Ur svensk rättspraxis

Ur svensk rättspraxis 409 Ur svensk rättspraxis 10. Patenträtt. Intrång. Ekvivalenstolkning. Ett patent på en robot för automatisk mjölkning av frigående kor innehöll särdraget därest en förutbestämd tid förflutit sedan kon ifråga senast mjölkades. Intrångsprodukten tillät en ko att bli mjölkad på nytt förutsatt att ett visst antal andra kor i besättningen hade mjölkats sedan kon ifråga senast mjölkades. Såväl tingsrätten som hovrätten fann att intrångsprodukten på denna grund inte föll innanför ordalydelsen i patentkravet, men att intrång begåtts genom ekvivalens. Svea hovrätts (Boutz, Persson, Stenbeck Gustavson, referent, Sandh, Axberger) mellandom den 10 mars 2008. Stockholms tingsrätts (Holmgren, Bergqvist, Langbeck, Svahn) mellandom den 30 november 2006. Parter: DeLaval International AB (kärande, patenthavare) och Lely Industries N.V. och Lely Sverige AB (svarande). Bakgrund DeLaval International AB (hädanefter DeLaval) var innehavare av det svenska patentet 8202278-1, som benämns sätt att mjölka och anordning härför (patentet). Uppfinningen var en robot som placerades i en inhägnad med frigående kor där korna självmant kunde uppsöka roboten för att få foder varvid de samtidigt kunde bli mjölkade. Patentet beviljades den 8 mars 1984. Det första kravet innehöll följande särdrag som avgjorde om roboten skulle mjölka en ko som befann sig i utfodrings-/mjölkningspositionen: därest en förutbestämd tid förflutit sedan kon ifråga senast mjölkades. Ändamålet med DeLavals uppfinning var att åstadkomma möjlighet att påverka mjölkproduktionen i ökande riktning genom flera mjölkningstillfällen och trots detta reducera behovet av personal i samband med mjölkningen genom att utnyttja automatiskt verkande anordningar för påsättning och avtagning av mjölkningsorgan och därmed samhörande åtgärder (patentet sid. 1, rad 30 sid. 2, rad 2). Det väsentligen kännetecknande för uppfinningen låg enligt patentbeskrivningen däri, att en dator utnyttjas dels för att registrera de tidpunkter, vid vilka varje ko mjölkas, dels för att i samband med identifieringen av en ko som söker sig till ett utfodringsbås för att äta därest en förutbestämd tid förflutit sedan kon ifråga senast mjölkades aktivera en anordning för automatisk anbringning av mjölkningsorgan på kons juver och igångsättande av en mjölkningsoperation varvid under pågående mjölkning kon förhindras lämna båset (patentet sid. 2, raderna 8 16). I den första tvisten mellan parterna angående patentet väckte i oktober 1999 DeLaval förbudstalan mot Lely Industries N.V. och Lely Sverige AB (hädanefter Lely) på grund av intrång i patentet genom mjölkningsroboten Lely Astronaut. Utöver en tid i timmar och minuter innehöll algoritmen i Lely Astronaut hänsynstaganden till hur mycket mjölk kon tidigare hade producerat. Enligt den algoritm som Lely då använde i sitt datorprogram tilläts mjölkning ske om den förväntade mjölkmängden uppgick till en kvantitet som hade förprogrammerats av djurhållaren. I mellandom den 20 oktober

410 Ur svensk rättspraxis 2000 fastställde Stockholms tingsrätt att Lely hade begått patentintrång. Tingsrätten uttalade i domen att [f]ör bestämmande av intervallet i Lely Astronaut används sålunda en algoritm som utifrån kända förhållanden beräknar den tidpunkt när kvantiteten är tillräcklig. Vidare anmärkte tingsrätten att den ytterligare faktorn utöver tiden, nämligen att kons tidigare angivna mjölkmängd används av datorn för att automatiskt påverka intervallet mellan mjölkningstillfällena, inte påverkar att de självständiga kravens alla bestämningar används av Lely Astronaut. Domslutet fastställdes av Svea hovrätt genom dom den 8 mars 2002. Hovrätten fann att uppfinningen sedd i sin helhet vid prioritetstidpunkten måste anses ha inneburit ett avsevärt framsteg och att det med hänsyn härtill fanns förutsättningar för en vid tolkning av patentet såvitt avser bestämningen i krav 1 om en förutbestämd tid. Hovrätten fann vidare att det för fackmannen var uppenbart att bestämningen om en förutbestämd tid syftade till att hindra alltför täta mjölkningstillfällen samt att det framstod som rimligt att fackmannen uppfattade patentet så att uppfinningen inte avsetts utesluta hänsynstaganden