1 Notiser om alla barn som togs in på Källbäck 1900-09 De barnaöden som skildras här under bygger på uppgifter i Källbäcksliggarna samt i fattigvårdens noteringar. Den första pojken som skrevs in vid Källbäck var åttaårige Karl Axel Albrechtsson. Han kom från fattigstugan där han bott med de äldre hjonen och överfördes formellt till barnasylen den 17 augusti 1901 men hade bott där från öppnandet hösten 1900. Till julen 1902 ackorderades han ut till en torpare i Främlingshem, Årsunda socken. I fattigvårdens liggare noterades att Karl Axel var son till ogifta AnnGreta Albrechtsson, född i Ockelbo. Den sista noteringen hos fattigvården blev att Karl Axel skulle stanna hos torparen. Den första flickan vid Källbäck-asylen var 14-åriga Tekla Lovisa Blomberg som skrevs in den 20 december 1901. Av fattigvårdens noteringar framgår att föräldrarna levde ihop. Källbäcksliggaren skrev ut henne 3 juli 1902, troligen hem till föräldrarna. Från fattigstugan kom Didolf Feldtman som en i den första gruppen barn. Han vistades på de två ställena sammanlagt drygt sex år och skrevs ut i september 1904, dagarna innan han skulle fylla 15 år. Då var han vuxen och skulle klara sig själv. Didolf var yngst i en syskonskara på sex barn av vilka fattigvården betecknar fyra som styvbarn och två som oäkta. I maj 1908 varnades Didolf för lösdriveri i Göteborg och i juni dömdes han till fem månades straffarbete. Den 12 maj berättade Gefle Dagblad om polisutredningen: Den av polisen (i Göteborg) fortsatta undersökningen rörande den rånarliga, som under de senaste dagarna opererat härstädes och förorsakat häktandet af 4 hos polisen illa anskrifna personer, ledde i dag till anhållandet av ytterligare 3 av bandets medlemmar. Å ett hotell på Postgatan anhöllos nämligen två för 4 resan stöld straffade personer, nämligen N.D Pettersson, född i Uppsala den 15 sept 1884, och D. K. Feldtman, född den 20 okt 1889, båda hemma i Stockholm.. Polisförhöret har gifvit det resultat, att samtliga erkänt sin delaktighet i öfverfallen. Referatet ur Gefle Dagblad är den sista noteringen om Didolf hos fattigvården i Gävle. Tre syskon Källberg, trettonåriga Maria Eugenia, nioårige Johan Hallsten och åttaårige Karl Oskar, kom till fattigstugan vid julen 1900, dagarna efter det att pappa Lars hängt sig. Mamma hade dött två år tidigare. Det fanns sex barn i familjen, äldste sonen arbetade på fabrik. De två bröderna överfördes till asylen där de stannade till sista maj 1905 då de utackorderades till en hemmansägare i Hedesunda. Bröderna som då var tretton och tolv år var vuxna nog att hjälpa till i jordbruket som lilldrängar. Maria stannade kortare tid än bröderna, ett och ett halvt år. Om henne noterar fattigvården att hon fick en oäkta dotter i december
2 1910 och att hon tre månader senare gifte sig med barnafadern, en brädgårdsarbetare. Edla Larsson och hennes sju syskon blev faderlösa 1888. Änkan och de minderåriga barnen, bland dem nyfödda Edla, klarade sig ett tag tack vare att pappa varit medlem av Gefle Arbetare Sjuk- och Begravningskassa. Men i april 1890 begärdes polishandräckning för änkans och hennes fyra minderåriga barns intagande å försörjningsinrättning. 1900 överfördes tioåriga Edla från fattigstugan till Källbäck. Hon skrevs ut 1904, oklart vart. Ture Nils Sigurd Kandelin Ljungqvist var yngst av tre oäkta barn till en mamma född i Finland. Han var två omgångar på Källbäck och skrevs ut 1905 när han var elva år, oklart till vem. Den yngre brodern Helge Sigrid kom till en arrendator i Mackmyra. Genom att mamman hade kontakt med fattigvården höll den reda på Ture upp i vuxen ålder då han skrev sig som köpman. Enligt Norrlandsposten 30 januari 1919 misstänktes han för stöld av ett parti tvål värt 6000 kronor men förnekade brott. Året innan hade han under det falska namnet Artur Karlsson försökt få ut en förfalskad postremissväxel på 25000 kronor i Mälareprovinsernas bank vid Norrmalmstorg i Stockholm. När banken blev misstänksam schappade han men försökte på nytt i Affärsbanken på Arsenalsgatan. Även här anade personalen oråd och stängde lokalen tills polisen kom. Till fattigstugan hade David Filemon Lenholm kommit i november 1897 med sin far, en glasbruksarbetare som skuldsatt sig och blivit intagen på arbetsinrättningen. Mamman skulle dö året därpå sedan parets äldsta dotter Klara anmält fadern för att