid Officersförbundet rf, allmänna sekreteraren Antti Kymäläinen vid Befälsförbundet rf, ordföranden Pirkko Mattila vid Puolustusvoimain Henkilökuntaliitto ry, ordföranden Tomi Railo vid Finlands Beväringsförbund, sekreteraren för fredsarbetet Rauni Rautavuori vid Kyrkans delegation för fred och mänskliga rättigheter, journalisten Sirpa Puhakka vid Finlands Fredsförbund-förening för Förenta Nationerna rf, familjedagvårdaren Eila Pelttari vid Fredskämparna i Finland rf och generalsekreteraren Malla Kantola vid Förbundet De Hundras Kommitte i Finland rf. Regeringens proposition Regeringen föreslår att kvinnor skall ha möjlighet att fullgöra frivillig militärtjänst och därefter kunna ta del i rikets försvar i försvarsmaktens reserv eller i militära yrken på samma villkor som män. För närvarande är kvinnor inte behöriga för försvarsuppgifter som kräver militär grundutbildning eftersom de inte kan fullgöra beväringstjänst. Regeringen menar att det inte längre finns grunder för att utestänga kvinnor från vissa uppgifter bara på grund av deras kön. För en kvinna som fullgör militärtjänst skall i princip gälla samma rättsliga och sociala villkor som för en man som fullgör sin beväringstjänst. En kvinna skall dock inom 45 dagar efter inträde i tjänsten skriftligen kunna anmäla att hon inte längre fortsätter tjänstgöringen, och då skall hon genast hemförlovas. Kommendören för truppförbandet skall ha rätt att återta förordnandet om militärtjänst på de grunder som nämns i lagen. När den stadgade tiden för avbrytande av tjänstgöringen har gått ut skall en kvinna till alla delar jämställas med en värnpliktig. Om frivillig militärtjänst för kvinnor föreslås en särskild lag. För att en kvinna skall antas till militärtjänst skall hon vara finsk medborgare, ha fyllt 17 men inte 30 år och till sin hälsa och övriga personliga egenskaper vara lämplig för militärtjänst. Försvarsministeriet beslutar årligen om hur många kvinnor som antas till militärtjänst. 240656
2 1994 rd- FöUB 4- RP 131 Vidare föreslås strafflagen och lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män bli ändrade. Med hänsyn till att det krävs en hel del tidsödande organisatoriska åtgärder innan kvinnor kan inleda militärtjänst föreslås lagarna träda i kraft tidigast åtta månader från det de blivit antagna och stadfästa. Utskottets ställningstaganden Militära tjänster. Det militära försvaret utgör ett led i vår säkerhetspolitiska ordning, och därför är försvaret enligt regeringsformen vars och ens allmänna medborgerliga skyldighet. Enligt l värnpliktslagen (452/50), som stiftats med stöd av 75 regeringsformen, "är varje finsk man värnpliktig". En internationell jämförelse visar att kvinnor i de flesta västländer och bl.a. i alla de övriga nordiska länderna har rätt att medverka i det militära försvaret. Under nuvarande förhållanden kan inskränkningar i kvinnors rättigheter på denna punkt inte motiveras i Finland heller. I princip bör kvinnor ha möjlighet att frivilligt söka sig till alla försvarsuppgifter. F örsvarsutskottet anser precis som regeringen att propositionen egentligen inte utgår från försvarsberedskapen. Utskottet menar att också detta talar för att militärtjänsten för kvinnor skall vara frivillig. Å andra sidan ansåg kommissionen K vinnorna och det militära försvaret, vars betänkande proposition bygger på, att det ligger i försvarsmaktens intresse att rekrytera motiverade människor med de bästa personliga egenskaperna oberoende av kön till alla uppgifter. Utskottet hänvisar bl.a. till arbetspolitiska utskottets utlåtande och framhåller att det med hänsyn till jämställdheten är motiverat att ge kvinnor tillträde till den militära karriären. De juridiska inskränkningarna för kvinnor i familjelivet, utbildningen, tjänstekarriären och möjligheten att medverka i samhället har stegvis undanröjts. Omkring lo 000 av tjänsterna inom försvarsmakten kräver fullgjord militärtjänst, t.ex. officers-, institutofficers- och specialofficerstjänster och specifikt manliga uppgifter för militär specialpersonal Enligt vad utskottet har erfarit är det meningen att det omkring ett år efter att frivillig militärtjänst för kvinnor har införts skall finnas beredskap att anta kvinnor som fullgjort militärtjänst och som uppfyller övriga villkor till utbildning för militära yrken och att anställa dem i sådana yrken. Sedan 1991 har omkring 60 kvinnor redan tjänstgjort eller tjänstgör som bäst som fredsbevarare utomlands. Kvinnorna har klarat av sitt uppdrag galant. Problemet är att de inte har fullgjort militärtjänst och därför saknar militär status. Enligt en utredning anser många kvinnor militärtjänstgöringen vara en inkörsport till intressanta arbetsmöjligheter inte minst i internationella uppdrag. Den frivilliga militärtjänsten anses dessutom bädda för större jämställdhet med männen för kvinnor i civila uppgifter inom försvarsmakten. Försvarsutskottet uppmärksammar att kommissionen Kvinnorna och det militära försvaret har föreslagit att också lagen om gränsbevakningsväsendet bör ändras. Kommissionen föreslog att stadgandet "den som innehar en militär tjänst skall vara av manligt kön" skall strykas i 4. Detta förslag, som skulle ha gett