Käsikirjoja 4 Handböcker Handbooks Näringsgrensindelningen TOL 2008
Käsikirjoja 4 Handböcker Handbooks Näringsgrensindelningen TOL 2008 Helsingfors 2009
Tiedustelut Förfrågningar Inquiries: Riitta Poukka Taru Tamminen (09) 17 341 e-post: luokitukset@tilastokeskus.fi www.tilastokeskus.fi/luokitukset Pärmbild: Futureimagebank.com 2009 Tilastokeskus Statistikcentralen Statistics Finland Tietoja lainattaessa lähteenä on mainittava Tilastokeskus. Uppgifterna får lånas med uppgivande av Statistikcentralen som källa. Quoting is encouraged provided Statistics Finland is acknowledged as the source. ISSN 1797 9420 = Handböcker ISBN 978 952 467 987 9 (pdf)
Förord Näringsgrensindelningen används för klassificering av företag och andra organisationer eller enskilda arbetsställen på basis av den ekonomiska verksamheten. Definitionerna i näringsgrensindelningen baserar sig på de produktionsinsatser och produktionsprocesser som är typiska för verksamheten samt på de producerade varorna och tjänsterna. Den nationella näringsgrensindelningen TOL 2008, som presenteras i denna publikation, är en av de klassificeringsstandarder som Statistikcentralen fastställt. Syftet med standarderna är att främja tydligheten och jämförbarheten av statistikbegreppen genom att samordna klassificeringspraxis och göra klassificeringsgrunderna och definitionerna kända. Näringsgrensindelningen TOL 2008 bygger på Europeiska unionens näringsgrensindelning, NACE Rev. 2, som fastställts med Europaparlamentets och rådets förordning. Förordningen förpliktar medlemsländerna. Detta innebär att NACE eller en nationell version som bygger på den ska användas inom statistikväsendet i EU-medlemsländerna. TOL 2008 är en sådan nationell version i Finland, som avses i förordningen och som godkänts av Eurostat. TOL 2008 ersätter klassificeringsstandarden Näringsgrensindelningen 2002. Den reviderade näringsgrensindelningen börjar tilllämpas i statistiken i huvudsak i början av år 2009. Helsingfors i januari 2009 Kari Lehto Riitta Poukka Statistikcentralen 3
Innehåll Förord..................................................................... 3 Förkortningar................................................................ 5 Ordlista.................................................................... 7 1 Inledning............................................................... 9 1.1 Näringsgrensindelningen och det integrerade systemet för klassificering av ekonomisk verksamhet och produkter................................... 9 1.2 Näringsgrensindelningens omfattning och karaktärsdrag....................... 10 1.2.1 Näringsgrensindelningen som beskrivning av den ekonomiska verksamheten 11 1.2.2 Näringsgrensindelningens beskrivningsområde och begränsningar 11 1.2.3 Näringsgrensindelningens struktur och koder 11 1.3 Näringsgrensindelningens historia........................................ 12 1.3.1 Den nationella näringsgrensindelningen, TOL, och dess historia 12 1.3.2 EU-näringsgrensindelningens historia 13 1.4 Definitioner och principer............................................. 14 1.4.1 Klassificeringskriterier 14 1.4.1.1 Klassificeringskriterierna på 4- och 5-siffernivå................. 14 1.4.1.2 Klassificeringskriterierna på 2- och 3-siffernivå................. 14 1.4.2 Huvudsaklig verksamhet, biverksamhet och hjälpverksamheter 15 1.4.3 Definitioner av statistiska enheter 16 1.4.3.1 Enheter som klassificeras.................................. 16 1.5 Regler för klassificering av funktioner och enheter........................... 19 1.5.1 Grundläggande klassificeringsregler 19 1.5.1.1 Kriterier som ersätter förädlingsvärdet (substitut)............... 19 1.5.2 Multipla och integrerade aktiviteter 20 1.5.2.1 Top-down-metoden...................................... 20 1.5.2.2 Förändringar i den huvudsakliga verksamheten................. 22 1.5.2.3 Vertikalt integrerade aktiviteter............................. 22 1.5.2.4 Horisontellt integrerade aktiviteter.......................... 22 1.5.3 Regler för specifika verksamheter 22 1.5.3.1 Verksamhet på arvodes- och kontraktsbasis, utläggning (outsourcing) av verksamheter.............................. 22 1.5.4 Specifika regler och definitioner för huvudgrupper 24 1.6 NACE Rev. 2:s förhållande till andra klassificeringar......................... 26 1.6.1 Förhållanden mellan internationella klassificeringar 27 1.6.1.1 Den internationella klassificeringsfamiljen inom ekonomin och socialsektorn................................ 27 4 Statistikcentralen
1.6.1.2 FN:s integrerade system för näringsgrens- och produktindelningar... 27 1.6.1.3 Förhållandet mellan NACE och ISIC......................... 28 1.6.1.4 NACE:s förhållande till andra internationella klassificeringar....... 29 1.6.2 Förhållanden mellan EU-klassificeringar 29 1.6.3 Förhållande till multinationella klassificeringar 30 1.6.4 Aggregerade klassificeringar inom nationalräkenskaper 31 1.7 Förändringar mellan TOL 2002 och TOL 2008............................. 34 1.7.1 Förändringar på huvudgruppnivå mellan TOL 2002 och TOL 2008 34 1.7.2 Ändringar i antalet grupper mellan TOL 2002 och TOL 2008 35 1.7.3 De största ändringarna mellan TOL 2008 och TOL 2002 36 1.7.4 Klassificeringsnycklar: täckning och användning 37 2 Näringsgrensindelningens nomenklatur....................................... 40 3 Näringsgrensindelningen med definitioner.................................... 81 BILAGA 1 Omvandlingsnyckel mellan näringsgrensindelningarna 2002 och 2008.......... 341 BILAGA 2 Omvandlingsnyckel mellan näringsgrensindelningarna 2008 och 2002.......... 380 Statistikcentralen 5