han plägade öfva otillåtet umgänge med en lillasyster, nummer tre i syskonskaran. Till julen 1902 utackorderades den elvaårige David till en arrendator i Främlingshem, Hedesunda socken. Där fick han stanna. Han skrevs ut från Källbäck i februari 1903. Fritjof Valentin Lindgren föddes inom äktenskapet men blev tidigt föräldralös. Orsaken noteras inte i liggaren. Han kom till Källbäck när han var tio år och stannade i fyra år. Då fördes han till lasarettet där han dör. Dödsorsaken noteras inte i liggaren. Olof Lundberg kom till fattigstugan vid sekelskiftet. Om hans ursprung finns inga anteckningar. Födelseåret uppskattades till 1892 eller 1893. Olof fördes över till Källbäck när det startades och utackorderades till en bonde inför julen 1902. Av fattigvårdens räkenskaper framgår att kostnaden för Olof varit 50 öre om dagen eller totalt 182:50 för helåret 1901. Kommunen antecknar kostnaden för utackorderingen. Den blir billigare än på Källbäck: 96 kr/år under åren fram
3 till och med 1906, 72 kronor för 1907 och 35 kronor för 1908, året då Olof beräknas vara 16 år och fullt arbetsför. Alma Henrietta Södergren var dotter till en afliden sjötimmerman och hans aflidna hustru. Hon hade vistats kort tid på fattigstugan när hon kom till Källbäck vid öppnanden av asylen. I juli 1903 utackorderades hon hos en smedmästare i Ockelbo men var tillbaka tre månader senare. I maj 1904 skrevs hon ut några månader innan hon skulle fylla femton, troligen till arbete. Under sommaren och hösten 1902 var fyra av hennes syskon intagna på Källbäck, Gustav Adolf, Katarina, Elsa Victoria och Maja Bernadina. Noteringarna om dem är knapphändiga men kanske hade de släktingar som tog hand om dem. Från fattigstugan kom Johanna Sofia Vallin, nummer fyra av sju syskon. Hon hade kommit till försörjningsinrättningen med mor och far samt fyra minderåriga syskon redan 1893 när hon var fyra år. På Källbäck stannade hon tills hon skrevs ut strax före femtonårsdagen. Halvsyskonen Sandin, Edit Cecilia och Erik Gösta, kom från fattigstugan till Källbäck. Edits far, sjömannen Per Gustaf, hade avvikit 1992, samma år som Erik föddes med en annan uppgiven far, sjömannen Johan Wenngren. Den 2 juli 1902 fick syskonen komma hem till modern. De skulle få ytterligare fyra småsyskon, alla med olika fäder. Bror Knut Viberg var nummer fyra i en syskonskara på sju. Han kom till Källbäck i april 1900 då han var tio år. Han finns kvar i liggaren fram till 1904 men sedan saknas noteringar. Däremot dök han upp i Rettigska pojkhemmets liggare med sin äldre bror några år senare. Modern var frånskild och kunde inte ha alla barn hos sig. En syster till Bror uppfostrades på flickhemmet Salem. Tre bröder Åkerblom kom in tillsammans i oktober 1901 sedan deras pappa dött. De fick alla komma hem till mamma i april året därpå. Den yngste, treårige Berndt August Rudolf, kom aldrig tillbaka till Källbäck men det gjorde de två äldsta, Oskar Karl Vilhelm och Sixtus Armand Henry. En lång period under åren 1903 till 1905 var de inne tillsammans. Sixtus återkom en tredje gång när han var elva år och han stannade tills han fyllt tretton. Pojkarnas hälsotillstånd noterades inte på Källbäck men i den dödsannons som sparats hos fattigvården dog Sixtus sjutton år gammal "efter ett långt men tåligt buret lidande. Oskar Emanuel Olsson kom till Källbäck i januari 1902 och beskrevs då som moderlös och född utom äktenskapet. Han var sex år. Han återkom två gånger efter misslyckade försök att ackordera ut honom. Den sista utackorderingen från Källbäck gjordes 1907 när han var tolv år. Den 1 maj 1911 skriver Gefle Dagblad, att Oskar "som genom Gefle fattigvårds försorg haft tjänst i Läby,
4 afvek i onsdags ur tjänsten. Olsson är storväxt och kraftig. Han var iklädd arbetskläder." Upplysningar skulle ges till kronolänsman O. Olsson i Ulleråkers härad. Det är sista noteringen i fattigvårdens liggare. Karl Johan Tillman var yngst av fyra syskon. Han kom till Källbäck som tolvåring när pappa dog. Med avbrott för några korta utskrivningar var han kvar från 1902 till 1909 då han kom till bagare Wahlberg dit han härifrån afgått. Yrket hade han lärt först hos fattigvården och sedan hos Wahlberg. Enligt en notering fick de fyra syskonen 1908 ärva vardera 125 kronor från en avliden moster. Pengarna omhändertogs av en därtill förordnad förmyndare, en gårdsägare. Inga