till att mjölkproduktionen varierade mellan olika kor och hos en och samma ko. Den i Lely Astronaut använda algoritmen bedömdes därför falla inom skyddsomfånget. Lely ändrade år 1998 det mjölkningskriterium som roboten använde och den nya produkten fick benämningen Lely Astronaut X-pert. DeLaval ansåg emellertid att även den ändrade algoritmen omfattades av patentet. I detta mål, det nya målet, yrkade De- Laval att svarandebolagen på grund av patentintrång solidariskt skulle förpliktigas att utge 30 miljoner kronor till DeLaval. Den ändrade algoritm som användes i Lely Astronaut X-pert använde ett mjölkningskriterium som beskrevs i Lelys eget patent EP 0714232 B1. Det framgick där att Lelys nya mjölkningskriterium var att ett antal andra djur i besättningen skall ha blivit mjölkade innan samma djur kunde mjölkas igen. Det gamla mjölkningskriteriet var alltså individrelaterat, det nya kriteriet var huvudsakligen flockrelaterat. Parterna hade skilda uppfattningar i frågan om det nya mjölkningskriteriet hade några praktiska fördelar i jämförelse med att använda klocktid som spärr mot alltför frekventa mjölkningar. DeLaval gjorde i första hand gällande att mjölkningskriteriet i Astronaut X-pert gav uttryck för en förutbestämd tid, eftersom särdraget skulle tolkas som ett generellt uttryck för ett tidsbestämt förhållande som administreras av en dator. I andra hand gjorde DeLaval gällande att uppfinningen utnyttjades med ekvivalenta medel. Lely gjorde gällande att DeLaval i patentet endast krävt skydd för en sådan spärrtid som har en förutbestämd längd och att kravets ordalydelse var otvetydig. Det definierade ett bestämt minsta tidsintervall under vilket samma ko inte fick mjölkas (spärrtid). Vid slutet av ett mjölkningstillfälle måste enligt kravet den förutbestämda tiden (det exakta måttet i timmar, minuter och/eller sekunder) vara känd. I Lelys nya mjölkningskriterium används överhuvud inte tid som kriterium utan händelser oavsett när dessa inträffar. Att sedan händelserna, dvs. ett antal mjölkningar, inträffar genomsnittligt efter en viss tid innebär inte att tiden används som styrparameter i Lelys system. Vidare påpekade Lely att deras mjölkningskriterium beviljats patent av EPO med DeLavals stridspatent som anförd teknik. Vidare påtalade Lely att det när en mjölkning av en viss ko avslutades inte alls var känt när samma ko skulle tillåtas av roboten att bli mjölkad igen. Detta berodde i stor omfattning på de andra kornas beteende. Spärrtidens längd berodde på hela besättningens beteende. Lely framhöll även att deras patenterade lösning var enklare än DeLavals, eftersom den endast krävde ett enkelt räkneverk. Dessutom framhöll Lely som en fördel att om kobesättningen i gemen under vissa förhållanden ville bli

Ur svensk rättspraxis 411 mjölkade oftare, t.ex. beroende på meteorologiska förhållanden, anpassade sig mjölkningskriteriet till detta. Tröskelvärdet uppnås tidigare och spärrtiden för en given ko blir kortare. Det sker inte om spärrtiden endast är bestämd i timmar och minuter. Lely gjorde gällande att Astronaut X-pert inte föll under kravets ordalydelse och inte heller gjorde intrång genom att mjölkningskriterierna var ekvivalenta. Stockholms tingsrätt DeLaval har åberopat skriftlig bevisning. Vittnesförhör har på DeLavals begäran hållits med Ola Markusson, anställd i DeLaval som chef för den grupp som handhar driftledningsprogrammet för mjölkningsroboten, och på Lelys begäran med Kees van Overveld, anställd i Lely som produktspecialist avseende Lely Astronaut. I utförandet Lely Astronaut X-pert tillåts en ko bli mjölkad på nytt sedan ett visst antal mjölkningar av andra kor i besättningen har genomförts. Beräkningen av hur många mjölkningar som skall genomföras före det att en ko tillåts bli mjölkad igen görs med användning av en algoritm som tar hänsyn till antalet utförda mjölkningar i djurbesättningen under en bestämd tid 24 timmar och till den enskilda kons genomsnittliga mjölkningsfrekvens under 24 timmar beräknad vid tidpunkten för kons besök i utfodrings/mjölkningsboxen och två besök dessförinnan. Patentets krav 1 har följande lydelse: Sätt vid mjölkning av kor, vilka tillåts gå lösa samt individuellt söka sig till ett eller flera för