Avfallsplan för kommunerna Eslöv, Hörby och Höör

Avfallsplan för kommunerna Eslöv, Hörby och Höör Antagen av kommunfullmäktige i Eslöv 2008-12-15 Antagen av kommunfullmäktige i Hörby 2008-11-17 Antagen av kommunfullmäktige i Höör 2008-11-26 1(55)

Förord Alla kommuner i Sverige är skyldiga att upprätta en avfallsplan. Denna utgör tillsammans med de lokala föreskrifterna för avfallshanteringen kommunernas renhållningsordning. Avfallsplanen är kommunernas främsta och viktigaste dokument vad gäller utvecklingen av avfallshanteringen. Planen visar våra visioner, idéer och strategier om hur en miljömässigt bra men samtidigt också rimligt ekonomisk avfallshantering ska utformas för den närmast planeringshorisonten som är 5 år. Gällande avfallsplan för kommunerna Eslöv, Hörby och Höör (fortsättningsvis benämnt Mellanskåne) antogs av respektive kommunfullmäktige år 1995. Avfallshanteringen i Mellanskåne utförs av det gemensamt ägda renhållningsbolaget MERAB (Mellanskånes Renhållnings AB). Bolaget svarar för utbyggnad och drift av sex återvinningscentraler samt för en mottagnings-, behandlings- och deponeringsanläggning i Eslöv. T.o.m. 2006 utförde bolaget också insamling och transport av merparten av avfallet i kommunerna, vilket dock idag i stor omfattning sköts av entreprenörer. Det nu framtagna förslaget till avfallsplan har utarbetats i samarbete mellan kommunerna Eslöv, Hörby och Höör och MERAB. En arbetsgrupp har bildats bestående av tjänstemän från kommunerna och MERAB samt konsult. Utformningen av föreliggande förslag till avfallsplan baseras på Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om innehållet i en kommunal avfallsplan (NFS 2006:6) Arbetsgruppen för avfallsplan 2008 2(55)

Innehåll Förord 2 І Sammanfattning 6 Π Inledning, bakgrund 8 1 Definitioner m.m. 10 1.1 Avfallshierarki enligt EU 10 1.2 Definitioner, termer och begrepp 10 1.2.1 Hushållsavfall 10 1.2.2 Producentavfall (se också 13 ) 11 1.2.3 Annat avfall än hushållsavfall, verksamhetsavfall 11 2 Kommunerna och MERAB idag 12 2.1 Kommunerna i Mellanskåne 12 2.2 MERAB 14 3 Hantering och behandling av hushållsavfall 2006 15 3.1 Kärl- och säckavfall 15 3.2 Grovavfall 15 3.3 Matavfall 15 3.4 Latrinavfall 16 3.5 Slam 16 3.6 Farligt avfall 16 3.7 Småbatterier 16 3.8 Metaller och trä från hushållen 17 3.9 Producerade mängder 2006 17 3.10 Behandlade mängder 2006 18 3.11 Utveckling i Sverige från 2002 19 3.12 Utveckling i Mellanskåne från 2002 19 4 Producentavfall, verksamhetsavfall, övrigt avfall 23 4.1 Producentavfall från hushåll 2006 23 4.2 Verksamhetsavfall 26 4.2.1 Totalt i Sverige 26 4.2.2 Verksamhetsavfall (branschspecifikt) i Sverige 27 4.2.3 Verksamhetsavfall (branschspecifikt) i Mellanskåne 27 4.2.4 Verksamhetsavfall (ej branschspecifikt) i Mellanskåne 28 4.3 Övrigt avfall, avloppsslam 30 3(55)

5 Anläggningar för återvinning och bortskaffande av avfall 31 6 Inventering och riskklassificering av nedlagda avfallsdeponier 31 6.1 Allmänt 31 6.2 Resultat av inventeringen (rapport från Tyréns) 32 6.2.1 Bakgrund och syfte 32 6.2.2 MIFO klassificering 33 6.2.3 Metodik vid inventeringen 34 6.2.4 Riskklassificering av inventerade deponier 35 7 Mål och åtgärder 37 7.1 Nationella miljökvalitetsmål 37 7.2 Regionala mål 38 7.2.1 Avfall allmänt 39 7.2.2 Matavfall 39 7.2.3 Giftfri miljö 39 7.3 Miljömål för Mellanskåne 40 7.3.1 Miljöpolicy för MERAB 40 7.3.2 MERABs verksamhetsmål/miljömål 40 7.3.3 Kommunernas lokala mål 41 7.4 Mål och åtgärder för avfallshanteringen 42 7.4.1 Farligt avfall 1, inriktningsmål och åtgärder 43 7.4.2 Matavfall 2, inriktningsmål och åtgärder 45 7.4.3 Materialåtervinning och energiutvinning 3, inriktningsmål 46 och åtgärder 7.4.4 Transporter och logistik 4, inriktningsmål och åtgärder 47 8 Uppföljning av målen 48 8.1 Dagens avfallsplan 48 8.2 Avfallsplanen 1995 50 9 Samråd 52 10 Miljöbedömningar 53 11 Sammanställning till länsstyrelsen 54 12 Länsstyrelsens sammanställning till Naturvårdsverket 54 Skrivs av länsstyrelsen efter 11 redovisats 13 Förpackningsavfall och returpapper 54 13.1 Producentansvaret 54 13.2 Platser för mottagning av förpackningar och returpapper 55 4(55)

Bilaga 1 Naturvårdsverkets förslag till vägledning för definition av hushållsavfall och verksamhetsavfall Bilaga 2 Anläggningar för återvinning och bortskaffande av avfall Bilaga 3 Ordlista Bilaga 4 MIFO 1 klassificering av nedlagda avfallsdeponier inom MERABs verksamhetsområde. Rapport från Tyréns AB Bilaga 5 Underlag till länsstyrelsens sammanställning av de kommunala avfallsplanerna Bilaga 6 Redovisning av samråd Bilaga 7 Redovisning av utställning 5(55)

І Sammanfattning Idag sker avfallshanteringen betydligt mer resurseffektivt och med mindre miljöpåverkan än den gjorde 1995 då den förra avfallsplanen arbetades fram. Genom ökad källsortering och förändrad behandling av avfallet har deponeringen minskat och materialåtervinning, biologisk behandling och förbränning med energiutvinning ökat. En stor mängd miljö- och hälsofarliga ämnen återfinns också i avfallshanteringen. Ämnena hanteras dels separat som farligt avfall men ingår också som föreningar i annat avfall. Utsläpp sker genom förbränning av avfall och lakvatten från deponering av avfall. Farliga ämnen kan också spridas i kretsloppet när de ingår i mindre mängd i avfall för materialåtervinning. Avfallsplanen utgör, tillsammans med föreskrifterna för avfallshantering i Eslöv, Höör och Hörby, kommunernas renhållningsordning. Planen och föreskrifterna har utformats i enlighet med de krav som ställs i gällande lagstiftning. Till grund för avfallsplanen ligger de nationella miljökvalitetsmålen, de regionala miljömålen för Skåne och kommunernas lokala miljömål. I de 16 nationella miljömålen är det främst miljökvalitetsmålen God bebyggd miljö och Giftfri miljö som berör avfall och avfallshantering. Under dessa miljökvalitetsmål har man som målsättning att den totala mängden genererat avfall inte skall öka och den resurs som avfallet utgör ska tas till vara i så hög grad som möjligt samtidigt som påverkan på och risker för hälsa och miljö minimeras. För att uppnå detta har man formulerat tidsbestämda mål. Länsstyrelsen i Skåne län har anpassat de nationella miljömålen till skånska förhållanden i Skånes miljömål och miljöhandlingsprogram där man tagit fram regionala mål. Kommunerna i Mellanskåne har med hänsyn till de nationella och regionala målen arbetat fram lokala mål. I avfallsplanen har även avfallstransporternas påverkan på miljön uppmärksammats liksom insamlingssystemens uppbyggnad. I olika rapporter och planer anges bland annat: Alla hushåll ska ha tillgång till lämpliga insamlingssystem som är enkla att förstå och delta i. Insamlingssystemen skall vara anpassade efter lokala förutsättningar och ge en bra service (Naturvårdsverkets rapport Framtida producentansvar för förpackningar och tidningar ) Det skall vara enkelt för hushållen att sortera avfall (Sveriges avfallsplan Strategi för hållbar avfallshantering ) Insamlingen är estetiskt tilltalande och har god tillgänglighet och säkerhet för hushållen samt säkerställer en separat hantering av farligt avfall. Minst 90 % är nöjda med insamlingssystemen. (Naturvårdsverkets förslag till nytt delmål år 2015 för miljö kvalitetsmålet God bebyggd miljö) 6(55)

Inriktningsmål Fyra prioriterade inriktningsmål har mot bakgrund av de nationella, regionala och lokala målen formulerats för perioden 2008-2013. Inriktningsmålen leder till ett bättre resursutnyttjande och att rätt avfall förs till rätt behandling. I avfallsplanen finns uppgifter om hur inriktningsmålen skall nås och vilka åtgärder som krävs för detta. Inriktningsmål 1. Farligt avfall Insamlingsgraden (insamlad mängd i relation till potential) av farligt avfall skall ökas och behandlingen skall ske på ett miljöriktigt sätt. Resultatmål: Ökade kunskaper om farligt avfall Öka möjligheten att lämna farligt avfall Inga skadliga ämnen i avloppsslammet Utredningsmål: Mer kunskap om slammet från enskilda avloppsanläggningar beträffande fosforfällor med målet att det inom 2 år skall kunna spridas på åkermark. Inriktningsmål 2. Matavfall Kvaliteten på insamlat matavfall ska höjas för att förbättra möjligheterna till en effektivare och bättre behandling. Resultatmål Höja kvaliteten på matavfall från hushåll. Höja kvaliteten på matavfall från livsmedelsindustrier och verksamheter. Inriktningsmål 3. Materialåtervinning och energiutvinning. Ökad mängd och kvalitet på omhändertaget återvinningsbart material för en högre materialutnyttjning och en bättre energiutvinning. Resultatmål Höja kvaliteten på återvinningsmaterial. Höja återvinningsgraden och minska andelen avfall till deponi. Skärpta miljökrav vid upphandling av varor och tjänster Utredningsmål Utreda (inom 3 år) kvartersvis hämtning av återvinningsmaterial (förpackningar) från hushållen. Utreda fastighetsnära insamling av återvinningsmaterial (förpackningar) före nästa upphandling av entreprenad för hämtning av hushållsavfall. Inriktningsmål 4. Transporter och logistik Vid inköp av fordon eller upphandling av transporttjänster ska utrustning och fordon med preciserade miljökrav väljas eller krävas dessutom skall en översyn av MERABs transportarbete genomföras. Resultatmål Minskad drivmedelsförbrukning och minskade utsläpp. 7(55)

Π Inledning, bakgrund Allmänt Ett övergripande mål för oss alla är att överlämna ett samhälle till nästkommande generationer, där de största miljöproblemen är under kontroll och att jordens resurser inte överbeskattas. En hållbar samhällsutveckling från såväl miljö- som energisynpunkt är en nödvändighet. Ett av miljö- och resursproblemen vi skapar är allt det avfall som skapas genom produktion och konsumtion av varor och tjänster. Hanteringen av avfallsproblemen är en viktig fråga för en positiv samhällsutveckling och kommunernas avfallsplanering utgör en viktig del i detta. Kommunerna har ansvar för en heltäckande avfallsplanering, alltså även för det avfall som de inte har ett direkt ansvar för, vilket anges i Miljöbalken. Kommunerna är skyldiga att upprätta egna avfallsplaner, som tillsammans med lokala föreskrifter för avfallshanteringen utgör deras respektive renhållningsordning. en ska antas av kommunfullmäktige. Avfallsplanen anger kommunernas strategi för att nå uppställda mål och utgör handlingsprogram för avfallshanteringen i regionen. Naturvårdsverket gav den 30 juni 2006 ut nya föreskrifter och allmänna råd om innehållet i en kommunal avfallsplan (NFS 2006:6) inklusive de tillhörande uppgifter som ska lämnas till länsstyrelsen för sammanställning. Föreskrifterna ersätter tidigare från 1991 utgivna (SNFS 1991:3) med vissa omarbetningar, den sista 2002 (NFS 2002:32). Föreliggande avfallsplan följer den struktur med tillhörande rubrikinnehåll som Naturvårdsverket angivit i NFS 2006:6. Avfallsplanen anger kommunernas strategi, idéer och visioner om hur en bra avfallshantering ska se ut för den närmaste planeringshorisonten, 5 år. Den tidigare planen, som härmed alltså ersätts, antogs 1995 av de tre kommunerna Eslöv, Hörby och Höör i Mellanskåne. Parallellt med upprättande av planen har också nya renhållningsföreskrifter utarbetats för kommunerna. Dessa redovisas i ett särskilt dokument. 8(55)

Viktigare lagar och förordningar inom avfallsområdet Det finns en mångfald lagar och förordningar som berör avfallshanteringen. Den grundläggande lagen är Miljöbalken (SFS 1998:808) med tillhörande förordningar. Bland andra lagar kan nämnas: - arbetsmiljölagen (1997:1160) - plan- och bygglagen (SFS 1987:10) - lag om skatt på avfall (SFS 1999:673) Bland förordningar kan nämnas: - avfallsförordningen (SFS 2001:1063) - deponering av avfall (SFS 2001:512) - om producentansvar, 6 st. bl.a. förpackningar, returpapper m.fl. - om batterier (SFS 1997:645) - om avfallsförbränning (SFS 2002:1060) Den övergripande lagstiftningen finns i miljöbalken, som trädde i kraft den 1 januari 1999. Regler om avfall och producentansvar finns i främst kapitel 15, där den kommunala renhållningsskyldigheten fastställs, samt i olika förordningar utfärdade med stöd av balken. Den kommunala skyldigheten innebär att varje kommun ska ansvara för att hushållsavfall transporteras till en behandlingsanläggning samt att det återvinns eller bortskaffas. Projektorganisation Det nu framtagna förslaget till avfallsplan har utarbetats i samarbete mellan kommunerna Eslöv, Hörby och Höör och deras gemensamt ägda renhållningsbolaget MERAB (Mellanskånes Renhållnings AB). En arbetsgrupp har bildats bestående av tjänstemän från kommunerna och MERAB samt konsult. Följande personer från angivna förvaltningar har deltagit i arbetsgruppen: Eslöv Hörby Höör MERAB Konsult Ingela Lundqvist, miljöchef, Miljö och Samhällsbyggnad Christina Nylin, projektledare, Miljö och Samhällsbyggnad Ida Persson, miljöchef, Miljökontoret Maria Persson, miljösamordnare, Tekniska kontoret Sonja Jones*, miljösamordnare, Tekniska kontoret Maria Löfgren, fysisk planerare, Plan- och byggkontoret Göran Ekblad, chef, Miljö- och byggmyndigheten Hans Thelin, utredningsingenjör, Teknisk sektor Björn Liwing, miljöingenjör Björn Widell, BW Konsult * Sonja Jones ersatte fr.o.m. september 2007 Maria Persson. 9(55)

