Remissyttrande över promemorian Domstolsdatalag (Ds 2013:10)



Relevanta dokument
Yttrande över Departementspromemorian Domstolsdatalag (DS 2013:10)

Yttrande över slutbetänkandet Myndighetsdatalagen (SOU 2015:39)

Remissyttrande över promemorian Skydd för enskilds identitet i domar och beslut

Yttrande över departementspromemorian Domstolsdatalag (Ds 2013:10)

Tillsyn av behandlingen av personuppgifter i allmänhetens terminal m.m.

E-delegationen VLDS 4.1 Juridiska aspekter på digital samverkan v1.0

Tillsyn av behandlingen av personuppgifter i allmänhetens terminal m.m.

Informationshanteringsutredningens slutbetänkande Myndighetsdatalag (SOU 2015:39)

Svensk författningssamling

Datainspektionens beslut

sökningar på referenspersoner i Migrationsverkets centrala utlänningsdatabas samt slagningar i misstanke- och belastningsregistret

Remiss: Förslag till förordning om behandling av personuppgifter i Lantmäteriets databas för arkiverade handlingar

Utdrag ur protokoll vid sammanträde Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Remiss: En ny kameraövervakningslag (SOU 2009:87), (Ju2009/9053/L6)

Betänkandet Omhändertagen (SOU 2000:77) (dnr S 2000/5585/ST)

Utdrag ur protokoll vid sammanträde

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Kansliets svar begränsas i huvudsak till frågor som ligger inom E-delegationens verksamhetsområde.

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) av Göteborgs universitet (Svensk nationell datatjänst)

PERSONUPPGIFTSLAG. Den fysiska person som, efter förordnande av den personuppgiftsansvarige,

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) Utökat elektroniskt informationsutbyte

Finansdepartementet. Avdelningen för offentlig förvaltning. Ändring i lagen om lägenhetsregister

Vägtrafikregisterutredningens betänkande (SOU 2010:76) Transportstyrelsens databaser på vägtrafikområdet integritet och effektivitet

Regeringens proposition 1998/99:10

Yttrande över framställning från Riksskatteverket med förslag till vissa ändringar i folkbokföringsförfattningar (Fi2001/4557)

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) Behandling av personuppgifter i e-post

Personuppgiftslagens övergångsbestämmelser upphör; personinformation på webbsidor; m.m.

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) behandling av personuppgifter vid rutinkontroll av förares innehav av taxiförarlegitimation

HFD 2015 ref 79. Lagrum: 58 1 jaktförordningen (1987:905)

Behandlingen av personuppgifter i. Dir. 2001:108. i verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen.

Ändringar i Arbetsförmedlingens personuppgiftslag

Tobias Eriksson (Justitiedepartementet)

Ändring av lagen om flygplatsavgifter. Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

Regeringens proposition 2003/04:78

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) Polismyndighetens behandling av personuppgifter i belastningsregistret och misstankeregistret

Information till registrerade enligt personuppgiftslagen

Samråd enligt 2 och 3 patientdataförordningen

Svensk författningssamling

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) Bolagsverkets utlämnande av personuppgifter till Bisnode AB

SÖDERTÄLJE KOMMUN Utbildningskontoret

Yttrande över slutbetänkande Rätt information på rätt plats i rätt tid, SOU 2014:23

REMISSYTTRANDE 1(7) AdmD Justitiedepartementet Stockholm

Förbudet gäller dock inte diskriminering som har samband med ålder.

Granskning av ärenden vid Åklagarkammaren i Östersund där den enskilde inte underrättats om hemlig tvångsmedelsanvändning

Yttrande över betänkande Toppdomän för Sverige (SOU 2003:59)

Remiss: Tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (SOU 2012:49)

Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) avseende behörighetsstyrning i ParaGå

Riktlinjer för behandling av personuppgifter vid webbpublicering

DOM Meddelad i Stockholm

Regeringens proposition 2009/10:192

-CXf Wl \ct(fUl_

Tillsyn patientens rätt till spärr enligt 4 kap. 4 och 6 kap. 2 patientdatalagen

Patientdatalag (2008:355)

Datainspektionen informerar. Hur länge får personuppgifter

Yttrande över betänkandet Skapa tilltro Generell tillsyn, enskildas klagomål och det allmänna ombudet inom socialförsäkringen (SOU 2015:46)

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204)- Pensionsmyndighetens webbtjänst Dina Pensionssidor

Registrering av personuppgifter vid katastrofer utomlands, Ds 2009:12 Remiss från Justitiedepartementet

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) avseende den webbaserade tjänsten Squill

Tillsyn över Säkerhetspolisens utlämnande av personuppgifter till underrättelse- och säkerhetstjänster i andra stater

Gäldenärens möjligheter att överklaga utmätningsbeslut

REGERINGSRÄTTENS DOM

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) angående publicering av personuppgifter på Internet

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) - Sammanhållen journalföring 6 kap. patientdatalagen

OS./. riksåklagaren ang. våldtäkt m.m.; nu fråga om utfående av kopior av ljudupptagningar av förhör vid tingsrätten och i hovrätten

Utdrag ur protokoll vid sammanträde Närvarande: F.d. justitierådet Leif Thorsson samt justitieråden Gudmund Toijer och Olle Stenman.

Kommissionens förslag till dataskyddsförordning (KOM (2012) 11 slutlig)

Tillsyn patientens rätt till spärr enligt 4 kap. 4 och 6 kap. 2 patientdatalagen

(21) Rapport från Riksantikvarieämbetet. Konsekvensutredning. Verkställighetsföreskrifter 2 kap kulturmiljölagen (1988:950)

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) registrering av arbetsförmågebedömningar om anställda i rehabiliteringssystem

Utdrag ur protokoll vid sammanträde

Remiss: Europeiska kommissionens förslag till ett paket med processuella rättigheter

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) VA Syds personuppgiftsbehandling inom avfallshanteringsverksamheten

Beslut efter tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) PuL

Postadress Telefon E-post Organisationsnummer Box 22523, Stockholm

1 Promemorians huvudsakliga innehåll... 7

DOM Meddelad i Stockholm

Generella synpunkter på utredningen

NÄRVARANDE JUSTITIERÅD Leif Thorsson, Torgny Håstad, Per Virdesten (referent), Anna Skarhed och Gudmund Toijer

Behandling av personuppgifter i Skatteverkets verksamhet med brottsutredningar

DOM Stockholm

Polismyndighetens behandling av personuppgifter i signalementsregistret

Promemoria med utkast till lagrådsremiss Skydd för enskilds identitet i domar och beslut

Beslut efter tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204)

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) användning av s.k. elektroniska nycklar hos ett bostadsbolag

Stockholm den 1 juni 2009 R-2009/0488. Till Justitiedepartementet. Ju2009/2441/PO

Till Socialdepartementet. Dnr: S2015/2282/FS. SOU 2015:32 Nästa fas i e-hälsoarbetet

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Rikspolisstyrelsens rutiner för och kontroll av behandling av känsliga personuppgifter i det centrala kriminalunderrättelseregistret, KUR

U.H. motsatte sig bifall till överklagandet.

Regeringens proposition 2014/15:143

Svensk författningssamling

Policy för behandling av personuppgifter vid uthyrning av bostäder

DOM Meddelad i Stockholm

Tillsyn enligt personuppgiftslagen (1998:204) personuppgiftsbehandling i anslutning till Pliktverkets e-tjänst för lämplighetsundersökning

Advokatsamfundet tillstyrker förslaget i huvudsak, men anser att det måste kompletteras i flera avseenden.

