Sik Institutionen för akvatiska resurser Coregonus maraena Fiskbestånd i hav och sötvatten Resursöversikt 213 Sik Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren UTBREDNINGSOMRÅDE Bottenviken, Bottenhavet och egentliga Östersjön, samt i anslutning till sötvatten längs västkusten. Sötvattensområden i Norrland, Svealand och östra Götaland. LEKOMRÅDE Leken sker vanligen under hösten, i älvar eller vid stränder. Rommens överlevnad är bäst på grus- och sandbottnar. VANDRINGAR Sikens beteende är variabelt och vissa bestånd vandrar upp i älvar för att leka medan andra leker längs kusten/stränderna. Siken vandrar mot djupare, kallare vatten under sommarhalvåret. ÅLDER VID KÖNSMOGNAD 2-5 år. MAXIMAL ÅLDER OCH STORLEK Siken kan bli upp till 3 år gammal. I vissa bestånd blir individerna aldrig större än cirka ett halvt kilo, medan de i andra bestånd kan nå en vikt upp emot 5-6 kilo. BIOLOGI Sikarna förekommer i ett stort antal olika former som i viss mån är genetiskt åtskilda med olika födoval, tillväxthastighet, lekbeteenden och utseende. Dessa indelas översiktligt i vandringssikar, som vandrar till älvar för lek, och stationära sikar som leker i havet eller insjöar. Vissa är planktonätare hela livet, andra övergår senare till att äta bottendjur och under vissa förutsättningar blir siken också fiskätande. Siken kräver kallt och förhållandevis syrerikt vatten. Yrkes- och fritidsfiske Sik fiskas huvudsakligen i Vänern och Vättern. Arten förekommer dock även i Mälaren och Hjälmaren, men eftersom dessa sjöar är grundare och mer näringsrika har siken svårare att häva sig konkurrensmässigt. Fångsten i yrkesfisket i Hjälmaren och Mälaren kan vara som mest hundra kilo per år. Fisket efter sik sker främst med bottensatta nät. I Vänern ökade fångsterna länge, från drygt 2 ton på 197-talet, till en toppnotering år 2 då 127 ton fångades. Därefter har de dock minskat successivt, och under 21 var fångsten endast 46 ton. Även fångsterna i fritidsfisket har minskat de senaste tio åren, från 12 till 2 ton. Denna minskning beror till stor del på ett minskat fiske med nät. År 211 infördes saluförbud på sik från Vänern. Bakgrunden var att halterna av dioxiner och dioxinlika PCB:er översteg EU:s gränsvärden. Detta har inneburit att fångsten av sik i yrkesfisket minskat markant och idag är obetydlig. En liten mängd sik fångas fortfarande som bifångst i andra fisken men säljs inte, möjligtvis kan den användas som kräftbete. Att riktat fiske på sik inte längre förekommer kan på sikt ge konsekvenser för andra fisken, då det är troligt att man ökar ansträngningen i fisket efter andra arter för att kompensera för det ekonomiska bortfall som saluförbudet inneburit. Än så länge finns dock inga tydliga indikationer på att ansträngningen skulle ökat i andra fisken, möjligtvis med undantag av det nyligen tillkomna fisket efter signalkräfta. Kontraktsnummer 733-214 Projektnummer 27
I Vättern pendlade fångsterna mellan 4 och 5 ton fram till 194-talets slut. Därefter ökade de markant och nådde toppar på omkring 17 ton under några år på 196- och 7-talen. En viktig orsak var att fisket intensifierades och effektiviserades när nylonnäten infördes i början av 195-talet. En annan bidragande orsak till denna uppgång var att sjön blev mer näringsrik efter en ökad användning av vattentoaletter och fosforhaltiga tvättmedel, i kombination med avsaknad av kommunala reningsverk med fosforrening. Utbyggnaden av fosforfällning i reningsverken påbörjades i slutet av 196-talet och sedan dess har den årliga