Allmänt. Utskottet anser att den frivilliga försvarsutbildningen

Transkript

1 1994 rd- FöUB 2- RP 46 Försvarsutskottets betänkande nr 2 om regeringens proposition med rörslag tilllag om ändring av 2 lagen om försvarsmakten Riksdagen remitterade den 29 april1994 regeringens proposition nr 46 till försvarsutskottet för beredning. Utskottet har hört avdelningschefen, generalmajor Pertti Nykänen och regeringsrådet Pekka Pitkänen vid försvarsministeriet, tf. lagstiftningsrådet Martti Simola vid justitieministeriet, översten Martti Olanterä vid huvudstaben, majoren Mauri Ikonen vid Bjömeborgs brigad, biträdande avdelningschefen Henry Honkanen vid Penningautomatföreningen, generalmajoren Seppo Räisänen vid Försvarsutbildning rf., ordföranden Kaija Vesala vid Sotilaskotiliitto, ordföranden, major Antti Ahlström vid Finlands Reservofficersförbund rf., ombudsmannen Pekka Lyly vid Reservunderofficersförbundet rf., ordföranden Kalevi Suomela vid Finlands Fredsförbund -Förening för Förenta nationerna rf., generalsekreteraren Malla Kantola vid Förbundet de Hundras Kommitte i Finland rf., ombudsmannen Teemu Matinpuro vid Fredskämparna i Finland rf. och verkställande direktören Tapani Paananen vid Maanpuolustusyhtiö MPY Oy. Utskottet har dessutom begärt och fått ett skriftligt utlåtande av Officersförbundet Social- och hälsovårdsorganisationernas samarbetsförening SAF rf. har sänt ett brev till försvarsutskottet om fmansieringen av försvarsutbildningen. Utskottet har fått ett skriftligt utlåtande av social- och hälsovårdsministeriet om brevet. Regeringens proposition Regeringen föreslår att i 2 lagen om försvarsmakten skall tas in ett stadgande om att en av försvarsmaktens uppgifter är att understödja den frivilliga försvarsutbildningen. Hur den frivilliga försvarsutbildningen skall stödjas kommer det att stadgas närmare om genom förordning eller föreskrivas genom beslut av försvarsministeriet eller bestämmas som i fråga om militära kommandomål Tidigare innebar de bestämmelser i del III av fredsfördraget i Paris som begränsade Finlands suveränitet att personer som inte hör till försvarsmakten ej kunde ges militär utbildning. Sedan de begränsande bestämmelserna i fredsfördraget upphävts 1990 har de frivilliga försvarsorganisationerna satt i gång med att ge medborgama frivillig försvarsutbildning. Försvarsmakten har för sin del understött denna utbildning materiellt både genom föreläsningar och föredrag och kurser som bl.a har kunnat omfatta skjutningar med stormgevär. Riksdagens justitieombudsman har i ett beslut med anledning av en skrivelse om samarbetet mellan försvarsmakten och de frivilliga försvarsorganisationerna konstaterat att det med beaktande av hur omfattande försvarsutbildningen inom ramen för detta samarbete är och verksamhetens art bör stadgas om saken genom lag. Eftersom försvarsorganisationernas utbildning har blivit mer omfattande och fått en klarare militär prägel är den gällande generella formuleringen i lagen om försvarsmakten, nämligen att denna skall främja verksamhet som syftar till att stärka försvarsviljan inte längre en tillräcklig laglig grund för detta samarbete. Enligt regeringens proposition är det den registrerade föreningen Försvarsutbildning som svarar för kurserna. Dessa kommer också i fortsättningen att stödjas genom budgetmedel, medel från Penningautomatföreningen och donationer. I propositionen konstateras också att lagändringen i praktiken inte nämnvärt påverkar de redan i hög grad hävdvunna formerna för samarbetet mellan försvarsmakten och försvarsorganisationerna och inte heller har några ekonomiska konsekvenser. U tskortets ställningstaganden Allmänt. Utskottet anser att den frivilliga försvarsutbildningen är viktig. Som bäst är den dessutom ett i ekonomiskt hänseende förmånligt sätt att öka såväl reservistemas som övriga medborgares fårdigheter inom totalförsvaret. Försvarsutskottet betonar dock att det också i fortsätt F