också kvinnor tillträde till inemot 3 000 militära tjänster inom gränsbevakningsväsendet, ingår inte i regeringens proposition. Utskottet ser inga motiv för att särbehandla kvinnor inom gränsbevakningsväsendet jämfört med försvarsmakten och understödjer att den könsbetingade inskränkningen slopas i lagen om gränsbevakningsväsendet. Enligt vad utskottet har erfarit kommer 4 lagen om gränsbevakningsväsendet rent av att strida mot jämställdhetslagen, om 2 3 mom. i jämställdhetslagen upphävs, vilket regeringen föreslår i det tredje lagförslaget i denna proposition. Också detta talar för att lagen om gränsbevakningsväsendet bör ändras med det snaraste. Försvarsutskottet förutsätter att regeringen avlåter en proposition till riksdagen med förslag tilllag om ändring av lagen om gränsbevakningsväsendet så att kvinnor kan utnämnas till militära tjänster inom gränsbevakningsväsendet räknat från samma tidpunkt som inom försvarsmakten. Utbildning. Enligt propositionen medför militärtjänst för kvinnor åtminstone inga betydande nya fasta kostnader. Trots detta anser försvarsutskottet att det av statsekonomiska skäl är viktigt att försvarsministeriet årligen får bestämma hur många kvinnor som antas för militärtjänst. Huvudstaben slår fast kvoterna enligt militärlän utifrån det totala antal som försvarsministeriet bestämmer. Villkoren för att anta kvinnor till militärtjänst skall anges i försvarsministeriets verksamhets- och ekonomiplan för fyra år i sänder. Erfarenheterna i de övriga nordiska länderna låter förstå att antalet sökande till frivillig militärtjänst efter det första intresset inte blir
Frivillig militärtjänst för kvinnor 3 särskilt stort. Enligt de beräkningar som utskottet fått ta del av antas 110 kvinnor under det första året, 315 år 1996 och ca 350 år 1997. Propositionen utgår från att kvinnor får samma utbildning som män inom det nuvarande utbildningssystemet. Meningen är att kvinnor skall utbildas också för stridsuppgifter vid sidan av andra uppgifter. För denna synpunkt talar en rad undersökningar som propositionen bygger på. Den militära utbildningen uppfyller inte sitt syfte om inte de utbildade är disponibla inom en krigstida organisation. I praktiken måste truppförbandet avgöra från fall till fall såväl manliga som kvinnliga värnpliktigas lämplighet för olika krigstida uppgifter. Enligt vad utskottet har erfarit kommer kvinnor som fullgjort frivillig militärtjänst vid hemförlovningen att ställas under det militärlän där hennes bostadskommun är belägen. K vinnor som fullgjort militärtjänst förordnas till repetitionsövningar med sin egen trupp enligt krigstida förläggningar. Dessa kvinnor får såsom värnpliktiga män delta i frivilliga övningar enligt värnpliktslagen. När en kvinna fortsätter tjänstgöringen efter 45 dagar förbinder hon sig vid värnpliktssystemet med alla dess rättsverkningar. Detta understryker upplysningsskyldigheten i 6 lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor. Innan kvinnor antas till tjänstgöring skall militärlänet ge de sökande behövlig information om militärtjänstgöringen och de antagnas rättsliga ställning. Likaså skall truppförbandet i god tid innan 45 dagar gått ut upplysa en kvinna som redan fullgör militärtjänst om rätten att avbryta tjänstgöringen och klargöra alla de rättsliga verkningarna av fortsatt tjänstgöring, däribland uppgifterna i krig. Försvarsutskottet har den uppfattningen att en sådan situation som avses i 4 3 mom. i det första lagförslaget, dvs. att kommendören för truppförbandet kan återta ett förordnande om militärtjänst, kan komma i fråga bara när en kvinna redan inträtt i militärtjänst. Före detta har staben för militärlänet rätt att återta ett förordnande. Utskottet har förtydligat 3 mom. med att nämna den tid av 45 dagar då kommendören för truppförbandet har rätt att återta ett förordnande. Ett arbets- och tjänsteförhållandes fortbestånd. Arbetspolitiska utskottet har i sitt utlåtande föreslagit att lagrummet om kvinnors rätt att återgå till sitt arbete i 5 i det första lagförslaget skall ändras. Enligt sista meningen i 5 l mom. tillämpas lagen om fortbestånd av till tjänstgöring inkallad värnpliktigs arbets- eller tjänsteförhållande inte på en kvinna vars tjänstgöring har avbrutits enligt 4 l mom. En kvinna som inlett militärtjänst och som inom de 45 första dagarna enligt 4 l mom. självmant avbryter sin tjänstgöring omfattas således enligt propositionen inte av det skydd som speciallagen om fortbestånd av en tidigare anställning ger. Om en kvinnas militärtjänstgöring avbryts på annat sätt skall denna lag tillämpas på henne utan undantag. Hon har då bland annat rätt att återgå till sitt tidigare arbete eller något annat jämförligt arbete. Arbetspolitiska utskottet redogör i sitt utlåtande också för de tolkningsproblem som 5 l mom. i det första lagförslaget i sin aktuella form kan ge upphov till. Försvarsutskottet omfattar arbetspolitiska utskottets ståndpunkt om att rätten att välja under de 45 första dagarna av militärtjänstgöringen skall vara verklig. Utskottet föreslår att sista meningen i l mo m. ersätts med ett nytt stadgande enligt arbetspolitiska utskottets förslag. Andra iakttagelser. Utskottet menar