!1 Preidkan 2018-06-17 1 Kor 14:1 Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. 2 Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud, för ingen förstår honom. Han talar hemligheter i sin ande. 3 Men den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst. 4 Den som talar tungomål bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen. 5 Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre att ni profeterar. Den som profeterar är viktigare än den som talar tungomål, ifall han inte uttyder sitt tal så att församlingen blir uppbyggd Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då sådana som bygger upp församlingen så att ni har dem i överflöd. Framför allt profetians gåva Vi har landat i kap 14 efter kap 13. Förra ggn: framför allt ska ni älska varandra utålligt Utifrån kärlekens respekt och omsorg - allvar och tydlighet De andliga gåvorna. De andliga gåvorna har räknats upp i kap 12, men det finns också en uppräkning av andliga nådegåvor i Rom 12 a)administrativa/praktiska gåvor Tjänandets Det Hängivna ledarskapets Äldsteskapets Styrandets Troshandlandets Gåvoutdelandets Barmhärtghetstjänstens b)verbala gåvor Evangelistens Herde-Lärarens Förkunnarens Undervisningens Förmaningens Uppmuntrandets Tröstens Visdomens Kunskapens Trosstärkandets c)apostoliska teckengåvor Apostlaämbetets Profetens Profetians Helandets Språktalandets Översättningens Kraftgärningarnas Andebedömningens Vi har ingen anledning att tro att listorna skulle vara kompletta eller att gåvorna skulle vara väldigt strikt avgränsade till person eller tid.
Men vi uppmanas att göra en prioritering. VI ska sträva efter kärleken, utan den blir alla gåvor värdelösa, för utan den har vi inte Herren själv, Herrens hjärta. Det finns ej någon mer än du som frälsning ger. Och ej ens himlen räcker om inte dig vi ser. Ej dina gåvor heller har värde utan dig, blott du mig tillfredställer, blott du är nog för mig. - Emil Gustavsson!2 Men Bibeln säger att vi ska vara ivriga att få de andliga gåvorna och i detta framför allt gåvan att profetera. Det är viktigt att veta att ingen är lottlös, ingen är obegåvad. Kanske redan hos den icke troende finns konturer av andliga nådegåvor nedlagda som används i själviskt bruk. Men vi behöver veta att när det gäller de troende så säger Bibeln något väldigt viktigt: 1 Kor 12: 4-7 Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. Det är här vi kommer in i en djupare förståelse för varför det står framför allt profetians gåva. Det har med var och en att göra och det har med blir till nytta att göra. Profetians gåva gäller var och en, kanske någon förvånas nu, mer än alla andra gåvor och den är till nytta, mer än alla andra gåvor. Därav orden framför allt gåvan att profetera. Eftersom den är för alla och är till mer nytta än alla andra gåvor, ska vi satsa mer på att få den, utveckla den och förvalta den än alla andra gåvor. Hur kan jag säga att profetians gåva är för alla? Hur kan jag säga att profetians gåva är mer nyttig än alla andra?
!3 Ja, störst av allt är kärleken, men när det är konstaterat får vi veta att detta är den största, den mest vittomfattande och den nyttigaste av alla gåvor. Att den ska förvaltas och brukas i kärleken är en förutsättning. Lägg märke till Paulus ord: Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. Kärleken ska vi sträva efter, vi ska be om mer av den och vara ivriga att leva i den och låta den bestämma alla våra val. Men vi uppmanas också att ivrigt be om de andliga gåvorna, och då framför allt gåvan att profetera. Kärleken är förutsättningen för profeterandet: 1 Kor 13:2 Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg men inte har kärlek, så är jag ingenting. Att den är för de flesta förstår vi av Paulus skriver till korintierna 1 Kor 14:31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade. Att den är till mer nytta än alla andra verbala gåvor ser vi i samma kapitel vers 3-5: den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Den som talar tungomål bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen. Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre att ni profeterar. Den som profeterar är viktigare än den som talar tungomål, ifall han inte uttyder sitt tal så att församlingen blir uppbyggd. Nu ska vi titta lite på vad denna gåva innebär. Den har klassificerats och definierats lite olika i olika traditioner och också hänvisats till olika forum beroende på vilken kyrklig tradition som förvaltat den. Ordet profetera betyder bokstavligen att förkunna, förmedla, uttala, eller förutsäga. I Nya Testamentet används ordet profetera om det som sker när någon: framlägga gudomliga ting genom särskild förmåga.