Daniela Nordström kom till Källbäck som tioåring när pappan, en brädgårdsarbetare, var döende. Efter faderns död utackorderades hon till en hemmansägare i Hedesunda men efter fyra månader kom hon tillbaka till Källbäck. Hon stannade några veckor innan hon får komma hem till sin mor. I november 1903, tretton månader efter faderns död, avled Inga. Dödsorsak noterades vare sig i Källbäck-liggaren eller hos fattigvården. Bror Gustaf Amian Glans var yngst av åtta föräldralösa syskon. Fadern, en verkstadsarbetare, hade dött när Bror var två år och modern när han var sex. Bror kom till Källbäck när han var tio år och stannade ovanligt länge, tills han skulle fylla sjutton. Då skrevs han ut som målarlärling. Strax efteråt avled han. Dödsfallet noterades av fattigvården men inte orsaken. 1903 Otto Engelbert Vikström, 10 år, yngst i en syskonskara på fyra. Sedan föräldrarna skilt sig kom modern och de två döttrarna på arbetsinrättning. Där föddes Otto, som utackorderades redan vid födseln, först hos en typograf i Sätra, sedan hos ett skogvaktarbiträde i Mackmyra. Där fick han inte vara kvar utan kom till Källbäck. Ett nytt försök att ackordera ut honom gjordes, men det varade bara ett halvår. Källbäck blev Ottos hem till i juni 1908, några månader innan han skulle fylla sexton. Vid utskrivningen bodde han hos gävlefamilj. Han fick först en plats som springpojke hos Alström och Cederborg. Senare blev han typografilärling vid Geflepostens tryckeri. Hilda Eugenia Lundberg var ett hittebarn som tagits omhand tillfälligt av en familj Lundberg. Hon kom till asylen några månader innan hon skulle fylla fyra år. Året därpå utackorderades hon till en hemmansägare i Hästbo, Valbo. Som nioåring återvände hon till Källbäck och stannade där ett år innan hon skrivs ut, troligen till Hästbo.
5 Knut Axel Blomberg var yngst av fem syskon. Han kom in i april, ännu inte tre år fyllda, och fick komma hem till jul. Han dog i mars 1904. Senare under året dog ytterligare två syskon. Dödsorsak är inte noterad vare sig hos Källbäck eller fattigvården. När Knut Axel kom till Källbäck meddelade en slumsyster att fadern, en plåtslagare, befann sig å Sandvikens skeppsdocka i Helsingfors i Finland. Emma Elvira Eriksson var yngst av tre oäkta barn i en syskonskara på fyra. Hon var på asylen i två månader senvåren 1903 och fick komma hem dagen innan hon skulle fylla fyra år. Några dagar senare dog mamman och Emma fick komma tillbaka till Källbäck med den fyra år äldre systern Aldita Vilhelmina. I november utackorderades Emma, som dog året därpå. Systrarna Lind, Mary Josefina och Ester Alma Maria, kom till asylen i maj när deras mor avvikit från orten efter att ha kvitterat ut 670 kronor, den döde makens livförsäkring. Sexton dagar senare skrevs systrarna ut, om till mamman eller släktingar framgår ej. Ester är tillbaka på Källbäck en månad under hösten. Oscar Gustaf Adolf Kvarnström kom till asylen i juli just fyllda två år. Tre dagar före julafton dog han efter 147 dagar på Källbäck. Hans ogifta mor skulle senare gifta sig med en änkeman och skomakare med två barn i tidigare äktenskap. Oscar Napoleon Berglund var utackorderad hos en murare i Hedesunda. I juli dog hans mamma, en änka som varit intagen på försörjningsinrättningen. Då fick Oscar, som skulle fylla tio år, komma till asylen. En syster var omhändertagen på flickhemmet Salem. 1905 utackorderades Oscar till en fiskare i Hamrånge men kom tillbaka till Källbäck i flera omgångar innan han skrevs ut ännu inte 15 år fyllda. Agnes Charlotta Vallberg var nummer sju av nio oäkta barn med åtta olika fäder. Hon kom som tioåring till asylen i november 1903. När mamman dog året därpå beskrevs hon av fattigvården som förra pigan från Ofvansjö. Agnes utackorderades till Hamrånge varifrån hon återkom för en kort period under året när hon fyllde femton och skulle skrivas ut för att klara sig själv. Halvbröderna Krysell, Yngve Leander och Ivar Alexander var barn nummer fyra och sex i en barnaskara där de första fem betecknades som oäkta och Ivar som äkta eftersom modern gift sig. Yngve var nio år när han kom till asylen och Ivar sex. Som tolvåring utackorderades Yngve till lantbrukaren Axel Ström i Lexe. Ivar stannade på asylen tre år innan han placerades i Hemmet för de ungas skydd. Dessförinnan tjänstegjorde han sommaren 1906 hos kyrkoherden i Almunge.