1 Definitioner m.m. 1.1 Avfallshierarki enligt EU Avfallshanteringen brukar beskrivas med hjälp av den s.k. avfallshierarkin, där förebyggande av avfalls uppkomst är det mest önskvärda och deponering endast ska utnyttjas om ingen annan behandlingsmetod är möjlig. EU-parlamentet har angivit en prioritetsordning för hur avfall ska behandlas. 1. Förebyggande av avfall (förhindra att avfall uppstår) 2. Återanvändning (returflaskor m.m.) 3. Materialåtervinning (metaller, glas, näringsämnen m.m.) 4. Energiutvinning (förbränning med kraft- och/eller värmeproduktion) 5. Bortskaffande (deponering, markbyggnad etc.) Under punkt 3, Materialåtervinning, ingår också biologisk behandling genom t.ex. rötning och/eller kompostering med utnyttjande av avfallets innehåll av växtnäringsämnen. Det är inte alltid optimalt att följa hierarkin slaviskt varken från samhällsekonomiska eller miljömässiga synpunkter. När alla relevanta faktorer vägs samman måste målet vara bästa möjliga miljö- och samhällsnytta. 1.2 Definitioner, termer och begrepp I Miljöbalken (SFS 1998:808) definieras avfall som varje föremål, ämne eller substans, som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Definitionen överensstämmer med den som gäller i EU, vilken baseras på ett EEG-direktiv från 1991. I en bilaga till direktivet finns angivet en mycket omfattande avfallslista eller katalog, uppdelad i 16 avfallskategorier. Avfallskatalogen är detaljerad och innehåller 20 huvudgrupper och benämns Europeiska Avfallskatalogen eller EWC (European Waste Catalogue). Grupperna 1-15 avser speciella restprodukter från i huvudsak industriell verksamhet, grupperna 16-20 främst avfall som avhandlas i föreliggande avfallsplan. Fortsättningsvis används avfallsindelningen angiven nedan, om inte annat särskilt anges. En lista på termer och begrepp som används i planen redovisas i bilaga 3, Ordlista. 1.2.1 Hushållsavfall Miljöbalkens definition av hushållsavfall återges i 15 kap, 2 och lyder Med hushållsavfall avses avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet. Med hushållsavfall och därmed jämförligt avfall avses sådant avfall som uppkommer i hushåll och på platser i andra verksamheter där människor uppehåller sig. Bl.a. kan nämnas köksavfall, slam från enskilda avlopp, latrin, grovavfall, överblivna läkemedel och annat farligt avfall, färg- och oljerester, lösningsmedel m.m. 10(55)

Grovavfall är sådant hushållsavfall som är så tungt eller skrymmande eller har andra egenskaper som gör att det inte är lämpligt (eller möjligt) att samla in i säck eller kärl. Som exempel kan nämnas gamla möbler, cyklar o.dyl. Naturvårdsverkets förslag till vägledning för definition av hushållsavfall och verksamhetsavfall Naturvårdsverket har utarbetat ett förslag till definition av hushållsavfall, som f.n. (november 2007) remissbehandlas. Definitionen avgör vilket avfall innehavaren själv måste omhänderta och vilket avfall som omfattas av det kommunala renhållningsansvaret. Redovisningen är omfattande, men är av avgörande betydelse för att klargöra kommunernas ansvar. Grunddragen i förslaget anges i bilaga 1. 1.2.2 Producentavfall (se också 13 ) Riksdagen har lagstadgat om producentansvar för förpackningar, returpapper, däck, bilar elektriska och elektroniska produkter (EEP) samt om retursystem för dryckesförpackningar. Syftet med producentansvaret är att påverka utvecklingen av förpackningar och produkter så att deras miljöpåverkan minimeras och återanvändning eller återvinning förbättras. Producentansvaret innebär att producenterna ska inrätta system för insamling eller mottagning samt hantering och omhändertagande av ifrågavarande avfall. Det svenska näringslivet som påverkas av ansvaret har bildat ett antal materialbolag som har i uppgift att verkställa uppdraget. Planer finns från regeringen på att i stället för produkter införa ett producentansvar för olika materialslag. För närvarande (juli 2007) är planeringsförutsättningarna osäkra. 1.2.3 Annat avfall än hushållsavfall, verksamhetsavfall Verksamhetsavfallet kan uppfattas som bestående av två delar, dels det avfall av mer allmänt slag, som till största delen omhändertas på avfallsanläggningar, dels det avfall som uppstår beroende på en process (t.ex. inom livsmedelsindustrin, gruvindustrin m.m.) och oftast behandlas eller utnyttjas av företagen själva. Verksamhetsavfallets eventuella energiresurser nyttiggörs i allmänhet i stor omfattning genom produktion av t.ex. processånga, värme och el. Kommunerna har bara ansvar för det avfall som definieras som hushållsavfall, inte verksamhetsavfall. De har emellertid ett övergripande planeringsansvar även för detta avfall, varför det beskrivs översiktligt i 4. 11(55)

2 Kommunerna och MERAB idag 2.1 Kommunerna i Mellanskåne Figur 2.1: Karta över Mellanskåne Eslöv Eslövs kommun har ett invånartal av 30 437 (2006-12-31). Av dessa bor ungefär 16 800 i tätorten. 47 % bor i småhus, 45 % i flerfamiljshus, 6 % på lantbruksfastigheter och 2 % i fritidshus. Den totala landarealen är 422 km 2 varav tre fjärdedelar utgörs av åkermark. Näringslivet kännetecknas av att antalet arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin minskar. Under 1990-talet sjönk antalet sysselsatta inom industrin med över 30 %. Fortfarande är dock industrin den största branschen med 28 % (ca 3 000, varav drygt 1 000 inom livsmedelsindustrin) av det totala antalet arbetstillfällen, som 2004 uppgick till ungefär 10 800. Bland övriga viktigare branscher kan nämnas vård och omsorg 17 % (1 830), handel, transport och kommunikationer 15 % (1 600), utbildning och forskning 10 % (1 080), byggverksamhet 6 % (650), jord- och skogsbruk 6 % (650) samt bank och fastigheter likaledes 6 % (650). Hörby Invånartalet i Hörby kommun uppgår till 14 450 (2006-12-31) varav cirka 9 000 i tätorten. Landarealen är 423 km 2, varav bl.a. åker utgör 42 %, skog 32 %, bete 11 % och tomtmark 4 %. Av befolkningen bor 21 % i flerfamiljshus, 17 % på lantbruksfastigheter samt 62 % i småhus i tätorter och på landsbygd. Enligt kommunens prognos bedöms befolkningen öka till ca 16 600 invånare år 2015 eller med knappt 15 %. 12(55)

Målet för kommunens näringslivspolitik är att skapa lokal tillväxt och fler arbetstillfällen. Mellan 2003 och 2004 ökade antalet sysselsatta med nästan 3 %. Jämfört med Eslöv är andelen verksamma inom tillverkningsindustrin väsentligt lägre eller 16 % (ca 750) av det totala antalet arbetstillfällen som 2004 var 4 652. Motsvarande siffror för andra viktigare branscher var vård och omsorg 19 % (880), handel, transport och kommunikationer 17 % (790), utbildning och forskning 11 % (510), byggverksamhet 10 % (470), jord- och skogsbruk 9 % (420) samt bank och fastigheter 8 % (370). Höör Antalet invånare i Höör uppgick vid årsskiftet till 14 777 (2006-12-31). Av dessa bor ungefär 40 % (5 800) i småhus och villor i tätorter, drygt 40 % (6 200) i hus på landsbygden och knappt 20 % (2 700) i hyreshus. I Höörs tätort bor ca 8 000 personer. Enligt kommunens prognoser beräknas den sammanlagda befolkningen till år 2015 öka till ungefär 16 000 personer eller med 8 % från senaste årsskiftet. Landarealen uppgår till 293 km 2. I likhet med Eslöv och Hörby strävar också Höör efter ett näringslivsklimat som främjar sysselsättning och ekonomisk utveckling. Höör är en utpräglad småföretagarkommun. Näringslivet är alltså småskaligt och utgörs av ca 500 aktiva företag. Turismen är en näringsgren som växer. Inom kommunen finns ett flertal kurs- och konferensanläggningar samt vårdhem. Goda kommunikationer har gynnat tågpendling och ökat attraktiviteten som bostadsort. Mellan 2003 och 2004 ökade antalet sysselsatta med drygt 7 %, från 4 200 till 4517. Från 1990 till 1994 skedde en minskning med 15 %, från drygt 4 900 till 4 200. Mellan 1994 och 2003 har antalet arbetstillfällen pendlat mellan 4 200 och 4 300. Andelen verksamma inom tillverkningsindustrin är låg eller 8 % (ca 370) av det totala antalet arbetstillfällen. Motsvarande siffror för andra viktigare branscher är vård och omsorg 29 % (1 300), handel, transport och kommunikationer 17 % (780), utbildning och forskning 12 % (540), byggverksamhet 9 % (400), jord- och skogsbruk 4 % (190) samt finansiell verksamhet, företagstjänster o.dyl. 6 % (290). Jämförelse Eslöv är i stort sett dubbelt så stort som Hörby och Höör såväl vad gäller antal invånare som antal arbetstillfällen. Då det gäller sysselsättning inom tillverkningsindustrin har Eslöv väsentligt högre andel verksamma, 28 % jämfört med 16 % i Hörby och 8 % i Höör. Andel verksamma inom vård och omsorg är i gengäld högst i Höör med 29 % att jämföras med Eslövs 17 % och Hörbys 19 %. Den kommunala inkomstskatten år 2005 exklusive landstingsskatt uppgick i Eslöv till 19,74 %, i Hörby 19,78 % samt i Höör 20,50 %. Sverige i sin helhet hade 2005 en genomsnittlig kommunal inkomstskatt av 20,84 %. Se stapeldiagram på nästa sida. 13(55)

Figur 2.2: Sysselsättning i kommunerna % 35 Sysselsättning i kommunerna 30 25 20 15 10 Eslöv Hörby Höör 5 0 Vård och omsorg Tillverkningsindustri Handel, transport och Utbildningoch forskning Byggverksamhet kommunikationer Jord- och skogsbruk Finansiell verksamhet 1 2 3 4 5 6 7 8 Övrigt 2.2 MERAB Mellanskånes Renhållningsaktiebolag, MERAB, är ett regionalt avfalls- och återvinningsföretag som bedriver verksamhet i kommunerna Eslöv, Hörby och Höör. Alla tre kommunerna är delägare i bolaget, Eslöv med 52,5 %, Hörby med 25 % och Höör med 22,5 %. Basresurserna utgörs av lokala behandlings- och deponeringsanläggningar. MERAB svarar även för driften av sex återvinningscentraler samt hämtning av förpackningar från cirka 50 återvinningsstationer. MERAB arbetar på olika nivåer: 1. Med avfallsminimering genom information och utbildning till kommuninvånare, skolor och företag. 2. Med återanvändning och återvinning. En del av det avfall som mottas på MERABs anläggningar kan i vissa fall återanvändas, exempelvis kläder som omhändertas via ideella organisationer och elektriskt- och elektroniskt avfall som lämnas till certifierade återvinnare. Produkter och material som inte kan återanvändas kan i flertalet fall återvinnas som råvaror för ny produktion eller bränsle i energianläggningar. 3. Med kompostering med hjälp av egna maskiner för upparbetning av organiskt, lättnedbrytbart material från hushåll, företag, park- och trädgårdsverksamhet m.m. 4. Med deponering av sådant material som inte kan behandlas och omhändertas på annat sätt. I det material som sammanställs av MERAB beträffande bl.a. avfallsmängder redovisas oftast sammanlagda mängder för alla tre kommunerna. Fördelning av totalerna på de enskilda kommunerna har i vissa fall baserats på statistiska beräkningar i föreliggande avfallsplan. 14(55)

3 Hantering och behandling av hushållsavfall 2006 3.1 Kärl- och säckavfall Benämningen kärl- och säckavfall används av Naturvårdsverket i år 2006 utgivna föreskrifter och allmänna råd om innehållet i en kommunal avfallsplan (NFS 2006:6). Det hushållsavfall som uppsamlas i kärl sorteras vid källan i en organisk fraktion (matavfall m.m.) och en brännbar fraktion. Uppsamling i säck förekommer idag endast undantagsvis. Kärlen har en volym av 190 l, 240 l eller 370 l och är uppdelade i två fack. Vid hämtning av avfallet töms båda fraktionerna samtidigt i en komprimerande sopbil, indelad i två fack. Hämtning görs normalt var 14:e dag. Hanteringen utförs fr.o.m.2006 av entreprenör. Avfallet transporteras till Rönneholms avfallsanläggning för omlastning och behandling. Det brännbara lastas över till containrar för vidare transport till SYSAVs anläggning för energiutvinning i Malmö. Det organiska krossas och siktas och har till viss del behandlats genom rötning i extern anläggning, till viss del med kompostering vid Rönneholm. Vid siktningen avskiljs brännbart avfall, som utnyttjas för energiutvinning. Den sammanlagda mängden 2006 uppgick till 13 407 ton (se tabell 3.1 under punkt 3.9). Av denna förbrändes 5 199 ton (39 %) direkt efter källsortering och omlastning. Resterande mängd, 8 208 ton (61 %), krossades och siktades, varvid siktrejektet uppgick till 5 330 ton vilket förbrändes. Biologiskt behandlades 2 878 ton (22 %) främst genom kompostering men även rötning på andra anläggningar förekommer. Totalt utvanns alltså energi ur ca 10 500 ton (78 %) och ca 2 900 ton behandlades biologiskt. 3.2 Grovavfall Med grovavfall från hushåll avses sådant avfall som är så tungt eller skrymmande eller har andra egenskaper som gör det olämpligt att samla in i säck eller kärl. Detta avfall hanteras normalt av hushållen själva för avlämning på någon återvinningscentral. Även uppsamling i hyrd container eller budad hämtning av MERAB eller dennes entreprenör förekommer. Beroende på materialets beskaffenhet och renhet förekommer olika behandlingar t.ex. sortering, krossning och siktning på platta vid Rönneholm. Brännbart går till energiutvinning och en mindre del som inte går att återvinna deponeras. Mängden för år 2006 uppgick till 4 747 ton varav 2 815 ton (59 %) utnyttjades för energiutvinning, materialåtervinning 638 ton (14 %) och 1 294 (27) ej behandlings- eller återvinningsbart till deponi vid Rönneholm avfallsanläggning. 3.3 Matavfall Matavfallet från hushåll uppsamlas som organiskt avfall i tvådelade kärl enligt punkt 3.1. Underlag saknas för att kunna ange mängden exakt. I tabellen under punkt 3.8 har nyckeltal och beräkningar från andra undersökningar i Sverige utnyttjats. 15(55)