utfordring inrättade bås, vid vilka de automatiskt identifieras och utfordras med hjälp av en till de använda identifierings- och utfordringsanordningarna ansluten dator, kännetecknat av att datorn utnyttjas dels för att registrera de tidpunkter, vid vilka varje ko mjölkas, dels för att i samband med identifiering av en ko som söker sig till ett utfodringsbås för att äta därest en förutbestämd tid förflutit sedan kon ifråga senast mjölkades aktivera en anordning för automatisk anbringning av mjölkningsorgan på kons juver och igångsättande av en mjölkningsoperation, varvid under pågående mjölkning kon förhindras lämna båset. Tingsrätten har att ta ställning till om bestämningen därest en förutbestämd tid förflutit sedan kon ifråga senast mjölkades, vilken är den enda tvistiga bestämningen, uppfylls av Lelys utförande. I det tidigare intrångsmålet prövades om ett utförande som innebar att intervallen mellan mjölkningarna bestämdes av om den förväntade mjölkmängden från kon uppgick till den kvantitet som hade programmerats omfattades av patentet. Hovrätten konstaterade i sin dom den 8 mars 2002 (sid. 4) att det inte är självklart att en tid vars variation beror även av andra parametrar och inte enbart i sig själv utgör en jämförelseparameter kan betecknas som en förutbestämd tid i enlighet med patentets ordalydelse. Hovrätten fann emellertid vid en helhetsbedömning av patentets skyddsomfång att det fanns förutsättningar för en vid tolkning av patentet såvitt avser bestämningen i patentkrav 1 om en förutbestämd tid. Mot denna bakgrund gjorde hovrätten bedömningen att det var rimligt att fackmannen uppfattar patentet så att uppfinningen inte avsetts utesluta att tidsintervallet mellan mjölkningstillfällena kan anpassas till sådana förhållanden som att mjölkproduktionen varierar mellan olika kor och att mjölkmängden hos en ko varierar över laktationsperioden. Tingsrätten finner inte skäl att göra någon annan bedömning av patentets skyddsomfång än den som hovrätten har gjort i det tidigare intrångsmålet. Utgångspunkten är alltså att uppfinningen enligt patentet var ett avsevärt framsteg och att en helhetsbedöm-

412 Ur svensk rättspraxis ning av patentet innebär att det finns förutsättningar för en vid tolkning av patentet såvitt det avser bestämningen i patentkrav 1 om en förutbestämd tid. Bestämningen därest en förutbestämd tid har förflutit i patentkrav 1 kan emellertid, mot bakgrund av vad som framgår av patenthandlingarna, enligt tingsrättens bedömning inte tolkas på annat sätt än att det i förväg kan bestämmas vid vilken tidigaste tidpunkt mjölkning av en ko skall tillåtas på nytt. I Lelys utförande är det istället ett bestämt antal mjölkningar som skall ha genomförts innan kon tillåts bli mjölkad igen. Det är således inte möjligt att före det att dessa mjölkningar har genomförts avgöra vid vilken tid den aktuella kon kan tillåtas bli mjölkad igen. Lely kan därför inte genom det tillämpade mjölkningskriteriet anses göra intrång i patentkrav 1 enligt dess ordalydelse. Tingsrätten går härefter över till att pröva om intrång har förelegat på grund av ekvivalens. I patentskriften anges att ändamålet med uppfinningen är att åstadkomma möjlighet att påverka mjölkproduktionen i ökande riktning genom flera mjölkningstillfällen och trots detta avsevärt reducera behovet av övervakande personal i samband med mjölkningen genom att i största möjliga utsträckning utnyttja automatiskt verkande anordningar för påsättning och avtagning av mjölkningsorganen och även för därmed samhörande åtgärder. Vad beträffar bestämningen en förutbestämd tid finner tingsrätten i likhet med hovrätten i ovan nämnda dom att det för fackmannen är uppenbart att bestämningen syftar till att hindra för täta mjölkningstillfällen. Det i målet aktuella utförandet måste anses ha samma syfte. Den lösning på problemet som Lelys utförande anvisar innebär att bedömningen av om en ko som uppsöker mjölkningsbåset skall tillåtas bli mjölkad grundar sig på en beräkning som utgår från det antal mjölkningar som företagits i djurbesättningen sedan kon ifråga senast blev mjölkad. Även om längden av intervallet kan variera beroende på hur ofta eller sällan korna i besättningen under det senaste dygnet har mjölkats