Uppföljning av handlingsplanen för hållbar användning av växtskyddsmedel

Foto: Eva S Andersson Uppföljning av handlingsplanen för hållbar användning av växtskyddsmedel 2013-2017 Fokus är att minska riskerna för hälsan och miljön bland annat genom att tillämpa integrerat växtskydd, öka andelen ekologisk odling samt minska riskerna vid användning av växtskyddsmedel. Uppföljningen visar att utvecklingen går åt rätt håll och riskerna för miljön och hälsan minskar, men den potentiella risken för att vattenlevande organismer ska påverkas av växtskyddsmedel har inte minskat under den undersökta tidsperioden. Resthalter av växtskyddsmedel i inhemskt odlade vegetabilier är låga. PM

Uppföljning av handlingsplanen för hållbar användning av växtskyddsmedel 2013-2017 Detta är en uppföljning och utvärdering av den nationella handlingsplanen för hållbar användning av växtskyddsmedel för perioden 2013-2017. Jordbruksverket är ansvarig myndighet för att både samordna uppföljning och utvärdering av handlingsplanen. Resultatet ska rapporteras till regeringen. Enligt EU:s direktiv för hållbar användning av bekämpningsmedel (2009/128/EG) och Sveriges förordning om bekämpningsmedel (2014:425) ska den nationella handlingsplanen ses över minst vart femte år. Eftersom den nuvarande handlingsplanen gäller till och med 2017 ska översynen vara klar och rapporteras till regeringen under 2017. Följande utvärdering av hur Sverige har uppnått målen i nuvarande handlingsplan utgör underlag för översyn och revidering av handlingsplanen. Det övergripande målet för den nationella handlingsplanen är att åstadkomma en minskande risktrend. Handlingsplanens inriktning syftar till att ytterligare förbättra ett hållbart växtskydd genom utveckling och införlivande av integrerat växtskydd och av olika odlingssystem såsom ekologisk produktion. I handlingsplanen anges att ambitionen är att det framtida växtskyddet ska vara ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart i ett långsiktigt perspektiv. Det innebär bland annat en risknivå som är förenlig med miljökvalitetsmålen. Samtidigt förutsätter ett konkurrenskraftigt jordbruk, enligt nu gällande marknadsregler och inom överskådlig tid, användning av växtskyddsmedel. Växt- och miljöavdelningen Författare Charlott Gissén Lena Andersson

Sammanfattning Syftet med den nationella handlingsplanen för hållbar användning av växtskyddsmedel 2013-2017 är att minska riskerna för hälsa och miljö. De fem målen i handlingsplanen har varit utgångspunkt för uppföljningen och målen framgår av rubrikerna nedan i sammanfattningen. Därefter har indikatorer och uppföljningsmått som pekas ut i handlingsplanen analyserats. Riskerna för miljö och hälsa minskar Riskindex för miljö och hälsa samt toxicitetsindex visar en minskning av riskerna under senare år. Arealen för ekologisk produktion ökar långsamt, men något mer än tidigare under 2015 och 2016 och är nu cirka 550 000 hektar. Användning av skyddszoner följer möjligheten att få miljöersättning inom landsbygdsprogrammet. Användning av icke kemiskt behandlat utsäde ökar successivt, samtidigt som växtskyddsmedel för nedvissning och ogräsbehandling senare än en månad före skörd används i liten omfattning. Användning av tillväxtreglerande medel i andra grödor än råg har ökat något fram till 2014 eftersom det numera (sedan 2011) är tillåtet i Sverige, men användningen av dessa medel är fortsatt låg i Sverige. Speciellt i det certifierade skogsbruket ökar användningen av mekaniska skydd mot snytbaggeangrepp. Resthalter i yt- och grundvatten är låga Målet att halter av växtskyddsmedel i yt- och grundvatten ska vara nära noll uppfylls inte och risken för att vattenlevande organismer ska påverkas av växtskyddsmedel i ytvatten har inte minskat under den undersökta perioden. Fynden av växtskyddsmedel i grundvatten domineras av fynd av ämnen som inte längre används. Sett över tre decennier har summahalter som överskrider 0,5 µg/l minskat i grundvattenprover. Det finns ingen sammanställning av dricksvattenprovtagning i Sverige. De kommunala vattenverk som tar sitt dricksvatten från ytvatten hämtar det från större täkter och har kontroll över sitt vatten för att se till att gränsvärdet inte överskrids. Halterna som hittas i enskilda brunnar minskar, men i 10 procent av brunnarna påträffas fortfarande minst ett verksamt ämne i en halt över gränsvärdet för dricksvatten på 0,1 µg/l. Resthalter i svenskodlade vegetabilier är låga Resthalter av växtskyddsmedel över gränsvärdet i svenskodlade vegetabilier har bara hittats i ett till två prov vissa år under perioden 2013-2016. Risker för användare av växtskyddsmedel är små En undersökning från 2015 visar att i stort sett alla som yrkesmässigt använder växtskyddsmedel använder skyddsutrustning samt har rutiner för att minimera riskerna. Däremot förvarar inte alla sina växtskyddsmedel på ett godtagbart sätt och en alltför stor andel av sprutorna saknar bland annat sköljtank och preparatpåfyllare. Uthålliga odlingssystem utvecklas och tillämpas i ökad omfattning Ett tillsynsprojekt som genomfördes under 2015 med Jordbruksverket som ansvarig myndighet visar att 86 procent av de besökta jordbruken uppfyllde kraven på integrerat växtskydd.

Innehåll 1 Nationell handlingsplan... 3 1.1 Målsättning för den nationella handlingsplanen 2013-2017... 3 1.1.1 Avgränsningar... 5 1.1.2 Ansvariga myndigheter för genomförande av handlingsplanen... 5 1.2 Uppföljning och utvärdering perioden 2013-2017... 5 2 Övergripande mål för risker... 6 2.1 Mål... 6 2.2 Uppföljning... 6 2.2.1 Miljö- och hälsoriskindex... 6 2.2.2 Toxicitetsindex... 10 2.2.3 Ekologiskt odlad jordbruksmark... 12 2.2.4 Skyddszoner... 13 2.2.5 Barrträdsplantor och skydd mot snytbaggeangrepp... 15 2.2.6 Biologiskt och termiskt behandlat utsäde... 17 2.2.7 Användning av tillväxtreglerande medel i annan stråsäd än råg... 18 2.2.8 Användning av herbicider för nedvissning eller ogräsbekämpning... 22 3 Resthalter i vatten... 24 3.1 Mål och uppföljning av indikatorer... 24 3.2 Uppföljning... 24 3.2.1 Underlag för uppföljning... 24 3.2.2 Ytvatten... 28 3.2.3 Grundvatten... 36 3.2.4 Råvatten... 40 3.2.5 Dricksvatten... 44 4 Resthalter i svenska vegetabilier... 49 4.1 Underlag... 49

4.1.1 Resthalter över gränsvärdet... 49 4.2 Tillväxtreglerande medel... 51 5 Hantering av risker för användare av växtskyddsmedel... 52 5.1 Enkätundersökning om efterlevnad av hållbarhetsdirektivet... 52 5.1.1 Användning av föreskriven skyddsutrustning... 52 5.1.2 Användning av sprutor med sköljtank och preparatpåfyllare... 53 5.1.3 Rutiner som minimerar hälso- och miljöriskerna... 54 5.1.4 Förvaring av växtskyddsmedel... 55 6 Uthålliga odlingssystem... 58 6.1 Tillsynsprojekt om tillämpning av IPM... 58 7 Sammanfattning av måluppfyllelsen... 64 7.1 Riskerna för miljön och människors hälsa ska minska (kap 2)... 64 7.1.1 Uppföljning (indikatorer)... 64 7.1.2 Sammanfattande slutsatser... 65 7.2 Halter av växtskyddsmedel i yt- och grundvatten ska vara nära noll (kap 3) 65 7.2.1 Uppföljning (indikatorer)... 65 7.2.2 Sammanfattande slutsatser... 65 7.3 Resthalterna i svenska vegetabilier ska vara låga (kap 4)... 66 7.3.1 Uppföljning (indikatorer)... 66 7.3.2 Sammanfattande slutsats... 66 7.4 Riskerna för användare av växtskyddsmedel ska vara små (kap 5)... 67 7.4.1 Uppföljning (indikatorer)... 67 7.4.2 Sammanfattande slutsatser... 67 7.5 Uthålliga odlingssystem ska utvecklas och tillämpas i ökande omfattning (kap 6)... 68 7.5.1 Uppföljning (indikatorer)... 68 7.5.2 Sammanfattande slutsatser... 68 Bilaga... 69

1 Nationell handlingsplan 1.1 Målsättning för den nationella handlingsplanen 2013-2017 Det övergripande målet för den nationella handlingsplanen för hållbar användning av växtskyddsmedel för perioden 2013-2017 1 (i fortsättningen handlingsplanen) är att åstadkomma en minskande risktrend. De fem målen som utvärderats: 1. riskerna för miljön och hälsan ska minska 2. halter av växtskyddsmedel i yt- och grundvatten ska vara nära noll i linje med riksdagens miljökvalitetsmål Giftfri miljö till 2020 3. resthalter av växtskyddsmedel i inhemskt odlade vegetabilier ska vara låga och inte innebära risker för konsumenten 4. risker för yrkesmässiga användare av växtskyddsmedel ska vara små genom att skyddsåtgärder vidtas och arbetsrutinerna utformas på lämpligt sätt 5. uthålliga odlingssystem, vilket inkluderar alternativa metoder och tekniker, ska utvecklas och tillämpas i ökad omfattning för att minska beroendet av kemiska växtskyddsmedel Handlingsplanens syfte är att ytterligare förbättra en hållbar användning av växtskydd genom utveckling och införlivande av integrerat växtskydd och av olika odlingssystem, såsom ekologisk produktion. Handlingsplanen har koncentrerats till mål och riktade åtgärder utifrån definierade risker vid användning av växtskyddsmedel och möjligheter att minska dessa. Ambitionen är att det framtida växtskyddet ska vara ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart i ett långsiktigt perspektiv. Det innebär att risknivån ska vara förenlig med miljökvalitetsmålen. Samtidigt förutsätter ett konkurrenskraftigt jordbruk, enligt nu gällande marknadsregler och inom överskådlig tid, användning av växtskyddsmedel. Fokus har varit att ringa in hälso- och miljöriskerna så att åtgärderna sätts in där problemen är störst. Andra aktörer har varit delaktiga i arbetet med minska riskerna vid användning av växtskyddsmedel och det har spelat en viktig roll för resultatet. En sådan delaktighet från näring, forskning och andra aktörer är en viktig och avgörande förutsättning även i det fortsatta arbetet. Näringen har varit både delaktig och drivande i projekt som till exempel Säkert växtskydd, ett projekt som på ett effektivt sätt fört ut resultat från forskning samt information om lagstiftning, säker användning och hantering till lantbrukare och andra användare. 1 www.regeringen.se/rapporter/2013/06/nationell-handlingsplan-for-hallbar-anvandning-avvaxtskyddsmedel-for-perioden-2013-2017/ 3

Enligt EU:s direktiv 2009/128/EG 2 om hållbar användning av bekämpningsmedel (hållbarhetsdirektivet) och Sveriges förordning 2014:425 3 om bekämpningsmedel (bekämpningsmedelsförordningen) gäller att den nationella handlingsplanen ska ses över minst vart femte år. Därför görs nu en uppföljning av hur Sverige har uppnått målen i nuvarande handlingsplan. I handlingsplanen finns ett antal indikatorer angivna för att följa upp de fem mål som satts upp. Fokus i genomgången är att följa upp dem och utvärdera resultatet i förhållande till uppsatta mål. Indikatorerna är: miljö- och hälsoriskindex toxicitetsindex andel ekologiskt odlad jordbruksmark antal företag med skyddszoner och sammanlagd areal med skyddszoner andel barrträdsplantor som skyddas med mekaniska skydd andel icke kemiskt betat spannmålsutsäde användning av tillväxtreglerande medel i andra grödor än råg användning av växtskyddsmedel för nedvissning eller ogräsbekämpning senare än en månad före skörd i stråsädesodlingar halter av växtskyddsmedel i yt-, grund- och dricksvatten - följa utvecklingen när det gäller överskridande av riktvärden eller gränsvärden inom systemet för miljöövervakning statistik över försäljning av produkter som innehåller de verksamma ämnena bentazon, pendimetalin 4 och pyretroider resthalter i livsmedel - totala intaget av rester av växtskyddsmedel från inhemskt odlade vegetabilier (inklusive spannmål) användning av skyddsutrustning vid yrkesmässig användning av växtskyddsmedel utifrån framtagen statistik och målsättningarna att: - alla som yrkesmässigt använder växtskyddsmedel använder föreskriven skyddsutrustning. - minst 95 procent av alla sprutor är utrustade med sköljvattentank. - alla som uppfyller en spruta har rutiner som minimerar hälso- och miljöriskerna vid hantering av växtskyddsmedel. - minst 70 procent av sprutorna är utrustade med preparatpåfyllare och tankspolingsutrustning. - alla som yrkesmässigt använder växtskyddsmedel förvarar dessa på godtagbart sätt. rapport från tillsynsprojekt om bekämpningsmedel i jordbruket 2015 5 och tillämpning av regler om integrerad produktion 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för at uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel 3 Förordning (2014:425) om bekämpningsmedel. Svensk författningssamling 2014:425 4 Växtskyddsmedel med det verksamma ämnet pendimetalin har inte varit godkänt i Sverige sedan 2009, men fick användas under en utfasningsperiod t.o.m. 2011. 5 Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen: Bekämpningsmedel i jordbruket 2015. Tillsynsprojekt om integrerat växtskydd, sprutjournaler och preparat. Rapportnummer OVR375.