För det matavfall som inte uppsamlas i kärl (företrädesvis från verksamheter) förekommer olika system. Hos större avfallsproducenter kan container utnyttjas, då ofta uppställd i kylt soprum. En teknik som förekommer och som bedöms komma att öka i framtiden är krossning av avfallet i egen kvarn och uppsamling i tank för senare tömning med slamsugningsbil. Mängden kan inte anges exakt, eftersom den inte registreras för sig utan ingår i kärl- och säckavfallet. I tabellen under punkt 3.8 har mängderna matavfall uppskattats efter undersökningar och mätningar från andra utredningar. 3.4 Latrinavfall Det totala antalet abonnemang 2006 uppgick i MERAB-området till drygt 50 st. Endast engångskärl används. Kärlen körs med lastbil av entreprenör till mellanlagring vid Rönneholm för vidare transport till extern behandlingsanläggning för destruktion. Hela denna hantering kommer på sikt att upphöra. Alternativen för dagens abonnenter är framför allt kompostering på egen fastighet, mulltoa e.dyl. eller uppsamling i sluten tank för tömning med slamsugningsbil. Mängden uppgick 2006 till ca 4 ton, vilken i sin helhet behandlades i extern behandlingsanläggning för destruktion. 3.5 Slam Slam från slutna tankar, slamavskiljare samt fettavskiljare hämtas med slamsugningsbil och transporteras till respektive kommuns avloppsreningsverk för vidare behandling tillsammans med avloppsvattnet. Den sammanlagda mängden 2006 var 18 000 ton med en genomsnittlig torrsubstanshalt av 1 2 %. I huvudsak transporteras alltså endast vatten och den torra mängden uppgick till 200 till 300 ton. 3.6 Farligt avfall Farligt avfall från hushåll tas emot på återvinningscentralerna där mellanlagring sker. Med lämpliga intervall hämtas avfallet av SYSAV, som omhändertar det på sin anläggning i Malmö. Ingen fastighetsnära insamling förekommer. Mängden 2006 var knappt 252 ton. 3.7 Småbatterier Med småbatterier avses batterier lättare än 3 kg och som omfattas av kommunens ansvar. Småbatterier tas emot i batteriholkar, vid återvinningscentraler och stationer och försäljningsställen för denna typ av batterier. Hämtning och behandling görs av SYSAV i Malmö. Mängden 2006 var ca 15 ton. 16(55)

3.8 Metaller och trä från hushållen Rubricerade avfallsslag finns inte angivna i Naturvårdsverkets föreskrifter 2006:6, men är av stor betydelse då det gäller redovisningen av återvinning av material från hushållen. På återvinningscentralerna omhändertogs 2006 sammanlagt 1 880 ton metallavfall och 3 834 ton träavfall. Av dessa mängder beräknas 1 690 ton (90 %) av metallavfallet och 2 875 ton (75 %) av träavfallet komma från hushållen. Metallavfallet materialåtervinns i sin helhet och träavfallet utnyttjas för energiutvinning. 3.9 Producerade mängder 2006 Tabell 3.1: Producerade mängder hushållsavfall år 2006 Hushållsavfall, ton/år Eslöv Hörby Höör Summa Specifikt Riksvärde kg/inv,år kg/inv,år 1. Kärl- och säckavfall 6837 3218 3352 13407 225 204 2. Grovavfall 2421 1139 1187 4747 79 114 3. Matavfall (ingår i pkt 1) 2302 1083 1129 4514 76 saknas 4. Latrinavfall 0,86 2,15 0,95 3,96 5. Slam, enskilda anläggningar 3920 7836 6514 18270 6. Farligt avfall 105 66 81 252 4,2 2,7 7. Småbatterier 7,836 3,688 3,841 15,365 0,27 0,19 8. Metaller 862 406 422 1690 28 17 9. Trä 1466 690 719 2875 48 saknas Mängden kärl- och säckavfall i MERAB-området, räknat i kg per invånare och år, är ca 10 % högre än riksgenomsnittet. Den beräknade mängden grovavfall är dock lägre, vilket kan förklaras med att rikssiffran torde inkludera en viss andel grovavfall från verksamheter. Mängden matavfall har beräknats efter mätningar och erfarenheter från andra håll i landet. Mängden farligt avfall är större än riksmedelvärdet. Mängderna är dock totalt sett små, varför även små skillnader ger stora procentuella utslag. Detta gäller också variationer mellan olika år. Asbest har i huvudsak hänförts till annat avfall än hushållsavfall, det är alltså inte farligt avfall från hushåll. Tryckimpregnerat virke (195 ton) från återvinningscentraler hänförs inte till farligt avfall från hushåll. Hemkompostering Eslöv Hörby Höör MERAB Antal anslutna invånare, st 552 827 452 1831 Komposterad mängd, ton/år 32 47 26 105 Den mängd matavfall som komposteras enskilt i hushållen beräknas översiktligt till drygt 100 ton/år i alla tre kommunerna eller ca 2 % av den totala mängden matavfall. Metoden omfattas av ca 3 % av befolkningen. Eftersom detta avfall inte räknas in i något underlag inkluderas det inte i sammanställningen ovan beträffande hushållsavfall. 17(55)

Trädgårdsavfall Trädgårdsavfall från hushåll ingår ej i ovan angiven mängd grovavfall och är ett avfallsslag som huvudsakligen behandlas biologiskt genom kompostering vid Rönneholm. Den totala mängden uppgick till 5 893 ton varav cirka 5 300 (90 %) från hushåll. MERAB erbjuder ett alternativ med uppsamling i kärl och hämtning av trädgårdsavfall från enskilda hushåll. Mängden uppgick år 2006 till 32,46 ton eller knappt 1 % av angiven mängd ovan. 3.10 Behandlade mängder 2006 Tabell 3.2: Behandlade mängder hushållsavfall år 2006 Hushållsavfall, ton/år Summa Energiutv. Biologiskt M-.ÅV. Depon. 1. Kärl- och säckavfall 13407 9999 3408 2. Grovavfall 4747 2815 0 638 1294 3. Matavfall (ingår i punkt 1) 4514 0 3408 4. Latrinavfall 3,96 0 3,96 5. Slam, enskilda anläggningar 18270 0 18270 6. Farligt avfall 252 7. Småbatterier 15,365 8. Metaller 1690 1690 9. Trä 2875 2875 Beträffande punkt 3 matavfall, är angiven totalmängd (4 514 ton) beräknad teoretiskt enligt kapitel 3.3, den verkligt behandlade mängden var 3 408 ton vid Rönneholm. Differensen (1 106 ton) inkluderas i mängden kärl- och säckavfall till energiutvinning. Mängderna farligt avfall och småbatterier omhändertas och behandlas i sin helhet av SYSAV på olika sätt, vilket inte redovisas här. Beträffande metaller och trä finns inga krav på redovisning från Naturvårdsverket. Observera att dessa avfallsslag inte ingår i producentansvaret. Figur 3.1: Behandling av kärl- och säckavfall samt grovavfall från hushåll år 2006 Kärl- och säckavfall Grovavfall Biologisk behandling 25% Deponi 27% Energiutvinning 75% Materialåtervinning 14% Energiutvinning 59% 18(55)

3.11 Utveckling i Sverige från 2002 Totalt har mängden hushållsavfall i riket ökat med 3,5 % det senaste året till 4,5 miljoner ton. Ökningen från 2002 är ca 8 %. Energiutvinningen har ökat från 1,7 miljoner ton till 2,1 miljoner ton under de senaste 4 åren. Den biologiska behandlingen har ökat från 354 000 ton år 2002 till 470 000 ton 2006 eller med 33 %. Den sammanlagt deponerade mängden har minskat från 825 000 ton år 2002 till 226 000 ton 2006 eller med 73 %. Materialåtervinningen har ökat med 28 % till ca 1,7 miljoner från 1,3 miljoner ton under samma period. 3.12 Utveckling i Mellanskåne från 2002 Under punkt 3.11 angiven mängd för hela riket (4,5 miljoner ton) kan inte jämföras med beräknade mängder i punkt 3.9 p.g.a. nya klassificeringar och definitioner av vissa avfallsslag. I tabellen 3.1 kan den sammanlagda mängden hushållsavfall beräknas till ca 18 400 ton för år 2006 och motsvarande för 2002 till ca 17 850 ton. Detta innebär en ökning med 3 % att jämföra med ovan angivet 8 % för riket. Exakta jämförelser av mängden avfall som behandlats med olika metoder under perioden kan inte heller göras av samma skäl som angivits ovan. En klar tendens är dock att andelen som utnyttjas för energiutvinning och som behandlas biologiskt ökar samtidigt som andelen till deponi minskar kraftigt. Materialåtervinningen har ökat med uppåt 40 %, dock bara med ca 12 % de senaste tre åren. Av stor vikt är den väsentligt mindre mängden avfall som deponeras vid Rönneholms avfallsanläggning (detta gäller inte bara specifikt hushållsavfall). År 2002 deponerades 14 159 ton att jämföra med 4 153 ton 2006, alltså en minskning med drygt 70 %. Övriga jämförelser framgår av figurerna på följande sidor. 19(55)

Figurer 3.2 3.7: Utveckling i Mellanskåne av mängden av olika slag av hushållsavfall 2002-2006 ton 16000 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 Kärl- och säckavfall 14 309 13 253 13 407 12 921 13 064 Matavfall Brännbart 2002 2003 2004 2005 2006 Totalt lämnade hushållen i regionen in 225 kg/person år 2006. I hela riket lämnades 204 kg/person. Mängden från 2002 är osäker på grund av förändrad redovisning. Förändringarna under perioden är dock små < 4 %. ton Grovavfall 6000 5000 4 592 5 066 4 747 4000 3 548 4 058 3000 2000 1000 0 2002 2003 2004 2005 2006 Totalt lämnade hushållen i regionen in 79 kg/person år 2006. I hela riket lämnades 114 kg/person under 2005, men siffrorna är osäkra, eftersom det är svårt att avgöra vad som konkret räknats med och hur stor mängd som lämnats från verksamheter. Ökningen under perioden uppgår till drygt 33 %, dock med en minskning från 2005 på 6 %. Siffrorna måste tolkas med försiktighet, många felkällor föreligger. 20(55)

kg 300000 250000 200000 150000 100000 50000 195 154 Farligt avfall 203 675 250 557 251 826 252 183 0 2002 2003 2004 2005 2006 Totalt lämnade hushållen i regionen in 4,2 kg/person år 2006. I hela riket lämnades 2,7 kg/person under samma år. Ökningen i regionen under perioden uppgår till 29 %, dock med en nästan identiskt lika stor produktion under de tre senaste åren. ton Trädgårdsavfall 7000 6000 5000 4000 3 976 4 414 4 950 5 854 5 893 3000 2000 1000 0 2002 2003 2004 2005 2006 Av angivna mängder i diagrammet ovan uppskattas andelen från hushåll utgöras av cirka 90 %. Några siffror från hela riket finns ej redovisade. Ökningen i regionen uppgår till drygt 48 %, dock är de senaste två åren i stort sett lika. 21(55)

ton 2500 Metaller 2000 1500 1 305 1 586 1 676 1 798 1 880 1000 500 0 2002 2003 2004 2005 2006 Cirka 1 690 ton (90 %) av redovisad mängd bedöms komma från hushållen i regionen, vilket motsvarar 28 kg/person år 2006. I hela riket lämnades 17 kg/person under samma period. Ökningen under perioden uppgår till 44 % varav 12 % de senaste tre åren. ton 4500 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 Träavfall 3 834 3 231 3 514 2 227 2 560 2002 2003 2004 2005 2006 Cirka 2 875 ton (75 %) av redovisad mängd bedöms komma från hushållen i regionen, vilket motsvarar 48 kg/person år 2006. Ingen samlad redovisning för riket föreligger. Mängderna har ökat stadigt under perioden och ökningen uppgår till över 70 % 22(55)

4 Producentavfall, verksamhetsavfall, övrigt avfall (se också 13 ) 4.1 Producentavfall från hushåll 2006 Riksdagen har lagstadgat om producentansvar för förpackningar, returpapper, däck, bilar, elektriska och elektroniska produkter (EEP) samt om retursystem för dryckesförpackningar. Syftet med producentansvaret är att påverka utvecklingen av förpackningar och produkter så att deras miljöpåverkan minimeras och återanvändning eller återvinning förbättras. Producentansvaret innebär att producenterna ska inrätta system för insamling eller mottagning samt hantering och omhändertagande av ifrågavarande avfall. Det svenska näringslivet som påverkas av ansvaret har bildat ett antal materialbolag som har i uppgift att verkställa uppdraget. Det praktiska arbetet beträffande insamling och hantering sköts av entreprenörer på materialbolagens uppdrag. Idag finns fem materialbolag för förpackningar. Bolagen administrerar verksamheten och har tillsammans bildat ett samarbetsorgan, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI) med det främsta syftet att arbeta med gemensamma frågor då det gäller drift och skötsel av återvinningsstationer. Därtill finns bolag för elektriska och elektroniska produkter, tidningspapper o.dyl. bilar samt däck, se nedan. Ett försök med ett materialbaserat i stället för produktbaserat insamlingssystem har initierats av Naturvårdsverket med test i Eskilstuna. Testet är inte avslutat (november 2007) och slutliga resultat föreligger ännu inte. Beträffande skrotning av bilar har bilbranschen fr.o.m. den 1 juni 2007 (SFS 2007:185) fått ett större ansvar för att dessa skrotas så miljömässigt som möjligt. Med bil avses hjulburen personbil, buss eller lastbil med en totalvikt av max 3500 kg. Producenterna ansvarar för att anordna mottagningsställen och för information till konsumenterna i samband med marknadsföring av nya bilar. Ansvar föreligger för kommunerna att vid information till hushållen om avfallshanteringen även informera om hanteringen av uttjänta bilar. Bilägaren ska under vissa förutsättningar kunna lämna en bil till skrotning utan kostnad och producenten står för skrotningskostnaden. Producenten kan begära skälig ersättning om bilen saknar motor, växellåda eller andra delar som har ett återanvändningsvärde. Material, produkter Förpackningar av papper, kartong och wellpapp Förpackningar av plast (ej flaskor för drycker, PET) Förpackningar av glas Förpackningar av metall Returpapper, tidningar m.m. Aluminiumburkar PET-flaskor Däck Blybatterier Bilar Elektriska och elektroniska produkter (EEP) Träförpackningar Ansvarigt bolag Returkartong Plastkretsen Svensk Glasåtervinning Metallkretsen Pressretur Returpack Returpack PET Svensk Däckåtervinning Returbatt AB Bilbranschen El-retur Svenskt returträ 23(55)

