http://www.sis.se http://www.sis.se http://www.sis.se http://www.sis.se http://www.sis.se SVENSK STANDARD SS-EN ISO 12100-1 Fastställd 2003-11-21 Utgåva 1 Maskinsäkerhet Grundläggande begrepp, allmänna konstruktionsprinciper Del 1: Grundläggande terminologi, metodik (ISO 12100-1:2003) Safety of machinery Basic concepts, general principles for design Part 1: Basic terminology, methodology (ISO 12100-1:2003) ICS 01.040.13; 13.110 Språk: svenska Publicerad: oktober 2004 Copyright SIS. Reproduction in any form without permission is prohibited.

Europastandarden gäller som svensk standard. Europastandarden fastställdes 2003-11-21 som SS-EN ISO 12100-1 och har utgivits i engelsk språkversion. Detta dokument återger i svensk språkversion. De båda språkversionerna gäller parallellt. Standarden ersätter SS-EN 292-1, utgåva 1. The European Standard has the status of a Swedish Standard. The European Standard was 2003-11-21 approved and published as SS-EN ISO 12100-1 in English. This document contains a Swedish language version of. The two versions are valid in parallel. This standard supersedes the Swedish Standard SS-EN 292-1, edition 1. Upplysningar om sakinnehållet i standarden lämnas av SIS, Swedish Standards Institute, telefon 08-555 520 00. Standarder kan beställas hos SIS Förlag AB som även lämnar allmänna upplysningar om svensk och utländsk standard. Postadress: SIS Förlag AB, 118 80 STOCKHOLM Telefon: 08-555 523 10. Telefax: 08-555 523 11 E-post: sis.sales@sis.se. Internet: www.sis.se

EUROPASTANDARD EUROPEAN STANDARD NORME EUROPÉENNE EUROPÄISCHE NORM EN ISO 12100-1 November 2003 ICS 01.140.13; 13.110 Ersätter EN 292-1:1991 Svensk version Maskinsäkerhet Grundläggande begrepp, allmänna konstruktionsprinciper Del 1: Grundläggande terminologi, metodik (ISO 12100-1:2003) Sécurité des machines Notions fondamentales, principes généraux de conception Partie 1: Terminologie de base, méthodologie (ISO 12100-1:2003) Safety of machinery Basic concepts, general principles for design Part 1: Basic terminology, methodology (ISO 12100-1:2003) Sicherheit von Maschinen Grundbegriffe, allgemeine Gestaltungsleitsätze Teil 1: Grundsätzliche Terminologie, Methodologie (ISO 12100-1:2003) Denna standard är den officiella svenska versionen av. För översättningen svarar SIS. Denna Europastandard antogs av CEN den 9 juni 2003. CEN-medlemmarna är förpliktade att följa fordringarna i CEN/CENELECs interna bestämmelser som anger på vilka villkor denna Europastandard i oförändrat skick skall ges status som nationell standard. Aktuella förteckningar och bibliografiska referenser rörande sådana nationella standarder kan på begäran erhållas från CENs centralsekretariat eller från någon av CENs medlemmar. Denna Europastandard finns i tre officiella versioner (engelsk, fransk och tysk). En version på något annat språk, översatt under ansvar av en CENmedlem till sitt eget språk och anmäld till CENs centralsekretariat, har samma status som de officiella versionerna. CENs medlemmar är de nationella standardiseringsorganen i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Slovakien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. CEN European Committee for Standardization Comité Européen de Normalisation Europäisches Komitee für Normung Central Secretariat: rue de Stassart 36, B-1050 BRUSSELS 2003 CEN All rights of exploitation in any form and by any means reserved worldwide for CEN national Members Ref. Nr. Sv