2 rd- FöUB 2-RP 46 ningen är försvarsmakten som enligt lagen om försvarsmakten ansvarar för den egentliga militära utbildningen. Enligt utskottets åsikt är det också angeläget att försvarsmaktens repetitionsövningar för reservister uppnår samma omfattning som vid senaste decennieskifte. Den frivilliga försvarsutbildningen omfattar undervisning, utbildning och övningar i form av kurser. Enligt erhållen utredning har utbildningen två prioriteringar. För det första är det meningen att ge medborgarfärdigheter med tanke på riskfyllda situationer i vardagslivet. För det andra går utbildningen ut på att ge fårdigheter för undantagsförhållanden. Utbildningen är frivillig och kurserna är öppna för alla finska medborgare som fyllt 15 år. Enligt uppgift har man dock av praktiska orsaker hittills varit tvungen att i allmänhet ta emot endast medlemmar i försvarsorganisationer till specialkurserna. Utskottet anser att också specialkurserna bör öppnas för alla finska medborgare och att medlemskap i ovannämnda organisationer inte heller får vara ett villkor för deltagande. Den frivilliga försvarsutbildningen inkluderar också militära avsnitt, t.ex. vapenhantering, skjutningar med stormgevär osv. I propositionens motivering konstateras att vapenhanteringen alltid sker under ledning av anställda vid försvarsmakten och att försvarsmakten ansvarar för eventuella skador. Utskottet anser att avsteg inte får göras från denna princip under de militära avsnitten. F örsvarsutskottet har i detta sammanhang begärt en utredning om importen, försäljningen och marknadsföringen av halvautomatiska gevär av typ MPS. Maanpuolustusyhtiö MPY Oy förmedlar vapen till enskilda medlemmar av reservistorganisationer på deras eget önskemål. Importör och försäljare är ett självständigt vapenföretag. Tillstånd att köpa och bära vapen ansöks hos polismyndigheterna. Enligt vad utskottet erfarit är det inte fråga om ett militärvapen utan ett vapen för tävlingsskytte ochjakt som används vid frivilliga och övervakade tävlingar och övningar för reservistorganisationers medlemmar. MPS-geväret används inte vid den frivilliga försvarsutbildningen. Vid den frivilliga försvarsutbildningen lär man ut trygg vapenhantering med hjälp av luft- och salongsgevär. Under försvarsmaktens ledning och på dess ansvar undervisas personer som fyllt 18 år i att hantera stormgevär och skjuta med dem. Försvarsutskottet menar att alla för militärt bruk avsedda vapen måste vara i försvarsmaktens besittning och ägo. Den frivilliga försvarsutbildningen måste organiseras så att de för utbildningen uppställda, allmänt omfattade målen inte äventyras på grund av att vapen förmedlas för tävlings- och hobbyverksamhet. Enligt erhållen uppgift är svårigheterna att frigöra anställda vid försvarsmakten för att genomföra frivillig fårsvarsutbildning ett av de största problemen. En betydande del av utbildningen sker under veckosluten. Detta leder också till kostnader för försvarsmakten. Försvarsmaktens tjänstemän i arbetstidsavtallyfter avtalade ersättningar och tillägg. När det fårekommer restriktioner i fråga om övertidsarbete måste de berörda vara lediga under vardagar, vilket innebär att de inte medverkar i andra uppgifter, såsom till exempel utbildning av beväringar. I praktiken har detta lett till att ledande tjänstemän som inte har arbetstidsavtal utnyttjas under kvällar och veckoslut. Arbete under veckoslut har enligt vad utskottet erfarit för de sistnämndas vidkommande inte ens kunnat kompenseras med ledighet. I motsats till vad regeringen konstaterar i propositionen anser försvarsutskottet att det är svårt att stödja frivillig försvarsutbildning utan att detta har ekonomiska konsekvenser. Utskottet fmner det angeläget att resurser för försvarsmaktens ordinarie militära utbildning inte förs över till den frivilliga försvarsutbildningen och att försvarsmaktens lagstadgade uppgifter kan skötas planenligt. situationen för de av försvarsmaktens anställda som har hand om utbildning i tjänsten och under tjänsteansvar måste garanteras. Försvarsutbildning rf. har det ekonomiska ansvaret för utbildningen. Försvarsmaktens bidrag består av antingen utbildning eller materiellt stöd. För det senare har uppburits ersättning enligt försvarsministeriets beslut. Tack vare stöd från olika ministerier har deltagaravgifterna för de flesta kurserna legat på en sådan nivå att sökandenas ekonomiska situation inte har utgjort hinder för deltagande i kurserna. Bidragen från Penningautomatföreningen har gällt utbildning i första hjälpen, befolkningsskyddsutbildning och räddningstjänstutbildning inom ramen för försvarsutbildningen. Den egentliga försvarsutbildningen understöds inte med avkastningen från Penningautomatföreningen. Indelningen i administrativa ärenden och militära kommandomål. Propositionen har avfattats så att frågan om hur försvarsmakten skall stödja den frivilliga försvarsutbildningen regleras genom förordning eller föreskrivs genom försvars-