Tabell 4.1: Mängden producentavfall år 2006 Producentavfall, ton/år Eslöv Hörby Höör Summa Specifikt Riksvärde kg/inv,år kg/inv,år 1. Tidningspapper 1845 869 905 3619 61 55 2. Wellpapp- o. kartongförp. 1) 386 181 189 756 12 10 3. Plastförpackningar, hårda 72 34 35 141 2,4 2,1 4. Träförpackningar Inga uppgifter 5. Metallförpackningar 58 27 29 114 1,9 1,8 6. Glasförpackningar 2) 573 269 281 1123 19 17 7. Däck 243 116 118 477 8 8 8. Blybatterier > 3 kg, 110 52 54 216 3,6 3,6 9. Bilar 3) 800 368 377 1545 26 22 10. EEP 4) 620 292 304 1216 20 16 Källa riksvärde: 1-6 Förpacknings- och tidningsinsamlingen 7 Svensk Däcksåtervinning 8 Returbatt AB 9 Bilbranschen 10 El-retur En jämförelse av MERABs sammanlagda omhändertagna mängder angivet i kg per invånare och år, visar på endast små skillnader jämfört med genomsnittliga värden för hela riket. Beräknade mängder däck och blybatterier baseras på riksvärden. 1) I punkt 2 inkluderas pappersförpackningar 2) I avfallsplan 1994 beräknades mängden glasförpackningar till 13 kg/inv,år. Detta är den enda jämförelsen av specifik avfallsproduktion som kan göras med tidigare plan. 3) Angiven mängd skrotade bilar exkluderar vikten av motorer och växellådor, vilka normalt demonteras före pressning för efterföljande återanvändning som begagnade bildelar. Siffrorna baseras på av branschen (Sveriges Bilskrotares Riksförbund) utfärdade skrotningsintyg. 4) Av den sammanlagda mängden 1216 ton utgörs 190 ton av kylmöbler. 24(55)

Figurer 4.1 4.3 Producentavfallets förändringar under perioden 2002 till 2006 ton 4000 Returpapper och förpackningar 3500 2002 2003 2004 2005 2006 3000 2500 Hårda plastförp. Metallförp. 164 106 160 110 145 113 134 113 141 114 2000 Pappersförp. 365 427 408 377 436 1500 1000 Glasförp. Returpapper 1 074 3 245 1 046 3 315 1 089 3 398 1 084 3 399 1 123 3 619 500 0 Hårda plastförp. Metallförp. Pappersförp. Glasförp. Returpapper Tidningar ton 700 600 500 400 424 Wellpapp 510 525 567 639 300 200 100 0 2002 2003 2004 2005 2006 Ca 50 % av mängden wellpapp kommer från hushållen 25(55)

ton 1400 1200 1000 800 600 686 El- och elektronikavfall 937 981 855 1 216 400 200 0 2002 2003 2004 2005 2006 Totalt lämnade hushållen i regionen in 20,4 kg/person år 2006. I hela riket lämnades 16,5 kg/person under samma period. 4.2 Verksamhetsavfall 4.2.1 Totalt i Sverige Avfallsplanen behandlar översiktligt även det avfall bortsett från producentavfall, som kommunerna inte har något ansvar för d.v.s. allt avfall förutom hushållsavfall. Avfallet är ett resultat av någon verksamhet och kallas följaktligen verksamhetsavfall. Detta uppdelas här i två olika typer, dels avfall som är resultatet av en process t.ex. trävarutillverkning, järnoch stål, pappersmassa och papper m.m. dels avfall av mer allmänt slag, som till sin struktur är mer likt grovavfall från hushåll. Endast ett fåtal beräkningar av mängden verksamhetsavfall har gjorts i Sverige. Enligt EUs förordning om avfallsstatistik ska medlemsländerna rapportera mängder vartannat år. Sveriges första avrapportering gjordes 2006 med underlag från 2004. Jämförelser med liknande undersökningar från tidigare är i brist på underlag omöjliga att göra. I undersökningen från 2004 anges följande: Totalt alstrad mängd icke farligt avfall var ca 118 miljoner ton och farligt avfall 1,35 miljoner ton. I dessa siffror inkluderas hushållsavfall. En stor del av det farliga avfallet utgörs av förorenade jordmassor, som huvudsakligen utnyttjas som täckningsmaterial på deponier. Inom industrin producerades 114 miljoner ton varav ungefär hälften utgjordes av gruvavfall. Tillverkningsindustrin stod för 26 miljoner ton och bygg- och anläggningsverksamheten för 10 miljoner ton. Energisektorn producerade 174 000 ton farligt avfall som främst bestod av aska och slagg från avfallsförbränning. P.g.a. svårigheter vid definitioner och klassificeringar av ett avfall t.ex. då det gäller schaktmassor, måste siffrorna ovan bedömas med försiktighet. 26(55)

4.2.2 Verksamhetsavfall (branschspecifikt) i Sverige I de under punkten ovan angivna mängderna görs ingen uppdelning mellan processavfall och sedvanligt verksamhetsavfall, tidigare benämnt branschspecifikt respektive ej branschspecifikt industriavfall. I en utredning avseende 2002 har följande uppskattats. Den totala mängden processavfall (branschspecifikt verksamhetsavfall) uppgick till ca 18 miljoner ton förutom gruvavfall. Härav beräknades 5,7 miljoner ton komma från trävarutillverkning, 6,5 miljoner ton från massa- och pappersindustrin samt 2,4 miljoner ton från stål- och metallverk. Resterande 3,4 miljoner ton produceras i övriga branscher. Industrin ansvar i allmänhet själv för processavfallet och har i många fall egna deponier och också förbränningsresurser för att utnyttja energin i avfallet. Den kemiska massaindustrin är i många fall i stort sett självförsörjande på energi. 4.2.3 Verksamhetsavfall (branschspecifikt) i Mellanskåne En inventering av mängden branschspecifikt verksamhetsavfall (processavfall) i Mellanskåne har gjorts i avfallsplanen. Miljörapporter från större miljöprövade företag, i huvudsak s.k. B-anläggningar, har analyserats vad gäller produktionen av fast avfall. Utsläpp till vatten eller luft har inte studerats. Som nämnts har inte kommunerna något ansvar för verksamhetsavfall. Marknaden är inte reglerad och företagen kan transportera sitt avfall som de finner lämpligast. Det är alltså mycket svårt att göra en heltäckande beräkning av allt verksamhetsavfall. Detta gäller även det ej branschspecifika verksamhetsavfallet under punkt 4.2.4 nedan. Endast ett fåtal industrianläggningar med processavfall finns i Mellanskåne och den sammanlagda mängden är förhållandevis liten, uppskattningsvis ca 32 000 ton för år 2005. I denna mängd ingår inte sten, jord och grus från renseriet på ett sockerbruk. Det branschspecifika avfallet utgjordes av bl.a. organiskt avfall från livsmedelsindustri, glasspill från tillverkare av bilrutor, blast och massa från sockerbruk samt betongspill från en cementvarufabrik. Av angiven mängd ovan behandlades ca hälften biologiskt genom rötning, kompostering och som djurfoder, hälften genom materialåtervinning och som markutfyllnad. Inget av detta avfall deponeras normalt vid Rönneholms avfallsanläggning. 27(55)

4.2.4 Verksamhetsavfall (ej branschspecifikt) i Mellanskåne Mängden ej branschspecifikt verksamhetsavfall från kommunerna i avfallsplan 1995 beräknades till ca 18 000 ton per år. Motsvarande beräkning från 2004/05 ger till resultat ca 16 000 ton per år, se nedan. I Naturvårdsverkets föreskrifter anges att det verksamhetsavfall som inte omfattas av producentansvar bör redovisas utifrån den bransch där avfallet uppstår enligt en indelning i 19 branscher. Dessa är dock inte lika med den indelning som används i senaste näringsgrensindelningen SNI 2002 från statistiska centralbyrån vare sig till benämning eller antal, varför Naturvårdsverkets indelning är svår att utnyttja. Av praktiska skäl och för att möjliggöra relevanta jämförelser utnyttjas fortsättningsvis de indelningar som är gängse och normalt används av kommunerna för redovisning av antal anställda i olika branscher. Tabell 4.2: Kommunernas redovisning av antal arbetstillfällen i olika branscher 2003/2004 (endast smärre variationer mellan olika år) Näringsgren, st Eslöv Hörby Höör Summa Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske 561 392 191 1144 Tillverkning, utvinning 2741 737 366 3844 Byggindustri 664 450 400 1514 Handel, transport, kommunikation 1724 777 782 3283 Energi, vatten, avfall 146 16 29 191 Utbildning och forskning 1379 480 540 2399 Personliga och kulturella tjänster 443 186 374 1003 Finansiell verksamhet, företagstjänster 631 341 292 1264 Offentlig förvaltning 386 116 125 627 Vård och omsorg 1851 871 1297 4019 Ej specificerad verksamhet 309 155 121 585 Summa, st 10835 4521 4517 19873 Skillnaden mellan från SCB inhämtad statistik och av kommunerna angivna siffror från 2003/2004 är marginell och utan praktisk betydelse. Statistik från senare år än 2004 föreligger inte. 28(55)

Tabell 4.3: Teoretisk beräkning av den årliga mängden verksamhetsavfall i kommunerna baserad på nyckeltal Näringsgren Summa Nyckeltal Avfallsmängd antal anst. ton/anst,år ton/år Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske 1140 0,2 228 Tillverkning, utvinning 3834 1,6 6134 Byggindustri 1528 2,5 3820 Handel, transport, kommunikation 3293 1,0 3293 Energi, vatten, avfall 196 0,8 157 Utbildning och forskning 2409 0,2 482 Personliga och kulturella tjänster 1008 0,1 101 Finansiell verksamhet, företagstjänster 1272 0,2 254 Offentlig förvaltning 635 0,2 127 Vård och omsorg 4029 0,3 1209 Ej specificerad verksamhet 576 0,2 115 Summa 19920 15920 Beräkningarna baseras på siffror från SCB 2004 samt beräknade nyckeltal i andra avfallsplaner och utredningar. Nedan angiven mängd (15 627 ton/år) är beräknad efter analys av MERABs underlag beträffande mottaget, omlastat, behandlat och deponerat verksamhetsavfall vid Rönneholms avfallsanläggning från år 2006. Beräknad mängd baserad på analys från Rönneholms avfallsanläggning 15627 Det kan konstateras att teoretiskt beräknade mängder överensstämmer väl med analyserade från Rönneholm. Dock föreligger många osäkra faktorer beträffande t.ex. klassificering och bedömning av olika avfallsslag, varför resultaten bör tolkas med försiktighet. Angivna specifika mängder från olika branscher finns inte belagda från mätningar i regionen utan baseras på inventeringar och erfarenheter från andra områden. Därtill är det vanligt med transport av verksamhetsavfall mellan olika regioner. Mottagna mängder vid MERABs anläggningar kan mycket väl komma från andra kommuner, liksom att avfall producerat i Mellanskåne omhändertas utanför kommungränserna. Den ovan beräknade avfallsmängden har i sin helhet omhändertagits och sorterats vid Rönneholms avfallsanläggning. Avfall som inte har gått att återvinna har deponerats, ca 3 100 ton (20 %), t.ex. asbest, rens från avloppsreningsverk, glasförpackat matavfall och förbränningsaska. Av återstoden har 4 930 ton (31 %) utnyttjats som bränsle vid energiutvinning, 4 070 ton (26 %) behandlats biologiskt genom kompostering, 900 ton (6 %) materialåtervunnits samt 2 800 ton (17 %) utnyttjats som konstruktionsmaterial på anläggningen. Se figur nästa sida. 29(55)

Figur 4.4: Behandling av verksamhetsavfall år 2006 Behandling av verksamhetsavfall Konstruktionsmaterial; 17 % Materialåtervinning; 6 % Deponerat; 20 % Biologiskbehandling; 28 % Förbränning; 29 % 4.3 Övrigt avfall, avloppsslam Under denna rubrik redovisas produktionen av slam från de kommunala avloppsreningsverken. Detta efterfrågas inte i Naturvårdsverkets föreskrifter men i Sveriges avfallsplan, Strategi för hållbar avfallshantering från 2005 anges en målsättning beträffande utnyttjandet av fosfor i avloppsslammet. År 2015 ska minst 60 % av slammets innehåll av fosfor återföras till produktiv mark varav 50 % (30 % av ursprunget) till åkermark. Tabell 4.4: Slammängder 2006 Reningsverk Eslöv Hörby Höör Summa Slammängd (ton/år) 7360 3721 2244 13325 Torrsubstanshalt (%) 19 16 40 Mängd torrsubstans (ton/år) 1398 595 894 2887 Fosforhalt (%) 2,9 2,4 1,4 Mängd fosfor (ton/år) 40,5 14,3 12,5 67,3 Åkerspridning (ton/år) 2647 3406 581 6634 (%-andel) 36 92 26 50 Fosfor till åker (ton/år) 14,6 13,1 3,3 31,0 Den höga torrsubstanshalten i slammet från Höörs kommun beror på att kalk tillförs i samband med avvattning av slammet i kammarfilterpress. Av angiven mängd torrsubstans utgörs ca 30 % av kalk. Spridning på åkermark varierar från år till år bl.a. beroende på väderlek, odlade grödor på lämpliga arealer m.m. Tungmetallhalterna är genomgående låga, varför Mellanskånes slam är väl lämpat för utnyttjande av växtnäringsinnehållet. En maximal fosforgiva för åkermark i Sverige är ca 35 kg/ha,år. Den sammanlagda mängden fosfor hos de tre reningsverken (67 ton/år), innebär att en areal av ca 1 900 ha årligen ska finnas tillgänglig om allt slam ska kunna spridas. 30(55)