Förkortningar BEC Classification by Broad Economic Categories of the United Nations CN Combined Nomenclature European Classification of Goods BEC-varuklassificering. FN Kombinerade Nomenklaturen (CN-nomenklaturen). EU CPA European Classification of Products by Activity EU-produktklassificering efter näringsgren. Eurostat CPC Central Product Classification of the United Nations CPC-produktklassificering. FN EEC European Economic Community Europeiska ekonomiska gemenskapen EP/C European Parliament and Council Europaparlamentet och -rådet ESA European System of National and Regional Accounts Europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS). Eurostat EU European Union Europeiska unionen Eurostat Europeiska gemenskapernas statistikbyrå HS ISIC Harmonized Commodity Description and Coding System of the World Customs Organization International Standard Industrial Classification of all Economic Activities of the United Nations Systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering. Världstullorganisationen Internationell näringsgrensindelning. FN KAU Kind of Activity Unit verksamhetsenhet MIG Main Industrial Groupings MIG-varuklassificering NACE European Classification of Economic Activities Europeiska gemenskapernas statistiska näringsgrensindelning. Eurostat PRODCOM Classification of goods used for statistics on industrial production in the EU EU:s produktklassificering avseende industriella näringsgrenar. Eurostat RAMON Eurostat's online server for metadata Eurostats metadataserver (klassificeringsserver) SITC Standard International Trade Classification SITC-varuklassificering. FN of the United Nations SNA System of National Accounts System för nationalräkenskaper. FN SPC Statistical Programme Committee EU:s statistikprogramkommitté TOL Näringsgrensindelningen (NACEs nationella version). Statistikcentralen UN United Nations Förenta nationerna FN Förenta nationerna 6 Statistikcentralen
Ordlista I ordlistan definieras några termer som använts i inledningen och i gruppbeskrivningarna i TOL 2008. Trots att man har försökt försäkra sig om definitionernas enhetlighet med definitioner av termer som använts på annat håll, är det inte meningen att dessa definitioner skulle vara allmänna definitioner på termer för alla ändamål. Avsikten med denna ordlista är bara att hjälpa användarna av TOL 2008 att tolka klassificeringen rätt. Förädlingsvärde Produktion Maskiner i hushåll Maskiner inom tillverkning Produkt Färdig produkt Halvfärdig produkt Produktionsvaror Handelsvaror i utrikeshandeln Biprodukt Industriell process / Tillverkningsprocess Tillverkning / Industri Omvandling Behandling Förädlingsvärdet till bruttobelopp definieras som skillnaden mellan produkten till baspris och inköpspriset på insatsvarorna. Produktion är verksamhet där resultatet är en produkt. Begreppet används gällande alla näringsgrenar. Termen har inte begränsats till jordbruks-, mineralutvinnings- eller tillverkningssektorerna. Den används också i samband med tjänstesektorn. Exaktare termer kan användas då produktionstypen behöver uttryckas: erbjudande av tjänster, förädling, framställning osv. beroende på näringsgrenen. Produktion kan mätas på olika sätt endera enligt den materiella volymen av produktionen eller enligt produktionens värde. Maskiner och apparater som huvudsakligen planerats för användning i privata hushåll, t.ex. tvättmaskiner i hushåll. Maskiner och apparater som huvudsakligen planerats för användning på andra ställen än i hushåll, t.ex. verktygsmaskiner, tvättmaskiner i tvätterier. En produkt är resultatet av ekonomisk verksamhet. Den är ett övergripande begrepp för varor och tjänster. En produkt som är färdigt förädlad eller behandlad. En produkt som har förädlats eller behandlats i någon mån, men som ännu kräver ytterligare förädling eller behandling innan den kan användas. Den kan säljas till en annan tillverkare för vidareförädling. Typiska exempel är grova metallgjutgods som säljs för slutberedning på något annat ställe. Produktionsvaror är varor som används för tillverkning av andra varor och tjänster, dock inte råvaruinsatser och bränsle. Till produktionsvaror hör fabriksbyggnader, maskiner, lok, lastbilar och traktorer. Mark betraktas inte i allmänhet som en produktionsförnödenhet. Handelsvaror i utrikeshandeln är rörliga varor som kan bytas. En handelsvara kan vara ett stycke av satsen från en produktionslinje, ett unikt föremål (Mona Lisa) eller ett materiellt redskap i en tjänst (programdiskett). I tullklassificeringar används begreppet vara. En vanlig biprodukt (dvs. en biprodukt som inte finns enbart på en viss 3-siffernivå) är en produkt, som tekniskt är förknippad med tillverkningen av andra produkter, men som tillverkas inom flera näringsgrenar på 3-siffernivån (i samband med raffineringen av råolja uppkommer väte som biprodukt och väte klassificeras som huvudprodukt under den petrokemiska industrin). En produkt som uteslutande används som biprodukt är en produkt