Sofieros blommor Drottning Silvias Blomstersmycke Detta blomstersmycke är tillägnat Drottning Silvia på hennes 50-årsdag 1993 och då fylldes den här platsen med Drottning Silvias favoritväxter. Det är mycket som går i rosa, blått och vitt och det är alltid något nytt som besökaren får se i detta runda blomstersmycke. Sofieros trädgårdsdesigner skapar färgstarka kompositioner som välkomnar och som ger en försmak på vad som händer ute i parken. Primulasänkan 1951 anlades Primulasänkan och det var efter Gustav VI Adolfs tankar och idéer, då han var mycket intresserad av primulor, eller vivor som denna sort också heter. Kungen tyckte mycket om de färgstarka asiatiska vivorna och då Primulasänkan ligger i anslutning till den norra rododendronravinen har Kungen inspirerats av blommor som förekommer i samma biotop som de asiatiska rododendronsorterna. Det betyder att blomsorterna i Primulasänkan har växtförutsättningar som liknar det som råder på de asiatiska bergssluttningarna och i deras skogar. De första vivorna som kommer på våren i Primulasänkan, är de vackert lila bollvivorna. Den lilla bäcken som rinner gör platsen gynnsam för blommor och bladväxter som avlöser varandra under våren, sommaren och in på höstkanten. Besökaren får en färgstark upplevelse från den intensivt, blå bergvallmon, och de japanska kandelabervivorna med orange, cerisa, gula och röda blommor som växer i våningar längs med stjälken. Bland lummig vegetation av flikrabarber och ormbunkar kommer sedan de kvastliknande, höga sommarvivorna och den svarta skönheten, sammetsirisen. Framåt hösten, kommer astillbe med sina vackra bladfärger.
Dammen Dammen kom till under Kronprinsparets tid i början på 1900-talet. År 2011 började man att rensa upp täta snår och buskar för att återskapa platsens ursprungliga ängskänsla. Här finns intressanta planteringar av den amerikanska våtmarksväxten skunkkalla som med sina gula högblad blommar tidigt på våren. Flugorna känner den starka doften från skunkkallan och det är flugorna som pollinerar skunkkallan. Här växer också en jättegunnera som har funnits här sedan urminnes tider. Det sägs att dammens gunnera fanns här före Kronprinsparet som fick Sofiero i bröllopspresent år 1905. Jättegunneran är en våtmarksväxt som får enorma blad. I vårt klimat får gunneran blad som är över 1 meter i diameter. Jättegunneran är känslig, så varje år skyddar man växten mot frosten med halmbalar och så täcker man den med löv, så att den överlever det kyliga vinterhalvåret. I anslutning till dammen finns också planteringar av buskliknande rododendronsorter där några har en tidig blomning på våren. Släntrabatterna Släntrabatterna är Sofieros blickfång. Här brukar Sofieros trädgårdsdesigner släppa loss sin kreativa fantasi. Varje vår kommer det upp blommor som tillhör Sofieros vårprogram. Vartannat år är det nya kombinationer av narcisser och nästkommande år är det en ny kombination av både tidiga och sena tulpaner. Ungefär varannan sommar skapas mönsterplanteringar, ibland med jubileumstema eller inspiration från utställningar inne på slottet.