fångsten av sik minskat radikalt. Under denna period har även fisket efter sik minskat mycket kraftigt. År 213 var exempelvis nätansträngningen i yrkesfisket endast 13 procent jämfört med medelvärdet för perioden 1996-2. Efter toppåren i början av 197- talet minskade fångsterna successivt för att slutligen plana ut på en låg nivå av cirka tre-fyra ton per år under den senare hälften av 2- talet. De sista två åren har dock fångsten ökat till tolv respektive elva ton. Yrkesfiskarena anger månadsvis fångst och ansträngning i fångstjournaler. I Vättern har fångsten per ansträngning under de perioder av året då fiskarena fokuserar på sikfiske (höstvinter-vår) varit stabil fram till införandet av nya fiskeregler 25-27. De nya reglerna innebar att den minsta tillåtna maskan i fisket på djupare områden ökades vilket ledde till att fångsten per ansträngning av den jämförelsevis mer småvuxna siken minskade markant. Införandet av fiskefria områden innebar också att man inte kunde fiska på några av de bästa platserna vilket också kan ha minskat fångsten. Därefter har fångsten per ansträngning ökat successivt under åren 27-213. I Vänern var fångst per ansträngning i både yrkesfisket och fritidsfisket med mängdfångande redskap stabil fram till saluförbudet 211. Ton 16 12 8 4 Landningar 1994 1999 24 29 Stora sjöarna Vänern Vättern Figur 1. Yrkesfiskets fångster av sik i stora sjöarna samt uppdelat på Vänern och Vättern. Data från 1994-213. kg/1 m nät och natt 6 4 2 Landningar 1993 1998 23 28 213 Vättern Vänern Figur 2. Fångst av sik i yrkesfisket i Vänern och Vättern per 1 meter nät och dag. Observera att tidsserien i Vänern endast löper till 21. År 211 infördes saluförbud på sik, därefter har inget riktat sikfiske bedrivits.
I Vänern har fångsterna i nätprovfisken ökat under perioden 21-212. Ökningen kan eventuellt vara relaterad till saluförbudet, som infördes 211, men två år är en för kort tid för att säkert avgöra hur sikbeståndet svarat på denna förändring. Fotograf Alfred Sandström Miljöanalys och forskning I Vättern har mellan åren 25-212 pågått ett riktat provfiske efter sik och röding som en del av SLU:s uppföljning av de omfattande förändringar i fiskereglerna som infördes mellan 25 och 27. I Vänern har riktat provfiske efter sik på senare år skett under perioden 21-212. I dessa provfisken, som pågår sommartid, är sik en av de vanligaste arterna på djup större än 15 meter. Provfiskena täcker de flesta förekommande djupzoner och habitat vilket gör resultaten mindre känsliga för fiskens temperaturberoende vandringar under sommaren. Sik förekommer också relativt ofta i det övervakningsprogram med trålning och ekolodning som pågått årligen sedan tidigt nittiotal i bägge sjöarna. Undersökningarna med trålning och ekolodning visar att sik endast utgör en liten del av mängden fisk i den fria vattenmassan i Vänern. I Vättern är sik däremot en viktig del av fisksamhället i den fria vattenmassan. De senaste två åren har sik till och med varit den vanligaste arten (sett till vikt). Fångsterna av sik i riktade provfisken i Vättern har varit stabil under perioden 25-212, medan medelstorleken hos de fångade sikarna i nätprovfisken ökat något under senare år. I ett av de provfiskade delområdena i sydöstra Vättern har sporadiska provfisken även skett under perioden 1973-1992 (totalt 13 år under denna period). I detta delområde finns ingen signifikant trend över tiden i fångsten sik per nät och natt. Ett urval av de sikar som fångats i Vättern har åldersbestämts. Resultaten