som avviker från en vanlig biprodukt så till vida att den inte tillverkas som huvudprodukt inom någon näringsgren (t.ex. melass som uppkommer i sockertillverkningen). En omvandlingsprocess (fysisk, kemisk, manuell osv.), som används i tillverkningen av nya produkter (endera konsumtionsvaror, insatsvaror eller kapitalvaror), i behandlingen av begagnade produkter eller vid erbjudande av tjänster för näringsgrenarna B Utvinning av mineral, C Tillverkning, D Försörjning av el, gas, värme och kyla, E Vattenförsörjning; avloppsrening, avfallshantering och sanering samt F Byggverksamhet. Alla näringsgrenar inom huvudgrupp C. Omfattar både hemindustri och storproduktion. Omvandling är en process där man omvandlar råvarors, halvfärdiga eller färdiga produkters karaktär, sammansättning eller form för att få nya produkter. Behandling är en process, som utförs bland annat för skyddande av produkter, för att ge dem önskade egenskaper eller för att förhindra eventuella negativa konsekvenser av användningen. Exempel är behandling av spannmål, trä, metaller och avfall. Statistikcentralen 7
8 Statistikcentralen
1 Inledning 1.1 Näringsgrensindelningen och det integrerade systemet för klassificering av ekonomisk verksamhet och produkter Europeiska gemenskapernas näringsgrensindelning NACE 1 och dess nationella versioner utgör en ram för datainsamling och beskrivning av statistik över ekonomisk verksamhet. NACE och dess nationella versioner används i statistik som beskriver olika ekonomiska områden, såsom produktion och sysselsättning, samt i nationalräkenskaper. EU-medlemsländerna ska i statistikväsendet använda NACE eller en nationell version som bygger på den. Näringsgrensindelningen TOL 2008 är en indelning av detta slag. Statistik som uppgjorts enligt NACE och dess nationella versioner är jämförbar på europeisk nivå och även mera omfattande, eftersom NACE hör till en internationell harmoniserad helhet som beskriver ekonomisk verksamhet, som anges i schemat nedan (se schema 1). Det harmoniserade klassificeringspaketet har huvudsakligen utvecklats med stöd av FN:s statistikbyrå. Schema 1. Den harmoniserade helheten av internationella klassificeringar av ekonomin Näringsgrenar Produkter Varor Internationell nivå ISIC CPC HS SITC EU-nivå NACE CPA PRODCOM CN Nationell nivå Nationella indelningar enligt NACE (TOL 2008) Nationella indelningar enligt CPA Nationella indelningar enligt PRODCOM Grundläggande klassificeringar, som länkats med varandra genom klassificeringens struktur Grundläggande klassificeringar, som länkats med varandra genom omvandlingsnycklar Klassificeringar, som länkats med varandra genom omvandlingsnycklar 1 NACE är en akronym, som avser olika statistiska näringsgrensindelningar som Europeiska unionen utvecklat sedan år 1970. Förkortningen NACE härstammar från det franskspråkiga namnet "Nomenclature statistique des Activités économiques dans la Communauté Européenne" (Europeiska gemenskapernas statistiska näringsgrensindelning). Statistikcentralen 9
I schemat: ISIC 2 är FN:s internationella näringsgrensindelning CPC 3 är FN:s produktklassificering HS 4 är Världstullorganisationens system för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering CPA 5 är EU:s produktklassificering efter näringsgren PRODCOM 6 är EU:s produktklassificering av industriella näringsgrenar CN 7 är EU:s varunomenklatur som används inom utrikeshandeln Mera information om klassificeringarna finns på Eurostats och FN:s statistikbyrås webbsidor 8. Ett integrerat system av det här slaget möjliggör jämförbarhet mellan statistik som sammanställts inom olika statistikområden. Således kan till exempel produktionsstatistik som ut- arbetats enligt PRODCOM-klassificeringen jämföras med utrikeshandelsstatistik, där CN-nomenklaturen använts. Systemet och dess komponenter presenteras mera detaljerat i avsnitt 4. NACE har härletts från ISIC, men den är mera detaljerad än ISIC på klassificeringens 3- och 4-siffernivåer; på 1- och 2-siffernivå är klassificeringarna enhetliga. TOL har däremot härletts från NACE genom att en 5-siffernivå för nationella specificeringar lagts till. För övrigt följer TOL 2008 helt NACE Rev. 2, dvs. på 1 4-siffernivån är klassificeringarna enhetliga. För att säkerställa internationell jämförbarhet har man strävat efter att bevara definitionerna i denna publikation och de metodiska principerna i inledningen så enhetliga med ISIC som möjligt, eftersom ISIC i det integrerade systemet är den grundläggande klassificeringen för näringsgrensindelningen. 1.2 Näringsgrensindelningens omfattning och karaktärsdrag Allt observationsmaterial som beskrivs med statistiska termer kräver en systematisk klassificering. Klassificeringarna indelar observationsmängden i delar, som är så homogena som möjligt när det gäller statistikundersökningens karaktär. Karakteristiskt för statistikindelningar är: a) att de täcker observationsmängden på ett uttömmande sätt b) grupper som utesluter varandra: varje observation borde kunna klassificeras bara i en grupp c) metodiska principer, som kan tillämpas enhetligt i klassificeringen av observationer i olika grupper. Karakteristiskt för speciellt hierarkiska klassificeringar är att grupperna indelas vidare i allt mer detaljerade grupper, som gör det möjligt att samla in och utge statistisk data på olika aggregerade nivåer. 2 International Standard Industrial Classification of All Economic Activities 3 Central Product Classification 4 Harmonized Commodity Description and Coding System 5 European Classification of Products by Activity 6 Classification of goods used for statistics on industrial production in the EU 7 Combined Nomenclature 8 Eurostats klassificeringsserver RAMON [hämtat 30.9.2008]. Publicerat: http://ec.europa.eu/eurostat/ramon/. United Nations Statistics Division [hämtat 30.9.2008]. Publicerat: http://unstats.un.org/unsd/class/default.asp 10 Statistikcentralen