6 Fyra systrar Eriksson i åldrar från sju till tre år kom till asylen i november sedan deras mor dött. De blev kvar i ett halvår innan de kunde komma hem till pappan, en stuveriarbetare. Gerda Matilda och Helga Katarina vet vi inget mer om än att de vistades på Källbäck detta halvår. Den äldsta Bernadina Maria och syster nummer tre Agnes Margareta dog båda i april 1916, troligen i spanska sjukan. Edvard Leopold Åselius var yngst av sex syskon och fem år när han kom till asylen i november 1903. Han skrevs ut i maj 1906, troligen till släktingar, sedan hans far, en styrman, dödat först modern och sedan sig själv med tinningskott från en revolver. Om Edvards äldste bror handlar en tidningsnotis med rubriken Trött vid livet i Norrlands-Posten 28 juni 1911. "I morse anträffades 25-årige ångfinkeleldaren Johan Vilhelm Åselius hängande död i sin bostad Lilla Esplanadgatan 18. Hvad orsaken till självmordet kan vara vet man ej. Måhända hade gäckande förhoppningar om sångarebanan gjort honom tungsint. 1904 Bröderna Bergström-Jansson kom till asylen i april 1904. Johan Ruben var då tretton år och Ejnar Philemon hade fyllt tio. Varför de togs till asylen noterades inte. Två år senare utackorderades de till en glasbruksänka varifrån lillebror skulle återkomma till Källbäck i flera omgångar innan han skrevs ut nyss fyllda femton år. Vid ett återbesök på Källbäck 1914 berättade Ejnar att han utvandrat till Connecticut i Nordamerika. Där hade han fått anställning vid Underwoods skrivmaskinsfabrik dit han hade för avsikt att återvända. Vid återbesöket i Gävle berättade Ejnar att storebror Johan skjutit sig i Östersund två år tidigare. Johan Gustaf Andersson var yngst av sju barn. Mamman hade dött 1898. I juni 1904 kom Johan till Källbäck åtta år gammal. Två månader senare hängde sig pappan, arbetaren August Leonard. Johan blir kvar i två år innan han flyttas till Rettigska pojkhemmet. Ernst Ale Adolf Jansson var född i Stockholm, son till en ogift kvinna från Bälinge. Ernst kom till asylen tre dagar innan hade skulle fylla två år. Han utackorderades 51 dagar senare till en jordägare i Valbo. Om modern har noterats att hon senare gifte sig i Stockholm men att hon några år efter giftermålet sade sig vara förlovad med en musiker i cirkus Orlando. När Ernst var åtta år dränkte sig hans mormor, enligt fattigvården sedan hon hemfallit åt dryckenskap. Fem syskon Larsson, födda inom loppet av åtta år, bodde i asylen 40 dagar under hösten 1904 och 52 dagar hösten därpå. Pappan till de fyra yngre barnen
7 var en brädgårdsarbetare som dog på julafton 1905. Om Oscar Leonard, Johan Georg, Erik Bertil och Anna Alice finns inga särskilda noteringar men om det äldsta syskonet Elin Katarina, född före äktenskapet med brädgårdsarbetaren, har fattigvården noterat att hon fick barn när hon var 15 år. Det uppdagades att hon varit utsatt för otukt av en 70 år gammal slaktare från Gävle, som senare erkände att han övat otukt med flickan sedan hon var tolv år. Han dömdes till straffarbetare ett år och registrerades som barnets far. Bror Manfred Ågren var nummer åtta i en barnaskara på nio. Mamman hade dött 1902. Pappan, en brädgårdsarbetare, lämnade de yngsta barnen för utackordering. Bror hade varit hos en änka i Valbo men i november 1904 kom han till asylen där han blev kvar ett halvår innan han fick en ny utackordering. Då var han nio år. 1905 Oscar Algot Westling var nummer sex av sju barn i en stuveriarbetarfamilj. Han kom till asylen i juli, nyss fyllda fyra år, när mamma blivit sjuk. Senare samma år dog hon. Våren 1906 utackorderades Oscar till en hemmansägaränka i Valbo där han vistades när fadern häktades för stöld och misshandel å Skönsmon. 1909 omplacerades Oscar till en familj i Allmänninge. Året innan han fyllde femton och skrevs ut tillbringade han dels på Källbäck, dels på försörjningsinrättningen. Tre syskon Mårtensson, Bror Hugo Martin, Brita Emerentia och Anna Erika, kom till asylen i augusti sedan fadern, en jernarbetare från Njutånger, avvikit från familjen. Strax därefter födde modern ett fjärde barn, Hildur Katarina. Efter 38 dagar kom fyraårige Bror till en trädgårdsmästare i Östervåla. Systrarna återvände till modern. I början av 1910 är alla fyra syskonen tillbaka på Källbäck. Efter tre månader utackorderades storasyster Brita till en familj i Vittinge. De två yngsta systrarna sändes till ett barnhem i Kumla. Bror utackorderades