Sida 2 Innehåll Förord... 3 Orientering... 4 1 Omfattning... 5 2 Normativa hänvisningar... 5 3 Termer och definitioner... 5 4 Riskkällor som ska beaktas vid konstruktion av maskiner... 12 4.1 Allmänt... 12 4.2 Mekanisk risk... 12 4.3 Elektrisk risk... 13 4.4 Risk orsakad av värme/kyla... 13 4.5 Risk orsakad av buller... 13 4.6 Risker orsakade av vibrationer... 14 4.7 Risker orsakade av strålning... 14 4.8 Risker orsakade av material och ämnen... 14 4.9 Risker orsakade av att hänsyn inte tagits till ergonomiska principer vid maskinkonstruktion... 14 4.10 Risker för att halka, snubbla och falla... 14 4.11 Riskkombinationer... 15 4.12 Risker förknippade med den miljö i vilken maskinen används... 15 5 Strategi för riskreducering... 15 5.1 Allmänna åtgärder... 15 5.2 Fastställande av maskinens gränser... 16 5.3 Riskidentifiering, riskuppskattning och riskvärdering... 16 5.4 Eliminering av riskkällor eller riskreducering genom skyddsåtgärder... 17 5.5 Uppfyllelse av målen för riskreduceringen... 18 Bilaga A (informativ) Schematisk beskrivning av en maskin... 21 Alfabetisk ordlista för specifika termer och uttryck som används i ISO 12100... 22 Bilaga ZA (normativ) Normativa hänvisningar till internationella publikationer med motsvarande Europapublikationer... 34 Bilaga ZB (informativ) Samband mellan denna Europastandard och EG-direktiv... 35 Litteraturförteckning... 36 Nationell bilaga NA (informativ) Motsvarighet mellan ISO-standarder och Europastandarder... 37 Sida

Sida 3 Förord Detta dokument () har utarbetats av ISO/TC 199, Safety of machinery, i samarbete med CEN/TC 114, Safety of Machinery. Båda sekretariaten hålls av DIN. Denna Europastandard skall ges status av nationell standard, antingen genom publicering av en identisk text eller genom ikraftsättning senast maj 2004, och motstridande nationella standarder ska upphävas senast maj 2004. Detta dokument ersätter EN 292-1:1991. Detta dokument har utarbetats under mandat som CEN fått av Europeiska kommissionen och EFTA. Det stöder grundläggande krav i EG-direktiv. Sambandet med EG-direktiv beskrivs i bilaga ZB, som ingår som en informativ del i denna standard. Enligt CEN/CENELECs interna bestämmelser ska följande länder fastställa denna Europastandard: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Norge, Portugal, Slovakien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Ungern, Tyskland och Österrike. Ikraftsättning Texten i ISO 12100-1:2003 har godkänts av CEN som utan några ändringar. ANM. Normativa hänvisningar till internationella publikationer finns i bilaga ZA (normativ).

Sida 4 Orientering Den primära målsättningen med EN ISO 12100 är att förse konstruktörer med allmänna riktlinjer och vägledning för att de ska kunna konstruera maskiner som är säkra vid avsedd användning. Den innehåller dessutom en strategi för utarbetande av standarder. Begreppet maskinsäkerhet omfattar en maskins förmåga att utföra avsedd(a) funktion(er) under dess livstid, varvid riskerna på ett tillfredställande sätt har reducerats. Denna standard är grundläggande för en serie standarder med följande struktur: A-standarder (grundläggande säkerhetsstandarder) som ger grundläggande begrepp, konstruktionsprinciper och allmänna aspekter som kan tillämpas på alla maskiner; B-standarder (gruppstandarder för säkerhet) som behandlar en säkerhetsaspekt eller en typ av säkerhetsrelaterad anordning som kan användas för en mängd maskiner: B1-standarder för särskilda säkerhetsaspekter (t.ex. skyddsavstånd, yttemperatur, buller); B2-standarder för skyddsanordningar (t.ex. tvåhandsmanöveranordningar, förreglingsanordningar, tryckkännande anordningar, skydd); C-standarder (säkerhetsstandarder för maskintyper) som ger detaljerade säkerhetskrav för en särskild maskin eller grupp av maskiner. Denna standard är en A-standard. När en C-standard skiljer sig från ett eller flera krav som behandlas i del 2 av denna standard eller i en B- standard, har C-standarden företräde. Det rekommenderas att denna standard ingår i utbildningar och handböcker för att förmedla den grundläggande terminologin och allmänna konstruktionsprinciper till konstruktörer. ISO/IEC Guide 51 har beaktats i möjligaste mån vid utarbetandet av denna standard.