1.1.1 Avgränsningar Handlingsplanen för hållbar användning av växtskyddsmedel berör enbart växtskyddsmedel och inte biocidprodukter. Termen bekämpningsmedel används i de fall då även biocidprodukter ingår i begreppet och där nationell lagstiftning samt EU:s regelverk använder termen bekämpningsmedel. 1.1.2 Ansvariga myndigheter för genomförande av handlingsplanen Jordbruksverket är ansvarig myndighet för att både samordna uppföljning och utvärdering av handlingsplanen för perioden 2013 2017 samt arbeta fram en handlingsplan för nästa period. Resultatet ska rapporteras till regeringen. Då Jordbruksverket tar fram förslag till en nationell handlingsplan eller ändringar i planen ska verket höra Arbetsmiljöverket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Havs- och Vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen och andra berörda myndigheter som Sveriges geologiska undersökningar och Livsmedelsverket. Dessa myndigheter är tillsammans med Jordbruksverket ansvariga för att genomföra direktivet om hållbar användning av bekämpningsmedel i svensk lagstiftning samt verka för att direktivets mål nås. 1.2 Uppföljning och utvärdering perioden 2013-2017 I handlingsplanen för perioden 2013 2017 har ambitionen varit att stämma av arbetet med berörda myndigheter varje år. Så har inte skett utan en första avstämning gjordes i slutet av 2014 och en andra avstämning gjordes inför översynen av handlingsplanen våren 2017. Enligt direktivet ska en uppföljning göras minst vart femte år vilket också sker då nuvarande handlingsplan löper under perioden 2013 2017. Jordbruksverket är ansvarig myndighet för att samordna och leda arbetet med handlingsplanen liksom att samordna uppföljningen och utvärderingen av denna. 5

2 Övergripande mål för risker 2.1 Mål riskerna för miljö och hälsan ska minska 2.2 Uppföljning För att utvärdera målet används befintliga index, både riskindex för hälsa, för miljö och toxicitetsindex. Syftet med dessa index är att ge en översiktlig beskrivning av trender för utvecklingen av miljö- och hälsorisker. De har dock begränsningar. En begränsning är att indexen påverkas av faktorer som inte beror på åtgärder inom ramen för handlingsplanen samtidigt som inte alla vidtagna riskminskningsåtgärder fångas upp av indexen. De har därför kompletterats och det görs bland annat genom att följa utvecklingen av insatta åtgärder inom några viktiga områden som andelen ekologiskt odlad jordbruksmark antal företag med skyddszoner samt skyddszonernas sammanlagda areal andel barrträdsplantor som skyddas med mekaniska skydd andelen biologiskt och termiskt behandlat utsäde, det vill säga andelen ickekemiskt behandlat utsäde användning av tillväxtreglerande medel i andra grödor än råg användning av växtskyddsmedel för nedvissning eller ogräsbekämpning senare än en månad före skörd i odlingar av stråsäd I arbetet med uppföljningen av handlingsplanen för perioden 2013-2017 är det huvudsakligen data för de senaste tio åren, alltså från 2007 och framåt, som använts. 2.2.1 Miljö- och hälsoriskindex Miljö- och hälsoriskindikatorerna speglar trender i hälso- och miljöriskerna med växtskyddsmedel. För att kunna mäta dessa trender har Kemikalieinspektionen tagit fram en beräkningsmodell som visar miljö- och hälsoriskindex (figur 1). Samtliga ämnen som sedan 1988 funnits, eller fortfarande finns, i godkända växtskyddsmedel för yrkesmässig användning tas med i beräkningarna, alltså även medel för exempelvis skogsbruk eller golfbanor.

160 140 120 Hektardoser 100 80 60 40 Miljörisker Hälsorisker 20 0 19881989199019911992199319941995199619971998199920002001200220032004200520062007200820092010201120122013201420152016 Figur 1. Riskindikatorer jämfört med hektardoser för växtskyddsmedel under åren 1988 2016, uttryckt som ett index med 1988 som basår, för att visa den relativa förändringen över tiden (index 1988 = 100). Källa: Kemikalieinspektionen, 2017 Miljöindex består av poängen för ämnets inneboende egenskaper som multipliceras med poängen för ämnets användning/exponering. De inneboende egenskaperna poängsätts utifrån persistens, rörlighet, bioackumulering, giftighet för vattenlevande organismer och bin med mera. Exponering poängsätts utifrån bland annat formulering och appliceringsteknik. Ju högre miljöindex, desto högre är miljöriskerna för ämnet. Miljöindex multiplicerat med antal hektardoser ger miljöriskpoängen. Det betyder att ämnen med relativt små försäljningsvolymer ändå kan ge höga miljöriskpoäng eftersom det teoretiska antalet hektardoser kan vara högt på grund av låg hektardos. I Kemikalieinspektionens underlag för beräkning av miljöriskindexpoäng ingår 275 verksamma ämnen, varav vissa inte längre är godkända för användning. Riskindexen har ökat från en låg nivå under början av perioden, men under 2015 och 2016 har de minskat igen, ner till bland de lägsta nivåerna sedan mitten av 1990-talet. Den huvudsakliga anledningen till både uppgången och nergången är att antalet försålda hektardoser har fluktuerat senaste åren och indexen är kopplade till antalet hektardoser. Minskningen för miljöriskindex under 2015 och 2016 beror på att några ämnen med höga miljöriskpoäng, till exempel MCPA och indoxacarb, har minskat i försäljning. 6 Hälsoriskindex har haft en svagare ökning än miljöriskindexet under perioden och har också minskat de senaste åren. Sett i ett längre perspektiv har hälso- och miljöriskerna, uttryckt som index, minskat. Detta gäller särskilt hälsoriskindex. Jämfört med basåret 1988 har de beräknade hälsooch miljöriskerna minskat med 72 respektive 52 procent. 7 Den huvudsakliga minskningen i riskindex ligger i början av tidsperioden, vilken sammanfaller med de så 6 www.miljomal.se/miljomalen/alla-indikatorer/indikatorsida/?iid=139&pl=1 7 www.kemi.se/hitta-direkt/bekampningsmedel/vaxtskyddsmedel/riskindikatorer-for-vaxtskyddsmedel 7

kallade halveringsprogrammen. Mängden verksamma ämnen skulle enligt de politiska programmen minskas till hälften en första gång under femårsperioden 1986 1990 och därefter en andra gång till 1996, genom omregistrering, information, rådgivning och utbildning. Omregistreringsarbetet medförde en övergång till medel med mindre risker. Fluktuationerna 1994/1995, 1999/2000, 2003/2004 och 2008/2009 kan förklaras med att den försålda mängden förskjutits mellan åren på grund av hamstring och speglar därför inte den faktiska användningen under samma år och därmed inte heller riskerna för varje enskilt år. 2.2.1.1 Fördjupad analys av riskindex Antalet hektardoser har ökat sedan 2010 och sedan sjunkit igen under 2016, samtidigt som miljöriskerna inte ökat i samma omfattning, utan till och med minskat mellan 2014 och 2016. Det behövs dock en längre tidsserie för att se om denna trend står sig. Hälsoriskerna har ökat något sedan 2010, men har också sjunkit under 2016 (figur 1). 2.2.1.2 Ökat antal hektardoser Det har på senare år skett en ökad odling av grödor som har ett högre beroende av kemiska växtskyddsmedel, som höstsådda grödor. Det har lett till att höstbekämpning av ogräs har blivit vanligare. Det i sin tur har lett till ett ökat antal hektardoser, eftersom det oftast behövs en kompletterande vårbehandling mot ogräs. Samtidigt har odlingen av våroljeväxter och sockerbetor minskat, vilket i vissa regioner ger sämre växtföljd med högre tryck av skadegörare. De våroljeväxter som ändå odlas kräver mer intensiva bekämpningar eftersom en betning av utsädet har ersatts med ett flertal bekämpningar i fält. Samtidigt har utvecklingen inneburit en minskad odling av grödor som behandlas i mindre utsträckning, som vall, grönfoder och havre. Problem med hög förekomst av vissa sjukdomar har troligtvis också påverkat utvecklingen. Problem med svampsjukdomen fusarium och därigenom risk för höga halter av svamptoxin som DON (dioxynivalenol) i spannmål under 2011 och 2012 har förmodligen bidragit till en ökad svampbekämpning. Skillnaden är tydligast i havre som lokalt drabbades hårt av angreppen. Tidigare var svampbehandling i havre ovanligt men på senare år har det i vissa fall behövts för att inte få prisavdrag. För att få eftersträvad effekt i havreodlingen behöver också en hög dos användas. Gulrost, en svampsjukdom som drabbar spannmål, har sedan 2008 blivit vanligare. Det har dessutom varit stora angrepp under en följd av år, vilket medför att antalet behandlingar stigit, främst i vete men även i rågvete. Ytterligare ett problem har varit svartpricksjuka. För att fördröja resistensutveckling mot svampsjukdomen används blandningar av växtskyddsmedel i större omfattning än tidigare. Vissa insekter har blivit vanligare, exempelvis kålmal och rapsjordloppa, som båda angriper oljeväxter, liksom dvärgstrit, som sprider virussjukdom i vete. Det har skett en ökning av gräsogräsen och nya gräsogräs som renkavle sprids till nya områden, både naturligt men även med exempelvis maskiner. Gräsogräs kräver ofta andra preparat än örtogräs, vilket leder till totalt fler hektardoser. Försäljningen av antalet hektardoser av tillväxtreglerande medel har ökat inledningsvis under perioden, eftersom dessa sedan 2011 får användas i andra stråsädesslag än råg.

Den försålda mängden ökar inte så mycket, och har dessutom sjunkit igen under 2015 och 2016, men det har skett en förskjutning mot användning av det verksamma ämnet trinexapak. Det används i en betydligt lägre dos, än verksamma ämnen i de övriga tillväxtreglerande medlen, och därför blir också antalet hektardoser högre. Under många år har väldigt få nya verksamma ämnen tillkommit och utvecklingen av resistens hos både skadegörare och ogräs leder till att effekten av befintliga växtskyddsmedel blir sämre. I många fall driver det upp doseringen eller användningen av blandningar. Resistensproblem kan även leda till att lågdosmedel väljs bort. Plöjningsfri odling eller reducerad jordbearbetning har också blivit vanligare och detta kan i vissa fall leda till ett ökat behov av bekämpning. Skördenivåerna har varit höga under de senaste åren. I spannmål och oljeväxter noterades 2015 den högsta skörden på 25 år. Om lantbrukarna förväntar sig en hög skörd ökar intresset för merskörden man får av en behandling, och det gör en bekämpning mer ekonomiskt motiverad. Det pågår en strukturomvandling inom jordbruket. Antalet lantbruk blir successivt färre. Det är de mindre lantbruken som försvinner medan antalet företag med 200 hektar, eller mer, ökar. Det sker också en ökad specialisering av driften, grovt indelat i antingen växtodling eller djurhållning. Antalet lantbruk med mjölkkor har minskat kraftigt från nästan 13 000 gårdar år 2000 till cirka 3 700 år 2016. I slutet av 2016 fanns det cirka 325 000 mjölkkor, en minskning på cirka 100 000 mjölkkor jämfört med år 2000. Vallodling, för bete och skörd av hö och ensilage, kräver betydligt mindre användning av växtskyddsmedel. Den ökade specialiseringen ger färre gårdar med vall i växtföljden och fler gårdar med specialisering på intensiv växtodling med kortare växtföljder. 80 000 60 000 40 000 20 000 a) Antal lantbruk efter storleksgrupp åkermark 0 2007 2010 2013 2014 2015 2016 5 000 4 000 3 000 2 000 1 000 0 b) Antal lantbruk efter storleksgrupp åkermark 2007 2010 2013 2014 2015 2016 100 Totalt 100-200 200-300 300-400 400-500 500,1 Figur 2 a) Det totala antal lantbruk från 2007 till 2016 (grå stapel), samt det totala antalet lantbruk med en åkerareal på 100 hektar eller mindre (svart stapel) och b) Antal lantbruk fördelat på storlek, åkermark. Källa Jordbruksstatistisk sammanställning 2016. 8 På gårdar som har växtodling på stora arealer kan det vara svårt att göra en kemisk behandling vid optimal tidpunkt på det enskilda fältet. Behandlingen kanske görs lite för tidigt eller lite för sent och då blir effekten sämre. Detta kan leda till att möjligheten till 8 www.scb.se/statistik/_publikationer/jo1901_2015a01_br_jo02br1601.pdf 9

dosanpassning minskar och istället används en högre dos. Stora gårdar har dock bättre förutsättningar på flera andra sätt, som tillgång på rådgivare samt uppdaterad och mer miljövänlig utrustning. För försäljningen av verksamma ämnen är förändringen inte lika dramatisk, tvärtom är kurvan väldigt plan. 9 Sålda mängder verksamma ämnen var fokus för arbetet under många år i slutet av 80-talet och hela 90-talet. Då drogs exempelvis fördel av att så kallade lågdosmedel introducerades och vissa högdoserade ämnen förbjöds, behovsoch dosanpassning infördes och bättre appliceringsteknik utvecklades. Potentialen för att utnyttja dessa möjligheter ytterligare är i viss mån begränsad och nya kunskaper och innovationer behövs för att komma vidare. Sammanfattningsvis finns det flera olika anledningar till att antalet hektardoser har ökat, som ökad odling av grödor som har ett högre beroende av kemiska växtskyddsmedel, resistensproblem hos skadegörare och ogräs som gör att lågdosmedel väljs bort och att användandet av ett verksamt ämne ersätts med blandningar av flera verksamma ämnen. En viss försämring i verkan hos befintliga växtskyddsmedel kan också driva upp doseringarna eller användning av blandningar. Med denna utveckling i åtanke är det svårt att förvänta sig att antalet hektardoser ska minska. 2.2.1.3 Miljö- och hälsoriskindex ökar inte i samma omfattning Trots att antalet hektardoser har ökat ser man inte att detta återspeglas i motsvarande ökning av miljö- och hälsoriskindex. Utifrån utvecklingen med ökat antal hektardoser kunde en ökning av miljö- och hälsoriskindex vara förväntad, snarare än den minskning som skett för miljöriskindex under 2015. Det behövs dock flera års uppföljning för att se om det är en bestående trend. Som tidigare nämnts ligger hälsoriskindex sedan 1990- talet på en fortsatt låg nivå. Att riskerna inte ökat mer beror på en kombination av olika faktorer. Kemikalieinspektionens arbete inom produktgodkännande av växtskyddsmedel innebär att de verksamma ämnena med de sämsta egenskaperna för miljö och hälsa successivt har försvunnit från den svenska marknaden. Samtidigt har många andra åtgärder från myndigheter, företag och lantbrukets kooperation bidragit till en ökad medvetenhet om miljörisker. Andra faktorer som är viktiga för minskningen av riskindexen är de åtgärder som utförts för att minska riskerna vid användning av växtskyddsmedel, i den mån det påverkar använda mängder. Det gäller åtgärder inom exempelvis behörighetsutbildningar, rådgivning och information, behovsanpassad bekämpning, IPM-arbete och funktionstest av sprutor. 2.2.2 Toxicitetsindex Växtskyddsmedel som används i jordbruket kan läcka ut i våra vattendrag och när de verksamma ämnena kommer ut i vattnet finns det en risk att de påverkar vattenlevande organismer. Halterna av naturfrämmande ämnen ska vara nära noll och deras påverkan 9 Kemikalieinspektionen, 2017. www.kemi.se/global/statistik/bekampningsmedel/forsalda_bkm_2016.pdf