visar att medelåldern ökat över tid, från cirka åtta till tio år under perioden 25-211. En medelålder överstigande tio år hos ett exploaterat fiskbestånd är ovanligt hög och tyder på att den totala dödligheten och fisketrycket är lågt. I samband med åldersanalyserna har även sikens tillväxtmönster analyserats genom att använda så kallad tillbakaräkning. Med det menas att man genom att mäta avståndet från fjällets mittpunkt till de olika årsringarna kan se hur fisken växt genom livet. En stor andel av sikarna i Vättern uppvisar avstannande tillväxt vid vuxen, könsmogen ålder. Sikarna avstannar ofta i storlek innan de nått 4 cm, den storlek där de blir möjliga att fånga i nät med nuvarande regler om minsta tillåtna maskstorlek. Det kan tyda på att beståndet är stort och att det finns en konkurrens om födan. Detta fenomen i kombination med att siken dessutom blivit magrare har gjort att det riktade sikfisket minskat. Till detta bidrar även de restriktioner i fisket som införts för att stärka rödingbeståndet, vilket i viss mån försvårat fisket efter sik. De senaste tio åren har ingen sik fångats i något av de befintliga övervakningsprogrammen för sik i Hjälmaren och Mälaren. Fångsterna i yrkesfisket har varit mycket låga under samma period (1-1 kilo årligen). Under perioden 1914-1923 då yrkesfiskets sikfångster i dessa sjöar registrerades fångades väsentligt mer, i snitt cirka 1 ton i bägge sjöarna vilket kan antyda att siken minskat. En sannolik orsak till minskningen är att bägge sjöarna haft problem med övergödning vilket kan ha missgynnat siken. Exempelvis uppstod periodvis syrebrist i de djupa områden där sikarna sommartid uppehåller sig och söker efter föda.
kg/nät och natt 4 3 2 1 Provfisken Biologiskt råd För sik i Mälaren och Hjälmaren är det idag inte möjligt att ge ett väl underbyggt biologiskt råd. Mot bakgrund av de extremt låga fångsterna i befintliga undersökningsprogram bör det dock inte förekomma riktat fiske efter sik i någon av dessa sjöar. I Vänern är det inte relevant med biologisk rådgivning för sik i dagsläget på grund av att arten inte får saluföras på grund av höga halter av dioxiner. 25 27 29 211 213 Vättern Vänern I Vättern bör beståndet klara ett oförändrat eller ökat fisketryck under förutsättning att bifångster av ung röding och öring kan minimeras. Figur 3. Fångst av sik per nät och natt i provfisken i Vänern och Vättern. Beståndsstatus Beståndssituationen för sik i Vänern har blivit mer svårbedömd då det inte längre sker ett riktat yrkesmässigt fiske efter arten. Fångsterna av sik i SLU:s provfisken i Vänern 21-212 var dock tämligen goda; andelen ung fisk i fångsten var relativt hög och fångsten ökade över tid. Således bedöms sikbeståndets status i Vänern som relativt god. SLU:s provfisken visar att sikbeståndet i Vättern idag är talrikt men att individtillväxten är låg. Fångsttrenden över tid i riktade provfisken är stabil. Fångsten per ansträngning i yrkesfisket har ökat. Likaledes har medelstorleken och medelåldern i provfisken och provtrålningar ökat. Sik, som normalt är en bottenlevande art, är numera dominerande art i den fria vattenmassan. Statusen hos sikbeståndet i Vättern bedöms därför vara mycket god. Förvaltning Minimimått Det finns inget minimimått för sik i någon av sjöarna. Fredningsområden I Vättern finns tre stora fiskefria områden där allt fiske med undantag av burfiske efter signalkräfta är förbjudet. I Vättern finns också ett flertal fredningsområden för röding och öring som i viss mån kan ge ett skydd för