1.2.1 Näringsgrensindelningen som beskrivning av den ekonomiska verksamheten Näringsgrensindelningen beskriver ekonomisk verksamhet, där resurser såsom kapitalvaror, arbetskraft, produktionstekniker och insatsvaror sammanslås för att producera vissa varor eller tjänster. På detta sätt kan ekonomisk verksamhet karakteriseras genom resursinsatser, produktionsprocess eller producerade varor och tjänster. Verksamheten kan omfatta en process (t.ex. vävning) eller bestå av en del delprocesser, som nämns i olika kategorier i klassificeringen (t.ex. biltillverkning består av verksamheter såsom lödning, installation, hopsättning, målning osv.). Då produktionsprocessen består av en serie sammankopplade grundfunktioner, som sker i samma statistikenhet, betraktas en sådan kombination som en verksamhet. NACE-grupper beskrivs inte sammanslagna till vissa typer av statistikenheter. Inom enheterna kan man bedriva många slags ekonomisk verksamhet och de kan definieras på olika sätt på basis av vissa typiska drag såsom läge. (Se avsnitt 2.3). 1.2.2 Näringsgrensindelningens beskrivningsområde och begränsningar Verksamheter indelas inte på basis av produktionsenhetens ägarförhållande, företagets juridiska form eller verksamhetssätt, eftersom dessa kriterier inte karakteriserar själva verksamheten. Enheter med likadan ekonomisk verksamhet klassificeras i samma grupp oberoende av om det är frågan om ett bolag, en del av en enhet som registrerats som bolag, en yrkesutövare eller en enhet inom den offentliga sektorn eller om enheten är utlandsägd eller inte eller om det är frågan om ett företag med ett eller flera arbetsställen. Därför finns det inget samband mellan institutionella enheter i näringsgrensindelningen (NACE eller TOL) och nationalräkenskapssystemet (SNA, ENS). Verksamheten klassificeras som industriell tillverkning oberoende av om den sker med kraftdrivna maskiner eller för hand, eller om tillverkningen sker i fabrik eller hemma. Modernt vs. traditionellt produktionssätt används inte som ett klassificeringskriterium. I näringsgrensindelningen görs ingen skillnad mellan officiell eller inofficiell eller laglig eller olaglig produktion. Klassificeringar som beskriver det juridiska ägarförhållandet, organisationsstrukturen eller produktionsstrukturen kan bildas separat. Genom att korstabellera dessa med näringsgrensindelningen kan man få nyttig tilläggsinformation. Näringsgrensindelningen gör ingen skillnad mellan marknads- och icke-marknadsverksamhet såsom i SNA eller ENS, där skillnaden är en central aspekt. Indelning av ekonomisk verksamhet enligt denna princip är ändå nyttig i alla de fall där uppgifter samlas in om verksamhet, som bedrivs både på marknadsvillkor och utanför marknaden. I näringsgrensindelningen förekommer icke-marknadsverksamhet bara i samband med förvaltningsorganisationer eller icke-vinstsyftande samfund som betjänar hushåll, i huvudsak i grupper gällande utbildning, hälsa och socialt arbete. Näringsgrensindelningen omfattar också icke-specificerad produktion av varor och tjänster för hushållens eget bruk. Denna huvudgrupp (T) hänvisar dock bara till en del av hushållens ekonomiska verksamhet, eftersom hushållens företagsverksamhet klassificeras på annat håll i indelningen. 1.2.3 Näringsgrensindelningens struktur och koder Näringsgrensindelningens struktur är hierarkisk. Klassificeringens väsentliga delar är utöver strukturen också den metodiska inledningsdelen och gruppbeskrivningarna. EUnäringsgrensindelningens (NACE Rev. 2) struktur, dvs. gruppkoder och benämningar Statistikcentralen 11
har fastställts med en EG-författning och de beskrivs i författningen enligt följande: I. bokstavsnivå, som omfattar huvudgrupper som betecknas med bokstavskod (benämningar för huvudgrupper, i Sverige avdelningar) II. 2-siffernivå, där grupperna betecknas med en 2-siffrig kod (i Sverige huvudgrupper) III. 3-siffernivå, där grupperna betecknas med en 3-siffrig kod (i Sverige grupper) IV. 4-siffernivå, där grupperna betecknas med en 4-siffrig kod (i Sverige undergrupper) Finlands nationella näringsgrensindelning, TOL 2008, följer helt NACE Rev. 2 på 1 4-siffernivån. Däremot har 5-siffernivån definierats nationellt på basis av Finlands egna användningsbehov. Grupperna på 5-siffernivån i TOL 2008 betecknas på motsvarande sätt med femsiffriga koder. Olika länders nationella versioner är inte jämförbara på 5-siffernivån. Huvudgruppernas bokstavskoder har inte integrerats med sifferkodernas hierarki på ett sådant sätt att huvudgruppen skulle synas direkt ur sifferkoden. Exempelvis huvudgruppen C Tillverkning består av 2-siffernivåerna 10 33, huvudgrupp D Försörjning av el, gas, värme och kyla, av 