DIREKTIV ST 6.1 / 17.3.2008 STRÅLSÄKERHET vid användning av öppna strålkällor 1 Allmänt 3 2 Ri s k b e d ö m n i n g 3 3 Klassificering av laboratorier 3 4 Kr a v p å k o n s t ru k t i o n er o ch u t ru s t n i n g i radionuklidlaboratorier 4 4.1 Allmänt 4 4.1.1 Strålskydd av befolkningen 4 4.1.2 Strålskydd av arbetstagare 4 4.2 Laboratorium typ C 4 4.2.1 Brandsäkerhet 4 4.2.2 Ytmaterial och inredning 4 4.2.3 Ventilation 5 4.2.4 Avlopp 5 4.3 Laboratorium typ B 5 4.4 Laboratorium typ A, produktionslokaler för radionuklider och omfattande användning av öppna strålkällor 6 4.5 Lokaler för hantering av radiofarmaka och övriga lokaler i isotopenhet 6 4.5.1 Allmänt 6 4.5.2 Lokaler för hantering av radiofarmaka och för patienter 6 4.5.3 PET-DT och SPET-DT 7 Detta direktiv är i kraft från och med den 1.6.2008 tills vidare. Detta direktiv ersätter direktiv ST 6.1 av den 1.7.1999, Strålsäkerhetskrav för radionuklid laboratorier. Helsingfors 2008 ISSN 0789-4716 ISBN 978-952-478-366-8 (tryckt) Oy Edita Prima Ab / Helsingfors 2008 ISBN 978-952-478-367-5 (pdf) ISBN 978-952-478-368-2 (html) STUK SÄTEILYTURVAKESKUS STRÅLSÄKERHETSCENTRALEN RADIATION AND NUCLEAR SAFETY AUTHORITY Osoite/Address Laippatie 4, 00880 Helsinki Postiosoite / Postal address PL / P.O.Box 14, FIN-00881 Helsinki, FINLAND Puh./Tel. (09) 759 881, +358 9 759 881 Fax (09) 759 88 500, +358 9 759 88 500 www.stuk.fi
STUK DIREKTIV ST 6.1 / 17.3.2008 5 Förvaring av radioaktiva ämnen 7 6 Yt k o n t a m i na t i o n 7 7 Arbete med öppna strålkällor 8 8 Tracerundersökningar utanför laboratoriet 9 8.1 Krav på strålsäkerhet 9 8.2 Anmälningar till Strålsäkerhetscentralen 9 9 Avvikande händelser 10 9.1 Beredskap för avvikande händelser 10 9.2 Hantering av avvikande händelser 10 9.3 Anmälan av avvikande händelser 10 Grund för bemyndigandet Strålsäkerhetscentralen ger med stöd av 70 2 mom. i strålskyddslagen (592/1991) allmänna anvisningar, strålsäkerhetsanvisningar (ST-direktiv) beträffande säkerheten vid användning av strålning och vid övrig strålningsverksamhet. Den som bedriver strålningsverksamhet ansvarar enligt strålskyddslagen för att verksamheten är säker. Verksamhetsutövaren är skyldig att sörja för, att den säkerhetsnivå som framläggs i ST-direktiven förverkligas och upprätthålls. Detta direktiv innehåller krav som gäller genomförandet av rådets direktiv 96/29/Euratom; EGT nr L 159, 29.6.1996 s.1.
DIREKTIV ST 6.1 / 17.3.2008 1 Allmänt Med hänsyn till säkerheten vid användning av radioaktiva ämnen är det viktigt att man redan vid planeringen av radionuklidlaboratorier eller andra ställen där radioaktiva ämnen används beaktar de strålsäkerhetskrav som ställs av arbetets art och de använda radionukliderna. Utgångspunkten för planeringen är, att arbetet i laboratoriet är säkert, att utsläppen av radioaktiva ämnen till omgivningen förblir så små som möjligt i såväl normala förhållanden som avvikande situationer och att radioaktiva ämnen från laboratorielokalerna inte kan komma i utomståen des besittning. Enligt 26 i strålskyddslagen (592/1991) fastställer Strålsäkerhetscentralen de krav på säkerheten vid användning av radioaktiva ämnen som ska beaktas vid planeringen av laboratorie- och andra utrymmen. I detta direktiv anges kraven på radionuklidlaboratorier och förrådsrum där man använder eller förvarar radioaktiva ämnen i form av öppna strålkällor *). Vidare ges allmänna anvisningar för arbete i radionuklidlaboratorier. I direktivet ställs också krav på tracerundersökningar med radioaktiva ämnen som utförs utanför laboratoriet. Hantering av radioaktivt avfall behandlas i direktiv ST 6.2. 2 Riskbedömning Verksamhetsutövaren ska på förhand identifiera de med verksamheten förbundna riskerna. När man planerar lokaler där radioaktiva ämnen i form av öppna strålkällor används eller förvaras ska verksamhetsutövaren till underlag för planeringen utföra en riskbedömning för att säkerställa att lokalerna blir ändamålsenliga. Vid bedömningen ska bland annat beaktas extern strålning (också doser till händerna), intern strålning, kontaminationsrisk, vistelsetiden i laboratoriet, passerkontroll, säkerhetsarrangemang och möjligheten för avvikande händelser. Ändras förhållandena väsentligt ska en ny riskbedömning företas. 