att kvinnor i största möjliga utsträckning bör tillförsäkras samma sociala och ekonomiska villkor som män som fullgör sin värnplikt. Vad gäller militära tjänster bör kvinnor ha samma löneförmåner och andra förmåner och samma förpliktelser som män. Det är försvarsministeriets sak att meddela kompletterande bestämmelser om frågor som anknyter till havandeskap, nedkomst och moderskap. Försvarsutskottet ser inget principiellt hinder för att det första och andra lagförslaget i regeringens proposition kan träda i kraft redan innan det gått åtta månader från det att lagarna blivit antagna och stadfästa. Ett villkor för att de skall träda i kraft är självfallet att det finns verkliga möjligheter att inleda militärtjänst för kvinnor ända ner på truppförbandsnivå. Vad gäller det tredje lagförslaget vill utskottet däremot överväga en senare ikraftträdelsetidpunkt, eftersom det sannolikt kommer att ta flera år innan de första kvinnorna utnämns åtminstone till höga militära tjänster. Utskottet föreslår vördsamt att det andra och tredje lagförslaget i regeringens proposition skall godkännas utan ändringar och att det första lagförslaget i regeringens proposition skall godkännas sålydande:
4 1994 rd- FöUB 4- RP 131 l. Lag om frivillig militärtjänst för kvinnor I enlighet med riksdagens beslut stadgas: 1-3 (Såsom i regeringens proposition) 4 (l och 2 mom. såsom i regeringens proposition) Kommendören för truppförbandet kan under de 45 dagar som avses i l mom. återta förordnandet om militärtjänst på grund av handikapp, sjukdom eller uppenbar olämplighet eller av någon annan motsvarande orsak. 5 När en kvinna har trätt i militärtjänst eller när hon enligt det förordnande att träda i tjänst som hon med stöd av sin ansökan erhållit har varit I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Lamminen, vice ordföranden Laakso, medlemmarna von Bell, Ihamäki, Kasurinen, Laitinen, Laivoranta, Lindqvist (delvis), A. Ojaskyldig att träda i militärtjänst tilllämpas på henne, med de undantag som stadgas i 4, alla de stadganden som gäller den som med stöd av värnpliktslagen förordnats till beväringstjänst. Med avvikelse från 2 l mom. lagen om fortbestånd av till tjänstgöring inkallad värnpliktigs arbets- eller tjänsteförhållande (570/61) har en kvinna vars tjänstgöring har upphört enligt 4 l mom., rätt att inom 30 dagar från det militärtjänstgöringen upphörde återgå till sitt arbete på den dag arbetsgivaren uppger. (2 mom. såsom i regeringens proposition) 6-8 (Såsom i regeringens proposition) Helsingfors den 13 december 1994 la, Pura, Pykäläinen, Rimmi, Saastamoinen, Seivästö, Westerlund och Vihriälä samt suppleanten Kohijoki. Reservationer I Lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor är problematisk åtminstone i två avseenden. F ör det första utgår mål och motiveringar från ett krav på ökadjämställdhet mellan kvinnor och män inom olika områden. Att försvara fosterlandet i en kris, inte minst när det är fråga om militärt försvar och medverkan i stridsuppgifter, är dock ett område som i många avseenden skiljer sig från många andra. I ett historiskt perspektiv har mycket få sakers berättigande ifrågasatts lika brett och djupt som det militära försvarets. Trots att vi har en stark pasifistisk tradition i Finland, som har fått fotfåste också inom arbetarrörelsen, har behovet av ett militärt försvar i vida kretsar erkänts som en nödvändighet. Ett militärt försvar garanterar i sista hand medborgarnas grundläggande trygghet och ett fritt samhällsskick. Denna uppfattning är djupt förankrad i det finska folkets medvetande. Men det är speciellt av denna orsak som frågan om att bygga ut det militära försvaret till nya grupper i vårt samhälle bör ses som ett led i en övergripande
Frivillig militärtjänst för kvinnor 5 försvarspolitisk strategi och ingalunda som en enkel jämställdhetsfråga. För det andra är det med hänsyn tilljämställdheten högst tvivelaktigt att ge det ena könet nya rättigheter i en sak som samtidigt är en skyldighet för det andra. U r jämställdhetssynvinkel vore det logiskt att det militära försvaret i regel är antingen obligatoriskt eller frivilligt för båda könen. Avvikelser från värnplikten kan i stället göras på andra grunder än med hänsyn till könet. Också detta talar för att saken bör ses som ett led i en övergripande försvarspolitisk strategi. Om meningen är att lagen skall stiftas nu, föreslår vi att den görs temporär. Under denna tid kan det göras en ny bedömning av den övergripande försvarspolitiska strategin, och i det sammanhanget kunde hela frågan om värnplikt prövas på nytt. Att lagen är temporär betyder att kvinnor på ansökan kan ges förordnande om inträde i militärtjänst i enlighet med lagförslaget. När lagen upphör att gälla kan förordnande om inträde i militärtjänst inte längre ges. Om en kvinna som fått förordnande att träda i tjänst har utbildats till officer, underofficer eller för specialuppgifter med stöd av 5 och om hon vill fortsätta i försvarsmaktens tjänst, skall detta vara möjligt enligt normala stadganden. På grund av att lagen är temporär och experimentell till sin natur är det också motiverat att luckra upp vissa stadganden som anknyter till 5.En kvinna