på människors hälsa och ekosystemen försumbar för att uppnå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Miljömålsindikatorn toxicitetsindex visar hur risken för påverkan på vattenlevande organismer förändrats över åren, utifrån resultat från fyra välstuderade vattendrag i jordbruksområden, så kallade typområden. Indexet är en sammanslagning av alla halter av verksamma ämnen i förhållande till ämnenas riktvärden, där riktvärdet anger den högsta halt då det inte förväntas några negativa effekter av ämnet i ytvatten. 350 300 250 200 150 100 50 0 Växtskyddsmedel i ytvatten Figur 3. Toxicitetsindex för uppmätta halter av växtskyddsmedelsrester i ytvatten. Indexet visar trenden för de sammanlagda förekomsterna av växtskyddsmedelsrester i förhållande till ämnenas riktvärden (index för år 2002 är satt till 100). Data för 2016 finns ännu inte tillgänglig. Källa: Miljömålsportalen, 2017 baserat på CKBs analyser. Utifrån indexberäkningarna syns ingen minskning under perioden vad gäller risken för att växtskyddsmedel från jordbruket ska påverka vattenlevande organismer. Snarare ses en svagt ökande trend under de år som mätningarna pågått, även om hög eller låg förekomst av enstaka verksamma ämnen har orsakat trendavvikelser för enskilda år. Årsvariationen, som bland annat beror på väderlek, dominerande grödor, förekomst av skadegörare eller ogräs, vilket i sig ger hög eller låg förekomst av vissa enstaka ämnen, gör det svårt att se en tydlig trend. Det är därför viktigt att följa trenden över en längre tid för att se långsiktiga förändringar i användning av växtskyddsmedel och den generella utvecklingen inom jordbruket, liksom förändringar i regelverk. Det är viktigt att komma ihåg att den miljövervakning som görs i Sverige är en riktad övervakning mot områden med intensiv jordbruksdrift och att värdena som utgör grunden för toxicitetsindex inte speglar tillståndet i landet i stort. 2.2.2.1 Fördjupad analys och bedömning av toxicitetsindex Tre av fyra typområden i analyserna av ytvatten hade förhöjda värden för indexet 2008, vilket bland annat berodde på läckage av fungicider med det verksamma ämnet pikoxystrobin. Det utgjorde 20 procent av det samlade indexet i Östergötland, 30 11

procent i Skåne samt 40 procent i Halland. 2013 utgjorde det verksamma ämnet metiokarb 78 procent (som förekommer i snigelmedel och som inte längre är godkänt i Sverige) av det totala indexet i Skåne medan läckage av det verksamma ämnet diflufenikan utgjorde 12 procent och resterande 54 ämnen utgjorde tillsammans 10 procent. Under åren 2002 2015 har totalt 100 ämnen påverkat indikatorn i alla typområden genom att de har överstiget sina riktvärden. Av dessa har 27 stycken påverkat index varje år. Förekomsten av verksamma ämnen från växtskyddsmedel mot ogräs dominerar och diflufenikan är det ämne som oftast påträffats över riktvärdet och även det ämne som påverkat index mest. Diflufenikan har ensamt utgjort 11 procent av det samlade indexet, och i Skåne har diflufenikan utgjort 18 procent av områdets samlade index för alla år. 10 Den samlade bedömningen är att den potentiella risken för att vattenlevande organismer ska påverkas av växtskyddsmedel inte har minskat sedan 2002. Index visar ingen tydlig trend för växtskyddsmedel i ytvatten. Hög eller låg förekomst av enstaka verksamma ämnen har orsakat trendavvikelser för enskilda år. Liksom för miljö- och hälsoindex är det därför viktigt att följa trenden över en längre tid för att se långsiktiga förändringar i användning av växtskyddsmedel och den generella utvecklingen inom jordbruket. 2.2.3 Ekologiskt odlad jordbruksmark Andelen ekologiskt odlad jordbruksmark är uppföljningsmått för fyra av de fem målen: riskerna för miljön och hälsan ska minska halter av växtskyddsmedel i yt- och grundvatten ska vara nära noll i linje med riksdagens miljökvalitetsmål Giftfri miljö till 2020 resthalter av växtskyddsmedel i inhemskt odlade vegetabilier ska vara låga och inte innebära risker för konsumenten uthålliga odlingssystem, vilket bland annat inkluderar alternativa metoder och tekniker, ska utvecklas och tillämpas i ökad omfattning för att minska beroendet av kemiska växtskyddsmedel 2.2.3.1 EU:s stöd till ekologisk produktion Genom Sveriges landsbygdsprogram kan man få ersättning för ekologisk produktion. Ersättningen finns för att främja och öka den ekologiska produktionen. Landsbygdsprogrammen följer EU:s budgetcykel på sju år, och det förra landsbygdsprogrammet varade under tidsperioden 2007-2013. Det nuvarande gäller för perioden 2014-2021. Stöd till ekologisk odling sker via ett femårigt åtagande som innebär att lantbrukaren åtar sig att sköta marken enligt vissa villkor i fem år. Utbetalning söks för varje år. För mark under omställning till ekologisk produktion är åtagandet tvåårigt. I praktiken blev 10 www.miljomal.se/miljomalen/allaindikatorer/indikatorsida/fordjupning/?iid=140&pl=1&t=land&l=se

nuvarande landsbygdsprogram försenat då det var oklart till exempel vilka villkor och stödnivåer, som skulle gälla för de olika stöden. De nya stöden för ekologisk odling kunde sökas från och med 2015. 2.2.3.2 Areal ekologisk odling Uppgifter om den ekologiska odlingen kommer från Jordbruksverkets statistiska meddelande 11 som publiceras årligen. 2016 var 553 100 hektar omställd eller under omställning till ekologisk produktion. Det motsvarar drygt 18 procent av den totala arealen jordbruksmark, en ökning från 2015 med 6,5 procent. Under perioden 2006 2013 var den genomsnittliga ökningstakten 12,5 procent, varefter ökningen minskade under 2014 2015, för att sedan öka igen under 2016. Figur 4. Areal jordbruksmark brukad med ekologiska produktionsmetoder. Källa: JO 13 SM 1701. Om man jämför andelen ekologisk odling i Sverige med övriga medlemsländer inom EU är det bara Österrike som har större andel ekologisk areal än Sverige. 12 2.2.4 Skyddszoner Antal företag med skyddszoner och skyddszonernas sammanlagda areal är uppföljningsmått för målen: riskerna för miljön och hälsan ska minska halter av växtskyddsmedel i yt- och grundvatten ska vara nära noll i linje med riksdagens miljökvalitetsmål Giftfri miljö till 2020 11 www.jordbruksverket.se/webdav/files/sjv/amnesomraden/statistik,%20fakta/arealer/jo13/jo13sm1 701/JO13SM1701_ikortadrag.htm 12 http://ec.europa.eu/eurostat/documents/3217494/8538823/ks-fk-17-001-en-n.pdf/c7957b31-be5c- 4260-8f61-988b9c7f2316 13

resthalter av växtskyddsmedel i inhemskt odlade vegetabilier ska vara låga och inte innebära risker för konsumenten uthålliga odlingssystem, vilket bland annat inkluderar alternativa metoder och tekniker, ska utvecklas och tillämpas i ökad omfattning för att minska beroendet av kemiska växtskyddsmedel 2.2.4.1 Miljöersättning för skyddszoner I landsbygdsprogrammet kan man som lantbrukare få ersättning för att anlägga skyddszoner längs vattendrag och för anpassade skyddszoner. Syftet med ersättningen är att minska ytavrinning, erosion och läckage av fosfor och andra näringsämnen från åkermark samt risken för läckage av växtskyddsmedel. I landsbygdsprogrammet för perioden 2014 2020 var 2016 det första året man kunde söka nytt åtagande. Men samma stöd har också funnits i tidigare landsbygdsprogram. Det är ett femårigt åtagande som innebär att lantbrukaren åtar sig att sköta marken enligt vissa villkor i fem år. Utbetalning söks för varje år. 2.2.4.2 Möjlighet till ersättning styr hur stort intresset är Resultatet har varierat över åren både med avseende på antal lantbrukare som sökt och beviljats stöd samt avseende antal hektar mark som beviljats miljöersättning. Det finns en direkt koppling mellan utformningen av landsbygdsprogrammen och omfattningen av areal och antal lantbruk. 13 14 000 12 000 10 000 8 000 6 000 4 000 2 000 0 5000 4500 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 Ersatt areal (ha) Antal brukare Figur 5. Antal lantbrukare som beviljats stöd samt ersättningsberättigad areal i hektar. Värdet i figuren för 2016 är mycket osäker då resultatet från systemet för uppföljning inte är färdigställt. 13 Jordbruksverket, 2016. Landsbygdsprogram för Sverige år 2007 2013. Årsrapport 2015 och slutrapport för programmet.

2.2.5 Barrträdsplantor och skydd mot snytbaggeangrepp Andel barrträdsplantor som skyddas med någon form av mekaniskt plantskydd är uppföljningsmått för målen: riskerna för miljön och hälsan ska minska uthålliga odlingssystem, vilket bland annat inkluderar alternativa metoder och tekniker, ska utvecklas och tillämpas i ökad omfattning för att minska beroendet av kemiska växtskyddsmedel Snytbaggen är den ekonomiskt viktigaste skogsskadeinsekten i skogsbruket i Sverige. Den äter bark på nyplanterade plantor och det kan leda till att plantan dör. Vid återetablering av barrskog används ofta därför någon form av skydd, antingen insekticidbehandling av plantorna eller olika former av mekaniska skydd. Främst används insekticider genom att plantorna behandlas före plantering i plantskolan, men behandling kan även ske i fält. Utöver de rena skyddsåtgärderna görs långtgående och kostsamma anpassningar i skogsskötseln för att minska skadorna. Markberedning utförs på en majoritet av planteringarna och minskar skadorna avsevärt. Utöver detta kan kvarlämnade, så kallade, skärmträd och tillämpning av hyggesvila användas. Det senare innebär att man väntar flera år med plantering för att minska skadorna. Användning av stora plantor minskar även skadorna. Ofta måste en eller flera skogsskötselanpassningar kombineras med skyddsåtgärder för att minska skadorna i tillräcklig omfattning. 2.2.5.1 Skogsstyrelsen årliga undersökning produktion av skogsplantor Skogsstyrelsen genomför årligen en undersökning om produktionen av skogsplantor. Enkäten skickas till de företag som finns registrerade för handel med skogsodlingsmaterial hos Skogsstyrelsen. Statistiken publiceras i statistiska meddelanden. Sedan år 2014 inkluderas en fråga om skyddsmetod för barrträdsplantor i undersökningen. Den ingår inte i den officiella statistiken utan ska testas och utvärderas först. Uppgifterna presenteras här som ett treårsmedeltal för perioden 2014 2016. Det sammanslagna resultatet över de tre åren 2014 2016 från Skogsstyrelsens enkätundersökning visar att vid återetablering av barrträdsplantor insekticidbehandlas 24 procent, medan 22 procent skyddas med någon form av mekaniskt plantskydd. 54 procent av plantorna är obehandlade. 2.2.5.2 FSC-certifierat skogsbruk I Sverige används två olika system för certifiering av skogsbruk: Forest Stewardship Council (FSC) och Programme for the Endorsement of Forest Certification schemes (PEFC). Systemen har lite olika historik. FSC växte fram på initiativ av den internationella miljörörelsen medan PEFC utvecklades från det europeiska familjeskogsbrukets förutsättningar, men till sin utformning är de likartade. Både FSC och PEFC syftar till att främja ett hållbart och ansvarsfullt skogsbruk och certifierar skogsbruk enligt standarder som definierar krav på skogsskötsel, miljöhänsyn och sociala hänsyn. Båda systemen bygger på oberoende kontroll och granskning av tredje 15

part och att den som är certifierad följer kraven. I Sverige liksom i övriga Norden förekommer det att skogsföretag är certifierade enligt både FSC och PEFC. 14 Statistik från organisationen FSC Sweden visar att inom FSC-certifierat skogsbruk har insekticidbehandling av barrskogsplantor minskat kraftigt mellan åren 2010 2014, till förmån för användning av mekaniska skydd vid återetablering av barrskogsplantor. Certifierade företag följer FSC:s regler (standarder) för skogsbruk och spårbarhet. De som följer reglerna får märka sina produkter med FSC:s varumärke. Över 12 miljoner hektar skog i Sverige är FSC-certifierad vilket motsvarar cirka halva den produktiva skogsarealen. 15 2.2.5.3 Åtgärder inom skogsbruket Det finns sedan många år tillbaka en omfattande forskning kring snytbaggens biologi, skaderisker samt olika plantskydd för förebyggande bekämpning. 16 Kunskapen kring hur man med olika typer av skötsel kan minska skadorna från snytbaggen har också ökat i takt med ambitionen att minska användningen av insekticider i skogsbruket. Även skötselanpassningar för att minska snytbaggeskador har ökat de senaste åren och här framhålls framförallt god markberedning och hyggesvila. 17 18 19 Mycket tyder på att olika typer av åtgärder kan ha en additiv effekt, vilket innebär att effekten blir större om man använder flera åtgärder mot snytbagge samtidigt. Under de senaste 20 åren har skogliga certifieringssystem, framförallt FSC, både internationellt och nationellt drivit på för att fasa ut användningen av kemiska växtskyddsmedel i skogsbruket. 15 Svenska FSC har sedan 2011 satt stopp för fortsatt användning av insekticider, men ger årliga dispenser förutsatt att markägaren kan visa en plan för att överge kemiska preparat. 2.2.5.4 Andel barrträdsplantor som skyddas med insekticider minskar Skogliga certifieringssystem och certifieringens begränsningar av insekticidbehandling är med största sannolikhet en bidragande orsak till minskad insekticidbehandling. 20 Utvecklingen mot ett skogsbruk utan kemiska växtskyddsmedel mot snytbagge har kommit långt, men det finns stora skillnader mellan markägare och skogsbolag likaväl som regionala skillnader. Även om tekniken för framställning och applicering av mekaniska skydd har kommit långt är metoden fortfarande betydligt dyrare än insekticiderna. Enligt en intervjustudie med åtta skogliga aktörer berodde det största motståndet till varför man inte valde mekaniskt plantskydd på att priset på dessa är högre i jämförelse med insekticidbehandling i kombination med en del praktiska problem och osäkerheter kring plantskyddens effektivitet. 15 Enligt Skogsstyrelsen är det 14 www.skogssverige.se/klimat-miljo/certifiering-av-skogsbruk 15 https://se.fsc.org/se-se/fscs-betydelse/statistik-och-fakta 16 Widenfalk et al. 2016. Snytbaggebekämpning i svensk skogsindustri Kemikalieinspektionen Dnr 2.2.cH16-04479 17 Nordlander m. fl., 2011. Regeneration of European boreal forests: Effectiveness of measures against seedling mortality caused by thee pine weevil Hylobius abietes. Forest Ecology and Management, 262, 2354-2363. 18 Pettersson m. fl., 2005. Soil features affecting damage to conifer seedlings by the pine weevil Hylobius abietis. Forestry, 78, 83-92. 19 Von Sydow 1997. Abundance of pine weevils (Hylobius abietis) and damage to conifer seedlings in relation to silvicultural practises. Scandinavian Journal of Forest Research, 12, 157-167. 20. Widenfalk m fl., 2016. Snytbaggebekämpning i svensk skogsindustri. Kemikalieinspektionen, Dnr 2.2.cH16-04479