3 Klassificering av laboratorier S T U K Radionuklidlaboratorier klassificeras som laboratorier av C-, B- och A-typ. Den laboratorietyp som krävs för en viss verksamhet bestäms av de använda radionukliderna, den per gång hanterade aktiviteten och arbetets art. I radionuklidlaboratorier ska också definieras och avgränsas kontrollerade och övervakade områden på det sätt som anges i direktiv ST 1.6. Ett radionuklidlaboratorium ska utrustas så att det uppfyller kraven på ett laboratorium typ C, B eller A, enligt de aktivitetsgränser som anges i tabell I. Om den aktivitet som hanteras per gång är mindre än den i direktiv ST 1.5 angivna frigränsen ställs inga särskilda konstruktiva krav på laboratoriet. Tabell I. Bestämning av laboratorietyp på grundval av de använda radionukliderna och den per gång hanterade aktiviteten. Laboratorietyp Per gång hanterad maximal aktivitet typ C 10 gånger frigränsen *) typ B 10 4 gånger frigränsen *) typ A större än 10 4 gånger frigränsen *) *) Aktiviteten ges i direktiv ST 1.5. Gränsvärdena i tabell I tillämpas när radioaktiva ämnen hanteras med sedvanliga kemiska metoder. Är det fråga om enkel hantering, såsom exempelvis utspädning av stamlösningar, kan aktiviteterna i tabell I multipliceras med 10. Är arbetet särskilt riskabelt, med risk för stänk eller avdunstning (exempelvis djurförsök, komplicerad hantering av vätskor, hantering av torrsubstans), ska koefficienten 0,1 användas. För förvaring av öppna strålkällor kan koefficienten 100 användas. Mängden öppna strålkällor som förvaras ska dock hållas så liten som möjligt. *) En sluten strålkälla är en strålkälla, vars struktur vid normal användning förhindrar att det radioaktiva ämnet sprids ut i miljön. Övriga strålkällor är öppna strålkällor. 3
STUK DIREKTIV ST 6.1 / 17.3.2008 4 Krav på konstruktioner och utrustning i radionuklidlaboratorier 4.1 Allmänt Radionuklidlaboratorier ska planeras så att både arbetstagarnas och övriga personers (befolkningens) strålskydd tillgodoses. 4.1.1 Strålskydd av befolkningen Vid planeringen ska följande beaktas: Verksamheten ska planeras och realiseras så att den effektiva dosen till andra än personer i strålningsarbete inte överskrider 0,3 msv per år. Denna dosrestriktion har uppställts enligt 7 i strålskyddsförordningen (1512/1991) för genomförande av den i strålskyddslagen nämnda optimeringsprincipen och för att beakta exponeringen från olika strålkällor. Förflyttningar av radioaktiva ämnen på driftplatsen ska begränsas till minsta möjliga så, att man nära varandra placerar de utrymmen mellan vilka radioaktiva ämnen måste flyttas. De utrymmen i vilka radioaktiva ämnen hanteras ska skyddas på ändamålsenligt sätt. Särskild vikt ska fästas vid strålskydd av rum i vilka man förvarar radionuklider som emitterar penetrerande strålning. Olovligt tillträde till radionuklidlaboratorier och förråd där radioaktiva ämnen lagras ska förhindras. Hanteringen av radioaktiva ämnen ska ordnas så att den inte orsakar strålrisk (se direktiv ST 6.2). Om verksamhetens art förutsätter ringa utsläpp av radioaktiva ämnen till luft, avloppsnät eller annars till miljön ska det särskilt säkerställas att utsläppen håller sig under de av Strålsäkerhetscentralen uppställda gränsvärdena och är så små som det med praktiska åtgärder är möjligt (23 i strålskyddsförordningen). Strålskyddsbestämmelser om utsläpp av radioaktiva ämnen till miljön ges i direktiv ST 6.2. 4.1.2 Strålskydd av arbetstagare För att skydda arbetstagarna mot onödig strålningsexponering ska utöver vad som sägs i punkt 4.1.1 följande principer beaktas vid planeringen av radionuklidlaboratorier: i radionuklidlaboratoriet ska det vara så gott om utrymme att där är möjligt att arbeta tryggt strålskärmar och personliga strålskydd ska finnas i tillräckligt antal alla ytor ska vara lätta att rengöra. Klassificering av arbetstagare i strålningsarbete behandlas i direktiv ST 1.6, övervakning av strålningsexponering i direktiv ST 7.1 och hälsokontroll av arbetstagare i strålningsarbete i direktiv ST 7.5. 