Gåva vi ska söka efter är alltså att med en särskild gudagiven förmåga bära fram Guds budskap. Gåvan att förmedla Guds Ord i Guds kraft. Hela Bibeln har tillkommit på detta sätt. Hela skriften är framtagen genom gudagiven förmåga att bära fram det som Gud vill säga och förmedla. Därför kallas hela Bibeln för profetia i apostlarnas brev: Det är intressant att ett av våra framför allt faktiskt gäller just detta: 1 Petr 1:20-21 Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning. Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud. Den bibeltrogna kyrkan har alltid hållit fast vid detta. Gamla och Nya Testamentets skrifter är givna genom gudomlig inspiration och därför ofelbara och unika i historien och frälsningsplanen. De är resultat av gåvan att profetera. GT:s författare och NT:s likaså fick fram Bibelns ord genom gåvan att profetera. Budskapet är inte ett resultat av mänsklig vilja som vi läste utan under tiden för inspirationen var deras vilja helt i Guds grepp, och gåvan dominerade fullständigt alla deras intentioner så att exakt det som Gud ville ha fram blev nedskrivet. Profetians gåva? Ja, någon tänker kanske att det är en gåva i form av en profetia. Alltså att själva gåvan är att få ett profetiskt ord sig givet. Det är naturligtvis en stor gåva att ta emot Guds Ord, att få, att kunna, att vilja det, men här är det inte själva mottagande av budskapet för egen del som avses. Profetians gåva är här gåvan att förmedla ett budskap från Gud. Inte bara gåvan att lyssna till Guds Ord. Gåvan att profetera är alltså att gåvan att kunna bära fram Guds Ord. Den ligger alltså oerhört nära förmågan att förkunna, att predika. Nu kommer vi till en avgörande, fullständigt avgörande punkt i förståelsen av profetians gåva. 1 Kor skrevs innan Bibeln var fullständig. Apostlarna och Profeterna var fortfarande i färd med att!4
!5 förstå NT:s hemlighet och formulera det apostoliska och slutgiltiga budskapet. Apostlarna tillsammans med församlingen var s.a.s. i full gång med att tanka hem Bibeln, från Guds Ande som gav den. Jesus hade sagt: Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte bära det nu, och vidare: Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske (Joh 16:12-13) Här finns förebudet både om apostlarnas brev och Uppenbarelseboken (vad som kommer att ske). Det profeterande som vi möter i Nya Testamentet är alltså ett förbibliskt profeterande. Viktigt! Viktigt! Viktigt! Det kom ständigt ny uppenbarelse som stöttes och blöttes, konstaterades vara apostolisk och konsoliderades i Skrifterna. I och med Uppenbarelseboken så upphörde den bibliska uppenbarelsen att utökas. Kanon fastställdes. Bibeln var klar. Budskapet var fullödigt. Allt var på plats. Allt som skulle sägas var sagt och materialet var tillräckligt och slutgiltigt. Sola Scriptura. Jo, visst, tolkning och tillämpning. Jo, visst ljus över Skrifterna, men inga fråndrag, inga tillägg. Upp talar om dom över detta. Detta är oerhört viktigt för oss att förstå när vi idag uppmanas och uppmuntras att framför allt få gåvan att profetera. Den gåvan kan aldrig vara gåvan att ta emot ny uppenbarelse vid sidan av, eller i strid med, inte ens i avsikt att komplettera Bibelns budskap. Profetians gåva handlar blott, enbart, endast och uteslutande om att förvalta det budskap som redan är givet. Detta har fått vissa traditioner att säga att gåvan att profetera är helt enkelt förmågan att predika Guds Ord. Detta måste nog ses som en alltför smal tolkning, då profetera och predika inte är exakt samma ord på grekiska, även om de två företeelserna verkligen sammanfaller. Att profetera är att bära fram Guds Ord i Andens kraft. Under Andens ledning, inflytande och precision. Allt Nytestamentlig profeterande är en tillämpning av Guds ord, där det redan givna budskapet talar
!6 rakt in i tid och rum. I en individs, en församlings en stad eller ett lands aktuella situation. Det är inget nytt, men det är det gamla budskapet med förnyad kraft hör och nu, rakt in i situationen, rakt in i hjärtat. Rom 12:6 Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron. I överensstämmelse med tron är i överensstämmelse med Bibelns sammantagna budskap, med koncensus i tron. Inte i första hand i enlighet med vad jag personligen har tro för. Jud 1:3 jag fann det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Vi ska får kraft att bli vittnen. Förkunna. Predika med profetisk precision. I söndagspredikan, i andakter, i personliga vittnesbörd, NB: Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade. Men den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Hur? 1) Förankra dig i Bibelns Ord! 2) Sluta stirra på dig själv och gåvan. Tänk: Hur kan jag undervisa, bygga upp, förmana, uppmuntra och trösta? 3) Använd ett naturligt uttryckssätt och lita på att Gud verkar i det enkla och lilla.