oklart om och när kemiska skydd helt kan fasas ut till förmån för mekaniska skydd. Den pågående klimatförändringen innebär ett successivt ökande snytbaggetryck vilket innebär att skadorna förvärras även i norra Sverige. En fortsatt utveckling av bättre skydd kommer sannolikt att behövas. Trenden är dock positiv för utvecklingen av ett skogsbruk med minskat beroende av insekticider. Andelen barrträd som skyddas med insekticider minskar i Sverige. 2.2.6 Biologiskt och termiskt behandlat utsäde Andelen biologiskt och termiskt behandlat utsäde, det vill säga andelen icke-kemiskt behandlat utsäde, är uppföljningsmått för målen: riskerna för miljön och hälsan ska minska uthålliga odlingssystem, vilket bland annat inkluderar alternativa metoder och tekniker, ska utvecklas och tillämpas i ökad omfattning för att minska beroendet av kemiska växtskyddsmedel Uppgifter om mängden utsäde som betats kemiskt eller biologiskt samt behandlats termiskt kommer från utsädesenheten vid Jordbruksverket samt Frökontrollen Mellansverige AB. I Sverige tillämpas behovsanpassad behandling för befintlig smitta. Det innebär att man kontrollerar olika sjukdomars förekomst i utsädet och om förekomsten överskrider det gränsvärde som satts upp behandlas det aktuella utsädespartiet. En behandlingsmetod kan ha olika effekt på olika sjukdomar och för vissa sjukdomar finns det ännu inte icke-kemiska behandlingar som ger tillräckligt bra effekt. 2.2.6.1 Termisk utsädesbehandling Lantmännen har tillsammans med SLU utvecklat termisk utsädesbehandling, thermoseed. En maskinprototyp för thermoseed-behandling av utsäde, med kapacitet på cirka 3,5 ton/timme installerades 2004 vid en mindre utsädesanläggning i Uppsala. Lantmännen valde 2008 att installera en thermoseed-utrustning (kapacitet 200 ton/dag) i sin anläggning i Skara och 2015 invigdes thermoseed-utrustningen (kapacitet 15 ton/timme) i Lantmännens nya utsädesanläggning i Eslöv. Vid användning av thermoseed finns det ingen risk för resistensutveckling och inga negativa effekter för miljö eller hälsa eftersom det är vattenånga som används under behandlingen. Metoden är dock inte effektiv för alla utsädesburna växtsjukdomar, exempelvis inte för flygsot där infektionen sitter långt in i kärnan. 2.2.6.2 Biologisk betning I Sverige används flera biologiska betningsmedel med bakterier av arten Pseudomonas chlororaphis. Även inom detta område har Lantmännen varit med och drivit utvecklingen. Metoden är bättre än kemisk betning ur miljösynpunkt eftersom bakterierna anses ofarliga, men utsädet är mindre angenämt att hantera än om det behandlats termiskt. Den biologiska betningen kan resultera i att utsädet rinner trögare i såmaskinen. Biologisk betning är inte effektiv för alla sjukdomar, exempelvis inte mot flygsot där infektionen sitter långt in i kärnan (samma som för thermoseed). 17

2.2.6.3 Andelen utsäde som behandlas med icke-kemiska metoder Andelen icke-kemiskt behandlat utsäde har ökat de senaste tio åren. Fram till 2012 stod den biologiska betningen för huvuddelen av den icke-kemiska behandlingen men den termiska utsädesbehandlingen har ökat de senaste åren, samtidigt som mängden utsäde som betats biologiskt har minskat kraftigt. 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Icke-kemisk behandling i relation till kemisk behandling 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 Figur 6. Andel icke-kemisk behandling av utsäde i procent i relation till kemisk behandling. Källa: Uppgifter från Jordbruksverkets utsädesenhet och Mellansvenska frökontrollen AB. Utvecklingen av icke-kemisk behandling av utsäde ökar, framförallt thermoseedbehandling. Förmodligen kommer den termiska behandlingen att öka ytterligare allteftersom fler utsädesanläggningar installerar utrustningen. Det är dock viktigt att komma ihåg att denna utsädesbehandling inte helt kan ersätta användning av kemisk behandling eftersom den inte är effektiv mot alla typer av sjukdomar. 2.2.7 Användning av tillväxtreglerande medel i annan stråsäd än råg Uppföljningsmått för målen riskerna för miljön och hälsan ska minska resthalter av växtskyddsmedel i inhemskt odlade vegetabilier ska vara låga och inte innebära risker för konsumenten, uthålliga odlingssystem, vilket bland annat inkluderar alternativa metoder och tekniker, ska utvecklas och tillämpas i ökad omfattning för att minska beroendet av kemiska växtskyddsmedel. Det finns inte några uppgifter om den faktiska användningen av tillväxtreglerande medel i olika grödor. Istället har användningen uppskattats utifrån försålda volymer och

det antal teoretiska hektardoser denna mängd räcker till. Antalet hektardoser som volymerna räcker till beror på vilken hektardos (dosmodell) man använder i beräkningarna. Tre dosscheman har använts: 1. maxdos för råg 2. dos som KEMI använder vid beräkning av miljöriskindex 3. doser från SCB, vilka använts vid beräkningar av den officiella statistiken Därefter har antagandet gjorts att samtlig areal av råg och gräsfrövall behandlas med tillväxtreglerande medel. Den överskjutande mängden (om det finns någon) antas ha använts i annan stråsäd än råg. 2.2.7.1 Användningsområden för tillväxtreglerande medel I spannmål och gräsfrövall används tillväxtreglerande medel för att förhindra liggsäd, vilket bland annat försvårar tröskning och kan ge försämrad kvalitet. Tillväxtreglerande medel förkortar strået och ger en ökad tjocklek hos stråväggen, men kan också stimulera rotutveckling och skottbildning. Faktorer som påverkar om liggsäd uppstår är bland annat regn, blåst och kvävegödsling (mängd och tidpunkt). Växtförädlingsarbetet är inriktat på ökad stråstyrka i nyare sorter av spannmål. Då denna uppföljning görs (hösten 2017) är det fyra verksamma ämnen som används för tillväxtreglering i stråsäd. Dessa är klormekvatklorid, mepikvatklorid, etefon och trinexapak. Figur 7. Försäljning av preparat för tillväxtreglering 2008 2016, ton verksamt ämne per år. Källa: L Johansson, Jordbruksverket, 2017. De tre förstnämnda har varit godkända länge i Sverige åtminstone sedan tidigt 80-tal. Den sistnämnda godkändes för användning i slutet på 90-talet. 19

Den försålda mängden av tillväxtreglerande medel har totalt sett inte ökat så mycket sedan det 2011 blev tillåtet att använda dem i andra grödor än råg. De har också minskat 2015 2016, men antalet försålda hektardoser har ökat, se figur 8. Detta beror på att det skett en ökning av försäljningen av trinexapak samtidigt som den försålda mängden av de tre andra verksamma ämnena (klormekvatklorid, mepikvatklorid och etefon) minskat (huvudsakligen klormekvatklorid). Eftersom hektardosen för trinexapak är lägre leder detta till att de försålda mängderna totalt sett räcker till fler hektardoser. 140000 120000 100000 80000 60000 40000 Totalt antal försålda hektardoser beroende på dos-modell 20000 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 SCB officiell statistik SCB-dos efter egen beräkning Miljöriskindex-dos Råg max dos Figur 8. Totalt antal försålda hektardoser av tillväxtreglerande medel för användning i spannmål och frövallodling. Tre dos-scheman har använts vid beräkningarna. 1. Max dos för råg. 2. Dos som KEMI använder vid beräkning av miljöriskindex. 3. Doser från SCB, vilka använts vid beräkningar av den officiella statistiken. Den svarta linjen visar uppgifter från den officiella statistiken som SCB publicerar.

a) Etefon 20000 15000 10000 5000 0 200720082009201020112012201320142015 Antal doser SCB doser miljöriskindex doser 150000 b) Trinexapak Figur 9. Försäljningsstatistik för fyra verksamma ämnen som kan användas för tillväxtreglering i spannmål och frövallsodling a) etefon, b) trinexapak c) klormekvat och d) mepikvatklorid. Tre dosscheman har använts vid beräkningarna. 1. Max dos för råg. 2. Dos som KEMI använder vid beräkning av miljöriskindex. 3. Doser från SCB, vilka använts vid beräkningar av den officiella statistiken. 100000 50000 0 200720082009201020112012201320142015 Antal doser Doser SCB miljöriskindex doser c) Klormekvatklorid 30000 25000 20000 15000 10000 5000 0 2007 2008 20092010 2011 2012 2013 2014 2015 Antal doser Doser SCB miljöriskindex doser d) Mepikvatklorid 5000 4000 3000 2000 1000 0 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 Antal doser Doser SCB miljöriskindex doser 21

Det antal hektardoser som de försålda mängderna räcker till varierar mellan olika år och så gör även den odlade arealen av råg och gräsfrövall. I tabell 1 är de år som är gråmarkerade (och med minustecken framför arealen) år då de försålda mängderna tillväxtreglerande medel räcker till behandling av samtlig råg och gräsfrövall och det finns överskjutande antal hektardoser som antas användas i annan stråsäd än råg. Siffrorna visar det antal hektar som den överskjutande mängden räcker till. De år som inte är gråmarkerade (och utan minustecken) finns det inga överskjutande mängder som antas ha använts i annan stråsäd än råg och gräsfrövall, utan det finns istället areal av råg och gräsfrövall som inte antas ha behandlats. 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 Råg max dos 13 409 8 597 20 876 18 139 12 291-31 549-33 208-39 816-55 258 SCB-dos efter egen beräkning Miljöriskindexdos SCB officiell statistik 1 178-6 659 6 369 7 156-1 283-66 034-69 431-79 874-101 546 7 526 1 174 13 874 12 834 5 960-47 594-50 040-58 477-76 520-4 300-351 11 211 12 656 5 648-42 887-48 382-65 475-109 479 Tabell 1. Areal av annan spannmål än råg som antas ha behandlats. Beräkningarna bygger på att samtlig areal av råg och frövall behandlas. De ljusgrå skuggmarkeringarna visar antal hektar av annan gröda än råg och gräsfrövall som behandlats med tillväxtreglerande medel. Oavsett vilket dosschema som använts är det tydligt att den uppskattade användningen i andra stråsädesslag än råg har ökat sedan den typen av användning godkändes 2011. Den användarundersökning som planerats av SCB under hösten 2017 kommer bidra till att få klarhet i vilken omfattning tillväxtreglering används i annan stråsäd än råg och i vilka doser. Tillväxtregulatorer har under perioden 1986 2015 stått för mellan 0,2 och 0,7 procent av bidraget till miljöriskindexet. Effekterna i miljön är dock något svårbedömda, då det är endast trinexapak som analyserats i vattenprover. 2.2.8 Användning av herbicider för nedvissning eller ogräsbekämpning Användning av herbicider för nedvissning eller ogräsbekämpning senare än 30 dagar före skörd i stråsädesodlingar för humankonsumtion är inte tillåtet i Sverige. Den användning av växtskyddsmedel för nedvissning eller ogräsbekämpning i stråsäd som förekommit i Sverige senare än 30 dagar före skörd har skett vissa år genom dispensförfarande av Kemikalieinspektionen och enbart i spannmål avsedd för djurfoder. Dispens har getts under år med särskilt svåra skördeförhållanden (väldigt regnigt och blött i marken), eftersom kärnorna då kan böja gro i axen. Under senare år har det beviljats dispens bland annat 2015 i fem län under perioden 29 september till 30 oktober. Spannmål som skördas efter denna behandling får enligt villkor i dispensen

inte användas till humankonsumtion. 2012 beviljades en liknande dispens i Västsverige, Mälardalen och Norrbotten då det också hade regnat väldigt mycket och det förekom liggsäd och groende ax. 23

3 Resthalter i vatten 3.1 Mål och uppföljning av indikatorer halter av växtskyddsmedel i yt- och grundvatten ska vara nära noll i linje med riksdagens miljökvalitetsmål Giftfri miljö till 2020 det övergripande målet kompletteras av specifika målsättningar för ytvatten, grundvatten, råvatten och dricksvatten, vilka presenteras under respektive avsnitt 3.2 Uppföljning Uppföljning av målet sker utifrån följande indikatorer: genomförda provtagningar och analyser inom systemet för miljöövervakning ska följa utvecklingen när det gäller förekomst av halter av växtskyddsmedel som överskrider riktvärden eller gränsvärde i yt-, grund- och dricksvatten. kommunernas uppföljning av dricksvattentäkter avseende växtskyddsmedel i enlighet med gällande lagstiftning antal företag med skyddszoner och skyddszonernas sammanlagda areal andelen ekologiskt odlad jordbruksmark uppföljning av statistiken över försäljning av växtskyddsmedel som innehåller de verksamma ämnena bentazon, pendimetalin och olika pyretroider 3.2.1 Underlag för uppföljning I uppföljningen ingår inte att beställa ny statistik utöver exempelvis den miljöövervakning som redan sker i Sverige av respektive myndighet. Det innebär att de resultat som redan finns tillgängliga har använts för att följa upp de indikatorer som finns utpekade i handlingsplanen. Följande rapporter för uppföljning av resthalter i ytoch grundvatten samt dricksvatten ingår i genomgången: I. Resultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) - Långtidsöversikt och trender 2002-2012 för ytvatten och sediment. 21 II. Bekämpningsmedel i Skånes ytvatten 1983-2014 med jämförelser med nationell miljöövervakning. 22 21 Lindström, B. Larsson, M. Boye, K. Gönczi, M. och Kreuger, J. Resultat från miljö-övervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel). Långtidsöversikt och trender 2002-2012 för ytvatten och sediment. SLU, Vatten och Miljö: Rapport 2015:5. 22 Boström, G. Gönczi, M. och Kreuger, J. Kemiska bekämpningsmedel i Skånes ytvatten 1983-2014. Med jämförelser mot den nationella miljö-övervakningen. CKB rapport 2014:2.