4.2 Laboratorium typ C Laboratorier typ C är avsedda för hantering av små aktiviteter. Till konstruktion och utrustningsnivå motsvarar ett laboratorium av typ C ett modernt, välplanerat kemilaboratorium. Ett radionuklidlaboratorium ska förses med ett märke som anger strålrisk (se direktiv ST 1.3). Laboratoriet ska kunna låsas. Via fönster på marknivå ska man inte obehindrat kunna ta sig in i radionuklidlaboratoriet. Dessutom gäller för ett laboratorium av typ C de krav som nämns i punkterna 4.2.1 4.2.4. 4.2.1 Brandsäkerhet Laboratoriets brandsäkerhet och dess byggnadsdelars brandtekniska egenskaper ska uppfylla kraven i Finlands byggbestämmelsesamling, del E1 Byggnaders brandsäkerhet och de krav som i del E2 Produktions- och lagerbyggnaders brandsäkerhet ställs på speciella objekt. 4.2.2 Ytmaterial och inredning Golv och arbetsbänkar ska ha ytor av material som inte släpper igenom fukt och tål vanliga kemikalier, såsom svaga syror och baser och organiska lösningsmedel. Fogar och springor ska tätas så att ytorna är lätta att hålla rena. 4
DIREKTIV ST 6.1 / 17.3.2008 S T U K Väggar och tak ska vara av material med slät yta som är lätt att hålla ren. I lokaler där man arbetar får bara finnas nödvändig inredning, vars ytbeläggning ska vara av ett material som inte samlar damm och är lätt att hålla rent. I laboratorielokalerna får inte placeras kontors- eller motsvarande arbetsplatser. 4.2.3 Ventilation Laboratoriet ska kunna ventileras tillräckligt. I husets ventilationssystem ska renluftens intagsöppning och frånluftens utloppsöppning vara så långt från varandra att eventuellt kontaminerad frånluft inte kan recirkulera till intagsöppningen. Om det på grund av arbetets art är sannolikt att utsläpp av radioaktiva ämnen sker till luften ska laboratoriet ha ett tillräckligt antal dragskåp eller undertrycksboxar. Luftens strömningshastighet i dragskåpets arbetsöppning ska vara minst 0,5 m/s när öppningens höjd är 30 cm. Kranar i dragskåpet ska kunna manövreras utanför skåpet. Frånluftsfläkten ska placeras så att undertryck råder i frånluftskanalen. Dragskåp och undertrycksboxar ska förses med signalljus som visar om frånluftsfläkten fungerar. Frånluften får inte recirkuleras utan ska i en separat frånluftskanal ledas ut i det fria. Behovet att filtrera frånluften ska bedömas från fall till fall. Inverkande faktorer är arbetets art, de använda radionukliderna och deras fysikaliska form och kemiska egenskaper. Om frånluften måste filtreras ska filtret placeras så nära dragskåpet eller undertrycksboxen som möjligt så att de radioaktiva ämnen som samlas i filtret inte medför strålrisk för omgivningen och filtret är lätt att byta. Utloppsröret ska konstrueras så att radioaktiva ångor inte kondenserar i det. Vid behov ska utloppsröret förses med märket för strålrisk så att servicepersonalen säkert får syn på det. För underhållets behov ska det av ventilationsritningarna framgå vilka ventilationskanaler som kommer från radionuklidlaboratorier. Närmare bestämmelser om utsläpp till luften ges i direktiv ST 6.2. 4.2.4 Avlopp Vid utformningen av avloppssystemet ska följande beaktas: Om vätskeformigt radioaktivt avfall töms i avloppet ska för ändamålet finnas en vask som märks med symbolen för joniserande strålning. Avloppsrören från radionuklidlaboratoriet bör leda direkt till huvudavloppsröret. Inne i huset bör de inte sammankopplas med andra avloppsrör än sådana som kommer från andra radionuklidlaboratorier. Avloppsrören från radionuklidlaboratoriet ska vid behov förses med märket för strålrisk så att servicepersonalen säkert får syn på det. Bakströmning ska om möjligt förhindras. För handtvätt ska finnas ett tvättställ. Tvättställets kranar ska kunna manövreras utan att man rör vid dem. 4.3 Laboratorium typ B Utöver vad som ovan sägs om laboratorier typ C ska laboratorier typ B dessutom fylla följande krav: I laboratoriet ska finnas ett förrum med tvättställ och plats för byte och förvaring av skyddskläder och för kontaminationsmätning. Golvbeläggningen ska vara sammanhängande och nå minst 10 cm upp på väggarna. Alla rörgenomföringar ska tätas. Golvet och arbetsbänkarna ska vara så robusta att de tål vikten av exempelvis strålskärmar av blytegel. Fönstrens lås ska inte kunna öppnas utan särskild nyckel. Laboratoriet ska vara försett med maskinell ventilation som när radioaktiva ämnen används håller hanteringsutrymmena vid lätt undertryck i förhållande till omgivande utrymmen, så att luften strömmar mot de för kontamination mest utsatta delarna av rummet. 5