ytterligare en gång men återkom till Källbäck i september 1913. På annandag jul rymde han, några veckor innan han skulle fylla fjorton år. Det är sista noteringen om Bror. Tre syskon Renvall, Frans Gottfrid, Erik Ivar och Göta Maria Axelina, kom från en familj där fadern söp och slogs. Frans och Erik vistades under åren 1904-12 i tre långa perioder på Källbäck, Göta i två kortare perioder. Från hösten 1907 överfördes den då fyraåriga Erik till sin mor på försörjningsinrättningen där han blev kvar i fyra år innan han kom tillbaka till Källbäck för utackordering, nyss fyllda nio år. Pappan, en järnarbetare, dömdes 1906 till en månad och 13 dagars fängelse för förskingring och snatteri samt till äktenskapsskillnad i ytterligare ett år. 1908 tillgrep han en kälke och ett par lådor färsk sill. Det upptäcktes och stöldgodset återlämnades till ägaren utom
8 åtta kilo sill som fattades. Följden för första resan stöld i förening med inbrott blev fyra månaders straffarbete. 1909 häktades han för hemfridsbrott hos sin frånskilda hustru. Han ville inte åt hustrun, sa han, utan en karl som han trodde var därinne. Han skulle ge karln en bredsida, uppgav han. Men han hade varit berusad och slagit sin hustru. Senare slog han sig in i fattigvårdsavdelningens fruntimmersavdelning under rusets påverkan och dömdes för hemfridsbrott till två månaders tvångsarbete på Svartsjö. Syskonen Söderblom vistades vid asylen för att ackorderas ut. Greta Paulina var oäkta barn, två och ett halvt år, när mamman skulle föda sin andra oäkting. Algot Harald föddes på Källbäck där mamman inhysts för förlossningen, oklart av vem, för tio kronor dygnet. Greta utackorderades efter en månad på Källbäck till en familj i Hedesund. Algot utackorderades när han fyllt tre år. 1908 gjordes en anteckning att Greta Paulina avlidit. Helga Kristina Mattson hade blivit moderlös i maj 1904, ännu inte fyra år fyllda. Fadern vistades i Amerika. I oktober 1905 kom hon till Källbäck där hon blev kvar i två år innan hon utackorderades till en familj i Hedesunda. 1910 kom hon till ett barnhem i Tärna, Västmanland. Under åren 1912-1918 var hon skriven i Gefle och fick underhåll från fattigvården. Sista noteringen där är att hon fått hospitalvård 1919 då hon fyllde nitton år. 1906 Karl Edvin Wallin var barn nummer tre av mammas åtta, de två första med andra män före äktenskapet. Karl kom till asylen första gången ännu inte tre år fyllda i april 1906. Han skulle skrivas ut och in ytterligare fem gånger. Sista utskrivningen var till fattigvårdens arbetsinrättning 1916 då han fyllt tretton år. Den äldre halvbrodern Frits Einar kom till Källbäck 1910 i samband med att hans far dömdes till två månaders fängelse efter ett "fult och rått överfall" (Gävle Posten) på en för honom okänd gravid kvinna på gatan. Frits utackorderades i två omgångar, den sista när han var tolv år. Ytterligare en bror, Evert Olof, vistades i asylen i fyra omgångar mellan åren 1914 och 1926 då hans skrevs ut inför sin femtonårsdag. Syskonen Fahlström, fyra bröder och en syster, hade alla lång erfarenhet av asylen. Ellen Eugenia, Sten Vilhelm Elfentin, Sven Erik Gotthard och Sune Osborn Eugén kom till Källbäck i april samtidigt som modern togs in på Försörjningsinrättningen där hon i juni födde den fjärde brodern Sigurd Erhard Virgilius. Fadern hade reste till Kanada ett halvår dessförinnan. Modern fick ytterligare fyra barn med en korsnäsanställd, två av dem dödfödda. I maj 1914 erkände korsnäsarbetaren att han var far till hustru Fahlströms yngsta barn och lovade att avbetala på skulden för barnens underhåll. Han ställde också i utsikt att taga ut dem och deras mor från Försörjningsinrättningen till hösten. Det är
9 oklart om så skedde. Ellen vandrade mellan Källbäck och Försörjningsinrättningen ända till 1917 då hon var arton år. Sven-Erik skrevs ut till släktingar när han skulle fylla åtta år. Sune utackorderades men skrevs definitivt ut från Källbäck först när han skulle fylla femton. Sten åkte in och ut på sjukhus och kom till sinnessjukhus när han var nio år. Sigurd, som fötts på Försörjningsinrättningen, tillbringade hela uppväxten på Källbäck, i sjukhus eller vid Försörjningsinrättningen. När han var tretton år utackorderades han till en handlande Johnsson i Kjessmanbo, Valbo, för 168 kronor i månaden vilket 1920 höjdes till 300 kr/mån. Vid inspektion 1920 av hemmet konstaterades att det var ovanligt trevligt och gott. Sigurd beskrevs som En glad och hurtig gosse, villig och arbetssam. 