ReVAQ (Ren Växtnäring från avlopp) är ett samarbetsprojekt där kommuner (bl.a. Eslöv), lantbrukare och deras organisationer, livsmedelsindustri, handel, miljöorganisationer och konsumenter praktiskt undersöker vilka förbättringar av avloppsslammets kvalitet som kan uppnås. Målsättningen är att få fram ett rötslam, som kan spridas på åkermark i enlighet med uppsatta miljömål. Det slam som inte sprids på åker används främst för anläggningsarbeten, täckning av deponier m.m. Målsättningen 2015 enligt Sveriges avfallsplan om utnyttjande av fosforinnehållet i slam är redan idag uppfylld. 5 Anläggningar för återvinning och bortskaffande av avfall Paragrafen gäller anläggningar för återvinning och bortskaffande av avfall i Mellanskåne, som är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (SFS 1998:899). Anläggningarna redovisas kommunvis i bilaga 2. Alla redovisade mängder avser år 2006 om inte annat anges i bilagan. 6 Inventering och riskklassificering av nedlagda avfallsdeponier 6.1 Allmänt Enligt Naturvårdsverket ska en kommunal avfallsplan innehålla uppgifter om avfallsdeponier, som inte längre tillförs avfall eller som inte längre används för detta ändamål. För varje sådan deponi ska det finnas uppgifter för bedömning av den risk som deponin kan medföra från miljösynpunkt. Gamla avfallsdeponier utgör i vissa fall en potentiell risk för långsiktig påverkan av yt- och grundvatten. En olämplig markanvändning inom eller i närheten av sådana deponier kan medföra risker för människor, djur och miljö. Enligt Naturvårdsverket bör en indelning göras i följande fyra riskklasser (inom parantes anges översiktligt ett bedömt behov av åtgärder): 1. Mycket stor risk (Efterbehandling eller andra skyddsåtgärder behövs) 2. Stor risk (Skyddsåtgärder kan behövas) 3. Måttlig risk (Relativt enkla åtgärder behövs) 4. Låg risk (Åtgärder bedöms inte nödvändiga) Avfallsinnehållet i deponin avgör dess potential som föroreningskälla medan omgivningsförhållanden såsom markstruktur, recipientförhållanden, närhet till bostäder m.m. är avgörande för hur föroreningar sprids och hur omgivningen påverkas i övrigt. 31(55)

Enligt miljöbalken 10 kap. finns särskilda bestämmelser om förorenade områden. Bestämmelserna ska tillämpas på förorenade mark- och vattenområden, byggnader och anläggningar som kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa och miljö. Naturvårdsverket har arbetat fram en metod för inventering av förorenade områden MIFO Metodik för Inventering av Förorenade områden. Resultatet av en bedömning enligt MIFO är att ett objekt inordnas i en riskklass enligt ovan. Bedömningen delas upp i en känslighetsbedömning hos påverkade människor och en skyddsvärdesbedömning av miljön. Känslighet hos människor bedöms oberoende av hur många som exponeras vilket innebär på individnivå. MIFO-modellen är indelad i två faser, där fas 1 omfattar en orienterande studie och riskklassning och fas 2 översiktliga undersökningar med en eventuellt ny riskklassning. Arbetet under fas 1 består huvudsakligen av insamling av tillgängliga data om objektet, rekognosering på plats, intervjuer av på olika sätt berörda personer samt kart- och arkivstudier. Utvärderingen i fas 1 innebär normalt inga fältundersökningar, provtagningar eller analyser. Fas 2 innebär att översiktliga undersökningar görs. Dessa kan utgöras av rekognosering, upprättande av en geologisk karta och provtagningsplan, provtagningar och analyser. Av stor vikt att utreda är grundvattnets nivå och spridningsriktning, vilket klargör förutsättningarna för spridning av eventuellt förorenat lakvatten. Efter utvärdering kan en eventuell omklassning av riskbedömningen göras. Om riskbedömningen efter MIFO fas 2 klassas som 1 eller 2 bör undersökningen fördjupas med en studie om erforderliga, möjliga och lämpliga åtgärder. En sådan studie ska resultera i konkreta förslag till åtgärder inkluderande kostnadsberäkningar, bedömda miljökonsekvenser och risker vid åtgärdernas genomförande m.m. Även en utredning om ansvaret för deponin görs av tillsynsmyndigheten. Ofta då det gäller gamla avfallsdeponier är det omöjligt att hitta någon juridiskt och ekonomiskt ansvarig, som fortfarande är åtkomlig för en eventuell process. Har ansvaret legat på ett företag kan detta vara avvecklat. 6.2 Resultat av inventeringen (rapport från Tyréns) Nedan redovisas en kort, redigerad summering av inventeringen, utförd av Tyréns i Kristianstad. Fullständig rapport finns i bilaga 4 i avfallsplanen MIFO 1 klassificering av nedlagda deponier inom MERABs verksamhetsområde. Där anges också motiv för de riskklassificeringar som gjorts. Med MIFO 1 avses ovan redovisad metod fas 1. 6.2.1 Bakgrund och syfte På uppdrag av MERAB har Tyréns AB utfört en klassificering enligt MIFO 1 enligt ovan av 37 nedlagda deponier i kommunerna Eslöv, Hörby och Höör. Inventeringen har utförts enligt Naturvårdsverkets rapport 4918, Metodik för inventering av förorenade områden. Syftet med undersökningen är att översiktligt undersöka risken för att respektive deponi påverkar sin omgivning negativt och att klassificera denna risk enligt MIFO 1 på den ovan angivna skalan från 1 till 4. 32(55)

6.2.2 MIFO klassificering Enligt MIFO metoden, som finns beskriven i Naturvårdsverkets rapport 4918, ska följande parametrar beaktas för en riskklassificering: Uppskattade föroreningar samt deras farlighet Uppskattad halt av respektive förorening Spridningsförutsättningar Områdets känslighet och skyddsvärde För att kunna göra en uppskattning av farligheten hos avfallet finns det i MIFO-handboken exempel på vilka föroreningar som tillskrivs en viss farlighet. Dock fanns det för de flesta av de deponier som har inventerats endast mycket sparsamma uppgifter om exakt vilket avfall som har deponerats. Normalt fanns endast uppgifter om deponin hanterat hushållsavfall, jordbruksfall och/eller industriavfall. Beträffande dessa deponier har det därför varit nödvändigt att göra grova uppskattningar gällande vilka föroreningar som kan finnas i deponin. Generellt sett har de deponier där industriavfall deponerats tillskrivits en högre farlighet (hög till mycket hög) än de deponier där endast hushållsavfall deponerats (låg till måttlig). Jordbruksavfall är svårt att bedöma då det kan innehålla t.ex. rena jordmassor och kompostmaterial men också pesticider och olja och har därför, om inga andra uppgifter funnits, tillskrivits farligheten måttlig till hög. Inom respektive avfallsgrupp har deponins ålder varit en avgörande faktor för att bestämma farlighetsgraden. De äldsta deponierna kan antas innehålla få kemiska substanser och en stor del av avfallet bör ha brutits ner. I de fall då det funnits mer specifik information gällande innehållet i deponin har de generella riktlinjerna som presenterats ovan kunnat frångås. Även uppskattning av halter av olika ämnen har varit svårt att göra. Tidpunkten för en deponis stängning samt hur länge den tidigare varit i drift har betydelse liksom jordarternas täthet och därmed syresättningen. Detta påverkar också hastigheten av nedbrytningen av föroreningarna. Upplagens storlek har betydelse för mängden föroreningar. Spridningen av föroreningar beror bl.a. på genomsläppligheten i marken, djupet till samt lutningen på grundvattenytan, halten organiskt kol m.m. Närheten till vatten och antropogena spridningsmöjligheter som t.ex. dagvattensystem har också mycket stor betydelse för hur föroreningarna kan spridas. Vid denna inventering har dock endast de ytliga jordarternas sammansättning, antropogena vägar samt vattendrag varit kända och är därför de enda faktorer som tagits med i bedömningen. 33(55)

I MIFO-handboken har jordarterna indelats i genomsläppliga, normaltäta och täta jordarter enligt tabell nedan. Tabell 6:1 Genomsläpplighetsgraden för jordarterna bestäms av jordarternas hydrauliska konduktivitet. (m/s) Täta Normaltäta Genomsläppliga 10-12 10-9 10-9 10-7 10-7 10-3 Parametern känslighet beskriver hur utsatt människan är för föroreningarna. En deponi som ligger strax intill t.ex. ett daghem får högre känslighetsvärde än en som ligger isolerad ute i skogen. Skyddsvärdet ökar ju mer natur som är skyddsvärd i påverkansområdet. Ett naturreservat har ett mycket högt skyddsvärde medan ett industriområde har ett lågt skyddsvärde. Samtliga parametrar har sedan vägts samman till en riskbedömning, figur visas i Tyrénrapporten bilaga 4 till avfallsplanen. I första hand bör deponier som här riskklassats till 2 framdeles undersökas ytterligare enligt MIFO fas 2, innan mer omfattande konkreta åtgärder vidtas. Frågetecken inom parantes i tabellerna nedan indikerar att uppgifterna är osäkra. 6.2.3 Metodik vid inventeringen Varje riskklassning har föregåtts av analys av erhållen bakgrundsinformation varefter ett platsbesök på deponin har gjorts. Tidigare inventeringar har studerats. Närliggande skyddsområden såsom Natura 2000, naturreservat och grundvattentäkter har lokaliserats. Eventuella brunnar i närheten har identifierats genom SGUs brunnsarkiv. Kommunerna har tillhandahållit kartor över deponiernas position. Jordartskartor samt vanliga kartor har studerats för att bedöma risken för spridning av lakvatten från respektive område. Vid platsbesök har följande utförts: - Fotodokumentation - Vid eventuellt ytvatten har konduktivitet och ph mätts. Konduktivitet är ett mått på vattnets elektriska ledningsförmåga. Ett vatten med höga värden kan vara påverkat av föroreningar. Vid höga värden av konduktivitet har även kloridhalt och alkalinitet mätts. - Deponins koordinater har fastställts med GPS-mätning - Deponin och dess omgivning har skissats Efter utfört platsbesök har blanketter A, B, D och E från MIFO 1 fyllts i och deponin har klassificerats enligt Naturvårdsverkets riskklasser 1 4. Blanketterna visas i bilaga 1 3 i Tyréns rapport i avfallsplanens bilaga 4. Sammanfattningar och motiveringar till föreslagna riskklasser presenteras i denna rapport. Vidare anges där kortare förslag på åtgärdsprogram för de deponier där det ansetts erforderligt. 34(55)

6.2.4 Riskklassificering av inventerade deponier Tabell 6:2 Eslövs kommun Deponi Avfallstyper Jordarter Recipient Kommentarer Riskklass Arups Mosse Hushålls- och Genomsläppliga Arups Mosse, Oljefläckar och 2 Arup 1:13 industriavfall grundvattnet järnutfällning i vatten Billinge 10:1 Hushållsavfall Täta till Rönne Å Betesmark 3 normaltäta Borret 15, Hushållsavfall Täta till Dagvattenbrunnar Delvis bebyggd med 4 Hyveln 1 normaltäta industrier och vägar Ellinge 36:1 Hushålls- och Genomsläppliga Braån Ligger intill golfbana 3 jordbruksavfall Harlösa 1:4 Hushålls- och Normaltäta Kävlingeån, Omgivande åkermark 3 jordbruksavfall grundvattnet Harlösa 3:27, Hushålls-, ind., Genomsläppliga Kävlingeån 250 m, Dåligt täckt, fotbollsplaner 2 17:13 byggavfall grundvattnet precis intill Kastanjen 1 Hushållsavfall Normaltäta till Dagvattenbrunnar, Omgjord till park 3 genomsläppliga grundvattnet Onsjöparken Hushålls- och Genomsläppliga Dike, damm, bäck, Kolonistugor nära, syn- 2 Eslöv 51:4 industriavfall grundvattnet ligt lakvatten i bäck Sibbarp 2:3 Hushålls- och Täta Bäck 400 m Omgivande åkermark, 2 industriavfall villakvarter nära Skärtorp 1:1 Ind.avfall, oljeskadade Täta till Bäck 250 m Skogsmark runt om 2 massor normaltäta Udden Hushållsavfall Täta till Bäck ca 1 km Grönområde i stad 4 Tvättbjörnen 3 normaltäta Vieröd 1:20 Hushållsavfall Normaltäta till Braån 1,5 km, Reningsverk på 4 genomsläppliga grundvattnet området Västra Strö 22:1 Hushållsavfall Täta till Saxån strax intill Omgivande betesmark 4 normaltäta Örtofta 15:4 Hushålls- och Normaltäta till Kävlingeån strax Fotbollsplan på viss del 3 trädgårdsavfall genomsläppliga intill, grundvattnet av deponin Öslöv 9:2 Hushållsavfall Normaltäta till Grundvattnet, Ligger i ett natur- 2 genomsläppliga rullstensås reservat, dåligt täckt Östra Gårdstånga 13:1 Hushållsavfall Täta till normaltäta Dike, vattentäkt 800 m Nära villaområde 3 35(55)