bör ha rätt att återgå till sin arbetsplats, om hon avbryter sin tjänstgöring enligt 4 l mom. Vidare kan en kvinna som fått militär utbildning med stöd av en temporär lag i en krissituation välja om hon vill vara med i stridsuppgifter eller inte. Med stöd av det ovan sagda föreslår vi att i betänkandets motivering uttalas: "Utskottet förutsätter att statsrådet tillsätter en parlamentarisk kommitte med uppgift att göra upp en övergripande försvarspolitisk strategi för Finland och att frågan om obligatorisk värnplikt för män och kvinnor bedöms i det sammanhanget." Vidare föreslår vi att lagförslagen i utskottets betänkande godkänns i enlighet med utskottets betänkande, utom att det första lagförslaget godkänns sålydande: l. Lag om frivillig militärtjänst för kvinnor I enlighet med riksdagens beslut stadgas: 1-4 (Såsom i regeringens proposition) 5 (l mom. såsom i utskottets betänkande) M ed avvikelse från l mo m. har en kvinna under försvarstillstånd rätt att vägra delta i stridsuppgifter. (Nytt) (3 mom. såsom 2 mom. i utskottets betänkande) 6 och 7 (Såsom i utskottets betänkande) 8 Denna lag träder i kraft den 199. Lagen upphör att gälla den l mars 1999. På en kvinna som har fullgjort militärtjänst i enlighet med ett förordnande om att träda i tjänst som hon fått medan lagen gällde tillämpas lagen även när den har upphört att gälla. (Nytt) Helsingfors den 13 september 1994 Anna-Liisa Kasurinen Aarno von Bell Reijo Laitinen
6 1994 rd- FöUB 4- RP 131 Il F örsvarsutskottet föreslår att regeringens proposition med förslag tilllag om frivillig militärtjänst för kvinnor (RP 131) skall godkännas på det sätt som framgår av utskottets betänkande. Vi reserverar oss mot betänkandet på följande grunder. l Frivillig militärtjänst för kvinnor och jämställdheten Regeringen hänvisar till den allmänna utvecklingen i kvinnors villkor i Finland och kvinnors medverkan i militära uppgifter bl.a. under vinteroch fortsättningskriget och föreslår att kvinnor skall ges möjlighet att delta i frivillig militärtjänst. Propositionen försöker ge sken av att främja jämställdheten och öka säkerheten. Enligt vår uppfattning kan regeringens mål, dvs. att dels göra kvinnor mer samhällsdugliga, dels inverka gynnsamt på försvarsmaktens verksamhet och försvaret över lag, nås med helt andra metoder än vad propositionsförfattarna tror. Vi anser att kvinnors samhällsduglighet i första hand undergrävs av regler och attityder som arbetar emot jämställdhet i samhället och av de strukturer de bildar. De mest tillspetsade exemplen på bristande jämställdhet mellan könen finns alltjämt i det civila samhället och i det dagliga arbetslivet, där t.ex. kvinnor och män inte får lika lön för samma arbete. Frivillig militärtjänst för kvinnor gör ingenting för att hjälpa upp kvinnors situation och gynnar inte heller jämställdheten mellan könen i samhället, om män alltjämt har kvar sin medborgerliga skyldighet att fullgöra värnplikt eller kompensera värnplikten med civiltjänst. Att tillhandahålla sådana skenbart lika möjligheter är långt ifrån verklig jämställdhet, utan gammalmodiga tankegångar. Verklig jämställdhet är snarare att kvinnor i större utsträckning får vara med och besluta och ges bättre möjligheter till medbestämmande. Det kan lika väl frågas vilken betydelse avsaknaden av militärtjänst för kvinnor har inom hela jämställdhetsproblemets referensram. Hur skall militärtjänst för kvinnor, vars omfattning enligt propositionen skall bindas vid ett anslag i den årliga statsbudgeten, stödja likställdheten mellan kvinnor och män inom försvarsmakten och utanför den? Vilka anslag måste det skäras i på grund av denna proposition och kommande propositioner för att försvarsmakten skall kunna bekosta militärtjänst för kvinnor? Om det betyder att sparobjekt måste sökas bland välfårdstjänster, är det i sista hand jämställdhetsresurser som måste skjutas till. När försvarsmaktens och välfärdssamhällets behov går i kors, har den militära säkerheten bedrövligt ofta prioriterats. Om militärtjänst för kvinnor införs i stor skala blir det en ny statsekonomisk kostnadsfaktor, eftersom regeringen har för avsikt att ha kvar den obligatoriska militärtjänsten för män. Vi omfattar fredsorganisationernas syn att begreppet väpnad och militär säkerhet är förlegat. Medborgarnas direkta "säkerhetspolitiska" problem hopar sig utanför kasernerna, dvs. hur de skall få tillbaka en förlorad arbetsplats, hur de skall ställa sig till arbetslöshet och skuldsättning och hur det skall ordnas fler dagvårdsplatser. För att främja den allmänna säkerheten är det utomordentligt viktigt att den ekonomiska och sociala ojämlikheten åtgärdas och att miljövården gynnas både inom och utanför landets gränser. Genom att lära människor att tänka internationellt kan vi skapa en grogrund för verklig trygghet. Militärtjänst för kvinnor ökar inte folkets säkerhet. Tvärtom ökar osäkerheten om vi militariserar samhället och skapar hårdare attityder. Vi anser att propositionen i den rådande situationen i världen inte är det minsta behövlig, vare sig för jämställdheten mellan kvinnor och män eller vårt militära försvar. 