DOM Meddelad i Stockholm

Utdrag ur protokoll vid sammanträde Omställningsstöd för riksdagsledamöter

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

Överklagande av Socialstyrelsens beslut om kritik enligt patientsäkerhetslagen

Transkript:

YTTRANDE 1 (17) Justitiedepartementet Enheten för processrätt och domstolsfrågor 103 33 Stockholm Remissyttrande över promemorian Domstolsdatalag (Ds 2013:10) Ert diarienr Ju/2013/1684/DOM Sammanfattning Domstolsverket tillstyrker att domstolsdatalagen utformas som en ramlag och att detaljbestämmelser tas in i föreskrifter på lägre nivå. En svårighet med att närmare bedöma den föreslagna regleringen är dock att promemorian inte innehåller något förslag till föreskrifter som fyller ut ramlagen. Läsaren av promemorian lämnas därigenom i ovisshet om den tilltänkta regleringen. Till detta kommer att resonemangen i promemorian bitvis är ganska allmänt hållna utan närmare analyser. En fördel med ramlagskonstruktionen i detta fall är att lagstiftningen gör det möjligt att i framtiden skapa en modern och effektiv reglering av personuppgiftsbehandlingen i domstolarna. Lagstiftningen kommer därför inte hindra en önskvärd teknisk utveckling, men Domstolsverket vill framhålla att stora systemändringar i domstolarnas datorstöd tar tid att genomföra och kräver stora resurser. Den tekniska utvecklingen kräver alltså mer än bara en ändamålsenlig författningsreglering. Ett problem med promemorian är att den saknar en mer genomgripande analys av de tillämpningsproblem som den nuvarande regleringen lett till. Det gäller t.ex. gränsdragningen mellan å ena sidan den rättskipande och rättsvårdande verksamheten och å andra sidan den administrativa som redan i dag orsakar problem. Promemorian saknar också närmare överväganden om hur dessa problem ska undvikas i framtiden. Enligt Domstolsverket måste dessa frågor tydligare belysas och analyseras i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Domstolsverket tillstyrker med vissa reservationer de föreslagna bestämmelserna om sökning. När det gäller frågorna om elektroniskt utlämnande av personuppgifter avstyrker Domstolsverket förslaget att endast enstaka personuppgifter får lämnas ut på medium för automatiserad behandling. Vidare avstyrker Domstolsverket förslaget att direktåtkomsten ska bygga på frivillighet. En sådan ordning är enligt verket inte praktiskt hanterbar och dessutom mycket kostsam. Domstolsverket har åtskilliga synpunkter på de ekonomiska konsekvenserna av förslagen i promemorian. Dessa tas upp under rubriken 11 Ekonomiska konsekvenser. R2B 551 81 Jönköping Besöksadress: Kyrkogatan 34 Telefon: 036-15 53 00 Fax: 036-16 57 21 domstolsverket@dom.se www.domstol.se Expeditionstid: Måndag-fredag kl. 8-12, 13-16

YTTRANDE 2 (17) Sammanfattningsvis vill verket framhålla att ett genomförande av förslaget kommer att innebära ett omfattande utvecklingsarbete av domstolarnas verksamhetsstöd Vera men även förutsätta stora utbildningsinsatser på domstolarna. Verket har bl.a. mot den bakgrunden flera förslag som syftar till att inskränka domstolarnas möjligheter att själva bestämma i vilken mån de vill dela sin information med andra domstolar och istället ge Domstolsverket en möjlighet att bestämma detta generellt och utveckla en enhetlig hantering i Vera därefter. 1 Övergripande synpunkter Domstolsverket har tidigare framfört behovet av en ny reglering av personuppgiftsbehandlingen i domstolarna och välkomnar därför det förslag som nu lämnas. Domstolsverket är positivt till utformningen av den lagstiftning som föreslås. Det är bra att lagen inte tyngs med detaljer. Föreskrifter bör meddelas i förordning eller genom myndighetsföreskrifter. Verket är också positivt till den valda modellen med uttryckliga hänvisningar till personuppgiftslagen (1998:204). Det är vidare bra med en samlad lag för flera domstolsslag. Med detta sagt vill dock Domstolsverket påpeka att eftersom många viktiga frågor ska regleras genom förordningar eller andra föreskrifter, utan att det i promemorian finns förslag till sådana, är det inte möjligt att få en heltäckande bild av vad förslaget innebär. Det gör också att det är svårt att bedöma förslaget i vissa delar samt att analysera om en fråga som är tänkt att regleras i förordning istället borde ha reglerats i lag. Det är alltså en brist att promemorian inte innehåller ett förslag till förordning. I promemorian saknas även en kartläggning av vilka olika system som finns hos domstolarna och vilka personuppgifter som behandlas i dessa system. Det har heller inte utretts vilken reglering som för närvarande gäller för respektive system eller utvärderats vilken reglering som vore mest ändamålsenlig för den personuppgiftsbehandling som sker i dessa. Vidare berörs inte i tillräcklig grad vilka tilllämpningsproblem den nuvarande regleringen lett till eller de problem som kan uppstå vid en kommande tillämpning av den föreslagna domstolsdatalagen. Rättsläget när det gäller domstolarnas personuppgiftsbehandling enligt nuvarande regler är i flera fall svårbedömt. Eftersom det saknas en analys av dagens tillämpningsproblem i promemorian finns en risk att samma problem kvarstår även med en ny reglering. I en kommande proposition bör det därför tas upp fler exempel på personuppgiftsbehandling i domstolarna och hur domstolsdatalagen ska tillämpas i de situationerna. I arbetet med att utveckla effektiva stöd för domstolarnas personuppgiftshantering upplever verket att osäkerheten kring dagens reglering i stor utsträckning hämmar utvecklingen. För att den nya lagen ska möjliggöra ett effektivare utnyttjande av tillgänglig teknik för domstolarna är det därför av största vikt med förtydliganden i olika avseenden i en kommande proposition. Domstolsverket vill bidra med sin erfarenhet på området och kommer därför i detta yttrande att förhållandevis detaljerat redovisa de tillämpningsproblem som verket kan förutse. Domstolsverket kan vidare konstatera att domstolsdatalagen skapar nya möjligheter för domstolarnas informationshantering samtidigt som den i vissa avseenden begränsar densamma. Även i denna del saknar Domstolsverket en redogö-