3 Frivillig försvarsutbildning 3 ministeriets beslut eller bestäms som i fråga om militära kommandomål Utskottet framhåller att tillämpningsområdet för dessa typer av författningar dock inte är detsamma. A v tradition har försvarsmaktens uppgifter delats upp i två kategorier, militära fårvaltningsärenden och militära kommandomål. Förvaltningsärendena har bland annat gällt resurs- och personalfrågor samt fårsvarsmaktens sammansättning, ledningsförhållanden eller lokaliseringsfrågor, och för deras vidkommande fattas besluten av statsrådet och försvarsministeriet som i politiskt hänseende är parlamentariskt ansvariga. De militära kommandomålen har i sin tur gällt operativa frågor, och bland annat den militära utbildningen har hänförts till denna kategori. Uppdelningen är emellertid i praktiken flexibel. Enligt erhållen uppgift är det meningen att anlita militära kommandomål inom den frivilliga försvarsutbildningen bland annat i frågor som gäller trygg hantering av vapen. Trots att det åtminstone i någon mån är möjligt att genom administrativa beslut i anknytning till budgeten begränsa området får militära kommandomål, bör kommandotypen enligt uttalande av sakkunniga uppenbarligen anses vara en självständig kategori. Utskottet anser utgående från ovannämnda sakkunnigutlåtande att det beträffande stöd får frivillig medborgarverksamhet, trots att den i praktiken verkställs genom olika faktiska åtgärder, mera är fråga om en militär förvaltningsangelägenhet än ett militärt kommandomål Utskottet har ändrat stadgandet så att militära kommandomål inte längre nämns och ersätts med formuleringen "beroende på ärendets art genom beslut av huvudsta ben". Detta innebär enligt utskottets tolkning att ärendet blir skött såsom ett militärt förvaltningsärende. Utskottet anser att regeringen bör ge akt på hur den frivilliga försvarsutbildning som avses i 2 5 a punkten lagen om försvarsmakten genomfårs och vid behov vidta lagstiftningsåtgärder för att skillnaden mellan frivillig försvarsutbildning och försvarsmaktens utbildning skall vara tillräckligt klar. Hänvisande till det ovan anförda och motiveringen till regeringens proposition föreslår utskottet vördsamt att lagförslaget i regeringens proposition skall godkännas sålydande: Lag om ändring av 2 lagen om försvarsmakten I enlighet med riksdagens beslut ändras i lagen den 31 maj 1974 om fårsvarsmakten (402/74) 2 5 punkten samt fogas till 2 en ny 5 a punkt som följer: 2 Försvarsmakten har till uppgift: (5 punkten såsom i regeringens proposition) 5 a) att stöda frivillig försvarsutbildning enligt vad som stadgas genom förordning eller fåreskrivs genom försvarsministeriets beslut eller beroende på ärendets art genom beslut av huvudsta- I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Lamminen, vice ordföranden Laakso, medlemmarna von Bell, Ihamäki, Kasurinen, Korva, Laitinen, Laivoranta, Lindqvist, A. Ojaben samt att också på annat sätt främja verksamhet som syftar till att stärka fårsvarsviljan och höja medborgarnas fysiska kondition, Ikraftträdelsestadgande (Såsom i regeringens proposition) Helsingfors den 8 juni 1994 la, Pura, Pykäläinen, Saastamoinen, Seivästö, Westerlund och Vihriälä samt suppleanten Korhonen.

4 rd- FöUB 2-RP 46 Reservationer I Den frivilliga försvarsutbildningen är inte i och för sig förkastlig. Någon form av försvarsutbildning kommer att i en eller annan form förekomma också framgent och det är därför på sin plats att bestämma den lagliga grunden för verksamheten. Vi anser emellertid att den frivilliga försvarsutbildningen inte kan ges en hållbar laglig grund på så sätt att ett stadgande i saken tas in i lagen om försvarsmakten. Det borde stiftas en särskild lag om den frivilliga försvarsutbildningen. Detta skulle göra det möjligt att tillräckligt klart göra skillnad mellan den frivilliga försvarsutbildningen och försvarsmaktens militära utbildning. Den frivilliga försvarsutbildningen får för närvarande understöd från olika ministeriers anslag, bland annat undervisningsministeriet, socialoch hälsovårdsministeriet, inrikesministeriet och försvarsministeriet. Dessutom ger Penningautomatföreningen bidrag från sina medel. Detta kan inte anses motiverat, i synnerhet som försämringar av beväringarnas förmåner och bl.a. indragningen av hemförlovningspenningen har motiverats med statsekonomiska orsaker. På grund av inbesparingar har också försvarsmaktens egentliga uppgifter skurits ned, bl.a. antalet repetitionsövningar. Den frivilliga försvars- utbildningen får i ingen händelse bli ett substitut för repetitionsövningar. Den frivilliga försvarsutbildningen är fri medborgar- och fritidsverksamhet. Det är därför inte motiverat att stödja den med budgetmede l. Det är inte heller förenligt med den frivilliga försvarsutbildningens syfte och anda att de reservistorganisationer som anordnar utbildningen samtidigt gör business av det hela. Detta är emellertid fallet när reservistorganisationerna förmedlar vapen, som en privat vapenfirma importerar och säljer, och själv tar provision för denna verksamhet. Ett problem med vapenhandeln är dessutom att reservistorganisationerna de facto bestämmer vem som får köpa vapen och vem som beviljas tillstånd att bära vapen. Under utskottsbehandlingen föreslog vi en precisering av lagens 2 så att militär utbildning avser väpnad utbildning med försvarsmaktens vapen. Tanken bakom förslaget var att väpnad utbildning med försvarsmaktens vapen klart skall skiljas från stöd för frivillig försvarsutbildning. Med stöd av det ovan anförda föreslår vi att lagförslaget i utskottets betänkande skall godkännas sålydande: Lag om ändring av 2 lagen om försvarsmakten I enlighet med riksdagens beslut ändras i lagen den 31 maj 1974 om försvarsmakten (402/74) 2 5 punkten samt fogas till2 en ny 5 a punkt som följer: 2 Försvarsmakten har till uppgift: 5) att handha den militära utbildningen, varmed avses väpnad utbildning med försvarsmaktens vapen, (5 a punkten såsom i utskottets betänkande) Ikraftträdelsestadgande (Såsom i utskottets betänkande) Helsingfors den 8 juni 1994 Anna-Liisa Kasurinen Reijo Laitinen Aarno von Bell Arja Ojala