STUK DIREKTIV ST 6.1 / 17.3.2008 4.4 Laboratorium typ A, produktionslokaler för radionuklider och omfattande användning av öppna strålkällor Laboratorier typ A är avsedda för omfattande användning av radioaktiva ämnen. Maximiaktiviteten hos radioaktiva ämnen som används i laboratorier typ A bestäms i säkerhetstillståndet med beaktande av förhållandena i omgivningen, laboratoriets säkerhetssystem, de använda radionuklidernas egenskaper och aktiviteter samt övriga faktorer i samband med strålsäkerheten. Om verksamheten väntas medföra utsläpp till miljön (luft, vatten, mark) ska en plan för laboratorier typ A och för annan omfattande användning av radioaktiva ämnen, såsom produktion av radionuklider, inges till Strålsäkerhetscentralen för utlåtande innan byggandet inleds. För bedömning av säkerheten ska planen ta upp åtminstone följande frågor gällande miljön och driften av laboratoriet och dess konstruktioner samt säkerhetsarrangemangen: anläggningens läge i området (områdeskarta) bostads- och affärsutrymmen med personantal i anläggningens grannskap användning av mark och vatten i anläggningens omgivning (odlingsmarker, vattentäkter, brunnar och liknande) beskrivning av verksamheten och av använda radionuklider samt deras aktivitet laboratoriets rumsdisposition (planritningar) VVS-arrangemang (särskilt filtrering av frånluften) byggmaterial (byggbeskrivning) utredning över hanteringen av radioaktivt avfall och utsläpp utredning över strålningsmätare som används för skydd av arbetstagare och miljön och över mätarnas kalibrering beskrivning av eventuella avvikande händelser och hur man berett sig för sådana uppskattning av den strålningsexponering arbetstagarna och befolkningen utsätts för vid ovan nämnda händelser. Kraven på laboratorier typ B gäller också laboratorier typ A. Dessutom ställer Strålsäkerhetscentralen på grundval av de i planen presenterade uppgifterna specifika strålskyddskrav på det enskilda laboratoriet typ A. Det slutgiltiga tillståndet att inleda verksamheten beviljas i säkerhetstillståndet. 4.5 Lokaler för hantering av radiofarmaka och övriga lokaler i isotopenhet 4.5.1 Allmänt Enhet där radioaktiva ämnen används som öppna strålkällor vid isotopundersökningar och/eller vid isotopbehandlingar omfattar typiskt: hanteringsrum för radiofarmaka omklädningsrum (förrum) rum för märkning av celler med radionuklider rum för administration av radiofarmaka väntrum för patienterna omklädningsrum för patienterna och patient- WC bilddiagnostikrum förråd för strålkällor förråd för radioaktivt avfall eventuellt rum för mätning av prover patientrum för patienter som fått isotopbehandling. Rummet för patienter som fått isotopbehandling kan behöva förses med strålskärm för att skydda andra patienter och arbetstagarna. Också bilddiagnostikrummet kan behöva strålskärmas för att strålkällor utanför rummet inte ska störa bilddiagnostikapparaten. Indelningen av lokalerna i kontrollerade och övervakade områden ska följa direktiv ST 1.6. Väntrum för patienterna och bilddiagnostikrum kan i regel klassas som övervakade områden. Rum för patienter som fått isotopbehandling är i regel kontrollerade områden. 4.5.2 Lokaler för hantering av radiofarmaka och för patienter När det gäller lokaler för hantering av radiofarmaka och för patienter ska verksamheten uppfylla följande krav: Beträffande hanteringsrum för radiofarmaka bör man observera att verksamheten regleras både av läkemedelslagen (395/1987) och med stöd av den utfärdade författningar och av strålskyddslagen (592/1991) och med stöd av den utfärdade författningar. 6