Sida 5 Maskinsäkerhet Grundläggande begrepp, allmänna konstruktionsprinciper Del 1: Grundläggande terminologi, metodik 1 Omfattning Denna standard ger grundläggande terminologi och metoder för att uppnå säkerhet hos maskiner. Kraven i denna standard är avsedda för konstruktörer. Denna standard behandlar inte skador på husdjur, egendom eller miljö. 2 Normativa hänvisningar Detta dokument hänvisar till följande dokument som är absolut nödvändiga när detta dokument ska tillämpas. För daterade hänvisningar gäller endast den utgåva som anges. För odaterade hänvisningar gäller senaste utgåvan av dokumentet (inklusive alla tillägg). ISO 12100-2:2003 Safety of machinery Basic concepts and general principles for design Part 2: Technical principles 3 Termer och definitioner Vid tillämpning av ISO 12100-1 och -2 gäller följande termer och definitioner. 3.1 maskin grupp av inbördes förbundna delar eller komponenter, varav minst en är rörlig, samt tillhörande drivanordningar, styr- och driftkretsar, vilka sammanfogats för ett särskilt ändamål, speciellt för bearbetning, behandling, förflyttning eller förpackning av material. Termen maskin används också för en sammansatt maskin, där flera maskiner för ett gemensamt syfte ställs upp och styrs så att de fungerar som en enhet. ANM. Bilaga A visar en allmän, schematisk framställning av en maskin. 3.2 tillförlitlighet (hos en maskin) förmåga hos en maskin eller dess komponenter eller utrustning, att utan fel fullgöra avsedd funktion vid angivna betingelser under en given tidsperiod 3.3 underhållsmöjlighet (av en maskin) möjlighet att genom underhåll enligt specificerad metod och med angivna hjälpmedel kunna hålla eller återföra en maskin i sådant skick att den under avsedda användningsbetingelser kan fylla sin funktion 3.4 användarvänlighet (av en maskin) förmåga hos en maskin att enkelt kunna användas, bland annat tack vare egenskaper eller prestanda, som gör dess funktion(er) lätt(a) att förstå. 3.5 skada fysisk skada eller ohälsa

Sida 6 3.6 riskkälla potentiell källa till skada ANM. 1 Termen "riskkälla" kan användas för att ange ursprung (t.ex. mekanisk risk, elektrisk risk) eller arten av potentiell skada (t.ex. risk för elektrisk stöt, klipprisk, förgiftningsrisk, brandrisk). ANM. 2 Riskkälla enligt denna definition är antingen permanent under maskinens hela avsedda användning (t.ex. rörelse hos farliga rörliga delar, ljusbåge vid svetsning, ohälsosam kroppsställning, bulleremission, hög temperatur); eller uppträder oväntat (t.ex. explosion, krossningsrisk till följd av oavsiktlig/oväntad start, utkast till följd av brott, fall till följd av acceleration/retardation). 3.7 relevant riskkälla riskkälla som identifierats som att den tillhör eller är förbunden med maskinen ANM. 1 En relevant riskkälla identifieras som resultatet av ett steg i den metod som beskrivs i ISO 14121. 3.8 signifikant riskkälla riskkälla som identifierats som relevant och som kräver specifika åtgärder av konstruktören för att elimineras eller för att minska risken enligt riskbedömningen 3.9 riskfylld situation omständighet under vilken en person är utsatt för minst en riskkälla. Exponeringen kan omedelbart eller under en tidsperiod resultera i skada 3.10 riskområde varje utrymme inom och/eller omkring en maskin i vilket en person kan utsättas för en riskkälla 3.11 risk (sannolikhetsbegrepp) kombination av sannolikhet för att skada ska inträffa och allvarlighetsgraden hos denna skada 3.12 kvarvarande risk risk som kvarstår efter att skyddsåtgärder har vidtagits (se även figur 1) ANM. Denna standard gör skillnad på: kvarvarande risk efter att skyddsåtgärder vidtagits av konstruktören kvarvarande risk efter att alla skyddsåtgärder har genomförts 3.13 riskbedömning övergripande metod som omfattar en riskanalys och en riskvärdering 3.14 riskanalys kombination av specifikation av maskinens begränsningar, riskidentifiering och riskuppskattning 3.15 riskuppskattning fastställande av en skadas förväntade allvarlighetsgrad och sannolikheten för att den ska inträffa