1922 fick han plats hos en lantbrukare i Åsbo med lönen en krona om dagen. Där blev han kvar tills han fyllde arton år då noteringarna om honom upphörde. Tvillingsystrarna Pettersson var de två yngsta i en barnaskara på åtta. Ester Birgitta och Gerda Eleonora kom till Källbäck i februari 1906, några dagar efter sin treårsdag. De fick stanna i korta omgångar när deras mor inte kunde ha dem fram till 1911 när de skrevs ut sista gången. Orsaken till att mamman behövde hjälp var att pappan, en gjutare, avvikit från familjen när den bodde i Eskilstuna. Mamman flyttade med de åtta barnen till släktingar i sin barndomsstad Gävle. Efter några år kom gjutaren till Gävle. Familjen återförenades. 1907 Tre bröder Hellström kom till Källbäck i mars 1907. Modern hade blivit sjuk. Fadern hade tidigare gett sig av till Kanada, ett lockade mål för många utvandrare efter guldruschen vid Klondike-floden. Äldste brodern, snart femtonårige Johan Arvid, flyttade över till Försörjningsinrättningen efter bara en dag på Källbäck. De yngre Knut Helmer och Gustaf Albin stannade i 170 dagar innan de fick komma hem till sin mor. Bröderna Lernberg hade mist sin far, en målargesäll, som dog i december 1901. I juni 1907 dog även modern när Bror Eugen var elva och Karl Fredrik nio år. De kom till Källbäck där båda blev kvar till maj 1910. Då var Bror vuxen och skrevs ut. Karl blev utackorderad. Deras storbror Sten Gustaf Villhard dog den 14 november klockan 7 eftermiddag genom drunkning i Hull i England. Älskad i lifvet, saknad i döden enligt den dödsannons som undertecknades av syskonen. Hans Otto Jansson var fyra år när han kom till Källbäck sedan hans mor försökt dränka sig i Gavleån med Hans Ottos yngre bror. Enligt Norrlandsposten den 11 juli 1907 var motivet för självmordsförsöket att modern var drifven till förtviflan öfver det sätt hvarpå hon behandlats af sin man. Den berusade
10 mannen, en jernarbetare, hade misshandlat henne. Vid rättegången berättade vittnen att mannen brukade stänga in sig med kvinnan och misshandla henne. Andra vittnen "ansågo att hustrun med sitt gnat förbittrade lifvet för Jansson, som eljest vore en snäll och skötsam man". Mannen fick två månaders och 13 dagars fängelse. I domen ingick ett hemfridsbrott i en smidesverkstad Hans Otto blev kvar på Källbäck i nästan tre år innan hans skrevs ut. Sven Georg Elgbrink var enda son till ogifta Hulda Vilhelmina från Årsunda, död genom själfmord (dränkning) sommaren 1904 då Sven Georg var tre år. Efter att ha bott hos släktingar kom han till asylen i augusti 1907. Ett och ett halv år senare utackorderades han till en familj i Valbo. Bror Gustaf Walter Johansson Borg kom till asylen i september och stannade åtta månader innan han kunde flytta hem. Han var förstfödda barnet till en ogift kvinna. Bror hade två yngre halvsystrar. Modern sammanlevde med systrarnas far som hade misshandlat henne svårt i april 1904. Mannen hade häktats för misshandel och missfirmelse av Brors mor. Han försvarade sig med att hustrun hade "ett så häftigt och trätgirigt temperament så att samvaron med henne var nästan omöjlig". Domen blev böter 25 kronor plus en månads fångelse. 1910 då mannen var dömd till ett års hemskillnad på grund av upprepat fylleri bröt han sig in i hustruns bostad i berusat tillstånd och slog sönder fönster och möbler. Då skickades Bror samt halvsystrarna Greta Vilhelmina och Karin Evonny till Källbäck där de fick stanna en vecka medan bostaden gjordes i ordning. Mannen dömdes till två månaders fängelse. 1912 tog modern ut lysning med en stuveriarbetare. 1915 dömdes den första mannen till en månads fängelse för resande av livsfarligt vapen mot inspektor Melin vid fattigvården. Senare samma år dömdes han till fjorton månaders tvångsarbete. Två systrar Nordin, Elin Kristina och Elvira Josefina, kom till Källbäck några dagar i juli innan de skickades vidare till flickhemmet Salem. Senare på hösten kom även mellansystern Klara Johanna Albertina till asylen. Hon blev kvar i två år innan hon fick komma hem. 1913 dog deras far, kolosförgiftad under tillfälligt arbete hos en lantbrukare. Han hade troligen själv stängt spjället i kakelugnen, avsiktligt eller oavsiktligt. 1908 Fem syskon Andersson, barn till en försäljare på Brynäs, hade Källbäck som sitt reservhem under åren 1908-24. Ernst Adrian var den äldste i syskonskaran och den förste som kom till asylen. Det var i mars 1908 när han var fem år. Modern hade tbc. Liksom syskonen åkte han fram och tillbaka mellan hemmet och Källbäck. När han var tolv fick han ett fosterhem i Främlingshem, Årsunda vilket erhöll 96 kronor/år i ersättning. Vid inspektion konstaterades: "Hemmet ej gott. Fosterföräldrarna ej goda mot gossen, som föreföll tryckt och nedstämd. Ett