2 Vissa detaljer i propositionen Enligt lagförslaget skall en kvinna som fullgör militärtjänst garanteras samma rättsliga och sociala villkor som en man som fullgör beväringstjänst. Tyvärr är detaljerna i propositionen på denna punkt föga konsekventa. Regeringen föreslår att en kvinna som fullgör militärtjänst skall ha rätt att avbryta sin tjänstgöring inom 45 dygn. Regeringen misstänker bland annat att kvinnor helt oöverlagt söker sig till militärtjänst. Den verkar inte sätta något värde på kvinnors omdöme, trots att den uppger att propositionen utgår från jämställdhetsvärderingar. För kvinnor som fullgör frivillig militärtjänst föreslås t. ex. inte rätt att söka sig till civiltjänstgöring. Det finns inga grunder varför en kvinna som fullgör militärtjänst skall ha en annan rättslig ställning än en beväring eller civiltjänstgörare. Såvitt vi kan se står denna lagstiftningsåtgärd också i strid med
Frivillig militärtjänst för kvinnor 7 principen om finska medborgares likställdhet enligt 5 regeringsformen. Vidare skall kvinnor genomgå "behövliga psykologiska lämplighetstest" när de söker till frivillig militärtjänst. F ör att män skall bli undersökta av specialister måste det däremot ha inträffat något alldeles exceptionellt i deras tidigare hälsotillstånd. Enligt regeringens proposition skall försvarsministeriet vidare kunna "beakta faktorer som har samband med statsbudgeten" när det som "en del av den politiska beslutsfattningsprocessen" bestämmer hur många kvinnor som årligen tas in till frivillig militärtjänst. Också på denna punkt förbigår regeringen kravet på jämställdhet mellan kvinnor och män. Det framgår inte av lagförslaget hur kvinnor kommer att gallras, om det finns fler intresserade än vad som enligt försvarsministeriets beslut kan antas för tjänstgöring varje år. Om den statsekonomiska situationen är fortsatt trängd kan det befaras att medlen för frivillig militärtjänst för kvinnor ytterligare knappar in på beväringarnas dagspenningar och medverkar till att andra sociala förmåner inte utvecklas. Vi anser att utbildningen inom försvarsmakten i sin helhet bör synas av en representatitv parlamentarisk kommitte. Om avsikten med regeringens proposition har varit att förbättra villkoren för de mer än 5 000 kvinnor som är anställda inom försvarsmakten, anser vi att den bästa lösningen vore att ge dem utbildning inom deras eget respektive yrkesområde och därigenom ge dem en bättre chans till utveckling i karriären och tilllika lön. I det stora hela kan det påpekas att regeringens förslag om frivillig militärtjänst för kvinnor i högsta grad står i strid med dess egna jämställdhetsmål För att frivillig militärtjänst för kvinnor skall kunna godkännas och båda könen bli lika behandlade över lag kräver det enligt vår uppfattning att också militärtjänsten för män skall vara frivillig. Med stöd av det ovan sagda föreslår vi att lagförslagen i utskottets betänkande skall förkastas. Helsingfors den 13 december 1994 Arja Ojala Tuija Maaret Pykäläinen EilaRimmi J aakko Laakso III Frivillig militärtjänst för kvinnor kan sättas i kraft även om det inte gäller en s.k.jämställdhetsfråga. För män är militärtjänsten nu obligatorisk och bör vara det också i framtiden. Frågan om när reformen skall träda i kraft bör däremot ses i ett större sammanhang. Vår utrikes- och säkerhetspolitik befinner sig i en brytningsperiod. Denna reform bör inte sättas i kraft förrän inställningen till VEU och s.k. krishante- ringstrupper har utretts noggrant. Dessa frågor spelar en stor roll för försvarsmaktens disponibla ekonomiska och personella resurser. Med stöd avdet ovan sagda föreslår jag att lagförslagen i utskottets betänkande skall godkännas i enlighet med utskottets betänkande utom att det första lagförslaget godkänns sålydande:
8 l. 1994 rd- FöUB 4-RP 131 Lag om frivillig militärtjänst för kvinnor I enlighet med riksdagens beslut stadgas: 1-7 8 (Såsom i utskottets betänkande) Denna lag träder i kraft den l januari 1997. Helsingfors den 13 december 1994 Ismo Seivästö
Frivillig militärtjänst för kvinnor 9 RIKSDAGENS ARBETSPOLITISKA UTSKOTT Bilaga Helsingfors den 15 november 1994 Utlåtande nr 8 Till Försvarsutskottet När riksdagen den 20 september 1994 remitterade regeringens proposition nr 131 med förslag till lag om frivillig militärtjänst för kvinnor och vissa lagar som har samband med den till försvarsutskottet för beredning bestämde den samtidigt att arbetspolitiska utskottet skall avge utlåtande i saken till försvarsutskottet. Med anledning av ärendet har utskottet hört regeringsrådet Pekka Pitkänen vid försvarsministeriet, yngre regeringssekreteraren Pekka Humalto vid social- och hälsovårdsministeriet, lagstiftningsdirektören Kaarina Huure-Hägglund vid justitieministeriet, yngre regeringssekreteraren Ulla Liukkunen vid arbetsministeriet, jämställdhetsombudsmannen Tuulikki Petäjäniemi, ordföranden Tomi Railo vid Finlands Beväringsförbund, ordföranden Tuija Leppämäki vid K vinnaorganisationernas Centralförbund, forskaren Soile Pohjonen vid Finlands Fredsförbund, redaktören Sirpa Puhakka vid Förbundet de Hundras Kommitte i Finland, kvinnapolitiska sekreteraren Lena Paju vid Vasemmistonaiset, medlemmen i Kokoomuksen naisten liitto Hilkka Tapio som representant för