DIREKTIV ST 6.1 / 17.3.2008 S T U K Strålsäkerhetscentralen utövar tillsyn över att strålskyddslagen och med stöd av den utfärdade föreskrifter och bestämmelser följs. Läkemedelsverket utövar tillsyn över radiofarmaka samt produkter och utrustning för hälso- och sjukvård och ger anvisningar om dem (lag om produkter och utrustning för hälso- och sjukvård, 1505/1994). Laboratorier i vilka radiofarmaka hanteras ska fylla kraven på laboratorier typ B (se punkt 4.2 och 4.3 i detta direktiv). I Läkemedelsverkets föreskrift 7/2007 ges bestämmelser om lokaler i vilka radiofarmaka hanteras. Förvaring och injektering av radiofarmaka som är klara att användas är tillåten också i andra för ändamålet lämpliga utrymmen. För isotopbehandling ska finnas ett rum vars golvbeläggning fyller kravet enligt punkt 4.2.2. Patienter som fått radiojod 131 I ska ha ett eget patientrum om patienten stannar på sjukhuset. Patientrummet ska ha egna tvättutrymmen och WC. Patientrummet ska förses med märket för strålrisk. I rum för administration av radiofarmaka och bilddiagnostikrum ska ytorna vara lätta att hålla rena och rummen ska lämpa sig för hantering av öppna strålkällor. 4.5.3 PET-DT och SPET-DT Behovet av strålskärmning på grund av DTapparaten som hör till PET-DT- eller SPET-DTutrustningen är det samma som för röntgenutrustning. Kraven på strålsäkerhet hos lokaler som används för röntgenverksamhet ges i direktiv ST 3.6. 5 Förvaring av radioaktiva ämnen Radioaktiva ämnen och avfall ska förvaras så att de inte orsakar strålrisk för omgivningen och obehöriga inte får tillgång till dem. Uppstår betydande mängder radioaktivt avfall ska man ha beredskap att lägga upp ett särskilt förråd för radioaktivt avfall. Förråd för radioaktiva ämnen och radioaktivt avfall ska uppfylla följande krav: Förrådets brandsäkerhet ska uppfylla kraven i punkt 4.2.1. Ytmaterial och inredning ska uppfylla kraven i punkt 4.2.2. Förrådets strålskydd ska vara sådant, att stråldosen från de lagrade radioaktiva ämnena till andra än personer i strålningsarbete är högst 0,3 msv per år. Målsättningen ska vara att doshastigheten utanför förrådet är högst 2,5 μs/h. Förrådet får inte användas för annat ändamål. Förrådet ska förses med märket för strålrisk. Förrådet ska ordnas så att varje strålkälla utan risk kan föras till förrådet och tas därifrån. Lösningar i vilka övertryck kan utvecklas ska förvaras så att strålrisk inte uppstår ens om förvaringskärlet eller förpackningen går sönder. Om radioaktiva ämnen kan komma ut i luften ska förrådet kunna ventileras tillräckligt. Förråd för radioaktiva ämnen ska kunna låsas. I radionuklidlaboratorier ska radioaktiva ämnen förvaras i ett låst skåp eller i ett låst kylskåp. Via fönster på marknivå ska man inte obehindrat kunna ta sig in i förrådet för radioaktiva ämnen. 6 Ytkontamination Goda arbetsmetoder, regelbunden rengöring och kontaminationsmätningar är viktiga för att kontaminationsnivån ska hållas låg i arbetslokalerna. Det kan bli nödvändigt att rengöra lokalerna från radioaktiva ämnen också exempelvis om verksamheten avvecklas och radionuklidlaboratoriet används för annat ändamål. Åtgärder för att avlägsna eller isolera kontaminationen ska vidtas då aktivitetsbeläggningen på olika ytor i radionuklidlaboratoriet och på andra ställen där strålning används överskrider gränsvärdena i tabell II. Om arbetsplatsen, arbetsredskapen eller kläderna inte kan rengöras i tillräcklig grad ska deras användning begränsas och de radioaktiva ämnena ska på annat sätt förhindras att komma in i kroppen och spridas till omgivningen. 7
STUK DIREKTIV ST 6.1 / 17.3.2008 Tabell II. Gränsvärden för aktivitetsbeläggning. Radioaktivt ämne Arbetsplatser och arbetsredskap Arbetstagare Kontrollerat område *) (Bq/cm 2 ) Övervakat område och annat område (Bq/cm 2 ) Kläder (Bq/cm 2 ) Hud (Bq/cm 2 ) Alfastrålare 4 0,4 0,4 0,2 Beta- och gammastrålare 40 4 4 2 *) Definitionerna av kontrollerade och övervakade områden ges i direktiv ST 1.6. Gränsvärdena för aktivitetsbeläggning gäller inte innerytorna i dragskåp och andra motsvarande hanteringsutrymmen, t.ex. handskboxar, och inte heller skyddsutrustning som används utöver vanlig skyddsklädsel vid arbete i kontaminerade lokaler. Också i dessa fall bör dock kontaminationen hållas så låg som det med praktiska åtgärder är möjligt. Vid bestämning av aktivitetsbeläggningen beaktas mängden av såväl lösa som fastsittande radioaktiva ämnen. Aktivitetsbeläggningen bestäms som medelaktivitet på en yta av högst 100 cm 2. Strykprovsmetoden beskrivs i standarden SFS 4575. 