YTTRANDE 3 (17) relse och analys av de olika behov som tillgodoses med och som därmed motiverat förslaget och hur förslaget närmare kommer att påverka domstolarnas verksamhet. I detta sammanhang vill verket peka på den uppenbara begränsning som regleringen kan innebära när det gäller domstolarnas möjligheter att använda e- post i sin kommunikation med allmänheten. Domstolsverket bedömer att denna reglering kommer att påverka domstolarna mycket negativt och dessutom direkt vid ikraftträdandet till skillnad från flera av de förbättringar som andra delar av förslaget kan leda till på sikt. Inte minst med hänsyn till det pågående RIFarbetet står det klart att vissa möjligheter inte kommer att kunna tas tillvara i närtid. Utvecklingsmässigt innebär förlaget ett omfattande arbete. Överlag redovisas skälen till de olika delarna av förslaget kortfattat i promemorian. Motivering till varför den föreslagna regleringen är den mest lämpliga för de behov den ska tillgodose saknas därför bitvis. Bristen på motivering är särskilt påtaglig när det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarnas verksamhet. I flera fall hänvisas t.ex. i promemorian till polisdatalagen (2010:361), utan att det utvecklas varför det är lämpligt att använda regleringen av polisens verksamhet som förebild vid regleringen av domstolarnas verksamhet (se t.ex. s. 125). Ett annat mer övergripande problem är utgångspunkten i promemorian att domstolsdatalagen ger domstolarna flera möjligheter som de själva kan välja om de vill utnyttja eller inte. Det måste dock beaktas att även om domstolarna är självständiga myndigheter i förhållande till Domstolsverket så är det verket som har ansvaret för att utveckla domstolarnas verksamhetsstöd. Verket har också bemyndigande att styra domstolarna genom att meddela föreskrifter om registrering, rapportering samt utformning av domar och beslut. 1 Domstolsverket har alltså rätt att styra domstolarnas målregistrering till ett visst system som verket tillhandahåller. Det innebär i sin tur att domstolarna i praktiken inte fritt kan välja om de vill eller inte vill utnyttja de möjligheter som lagen erbjuder. Vad domstolarna kan göra är i stället helt beroende av vilka möjligheter som finns i Vera. Domstolsverket vill betona vikten av att verket tidigt involveras i arbetet med att ta fram ett förslag på förordning. Detta är nödvändigt för att verket ska kunna bevaka domstolarnas behov samt kunna planera t.ex. kommande föreskriftsarbete och utvecklingsinsatser. Där det i yttrandet står domstolar avses också hyres- och arrendenämnder. 1 När det är gäller registring samt utformning av dom, beslut och avräkningsunderlag för tingsrätt och hovrätt se 4 och 21 förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol. Bemyndigandet avseende avräkningsunderlag gäller även Högsta domstolen. För förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen se 22 förordningen (1979:575) om protokollföring m.m. vid de allmänna förvaltningsdomstolarna. För Hyres- och arrendenämnder se 2 förordningen (2005:1095) om ärenden i arrendenämnd och hyresnämnd. När det gäller rapportering finns bemyndiganden i 8 förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem, 39 förordningen (1999:1134) om belastningsregister, 18 förordningen (1999:1135) om misstankeregister och 2 förordningen (1971:933) om rättsstatistiken.

YTTRANDE 4 (17) 2 Domstolsdatalagens tillämpningsområde Den föreslagna domstolsdatalagen ska enligt 1 första stycket tillämpas inom domstolarnas rättskipande och rättsvårdande verksamhet. På den administrativa verksamheten ska i stället personuppgiftslagen även fortsättningsvis tillämpas. Vilken av lagarna som är tillämplig har stor betydelse för den dagliga hanteringen av olika frågor på domstolarna. Bland annat gäller vid en tillämpning av personuppgiftslagen inte regleringen att endast enstaka personuppgifter kan lämnas ut på medium för automatiserad behandling till andra enskilda än parter samt deras biträden, ombud och försvarare (se 18 tredje stycket förslaget till domstolsdatalag). Enligt promemorian kommer det att uppstå en del gränsdragningsproblem mellan vad som ska anses höra till den administrativa verksamheten eller till den rättskipande och rättsvårdande verksamheten men i promemorian dras slutsatsen att det inte behöver medföra några egentliga problem (s. 47). Domstolsverket kan dock förutse många sådana problem. I en kommande proposition måste det enligt Domstolsverket närmare och utförligare beskrivas när en viss behandling ska anses ske i det ena eller andra verksamhetsområdet. 2.1 Gränsdragningen mellan den rättskipande och den rättsvårdande verksamheten samt den administrativa verksamheten I detta avsnitt tar Domstolsverket upp några gränsdragningsfrågor som gäller den föreslagna domstolsdatalagens tillämpningsområde. 2.1.1 System för inbetalning och utbetalning I promemorian nämns att det finns personuppgifter som förekommer i både den administrativa och den dömande verksamheten. Därefter hänvisas till att Domstolsdatautredningen i det sammanhanget tagit upp uppgifter om nämndemän, tolkar och advokater samt att utredningen utgått från att dessa uppgifter skulle omfattas av den administrativa verksamheten. Därefter står det mycket kortfattat i promemorian att avgörande bör dock vara i vilken verksamhet uppgifterna samlas in eller på annat sätt behandlas (s. 47). I sitt slutbetänkande räknar Domstolsdatautredningen upp ett antal centrala system hos domstolarna och klargör att dessa är att hänföra till den administrativa verksamheten. Bland dessa nämns KIM som används för utbetalning av kostnadsersättningar i den dömande verksamheten. 2 I KIM hanteras också i dag t.ex. gallring som om det vore en del av den administrativa verksamheten. När domstolarnas registerförfattningar infördes gjordes det klart att de var en tillfällig lösning och att en ny reglering skulle komma så snart som möjligt. I avvaktan på en ny reform har Domstolsverket i hög grad förlitat sig på de bedömningar Domstolsdatautredningen gjort eftersom andra utredningar om domstolarnas personuppgiftshantering i princip saknas. Detta är en viktig bakgrund till hur många av domstolarnas system kommit att utformas av Domstolsverket, vilket promemorian inte beaktat. 2 SOU 2001:100 Informationshantering och behandling av uppgifter vid domstolar s. 80f och 93f.

YTTRANDE 5 (17) Ovan nämnda uttalande i promemorian gör t.ex. att läsaren kan få intryck av att promemorian inte delar de överväganden Domstolsdatautredningen gjort när det gäller system som KIM. Uttalandet utvecklas dock inte närmare, vilket lämnar läsaren i ovisshet både om det nuvarande rättsläget och om vad som ska gälla om förslaget till domstolsdatalag genomförs. Om en ändring är avsedd, bör det alltså framgå tydligare. Om så är fallet måste man också vara medveten om att konsekvensen blir att Domstolsverket måste se över hur flera av de befintliga systemen är konstruerade. Ett annat exempel på en personuppgiftsbehandling där ovan nämnda uttalande gör att det inte är givet om domstolsdatalagen ska tillämpas eller inte är ett system för att ta emot, registrera och mot ansökningar matcha inbetalda ansökningsavgifter. Behov av ett sådant finns och förhandsstudier har påbörjats. Inbetalning av ansökningsavgift är en förutsättning för att domstolen ska handlägga ett ärende, vilket talar för att ett sådant register ska anses ligga inom den rättskipande och rättsvårdande verksamheten. Samtidigt ligger det nära till hands att jämföra ett sådant system med KIM, som Domstolsdatautredningen ansåg vara ett administrativt register. En bredare analys av dessa frågor bör göras i det fortsatta lagstiftningsarbetet. I en kommande proposition bör det också tydligare framgå till vilket verksamhetsområde system för inbetalning och utbetalning med nära koppling till den dömande verksamheten bör hänföras. Domstolsverkets bedömning av frågan är att sådana system bör vara att betrakta som en del av den administrativa verksamheten. 2.1.2 Listor för beredskapstjänstgöring Ett annat exempel där Domstolsverket kan förutse gränsdragningsproblem är hanteringen av listor för beredskapstjänstgöring. Det ligger nära till hands att betrakta en lista över vilka advokater som har beredskap som en del av den rättskipande och rättsvårdande verksamheten. En lista över vilka anställda på domstolen som har beredskapstjänstgöring skulle däremot kunna anses vara en del av personaladministrationen och således höra till den administrativa verksamheten. Även i dessa frågor vore det önskvärt med tydliga besked i en kommande proposition. 2.1.3 Information till allmänheten Publicering på Internet Det finns ett stort intresse bland domstolarna för att informera om mål och ärenden via sin externa webbplats genom att t.ex. publicera avgöranden och pressmeddelanden. Genom publiceringen blir informationen lättillgänglig för press och allmänhet samtidigt som det blir enkelt, snabbt och kostnadseffektivt för domstolarna att administrera. Det är därför viktigt att det står klart om publicering av information om mål och ärenden på Internet är en del av den rättskipande och rättsvårdande eller den administrativa verksamheten. Eftersom rättsläget är svårt att bedöma har Domstolsverket hämtat in ett samrådsyttrande från Datainspektionen om publicering på Internet av uppgifter som har samlats in i den rättskipande och rättsvårdande verksamheten. Inspektionen framhåller i sitt yttrande att personuppgiftslagen ska tillämpas på domstolarnas behandling av personuppgifter som sker utanför den rättskipande och rättsvår-