III. Kemiska bekämpningsmedel i grundvatten 1986 2014. 23 IV. Nationell screening av bekämpningsmedel i yt- och grundvatten 2015. 24 V. Grödornas relativa bidrag till förekomst av växtskyddsmedel i ytvatten - Resultat från nationella miljöövervakningen av växtskyddsmedel 2002-2011. 25 VI. VII. Resultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel). Årssammanställning 2014. 26 Nationell screening av bekämpningsmedel i åar i jordbruksområden 2016. Uppföljning av 2015 års undersökning. 27 VIII. Växtskyddsmedel som regelbundet överskrider riktvärden för ytvatten en undersökning av bakomliggande orsaker. 28 Rapporterna syftar till att sammanställa befintliga analysresultat och peka på utveckling och trender inom området. Förutom provtagningen inom den nationella miljöövervakningen har data i rapporterna huvudsakligen hämtats från den regionala pesticiddatabasen (RDP), som SLU ansvarar för. Underlaget består därför av en sammanställning av många olika provtagningsprogram med olika syfte, olika provtagningsmetodik och olika analysomfång. Detta medför att resultaten inte är helt jämförbara. Eftersom det rör sig om ett relativt stort antal analyser bedöms ändå resultaten ha relevans. När det gäller provtagning i grundvatten kommer den största delmängden resultat från de kommunala vattenverkens rå- och dricksvattenprovtagningar. Syfte och mål med vattenverkens provtagning är inte att bedriva miljöövervakning utan att kunna dimensionera en säker vattenberedningsteknik. Den nationella miljöövervakningen bedrivs i fyra avrinningsområden, så kallade typområden, belägna i Västergötland (O18), Östergötland (E21), Halland (N34) och Skåne (M 42). Utöver det tas prover i Skivarpsån och Vege å i Skåne. Typområdena är mindre avrinningsområden (8 16 km 2 ), som domineras av jordbruk, och är utvalda för att de anses representera större områden av intensivt jordbruk i respektive län. Områdena tjänar därför som exempel på hur det kan se ut i intensiva jordbruksregioner i Sverige. 23 Larsson, M., Boström, G., Gönczi, M. och Kreuger, J. Kemiska bekämpningsmedel i grundvatten 1986-2014. Sammanställning av resultat och trender i Sverige under tre decennier, samt internationella utblickar. CKB rapport 2014:1 24 Boström, G., Lindström, B., Gönczi, M., och Kreuger, J. Nationell screening av bekämpningsmedel i yt- och grundvatten 2015. CKB rapport 2016:1. 25 Boye, K., Gönczi, M. och Kreuger, J. Grödornas relativa bidrag till förekomst av växtskyddsmedel i ytvatten. Resultat från nationella miljö-övervakningen av växtskyddsmedel 2002-2011. CKB rapport 2013:3. 26 Nanos, T. och Kreuger, J. Resultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel). Årssammanställning 2014. SLU, Vatten och miljö: Rapport 2015:19. 27 Lindström, B., Boström, G., Gönczi, M., Kreuger, J. 2017. Nationell screening av bekämpningsmedel i åar i jordbruksområden 2016. Uppföljning av 2015 års undersökning. SLU, Vatten och miljö, Rapport 2017:5. 28 Boström, G., Gönczi, M. och Kreuger, J. 2017. Växtskyddsmedels som regelbundet överskrider riktvärden för ytvatten en undersökning av bakomliggande orsaker. CKB rapport 2017:2. 25

Dataunderlaget består av analysresultat från ytvattenprover som tagits i de fyra små bäckarna, som avvattnar typområdena. Provtagningen är tidsstyrd så att ett delprov tas var 80:e minut, varefter proverna samlas ihop veckovis, och de motsvarar då medelhalten under en vecka. Årligen har ett tjugotal prover tagits i områdena i Västergötland och Östergötland, vanligtvis från maj till slutet av oktober, med uppehåll under augusti då det vanligen är låga vattenflöden. Från områdena i Skåne och Halland har det, speciellt på senare år, samlats in något fler prov per år för att täcka in den längre växtodlingssäsongen. Antalet ämnen som analyseras per år har ökat från 76 stycken år 2002 21 till 133 stycken år 2016. 27 Gränsvärden för halterna av verksamma ämnen i dricksvatten, 0,1 µg per liter vatten för ett enskilt ämne och 0,5 µg per liter vatten för den sammanlagda halten av flera ämnen hänvisar till EU:s direktiv om kvaliteten på dricksvatten. 29 Figur 10. Karta över södra Sverige med provpunkterna markerade. Till typområdena räknas Västergötland (O18), Östergötland (E21), Halland (N34), och Skåne (M42). De två åarna som ingår i provtagningen är Skivarpsån och Vege å. Källa: CKB rapport 2013:3. I rapporten Kemiska bekämpningsmedel i Skånes ytvatten 1983 2014 har man sammanställt och analyserat befintliga provtagningar utförda i Skåne. Data har huvudsakligen hämtats från den Regionala pesticiddatabasen (RDP) där provtagningen utgörs av så kallade momentanvärden, vilket betyder att resultatet visar en ögonblicksbild. 22 Nationell screening av bekämpningsmedel i yt- och grundvatten 2015 var en del av Naturvårdsverkets regeringsuppdrag för screening av miljögifter. Ett syfte med den var att få en bättre uppfattning av hur det ser ut i övriga Sverige, förutom i de fyra jordbruksintensiva områdena som provtas i den årliga, nationella miljöövervakningen. Fokus i den nationella provtagningen i screeningen 2015 var provtagning av ytvatten och grundvatten i de mest jordbruksintensiva regionerna Skåne, Halland, Västra Götaland, Östergötland och Mälardalen. Utöver detta tillkom provtagning av ytvatten i Blekinge, Värmland och på Gotland och av grundvatten i Västergötland, Västerbotten och på Gotland, finansierat av länsstyrelserna. Prover i ytvatten togs på 46 olika lokaler, totalt 157 prover. I grundvatten togs ett prov per lokal i 54 enskilda dricksvattenbrunnar 29 Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten

och 18 vattenverk. I ytvatten analyserades 131 ämnen och i grundvatten 108. Provtagningen utgörs av så kallade momentanvärden vilket betyder att resultatet visar en ögonblicksbild. 24 I den uppföljande studien 27 2016 togs totalt 125 prover i nationella och regionala vattendrag. I de sammanlagda proverna påträffades 61 verksamma ämnen båda åren. För hälften av dessa ämnen var fyndfrekvensen högre 2016 än 2015. För summahalterna var det små skillnader mellan åren, för ett fåtal prover var dock summahalterna betydligt högre under 2016. Det förekom flest ämnen och högst summahalter per prov i Skåne, följt av Halland, Västra Götaland och Östergötland, medan Västmanland och Gotland hade färre fynd och lägst summahalter. Figur 11. Vattendrag som provtagits för kemiska växtskyddsmedel inom den nationella och regionala screeningen. De röda prickarna visar provtagningslokalerna. Rosa avrinningsområden visar de vattendrag som ingått i den nationella screeningen och gröna avrinningsområden visar vattendrag som endast ingått i den regionala förtätningen. De blå fälten (nr 25 och 28) visar sjöarna Glan och Ljungssjön i Östergötland där råvatten till vattenverk provtagits inom den regionala förtätningen. Prover togs under maj oktober 2015 (momentanprover). Källa: CKB, rapport 2016:1. I rapporten Kemiska bekämpningsmedel i grundvatten 1986 2014 ingår provtagning från regional och kommunal övervakning, vattenverk, vattenvårdsförbund med mera. Rapporten utgör en sammanställning av de analysresultat som finns att tillgå från olika 27

provtagningsprogram av bekämpningsmedelsrester i grundvatten som genomförts sedan 1980-talet i Sverige. 23 Figur 12. Antal prover från olika typer av provtagningar mellan åren 1986 2014. Prover från vattenverk inkluderar råvatten (inkl. infiltrerat grundvatten) men inte utgående renvatten från reningsverk. Källa: CKB rapport 2014:1. 3.2.2 Ytvatten För ytvatten gäller målsättningen att halten av ett enskilt verksamt ämne inte ska ge upphov till någon skadlig effekt i vattenmiljön. Det innebär att halten i ytvatten inte varaktigt får överskrida riktvärdet för det verksamma ämnet. Riktvärde anger den högsta koncentration av varje verksamt ämne som inte förväntas ge upphov till någon skadlig effekt på organismer i vattenmiljön. Sedan 2004 har Kemikalieinspektionen tagit fram riktvärden i ytvatten för verksamma ämnen i växtskyddsmedel 30 och Naturvårdsverket har också vägledning för tillämpning av riktvärdena. 31 Riktvärden för halter av växtskyddsmedel i ytvatten är utformade som effektbaserade tröskelvärden. De anger utifrån dagens kunskap hur hög vattnets halt av ett ämne maximalt kan vara utan att negativa effekter på ekosystemet kan förväntas. Riktvärdena är främst framtagna för att vara ett hjälpmedel vid tolkning av data från miljöövervakningsprogram samt vid uppföljning av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. De 30 https://www.kemi.se/hitta-direkt/bekampningsmedel/vaxtskyddsmedel/riktvarden-for-ytvatten 31 http://www.naturvardsverket.se/stod-imiljoarbetet/vagledningar/miljoovervakning/bedomningsgrunder/odlingslandskap/riktvarden-forvaxtskyddsmedel/

syftar till att underlätta generella bedömningar av miljötillståndet samt utvärderingar av resultat från miljöövervakningsprogram. De ska inte betraktas som gränsvärden eller miljökvalitetsnormer, det vill säga juridiskt bindande värden, som vid överskridande föranleder straffansvar eller krav på åtgärder. De halter som gäller för särskilda förorenande ämnen i ytvatten, inklusive vissa verksamma ämnen från växtskyddsmedel, är fastställda som bedömningsgrunder i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter. 32 Till ytvatten räknas sjöar, älvar, åar, bäckar, regleringsmagasin och kustvatten. Att ett verksamt ämne kan påvisas i vattnet med känsliga analysmetoder innebär inte nödvändigtvis att den ger upphov till skada på vattenlevande organismer. För att bedöma vilken risk exponeringen utgör måste man ställa de uppmätta halterna i relation till den toxikologiska effekt som ämnet har på olika vattenlevande organismer. Figur 13. Antal verksamma ämnen som tangerar eller överskrider sitt respektive riktvärde i ytvatten vid minst ett tillfälle under ett år. Riktvärden aktuella för 2014 har använts för alla år. Källa: SLU, Vatten och miljö: Rapport 2015:19. Till skillnad från den nationella miljöövervakningen visar screeningen en ögonblicksbild. Mellanårsvariationer kan vara stora på grund av till exempel väder, olika användning av växtskyddsmedel etc., vilket kan påverka spridningen av växtskyddsmedel från fält till vattendrag och andra ytvatten. Överlag visar ändå resultaten i den nationella screeningen 2015 att de är i linje med resultaten från den nationella miljöövervakningen. Resultaten från den nationella miljöövervakningen 2002 2014 26 visar också att flera verksamma ämnen från växtskyddsmedel årligen överskrider sitt riktvärde. De senare 32 https://www.havochvatten.se/hav/vagledning--lagar/foreskrifter/registervattenforvaltning/klassificering-och-miljokvalitetsnormer-avseende-ytvatten-hvmfs-201319.html 29

åren har det varit verksamma ämnen från både herbicider, fungicider och insekticider som överskridit respektive riktvärde. Andel ytvattenprov med halter av ett eller flera ämnen över riktvärdet har legat relativt konstant med överskridande i runt 45 procent av proverna (figur 14 nedan). Figur 14. Procentuell andel av ytvattenproverna där minst ett verksamt ämne tangerar eller överskrider sitt riktvärde. Resultatet inkluderar ytvattenprover från de fyra bäckarna i typområdena samt åarna, 2002-2014. Fram till och med 2008 räknades spårvärden med endast om ämnets detektionsgräns var lika med eller över riktvärdet. Riktvärden aktuella för 2014 har använts för alla år. Källa: SLU, Vatten och miljö: Rapport 2015:19. I både den nationella screeningen 2015 och uppföljningen 2016, med en intensivare provtagning under det senare året, påträffades verksamma ämnen i halter som överskridit respektive riktvärde; 13 verksamma ämnen i undersökningen 2015 och 30 i undersökningen 2016. Bland de ämnen som ofta påträffas i riktvärdesöverskridande halter finns verksamma ämnen både från ogräsmedel (som diflufenikan, isoproturon och MCPA), insektsmedel (som metiokarb, imidakloprid och tiakloprid) samt svampmedel (som pikoxystrobin). Diflufenikan är det verksamma ämne som oftast påträffas med halter över riktvärdet, trots att riktvärdet ändrades från 0,005 µg/l till 0,01 µg/l 2015.