7 Arbete med öppna strålkällor Vid användning av öppna strålkällor måste man utom exponeringen för extern strålning beakta också exponeringen genom intern strålning, som kan uppkomma om andningsluften, arbetsbänkar eller andra ytor kontamineras. Radioaktiva ämnen får inte komma utanför laboratoriet eller hamna i händerna på obehöriga. Nedan ges allmänna anvisningar för arbete med öppna strålkällor: Obehörig vistelse i radionuklidlaboratoriet är förbjuden. Radionuklidlaboratoriet ska hållas rent och i god ordning. Arbetsredskap med vilka radioaktiva ämnen hanterats ska efter användningen rengöras och förvaras åtskilda från andra arbetsredskap. I laboratoriet ska finnas ett med hänsyn till verksamhetens art tillräckligt antal strålskärmar, personliga strålskydd och strålningsmätare. Vid hantering av radioaktiva ämnen ska tillräcklig skyddsklädsel användas. Dessa skyddskläder får inte användas utanför laboratoriet. I radionuklidlaboratoriet får man inte äta, dricka, röka eller göra makeup. Pipettering med munnen är förbjuden. Arbeten där avdunstande, eller dammande radioaktiva ämnen hanteras ska göras i dragskåp eller i en undertrycksbox. Om arbetet medför särskild kontaminationsrisk bör man undvika att arbeta ensam i radionuklidlaboratoriet. Under arbetsmoment som är förenade med kontaminationsrisk ska arbetsbänkar skyddas med material som förhindrar spridning av kontamination. Vid hantering av strålkällor ska strålskärmar om möjligt alltid användas (sprutskydd, flaskskydd av bly eller liknande). Strålkällorna ska märkas så att de lätt kan identifieras. Av märkningen ska framgå åtminstone radionukliden, dess aktivitet och datum då aktiviteten mättes samt vem som mätt den. För öppna strålkällor ska också anges totala volymen eller aktivitetskoncentrationen (exempelvis aktivitet per volymenhet). Nödvändig utrustning för att förhindra spridning av radioaktiva ämnen och för dekontaminering ska finnas tillgänglig. 8
DIREKTIV ST 6.1 / 17.3.2008 S T U K Den externa strålningens doshastighet och kontaminationens omfattning ska kontrolleras tillräckligt ofta. Kontaminationen ska mätas efter arbetets slut och alltid då man misstänker att arbetsbänkar eller andra ytor, luften i laboratoriet eller arbetskläder eller -redskap har kontaminerats i betydande grad. Mätresultaten ska dokumenteras. Anlända försändelser innehållande radioaktiva ämnen och radioaktiva ämnen i lager ska bokföras. Radioaktivt avfall och radioaktiva utsläpp ska bokföras. Utöver ovan nämnda ska man iaktta de särskilda bestämmelser och anvisningar som gäller för arbetsplatsen. 8 Tracerundersökningar utanför laboratoriet Radioaktiva ämnen används som öppna strålkällor i tracerundersökningar också utanför laboratoriet. Med radioaktiva ämnen kan man till exempel kartlägga flödes- och genomloppstider för industriella processer och avloppsvatten eller hur ämnen blandas i processer. De använda radio nukliderna är vanligen kortlivade gammastrålare som man kan följa utanför rörledningarna eller genom provtagning. Tracerundersökningar med radioaktiva ämnen är förbjudna i vattenledningsnät för dricksvatten. 8.1 Krav på strålsäkerhet För tracerundersökningar utanför laboratoriet gäller följande strålsäkerhetskrav: De krav på utsläpp av radioaktiva ämnen till miljön som framförs i direktiv ST 6.2 gäller också för tracerundersökningar som görs utanför laboratoriet. Om så behövs ska det genom beräkningar visas att kraven uppfylls (skattning av den strålning som personer i den kritiska gruppen exponeras för) eller också ska utsläppen övervakas. Person som självständigt gör tracerundersökningar med radioaktiva ämnen utanför laboratoriet ska ha ansvarig föreståndares behörighet för användning av öppna strålkällor i industrin, i forskning och undervisning (se direktiv ST 1.8). Vid transport av radioaktiva ämnen ska bestämmelserna om transport av radioaktiva ämnen följas. När tracerundersökningar görs utanför laboratoriet ska det kontrollerade området avspärras med exempelvis varningsband eller avspärrningslina och förses med märket för strålrisk. Det ska förhindras att obehöriga får tillträde till det kontrollerade området. För tracerundersökningar ska finnas skriftliga instruktioner som också innefattar anvisningar för strålskydd och för avvikande händelser. När tracerundersökningen avlutats ska det genom mätningar säkerställas att området inte är kontaminerat. Utöver ovan nämnda krav kan