2-siffernivån 35 och huvudgrupp E Vattenförsörjning; avloppsrening, avfallshantering och sanering av 2-siffernivåerna 36 39 osv. Vissa luckor har lämnats i näringsgrensindelningens struktur. Följande grupper på 2-siffernivån finns inte: 04, 34, 40, 44, 48, 54, 57, 67, 76, 83 och 89. Då gruppen på 2-, 3- eller 4-siffernivå inte indelats vidare, slutar gruppkoden med noll (0) som tecken på att inga underindelningar finns. Exempelvis 75 Veterinärverksamhet, 750 Veterinärverksamhet, 7500 Veterinärverksamhet och 75000 Veterinärverksamhet. En nolla kan också användas i mitten av koden för att beteckna att verksamheten inte specificerats på denna klassificeringsnivå; underindelningar kan dock finnas på en lägre nivå. Exempel: 110 Framställning av drycker, 1105 Framställning av öl och 11050 Framställning av öl. Koden för s.k. residualgrupper slutar med siffran 9 om möjligt. Benämningen innehåller i allmänhet orden "annan" eller "inte klassificerade på annat håll". Exempelvis 089 Övrig utvinning av mineral och 0899 Diverse övrig utvinning av mineral. 1.3 Näringsgrensindelningens historia 1.3.1 Den nationella näringsgrensindelningen, TOL, och dess historia TOL 2008 är en nationell klassificeringsstandard som har fastställts av Statistikcentralen. För de nationella näringsgrensindelningarna används förkortningen TOL. Årtalet hänvisar till den tidpunkt då standarden trätt i kraft eller tagits i bruk. I detta fall hänvisar året till standardens ikraftträdande. Sedan år 1995, då Finland anslöt sig till Europeiska unionen, har de nationella näringsgrensindelningarna baserat sig på NACE. Före detta var Statistikcentralens näringsgrensindelningar rent nationella, anpassade till förhållandena i Finland och klassificeringsprinciperna följde i huvudsak de principer och klassificeringsgrunder i internationella näringsgrensindelningar som fastställts av FN. Strukturen och definitionerna i den näringsgrensindelning som togs i bruk år 1995 (TOL 1995) följde EU:s näringsgrensindelning (NACE Rev. 1) med smärre undantag som gällde indelningen av handeln. TOL 1995 uppdaterades år 2002. Den uppdaterade indelningen, TOL 2002, var ett resultat av två olika arbetsprocesser. Uppdateringen av NACE Rev. 1 var en grundprocess, där preciseringar och justeringar infördes som 12 Statistikcentralen
sådana i TOL 2002. Definitionerna i TOL 1995 kontrollerades och den respons som erhållits av centrala användare beaktades. På denna grund gjordes sådana nationella justeringar på 5-siffernivå som ansågs nödvändiga. Också den uppdaterade klassificeringen, TOL 2002, följde EU:s uppdaterade näringsgrensindelning (NACE Rev. 1.1) när det gäller struktur och definitioner, också när det gäller undantagen beträffande handeln. TOL 2008 följer helt strukturen och definitionerna i EU:s reviderade näringsgrensindelning, NACE Rev. 2, dvs. det finns inga nationella undantag. Också koderna på 1 4-siffernivå är samma med undantag av att ingen punkt i den nationella indelningen används mellan den andra och tredje siffran i sifferkoden. De justeringar som gjorts på den nationella nivån (5-siffernivån) baserar sig delvis på den respons som samlats in i samband med 2002 års uppdatering och delvis på den respons som efter det erhållits av användarna. Som ett kriterium för nya indelningar på 5-siffernivån har man beaktat att det finns flera tiotal av enheter som bedriver ifrågavarande verksamhet som huvudsaklig verksamhet eller att verksamhetens värde inom samhällsekonomin är betydande. 1.3.2 EU-näringsgrensindelningens historia Europeiska gemenskapens näringsgrensindelnings, NACEs, historia börjar år 1961. Under åren 1961 1963 utvecklades "Nomenclature des industries établies dans les Communautés européennes" (NICE, Europeiska gemenskapernas industriklassificering). Den ursprungliga versionen (1961) hade en grov tresiffrig indelning. Den reviderade indelningen från år 1963 hade mera detaljerade mellannivåer. NICE omfattade gruvdrift, energiproduktion och produktionsindustri. År 1965 utarbetades EEG:s näringsgrensindelning för handelsbranschen NCE ("Nomenclature du commerce dans la CEE"), som omfattade alla kommersiella aktiviteter. År 1967 utarbetades en tjänsteklassificering och därefter en jordbruksklassificering, som vardera hade en grov indelning. År 1970 uppstod till sist "Nomenclature générale des activités économiques dans les Communautés européennes" (NACE, Europeiska gemenskapernas allmänna näringsgrensindelning för ekonomiska verksamheter). Namnet anger att det är en indelning som täcker alla ekonomiska verksamheter. NACE 1970 hade två betydande problem: 1) Eftersom gemenskapens lagstiftning inte gällde NACE 1970, samlades uppgifterna ofta in enligt nationella klassificeringar och omvandlades till NACE-form med hjälp av omvandlingsnycklar. Denna metod gav dock inte tillfredsställande, jämförbara uppgifter. 2) Eftersom NACE 1970 inte hade utvecklats på basis av någon ram som godkänts internationellt, var dess jämförbarhet svag i förhållande till andra näringsgrensindelningar som användes internationellt. På grund av dessa problem började man fundera på att anpassa EU:s näringsgrensindelning efter internationella standarder och därför deltog Eurostat och representanter för medlemsländerna via FN:s statistikbyrås och Eurostats gemensamma arbetsgrupp intensivt i den tredje revideringen av FN:s näringsgrensindelning (ISIC Rev. 3), som FN:s statistikkommitté godkände i februari 1989. Härefter utvecklade en arbetsgrupp som bestod av Eurostat och representanter för medlemsländerna en reviderad version av NACE 1970, dvs. NACE Rev. 1. Arbetsgruppen utgick från strukturen i ISIC Rev. 3 och lade till detaljer, som återgav för medlemsländerna viktiga näringsgrenar, som var bristfälligt representerade i ISIC. NACE Rev. 1 fastställdes med Europeiska gemenskapernas råds förordning Nr 3037/90 i oktober 1990. NACE Rev. 1 uppdaterades år 2002 genom att klassificeringen utökades med några nya benämningar och genom att benämningar ändrades. Den uppdaterade versionen het- Statistikcentralen 13