YTTRANDE 6 (17) dande verksamheten. Inspektionen anser också att för den behandling som sker efter det att uppgifterna har hämtats från Vera, dvs. för själva publiceringen på Internet, gäller personuppgiftslagen. Detta innebär att inspektionen bedömt att publiceringen är att hänföra till den administrativa verksamheten. 3 Domstolsverket delar Datainspektionens bedömning men frågan är inte självklar. Frågan berörs dock inte i promemorian, vilket är en brist särskilt som möjligheten att kunna publicera på Internet är en mycket viktig fråga för domstolarna. I en kommande proposition är det därför nödvändigt att lagstiftarens syn på frågan klargörs. Utlämnande av allmänna handlingar Samma problematik blir aktuell när det gäller en begäran om utlämnande av allmän handling, dvs. om själva utlämnandet av personuppgifter som har samlats in i den rättskipande och rättsvårdande verksamheten ska betraktas som en behandling i den administrativa verksamheten eller inte. Det framgår att avsikten i promemorian är att domstolsdatalagen ska tillämpas vid utlämnande av allmänna handlingar (s. 58, 82 och 123ff). Det är dock tveksamt om hanteringen av en begäran om allmän handling kan anses höra till en domstols kärnverksamhet eftersom det är fråga om en uppgift som är gemensam för samtliga myndigheter. Ett beslut som innebär ett avslag på en begäran om utlämnande anses också vid registrering som ett administrativt beslut, oberoende av om de handlingar som begärs ut kommer från den rättskipande och rättsvårdande verksamheten eller den administrativa. Högsta förvaltningsdomstolen har också ansett att ett beslut om formen för utlämnande av en dom med anledning av en begäran om allmän handling är ett beslut i ett administrativt ärende. 4 I förarbetena till förvaltningslagen nämns även ärenden i första instans om utlämnande av allmän handling som ett exempel på ett ärende hos domstolarna som faller utanför den rättskipande och rättsvårdande verksamheten. 5 Någon närmare motivering till varför den föreslagna domstolsdatalagen, och inte personuppgiftslagen, ska tillämpas vid utlämnande av allmänna handlingar lämnas inte i promemorian. För den framtida tillämpningen är det dock viktigt att detta klargörs och ett bredare resonemang i frågan bör därför föras i en kommande proposition. Det kan i detta sammanhang också påpekas att det kan ifrågasättas om det är rimligt att personuppgiftslagen ska tillämpas när uppgifter publiceras på Internet samtidigt som domstolsdatalagen ska tillämpas vid hanteringen av en begäran om allmän handling. Konsekvensen skulle i så fall kunna bli att domstolen i vissa fall inte kan lämna ut en viss handling elektroniskt till en enskild efter begäran, men däremot på eget initiativ publicera samma handling på Internet. 3 Samrådsyttrande 2012-12-04 dnr 1300-2012. 4 RÅ 2008 not. 72. Högsta förvaltningsdomstolen fann att det var ett administrativt beslut, om än inte ett beslut som han hade rätt att föra talan mot i den ordning som anvisades i då gällande 15 kap. 7 sekretesslagen (1980:100). 5 Prop. 1985/86:80 s. 57.

YTTRANDE 7 (17) 2.2 Tillämplig lag när personuppgifter som samlats in för den rättskipande och rättsvårdande verksamheten används i den administrativa Avsnitt 2.1. berör till vilket verksamhetsområde en personuppgiftsbehandling hör, den administrativa eller den rättskipande och rättsvårdande. Nästa fråga blir vad som ska gälla för det fall det står klart att en viss behandling är att hänföra till den administrativa verksamheten, men de uppgifter som ska behandlas där har samlats in i den rättskipande och rättsvårdande verksamheten. Ska domstolsdatalagen, under vissa förutsättningar, tillämpas även om behandlingen sker inom den administrativa verksamheten? En situation skulle kunna vara att det blir klarlagt att domstolens utlämnande med anledning av en begäran om allmän handling eller publicering av avgöranden på Internet på eget initiativ ska vara att betrakta som en del av den administrativa verksamheten. Frågan blir då om domstolsdatalagen ändå ska tillämpas om aktuella personuppgifter har samlats in i den rättskipande eller rättsvårdande verksamheten. I det ovan nämnda samrådsyttrandet från Datainspektionen berörs denna problematik. Datainspektionen anser att en publicering på Internet av personuppgifter som samlats in för den rättskipande och rättsvårdande verksamheten består av två personuppgiftsbehandlingar i skilda led. Det första ledet består av att hämta personuppgifter bland dem som samlats in för handläggningen av mål och ärenden. Det senare ledet av att publicera dem på Internet. Enligt inspektionen ska bedömningen av om insamlingen av personuppgifterna är tillåten utgå från bestämmelserna i de s.k. Veraförordningarna (SFS 2001:639-642). Detta eftersom uppgifter som har samlats in i den rättskipande och rättsvårdande verksamheten ska behandlas. På själva publiceringen ska dock som ovan nämnts personuppgiftslagen tillämpas. 6 Ett annat synsätt skulle vara att ge domstolsdatalagen ett vidare tillämpningsområde. Domstolsdatalagen skulle kunna vara tillämplig inte bara om den aktuella behandlingen är att betrakta som ett led inom den rättskipande och rättsvårdande verksamheten (vilket inkluderar en behandling i form av överlämnade från den verksamheten till den administrativa) utan även behandling som i och för sig görs i den administrativa verksamheten, men som syftar till att uppgifter som samlats in i den rättskipande och rättsvårdande verksamheten ska lämnas ut till tredje man. Domstolsdatalagen skulle då vara tillämplig på t.ex. publicering på Internet även om behandlingen är att hänföra till den administrativa verksamheten. Om det är tänkt att domstolsdatalagen ska vara tillämplig inte bara vid överföring av personuppgifter från den rättskipande och rättsvårdande verksamheten till den administrativa utan även i vissa fall vid den fortsatta behandlingen inom den administrativa verksamheten bör det tydligt framgå av lagtexten. 6 Samrådsyttrande 2012-12-04 dnr 1300-2012.