Strålsäkerhetscentralen ställa andra krav på den enskilda tracerundersökningen. Behovet av sådana bedöms från fall till fall. 8.2 Anmälningar till Strålsäkerhetscentralen Tracerundersökningar med radioaktiva ämnen ska anmälas till Strålsäkerhetscentralen minst två veckor före provet. Förhandsanmälan ska vara skriftlig och innehålla åtminstone följande uppgifter: innehavaren av säkerhetstillståndet, säkerhetstillståndets nummer och föreståndaren som ansvarar för säkerheten vid användning av strålning tid och plats för tracerundersökningen undersökningens ändamål den använda radionukliden och dess fysikaliska form och kemiska egenskaper den totala aktivitet som används i tracerundersökningen, antal mätningar, den per mätning använda aktiviteten och den uppskattade tidpunkten för tracerundersökningen riskbedömning (utredning över mängden radioaktiva ämnen som släpps ut till miljön och en skattning av den strålning personerna i den kritiska gruppen utsätts för). 9
STUK DIREKTIV ST 6.1 / 17.3.2008 9 Avvikande händelser 9.1 Beredskap för avvikande händelser Verksamhetsutövaren ska i förväg identifiera avvikande händelser som eventuellt kan orsaka fara i samband med användningen av strålningsalstrande apparater. Verksamhetsutövaren ska planera och driva verksamheten så att sannolikheten för en avvikande händelse är så låg som möjligt. Man ska dock bereda sig på avvikande händelser bland annat genom att arbetstagare som kommer i kontakt med strålkällor får skriftliga instruktioner för hur de ska agera i händelse av en avvikande situation. Åtgärder vid avvikande händelser och anmälan av sådana till Strålsäkerhetscentralen behandlas utförligare i direktiv ST 1.6. 9.2 Hantering av avvikande händelser Vid en avvikande händelse ska om så behövs åtgärder vidtas för att begränsa strålningsexponeringen och förhindra spridning av kontaminationen. Orsakerna till den avvikande händelsen ska utredas och mått och steg vidtas för att förhindra att den upprepas. 9.3 Anmälan av avvikande händelser Enligt 17 i strålskyddsförordningen ska Strålsäkerhetscentralen utan dröjsmål underrättas när avvikande händelser inträffar i anslutning till användningen av strålning. I den första anmälan (vanligen per telefon) ska följande uppgifter lämnas: verksamhetsutövaren (innehavaren av säkerhetstillståndet) och den ansvariga föreståndaren anmälarens namn och kontaktuppgifter tid och plats för händelsen kort beskrivning av händelsen uppgifter om de personer som utsatts för fara och de stråldoser de eventuellt fått åtgärder som vidtagits direkt efter händelsen. Dessutom ska Strålsäkerhetscentralen tillställas en skriftlig rapport om den avvikande händelsen. I den skriftliga rapporten ska utom ovan nämnda uppgifter utredas händelsens orsaker och följder (särskilt eventuell strålningsexponering) och de åtgärder som vidtagits för att förhindra liknande händelser. I lagen om produkter och utrustning för hälsooch sjukvård föreskrivs om anmälan av tillbud till Läkemedelsverket. Litteratur 1 International Atomic Energy Agency. Safe Handling of Radionuclides. IAEA Safety Series No. 1. Vienna: IAEA; 1973. 2 International Atomic Energy Agency. Applying Radiation Safety Standards in Nuclear Medicine. IAEA Safety Reports Series No. 40. Vienna: IAEA; 2005. 3 International Atomic Energy Agency. Nuclear Medicine Resources Manual. Vienna: IAEA; 2006. 4 EU Commission Recommendation 1999/829/ Euratom of 6 December 1999 on the application of the Article 37 of the Euratom Treaty. Official Journal L 324, 16.12.1999, p. 0023 0043. 5 International Commission on Radiological Protection. 1990 recommendations of the International Commission on radiological Protection. ICRP Publication 60. Oxford: Pergamon Press; 1991. 6 International Commission on Radiological Protection. Protection of the Patient in Nuclear Medicine. ICRP Publication 52. Oxford: Pergamon Press; 1987. 7 International Commission on Radiological Protection. Radiological Protection of the Work er in Medicine and Dentistry. ICRP Publication 57. Oxford: Pergamon Press; 1990. 8 Medical and Dental Guidance Notes, 2002. A good practice guide on all aspects of ionising radiation protection in the clinical environment; Prepared by the Institute of Physics and Engineering in Medicine (IPEM) with the support of NRPB, HSE, Health Departments, Environment Agencies. York: IPEM; 2002. 9 DIN 25425-1. Radionuklidlaboratorien Teil 1: Regeln für die Auslegung. Berlin: Deutsches Institut für Normung. 10