te NACE Rev. 1.1 (också NACE 2002). Avsikten med uppdateringen var att beakta: nya näringsgrenar, som inte fanns då NA- CE Rev. 1 utarbetades, t.ex. teletjänstcentraler näringsgrenar, vars betydelse ökat betydligt sedan NACE Rev. 1 antingen på grund av teknisk utveckling eller på grund av förändringar inom näringslivet korrigering av felen i NACE Rev. 1. År 2002 startades revideringen av NACE. Förordningen om NACE Rev. 2 godkändes i december 2006. 1.4 Definitioner och principer 1.4.1 Klassificeringskriterier De klassificeringskriterier som använts vid definiering och beskrivning av olika nivåer i klassificeringen beror på många olika faktorer såsom användningsändamål och tillgången till uppgifter. Dessa kriterier används på olika sätt på de olika nivåerna i klassificeringen: på de lägre nivåerna beaktar kriterierna speciellt likheterna i produktionsprocessen, medan detta inte har någon större betydelse på klassificeringens högre nivåer. 1.4.1.1 Klassificeringskriterierna på 4- och 5-siffernivå Då klassificeringskriterier används vid sammanslagning och ordnande av verksamheter på klassificeringens mest detaljerade nivåer (4- och 5-siffernivå) har produktionsenheter en central betydelse. Avsikten med klassificeringskriterier är att säkerställa att klassificeringens detaljerade nivåer är relevanta för näringsgrensindelningen och för de klassificerade enheternas del att de enheter som klassificeras är så lika som möjligt när det gäller funktioner. I den reviderade indelningen är produktionsprocessen ett viktigare kriterium än tidigare vid fastställning av enskilda grupper. Funktioner grupperas i samma grupp, medan man i produktion av varor och tjänster i allmänhet använder likadan teknologi. Målet är också att följande två förutsättningar uppfylls så väl som möjligt: a) Totalproduktionen av de varor och tjänster som är karakteristiska för en viss grupp består främst av produktionen av enheter som klassificerats i denna grupp. T.ex. största delen av totalproduktionen av skodon äger rum i gruppen Tillverkning av skodon. b) En viss grupp innehåller enheter, som producerar största delen av de varor och tjänster som är karakteristiska för dessa grupper. Exempelvis gruppen Tillverkning av skodon omfattar de enheter som producerar största delen av alla skodon. En väsentlig synpunkt i bestämningen av grupperna på 4-siffernivån i NACE är verksamhetens relativa betydelse i EU-medlemsländer. En separat grupp ges för funktioner, som är allmänna i de flesta länderna. Med tanke på internationell jämförbarhet har man dock i NACE (och TOL) infört några grupper, som är viktiga på global nivå, men inte i Europa eller Finland. 1.4.1.2 Klassificeringskriterierna på 2- och 3-siffernivå Avvikande från 4- och 5-siffernivån har produktionsprocessen och -teknologin mindre betydelse som ett klassificeringskriterium på indelningens högre, mera aggregerade nivåer. På huvudgruppnivå är betydande klassificeringskriterier varornas och tjänsternas allmänna egenskaper samt användningen av statistiken t.ex. i nationalräkenskapsramen (SNA och ENS). De huvudsakliga kriterier som tillämpas på 2- och 3-siffernivå är förknippade med följande drag i produktionsenheter: varornas och tjänsternas egenskaper varornas och tjänsternas användningssyfte produktionsinsatserna, -processen och -teknologin 14 Statistikcentralen
När det gäller varornas och tjänsternas egenskaper beaktas den fysiska sammansättningen och tillverkningsfasen samt användningssyftet. Avskiljandet av grupper på basis av varornas och tjänsternas typiska drag ger grunden för gruppering av produktionsenheterna enligt råmaterialen, efterfrågan, marknaden och sambanden mellan dem. Betoningen av de ovannämnda kriterierna varierar från grupp till grupp. I vissa fall, såsom vid livsmedelsframställning, textilvarutillverkning, tillverkning av kläder och tillverkning av läder, tillverkning av maskiner och apparater och inom servicebranscher är de ovannämnda kriterierna så nära varandra att betoningen av kriterierna inte är något problem. När man ser till insatsvaror har produkternas fysiska sammansättning och tillverkningsfas ofta den största vikten. Då tillverkningsprocessen är komplicerad, har slutanvändningen av varorna, produktionsteknologi och -organisation i allmänhet större betydelse än den fysiska sammansättningen. 