YTTRANDE 8 (17) 3 Tillåtna ändamål 3.1 Information till allmänheten på Internet Enligt förslaget ska personuppgifter få samlas in och sedan användas för handläggning av mål och ärenden (6 ). Personuppgifterna ska även få behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning (7 ). Detta skiljer sig från dagens reglering som innebär att verksamhetsregister får användas för fullgörande av underrättelseskyldighet som följer av lag eller förordning. Enligt promemorian ska även situationer då det inte finns någon skyldighet att lämna uppgifter, men där det ändå kan anses påbjudet eller önskvärt att en domstol lämnar uppgifter till t.ex. utomstående, beaktas vid tillämpningen av 7 (s. 82f). Varken lagtexten eller promemorian klargör om den personuppgiftsbehandling som sker när en domstol på eget initiativ gör personuppgifter tillgängliga på Internet är förenlig med ändamålet i 7, eller i vart fall inte oförenlig med ändamålet i 6. Eftersom det är fråga om en för domstolarna så viktig personuppgiftsbehandling, som i dag präglas av osäkerhet, bör detta förtydligas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Samtidigt bör det även förklaras närmare under vilka förutsättningar utlämnande av uppgifter om mål och ärenden på Internet ska anses vara tillåten med hänsyn till ändamålsbestämmelserna. I det ovan nämnda samrådsyttrandet konstaterar Datainspektionen att det finns ett påtagligt lagstiftningsbehov vad gäller förutsättningarna för publicering av personuppgifter från domstolarnas verksamhet. 7 3.2 Överskott av information Enligt förslaget ska personuppgifter få samlas in och sedan användas för handläggning av mål och ärenden (6 ). Dessutom ska 9 personuppgiftslagen tillämpas (4 första stycket 3). Enligt 9 ska de personuppgifter som behandlas vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen. Det ska heller inte behandlas fler personuppgifter än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen. Begreppet insamling avser enligt promemorian inte bara de situationer då uppgifter lämnas till myndigheten på dess begäran utan även andra tillvägagångssätt genom vilka myndigheten får del av personuppgifter för sådan behandling som omfattas av författningen (s. 79). Även förvaring av personuppgifter är en personuppgiftsbehandling. Många gånger kan dock uppgifter eller hela handlingar som saknar betydelse för handläggningen ges in utan att de är att betrakta som felskick. Det är inte rimligt att domstolarna ska sålla bland det ingivna materialet så att endast det som är av faktisk betydelse för handläggningen behandlas automatiserat. All information som ges in i ett mål eller ärende bör också registreras i ett sammanhang. Ett krav på att endast relevant information kan behandlas automatiserat skulle också innebära att det inte är möjligt att skapa helt elektroniska akter. Det kan alltså tyckas självklart att domstolarna har en rätt att samla in och automatiserat registrera även sådan överskottsinformation som ges in, även om den i praktiken inte behövs för handläggningen av ett mål eller ärende. För att undvika eventuell tveksamhet bör det dock tydligt framgå i en kommande proposition, 7 Samrådsyttrande 2012-12-04 dnr 1300-2012.

YTTRANDE 9 (17) särskilt som detta kan vara av betydelse inom RIF-samarbetet (när det gäller RIF se avsnitt 3.3). 3.3 Insamling för vidarebefordran RIF-samarbetet syftar till ett effektivt och kvalitativt informationsutbyte inom rättskedjan. Det primära ändamålet i lagförslaget innebär att domstolarna har en rätt att samla in personuppgifter endast om det behövs för handläggningen av mål och ärenden. Detta torde i sin tur innebära att domstolarna inte har rätt att samla in uppgifter om det enda syftet är att rapportera dessa vidare. Domstolsverket konstaterar att denna begränsning kan få betydelse för det utvecklingsarbete som nu bedrivs inom RIF. Denna fråga måste uppmärksammas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. 4 Tillgången till personuppgifter Enligt 8 första stycket förslaget till domstolsdatalag ska tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje anställd behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Förslaget i denna del tillstyrks. Med tanke på all den känsliga information som finns hos domstolarna är det av största vikt att uppgifterna inte sprids till obehöriga personer på domstolen. Samtidigt är det av största vikt att regleringen inte hindrar ett rationellt arbetssätt vid domstolarna. Det är dock inte bara anställda som verkar vid domstolarna utan även andra såsom t.ex. pensionerade domare. Bestämmelsen bör därför omformuleras så att även dessa personer omfattas. 5 Sökning De föreslagna bestämmelserna om sökning innebär nya möjligheter till sammanställning av information. Detta kommer att väcka intresse hos media, forskare och allmänheten. Det kommer även att generera en ökad mängd förfrågningar efter allmänna handlingar, särskilt om det samtidigt införs direktåtkomst mellan domstolarna. Möjligheten att ge allmänheten bättre service framhålls också som en anledning till de utvidgade sökmöjligheterna (s. 101). De risker för den personliga integriteten och den arbetsbelastning på domstolarna som detta innebär är skäl mot att införa nya sökmöjligheter. Domstolarna lägger redan i dag betydande resurser på att hantera omfattande förfrågningar om allmänna handlingar. Absoluta sökförbud som motsvarar dagens reglering skulle motverka en sådan utveckling. En annan möjlighet skulle vara att Domstolsverket utformar domstolarnas verksamhetsstöd på sådant sätt att sökmöjligheterna i praktiken begränsas. I promemorian betonas att förslaget inte innebär några skyldigheter att införa de nya sökmöjligheterna (s. 176). Som tidigare nämnts har Domstolsverket dock rätt att styra domstolarnas målregistrering till ett visst system som verket tillhandahåller. För det fall det i systemet inte går att söka på sätt domstolsdatalagen tillåter kan det invändas att Domstolsverket indirekt styr domstolarna inom ett område där verket saknar föreskriftsrätt. Det kan inte heller antas att samtliga domstolar skulle kunna enas kring sökbegränsningar i Vera. Det kan ifrågasättas om nyttan med de nya sökmöjligheterna är så stor som promemorian ger uttryck för. I promemorian tycks utgångspunkten vara att för-

YTTRANDE 10 (17) slagen innebär att domstolarna inte längre ska behöva lägga resurser på rättsdatabastjänster. Domstolarna kommer dock även med direktåtkomsten och de nya sökbegreppen ha ett behov av tjänster med tillgång till författningar, förarbeten och lagkommentarer. Dessutom anges i promemorian att direktåtkomsten till domar och beslut bör förekomma under ett begränsat antal år efter det att domen eller beslutet vunnit laga kraft (s. 149). Direktåtkomsten är därför inte något fullgott alternativ till de tjänster som erbjuds i dag. Domstolsverket kan dock även se flera fördelar med ökade möjligheter att kunna söka i verksamhetsstöden och tillstyrker därför ändå i huvudsak föreslaget i denna del. Verket vill med den utgångspunkten framföra att om avsikten är att Vera ska kunna användas som en rättsdatabas måste det stå helt klart att det alltid är möjligt för en domare att som ett led i en rättsutredning söka på t.ex. ett visst brott för att hitta tidigare domar. Begränsningarna i 14 och15 till att en sökning endast får ske om det är absolut nödvändigt för handläggning av mål och ärenden bör därför utgå. Vidare är det oklart på vilket sätt begränsningen i 14 första stycket förslaget kan påverka sökningar på brott. Uppgiften barnpornografibrott bör t.ex. kunna anses vara en uppgift som rör sexualliv. Enligt 14 första stycket får uppgifter som rör sexualliv användas som sökbegrepp endast vid sökning som avser uppgifter hos allmän förvaltningsdomstol. Avsikten borde vara att i vart fall brottsrubriceringar ska kunna användas som sökbegrepp hos allmän domstol, även om dessa uppgifter också skulle kunna vara av det slag som anges i 14 första stycket. Detta bör förtydligas. I promemorian redogörs för regleringen i 2 kap. 3 tredje stycket tryckfrihetsförordningen enligt vilken en sammanställning av uppgifter ur en upptagning för automatiserad behandling inte anses som förvarad hos en myndighet om sammanställningen innehåller personuppgifter och myndigheten enligt lag eller förordning saknar befogenhet att göra sammanställningen tillgänglig (s. 112 ff.). Detta innebär att s.k. potentiella handlingar som endast kan sammanställas genom förbjudna sökbegrepp inte är att anse som förvarade hos myndigheten och således inte heller som allmänna handlingar där. Begränsningen gäller dock inte s.k. färdiga elektroniska handlingar, som t.ex. en inskannad dom fogad till Vera. Det står alltså klart att om det råder ett absolut sökförbud för domstolen har allmänheten ingen rätt att med stöd av offentlighetsprincipen ta del av den uppgiftssammanställning som skulle uppstå vid en sökning i strid med förbudet. Om en enskild begär att från en allmän domstol få ut samtliga färdiga elektroniska handlingar i Vera som innehåller en uppgift som träffas av begränsningen i 14 första stycket förslaget uppkommer dock fråga om domstolen får söka på uppgiften för att hitta handlingarna. Om sökförbudet hindrar sökning efter de färdiga elektroniska handlingarna blir den faktiska innebörden att inte heller de kan lämnas ut. Förfrågningen borde nämligen innebära så pass omfattande efterforskning att myndigheten inte är skyldig att lämna ut handlingarna om en automatisk sökning inte kan göras (se RÅ 1979 Ab 6). Avsikten tycks vara att domstolen inte ska ha rätt att använda förbjudna sökbegrepp för att hitta färdiga