Sida 7 3.16 riskvärdering bedömning, baserad på en riskanalys, av om målen för riskreduceringen har uppnåtts 3.17 tillräcklig riskreducering riskreducering som minst motsvarar lagkraven under beaktande av aktuell teknisk utvecklingsnivå ANM. Kriterier för att fastställa om tillräcklig riskreducering uppnåtts ges i 5.5 3.18 skyddsåtgärd åtgärd för att erhålla riskreducering, vidtagen av konstruktören (inbyggd säkerhet, tekniska skyddsåtgärder och kompletterande skyddsåtgärder, information för användning), och av användaren (organisation: säkra arbetsmetoder; övervakning; tillstånd att utföra arbeten; tillhandahållande och användning av tillkommande tekniska skydd; användning av personlig skyddsutrustning; utbildning). Se figur 1. 3.19 inbyggd säkerhet skyddsåtgärd som antingen eliminerar risker eller reducerar de risker som är förknippade med riskkällor genom att ändra konstruktionen eller maskinens driftprestanda utan att använda skydd eller skyddsanordningar ANM. ISO 12100-2:2003, avsnitt 4, behandlar riskreducering genom inbyggd säkerhet. 3.20 teknisk skyddsåtgärd skyddsåtgärd som använder tekniskt skydd för att skydda personer från riskkällor som rimligtvis inte kan undanröjas eller i tillfredställande grad begränsas genom inbyggd säkerhet ANM. ISO 12100-2:2003, avsnitt 5, behandlar tekniska skyddsåtgärder. 3.21 information för användning skyddsåtgärd som består av kommunikationsmedier (t.ex. texter, ord, tecken, signaler, symboler, diagram) som används separat eller i kombination, för att överföra information till användaren ANM. ISO 12100-2:2003, avsnitt 6, behandlar information för användning. 3.22 avsedd användning av en maskin användning av en maskin i enlighet med den information som ges i instruktionsboken 3.23 rimligen förutsebar felanvändning användning av en maskin på ett sätt som inte avsetts av konstruktören, men som kan bli följden av lätt förutsägbart mänskligt beteende 3.24 tekniskt skydd skydd eller skyddsanordning