Tabell 6:3 Hörby kommun Deponi Avfallstyper Jordarter Recipient Kommentarer Riskklass Ekeboda Ospecificerat Genomsläppliga Sjö 200 m Ridanläggning strax 2 Hörby 4:3 farligt avfall intill Ekeröd 1:3 Hushålls- och Normaltäta till Sankmark, dike Schaktmassor och 3 rivningsavfall genomsläppliga övrigt mtrl borttaget Karnas Backe Hushålls- och Genomsläppliga Bäck genom området, Numera rekreations- 2 Hörby 43:47 industriavfall grundvattnet område Ludvigsborg Hushålls-, ind-, Genomsläppliga Hedjebäcken 200 Ligger i ett 2 Fulltofta 33:25 och ospec. farligt avfall m, grundvattnet, vattentäkt 600 m naturreservat Långaröd 2:1 Hushålls-, ind-, Normaltäta Bäck 500 m Betesmark på området 2 avfall, bekämpningsmedel idag Skäpperöd 10:1 Hushållsavfall Genomsläppliga Mosse, Omgivande skogsmark, 3 grundvattnet ligger i en mosse Stavröds anläggn Hushålls- och Normaltäta till Dike Återvinningscentral 2 Hörby 43:47 industriavfall genomsläppliga idag Svensköp 1 Hushållsavfall Normaltäta Bäck ca 100 m, Omgivande skogsmark 3 Killhult 2:63 grundvattentäkt Svensköp 2 Hushållsavfall Normaltäta Bäck ca 50 m, Omgivande skogsmark 3 Killhult 2:63 grundvattentäkt Tullgarn 8 Okänt Normaltäta till Hörbyån, 1100 m Villabebyggelse i 3 genomsläppliga närheten Önneköp 1 Hushållsavfall, Normaltäta till Bäck ca 450 m, Omgivande skogsmark 3 Skäpperöd 8:17 spillolja (?) genomsläppliga grundvattnet Önneköp 2 Skäpperöd 8:17 Hushållsavfall (?) Normaltäta till genomsläppliga Bäck ca 200 m, grundvattnet Omgivande skogsmark, boende i närheten 3 Tabell 6:4 Höörs kommun Deponi Avfallstyper Jordarter Recipient Kommentarer Riskklass Ageröd 1:16 Hushållsavfall Genomsläppliga Rullstensås, mosse Omgivande skogsmark 2 grundvattnet, Bosjökloster 1:24 Hushållsavfall Normaltäta till Grundvattnet, Omgivande skogsmark 3 genomsläppliga vattentäkt 500 m Bosjökloster Hushållsavfall Genomsläppliga Ringsjön, Omgivande skogsmark 3 1:564 vattentäkt 400 m Ekeröd 5:1 Hushållsavfall Okänt Dammar, dike Omgivande skogsmark, 2 oljefläckar i dike Hallaröd 5:1 Hushållsavfall Normaltäta till Grundvattnet Omgivande skogsmark, 2 genomsläppliga mkt dåligt täckt Höör 53:1 Hushålls- och Genomsläppliga Bäck, grundvattnet Ligger i ett industri- 2 industriavfall område, lakvatten i bäcken Jularp 3:18 Hushållsavfall Genomsläppliga Damm, bäck, Betesmark på området 3 grundvattnet idag Norra Rörum 2:1 Hushållsavfall Normaltäta Bäck 100 200 m Omgivande skogsmark, 3 mkt dåligt täckt Snogeröd 8:1 Hushålls- och Täta till Bäck, Östra Rekreationsområde, 2 industriavfall normaltäta Ringsjön Tjörnarp 2:8 Industriavfall Genomsläppliga Bäck med järnutfällning vandringsleder nära Omgivande skogsmark, nära ett hus 2 36(55)

7 Mål och åtgärder I Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2006:6 anges beträffande mål, åtgärder och uppföljning fyra paragrafer 7 10. I föreliggande plan har det ansetts mest praktiskt och åskådligt att sammanföra 7 9 till en paragraf 7 rubricerad enligt ovan samt uppföljning av målen i 8. 7.1 Nationella miljökvalitetsmål Regeringen gav i december 2003 Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram en nationell avfallsplan, Strategi för hållbar avfallshantering, Sveriges avfallsplan. Uppdraget har genomförts inom Naturvårdsverket och planen presenterades i september 2005. Det övergripande målet för miljöarbetet är att vi till nästa generation ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Regeringen har föreslagit följande delmål för avfall: Den totala mängden genererat avfall ska inte öka och den resurs som avfall utgör ska tas till vara i så hög grad som möjligt samtidigt som påverkan på och risker för hälsa och miljö minimeras. Särskilt gäller att: 1. Mängden deponerat avfall exklusive gruvavfall ska minska med minst 50 % till år 2005, räknat från 1994 års nivå. 2. Senast 2010 ska minst 50 % av hushållsavfallet återvinnas genom materialåtervinning inklusive biologisk behandling. 3. Senast 2010 ska minst 35 % av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering som central behandling. 4. Senast år 2010 ska matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall och är av sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra till växtodling. 5. Senast år 2015 ska minst 60 % av fosforföroreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark. Målet enligt punkt 1 är sedan flera år uppfyllt med marginal. Beträffande angivna procentsatser kan det diskuteras hur dessa ska uppfattas, mängden avfall som transporteras till en behandlingsanläggning eller den mängd som verkligen omsätts i en biologisk process. Här förutsätts fortsättningsvis att procentuella mängder avser vad som transporteras till en anläggning för biologisk behandlings. En viss del av dessa mängder kan komma att behöva frånskiljas i olika reningssteg före den biologiska processen. 37(55)

Det specifika målet i punkt 4 avser i princip allt det producerade avfall, som uppfyller angivna kriterier i punkten. Det framgår inte av målformuleringen om en alternativ återvinning t.ex. som råvara för fodertillverkning är att betrakta som ett miljömässigt sämre alternativ. Här förutsätts dock att allt utnyttjande av ett processavfall som råvara i en annan produktion är att betrakta som ett klart godkänt återvinningsalternativ. Naturvårdsverket har i en remissversion (juni 2007) Delmålsrapport om avfall angivit ett förslag till förändrade målformuleringar enligt följande. Resurserna i avfallet tas till vara i så hög grad som möjligt, samtidigt som påverkan på hälsa och miljö minimeras. Avfallshanteringen är effektiv för samhället och enkel för konsumenterna. År 2015 gäller särskilt att: 1. Den totala mängden avfall och avfallets farlighet har minskat jämfört med 2004 (omfattar ej gruvavfall). 2. Insamlingssystemen är uppbyggda på ett estetiskt tilltalande sätt med god tillgänglighet och säkerhet för hushållen. Minst 90 % av hushållen är nöjda med insamlingssystemen. Högst 0,2 % av restavfallet utgörs av farligt avfall. 3. Allmänna platser och naturmiljö är inte nedskräpade. 4. Minst 35 % av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker tas om hand så att växtnäringen utnyttjas. 5. Minst 60 % av fosforföroreningarna i avlopp utnyttjas som växtnäring. Minst hälften återförs till åkermark. Då det gäller att utnyttja växtnäringen i matavfallet anges olika behandlingssätt t.ex. rötning, kompostering eller användning som djurfoder. Rötning förordas framför kompostering p.g.a. större miljöfördelar vid produktion av biogas. Dock är kompostering en billigare behandlingsmetod än rötning och kan utgöra ett alternativ under en övergångsperiod och vid små avfallsmängder. Tidigare angivet mål nr 4 gällande livsmedelsindustrins avfall har helt tagits bort. Man anser att större delen av detta avfall redan idag behandlas/används på bästa sätt bl.a. som djurfoder. Det är dock viktigt att t.ex. bevaka att mängden slakteriavfall till förbränning inte ökar, eftersom detta avfall innehåller mycket näring. Tidigare angivet årtal 2010 för flertalet av målen har ersatts med 2015. 7.2 Regionala mål Länsstyrelsen i Skåne län har anpassat de nationella miljömålen till skånska förhållanden i Skånes miljömål och miljöhandlingsprogram. För miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö har följande åtgärder tagits fram. 38(55)

7.2.1 Avfall, allmänt Fr.o.m. 2004 Insatser vidtas för att bidra till att minska den totala mängden avfall och minska dess farlighet (ansvar: producenterna, hushållen, handeln och verksamhetsutövarna). En mer fastighetsnära insamling av farligt avfall införs (ansvar: handeln och kommunerna). Omställning från deponering till behandling, återvinning (inklusive biologisk behandling) och förbränning med energiutvinning intensifieras ytterligare (ansvar: kommunerna, avfallsbolagen och deponiägarna). Vid upphandling införs krav på återanvänt eller återvunnet material för att lättare få avsättning för återvunnet material (ansvar: kommunerna och beställarna). Fr.o.m. 2005 Mindre deponier kartläggs ytterligare och tillsynen av olagliga tippar ökas (ansvar: länsstyrelsen och kommunerna). Senast 2006 Avfallsflödena i länet kartläggs (ansvar: länsstyrelsen och renhållningsbolagen). Senast 2008 De anpassnings- och avslutningsplaner som upprättas i enlighet med förordningen 2001: 512 om deponering av avfall genomförs (ansvar: verksamhetsutövarna). 7.2.2 Matavfall Fr.o.m. 2004 Avfallsinsamlingen och behandlingen styrs över till system med separat hantering av bland annat organiskt avfall (ansvar: kommunerna och livsmedelsindustrierna). Tillräcklig behandlingskapacitet skapas för biologiskt material (ansvar: kommunerna och verksamhetsutövarna). 7.2.3 Giftfri miljö För miljökvalitetsmålet Giftfri miljö har följande åtgärder tagits fram. Fr.o.m. 2004 För att minska hushållens spridning av farliga ämnen sprids information om produktval, återvinning och farligt avfall (ansvar: handeln och kommunerna). Mer kunskap och information om särskilt farliga ämnen. 39(55)

7.3 Miljömål för Mellanskåne 7.3.1 Miljöpolicy för MERAB Miljöpolicyn anger grundsynen och den övergripande inriktningen för miljöfrågorna. Bolagets syfte är att insamla, förvara, transportera och behandla restprodukter, återvinningsmaterial och avfall. I bolagsordningen anges att renhållningsfrågorna skall hanteras med beaktande av: - miljöhänsyn - resurshänsyn. Detta innebär att verksamheten i grunden är ett miljöarbete och att MERAB därmed är ett miljöföretag. Grundsynen som präglar arbetet för miljön är att: - sluta kretsloppen - använda naturens egna metoder - utnyttja resurserna. MERABs policy är att alltid medverka till utvecklingen av miljöarbetet och arbetsmiljön. Arbetsmiljöfrågorna är lika betydelsefulla för MERAB som de yttre miljöfrågorna och de ska präglas av att man gemensamt inom företaget strävar efter ett starkt engagemang för utveckling av arbetsmiljön. Arbetsmiljömålen har sammanställts och utvecklats i MERABs arbetsmiljöhandbok. Verksamheten regleras i stor omfattning av lagar, förordningar och myndigheternas krav. MERAB ska alltid sträva efter att vara bättre än de mål och gränsvärden som anges för verksamheten. 7.3.2 MERABs verksamhetsmål/miljömål Miljömålen är dokumenterade i kommunernas avfallsplan och MERABs internkontroll. Här redovisas förutom målen även strategier för hur målen skall uppnås och åtgärder för vad som skall göras. En avfallsplan för framför allt hushållsavfall har funnits sedan 1988. En ny, gemensam avfallsplan fastställdes i kommunerna 1995 för att därmed få en heltäckande planering som omfattar alla avfallsslag i regionen. De övergripande målen är: - skydda miljön - spara resurser - säkra omhändertagandet - skapa god arbetsmiljö - hålla en hög servicenivå till en låg kostnad. Strategin för att uppnå dessa mål är en ökad källsortering med insamling av farligt avfall, återvinning av material och en uppdelning av hushållsavfallet i matavfall och brännbart 40(55)

för att minska miljöpåverkan och bättre kunna utnyttja resurserna i avfallet samt för att erhålla en bättre behandlingsbarhet. Åtgärdsplanen har omfattat utbyggnad av återvinningsstationer, återvinningscentraler samt källsorteringssystemet matavfall / brännbart. Under 1992/93 har detta genomförts och systemet är fullt utbyggt med en långtgående källsortering och behandling av avfallet. 7.3.3 Kommunernas lokala mål Nedan redovisas några av kommunernas lokala mål, både då gäller god bebyggd miljö och giftfri miljö, såsom de är formulerade i olika program. Eslöv - Kvaliteten på det källsorterade biologiska avfallet (matavfallet) skall vara så hög att det kan användas för utvinning av biogas genom rötning eller som kompost. - Senast 2010 ska allt avloppsslam från kommunens avloppsreningsverk hålla ReVAQ-kvalitet och användas som gödningsmedel/jordförbättring. - Varor som produceras ska så långt som det är möjligt vara fria från: 1. nya organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande, 2. nya ämnen som är cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande samt kvicksilver så snart som möjligt, dock senast år 2007, 3. övriga cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande ämnen samt sådana ämnen som är hormonstörande eller kraftigt allergiframkallande, senast 2010 om varorna är avsedda att användas på ett sådant sätt att de kommer ut i kretsloppet samt 4. övriga organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande, samt kadmium och bly, senast 2010. Hörby - För Ringsjöns återhämtning skall fram till år 2010 utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar och vattendrag ha minskat kontinuerligt från 1995 års nivå. Höör - Åtgärdsplan för nedlagda avfallsdeponier skall upprättas. - Kommunen skall medverka så att en avfallsplan tas fram. - Avloppsslammets kvalitet skall minst hålla riktvärdena för spridning på åkermark. 41(55)

- År 2007 ska kunskapen om användning av utfasnings- och prioriterade riskminskningsämnen i kommunen ha ökat för att veta hur användningen ska kunna minska. - Senast 2008 skall arbetet ha påbörjats med att säkerställa att inget lakvatten från de tre högst riskklassade nedlagda deponierna förorenar yt- och grundvatten. 7.4 Mål och åtgärder för avfallshanteringen Tre prioriterade inriktningsmål för avfallshanteringen i regionen har mot bakgrund av nationella, regionala och lokala mål formulerats för perioden 2008 2013 enligt nedan. 1. Insamlingsgraden (insamlad mängd i relation till potential) av farligt avfall skall ökas och behandlingen ska ske på ett miljöriktigt sätt. 2. Kvaliteten på insamlat matavfall ska höjas för att förbättra möjligheterna till en effektivare och bättre behandling, vilket gynnar såväl ekonomin som avsättningen av gas, rötrester och kompost. 3. Öka mängd och kvalitet på omhändertaget återvinningsbart material för en högre materialutnyttjning och bättre energiutvinning. Därtill har ett fjärde inriktningsmål formulerats i föreliggande avfallsplan gällande transporter och logistik. 4. Vid MERABs inköp av fordon eller upphandling av transporttjänster ska utrustning och fordon med preciserade miljökrav väljas eller krävas. 42(55)