Figur 15. Andel ytvattenprov (bäckar och åar) med halter över riktvärdet för enskilda ämnen 2002 2014. Endast ämnen med en fyndfrekvens över 5 % redovisas i figuren. Källa: SLU, Vatten och miljö: Rapport 2015:19. Vattenprover där diflufenikan och imidakloprid påträffats i halter över sina riktvärden över nivån mer än fem procent av alla prover var från Skåne i 33 procent respektive 10 procent undersökta prover under perioden 2002 2014. I den nationella screeningen som gjordes 2015 är det diflufenikan, följt av pikoxistrobin, som oftast påträffas i halter över sitt riktvärde. 22,24 Diflufenikan är också ett av de tio verksamma ämnen som valts ut för studien om riktvärdesöverskridande. 28 Slutsatsen blir att diflufenikan påträffas ofta och halterna bör följas framöver. Oavsett vilket mätprogram som används syns i princip samma resultat. 31

Figur 16. Frekvensen fynd som påträffades över eller lika med riktvärdet för de 13 ämnen som överskridit sitt riktvärde i den nationella screening som gjordes 2015. Källa: CKB rapport 2016:1. I den nationella screeningen 2015 påträffades sex verksamma ämnen från ogräsmedel (herbicider), fyra från svampmedel (fungicider) och tre från insektsmedel(insekticider) över eller lika med sitt riktvärde, det vill säga totalt 13 verksamma ämnen. Alla dessa ämnen var godkända för användning under 2015. Ungefär 10 procent av alla prov innehöll minst ett verksamt ämne över eller lika med sitt riktvärde, vilket kan jämföras med 30 60 procent i den årliga, nationella miljöövervakningen. Det verksamma ämne som hade flest överskridanden över sitt riktvärde 2015 var även här diflufenikan. I Skåne förekom diflufenikan i 94 procent av proverna. Av alla 27 överskridanden har 14 uppmätts i Skåne, sex i Mälardalen, fyra i Västergötland, två i Halland och ett i Östergötland. 24 I figur 17 visas en sammanställning över grödornas relativa bidrag till total fyndfrekvens i ytvatten över riktvärdet för olika verksamma ämnen inom den nationella miljöövervakningen inom typområdena under perioden 2002 2011. Verksamma ämnen från fungicider och insekticider har generellt sett lägre riktvärden än verksamma ämnen från herbicider. I figur 18 visas total använd mängd verksamt ämne (kg) inom de fyra typområdena för de ämnen som påträffats i ytvatten över sitt riktvärde. 25

Figur 17. Grödornas relativa bidrag till total fyndfrekvens i ytvatten över riktvärdet för olika verksamma ämnen inom nationella miljöövervakningen inom typområdena under perioden 2002 2011. Källa: CKB rapport 2013:3. I sammanställningen (figur 17) syns att det är flera olika faktorer som bidrar till att de olika verksamma ämnena påträffas vid provtagning; det är både odlad areal, lönsamhet inklusive ekonomisk nytta av växtskyddsbehandling, odlingsintensitet och teknik, såväl som grödspecifika växtskyddsförhållanden. Höst- och vårsäd är de vanligaste grödorna i landet, vid sidan av vall, och odlas på cirka en tredjedel av den svenska åkerarealen. Användning av växtskyddsmedel i de grödorna, främst herbicider och fungicider, avspeglas i fyndfrekvenserna. Ogräskonkurrens och svampangrepp är problem i både oljeväxter och potatis, liksom insektsangrepp i oljeväxterna. Dessa olika faktorer avspeglas också i att de mest använda ämnena (figur 18) inte alltid är de som återfinns mest frekvent vid analys av vattenprover, men där spelar också de olika ämnenas inneboende egenskaper in, som lättrörlighet eller kemisk stabilitet (persistens). 33

Figur 18. Total använd mängd verksamt ämne (kg) inom de fyra typområdena under perioden 2002 2011 för de ämnen som påträffats i ytvatten över sitt riktvärde. (Observera att riktvärdet för diflufenikan ändrats efter analyserna 2002-2011.) Källa: CKB rapport 2013:3. 3.2.2.1 Herbicider Det verksamma ämnet diflufenikan i herbicider har i den nationella miljöövervakningen 2002 2012 påträffats i 25 procent av alla prover, men det är stor variation mellan områdena. Flest fynd över både detektionsgräns och riktvärde har gjorts i Skivarpsån i Skåne, med fynd i 68 % av proverna jämfört med till exempel Östergötland där diflufenikan påträffats i 2 % av proverna. Överlag är det främst i Skåne, både i typområdet och i åarna, som diflufenikan påträffats, men även i Hallands

typområde. Provtagningarna som pågått under vintrarna i Skånes och Hallands typområde visar att diflufenikan är det ämne som oftast påträffats över sitt riktvärde även på vintern. 21 Diflufenikan används främst mot ogräs i höstvete. Isoproturon (inte längre godkänt) och MCPA, också verksamma ämnen i herbicider, har påträffats i sju procent av alla prov. Isoproturon används mot ogräs i stråsäd och användningen i typområdena har varit störst i höstvete och vårkorn, och då främst i Skåne, vilket förklarar varför detta typområde har högst andel fynd över riktvärdet. Besprutning med isoproturon har ofta gjorts i september oktober, vilket kan förklara att den påträffas frekvent i vinterprovtagningarna. För närvarande finns det ingen godkänd produkt som innehåller isoproturon. Det senaste godkännandet löpte ut 2012, med utfasning till och med 2014. MCPA har varit en av de mest använda verksamma ämnet i alla typområden. MCPA har också regelbundet påträffats i halter över riktvärdet främst i typområdet i Västergötland. MCPA har främst använts under maj juni mot ogräs i vårkorn och havre. 21 3.2.2.2 Insekticider: neonikotinoider Imidakloprid är verksamt ämne i insekticider som godkändes för användning 2002 och började analyseras 2005, även om detektionsgränsen låg över riktvärdet fram till analysmetoden förbättrades 2009. Antalet fynd över riktvärdet har dock inte ökat sedan detektionsgränsen sänktes. Det är främst i Östergötlands och Hallands typområde och i Vege å i Skåne som imidakloprid påträffats. Imidakloprid används i potatis, vilket odlas mycket i Östergötlands och Hallands typområde, men också för att behandla fröer av sockerbetor. Tiakloprid godkändes för användning 2008 och lades till i analyslistan 2009. Flera fynd över riktvärdet gjordes 2009, främst i Östergötlands typområde, men efter det har endast ett fåtal prover överskridit riktvärdet. 21 Ämnet ingår i insekticider som används mot skadeinsekter i oljeväxter och potatis, vilket förklarar varför det påträffas i Östergötlands typområde, där dessa grödor är vanliga. EU kommissionen har sedan december 2013 begränsat användningen av imidakloprid på grund av dess farlighet för bin. Imidakloprid är inte längre tillåtet att använda i odlingar av oljeväxter i Sverige. Den begränsade användningen bör på sikt leda till att även fynd över riktvärdet av detta verksamma ämne minskar. 3.2.2.3 Insekticider: pyretroider I miljöövervakningen ingår nio pyretroider 33 av vilka alla, utom lambda-cyhalotrin, har påträffats i ytvatten från typområdena och åarna vid ett eller ett fåtal tillfällen. De flesta fynd har varit över riktvärdet. Majoriteteten av alla fynd är gjorda i Hallands och Skånes typområde, men inga fynd har gjorts under vinterprovtagningarna. Pyretroiderna används mot insektsangrepp i många typer av grödor, men har främst använts i höstvete (speciellt alfacypermetrin, betacyflutin och deltametrin i Östergötlands typområde; detametrin och tau fluvalinat i Västergötlands typområde; cypermetrin, lambdacyhalotrin och tau-fluvalinat i Skånes typområde), höstraps (tau-fluvalinat i Östergötlands och Västergötlands typområde), ärter (deltametrin i Skånes och Hallands typområde), potatis (betacyflutrin i Hallands typområde) och morötter (lambdacyhalotrin i Hallands typområde). 21 33 De nio pyretroiderna är alfacypermetrin, betacyflutrin, cyflutrin, cypermetrin, deltametrin, esfenvalerat, lambda-cyhalotrin, permetrin samt tau-fluvalinat. 35

3.2.2.4 Fungicider: pikoxystrobin Pikoxystrobin, verksamt ämne i fungicider, blev godkänt för användning 2007 och har analyserats sedan 2008. Den har påträffats i knappt 40 procent av alla prov och i cirka 14 procent av proven i halter över sitt riktvärde. Antalet överskridanden över riktvärdet har dock minskat i den nationella miljöövervakningen under de senaste åren. Preparat med pikoxystrobin har främst sprutats i maj juni för att förhindra svampangrepp i höstvete och vårkorn i Skånes, Östergötlands och delvis Hallands typområden. I den nationella screeningen 2015 påträffades den i över två procent av proven med halter över sitt riktvärde. 21,24 3.2.2.5 Förbjudna ämnen Bland de verksamma ämnen som förekommer i ytvatten, men som förbjöds innan eller i början av den undersökta perioden 2002 2012, hittas isoproturon, atrazin och terbutylazin (och de senares nedbrytningsprodukter) samt diklobenils nedbrytningsprodukt BAM. Terbutylazin och dess nedbrytningsprodukt DETA verkar minska. Av de nio pyretroiderna har cyflutrin, cypermetrin, deltametrin och permetrin varit förbjudna för användning i gröda under någon del av perioden 2002 2012. Permetrin har inte varit tillåten att användas i jordbruksgrödor under perioden 2002 2012, utan endast som biocid, till exempel i myrmedel. 21 Flera ämnen påträffas i ytvatten i halter över sitt riktvärde, vilket innebär att skadliga effekter på organismer i vattenmiljöer inte kan uteslutas. Eftersom ämnena är förbjudna förväntas halterna som påträffas minska med tiden. 3.2.3 Grundvatten Målsättningen för grundvatten är att halten av ett enskilt verksamt ämne, inklusive relevanta metaboliter, nedbrytnings- och reaktionsprodukter, ska vara lägre än 0,1 µg/l och summan av halterna av alla enskilda ämnen i ett prov ska vara lägre än 0,5 µg/l, d.v.s. enligt EU:s direktiv om kvaliteten på dricksvatten. 29 Sammanställningen av verksamma ämnen från kemiska växtskyddsmedel i grundvatten 1986 2014 visar att summahalter som överskrider 0,5 µg/l har minskat från 15 procent under perioden 1987 1994, till strax under 5 procent under perioden 2005 2014 (grundvattenprover utom vattenverk). Andelen prover med nivåer som överskrider nivån 0,1 µg/l har varierat under åren med som mest cirka 35 procent år 2000 varefter andelen överskridanden har minskat till < 10 procent under senare år.

Figur 19. Fyndfrekvens för olika summahalter av verksamma ämnen i prover tillsammans med antal prov (höger y-axel), all information uppdelat på tidsintervall om tre år, året i figuren är mittenåret (det vill säga 2012 = 2011 2013). Figuren visar data med de generella proven, från alla källor förutom vattenverken. Källa: CKB rapport 2014:1. I figur 20 visas resultat för de 20 verksamma ämnen som oftast påträffas i grundvatten uppdelat på tidsperioderna 1987 2004 samt 2005 2014. 23 Ett eller flera verksamma ämnen återfanns i 36 procent av alla prover tagna i grundvatten under hela perioden. Fynden domineras av ämnen som är förbjudna. BAM är det vanligast förekommande ämnet, men förekomst av BAM samt atrazin (både fyndfrekvensen och överskridanden av 0,1 µg/l) minskar. BAM är en nedbrytningsprodukt av diklobenil som ingick tillsammans med atrazin i totalbekämpningsmedlet Totex Strö, en produkt som hade sin främsta användning utanför jordbruket till exempel banvallar, vägarbeten, tomtmark och industriområden. Diklobenil och atrazin är förbjudna att använda sedan 1989 1990. 23 37

Figur 20. Fyndfrekvens 0 0,1 µg/l och frekvens med fynd över 0,1 µg/l för de 20 verksamma ämnen som oftast påträffas i grundvatten. Endast ämnen som har provtagits mer än 50 gånger har inkluderats. Staplar med svart ram innebär att ämnet numera är förbjuden. Figuren visar resultat från generella vattenprover (ej vattenverk). Källa: CKB rapport 2014:1 Av de verksamma ämnen som fortfarande var godkända när sammanställningen gjordes är det bentazon som oftast påträffats under den senaste 10 årsperioden, med fyndfrekvens på cirka sju procent, varav tre % över riktvärdet för grundvatten. Även om den är godkänd för användning har dess användningsområde begränsats kraftigt sedan