Sida 8 3.25 skydd fysiskt hinder, konstruerat som en del av maskinen, avsett att ge skydd ANM. 1 Ett skydd kan verka: ensamt, det är då verksamt endast när det är stängt för ett öppningsbart skydd eller säkert på plats för ett fast skydd; i samverkan med förreglingsanordning med eller utan låsfunktion; i detta fall är skyddsfunktionen säkerställd oberoende av skyddets läge. ANM. 2 Beroende på dess utförande kan ett skydd kallas t.ex. hölje, kåpa, skärm, dörr, omslutande skydd. ANM. 3 Se ISO 12100-2, 5.3.2 och ISO 14120 för olika typer av skydd och deras krav. 3.25.1 fast skydd skydd som hålls på plats på sådant sätt (t.ex. med skruvar, muttrar, svetsning) att det endast kan öppnas eller avlägsnas med hjälp av verktyg eller genom att förstöra fastsättningsanordningarna 3.25.2 öppningsbart skydd skydd som kan öppnas utan att använda verktyg 3.25.3 ställbart skydd fast eller öppningsbart skydd som är ställbart i sin helhet eller har ställbara delar. Inställningen förblir fast under en viss arbetsoperation 3.25.4 förreglande skydd skydd försett med en förreglingsanordning så att, tillsammans med maskinens styrsystem, följande funktioner kan uppfyllas: de riskfyllda maskinfunktionerna som täcks av skyddet kan inte pågå förrän skyddet är stängt; om skyddet är öppet när riskfyllda maskinfunktioner pågår ges ett stoppkommando; när skyddet är stängt kan de riskfyllda maskinfunktionerna som täcks av skyddet pågå. Att stänga skyddet ska inte i sig själv initiera de riskfyllda maskinfunktionerna. ANM. ISO 14119 innehåller detaljerade krav. 3.25.5 förreglande skydd med låsfunktion skydd försett med förreglingsanordning och låsanordning så att, tillsammans med maskinens styrsystem, följande funktioner kan uppfyllas: de riskfyllda maskinfunktionerna som "täcks" av skyddet kan inte pågå förrän skyddet är stängt och låst; skyddet förblir stängt och låst till dess att risken för skada från de riskfyllda maskinfunktionerna har upphört; när skyddet är stängt och låst kan de riskfyllda maskinfunktionerna som "täcks" av skyddet pågå. Att stänga och låsa skyddet ska inte i sig själv initiera de riskfyllda maskinfunktionerna. ANM. ISO 14119 innehåller detaljerade krav.

Sida 9 3.25.6 förreglande skydd med startfunktion speciell typ av förreglande skydd som, när det har nått sitt stängda läge, ger kommando för initiering av de riskfyllda maskinfunktionerna utan att ett separat manöverdon används ANM. ISO 12100-2:2003, 5.3.2.5, innehåller detaljerade krav om användningsvillkor. 3.26 skyddsanordning annat tekniskt skydd än ett skydd ANM. Exempel på skyddsanordning ges i 3.26.1 3.26.9. 3.26.1 förreglingsanordning förregling mekanisk, elektrisk eller annan typ av anordning, vars syfte är att hindra riskfyllda maskinfunktioner under vissa villkor (i allmänhet så länge ett skydd inte är stängt) 3.26.2 acceptanordning manuell manöveranordning som används tillsammans med ett startdon och som tillåter maskinfunktioner när den påverkas kontinuerligt ANM. IEC 60204-1:1997, 9.2.5.8 innehåller anvisningar om acceptanordningar 3.26.3 hålldonsmanöveranordning manöveranordning som startar och håller i gång riskfyllda maskinfunktioner endast så länge dess manuella styrdon (manöverdon) påverkas 3.26.4 tvåhandsmanöveranordning manöveranordning som kräver minst samtidig påverkan av båda händerna för att starta och hålla igång riskfyllda maskinfunktioner, och ger således skydd endast för den person som påverkar manöveranordningen ANM. ISO 13851 innehåller detaljerade krav. 3.26.5 avkännande skyddsutrustning (SPE sensitive protective equipment) utrustning för att avkänna personer eller kroppsdelar och som genererar en lämplig signal till styrsystemet för att minska risken för de personer som känns av. Signalen kan genereras när en person eller kroppsdel passerar bakom en förutbestämd gräns t.ex. går in ett riskområde (skyddsstopp), eller när en person känns av i ett förutbestämt område (avkänning), eller i båda fallen 3.26.6 skyddsanordning med aktivt opto-elektroniskt skyddsfält (AOPD active opto-electronic protective device) anordning vars avkänningsfunktion genomförs med hjälp av utsända och mottagna signaler från optoelektronisk utrustning, som genom att i anordningen känna av avbrott i den optiska strålningen genom ett ogenomskinligt föremål, som finns i det fastställda avkänningsområdet ANM. IEC 61496-2 innehåller detaljerade krav. 3.26.7 mekanisk spärranordning anordning som i en mekanism för in ett mekaniskt hinder (t.ex. kil, axel, stötta, sträva), vilket genom sin egen hållfasthet kan förhindra riskfylld rörelse