7.4.1 Farligt avfall Mängden omhändertaget farligt avfall från hushåll i regionen uppgick 2006 till 252 ton eller per invånare 4,2 kg. Motsvarande för hela riket var 2,7 kg. Förändringen har under de tre senaste åren varit obetydlig i Mellanskåne, mindre än en procent. Potentialen eller den maximalt möjliga mängden är inte känd, men resultatet bedöms ändå som relativt bra. Dock är ett miljöriktigt omhändertagande av allt farligt avfall av största vikt och bör alltså prioriteras högt. Då det gäller mängden farligt avfall från verksamheter kan denna inte anges explicit då kommunerna inte har något ansvar för hanteringen och därmed saknar exakta kunskaper om avfallets uppkomst, transport och behandling. SYSAV (se också pkt 3.6) har en stor del av södra Sverige som upptagningsområde utan specifik redovisning beträffande Mellanskåne. Förutom ökad information bör man även se om det går att utveckla insamlingssystem som är mer anpassade till dem som skall lämna sitt farliga avfall. Inriktningsmål 1 Insamlingsgraden (insamlad mängd i relation till potential) av farligt avfall skall ökas och behandlingen ska ske på ett miljöriktigt sätt. Resultatmål 1 - Ökade kunskaper om farligt avfall Höja kunskapsnivån beträffande farligt avfall. Åtgärder för hushåll: o Årlig information till hushållen t.ex. via utskick eller besök. o En gång under perioden informera om användning av mindre miljöstörande material, ämnen och arbetsmetoder. o Informationsmaterial till besökare på återvinningscentraler samt utökad personlig kontakt mellan personal och besökare. o Årliga informationskampanjer vid alla återvinningscentraler. o Särskilt öppet hus riktat mot skolor. En gång under perioden erbjuds en årsklass i skolorna att besöka Rönneholm eller annan av bolagets anläggningar. Åtgärder för verksamheter: o Årligen återkommande informationsmöten för företagare. o Information i samband med företagarnas frukostmöten, LRF-möten o.dyl. o Tillsynskampanj med fokusering på farligt avfall en gång under perioden. I samband med besöken informeras om anmälningsplikten vid egen transport av farligt avfall. Mätmetod: o Mätning med hjälp av kundenkäter. o Resultatanalys av tillsynskampanjer 43(55)

Resultatmål 2 - Öka möjligheten att lämna farligt avfall Hushåll och verksamheter skall ges en ökad möjlighet att lämna farligt avfall. Åtgärder för hushåll: o Insamlingskampanj för hushållen minst en gång under perioden, genom mottagning vid t.ex. butiker, på torg eller byinsamling. I samband med mottagning informeras besökare. o Årligen öppet hus på en ÅVC i varje kommun med särskild inriktning på farligt avfall. Åtgärder för verksamheter: o Underlätta för verksamheter att lämna mindre mängder farligt avfall vid årliga insamlingsrundor. o Ge möjlighet för mindre företag att lämna farligt avfall vid Rönneholms anläggning. Mätmetod: o Mäta mottagen mängd farligt avfall. o Enkäter som upprepas, varvid möjligheter ges till jämförelser av inställningen hos allmänhet och verksamhetsutövare. Resultatmål 3 - Inga skadliga ämnen i avloppsslammet Slam från enskilda avloppsanläggningar ska vara fritt från skadliga ämnen. Det kommunala avloppsslammet ska vara så rent att det kan återföras till åkermark. Allt kommunalt avloppsslam ska vara certifierat. Åtgärder för hushåll: o Öka kunskapen hos brukare av enskilda avloppsanläggningar om vad som är skadligt att släppa ut. o Höja kunskapsnivån hos ägare av fastigheter anslutna till allmänna VA-anläggningar om vad som är skadligt att släppa ut till avloppet. Åtgärder för verksamheter: o Höja kunskapsnivån hos verksamheter anslutna till allmänna VA-anläggningar om problem med skadliga ämnen till avloppet. o Kommunerna ansluter sig till certifieringssystem för avloppsslam. Mätmetod: o Analys av inkommande slam till reningsverken. o Analys av kommunalt avloppsslam. Utredningsmål beträffande avloppsslam Mer kunskap om avloppsslammet från enskilda anläggningar beträffande fosforfällor med målet att det inom 2 år ska kunna spridas på åkermark. 44(55)

7.4.2 Matavfall Mängden matavfall från hushåll (organiskt lättnedbrytbart avfall) har enligt punkt 3.9 beräknats till ca 4 500 ton årligen eller 76 kg per person. Beräkningarna baseras på erfarenheter och undersökningar från andra håll i landet. Jämförelser med tidigare år kan inte göras, eftersom avfallsslaget då inte varit definierat och redovisat specifikt. Alla avfallslämnare av matavfall, såväl hushåll som verksamheter behöver få god information så att matavfall från restauranger, storkök, butiker, hushåll och verksamheter i så stor utsträckning som möjligt kan behandlas biologiskt. Inriktningsmål 2 Kvaliteten på insamlat matavfall ska höjas för att förbättra möjligheterna till en effektivare och bättre behandling, vilket gynnar såväl ekonomin som avsättningen av gas, rötrester och kompost. Resultatmål 4 - Höja kvaliteten på matavfall från hushåll Allt matavfall från hushåll ska kunna utnyttjas i en biologisk process såsom rötning och/eller kompostering. Allt matavfall från hushåll skall sorteras i papperspåsar av särskild typ. Åtgärder för hushåll: o Riktad personlig information till hushållen. o Skapa bra möjligheter att få tag på papperspåsar av särskild typ. o Taxereglering med möjlighet till lägre taxa för bra sorterare. Mätmetod: o Uppföljning av andelen avfall som kan utnyttjas till rötning relaterat till andelen rejekt från processen. Resultatmål 5 - Höja kvaliteten på matavfall från livsmedelsindustrier och verksamheter Återvinning genom biologisk behandling (inkl utnyttjning som djurfoder) av allt matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier och verksamheter. Åtgärder för verksamheter: o Kartläggning av fettavskiljare. Kontroll av att krav på tömning följs. o Kontakter och service byggs upp till de företag som har ett avfall som kan behandlas biologiskt. Mätmetod: o Uppföljning av besök hos verksamheter 45(55)

7.4.3 Materialåtervinning och energiutvinning I dag nyttiggörs drygt 90% och mindre än 10% deponeras av den totala mängden avfall från hushåll och verksamheter som levereras till MERAB. Resultatet beror på en samverkan mellan hushållens och verksamheternas källsortering och MERABs insamlingssystem, sortering och behandlingsmetoder. Nivån är mycket hög och för att bibehålla och kunna höja den krävs ett ständigt förbättringsarbete. Energiutvinningen fungerar bättre om man får in renare material i den brännbara fraktionen, sorteringen av till exempel glas och metaller kan förbättras. Inriktningsmål 3 Öka mängd och kvalitet på omhändertaget återvinningsbart material för en högre materialutnyttjning och bättre energiutvinning. Resultatmål 6 - Höja kvaliteten på återvinningsmaterial Öka insamlingen och förbättra kvaliteten på insamlade återvinningsmaterial. Öka och förbättra allmänhetens och verksamhetsutövares attityder och kunskaper om producentansvar. Åtgärder för hushåll: o Informera hushållen årligen. o Påverka FTI (Förpacknings- och tidningsinsamlingen) vid årliga samråd att helst öka (inte minska) antalet återvinningsstationer. Åtgärder för verksamheter: o Årligen informera verksamheter. Mätmetod: o Mäta mängden insamlade förpackningar och tidningar från hushåll en gång per år. o Inhämta statistik beträffande verksamheters avfallsslag och mängder. Resultatmål 7 - Höja återvinningsgraden och minska andelen avfall till deponi Högre kvalitet på det material (renare) som inlämnas på återvinningscentralerna, vilket också innebär minskad andel till deponi. Åtgärder för hushåll och verksamheter: o Skapa god tillgänglighet på återvinningscentraler genom bra öppethållande och fysisk utformning. o Årligen informera allmänhet och verksamhetsutövare. o Öka möjligheten för privatpersoner och mindre företag att lämna återvinningsmaterial i fler fraktioner än vad som nu gäller på Rönneholms avfallsanläggning. o Översyn av dagens mottagningsavgifter och principer för avgiftsbeläggning. Mätmetod: o Mäta mängderna av resp. material. 46(55)

Resultatmål 8 - Skärpta miljökrav vid upphandling av varor och tjänster Kommunerna inför krav vid upphandling på att återanvänt eller återvunnet material i så stor omfattning som möjligt ska användas, för att därmed förbättra marknaden för återvunnet material. Åtgärder: o Kommunerna ställer krav på användning av återanvänt eller återvunnet material vid upphandling. Mätmetod: o Kontroll av upphandlingar. Utredningsmål beträffande återvinningsmaterial Utredning (inom 3 år) av kvartersvis hämtning av återvinningsmaterial från hushållen. Utredning av fastighetsnära insamling från alla hushåll före nästa upphandling av entreprenad för hämtning av hushållsavfall. 7.4.4 Transporter och logistik Transporter av avfall utförs i de allra flesta fall med dieseldrivna tunga lastbilar. MERAB kan bidra till en bättre miljö genom att ställa krav vid upphandling av transporttjänster på att en viss miljöklass ska gälla, t.ex. Euro 5, som avses införas 2009-10-01. Härvid minskas utsläpp av kväveoxider, kolväten, kolmonoxid och partiklar till mycket låga nivåer, som kan uppnås med dagens teknik. Beträffande koldioxid stipuleras inga gränser, men dels är moderna lastbilar väsentligt snålare då det gäller bränslebehov och därmed direkt produktionen av koldioxid, dels är det av stor vikt att minimera transportarbetet genom att så långt möjligt köra med fulla lass. Hämtning och transport av slam från enskilda avloppsanläggningar innebär att 98 till 99 % av lasten utgörs av vatten. Det finns idag fordon med utrustning för att filtrera uppsuget avloppsvatten, varefter det filtrerade vattnet släpps tillbaka i två- eller trekammarbrunnarna. MERAB bör inför nästa upphandling av denna tjänst utvärdera möjligheterna att utnyttja tekniken och framdeles ställa krav på ett sådant system. Inriktningsmål 4 Vid MERABs inköp av fordon eller upphandling av transporttjänster ska utrustning och fordon med preciserade miljökrav väljas eller krävas samt göra en översyn av transportarbetet. Resultatmål 9 - Minskad drivmedelsförbrukning och minskade utsläpp Åtgärder: o MERAB ställer krav vid upphandling av egna fordon eller transporttjänster på att höga, preciserade miljökrav uppnås. o Utredning görs (inom 3 år) beträffande hämtning och transport från enskilda avloppsanläggningar med filtrerande slamsugningsfordon. Mätmetod: o Kontroll av upphandlingar 47(55)

8 Uppföljning av målen I Naturvårdsverkets föreskrifter anges uppföljning av målen som 10. 8.1 Dagens avfallsplan Kommunerna och MERAB möts en gång årligen för att diskutera utfallet av gällande renhållningsordning (avfallsplan samt föreskrifter) med förslag till eventuella ändringar eller justeringar. Uppföljning av målen mäts minst en gång per år med de i planen angivna förslagen till mätmetoder. Nedanstående punkter finns utförligt beskrivna under 7.4. Tabell 8:1 Uppföljning av i föreliggande plan föreslagna åtgärder Farligt avfall: Ett miljöriktigt omhändertagande av farligt avfall Åtgärder Fastställd tidpunkt Ansvarig Status 2007/-08 Årlig information till hushållen via utskick eller besök Årligen, 31/12 MERAB 1 gång under perioden informera om mindre miljöstörande material, ämnen och arbetsmetoder 2009 MERAB Informationsmaterial på ÅVC, utökad personlig kontakt 2009 MERAB Årliga informationskampanjer vid alla ÅVC Årligen, 31/12 MERAB Öppet hus för skolor på Rönneholm eller annan anläggning 2013, 31/12 MERAB Årliga informationsmöten för företagare Årligen, 31/12 Information i samband med företagarnas frukostmöten, LRF-möten o.dyl. Årligen, 31/12 MERAB Tillsynskampanj på verksamheter en gång under perioden 2009, 31/12 Insamlingskampanj för hushållen minst 1 gång under perioden vid butiker, torg m.m. 2010, 31/12 MERAB Årligt öppet hus på en ÅVC i varje kommun, fokus på farligt avfall Årligen, 31/12 MERAB Verksamheter kan lämna mindre mängder vid årliga insamlingsrundor Start senast 2009 Ge möjlighet för mindre företag att lämna farligt avfall på Rönneholms avfallsanläggning 2011* MERAB Öka kunskapen om skadliga ämnen till enskilda avloppsanläggningar Årligen, 31/12 Öka kunskapen om skadliga ämnen till näten hos alla ägare av fastigheter anslutna till allmänna VA anläggningar Årligen, 31/12 Kommunerna ansluter sig till certifieringssystem för avloppsslam 2013 Utredning betr. fosforfällor i enskilda avloppsanläggningar 2009, 30/6 * Förutsatt att tillstånd ges, ansökan inlämnad 48(55) Ansvarig nämnd för miljöfrågor/merab Ansvarig nämnd för miljöfrågor Ansvarig nämnd för miljöfrågor/merab Ansvarig nämnd för miljöfrågor/merab Ansvarig nämnd för tekniska frågor Ansvarig nämnd för tekniska frågor Ansvarig nämnd för miljöfrågor/merab