5 Frivillig försvarsutbildning 5 II Vi kan inte omfatta försvarsutskottets majoritets ståndpunkt att också personer som inte hör till försvarsmakten skall ges väpnad utbildning som en del av den frivilliga försvarsutbildningen. Sedan Finland 1990 frångått de begränsningar - däribland också förbudet att ge personer som inte hör till försvarsmakten väpnad utbildningsom ingick i del III av fredsfördraget i Paris har den väpnade utbildningen såsom ett element i den frivilliga fårsvarsutbildningen år för år ökat utan att det fmns någon lagstiftning på området. Först sedan riksdagens justitieombudsman hade ingripit i den de facto olagliga utbildningen på initiativ av fredsorganisationerna, ansåg regeringen det vara befogat att föreslå en sådan ändring av lagen om fårsvarsmakten att det där anges att försvarsmakten också skall stödja den frivilliga försvarsutbildningen. Enligt den information försvarsutskottet fått kommer stödet får den frivilliga förvarsutbildningen också att medföra extra kostnader, vilket emellertid inte framgår av regeringens proposition. Utskottet har också fått en utredning för de planer på att importera vapen som ett av Finlands Reservofficersförbund och reservunderof- ticersförbundet bildat bolag har. Projektet går ut på att förse organisationernas medlemmar med ett halvautomatiskt vapen som liknar stormgeväret Vi anser det inte vara riktigt att samma instans som tar in vapen till Finland också ger myndigheterna utlåtanden om vem som bör beviljas tillstånd att köpa och bära vapen. Vi uppmärksammar i detta sammanhang också det faktum att fmansminister Iiro Viinanen har föreslagit att "hemvärnstrupper" skall bildas inom ramen för det frivilliga försvarsarbetet. Minister Viinanen, som också har fått stöd från annat håll för sitt förslag, anser att försvarsaktivisterna borde organisera en egen enhet, dvs. "hemvärnstrupper" vid sidan av eller inom ramen för försvarsmakten. Projektet att bilda "hemvärnstrupper" förefaller hänga samman med den nu aktuella lagändringen som innebär en legalisering av väpnad utbildning för personer som inte hör till försvarsmakten. Med stöd av det ovan anförda föreslår vi att lagförslaget i utskottets betänkande skall godkännas sålydande: Lag om ändring av 2 lagen om försvarsmakten I enlighet med riksdagens beslut ändras i lagen den 31 maj 1974 om försvarsmakten (402/74) 2 5 punkten samt fogas till2 en ny 5 a punkt som följer: 2 Försvarsmakten har till uppgift: (5 punkten såsom i utskottets betänkande), 5 a) att stöda frivillig försvarsutbildning enligt vad som stadgas genom förordning eller föreskrivs genom fårsvarsministeriets beslut eller beroende på ärendets art genom beslut av huvudstaben samt att också på annat sätt främja verksamhet som syftar till att stärka försvarsviljan och höja medborgamas fysiska kondition, varvid det vid frivilligförsvarsutbildning dock inte är tillåtet att ge väpnad utbildning. Ikraftträdelsestadgande (Såsom i utskottets betänkande) Helsingfors den 8 juni 1994 Jaakko Laakso Tuija Maaret Pykäläinen Marffi Korhonen

6