organisationen Naisjärjestöt Yhteistyössä (NYTKIS) och professorn Kari-Pekka Tiitinen. Regeringens proposition Regeringen föreslår att kvinnor skall ges en möjlighet att fullgöra frivillig militärtjänst, varefter de kan delta i rikets försvar med placering i försvarsmaktens reserv eller i militära yrken under samma förutsättningar som män. Kvinnorna skall enligt förslaget utbildas i anslutning till beväringstjänsten och med så få specialarrangemang som möjligt. Utgångspunkten är att en kvinna som fullgör militärtjänst har samma rättsliga och sociala ställning som en man som fullgör sin beväringstjänst. En kvinna har enligt förslaget likväl rätt att avbryta tjänstgöringen i det första skedet av utbildningen. Likaså kan försvarsmakten under denna tidsperiod återta ett förordnande om militärtjänst utfårdat för en kvinna, om det framgår att hon inte har förutsättningar att fullgöra tjänstgöringen. Enligt förslaget kan en kvinna i åldern 17-29 år med finskt medborgarskap ansöka om militärtjänst om hon är lämplig i fråga om sin hälsa och övriga personliga egenskaper. Regeringen föreslår dessutom en ändring av strafflagen och av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Eftersom militärtjänst för kvinnor medför vissa förberedande och organisatoriska åtgärder inom försvarsmakten föresläs lagarna träda i kraft tidigast åtta månader efter att de har antagits och blivit stadfästa. Utskottets ställningstaganden Allmänt. Arbetspolitiska utskottet, som berett propositionen utifrånjämställdhet och arbetsliv, finner förslaget behövligt. Utskottet understryker att militärtjänsten för kvinnor skall vara frivillig. Bara i ett fåtalländer är militärtjänsten obligatorisk för både könen. Moderskap, förlossningar och barnskötsel är viktiga orsaker till att obligatorisk militärtjänst för kvinnor inte kan förespråkas bara ur ett snävt jämställdhetsperspektiv. Utskottet har erfarit att det huvudsakliga syftet med förslaget är att avlägsna de rättsliga hinder som begränsar kvinnornas deltagande i det militära försvaret. Enligt regeringsformen är kvinnorna liksom männen skyldiga att delta i landets försvar, men endast männen är värnpliktiga enligt lag. Hittills har kvinnorna deltagit i försvaret främst i andra än egentliga militära uppgifter. Utskottet finner det motiverat ur jämställdhetsperspektiv att kvinnor tillåts inneha militära tjänster. De rättsliga begränsningarna för kvin- 2 240656
lo 1994 rd- FöUB 4-RP 131 nor inom såväl familjeliv och utbildning som tjänsteutnämningar och samhälleliga aktiviteter har stegvis avlägsnats. De finländska kvinnorna är högutbildade, arbetar på heltid och är starkt representerade inom politiken. I ett sådant läge finns det inte längre skäl till att utestänga kvinnor från någon sektor inom samhället bara på grund av kön. Utskottet anser att fastän bara en liten del av kvinnorna de facto söker sig till det militära är det viktigt att möjligheten finns. Som en följd av detta kunde det ses som allas gemensamma sak att upprätthålla beredskapen. Utskottet fåster uppmärksamhet vid att medel för kvinnornas frivilliga militärtjänst årligen bör reserveras i statsbudgeten. Syftet med lagen är inte att ändra kvinnornas sociala rättigheter. Enligt erhållen utredning är det meningen att eventuella praktiska tolkningssvårigheter skall redas ut och klara konkreta anvisningar ges. Den utredning som utskottet har fått ger vid handen att särskild uppmärksamhet åtminstone i början kommer att fåstas vid placeringen av kvinnorna. Arbets- och tjänsteförhållandets fortbestånd. Utskottet föreslår en ändring av den punkt i det första lagförslagets 5 som gäller kvinnors rätt att återgå till sitt arbete. Enligt l lagen om fortbestånd av till tjänstgöring inkallad värnpliktigs arbets- eller tjänsteförhållande (570/61) får arbetsgivaren inte avbryta arbets- eller tjänsteförhållandet för någon som inkallats till tjänstgöring med stöd av värnpliktslagen, utan efter fullgjord eller avbruten tjänstgöring skall den värnpliktige återtas i sitt tidigare arbete eller ett motsvarande arbete. Lagen skall tillämpas också på tjänstgöring enligt civiltjänstlagen. Enligt 2 i samma lag har en värnpliktig som fullgör aktiv tjänst och likaså en civiltjänstgörare också vid avbruten tjänstgöring rätt att med beaktande av en anmälningstid på 14 dagar återgå till sitt tidigare arbete eller få ett motsvarande arbete. Enligt den sista meningen i 5 l mom. i propositionen skalllagen om fortbestånd av till tjänstgöring inkallad värnpliktigs arbets- eller tjänsteförhållande inte tillämpas på en kvinna vars tjänstgöring har upphört enligt 4 l mom. En kvinna som har inlett militärtjänst och enligt 4 l mom. själv avbryter tjänstgöringen under de 45 första dagarna omfattas enligt förslaget således inte av det skydd som speciallagen om fortbestånd av tjänsteförhållande erbjuder. Om en kvinnas militärtjänst avbryts på något annat sätt skall nämnda lag tillämpas. Hon skall bland annat ha rätt att återgå till sitt tidigare arbete eller få ett motsvarande arbete. I propositionen motiveras den sista meningen i 5 l mom. på följande sätt: "Det blir emellertid ofta nödvändigt för en arbetsgivare att anställa en vikarie när