11 bättre hem förordas." Ernst kom till familjen Vallner i Brännfallet, Hedesunda för 168 kr/år. Vid inspektion 1918 noterades: "Fosterföräldrarna bra människor. Gossen frisk, bra mat och vänligt bemötande." Samma år blev Ernst femton år och avfördes ur rullan Utackorderade barn Gävle kommun. Karl Adrian Andersson, yngre bror till Ernst, var sammanlagt 4030 vårddagar på Källbäck. Året han fyllde fjorton utackorderades han till hemmansägaren Oskar Vilhelm Johansson i Kårbo, Westland för 168 kronor per år vilket på grund av dyrtiden året därpå höjdes till 300 kr. Vid inspektion skrevs att Karlo, som han kallades, är stor men slö och inte gillar jordbruksarbete. Det ordnades ett jobb som springpojke hos bröderna Blomberg men där fick Karlo sluta misstänkt (men ej dömd) för att ha stulit pengar. Sista noteringen blev att Karlo hade lantbruksarbete hos en bonde Ekström i Mackmyra. Knut Adrian Andersson, den tredje i syskonskaran, blev den pojke som stannade längst tid på Källbäck av alla omhändertagna under alla år. Första gången han kom in var i april 1909, när han just fyllt två år. Med ett kort avbrott blev han kvar till 1922 då han hade 4843 vårddagar och skrevs ut därför att han passerat femtonårsgränsen. Yngste brodern Adrian Bengt Johan ackorderades ut när han var tre år, efter ett halvår på Källbäck. Lillasystern Rut Charlotta utackorderades som tolvåring till en torpare i Årsunda där hon med några avbrott fanns kvar 1925 då hon fyllde 13 år. Syskonen Lund, Astrid Paulina och Sven Sigfrid, tillbringade fyra månader på Källbäck sommar och höst 1908 när familjen var i kris. Kanske var förklaringen det som Norrlands Posten skrev om fadern, en gelbgjuteriarbetare, under rubriken 'En som svikit förtroendet'. Fadern hade mottagit insamlingslistor för de arbetslösas förening, men "vid anmodan att redovisa helt enkelt förklarat, att de insamlade medlen af honom förbrukats. De lära ha nedlagts på krogen." Karl Martin Jonsson var nummer fyra av fem barn till en ogift kvinna. Han och två yngre systrar tillbringade flera perioder på Källbäck innan de utackorderades i familjer. Karl vistades först hos en familj i Hofors, senare hos en hemmansägare i Åshammar. I maj 1921 besöktes hemmet sedan gossen begärt att få komma därifrån. "Fosterfadern föreföll präktig och förståndig. Fostermodern ej så trevlig, verkade småsint och gnatig. Bägge fosterföräldrarna önskar dock att gossen ska stanna i hemmet. Han är mycket slö och ointresserad av arbete, ser ej trevlig ut, är en tråkig typ. Gossen fick en allvarlig förmaning till flit och lydnad. Lovade att uppföra sig väl och stanna i fosterhemmet." Systrarna Margareta Elisabeth och Johanna Linnéa utackorderades 1913. Johanna lämnade sin fosterfamilj och kom till Källbäck när hon var i tonåren. Se 1926. 1909
12 Tre syskon Pettersson i en syskonskara på tio var inne på Källbäck i olika omgångar åren 1909-11. Karl Anders kom in första gången när han var tre och ett halvt år. Till midsommar 1910 fick han komma hem till föräldrarna, några dagar efter sin femårsdag. Pappan, en plåtslagare, tog med Karl och den äldre systern Anna Teresia i en eka på inre fjärden. Karl satt och lekte med en käpp och var skymd av seglet när han föll överbord och drunknade. Karl Torsten Brolund kom till Källbäck fjorton månader gammal när hans mor, en änka, var döende. Han blev kvar i 251 dagar och utackorderades första gången några veckor före jul 1909. Kommunen blev ansvarig för Karl och följde hans öden tills han blev vuxen, liksom den fyra år äldre brodern Erik Olof som aldrig kom till Källbäck utan utackorderades direkt. 1915 kom Karl till sin moster Anna Svensson på Kronobergsgatan i Stockholm, utackorderad för 120 kronor/år. Där blev han kvar "som ett eget barn i hemmet". 