1.4.2 Huvudsaklig verksamhet, biverksamhet och hjälpverksamheter En enhet kan bedriva en eller flera ekonomiska verksamheter som klassificeras i olika grupper i näringsgrensindelningen. Huvudsaklig verksamhet är den verksamhet som producerar det mesta av förädlingsvärdet i den klassificerade enheten. Den huvudsakliga verksamheten definieras enligt top-down-metoden (se avsnitt 3.2.1), och den behöver inte nödvändigtvis utgöra minst 50 procent av enhetens totala förädlingsvärde. Biverksamhet är annan verksamhet vid enheten, där produktionen omfattar varor och tjänster till utomstående. Hjälpverksamhet innebär aktiviteter som stöder enhetens huvudsakliga verksamhet och biverksamhet, med vilka varor eller tjänster produceras för ifrågavarande enhets bruk. Typiska hjälpverksamheter är till exempel bokföring, transport, lagring, inköpsoch anskaffningstjänster, säljfrämjande åtgärder, reparation och underhåll. För att betraktas som hjälpverksamhet måste en aktivitet uppfylla alla följande villkor: aktiviteten betjänar enheter som bedriver den egentliga verksamheten (huvudsaklig verksamhet eller biverksamhet) inputen bidrar till enhetens omkostnader outputen (vanligtvis tjänster, sällan varor) ingår inte i enhetens slutprodukt, och bidrar inte till bruttobildningen av fast kapital liknande aktivitet bedrivs i motsvarande omfattning i andra företag eller deras arbetsställen som bedriver motsvarande verksamhet. Exempelvis följande aktiviteter betraktas inte som hjälpverksamheter: produktion av varor och tjänster som bidrar till kapitalbildningen, t.ex. byggnadsarbete för eget bruk (klassificeras under byggverksamhet) samt produktion av programvara till egna produkter produktion som till en betydande del säljs på marknaden, även om en del används i samband med enhetens huvudsakliga verksamhet tillverkning av sådana varor, som blivit en väsentlig del av outputen från den huvudsakliga verksamheten eller biverksamheten (t.ex. en del av företaget tillverkar lådor, i vilka företagets produkter förpackas) energiproduktion (ett kraftverk eller koksverk) oberoende av om hela produktionen förbrukas i den överordnade enheten 9 9 I Finland avviker man från denna princip, eftersom energiproduktionsprocesserna inom industrin i allmänhet nära ansluter sig till den huvudsakliga verksamheten. Därför klassificeras industriföretagens (näringsgrenarna B och C) egen el- och värmeproduktion, som består av produktion främst för de egna arbetsställenas behov, enhetligt till den näringsgrensgrupp, som kraftverkets verksamhet huvudsakligen betjänar. Samma praxis gäller för koksverk. Statistikcentralen 15
inköp av varor för återförsäljning i oförändrad form (klassificeras under handel) forskning och utveckling, då dessa inte utgör en tjänst som förbrukas i loppet av den aktuella produktionsprocessen. I alla dessa fall, om det finns tillgång till separat information, ska enheterna åtskiljas till egna arbetsställen och klassificeras enligt verksamhet. 1.4.3 Definitioner av statistiska enheter En fullständig statistisk bild av ekonomin kräver en stor mängd information. De organisationsnivåer där det är möjligt att samla in uppgifter, varierar beroende på typen av data. Exempelvis uppgifter om företagets rörelsevinst kan eventuellt bara erhållas om hela företaget, även om det finns verksamhet på flera områden. Däremot kan man få uppgifter om försäljningen från varje ställe med verksamhet. För att tillfredsställande kunna observera och analysera data är det därför nödvändigt att definiera en grupp av statistiska enheter. Dessa enheter bildar grundelementen för hur uppgifter samlas in och klassificeras enligt näringsgrensindelningen. Olika slags statistiska enheter uppfyller olika behov. Varje enhet är en skild helhet, som definierats på så sätt att den kan identifieras utan att förväxlas med andra enheter. En statistisk enhet kan vara en identifierbar juridisk eller fysisk helhet eller, såsom när det gäller den homogena produktionsenheten, ett begrepp som skapats för statistiskt bruk. Följande enheter har beskrivits i Europeiska rådets förordning om statistiska enheter 10 : koncern företag verksamhetsenhet (KAU, kind-of-activity unit) lokal enhet lokal verksamhetsenhet (Local KAU) institutionell enhet homogen produktionsenhet (UHP, unit of homogeneous production) homogen lokal produktionsenhet (Local UHP) Förhållanden mellan statistiska enheter beskrivs i schema 2. 1.4.3.1 Enheter som klassificeras De enheter som klassificeras med näringsgrensindelningen kan vara företag, koncerner, branschenheter, lokalenheter eller arbetsställen. Företag Ett företag är en enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, dvs. producerar varor och tjänster för försäljning på marknaden. I statistikproduktion är företaget en viktig enhet, eftersom det finns fullständiga uppgifter om alla dess ekonomiska aktiviteter. Sådana är bl.a. uppgifterna om bokslut, finansiering och produktion, även om produktionsuppgifterna i praktiken samlas in från företagets underenheter, dvs. av arbetsställena. Schema 2. Förhållanden mellan statistiska enhetstyper En eller flera funktioner En enda funktion Ett eller flera lägen Företag Institutionell enhet Näringsgrensenhet (KAU) Homogen produktionsenhet (UHP) Ett enda läge Lokal enhet Lokal näringsgrensenhet (local KAU) Lokal homogen produktionsenhet (local UHP) 10 Europeiska rådets förordning (EEC) Nr 696/93 16 Statistikcentralen