Matavfall: Matavfall ska så långt möjligt behandlas biologiskt Åtgärder Fastställd tidpunkt Ansvarig Status 2007/-08 Riktad personlig information till hushållen. 2008, 31/12 MERAB Skapa bra möjligheter att få tag på papperspåsar av särskild typ. 2009 MERAB Taxereglering med möjlighet till lägre taxa för bra sorterare. 2009, 30/6 MERAB Kartläggning av fettavskiljare. Kontroll att krav på tömning följs. Årligen, 31/12 Kontakter och service byggs upp till de företag som har ett avfall som kan behandlas biologiskt. Årligen, 31/12 Ansvarig nämnd för miljöfrågor Ansvarig nämnd för tekniska frågor Ansvarig nämnd för miljöfrågor/merab Materialåtervinning och energiutvinning: Ökad återvinning av avfallets resurser Åtgärder Fastställd tidpunkt Ansvarig Status 2007/-08 Informera hushållen årligen om producentansvar. Årligen, 31/12 MERAB Påverka FTI vid årliga samråd att helst öka antalet ÅVS, ej minska. Vid samråden årligen Informera verksamheter årligen om producentansvar. Årligen, 31/12 MERAB Skapa god tillgänglighet på ÅVC genom bra öppethållande och fysisk utformning. 2009, 31/12 MERAB Informera hushåll och verksamheter årligen om material till återvinning. Årligen MERAB Öka antalet mottagna fraktioner på Rönneholms avfallsanläggning. 2011* MERAB Översyn av gällande avgifter och principer för avgiftsbeläggning. 2009, 31/12 MERAB Kommunerna ställer krav på användning av återanvänt eller återvunnet material vid upphandling. Ansvarig nämnd för miljöfrågor/merab Ansvarig nämnd för tekniska frågor Ansvarig för upphandling Vid upphandling Utredning av kvartersvis hämtning återvinningsmaterial från hushåll. 2010 MERAB Utredning av fastighetsnära insamling av ÅV-material. 2010 MERAB * Förutsatt att tillstånd ges, ansökan inlämnad Transporter och logistik: Transporter med så liten miljöpåverkan som möjligt Åtgärder Fastställd tidpunkt Ansvarig Status 2007/-08 Höga miljökrav vid upphandling av fordon och transporter. Vid upphandling MERAB Utredning av hämtning av slam från enskilda anläggningar. 2011, 30/6 MERAB 49(55)

Inventering och riskklassificering av nedlagda avfallsdeponier: Uppföljning Åtgärder Fastställd tidpunkt Ansvarig Status Undersökning enl. MIFO fas 2 av deponier enligt riskklass 2: Eslöv 6 st, Hörby 5 st, Höör 6 st. 8.2 Avfallsplanen 1995 Eslöv: 2008 Hörby: 2008 Höör: 2008 MERAB 2007/-08 I avfallsplanen från 1995 (mängder från 1993) beräknades den totala mängden hushållsavfall och därmed jämförligt avfall till 22500 ton/år. En exakt jämförelse med dagens siffror kan inte göras p.g.a. införandet av producentansvaret, förändrade definitioner av vissa avfallsslag m.m. En grov uppskattning indikerar en motsvarande mängd 2006 av ca 27000 ton/år, vilket innebär en ökning med drygt 20 %. Planen -95 förutspådde en minskning med 2 %. Tabell 8.2: Åtgärder som vidtagits efter avfallsplanen 1995. Åtgärd Genomförd Ansvarig Status senast 2007 Allmänt Översyn och revidering av avfallsplan Senast 2000 Kommunerna/MERAB Pågående Aktivitets- och tidplan för information och 1995 ** MERAB Klar för information och rådgivning Aktivitets- och tidsplan för utbildning kring service 1995 ** Kommunerna/MERAB Klar och miljö/avfallsfrågor Hushållens avfall Etablera fler återvinningsstationer (papper, glas) 1996 * MERAB Klar Bygga ut återvinningscentralen i Eslöv 1995 * MERAB Klar Bygga en återvinningscentral i Marieholm 1995 * MERAB Klar Etablera miljöstationer alt. annat system för insamling 1995 MERAB Klar av hushållens MFA Mottagning av elektronikskrot på återvinningscentral 1994 MERAB Klar Bevaka utveckling angående vägning av avfallet MERAB Klar Bevaka utveckling och användning av stärkelsepåsar MERAB Klar Kontroll av felsorteringsgrad i Vått & Torrt ** MERAB Löpande Latrinhämtningen avvecklas 2000 MERAB Pågående Bevaka utveckling av alternativ till latrinhämtning 2000 MHN Pågående Stimulansåtgärder för alternativ till latrinhämtning MERAB Pågående Kontroll av tömning av slamavskiljare 1994 Kommunerna/MERAB Klar Samordning mellan kommunerna av kriterier för 1994 MHN Pågående hemkompostering Ökad information om hemkompostering och Löpande MHN/MERAB Klar Kompostbehållare Införa lokal kompostering på förskolor och dagis 1996 BU/MHN/MERAB Klar Insamling- och mottagningssystem för riskavfall ses över 1995 MERAB Klar Taxan för hushållsavfall ses över och grundavgift införs 1995 MERAB/TN Klar Industrins avfall Besiktningsrutiner för rivning av byggnader införs 1995 BN/MHN/MERAB Pågående Godkännande av transportörer för industriavfall 1995 TN Avregl. Avfallsguide för åkare och industrier 1995 MERAB Klar 50(55)

Rådgivning till industrin om källsortering 1995 MERAB Klar Differentiering av taxan ses över 1995 MERAB Klar Bevakning och spårning av källor som förorenar Löpande TN/MHN Löpande avloppsslammet Åtgärd Genomförd Ansvarig Status senast 2007 Avfallsbehandling Behandlingsmetod för Vått avfall utredning, tillstånd 1995 MERAB Klar genomförande 1996 MERAB Klar Avsättning av slam på jordbruksmark utreds 1996 TN Pågående Leverans av metangas från biocellen på Rönneholms 1995 MERAB Klar avfallsupplag Nedläggning av gasrör på den gamla delen av Rönneholms 1995 MERAB Klar avfallsupplag Mark-Växtsystemet byggs ut på Ekeröds och Stavröds 1995 MERAB Klar Avsättning av flis till värmeverk utreds 2000 MERAB Pågående Ytterligare avsättningsmöjligheter för återvinningsmaterial * MERAB Pågående (plast plåtkonserver mm) utreds och bevakas Gamla avfallsupplag Samordning mellan kommunerna i Mellanskåne av 1998 MHN Klar riskklassificering Eventuella åtgärder för miljöskydd av avfallsupplagen 2003 TN Pågående * Åtgärdernas genomförande kan bli beroende av de lösningar som genomförs i samband med att producentansvar införs ** Revideras årligen 51(55)

9 Samråd I Naturvårdsverkets föreskrifter anges avsnittet om samråd som 11. Enligt miljöbalken 15 kap. 13 ska kommunerna samråda med myndigheter och fastighetsinnehavare på lämpligt sätt och i skälig omfattning när ett förslag till ny renhållningsordning upprättas. Dessutom ska förslaget ställas ut under minst 4 veckor för allmänheten innan renhållningsordningen antas av kommunfullmäktige. Nedan beskrivs hur samråd och utställning genomförts. Förslag till ny renhållningsordning (avfallsplan och föreskrifter) har diskuterats i samråd med för projektet bildad referensgrupp bestående av politiker och tjänstemän från resp. kommun samt arbetsgruppen redovisad i avsnitt 2, inledning, bakgrund på sid 6. Två samråd av detta slag har hållits, 2007-08-23 samt 2007-10-30. Referensgruppens synpunkter har beaktats. Information till berörda kommunala nämnder har skett enligt: - Miljö- och Samhällsbyggnadsnämnden i Eslöv, 2007-12-12 - Miljönämnden i Hörby, 2007-12-12 - Tekniska nämnden i Hörby 2007-12-13 - Miljö- och Byggnadsnämnden i Höör, 2007-12-13 - Tekniska nämnden i Höör, 2007-12-10 Berörda kommunala nämnder har yttrat sig över förslaget enligt: - Miljö- och Samhällsbyggnadsnämnden i Eslöv, 2008-02-13 - Miljönämnden i Hörby, 2008-01-29 - Tekniska nämnden i Hörby 2008-02-14 - Miljö- och Byggnadsnämnden i Höör, 2008-01-31 - Tekniska nämnden i Höör, 2008-01-28 Yttranden från nämnderna har beaktats i planen. Förslaget har i samråd under mars månad 2008 redovisats för följande kommunala bolag, intresseföreningar och bostadsorganisationer enligt bilaga 6. Förslaget har varit utställt för allmänheten under perioden 2008-05-26 2008-06-24 på följande orter och platser: Eslöv Stadshuset,Gröna torg 2 Hörby Kommunhuset, Ringsjövägen 4 och på biblioteket, Vallgatan 7 Höör Kommunhuset, Södergatan 28 Meddelade synpunkter från samråd och utställning har beaktats i planen. 52(55)

Fastställelse av renhållningsordningen gjordes av resp. kommunfullmäktige enligt: Eslöv 2008-12-15 Hörby 2008-11-17 Höör 2008-11-26 10 Miljöbedömningar Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om innehållet i en kommunal avfallsplan (NFS 2006:6, 12 ) berörs dessa av reglerna om miljöbedömningar av planer och program enligt miljöbalken 6 kap. 11 22 samt förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar (1998:905). En miljöbedömning krävs av sådana planer som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Frågan om huruvida en plan ska miljöbedömas eller inte prövas i en behovsbedömning. En sådan har utförts av arbetsgruppen beträffande föreliggande plan, vilken visat att inget behov föreligger av bl.a. följande skäl: - de sammantagna förändringar som föreslås av avfallshanteringen jämfört med planen från 1995 är förhållandevis små, - inga mer omfattande installationer av anläggningar eller maskinell utrustning för hantering eller behandling av avfall förslås, - alla förslag till åtgärder för att uppfylla redovisade mål är av enbart informativ och kunskapshöjande karaktär. Samtliga förslag till åtgärder enligt denna avfallsplan innebär på kort eller lång sikt en minskning av den miljöpåverkan som idag föreligger från avfallshanteringen i stort. Beträffande föreslagen ökad biologisk behandling av matavfall från hushåll föreligger i södra Sverige redan idag en betydande behandlingskapacitet som långt ifrån är fullt utnyttjad. Något behov av egna resurser för t.ex. rötning och gasproduktion beräknas inte föreligga inom överskådlig framtid. Nedan anges kort en övergripande miljökonsekvensbeskrivning av i planen angivna lokala mål och förslag till åtgärder. Inriktningsmål 1, farligt avfall Det farliga avfallets mängd och farlighet minskar liksom dess spridning till luft, vatten och mark. Inriktningsmål 2, matavfall En biologisk behandling av matavfall genom rötning medför, dels produktion av en gas som är ett förnybart och miljömässigt mycket bra alternativ som fordonsbränsle, dels ett utnyttjande och återföring av avfallets innehåll av biologisk substans till växtodling o.dyl. 53(55)

Inriktningsmål 3, materialåtervinning och energiutvinning Förbrukningen av resurser såväl vad gäller råvaror, material som energi minskar och utnyttjandet av andelen förnybart bränsle ökar. Behovet av deponering blir mindre. Inriktningsmål 4, transporter och logistik Miljöbelastningen från transporter minskar genom att erforderligt transportarbete blir mindre (filtrerande slamsugningsfordon, fastighetsnära insamling av återvinningsmaterial) samtidigt som fordonens specifika utsläpp av miljöstörande avgaser går ner (bättre avgasrening, snålare motorer). 11 Sammanställning till länsstyrelsen Underlag till länsstyrelsens sammanställning av de kommunala avfallsplanerna anges i bilaga 5. 12 Länsstyrelsens sammanställning till Naturvårdsverket Erforderliga uppgifter från kommunerna (NFS 2006:6, bilaga 1) sammanställs i bilaga 5. 13 Förpackningsavfall och returpapper I Naturvårdsverkets föreskrifter anges avsnittet om förpackningsavfall och returpapper som 15. 13.1 Producentansvaret Producentansvaret har i sin helhet behandlats under punkt 4.1. I rubricerade paragraf behandlas mer specifikt förpackningsavfall och returpapper. Producentansvaret innebär att producenterna ska inrätta system för insamling eller mottagning samt hantering och omhändertagande av ifrågavarande avfall. Det svenska näringslivet som påverkas av ansvaret har bildat ett antal materialbolag som har i uppgift att verkställa uppdraget. Idag finns fem materialbolag för förpackningar. Bolagen administrerar verksamheten och har tillsammans bildat ett samarbetsorgan Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI) med det främsta syftet att arbeta med gemensamma frågor då det gäller drift och skötsel av återvinningsstationer. FTI ägs av fyra materialbolag. 54(55)

Material produkter Förpackningar av papper kartong och wellpapp Förpackningar av plast (inte flaskor för drycker PET) Förpackningar av glas Förpackningar av metall Returpapper, tidningar m.m. Aluminiumburkar PET-flaskor Ansvarigt bolag Returkartong Plastkretsen Svensk Glasåtervinning Metallkretsen Pressretur Returpack Returpack PET Hanteringen av privatinförda förpackningar (glasflaskor och burkar mestadels från Tyskland och Danmark) är enligt förordningen om producentansvar för förpackningar kommunernas ansvar. Som en del av renhållningsansvaret ska kommunerna se till att det finns system för att ta hand om dessa förpackningar och hur de ska hanteras rent praktiskt. För närvarande förekommer inte någon fastighetsnära insamling av producentavfall och återvinningsmaterial från hushållen i Mellanskåne. I avsnitt 7.4.3 anges som utredningsmål att utvärdera principen före nästa upphandling entreprenad för hämtning av hushållsavfall. Nedan anges de platser som är anordnade i Mellanskåne för mottagning av förpackningar och returpapper. 13.2 Platser för mottagning av förpackningar och returpapper På följande platser i kommunerna finns idag återvinningsstationer för avlämning av förpackningsavfall och returpapper. Eslövs kommun (25 st) Berga lågpris (P-platsen) Billinge (Vattenverksvägen) Djupadalsvägen (P-platsen) Gårdstånga (Anna Brahes väg) Harlösa (ICA affären) Hurva (g:a brandstationen) ICA Kvantum (P-platsen) Kronovägen (P-platsen) Kungshult (Hasselrödsvägen) Lantmannavägen Löberöd (Löparegatan) Marieholm (Bruksgatan) Norregatan Onsjöparken (P-platsen) Sallerupsvägen (P-platsen) Sallerupsvägen (Lågpris) Stehag (Stationsvägen) Stockamöllan (Rönneådalsv.) Synålsvägen (P-platsen) Toftaholm (Kampanjev.) Ängavägen (Karlsrobadet) Östra Strö (skolan) Rönneholms avfallsanläggning ÅVC i Eslöv Hörby kommun (14 st) Askeröd ICA Kvantum Konsum Kristianstadsv./Slångatan Ludvigsborg Lågehallarna Osbyholm Råbygatan Satserup Svensköp Skomakarev./Ystadsvägen Södra Rörum Önneköp Östraby ÅVC Stavröd Höörs kommun (8 st) Bilema Björkgatan Rolsberga Snogeröd Stenskogen Sätofta Tjörnarp ÅVC Verkstadsgatan 55(55)