en kvinna lämnar sitt arbete för att fullgöra militärtjänst. Med tanke på arbetsgivarens förpliktelser och vikariens anställningsskydd är det inte motiverat att en kvinna skall kunna åberopa anställningsskyddet enligt den ovan nämnda lagen också i det fall att hon själv beslutar avbryta sin militärtjänstgöring. Om rätten att återvända till arbetet sammankopplas med avbrytande av tjänstgöring enligt fri prövning kan detta också tänkas leda till ett ökat antal oöverlagda ansökningar till militärtjänsten, vilket inte är förenligt med någon parts intresse." Arbetsgivarna blir naturligtvis mycket ofta tvungna att anställa en vikarie eller vidta andra arrangemang, men utskottet anser att den rättsliga ställningen för en kvinna som fullgör militärtjänst inte i lag får avvika så väsentligt från den rättsliga ställningen för dem som fullgör bevärings- eller civiltjänst som det föreslås i propositionen. Utskottet menar att det skall finnas en reell möjlighet att välja under de 45 första dagarna av militärtjänsten. Detta blir kanske inte fallet i praktiken om en avbruten tjänstgöring leder till en rätt oviss och lång period i stil med permittering utan lön eller t.o.m. till att arbetsplatsen går förlorad, fastän de allmänna grunderna för uppsägp.ing också skulle uppfyllas. A ven lagtekniskt sett är den sista meningen i 5 l mom. i propositionen oklar. Den medför stora problem i fråga om tolkning och tillämpning. Enligt lagrummet skalllagen om fortbestånd av till tjänstgöring inkallad värnpliktigs arbets- eller tjänsteförhållande inte tillämpas på arbets- eller tjänsteförhållandet för en kvinna som inom de 45 första dagarna av militärtjänsten beslutar att inte fortsätta sin tjänstgöring. Den avgörande faktorn både tidsmässigt och i sak är en skriftlig anmälan till kommendören för truppförbandet från en kvinna som redan fullgör militärtjänst. Efter att hon har lämnat sin anmälan påverkas hennes arbetsförhållande inte alls av speciallagen om värnpliktigas anställningsskydd, inte av förbuden och begränsningarna för arbetsgivaren i fråga om uppsägningar och inte heller av stadgandet om rätten att återgå till sitt arbete.
Frivillig militärtjänst för kvinnor Il Å andra sidan kan en lag utgående från propositionen inte påverka stadgandena och bestämmelserna om allmänt uppsägningsskydd för arbetstagare och tjänstemän. En kvinnas beslut att avbryta sin militärtjänst kan exempelvis inte betraktas som ett synnerligen vägande skäl, vilket enligt 37 lagen om arbetsavtal skulle berättiga arbetsgivaren att säga upp arbetsavtalet. Däremot är det oklart om arbetsgivaren med stöd av t.ex. 37 a i samma lag kan åberopa ekonomi eller produktion som uppsägningsgrund och hur snart efter den avbrutna militärtjänsten en sådan uppsägning kan ske. Vidare är det oklart om arbetsgivaren är skyldig att betala lön under uppsägningstiden. Uppenbarligen är han inte det eftersom arbetstagaren ej är berättigad att återvända till sitt arbete och arbetsgivaren alltså inte är sysselsättningsskyldig. Arbetsförhållandet för en kvinna som avbryter sin militärtjänst fortsätter troligen alltså oberoende av arbetstagarens beslut, om inte särskilda beslut fattas, men arbetstagaren har inte rätt att gå tillbaka till sitt tidigare arbete. I praktiken innebär detta helt uppenbart en form av automatisk permittering utan lön. I propositionen nämns inget om hur längden på denna permittering skall bestämmas. Det framgår inte heller om arbetstagaren under permitteringen skall vara berättigad till semester enligt semesterlagen, vilken rätt till utkomstskydd för arbetslösa hon har osv. Enligt 6 2 m om. i propositionen skall en kvinna som fullgör militärtjänst innan de 45 forsta dagarna löper ut informeras om sin rättsliga ställning om hon fortsätter tjänstgöringen. Om inga ändringar görs i propositionens 5 l mom. bör till detta lagrum fogas en förpliktelse att upplysa om kvinnans rättsliga ställning som arbetstagare, om hon beslutar avbryta militärtjänsten på det sätt som avses i 4 l m om. Som det har framgått av det ovan anförda är den rättsliga ställningen för en kvinna som avbryter sin militärtjänst oklar. Utskottet betonar att förslaget inte får medföra oskäliga svårigheter för arbetsgivarna att arrangera arbetet eller exempelvis skaffa vikarier. Å andra sidan bör det beaktas att de som söker sig till militärtjänst är unga och ofta kanske utan fast arbete. För att undvika de ovan beskrivna tolkningssvårigheterna och för att kvinnorna skall bli jämlikt behandlade anför utskottet att den sista meningen i 5 l mom. bör ersättas med ett nytt stadgande. Där beaktas att kvinnorna till skillnad från männen kan avbryta sin militärtjänst utan att ange orsak. Det nya lagrummet lyder: "Med avvikelse från 2 l mom. lagen om fortbestånd av till tjänstöring inkallad värnpliktigs arbets- eller tjänsteförhållande (570/61) har en kvinna, vars tjänstgöring har avbrutits på ett sätt som avses i 4 l mom., rätt att inom 30 dagar efter avslutad militärtjänst återgå till sitt arbete den dag som arbetsgivaren meddelar". Utskottet fåster också uppmärksamhet vid att det kan vara oklart om straffstadgandet i 7 lagen om fortbestånd av till tjänstgöring inkallad värnpliktigs arbets- eller tjänsteförhållande gäller en arbetsgivare som i samband med en kvinnas militärtjänst bryter mot denna lag. Utskottet poängterar att alla författningar som tillämpas på värnpliktiga enligt propositionen också skall tillämpas på kvinnor som fullgör militärtjänst. Detta betyder att speciallagen om en värnpliktigs anställningsskydd också när det gäller straffstadgandena skall tillämpas på kvinnors arbetsgivare, om inte annat uttryckligen stadgas. Med stöd av det ovan sagda anför utskottet vördsamt att det andra och tredje lagförslaget i regeringens proposition bör godkännas utan ändringar och att det första lagförslaget i regeringens proposition bör godkännas sålydande:
12 1994 rd- FöUB 4-RP 131 l. I enlighet med riksdagens beslut stadgas: 1--4 (Såsom i regeringens proposition) 5 När en kvinna har trätt i militärtjänst eller när hon enligt det förordnande att träda i tjänst som hon med stöd av sin ansökan erhållit har varit skyldig att träda i militärtjänst tillämpas på henne, med de undantag som stadgas i 4, alla de stadganden som gäller den som med stöd av värnpliktslagen förordnats till beväringstjänst Lag om frivillig militärtjänst för kvinnor Med avvikelse från 2 l mom. lagen om fortbestånd av till tjänstgöring inkallad värnpliktigs arbets- eller tjänsteförhållande ( 570/61) har en kvinna, vars tjänstgöring har avbrutits på det sätt som avses i 4 l mom., rätt att inom 30 dagar efter avslutad militärtjänst återgå till sitt arbete den dag som arbetsgivaren meddelar. (2 mom. såsom i regeringens proposition) 6---8 (Såsom i regeringens proposition) I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Lindroos, medlemmarna Hautala, Häkämies (delvis), Koistinen (delvis), Komi, Kuittinen (delvis), Laitinen, Morri, Mäkipää (delvis), Rimmi, J. Roos, Taina och Viljamaa samt suppleanterna Hiltunen (delvis) och Koskinen (delvis). Avvikande åsikt Regeringen föreslår att kvinnor i åldern 17-29 år med finskt medborgarskap skall kunna ansöka om att få fullgöra militärtjänst, om de i fråga om sin hälsa och övriga personliga egenskaper är lämpliga. Sålunda kunde kvinnorna ingå i försvarsmaktens reserv eller arbeta i militära yrken under samma förutsättningar som män. Regeringens utgångspunkt är att en kvinna som fullgör militärtjänst skall ha samma rättsliga och sociala ställning som en man som fullgör sin beväringstjänst En kvinna som fullgör militärtjänst skall ha rätt att avbryta tjänstgöringen inom 45 dygn. Hon skall dock inte ha möjlighet att återgå till sitt civila arbete efter att tjänstgöringen har avbrutits. Regeringen anser att rätten att återgå till arbetet kan tänkas leda till flera kvinnor oöverlagt söker sig till militärtjänst. Regeringen tycks inte uppskatta kvinnornas omdöme, fastän den uppger att jämställdheten är utgångspunkten för förslaget. De kvinnor som söker till frivillig militärtjänst skall också vara tvungna att genomgå "erforderliga psykologiska lämplighetstest". Männens hälsobeskrivning skall däremot innehålla något som avviker från det normala för att de skall behöva genomgå undersökning av specialläkare. Enligt propositionen kunde försvarsministeriet dessutom beakta "faktorer som har samband med statsbudgeten" när det som "en del av den politiska beslutsfattningsprocessen" beslutar om antalet kvinnor som årligen skall antas till militärtjänst. Också här kränker regeringens utgångspunkt kravet på jämlikhet mellan könen. A v lagförslaget framgår inte hur urvalet sker, om det finns flera sökande än vad försvarsministeriet
Frivillig militärtjänst för kvinnor 13 beslutar anta till militärtjänst det året. I ett fortsatt kärvt läge för statsekonomin får man frukta att de medel som används till frivillig militärtjänst för kvinnor ytterligare minskar resurserna för välfärdstjänster som är viktiga för kvinnors jämställdhet. En majoritet i utskottet har som vi ser det alldeles riktigt förutsatt en ändring av propositionen när det gäller rätten att återgå till arbetet. Det föreslås dock inte att en kvinna i frivillig militärtjänst t.ex. skall ha rätt att anhålla om civiltjänstgöring. Det är inte motiverat att utfärda sådana stadganden om den rättsliga ställningen för kvinnor i militärtjänst som avviker från den rättsliga ställningen för dem som fullgör bevärings- eller civil tjänst. Såvitt avsikten med propositionen har varit att förbättra situationen för de drygt 5 000 kvinnor- na i försvarsmaktens tjänst, anser vi att utbildning inom det egna yrket hade varit att föredra. Som helhet kan det konstateras att regerinens proposition om frivillig militärtjänst för kvinnor står i skarp kontrast till dess egna jämställdhetsutgångspunkter. Det är inte heller jämställdhet att militärtjänsten skall vara frivillig endast för kvinnor. Vi menar också att en säkerhetsuppfattning som bygger på vapen och militär är föråldrad. För att säkerheten skall kunna främjas är det ytterst viktigt att avlägsna ekonomisk och social ojämlikhet och arbeta för miljöskydd både inom och utanför vårt lands gränser. Med stöd av det ovan sagda anför vi att lagförslagen i regeringens proposition bör förkastas. Helsingfors den 15 november 1994 Heidi Hautala Eila Rimmi Marja-Leena Viljamaa