sik. Minsta tillåtna maskstorlek i fiske med bottensatta nät på djup grundare än 3 meter är 43 mm (maskstolpe) och på djup överstigande 3 meter 6 mm (maskstolpe). Inga av de fredningsområden som finns i Vänern är riktade mot sik. Minsta tillåtna maskstorlek i Vänern är 45 mm (i maskstolpe), i vissa områden är dock minsta tillåtna maskstorlek 55 mm (i maskstolpe). I både Hjälmaren och Mälaren är sik idag en ovanlig art. Bestånden i dessa sjöar bedöms därför vara små. De låga fångsterna i undersökningar gör att det inte går att bedöma trender för bestånden i dessa sjöar. Fotograf Alfred Sandström
Egentliga Östersjön och Bottniska viken Yrkes- och fritidsfiske Den totala landningen i Egentliga Östersjön och Bottniska viken (Bottenhavet tillsammans med Bottenviken) var 111 ton år 213, vilket är den lägsta noteringen sedan mätseriens början år 1994. Även sett ur ett historiskt perspektiv är landningarna under 2-talet låga, runt 1 ton jämfört med 3 ton i början av 19-talet. Ton 6 4 2 Svenska landningar, fördelat på område Skattningarna av fritidsfiskets fångster är osäkra, men data tyder på att omfattningen är betydande och fångsterna uppskattades år 21 till att vara dubbelt så stora som yrkesfiskets samma år. Fångsterna av sik är störst i Bottniska viken och utgör 7 procent av yrkesfiskets totala fångster. I Bottniska viken sker yrkesfisket efter sik främst med bottensatta fällor och nät. I Egentliga Östersjön används framför allt nät samt ryssjor primärt riktade mot andra arter. I Egentliga Östersjön och Ålands hav halverades fångsterna under mitten av 199-talet och har därefter varit relativt oförändrade. I Ålands hav landade yrkesfisket dock mindre än fem ton årligen under perioden 28-212, vilket motsvarar mindre än tio procent av fångsterna 1994. 213 ökade landningarna i Ålands hav markant. I Bottenhavet och Bottenviken har fångsterna minskat kontinuerligt, med undantag för en period med något högre fångster i Bottenviken under mitten av 2-talet. 1994 1999 24 29 Figur 4. Yrkesfiskets fångster av sik i Östersjön uppdelat på huvudsakliga fångstområden. Data från åren 1994-213. Ton 1 8 6 4 2 Östersjön (omr 25, 27, 28, 29, 3 och 31) Bottenviken och norra Kvarken (omr 31) Bottenhavet (omr 3) Ålands hav (omr 29N) Mellersta och norra egentliga Östersjön (omr 27) Landningar 191 193 195 197 199 21 Figur 5. Fångst av sik 1914-213 i Sverige (99 procent på ostkusten). (Sammanställning av data redovisat årligen i: SOS fiske av SCB (1914-1969), Fiskestatistisk årsbok (197-1981), Statistiska meddelanden Fiske en översikt 1982-1998, samt utdrag ur Hav och vattenmyndighetens databas Fiskdammen 1999-213). Fångstdata från yrkesfisket visar att antalet kilo fångad sik per siknät och natt minskade signifikant i Bottenhavet och Ålands hav men
inte i Bottenviken eller Egentliga Östersjön under perioden 1999 213. Tittar man på kilo fisk per redskapsdag för laxfisket med Push-Up fällor, där siken utgör en bifångst, så ses en positiv trend i Egentliga Östersjön, ingen trend i Bottenhavet och en negativ trend i Bottenviken. Fisket efter sik försvåras kraftigt av störningar från säl, vilket gör trender i yrkesfisket svårtolkade. Fiskebestämmelser har även skiftat över tiden vilket bidrar till osäkerhet i hur väl utvecklingen av fångst per ansträngning i yrkesfisket speglar beståndsutvecklingen. tidigare vet vi inte. Provfisket vid Holmöarna i norra Kvarken visar en minskning av sik över tiden även om 213 gav ovanligt stor fångst. Provfisken i Egentliga Östersjön från Muskö och