Kronprinsessan Margaretas Blomstergata År 1910 anlade Margareta en av trädgårdens mest praktfulla rabatter, Kronprinsessan Margaretas Blomstergata. När vi går här längs med blomstergatan är det nästan som om Kronprinsessan Margareta är närvarande. Margaretas noggranna ritningar av denna blomstrande autostrada har dateringar från 1912. År 1915 och 1916 ändras ritningarna, det är också från dessa årtal som blomstergatans nuvarande utseende är påverkad av. Det som är intressant med blomstergatan, är att man kan se Kronprinsessan Margaretas principer. Hon planterade mycket av samma växt i starka färger. Sofieros blomstergata är unik genom att man fortfarande planerar och planterar utifrån Kronprinsessans färgkombinationer. Kronprinsessan tog mycket inspiration från den brittiska trädgårdsarkitekten Gertrud Jekyll (1843-1932). Gertrud Jekyll hade mycket teorier om vilka färger som skulle användas i trädgården och hon menade att färgerna var överordnad formen. Det är främst blomstergatans södra del som är återskapad efter Kronprinsessan Margaretas gamla skisser. Varje år planerar Sofieros trädgårdsdesigner för att planteringarna ska påminna om Kronprinsessans kompositioner så mycket som möjligt. Men då växter är ett levande materialm, så är det inte alltid lätt att hitta den ursprungliga blomsorten. Vissa blommor är nästan bortglömda i trädgårdsammanhang, och då får man beställa andra sorter som påminner om ursprunget. Varje vår försöker man få till ett häftigt lökflor av narcisser och tulpaner. På sommaren växer här en kombination av ettåriga och fleråriga växter, de kompletterar varandra bra, då perenner oftast blommar en lång period, och sommarblommor blommar kortare. Sommarblommorna kan samtidigt avlösa varandra i blomning över tid, somliga är tidiga och andra sorter kommer senare på sommaren. Därför är det alltid något som står i blomning på Blomstergatan. Längs med blomstergatans spaljéer växer vackra klätterrosor, klematis, kaprifol och japansk träddödare, en tålig klätterväxt som blir vackert gul på hösten. Framför allt ansåg Kronprinsessan Margareta att det var viktigt med en fond till rabatten, det skyddade växterna och skapade en ombonad rumslighet.
Brunnsplatsen När våryran kommer till Sofiero, då dekoreras brunnsplatsen med vårflor som ska locka fram besökarnas vårkänslor. Efter vårblommorna avlöser det fylliga sommarfloret i rabatterna. Här kan man slå sig ned på en bänk och känna doften från de vackra sommarliljorna. I det stora krukorna lyser den vackra och tåliga Sofieromargeriten som blommar hela sommaren. Det är en prästkrage med kunglig status, den länkar tillbaka till den tid när Kronprinsessan Margareta är verksam på Sofiero. Sofieromargeriten är en hybrid från buskmargeriten och har ett något stadigare och kraftigare växtsätt. Varje år tar man sticklingar från Sofieromargeriterna för att säkra sig om att den tåliga busken kommer att leva vidare i framtiden. Pergolan Denna pergola är ursprunglig, och från början satte Kronprinsessan Margareta, omväxlande både äpplen, päron och rosor. Idag finns inga äppleträd kvar, men däremot päron och rosor, och några av dem är original från Kronprinsessan Margaretas tid. Om man tittar på päronträden så kan man se att spaljéträden ser riktigt gamla ut. Detta är typiskt för fruktträd, vissa kan se helt ruttna ut men det som lever sitter precis under barken. Murrabatten Detta är verkligen en plats från Kronprinsparets tid! Det finns många fina bilder som visar hur paret anlägger och ritar upp rutor med bambukäppar där olika perennerna ska planteras. En stor inspiration till murrabattens utformning är den brittiska trädgårdsarkitekten William Robinson som skrev The Wild Garden år 1870. Denna bok innehåller idéer hur man anlägger trädgårdar med naturen som förebild, det skulle se vilt ut trots att det var planterat och planerat av människohänder. En spännande tanke är att industrialismens kommunikationsmöjligheter ger en ökad mängd införsel av nya blomsorter. Kronprinsessan Margareta kunde beställa in nya spännande blommor som importerades från England, för att sedan skapa en hänförande fägring på Sofiero. Ännu idag infinner sig fortfarande en känsla av en riktigt generös perenn-rabatt, med en unik kombination av robusta perenner och sommarblommor.