Figur 21. Fyndfrekvens och frekvensen prover över 0,1 µg/l av bentazon i grundvatten (utom vattenverk) under åren 1988 2014. Källa: CKB rapport 2014:1. 1990 talet. Höstapplicering är inte tillåten, de tillåtna doserna har sänkts och antalet grödor som får behandlas har begränsats betydligt. Bentazon analyseras också i minskande halter sedan början av 2000-talet, vilket är i linje med dess minskade användning. 23 I den nationella screeningen av kemiska växtskyddsmedel från 2015 dominerades också fynden i grundvatten, både i enskilda dricksvattenbrunnar och i vattenverk av ämnen från totalbekämpningsmedel, det vill säga BAM, atrazin och atrazins nedbrytningsprodukt atrazin-desetyl. Det fjärde vanligast förekommande verksamma ämnet i enskilda brunnar var bentazon. I vattenverk var BAM, följt av atrazin, bentazon och atrazindesetyl, vanligast förekommande. 24 Som tidigare nämnt är spridningen av växtskyddsmedel till ytvatten snabb och påverkas av väder, olika användning av växtskyddsmedel m.m.. Resthalterna av växtskyddsmedel till grundvatten förekommer med en mycket längre fördröjning, vanligtvis med flera år. Det gör att effekterna av tidigare använda växtskyddsmedel kan synas under lång tid efter det att medlen inte längre används. 24 Summahalter av verksamma ämnen som överskrider 0,5 µg/l har minskat från 15 procent under perioden 1987 1994 till strax under 5 procent under perioden 2005 2014. Resultaten av fynd i grundvatten domineras huvudsakligen av ämnen som inte längre är tillåtna att användas och vars främsta användning har varit utanför jordbruket. Resultatet kan tillskrivas dels att processen för produktgodkännande i allt större utsträckning beaktar miljöaspekterna vid godkännandet, dels att förbättrad hantering av växtskyddsmedel genom utbildning och rådgivning till lantbrukare minskat risken för punktutsläpp under åren. Det är dock viktigt att komma ihåg att omsättning av 39

grundvatten sker under lång tid. Dagens användning speglas därför troligtvis inte av resultat av fynd i grundvatten förrän om flera år. 3.2.4 Råvatten Målsättning för råvatten (både yt- och grundvatten) är att: halter från nuvarande och framtida användning av växtskyddsmedel ska inte kunna påvisas andelen nuvarande råvatten med halter som härrör från tidigare användning av växtskyddsmedel ska minska Det vatten som ska bli dricksvatten kallas för råvatten och kan komma från sjöar och vattendrag, det vill säga ytvatten, eller från grundvatten som finns nere i marken eller i sprickzoner i berget. Hälften av allt råvatten (obehandlat vatten) som används till dricksvatten kommer från ytvatten, alltså sjöar eller rinnande vattendrag. Den andra hälften fördelar sig lika mellan naturligt och konstgjort grundvatten. Naturligt grundvatten tas ur grävda eller borrade brunnar medan konstgjort grundvatten framställs genom att man låter ytvatten passera genom ett markgruslager, till exempel en grusås. I den nationella screeningen som gjordes 2015 uppmättes flest summahalter över eller lika med gränsvärdet för dricksvatten i ytvattenprover i Skåne. Östergötland, Blekinge, Gotland och Värmland hade inte några summahalter över gränsvärdet för dricksvatten i det provtagna ytvattnet. Sammanställningen av växtskyddsmedel i Skånes ytvatten 1983 2014 visade dock att fyndfrekvensen av vanligt förekommande verksamma ämnen från växtskyddsmedel över 0,1 µg/l har minskat under senare år. Några vanligt förekommande ämnen som visar på minskande halter i ytvatten under tidsperioden 1983 2014 är bentazon, isoproturon, MCPA, mekoprop och terbutylazin. En del prover har haft summahalter över 0,5 µg/l, med det gäller dock inte ytvatten som används som dricksvatten. De kommunala vattenverk som tar sitt dricksvatten från ytvatten hämtar det från större täkter och har kontroll över sitt vatten för att säkerställa att gränsvärden inte överskrids. Inga dricksvattenprover från skånska ytvattenprov i denna undersökning har klassats som otjänliga på grund av för höga halter av rester av växtskyddsmedel. I rapporten Kemiska bekämpningsmedel i grundvatten 1986 2014 bygger dataunderlaget från vattenverken på provtagning som görs av dricksvattenproducenter i Sverige. Antalet prover från vattenverk har ökat stort under de senaste 10 15 åren och utgör en majoritet av det totala antalet prover som samlats in sedan slutet av 1990 talet. Det finns även rekommendationer att råvatten från vattenverk ska analyseras regelbundet, men om en vattentäkt stängs på grund av för höga halter av växtskyddsmedel finns det inga riktlinjer om fortsatt provtagning för att följa utvecklingen i den täkten. Detta kan leda till en viss snedfördelning i underlaget då förorenade täkter inte längre ingår i underlaget, vilket gör att resultaten från vattenverken inte är helt representativa och svåra att använda för att tolka trender. Resultaten visar dock på att prover med summahalter av verksamma ämnen som överskrider 0,5 µg/l har minskat i råvattenprover från vattenverk från 5 procent under

perioden 1999 2001 till i princip noll för mätperioden 2011-2013 (figur 22). 23 Nedgången är dock mindre jämfört med de generella vattenproverna av grundvatten (ej figur). Figur 22. Fyndfrekvens för olika summahalter i prover tillsammans med antal prov (höger y-axel), all information uppdelat på tidsintervall om tre år, året i figuren är mittenåret (det vill säga 2012 = 2011 2013). Figur visar data från vattenverken. Källa: CKB rapport 2014:1. I den nationella screeningen av växtskyddsmedel i yt- och grundvatten 2015 togs prover på inkommande grundvatten till vattenverk i Västergötland, Västerbotten och Gotland. Resultatet visar att i inkommande grundvatten till vattenverk översteg inget prov av verksamma ämnen summahalten över eller lika med gränsvärdet 0,5 µg/l. Bara ett prov innehöll ett ämne (bentazon) som tangerade riktvärdet 0,1 µg/l. 24 De två vanligaste detekterade ämnena var BAM följt av atrazin (hittades i sju prover). 41

Figur 23. Inkommande grundvatten till vattenverk (råvatten) i Västergötland, Västerbotten och på Gotland. Källa: CKB rapport 2016:1. I figur 24 visas resultat för de 20 verksamma ämnen som påträffas oftast i råvatten från vattenverk uppdelat på tidsperioderna 1987 2004 samt 2005 2014. Resultaten från vattenverken visar samma bild som de generella vattenprovtagningarna av grundvatten, det vill säga fynden domineras huvudsakligen av ämnen som inte längre är tillåtna att användas och vars främsta användning har varit utanför jordbruket. Även i prover från råvatten hittas bentazon, vilket är ett ämne som fortfarande är godkänt men vars användning har begränsats kraftigt.

Figur 24. Fyndfrekvens 0 0,1 µg/l och frekvens med fynd över 0,1 µg/l för de 20 vanligaste funna verksamma ämnena i grundvatten från vattenverk (råvatten). Endast ämnen som har provtagits mer än 50 gånger har inkluderats. Staplar med svart ram innebär att ämnet numera är förbjuden. Källa: CKB rapport 2014:1. Gruppen med ämnen som förbjöds under 1990-talet är den vanligaste förekommande kategorin som påträffas både i de generella grundvattenproverna, liksom i prover från vattenverk. Atrazin ingår i gruppen som förbjöds före 1990-talet och har sedan dess minskat kraftigt i prover från vattenverk. Minskad förekomst av bentazon i prover från vattenverk ligger huvudsakligen bakom förändringen i gruppen med godkända ämnen vars förekomst har minskat i vattenverken. 23 43

Figur 25. Fyndfrekvens för olika grupper verksamma ämnen mot tre års intervaller för proven. Grupperingen är baserad på sista godkännandedatum, indelat i tio-årsintervall, med början för de ämnen som förbjöds före 1990. Bara fynd över 0,1 är inkluderade. Data från vattenverk. Källa: CKB rapport 2014:1. Resultaten av analyser gjorda vid vattenverken visar att summahalter av analyserade verksamma ämnen som överstiger 0,5 µg/l, det vill säga överstiger gränsvärdet för dricksvatten, minskar från cirka 5 procent till cirka 2 procent. Resultat av fynd i råvatten domineras huvudsakligen av ämnen som inte längre är tillåtna att använda och vars främsta användning har varit utanför jordbruket. Resultaten från vattenverken är inte helt representativa och svårare att använda för att tolka trender. 3.2.5 Dricksvatten Målsättning för dricksvatten är att halter av ett enskilt växtskyddsmedel inklusive metaboliter, nedbrytnings- och reaktionsprodukter ska vara lägre än 0,1 µg/l och summan av halterna av alla enskilda växtskyddsmedel inkl. metaboliter nedbrytningsoch reaktionsprodukter i ett prov ska vara lägre än 0,5 µg/l. De cirka 2000 kommunala vattenverken står för cirka 85 procent av den totala dricksvattenförsörjningen i Sverige. Det finns också över 2 000 övriga, privata vattenverk som försörjer bland annat samfälligheter, livsmedelsföretag, offentliga och kommersiella anläggningar med dricksvatten ofta genom små anläggningar. Cirka 2,4 miljoner personer har helt eller delvis enskild dricksvattenförsörjning, till exempel från en egen brunn.

Det vatten som ska bli dricksvatten kan komma från sjöar och vattendrag, det vill säga ytvatten, eller från grundvatten som finns nere i marken eller i sprickzoner i berget. Hälften av Sveriges dricksvatten tas från ytvattentäkter och hälften från grundvattentäkter i marken. I Sverige görs ingen total sammanställning av provtagning av dricksvatten. 3.2.5.1 Ytvatten som dricksvatten I underlagsrapporten från Länsstyrelsen i Skåne till Naturvårdsverket 34 sammanställdes analyser av halter av bekämpningsmedelsrester i färdigt dricksvatten från ytvatten, inklusive dricksvatten som framställs genom konstgjord infiltration av ytvatten, från hela landet, sammanlagt över 3300 prover. Fynd av bekämpningsmedelsrester i proverna var mycket ovanligt under de senaste tio åren, samtidigt som summahalterna aldrig överskred gränsvärdet på 0,5 µg/l vatten. 3.2.5.2 Grundvatten som dricksvatten Många kommunala vattenverk i Sverige tar sitt vatten från borrhål till grundvattenförekomster, det gäller cirka 25 % av allt kommunalt dricksvatten. Beroende på vattenkvalitet undergår vattnet olika reningssteg innan det når konsumenterna. Det är osäkert hur dessa reningssteg påverkar halten av eventuella bekämpningsmedelsrester i vattnet och en jämförelse är gjord för att studera förekomsten av bekämpningsmedel i vattenverkens råvatten med förekomsten i färdigt dricksvatten. Det vanligaste ämnet även i färdigt dricksvatten är BAM, men med en fyndfrekvens på 14 % jämfört med 38 % före 2004 och 33 % mellan 2005-2014 i råvattnet (figur 24). Även bentazon återfinns i jämförelsen som ett av de fem vanligaste ämnena, med en fyndfrekvens på 2,6 %, vilket också är lägre än motsvarande frekvens i råvatten. 23 15 procent av Sveriges befolkning har en enskild vattenförsörjning, vilket motsvarar ungefär drygt en miljon permanentboende och drygt en miljon som bor i fritidshus. Den är nästan uteslutande baserad på grundvatten och förekommer på landsbygden där det inte finns kommunal vattenförsörjning. Vid enskild vattenförsörjning har man själv ansvaret för kvaliteten på vattnet, men eftersom analys av växtskyddsmedel är relativt dyrt jämfört med andra parametrar så analyseras den förekomsten betydligt mera sällan i enskilda brunnar jämfört med dricksvatten i kommunal vattenförsörjning. Det finns flera orsaker som gör att enskilda brunnar kan vara mer känsliga för föroreningar. Enskilda brunnar är oftast grundare och om brunnen är gammal kan den vara otät. I rapporten Kemiska bekämpningsmedel i grundvatten 1986 2014 har man därför speciellt analyserat förekomst av växtskyddsmedel i enskilda brunnar. Figur 26 visar hur summahalterna har förändrats under åren 1987 2014 uppdelat på femårsintervall. Den totala fyndfrekvensen ökade fram till perioden 2000 2004 då den nådde det högsta värdet med en fyndfrekvens på 46 procent, för att sedan avta till 36 procent 2014. Andelen prover med en summahalt över 0,5 µg/l har minskat stadigt 34 Boström, G., 2015. Sammanställning av befintliga data av växtskyddsmedel i ytvatten 1983 2014. Underlagsrapport till Naturvårdsverkets regeringsuppdrag 2015: Screening av förekomsten av miljögifter. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:915539/fulltext01.pdf 45

sedan sent 90-tal och låg 2014 på cirka 3 procent, vilket är en minskning sedan perioden 1995 1999 då över 13 procent av proven överskred gränsvärdet för dricksvatten. Figur 26. Fyndfrekvens för olika summahalter i prover tillsammans med antal prov (höger y-axel), för prov från enskilda brunnar, all information uppdelat på 5-årsintervall. Källa: CKB rapport 2014:1. I figur 27 nedan visas fyndfrekvenserna för de vanligaste detekterade ämnena i enskilda brunnar. Fyndfrekvensen i råvatten från vattenverk visar att det är ungefär samma fyndfrekvens för BAM. Det är också det enskilda ämne med störst andel fynd som överskrider 0,1 µg/l i enskilda brunnar (16 procent) och i råvatten från vattenverk (17 procent). För alla andra vanligt förekommande ämnen är det en högre fyndfrekvens i de enskilda brunnarna jämfört med råvatten från vattenverk.

Figur 27. Fyndfrekvens och frekvens med fynd över 0,1 µg/l för de 20 vanligaste funna verksamma ämnena i enskilda brunnar. Tidsperiod 1987 2004 samt 2005 2014. Staplar med svart ram innebär att ämnet numera är förbjudet. Källa: CKB rapport 2014:1. I den nationella screeningen 2015 undersöktes också förekomst av verksamma ämnen från växtskyddsmedel i enskilda brunnar. Urvalet gjordes i möjligaste mån bland grävda brunnar i områden med hög andel jordbruksmark. Syftet med att välja grävda brunnar i denna screening framför borrade, var att dessa oftare får läckage från omgivande mark, med större risk att få in ämnen från växtskyddsmedel. I första hand valdes brunnar i Skånes, Östergötlands och Västergötlands avrinningsområden eftersom dessa områden 47

ingår i den nationella miljöövervakningen. I Mälardalen gjordes urvalet från enskilda grävda brunnar i jordbruksdominerade avrinningsområden och på Gotland valdes 10 brunnar i jordbruksområden ut. I figur 27 visas frekvensen fynd i enskilda brunnar över eller lika med gränsvärdet för dricksvatten 0,1 µg/l med röd färg, samt fyndfrekvens 0 0,1 µg/l med gul färg. Verksamma ämnen med svart ram runt stapeln i figuren var förbjudna för användning under hela 2015. I enskilda brunnar är det tre förbjudna ämnen som hittas i flest prover; BAM, atrazin och atrazindesetyl. Detta tyder på att fynden härstammar från äldre föroreningar. Bentazon från herbicider är det ämne som har högst fyndfrekvens i enskilda brunnar (17 procent) av de ämnen som var tillåtna att använda 2015 och har även den största andelen prover över eller lika med 0,1 µg/l av alla godkända ämnen. På grund av den tid det tar för växtskyddsmedel som sprutas på markytan att infiltera ner till grundvattnet är det svårt att säga om halterna som påträffas idag är ett resultat av tidigare användning eller nuvarande användning av bentazon eller bådadera. 24 Underlagen för resultaten presenterade här baseras på analyser av resthalter av verksamma ämnen från växtskyddsmedel i yt- och grundvatten, och analysresultaten relateras till riktvärden för de olika ämnena. Det är samtidigt så att officiella riktvärden saknas för många ämnen, och även för många nedbrytningsprodukter, och för en del ämnen är riktvärdena gamla och kan behöva revideras. 28 För bästa möjliga kunskapsunderlag och uppföljning bör diskussionen om bedömningsgrunder för riktvärden fortsätta.