DIREKTIV ST 6.1 / 17.3.2008 S T U K 10 DIN 25425-2. Radionuklidlaboratorien Teil 2: Betriebliche Strahlenschutzanweisungen. Berlin: Deutsches Institut für Normung. 11 Madsen MT et al. AAPM Task Group 108: PET and PET/CT Shielding Requirements. Med. Phys. 2006; 33 (1): 4 15. 12 Finlands byggbestämmelsesamling, E1 Byggnaders brandsäkerhet. Föreskrifter och anvisningar. Miljöministeriet, Bostads- och byggnadsavdelningen. www.ymparisto.fi. 13 Finlands byggbestämmelsesamling, E2 Produktions- och lagerbyggnaders brandsäkerhet. Anvisningar. Brandsäkerheten i speciella objekt. Miljöministeriet, Bostads- och byggnadsavdelningen. www.ymparisto.fi. 14 SFS 4575. Radioaktiivisen pintakontaminaation mittaus. Pyyhintämenetelmä. (Mätning av radioaktiv ytkontaminerig. Strykprovtagning.) Helsingfors: Finlands Standardiseringsförbund SFS. 15 ISO 7503-1:1988, Evaluation of surface contamination Part 1. Beta- emitters (maximum beta energy greater than 0.15 MeV) and alpha-emitters. Geneva: International Organization for Standardization. 16 ISO 7503-2:1988, Evaluation of surface contamination Part 2 : tritium surface contamination. Geneva: International Organization for Standardization. 17 Läkemedelsverkets föreskrift 7/2007: Sjukhusapotekets och läkemedelscentralens verksamhet (4.12.2007). 11
STUK DIREKTIV ST 6.1 / 17.3.2008 ST-DIREKTIV (6.5.2008) Allmänna direktiv ST 1.1 Säkerhetsgrunder för strålningsverksamhet, 23.5.2005 ST 1.3 Varningsmärkning av strålkällor, 16.5.2006 ST 1.4 Användarorganisation, 16.4.2004 ST 1.5 Befrielse från kravet på säkerhetstillstånd och anmälningsplikt vid användning av strålning, 1.7.1999 ST 1.6 Strålskyddsåtgärder på arbetsplatsen, 29.12.1999 ST 1.7 Strålskyddsutbildning inom hälsovården, 17.2.2003 ST 1.8 Behörighet och strålskyddsutbilning för personer inom en användarorganisation, 16.4.2004 ST 1.9 Strålningsverksamhet och strålningsmätningar, 17.3.2008 Strålbehandling ST 2.1 Kvalitetssäkring av strålbehandling, 22.5.2003 ST 2.2 Strålsäkerhet för strålbehandlingsapparater och -utrymmen, 2.2.2001 Medicinsk röntgenundersökning ST 3.1 Användning och övervakning av tandröntgenapparater, 27.5.1999 ST 3.2 Mammografiapparater och deras användning, 13.8.2001 ST 3.3 Röntgenundersökningar i hälsovården, 20.3.2006 ST 3.6 Strålsäkerhet av röntgenrum, 24.9.2001 ST 3.7 Bröstcancerscreening med mammografi, 28.3.2001 Industri, forskning, undervisning och kommersiell verksamhet ST 5.1 Strålsäkerheten hos apparater med slutna källor, 7.11.2007 ST 5.3 Användning av joniserande strålning vid undervisningen i fysik och kemi, 4.5.2007 ST 5.4 Handel med strålkällor, 2.10.2000 ST 5.6 Strålsäkerheten vid industriell radiografi, 17.2.1999 ST 5.8 Installation, reparation och underhåll av strålningsalstrande apparater, 4.10.2007 Öppna källor och radioaktivt avfall ST 6.1 Strålsäkerhet vid användning av öppna strålkällor, 17.3.2008. ST 6.2 Radioaktivt avfall och radioaktiva utsläpp, 1.7.1999 ST 6.3 Användning av strålning inom nukleärmedicin, 18.3.2003 Stråldoser och hälsokontroll ST 7.1 Övervakning av strålningsexponering, 2.8.2007 ST 7.2 Tillämpning av maximivärdena för strålningsexponering och beräkningsgrunder för stråldosen, 9.8.2007 ST 7.3 Beräkning av stråldos från intern strålning, 23.9.2007 ST 7.4 Registrering av stråldoser, 25.2.2000 ST 7.5 Hälsokontroll av arbetstagare i strålningsarbete, 4.5.2007 Icke-joniserande strålning ST 9.1 Strålsäkerhetskrav och övervakning av solarieutrustning 1.12.2003 ST 9.2 Strålsäkerheten vid pulsradaranläggningar, 2.9.2003 (på finska) ST 9.3 Strålsäkerheten vid mastarbete på FMoch TV-stationer, 2.9.2003 (på finska) ST 9.4 Strålsäkerheten vid storeffektlasrar som används i underhållning, 28.2.2007 (på finska) Naturlig strålning ST 12.1 Strålsäkerheten vid verksamhet som medför exponering för naturlig strålning, 6.4.2000 ST 12.2 Radioaktivitet i byggnadsmaterial och aska, 8.10.2003 ST 12.3 Radioaktivitet i hushållsvatten, 9.8.1993 ST 12.4 Strålsäkerhet vid flygverksamhet, 20.6.2005. 12