Lustträdgården Det här är en del utav trädgården som har använts på olika sätt under årens lopp. Under 80- talet ritade landskapsarkitekten Bruno Östholm Sofieros lustträdgård. Bruno Östholm ritade ett rum med fyra stycken olika parterrer med strikt formklippta buxbomshäckar, tekniken och stilen bygger på en gammal trädgårdstradition som var väldigt vanlig under den senare delen av barocken på 1700-talet. Bruno Östholm har gjort en nytolkning av denna tradition då man planterar både vårflor och sommarflor i nya kombinationer varje år för att få liv i parterrerna. Lustträdgårdens strikta former i kombination med ljusa, lätta och luftiga perenner skapar en spännande inramning av trädgårdsrummet. Tyvärr drabbades lustträdgården hårt av buxbomssjukan under sommaren 2011. Då beslutade man att ta bort buxbomen och istället plantera taxus som man hoppas ska kunna ha liknande egenskaper som buxbom. Rosengången Rosengången har sett ganska olika ut genom åren. Kronprinsessan Margareta anlade här en rosengång på just den här platsen. Men rosengången såg lite annorlunda ut då, den bestod av olika rutor i raka rader som innehöll olika rossorter. År 2001 invigdes den nya rosengången då hade man plockat bort Kronprinsessan Margaretas kantstenar och ersatt det med en bård av buxbom. Numera är rossortimentet koncentrerat på tuffare rosor som inte är så sjukdomsbenägna. Idag försöker man satsa på så friska rosor som möjligt. Det är mycket Austin-hybrid-rosor och även en hel del väldigt gamla rossorter.
Krassegången På sommaren kommer krassen i denna Monetinspirerade krassegång. Kronprinsessan Margareta hade också en krassegång på sin tid, men den låg inte precis här utan den låg i västlig riktning från brunnsplatsen och mot den Kungliga Fotbollsplanen. Krassen finns i alla möjliga olika färger och former. Krassesorterna som har nya, modernare färger är inte riktigt lika tåliga som den varmt färgade, klassiska krassen. Denna blomma gillar värme då dess ursprung är Sydamerika, så krassen är inte helt lättodlad. Man ska inte vattna krassen för mycket, för då blir det lätt för mycket bladmassa, och eftersom blommorna har kortare skaft tenderar de att hamna under bladen. Fröna har en väldigt stark, pepprig smak och de vackra blommorna smakar ruccola och blir ett dekorativt inslag i salladen. Dahliakvarteret Sofieros dahliakvarter har tagit inspiration utifrån Gustav VI Adolfs gamla skisser som visar en ambition att vilja skapa ett höstkvarter med växter som blommar på hösten. Dahlior är magiska blommor eftersom de finns i en sådan otrolig variation av sorter och har en stor rikedom på färg och form. Dahliaknölarna planteras i mitten på maj innan man sätter igång med sommarblomsplanteringarna. På hösten klipper man ner de höga dahliorna. Därefter gräver man upp knölarna, sedan sorterar man knölarna och sätter dem i backar, så att man inte blandar ihop dahliasorterna. Knölarna förvaras i ett svalt, mörkt och frostfritt förråd under vintern. Det är alltid några knölar som dör under vinterförvaringen, därför brukar det dyka upp några nya dahliasorter varje år här. En del gamla sorter finns kvar och vissa knölar har varit med under flera års tid. Ett annat äldre inslag i dahliakvarteret är återskapandet av Kronprinsessan Margaretas gamla lejongapsrabatter. Hon var mycket förtjust i lejongap och använde den ofta som snittblomma för att skapa fina buketter.
Färgrabatterna Färgrabatterna är återskapade efter Kronprinsessan Margaretas ritningar. Eftersom Kronprinsessan var mycket intresserad av färgernas betydelse i skapandet av en trädgård, kommer rabatterna få tre färger vilket också kommer att ge namn åt respektive rabatt. Det är den gula-, blå- och skära rabatten. Samtidigt tyckte Kronprinsessan att man skulle plantera växter som bröt av i färgtemat, därför lät hon plantera dekorativa vinbärshäckar som en fond till de olika färgerna. Tidigare satt färgrabatterna ihop men numera är de uppdelade i tre mjukt böjda rabatter vilket gör plantering och skötsel av blommorna lättare. Källa Samtal med Sofieros trädgårdsdesigner Sara Bratt 130228 Nina Wenedikter 130311