och på hur lång tid varje mjölkning har tagit uppnås även med Lelys utförande den effekten att en minsta tid förflyter mellan mjölkningarna av en och samma ko. Mot denna bakgrund är det enligt tingsrättens mening uppenbart att ändamålet med Lelys utförande är detsamma som med uppfinningen. Lely har anfört att dess mjölkningskriterium medför fördelar jämfört med den lösning som patentet anvisar. Lely har därvid framhållit att dess mjölkningskriterium tar hänsyn till djurbesättningens beteende, vilket varierar beroende bl.a. på väderförhållandena. Vidare har Lely anfört att med Lelys sätt att bestämma om en viss ko får mjölkas kommer korna alltid att mjölkas i rätt ordning, vilket har betydelse exempelvis vid ett driftsstopp. De eventuella fördelar som Lelys utförande påstås ha framför patentets lösning kan inte anses vara av sådant slag att de leder till att man med Lelys mjölkningskriterium uppnår ett annat funktionellt resultat än med patentets lösning. Det som blir resultatet, oavsett vilken lösning som tillämpas, är att kon blir mjölkad vid ett tillfälle då kon har tillräckligt mycket mjölk i juvret. Lelys utförande måste alltså anses vara likvärdigt med uppfinningen enligt patentet. Enligt tingsrättens bedömning kan särdraget en förutbestämd tid i patentkrav 1, mot bakgrund av uppfinningens syfte att hindra för täta mjölkningstillfällen, inte anses ha en sådan central betydelse för uppfinningens patenterbarhet att utrymmet för en ekvivalenstolkning av detta skäl skulle vara begränsat. Det har inte heller framkommit i

Ur svensk rättspraxis 413 målet att DeLaval infört bestämningen en förutbestämd tid för att avgränsa uppfinningen mot känd teknik eller på annat sätt avsiktligt begränsat skyddsomfånget. Lelys mjölkningsutrustning i det utförande som framgår av domsbilaga 1 får på grund av det anförda anses falla inom patentets skyddsomfång. DeLavals yrkande skall därför bifallas. Svea hovrätt Parterna har i hovrätten åberopat samma omständigheter och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som vid tingsrätten. Samma bevisning som vid tingsrätten har också åberopats. Vittnena Kees van Overveld och Ola Marklund har hörts på nytt. Det som har förekommit här ger inte hovrätten anledning att göra någon annan bedömning än den tingsrätten gjort. Utöver vad som redovisats i tingsrättens domskäl kan dock följande tilläggas. Vid bedömningen av om Lelys mjölkningskriterium faller inom ordalydelsen för bestämningen därest en förutbestämd tid förflutit i DeLavals patent är det enligt hovrättens mening inte avgörande om den tid som skall förflyta mellan mjölkningarna enligt DeLavals mjölkningskriterium beräknas eller kan beräknas redan vid den tidpunkt då en ko just mjölkats, eller om det sker först då en ko inställer sig på nytt för eventuell mjölkning. Den för tolkningen av ordalydelsen inte betydelselösa skillnaden mellan mjölkningskriterierna finns ändå på så sätt att DeLavals bestämning (oavsett när beräkningen sker) är hänförlig till att en tillräcklig tid har förflutit, medan den avgörande faktorn enligt Lelys mjölkningskriterium är att ett tillräckligt antal mjölkningar utförts. När det gäller den algoritm som används i Lelys mjölkningskriterium har Kees van Overveld berättat i hovrätten bl.a. att djurägaren själv väljer ett ingående värde så att beräkningen skall stämma med hur många gånger om dagen en ko skall mjölkas; om djurägaren exempelvis vill att kon skall mjölkas tre gånger per dag beräknas hur många kor som då behöver mjölkas däremellan. Mot bakgrund av dessa uppgifter framstår tingsrättens ekvivalensbedömning, särskilt beträffande att ändamålet med Lelys utförande är detsamma som med DeLavals uppfinning och att utförandena är likvärdiga, som än mer robust. Hovrätten delar alltså tingsrättens bedömning att en tillämpning av Lelys nu omtvistade mjölkningskriterium inte utgjort ett intrång i DeLavals patent enligt dess ordalydelse, men att intrång däremot har förelegat på grund av ekvivalens. Tingsrättens dom skall därmed fastställas. Frågan om skyldighet för part att utge ersättning för motparts rättegångskostnad i hovrätten bör prövas av tingsrätten efter målets återupptagande. Högsta domstolen medgav inte prövningstillstånd. Bengt Domeij