YTTRANDE 11 (17) elektroniska handlingar, ens efter en förfrågan om allmän handling. Rättsläget är emellertid oklart i denna fråga och ett förtydligande behövs därför. 8 6 Överföring till tredje land I 4 förslaget till domstolsdatalag hänvisas till 33-35 personuppgiftslagen om överföring av personuppgifter till tredje land. Som också nämns i promemorian finns det en möjlighet för regeringen att föreskriva om undantag för förbudet om det behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse. Enligt promemorian är det inte är särskilt vanligt att en domstol kommunicerar elektroniskt med någon som befinner sig i tredje land (s. 137). Någon egentlig utredning av frågan har dock inte gjorts. Domstolsverket har också fått signaler om att det kan vara förhållandevis vanligt att personuppgifter överförs till tredje land, särskilt i migrations- och viseringsmål. Behovet av att kunna nå parter och andra aktörer som befinner sig utomlands ökar hela tiden och e-post är ett bra kommunikationsmedel i länder där den ordinarie postgången är bristfällig. Frågan om det bör införas ett särskilt undantag för elektronisk kommunikation som ett led i handläggningen av mål och ärenden vid domstol bör därför utredas vidare i det fortsatta lagstiftningsarbetet. 7 Utlämnande på medium för automatiserad behandling Enligt 18 tredje stycket förslaget ska endast enstaka personuppgifter få lämnas ut på medium för automatiserad behandling till enskilda som inte är part eller ombud, biträde eller försvarare till parten. Som tidigare utvecklats är det tveksamt i vilka fall domstolsdatalagen ska tillämpas när information lämnas till allmänheten. Under förutsättning att domstolsdatalagen ska tillämpas vid utlämnande av allmän handling medför den föreslagna regleringen betydande problem för domstolarna. Enligt nuvarande bestämmelser gäller inte någon sådan begränsning och domstolarna har redan kommit långt i arbetet med att hantera handlingar elektroniskt i stället för på papper. Möjligheterna att e-posta används också i mycket hög grad. Domstolsverket har tagit fram en teknisk lösning för säker e-posthantering och riktlinjer till domstolarna om vilken säkerhet som krävs när olika typer av uppgifter skickas med e-post. Några egentliga skäl till varför begränsningen bör införas utvecklas inte i promemorian. Inte heller analyseras konsekvenserna av förslaget. Redan i dag begär företag som driver verksamhet med rättsdatabaser ut stora mängder handlingar från domstolarna, t.ex. samtliga domar, beslut och stämningsansökningar. Den föreslagna regleringen när det gäller direktåtkomst och sökning medför dessutom att en enskild domstol kan komma att belastas med utlämnanden av även andra domstolars information. Det är uppenbart att begränsningen till enstaka personuppgifter kommer att innebära ett omfattande merarbete för domstolarna. 8 Se SOU 2012:90 s. 117 där följande slutsats dras. I vilken mån eventuella absoluta sökförbud i en registerförfattning är tillämpliga då en myndighet ska leta fram en färdig elektronisk handling som en enskild begärt att få ta del av enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen framstår som oklart (se SOU 2010:4 s. 283 f. och Per Furbergs rättsutredning i samma betänkande s. 489 f.).

YTTRANDE 12 (17) Ytterligare en aspekt att beakta är det faktum att omfattande resurser i dag läggs ned på att digitalisera informationshanteringen i brottmålshanteringen bl.a. i syfte att eliminera pappershanteringen. Förslaget går stick i stäv med dessa strävanden liksom med ett av domstolsdatalagens primära syften; nämligen att främja ett effektivt utnyttjande av de möjligheter som den tekniska utvecklingen ger oss. Till detta kommer att regleringen medför en besvärlig gränsdragningsproblematik. Även om begreppet enstaka personuppgifter skulle ges en vid tolkning kan begränsningen komma att påverka vardaglig personuppgiftsbehandling hos domstolarna. Datainspektionen har i ett samrådsyttrande till en polismyndighet tolkat motsvarande begränsning i 2 kap. 20 polisdatalagen (2010:361). I samrådsyttrandet ansåg Datainspektionen att omfattande förundersökningsprotokoll med många personuppgifter inte kunde anses innehålla enbart enstaka personuppgifter. 9 Domstolarna lämnar mycket ofta ut allmänna handlingar även till andra enskilda än företag som säljer rättsdatabastjänster. Såväl för den enskilde som för domstolen innebär en hantering via e-post en snabbare hantering. Det kan ifrågasättas om det är rimligt att domstolarna ska skriva ut och med vanlig post skicka handlingar som finns som PDF-fil hos domstolen när det är enkelt för den enskilde mottagaren att med vanlig hemelektronik skanna in handlingarna. Det finns också ett stort intresse bland domstolarna för att via Internet erbjuda allmänheten en bättre service och att minska arbetsbördan med att hantera förfrågningarna efter allmänna handlingar. Vissa domstolar publicerar i dag regelbundet avgöranden på sina externa webbplatser. Även om avgörandena är avidentifierade framgår målnumret och därmed är det fråga om personuppgifter. Något resonemang om i vad mån detta utlämnande ska anses gå utöver enstaka personuppgifter förs inte i promemorian men vore värdefullt att ha med i en kommande proposition. Med hänsyn till ovanstående avstyrker Domstolsverket förslaget att endast enstaka personuppgifter får lämnas ut för automatiserad behandlingen. När det gäller möjligheten att med stöd av 18 andra stycket lämna ut personuppgifter till en part och till en parts ombud, biträde eller försvarare på medium för automatiserad behandling är det positivt från rättskipningssynpunkt (equality of arms). Men även andra skäl talar för en sådan ordning. Både för domstolen och parterna vore det praktiskt. En aspekt som emellertid inte berörs i promemorian är vilka risker det kan ha för integritetskränkningar om parter får tillgång till uppgifter i målet på medium för automatiserad behandling. För en part i domstol gäller i princip ingen sekretess. Det innebär att t.ex. en tilltalad i ett sexualbrottmål alltid får del av förhör med målsägandena. Det är uppenbart en känslig fråga om sådana uppgifter får spridning på nätet. Det är enligt Domstolsverket nödvändigt att dessa aspekter belyses i det fortsatta lagstiftningsarbetet. 9 Samrådsyttrande 2012-06-26 dnr 531-2012.