4 Resthalter i svenska vegetabilier 4.1 Underlag Livsmedelsverket tar regelbundet stickprov på svenska och importerade vegetabilier (spannmål, frukt och grönsaker) för att analysera rester av växtskyddsmedel i vegetabiliska livsmedel. 35 Här nedan redovisas andelen påvisade resthalter över gränsvärdet MRL (Maximum Residue Level) i svenska grödor. 4.1.1 Resthalter över gränsvärdet I figuren nedan visas antal prov, från inhemskt odlade vegetabilier under perioden 2007 till 2016, där resthalter påvisats över MRL. Påvisade resthalter över MRL har bara konstaterats i ett till två prov vissa år under perioden. Ej påvisat under MRL Över MRL 1 1 101 114 2 113 0 109 0 1 2 0 129 111 129 112 1 71 0 83 255 246 291 224 257 264 245 252 143 119 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 Figur 28. Antal prov där resthalter av verksamma ämnen påvisats under, respektive över, MRL samt antal prov där inga resthalter påvisats i svenska grödor. Källa: Egen bearbetning av statistik från Livsmedelsverket. Under fyra av tio år påvisas inga överskridande gränsvärden alls. Under fyra år har det varit ett överskridande och två år har det varit två överskridanden. 35 Livsmedelsverket, Rapport 19:2016 Kontroll av bekämpningsmedelsrester i livsmedel 2015 samt tidigare rapporter. 49

Under den senaste tio-årsperioden har resthalter påvisats över detektionsgränsen, men under gränsvärdet (MRL), i ungefär 30 procent av proven. 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 Figur 29. Andel prov i procent med påvisade resthalter av verksamma ämnen, men där påvisade halter är under gränsvärdet, MRL. Källa: Egen bearbetning av statistik från Livsmedelsverket. 0,60% 0,50% 0,40% 0,30% 0,20% 0,10% 0,00% 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 Figur 30. Andel prov i procent med påvisade resthalter av verksamma ämnen över gränsvärdet, MRL. Källa: Egen bearbetning av statistik från Livsmedelsverket.

4.2 Tillväxtreglerande medel Sedan det 2011 blev tillåtet att använda tillväxtreglerande medel i annan stråsäd än råg har den uppskattade användningen i andra stråsädesslag ökat under ett par år för att sedan minska igen under 2015 och 2016 (se kapitel 2). SCB har planerat en användarundersökning under hösten 2017. Den kommer att bidra till att få klarhet i vilken omfattning tillväxtreglering används i annan stråsäd än råg samt i vilka doser. Livsmedelsverket tar regelbundet prover på svenskodlad råg och vete avseende förekomst av tillväxtreglerarna klormekvatklorid, trinexapak och mepikvatklorid. Resultatet från Livsmedelsverkets provtagningar visar att inga resthalter över gränsvärdet har påvisats i vete de undersökta åren (figur 31). Halter av de tre ämnena har uppmätts i 2-4% av proven, men alla uppmätta halter ligger under gränsvärdet. 18,0% 16,0% 14,0% 12,0% 10,0% 8,0% 6,0% 4,0% 2,0% 0,0% 2012 2014 2015 2016 KLORMEKVAT 3,5% 1,0% 1,5% TRINEXAPAK 14,0% 16,0% 5,3% 1,0% MEPIKVAT 5,3% Figur 31. Den högsta uppmätta halten av tillväxtreglerarna klormekvat, trinexapak och mepikvat i procent i relation till gränsvärdet (MRL) i svenskodlat vete. Källa: Egen bearbetning av statistik från Livsmedelsverket. Statistik från Livsmedelsverket visar att i ungefär 97 procent av proven av vete hittar man inga resthalter alls av tillväxtreglerande medel (halterna är under detektionsgränsen). Däremot påvisades resthalter av klormekvatklorid i vete under 2012, 2014 och 2016, vilket tyder på otillåten användning, eftersom ämnet då inte var godkänt för användning i vete. I de prov där resthalter har påvisats i svenskodlat vete var det högsta värdet 16 procent av gränsvärdet (MRL) för det verksamma ämnet trinexapak under 2014 (figur 31). De ovan redovisade uppföljningarna, resthalter i inhemskt odlade vegetabilier respektive resthalter av tillväxtreglerande medel i stråsäd stämmer med handlingsplanens mål. Däremot finns inga data för att följa utvecklingen det totala intaget av rester av växtskyddsmedel från svenska och importerade viktiga vegetabilier. 51

5 Hantering av risker för användare av växtskyddsmedel 5.1 Enkätundersökning om efterlevnad av hållbarhetsdirektivet Jordbruksverket har tagit fram en enkät för att följa upp målet att riskerna för yrkesmässiga användare av växtskyddsmedel ska vara små. Målet ska uppfyllas genom att skyddsåtgärder vidtas och arbetsrutiner utformas på lämpligt sätt. Länsstyrelserna, som är huvudmän och ansvariga för kurserna för att få behörighet för yrkesmässig användning av växtskyddsmedel, har delat ut enkäter vid fortbildningskurserna. Enkätresultatet har sedan sammanställts av Jordbruksverkets statistikenhet. Enkätundersökningen genomfördes under perioden januari till april 2017. 15 län deltog och drygt 1100 personer har svarat på enkäten. Totalt är det ungefär 4 500 personer som gått kursen under kurssäsongen 2016/2017, så det är cirka 25 procent av deltagarna som deltagit i enkätundersökningen. Totalt har drygt 20 000 personer behörighet att använda växtskyddsmedel, klass 1 L och 2 L i Sverige. Samtliga figurer i detta kapitel är egen bearbetning av resultaten från enkätundersökningen. 5.1.1 Användning av föreskriven skyddsutrustning Alla som yrkesmässigt använder växtskyddsmedel ska använda föreskriven skyddsutrustning. Grundskyddet består av handskar av nitril samt bomullsvantar att ha innanför, visir som skyddar ansiktet, huvudbonad som skyddar från stänk och dropp, skyddsförkläde i PVC, gummistövlar samt andningsskydd när det behövs. Resultatet av enkäten visar att i stort sett alla deltagare använder handskar, antingen engångshandskar eller flergångshandskar. Ungefär hälften använder visir och i stort sett alla använder förkläde eller overall. Det är bara fem personer som svarat att de inte använder någon skyddsutrustning alls. Andningsskydd behöver bara användas vid behov och 30 procent har svarat att de använder andningsskydd. Överlag ser resultatet bra ut, särskilt när det gäller användning av handskar och förkläde/overall.

80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Figur 32. Typ av skyddsutrustning som kursdeltagarna använder när de tillreder sprutvätska (flera val möjliga). 5.1.2 Användning av sprutor med sköljtank och preparatpåfyllare Målen är att minst 95 procent av alla sprutor ska vara utrustade med sköljvattentank, samt att minst 70 procent av sprutorna ska vara utrustade med preparatpåfyllare och tankspolningsutrustning. Undersökningen visar att 55 procent av sprutorna har preparatpåfyllare, 54 procent har sköljtank för inre rengöring av sprutan, samt att 46 procent är utrustade med tanksköljmunstycken. Det betyder att målen kring sprutornas utrustning inte är uppfyllda. Eftersom krav på funktionstest av sprutor (med vissa undantag) infördes i november 2016 kan det vara rimligt att anta att de äldre/sämsta sprutorna kommer att tas ur drift och därmed kommer standarden att höjas på sikt. Målen bör preciseras så att det tydligt framgår att de avser bomsprutor och fläktsprutor i kommande handlingsplan. 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Figur 33. Typ av teknisk utrustning de sprutor, som kursdeltagarna huvudsakligen använder, är utrustade med för att minska riskerna för hälsan och miljön vid påfyllning och användning (flera val möjliga). 53

5.1.3 Rutiner som minimerar hälso- och miljöriskerna Alla som fyller en spruta ska ha rutiner vid hantering av växtskyddsmedel som minimerar hälso- och miljöriskerna. Enligt undersökningen har 94 procent av de tillfrågade svarat att de följer en viss rutin vid varje sprutning (påfyllning av vatten och preparat, ursköljning av förpackningar i viss ordning). Eftersom bara tre procent har svarat att de inte följer någon rutin är bedömningen att målet i stort sett uppfylls enligt antagandet att man har rutiner som minskar hälso- och miljöriskerna. Vid påfyllning och rengöring av sprutan finns det extra stor risk för läckage. Därför är det viktigt att tänka över platsens utformning och placering. Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel, är det är inte tillåtet att fylla på sprutan på ytor av asfalt eller betong eller andra hårdgjorda material där det inte finns möjlighet till uppsamling av växtskyddsmedel. Det innebär att sprutvätska som hamnar på sådana ytor ska kunna samlas upp. Dessutom är det inte tillåtet att fylla på sprutan på vägområden, grusytor och andra mycket genomsläppliga ytor. Det beror på att risken för spridning av växtskyddsmedel till omgivningen är förhållandevis stor från markytor utan matjordslager och ingen eller begränsad vegetation. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% ja nej har ingen uppfattning Figur 34. Om kursdeltagarna följer en viss rutin i det praktiska arbetet med kemiska bekämpningar. Utspädning, blandning och påfyllning av växtskyddsmedel ska ske på en plats som är lämplig för ändamålet. Det innebär att risken för ytavrinning som dränering genom

mark på platsen ska vara låg. Underlaget ska vara säkert och på betryggande avstånd från brunnar och vattendrag. Resultatet av enkäten visar att ungefär 85 procent av kursdeltagarna fyller sprutan på en lämplig plats, varav 12 procent på en biobädd. Det är en plats som är särskilt anpassad för utspädning, blandning och påfyllning av växtskyddsmedel eller utvändig rengöring av utrustning som används för spridning av växtskyddsmedel. Biobädden ska underhållas så att den mikrobiologiska aktiviteten är så hög att spill och rester effektivt bryts ner. Undersökningen visar också att 15 procent fyller sprutan på en plats som är direkt olämplig, som gårdsplan eller hårdgjorda ytor utan uppsamlingstank. 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Figur 35. Var kursdeltagarna fyller på sin spruta (flera val möjliga). 5.1.4 Förvaring av växtskyddsmedel Växtskyddsmedel ska lagras och i övrigt hanteras på ett sätt som inte innebär någon risk för människors hälsa eller miljön. Det innebär att alla som använder växtskyddsmedel yrkesmässigt ska förvara dem på godtagbart sätt. Särskilt farliga kemiska produkter ska förvaras så att obehöriga inte kan komma åt dem. Hälsofarliga kemiska produkter ska också förvaras svåråtkomliga för små barn och väl avskilda från livsmedel. För att uppfylla dessa krav bör därför alla växtskyddsmedel för yrkesmässig användning förvaras inlåsta. 55

Växtskyddsmedel som används i yrkesmässig spridning ska lagras i ett invallat utrymme, eller invallad behållare, med möjlighet att samla upp läckage eller spill. Enligt Naturvårdsverkets vägledning bör möjligheten till uppsamling av förekommande läckage eller spill innebära att minst en tredjedel av den maximalt förvarade volymen växtskyddsmedel eller hela volymen av den enskilt största förpackningen kan samlas upp. Det är därför viktigt att underlaget i utrymmet är hårdgjort och att spill inte kan rinna ut från förrådet. Om mängden medel som förvaras är liten kan förpackningar förvaras i plastbaljor eller liknande. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Figur 36. Hur kursdeltagarna förvarar sina växtskyddsmedel (flera val möjliga). Enligt resultatet har 95 procent av kursdeltagarna svarat att de förvarar sina växtskyddsmedel inlåsta, men bara 70 procent av deltagarna har svarat att de förvaras åtskilda från foder och livsmedel. 66 procent har svarat att de har en lista/förteckning över de preparat som finns i lager. Drygt 60 procent har svarat att växtskyddsmedlen förvaras så att spill kan omhändertas, men det är bara 40 procent som angett att växtskyddsmedel förvaras invallat. Eftersom möjligheten fanns att fylla i flera svarsalternativ har även kombinationerna av svaren och fördelningen mellan de två alternativen granskats. 32 procent har fyllt i båda alternativen, invallat och så att spill kan omhändertas och 36 procent har fyllt i endast ett av alternativen. Det innebär att 68 procent av deltagarna uppfyller kraven för förvaring. Det är också en majoritet av deltagarna som har en förteckning över de preparat som förvaras på gården eller odlingen för användning i produktionen.

70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% ja nej Figur 37. Om kursdeltagarna har en förteckning över de preparat som finns i deras lager. 57

6 Uthålliga odlingssystem 6.1 Tillsynsprojekt om tillämpning av IPM Jordbruksverket genomförde 2015 tillsammans med Kemikalieinspektionen ett tillsynsprojekt om tillämpningen av integrerat växtskydd, IPM, inom det svenska jordbruket. Tillsynsprojektet vände sig i första hand till kommunernas miljöinspektörer som bedriver operativ tillsyn på jordbruksverksamheter. I referensgruppen ingick kommuninspektörer från åtta kommuner i Sydsverige. Samtliga figurer i detta kapitel är egen bearbetning av resultaten från tillsynsprojektet. 36 Bakgrunden till projektet var krav på tillämpning av IPM i direktivet om hållbar användning av växtskyddsmedel. Dessutom ingick även kontroller av andra områden, som behörighet för yrkesmässig användning av växtskyddsmedel samt sprutjournaler. Ett vägledningsmaterial med bland annat en checklista och en lathund för tillsynen togs fram. Syftet med tillsynsprojektet var att 1. öka kunskapen om integrerat växtskydd hos jordbrukare och kommunens miljöinspektörer 2. öka möjligheten till enhetlig och effektivare tillsyn av integrerat växtskydd 3. följa upp tidigare granskning av växtskyddsmedel och dess användningsvillkor. Uppstartsdagar arrangerades för miljöinspektörerna med utbildning om integrerat växtskydd och gällande lagstiftning inom växtskyddsområdet. Totalt deltog 100 kommuner och kommunförbund, se karta. Den aktiva tillsynsfasen pågick under februari till och med augusti 2015. Totalt genomfördes 791 inspektioner. Ungefär 60 procent av inspektionerna utfördes på djurgårdar och 40 procent på gårdar med enbart växtodling. Figur 38. Karta över de kommuner som deltog i tillsynsprojektet 2015. 36 http://webbutiken.jordbruksverket.se/sv/artiklar/ovr375.html