1919 gick han i Kungsholms realskola. Fosterföräldrarna var barnlösa och mycket fästa vid Torsten. Brodern gick till sjöss 1920. Fem år senare tog Karl realen och fick plats på ett skeppsmäklarkontor. Knut Nikolaus Mineur var femte och yngsta barnet till en stufveriförman i första giftet. När mamman dog i maj 1909 kom Knut till Källbäck varifrån han utackorderades 168 dagar senare. Förmannen fick ytterligare fem barn i ett senare gifte. Om honom skriver Gävle Posten den 16 april 1918 under den ironiska rubriken En far i sin prydno. I raseri hade mannen placerat sin tvåårige son på en het kokspis. Det ruskiga företaget ådrog den lille så svåra brännskador, att han måste intagas på sjukhus, där han ännu vårdas. Mineur, som tidigare varit i kontakt med barnavårdsnämnden för sina omänskliga uppfostningsmetoder, erkände och kunde till sitt försvar endast anföra att handlingen skett som en demonstration mot hustrun, för att hon 'aldrig kunna hålla barnen från spisen!' Åtta syskon Björk var intagna på Källbäck under en tioårsperiod. De tre första kom i april 1909. Anna Emilia var på Källbäck i två omgångar och skrevs ut till hemmet liksom Judit Evelina, Irma Linnéa, Erik Yngve och Henry. Tre yngre syskon passerade Källbäck 1919 och skickades vidare till barnhemmet Högbo: Fanny Kornelia, Per Adolf och Karl Gustaf. Natten till långfredagen 1919 dog mamman, som sammanlagt fött tio barn, efter en kort men svår sjukdom. Hon blev 39 år. Pappan var en stuveriarbetare dömd för fylleri, slagsmål och våld mot polis. Tre syskon Martinell kom till Källbäck i flera omgångar, den första i juni 1909, en tid efter det att deras pappa, en utkörare, avlidit. Den äldsta flickan Delia Matilda var knappt sex år när hon kom till Källbäck första gången och skulle fylla åtta när hon skrevs ut till hemmet sista gången. Karl Gustaf kom in
13 första gången som treåring och utackorderades som femåring. Den yngsta, Elin Kristina, utackorderades som treåring. Modern hade ytterligare fem barn, de tre sista bokförda som oäkta. När modern var gravid med barn nummer åtta dränkte sig den nye familjefadern. Om detta berättar Stockholms-Tidningen den 30 september 1917 med rubriken Ruskigt fynd under metning : När på lördagsmiddagen ett par småpojkar vore sysselsatta med metning i Gävleån, fastnade på metkroken för en av pojkarna ett föremål, som vid närmare undersökning befanns vara en människohand. När man drog iland metreven fann man liket av en äldre man, som vid undersökning befanns vara en cigarrarbetare. Efter vad man utrönt hade denne begivit sig från hemmet och tydligen själv tagit sig av daga. Martinell fick för någon tid sedan ett belopp av 8,000 kronor från Tobaksmonopolet såsom ersättning för erhållen uppsägning, och det uppges, att han på kort tid förstört dessa penningar. Det tros vara anledningen till det förtvivlade steget." Johan Helmer Andersson, son till en snickeriarbetare i Ockelbo, och hans kusin Edvin Virgilius Andersson hade skickats ut för att tigga i Ockelbo med instruktion att säga att de kom från Bomhus. De hamnade på Källbäck i två dagar medan polisen utredde fallet. Enligt Norrlands Posten 9 november 1909 hade pojkarna fått ihop två kronor när polisen tog dem. Orsaken till att de skickats ut som bettlare uppgavs vara nöd på grund av storstrejken. Fyra syskon Karlsson kom till Källbäck i november 1909. Det var kris i familjen. Pappan, en järnsvarvare, hade gett sig iväg till Nordamerika tre år tidigare. Alla barnen blev utackorderade i omgångar, Frans Edvard och Helge Valentin 1913 till en hemmansägare i Västmanland. Alf Ingvar var på Källbäck sista gången 1918 då han var 14 år och ackorderades ut för 168 kr/mån till en hemmansägare i Åsbo, Hedesunda. Strax före femtonårsdagen kom Alf Ingvar tillbaka till sin ensamstående mamma. Inspektion gjordes och hemmet betecknades som "utmärkt". Den yngsta av de fyra syskonen, Sonja Maria Valetta ackorderades ut när hon skulle fylla fem år, hösten 1911, tillsammans med den oäkta lillasystern Emmy Maria till fru Augusta Holmgren i Sala. Fru Holmgren fick goda vitsord vid inspektioner. Sonja konfirmerades 1921 och "får stanna i fosterhemmet så länge hon själv vill". Hösten 1922 planerade hon att resa till Gävle för att hälsa på sin mor och sina syskon, sedan skulle hon ta plats i familj. 1923 hade hon plats i en familj i Sala men bodde i fosterhemmet, hon "vill gärna vara ute om kvällarna och är svag för fina kläder". Nästa anteckning blev att fostermodern dött och att Sonja skötte hushållet men skulle söka ny plats i familj. Den 11 november 1924 fyllde hon 18 år vilket blev den sista noteringen hos fattigvården.