YTTRANDE 13 (17) 8 Direktåtkomst 8.1 Direktåtkomst ska få medges endast i uppräknade fall Den valda författningstekniken att ange i vilka fall direktåtkomst får medges ger intryck av att det finns ett generellt förbud mot direktåtkomst. Förslaget innehåller dock inte något sådant generellt förbud. Syftet tycks dock vara att direktåtkomst inte ska få medges i andra fall än de uppräknade även om det vid en tilllämpning av övriga bestämmelser skulle vara fråga om en tillåten personuppgiftsbehandling. För att någon oklarhet inte ska gälla bör så också framgå av lagtexten. 10 8.2 Direktåtkomsten ska helt styras av reglering Enligt förslaget ska direktåtkomsten bygga på frivillighet. Domstolsverket ser problem med denna frivillighet i två avseenden. För det första bygger hanteringen i Vera i dag på att överrätterna har tillgång till underrätternas information. I denna del kan det således aldrig bli tal om någon frivillighet. För det andra tolkar Domstolsverket regleringen på så sätt att om en domstol har en lagstadgad rätt att medge direktåtkomst till annan bör Domstolsverket se till så att verksamhetsstödet möjliggör detta. Det kan annars invändas att verket indirekt styr domstolarna som är självständiga myndigheter. När det gäller överrätternas behov av underrätternas information så vill verket framhålla att det kommer att bli än större vid en övergång till helt elektroniska akter. RIF-samarbetet kräver också att tingsrätten bereder hovrätten åtkomst till målet i Vera med möjlighet att återvinna information. Annars kan spårbarheten vid rapportering inom rättskedjan inte bevaras. För de allmänna förvaltingsdomstolarna gäller att överrätt i många fall är skyldig att arkivera underrättens akt. För att kunna göra det krävs att överrätterna får tillgång till underrättens mål med möjlighet att återvinna inte bara aktörsuppgifter utan även de elektroniska dokumenten. Denna direktåtkomst kan därför inte bygga på frivillighet utan kräver reglering. Vad sedan gäller direktåtkomst i övrigt så talar kostnadsskäl starkt mot en ordning som bygger på att varje enskild domstol självständigt ska kunna avgöra om direktåtkomst ska medges en annan domstol eller inte. Verket återkommer till kostnadsaspekten längre fram (se avsnitt 11.1.3). I stället bör direktåtkomsten bygga på en skyldighet att bereda sådan när så föreskrivs. Domstolsverket bör få föreskriftsrätt i detta avseende. Domstolsverket är således av den bestämda uppfattningen att nätet av direktåtkomst mellan domstolarna ska regleras i dess helhet. Domstolarna ska ha en skyldighet att bereda direktåtkomst om Domstolsverket föreskriver det samt vara förhindrade att bereda direktåtkomst om verket inte föreskriver att direktåtkomst ska beredas. Den tekniska utvecklingen blir då hanterbar. Verket kan då också begränsa möjligheterna till direktåtkomst för det fall det vid en dialog med domstolarna visar sig att den medför nackdelar som överväger nyttan. Om det blir aktuellt med en reglerad skyldighet att bereda direktåtkomst bör det även särskilt regleras i vilken omfattning åtkomsten ska omfatta sekretessregle- 10 Jfr SOU 2012:90 s. 200f och 206f.

YTTRANDE 14 (17) rade uppgifter. Om direktåtkomsten ska bygga på samtycke behövs en analys av behovet av sekretessbrytande bestämmelser. Ändringar kan även behöva göras i förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol och förslaget till förordning om mån i allmän förvaltningsdomstol (dnr Ju/2013/3047/DOM). 8.3 Direktåtkomst och krav på att föra uppgifter till den egna akten En annan fråga som behöver belysas ytterligare är under vilka förutsättningar en domstol är skyldig att till det egna målet eller ärendet föra de uppgifter som domstolen har tagit del av via direktåtkomsten. Huvudregeln är enligt 4 kap. 3 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) att en upptagning för automatiserad behandling ska tillföras handlingarna i målet eller ärendet i läsbar form, om myndigheten har använt upptagningen för handläggningen av ett mål eller ärende. I betänkandet Överskottsinformation vid direktåtkomst görs bedömningen att om uppgifter hämtas från en annan myndighet genom direktåtkomst och har betydelse för mottagarmyndighetens handläggning ska uppgifterna i en eller annan form bifogas den egna ärendedokumentationen. 11 Enligt förslaget krävs t.ex. att det ska vara absolut nödvändigt för handläggningen av mål och ärenden för att domstolen, bland uppgifter i allmän domstol, ska få göra sökningar på brott. Frågan blir om de avgöranden domstolen tar del av ska anses ha använts i målet eller ärendet på sådant sätt att de också bör tillföras de egna handlingarna. Detta skulle i sådant fall innebära att avgöranden på ett orimligt sätt bevaras av flera domstolar och kanske även i många mål hos en och samma domstol. Detta är en konsekvens som måste belysas i en kommande proposition. 8.4 Direktåtkomst för andra myndigheter Domstolsverket vill i sammanhanget framhålla de behov som andra myndigheter har i dag av att erhålla information från domstolarna om domstolsavgöranden av betydelse för den verksamhet som myndigheten t.ex. utöver tillsyn över. I dag tillgodoses det behovet genom att domstolarna åläggs en omfattande expedieringsskyldighet. Ett generellt problem är emellertid att denna skyldighet inte alltid kan fullgöras. Ett skäl kan vara att domstolen i det enskilda fallet saknar relevant information för att kunna uppmärksamma att en expedieringsskyldighet föreligger. Frågan är hur andra myndigheters behov av information kan tillgodoses på ett mer rättssäkert sätt. En lösning skulle kunna vara att ge myndigheterna en möjlighet att söka efter relevanta avgöranden istället för att lägga ansvaret på domstolarna att expediera avgörandena, en skyldighet som utökas alltmer. Detta är i en fråga som bör övervägas i det fortsatta arbetet. 8.5 Direktåtkomst för parter m.fl. Domstolsverket är i och för sig positivt till tanken att parter m.fl. ska kunna ges direktåtkomst till personuppgifter i sina egna mål. I detta skede är det emellertid omöjligt att ha några närmare synpunkter på förslaget i denna del. Det är stor en 11 SOU 2012:90 s. 158.

YTTRANDE 15 (17) fråga som först måste utvecklas betydligt utförligare innan definitiv ställning kan tas till förslaget. 9 Bevarande i arkiv m.m. Rubriken till och utformningen av 22 förslaget ger sken av att bestämmelsen tar sikte på gallringsföreskrifter. Det bör på ett tydligare sätt framgå att föreskrifterna ska gälla på vilket sätt uppgifter får användas efter att den dom eller det beslut varigenom målet eller ärendet avgjorts har vunnit laga kraft. 10 Ikraftträdandet Som framgår nedan av avsnittet ekonomiska konsekvenser till följd av förslaget krävs ett omfattande utvecklingsarbete för att förslaget ska kunna genomföras. Med beaktande av att Domstolsverkets resurser till stor del är reserverade åt RIF-samarbetet finns i dag inte möjlighet att påbörja någon sådan utveckling. Det kommer också ta tid att ta fram de föreskrifter som förslaget förutsätter. Arbetet med föreskrifter kan inte påbörjas innan verket har en bild av hur regleringen i förordning kommer att se ut. Enligt Domstolsverkets bedömning är det således inte möjligt att låta förslaget träda i kraft redan den 1 april 2014. Att ikraftträdandet bör ske senare innebär förstås inte att riksdagens beslut om lagen bör skjutas framåt. Ju tidigare Domstolsverket kan få besked om ramarna för arbetet desto bättre. 11 Ekonomiska konsekvenser 11.1 Teknisk utveckling 11.1.1 Allmänt om förutsättningarna för teknisk utveckling Förslaget innebär i flera delar att en omfattande teknisk utveckling krävs. Ändå görs bedömningen att de föreslagna bestämmelserna inte kommer att förutsätta några mer omfattande anpassningar av verksamheten eller datorsystemen (s. 173) samt att kostnaderna för att anpassa systemen ryms inom befintliga anslag (s. 176). Domstolsverket delar inte den bedömningen. Nedan anges de förslag som kommer att kräva resurser. Som en följd av att promemorian inte innehåller några förordningsförslag och ger lite vägledning kring den praktiska tillämpningen av lagen har det dock inte varit möjligt att uppskatta antalet utvecklingstimmar som skulle krävas. Det arbete som pågår inom ramen för RIF innebär att utrymmet för teknisk utveckling inom andra områden är begränsat. Om inga extra ekonomiska resurser skjuts till, kommer Domstolsverket att under lång tid sakna utrymme för det utvecklingsarbete som förslaget innebär. Även med ett tillskott av ekonomiska resurser ser Domstolsverket svårigheter med genomförandet. 11.1.2 Tillgång till uppgifter i pågående och avslutade mål eller ärenden Det föreslås att tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad var och en i domstolen eller nämnden behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter (8 ). Regleringen innebär enligt promemorian att domstolsdatalagen kommer att