Schema 3. Systemet för de administrativa och statistiska enheterna kan beskrivas enligt följande Administrativa enheter Kluster med juridiska enheter Statistiska enheter Koncern (Företagsgrupp) Juridisk enhet Företag Nationalräkenskaper Institutionell enhet Verksamhetsenhet Homogen produktionsenhet Lokal del av juridisk enhet Lokal enhet Lokal verksamhetsenhet Lokal homogen produktionsenhet Företagen kan vara juridiska personer eller fysiska personer. Juridiska personer är t.ex. aktie- och kommanditbolag och öppna bolag. Fysiska personer är yrkesutövare, de flesta lantbruksföretagare och affärsidkare. Till företagen räknas också statens affärsverk och kommunala affärsverk som betjänar allmänheten. En företagshelhet kan bestå av en registrerad juridisk enhet eller vara en sammanslutning av flera registrerade juridiska enheter. Genom att sammanslå olika klassificeringar, såsom juridisk form och ägartyp, kan man avgränsa olika företagsgrupper (t.ex. privata affärsföretag). Ideella samfund, stiftelser, bostadsaktiebolag, församlingar o.d. är enheter av företagstyp. Med detta vill man visa att man får uppgifter om deras ekonomiska verksamhet på samma sätt som om företag och att de är tillräckligt självständiga beslutsfattande enheter. Som stöd för sin verksamhet kan sammanslutningarna bedriva företagsverksamhet, t.ex. hotell- och restaurangverksamhet eller handel. Statliga och kommunala ämbetsverk och inrättningar är enheter av företagstyp, men statens affärsverk och kommunala affärsverk som betjänar allmänheten är företag. Också samkommuner är enheter av företagstyp. Koncern En koncern är en ekonomisk helhet som bildas av två eller flera företag, där moderföretaget ensamt eller tillsammans med andra företag i samma koncern har bestämmanderätt i ett eller flera andra företag (dotterföretag). En koncern kan vara helt inhemsk, internationell eller en s.k. delkoncern, vilket avser en del av en internationell koncern som finns i ett visst land. Statistikcentralen 17
Branschenhet En branschenhet är ett företag eller en del av ett företag, som huvudsakligen verkar inom en bransch. Den begränsas inte regionalt till ett område. Varje företag har en eller flera branschenheter. Avsikten är att med hjälp av detta enhetsbegrepp bilda så homogena grupper som möjligt utan begränsning till en geografisk fördelning. Lokalenhet En lokalenhet är ett företag eller en del av ett företag som geografiskt finns på ett ställe. En lokalenhet kan verka inom flera olika näringsgrenar. En lokalenhet kan användas i regionala undersökningar, där detaljerad branschinformation inte behövs. Arbetsställe Ett arbetsställe, dvs. en lokal verksamhetsenhet är en produktionsenhet som ägs av ett företag eller en enhet av företagstyp, finns på ett enda ställe och producerar varor eller tjänster av främst ett slag. Arbetsställen är t.ex. fabriker, butiker, torgstånd och kiosker. Till den offentliga förvaltningens arbetsställen räknas bl.a. skattebyråer, kommunbibliotek och hälsocentraler. Arbetsstället är en viktig enhet då man tilllämpar näringsgrensindelningen, eftersom uppgifter efter arbetsställe ger den bästa bilden av den ekonomiska strukturen man med hjälp av arbetsställen kan samla in uppgifter om företagsverksamhet och göra upp statistik efter geografiska och administrativa områden det är snabbast och mest ekonomiskt att samla in många av primäruppgifterna om produktion, såsom antalet producerade varor och antalet arbetstimmar direkt av arbetsställena det är möjligt att få information efter näringsgren om flerbranschföretag all personbaserad statistik beskriver befolkningens näringsgrensfördelning, dvs. näringsfördelningen, utgående från arbetsställen. Eftersom ett företag alltid verkar på ett visst ställe har det minst ett arbetsställe. De flesta företag har bara ett arbetsställe, men storföretagen kan ha flera arbetsställen runtom i landet. Dessutom kan arbetsställena verka inom olika näringsgrenar. Varje sådan del av ett företag som har en egen adress är i allmänhet ett arbetsställe. Verksamheten kan emellertid ibland vara så kortvarig eller flytta så snabbt från ett ställe till ett annat att det inte är motiverat att betrakta adressen som ett arbetsställe. Särskilt inom byggande och samfärdsel är arbetsstället därför ofta ett distrikts- eller regionkontor eller liknande från vilket verksamheten inom regionen leds. I praktiken kan man vara tvungen att definiera ett arbetsställe efter hurdan information företagets redovisning kan ge och vilka primäruppgifter som behövs för statistiken. Om ett företag på ett och samma ställe har verksamhet av klart olika karaktär betraktas det ofta som flera separata arbetsställen. På detta sätt kommer de olika aktiviteterna tillräckligt tydligt fram i statistiken. Däremot är exempelvis ett varuhus en enhetlig operativ helhet som betraktas som ett arbetsställe. När man överväger om differentierad verksamhet ska spjälkas upp i mindre arbetsställen utgår man från dessa aktiviteters absoluta och relativa omfattning och från möjligheten att få de uppgifter som behövs för de olika funktionerna. Enheter som hör till olika företag är separata arbetsställen även om de finns under samma tak. Till exempel ett köpcentrum är alltså inte ett enda arbetsställe, eftersom det hyser flera företag. Däremot har vart och ett av dessa företag minst ett arbetsställe på platsen. 18 Statistikcentralen