Kvädöfjärden liksom Galtfjärden i Ålands hav visar alla en svag ökning av mängden sik per ansträngning. Kortare provfiskeserier från Långvind i Bottenhavet (från 22) visar inga signifikanta förändringar över tid. kg/redskap och natt 6 Landningar kg/nät och natt 1,6 Provfisken 1,2 4,8 2,4 1999 24 29 214 Östersjön Bottenhavet Östersjön-Push up Bottenviken-Push up Ålands hav Bottenviken Bottenhavet-Push up Figur 6. Fångst av sik i Östersjön per redskapsdag, uppdelat på huvudsakliga fångstområden. Data gäller yrkesfiskare som fiskar med siknät eller laxfälla av Push-Up typ från båtar mindre än 1 meter mellan åren 1999 och 213. Miljöanalys och forskning Med undantag för en pågående utvärdering av det nyligen införda fredningsområdet i Södra Bottenhavet pågår inga regelbundna provfisken riktade efter sik. Arten förekommer i lågt antal i befintliga provfisken vid SLU, men information från provfiskeserier som sträcker sig tillbaka till 199-talet visar vissa trender. Hur det såg ut 1989 1994 1999 24 29 Holmön (Norra Kvarken) Muskö (Egentliga Östersjön) Kvädöfjärden (Egentliga Östersjön) Galtfjärden (Ålands hav) Långvind (Bottenhavet) Figur 7. Fångst av sik i Östersjön per nät och natt i provfisken. Observera att redskapstyp och tid för fisket inte är exakt samma för de olika områdena, varför direkta jämförelser av nivån på fångsten mellan områden inte kan göras. Data från 1989 till 213. Under vissa år har insamling av sik för åldersbestämning gjorts i Forsmark och material finns åldersläst sporadiskt från insamling från provfiske med kustöversiktsnät mellan1979 och 21. Materialet från Forsmark visar på en tydlig minskning i medelålder över tid. Under 5- årsperioden 1979-1983 var andelen fiskar äldre än fem år 2 procent, medan andelen fiskar äldre än fem år under seriens sista
femårsperiod 1996-21 var endast 5 procent. Sista året (21) fångades ingen sik äldre än fem år. Sammantaget tyder detta på att dödligheten hos sik i området ökat över tiden. Vid provfisken i utvärdering av fredningsområdet i Södra Bottenhavet (data 21 till 213) har ingen sik äldre än fem år påträffats och de flesta sikarna är mellan två och tre år. I kontrast visar provfisket i Ålands hav 213 att fiskarna där är mellan fyra och fem år gamla och den äldsta individen nio år. Sälbestånden i Östersjön har ökat sedan senare hälften av 198-talet och enligt undersökningar vid SLU är sik ett viktigt inslag i sälarnas diet. För gråsäl i Bottenhavet var sik den näst vanligaste bytesarten, efter strömming. Beräkningar av sälarnas fiskuttag har visat att gråsälarnas konsumtion av sik i Östersjön är av samma storlek som det sammanlagda svenska yrkesoch fritidsfisket. Det betyder att även sälarna har betydelse för sikbeståndens utveckling. Det ökande antalet sälar har dessutom påverkat sikfisket genom skador på redskap och förlorade fångster. Det finns även tecken på att sikens yngelområden har påverkats negativt sedan 199-talet. Både geografiska modeller över lämpliga habitat och yngelundersökningar i fält utförda i Bottniska viken under senare år visar att flera av sikens tidigare uppväxtområden inte längre fungerar då de är påverkade av övergödning. Beståndsstatus I Bottenhavet tyder bristen på äldre individer tillsammans med minskande fångst per ansträngning, i både provfisken och yrkesfisket med nät, på minskande bestånd. I Ålands hav visar provfiske på ökande bestånd medan trender i yrkesfisket med nät visar det motsatta. Siken i Bottenviken visar negativ trend i yrkesfisket med Push-Up men ingen trend i