YTTRANDE 16 (17) ställa större krav än tidigare på att domstolarna genom tekniska åtgärder och på andra sätt begränsar tillgången för varje anställd till sådan information som han eller hon behöver för att fullgöra sina arbetsuppgifter (s. 88). Redan mot bakgrund av vad som framgår av promemorian bedöms dagens behörighetsadministration som alltför trubbig för att kunna uppfylla lagens krav. Förslaget innebär troligtvis att olika delar av ett mål i Vera måste kunna markeras på ett sådant sätt att endast de som har behov av just de delarna kan ta del av uppgifterna. Det finns också anledning att se över hur logg- och varningsfunktioner ska användas. Sannolikt kommer hela administrationen av behörigheter i Vera och loggfunktioner behöva byggas om från grunden. Det föreslås också att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska meddela särskilda föreskrifter om bevarande av personuppgifter som hänför sig till ett mål eller ärende som har avgjorts genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft (22 ). Enligt promemorian är det påkallat att för olika personalkategorier ytterligare begränsa tillgången till personuppgifter i avslutade mål (s. 150). Det kan alltså antas att det måste finnas tekniska förutsättningar för att ytterligare begränsa tillgången till uppgifter i mål och ärenden efter att de har avslutats. Till detta kommer begränsningar av tillgången till olika typer av uppgifter som blir föremål för direktåtkomst (s. 132). Behovet av t.ex. tillgång till avgöranden sträcker sig under betydligt längre tid än behovet av tillgång till uppgifter av betydelse för delgivning (s. 149). I de fall underrätt och överrätt i dag bereder varandra tillgång till varandras mål omfattar tillgången samtliga uppgifter i målet som är införda direkt i Vera eller i till Vera knutna dokument. 11.1.3 Direktåtkomst Det kommer också att kräva extra resurser att utveckla den nya direktåtkomsten mellan domstolarna, särskilt som den enligt förslaget ska bygga på medgivande. Det innebär ett mycket resurskrävande utvecklingsarbete att skapa ett nät där vissa domstolar endast medger i förhållande till vissa. Det kan t.o.m. vara så att det i vissa fall inte är fråga om ömsesidiga medgivanden utan enbart om envägskommunikation. I promemorian betonas att förslaget inte innebär några skyldigheter att möjliggöra direktåtkomst (s. 176). Som ovan nämnts kan det dock uppfattas som indirekt styrning för det fall det system som Domstolsverket anvisar inte möjliggör sådan direktåtkomst som lagen tillåter. Utvecklingen skulle, som utvecklats tidigare, underlättas och bli mindre resurskrävande om integrationen i stället byggde på en skyldighet att bereda andra domstolar direktåtkomst, när så föreskrivs. I kombination med en föreskriftsrätt skulle Domstolsverket på ett mer kostnadseffektivt sätt kunna utveckla en enhetlig integration. Hela nätet av direktåtkomst mellan domstolarna bör alltså bygga på reglering, inte eventuellt medgivande. 11.1.4 Sökning Förslaget till domstolsdatalag öppnar för nya sökmöjligheter (16 ). För att förslaget ska realiseras krävs att Veras sökfunktioner byggs om väsentligt. Om möjligheterna ska kunna utnyttjas till fullo, bör det t.ex. vara möjligt att söka även i de elektroniska dokument som fogats till Vera (jfr s. 100).

YTTRANDE 17 (17) Enligt 17 förslaget ska regeringen kunna meddela ytterligare föreskrifter om begränsning av möjligheterna att söka. Någon rätt att delegera föreskriftsrätten vidare till myndighet finns inte. Detta innebär att om det verksamhetsstöd som Domstolsverket styr domstolens registrering till endast har begränsade sökfunktioner kan det framstå som att Domstolsverket på ett indirekt sätt styr domstolarna inom ett område där verket saknar behörighet att meddela föreskrifter. Mot bakgrund av detta bör de nya sökfunktionerna utvecklas så snart det står klart att förslaget kommer att träda i kraft. 11.2 Utlämnande av allmänna handlingar Direktåtkomst och nya möjligheter att söka fram information kommer att väcka intresse hos media, forskare och allmänheten. De kommer också generera en ökad mängd förfrågningar enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Det måste betonas att om förslagen genomförs kommer arbetet med att hantera dessa förfrågningar att kräva extra resurser. Enligt 18 tredje stycket förslaget får endast enstaka uppgifter lämnas ut på medium för automatiserad behandling till enskilda som inte är part eller ombud, biträde eller försvarare till parten. Domstolsverket har tidigare i yttrandet ifrågasätt om förslaget kommer att bli tillämpligt på utlämnande av allmän handling (avsnitt 2.1.3). Därtill framhålls i promemorian att begreppet enstaka personuppgifter i registerförfattningssammanhang har fått en något vidare innebörd än i vanligt språkbruk. Även om så är fallet kan det inte anses innefatta de informationsmängder som domstolarna i dag regelmässigt lämnar ut med anledning av en begäran om allmän handling från t.ex. olika rättsdatabastjänster. Om förslaget genomförs, och lagen kommer att tolkas på så sätt att den gäller vid utlämnande av allmän handling, kommer det inte längre vara möjligt för domstolarna att lämna ut de begärda handlingarna elektroniskt. Detta kommer leda till en kraftigt ökad belastning på domstolarna. 11.3 Administration och utbildning För det första kommer det att innebära en inte obetydlig administration på varje domstol att ta ställning till hur varje anställds tillgång till information ska se ut. För det andra betonas i promemorian att tekniska åtgärder bara är en del av säkerheten och att en annan viktig del är domstolens instruktioner till de anställda (s. 88). Anställda vid Sveriges Domstolar måste därför få utbildning i hantering av personuppgifter samt i frågor som rör dataskydd och informationssäkerhet. Parallellt med den tekniska utvecklingen måste också rutiner, instruktioner och informationsmaterial tas fram, vilket även det kommer kräva resurser. Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Barbro Thorblad. I den slutliga handläggningen har även deltagit chefsjuristen Agneta Kornstrand, biträdande chefsjuristen Anna Hjort Ööpik, f.d. lagmannen Sigurd Heuman och hovrättsassessorn Malin Käll (föredragande). Barbro Thorblad Agneta Kornstrand