fisket med nät, provfiskedata saknas. I Egentliga Östersjön ses en positiv utveckling i både provfiske och yrkesfisket. Ett problem är att det inte går att skilja på de två formerna av sik, vandringssik och havslekande sik, i fångsterna och att dessa två former kan ha olika beståndsutveckling och beståndsstatus. HELCOM (Helsingfors kommissionen för bevarande av Östersjöns miljö) bedömer siken som starkt hotad i Östersjön som helhet. Det är ännu för tidigt att dra någon slutsats om fredning som infördes i Södra Bottenhavet 211har haft någon effekt på beståndet. Biologiskt råd Bestånden i Bottenhavet är troligen minskande och fisketrycket bör därför inte öka här. I Egentliga Östersjön ses ingen nedgång i bestånden varför fisketrycket kan vara oförändrat. För Bottenviken och Ålands hav är underlaget bristande och uppgifterna motsägelsefulla och inga råd kan ges för dessa områden. Förvaltning Fredningstid Kustvattenområdet inom Gotlands län 1 november 15 december. Kustvattenområdet inom Gävleborgs län samt Tierps och Älvkarleby kommun i Uppsala län 15 oktober till 3 november. För att stärka bestånden av den havslekande siken infördes 211 och fram till 216 ett mindre nästan helt fiskefritt område vid Storjungfrun/Storgrundet/Kalvhararna (handredskap från land efter andra arter än sik är tillåtet under perioden 1 juni-31 augusti). Fotograf Alfred Sandström
Lästips Andersson, M. Sandström, A. Asp, A. & Bergek S. 213. Provfisken i Vänern 29-212, Från stranden till öppna sjön. Vänerns vattenvårdsförbund rapport nr 75, 42 s. Veneranta, L. Hudd, R., Vanhatalo, J. 213. Reproduction areas of sea-spawning coregonids reflect the environments in shallow coastal waters. Mar. ecol. Progr. Ser. 477:231-25 Artfaktablad om siken som starkt hotad i Östersjön (på engelska): www.helcom.fi > Baltic Sea trends > Biodiversity > Red List of species Axenrot, T. (213). Vätterns pelagiska fiskbestånd. I: Vätternvårdsförbundet rapport nr 116, sid: 46-54. Brenden, T. O. Ebener, M. P., Sutton, T. M. Jones, M. L. Arts, M. T. Johnson, T. B. Koops, M. A. Wright, G. M. and M. Faisal (213). Assessing the Health of Lake Whitefish Populations in the Laurentian Great Lakes: Lessons Learned and Research Recommendations. Journal of Great Lakes Research, Vol. 36 (1): 135-139. doi: 1.116/j.jglr.21.2.6 Gerdeaux, D., 24. The recent restoration of the whitefish fisheries in Lake Geneva: the roles of stocking, reoligotrophication, and climate change. Annales Zoologici Fennici 41: 181 189. Jeppesen, E., T. Mehner, I. J. Winfield, K. Kangur, J. Sarvala, D. Gerdeaux M. Rask H. J. Malmquist, K. Holmgren, P. Volta S. Romo R. Eckmann, A. Sandström, S. Blanco, A. Kangur H. Ragnarsson Stabo, M. Tarvainen A-M. Ventelä, M. Søndergaard, T.L. Lauridsen & Meerhoff M. (212). Impacts of climate warming on the long-term dynamics of key fish species in 24 European lakes. Hydrobiologia DOI 1.17/s175-12-1182-1. Olsson, J, Florin, A.-B. Mo, K. Aho, T., Ryman, N.212. Genetic structure of whitefish (Coregonus maraena) in the Baltic Sea. Estuarine, Coastal and Shelf Science. 97:14-113. Straile, D., R. Eckmann, T. Jungling, G. Thomas & H. Loffler, 27. Influence of climate variability on whitefish (Coregonus lavaretus) year-class strength in a deep, warm monomictic lake. Oecologia 151: 521 529. Thomas, G. & R. Eckmann, 27. The influence of eutrophication and population biomass on common whitefish (Coregonus lavaretus) growth the Lake Constance example revisited. Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences 64: 42 41.