BILAGA 3 NATURVÄRDESINVENTERING 2008

BILAGA 3 NATURVÄRDESINVENTERING 2008

Naturvärdesinventering av Hornamossen Ulf Sperens Pelagia Miljökonsult AB Rapport till Vindkompaniet i Mörbylånga AB 2008-09-15

Sammanfattning Pelagia Miljökonsult AB har på uppdrag av Vindkompaniet i Mörbylånga AB under augusti månad 2008 genomfört en naturinventering i området kring Hornamossen (Figur 1), ca 20 km NW om Jönköping. Inventeringen är föranledd av en ansökan om vindkraftsetablering i området. För att lokalisera områden med särskilt höga naturvärden har värdepyramiden (Figur 2), utarbetad av Steget före i Jokkmokk (Karström 1992, Naturvårdsverket 1993), använts som grund. Utifrån flygbilder och resultatet av andra inventeringar i området (Skogsstyrelsen 2008), valdes vissa områden ut som antogs kunna hysa höga naturvärden. Kriterierna för urval var lång kontinuitet av trädskikt (äldre skogar) samt potentiell förekomst av döda träd, lågor och lövträd, utifrån den metodik som används av Steget Före (Karström 1992). Området Hornamossen är ett skogsdominerat område som är starkt präglat av skogsbruk. I området Hornamosssen finns ett antal mindre områden som är klassade som nyckelbiotoper (sumpskogar) enligt Skogsstyrelsen (2008). Skogen är i huvudsak barrskog med en dominans av gran, både naturligt och planterat. Utöver de av Skogsstyrelsen utpekade områdena för naturhänsynstagande (nyckelbiotoper), så har vi i denna undersökning inte kunnat identifiera något ytterligare område som har några större naturvärden. Detta på grund av det mycket genomgripande skogsbruket som starkt präglar området. Fragmenteringen av skogen är i det närmaste total med mycket få skogsöar av äldre träd. Vid en eventuell exploatering i området är det viktigt att hänsyn tas till de sumpskogar som är klassade som nyckelbiotoper, samt att vattendrag och våtmarker bibehålls så intakta och opåverkade som möjligt för att minska risken för borttransport av olika ämnen. 2

1 Inledning Pelagia Miljökonsult AB har på uppdrag av Vindkompaniet i Mörbylånga AB under augusti 2008 genomfört en naturinventering i området kring Hornamossen (Figur 1), ca 20 km NW om Jönköping. Inventeringen har utförts av Ulf Sperens för att bedöma vilka delar av området Hornamossen som hyser höga naturvärden. Inventeringen är föranledd av en ansökan om vindkraftsetablering i området. Figur 1. Inventering med avseende på naturvärden är gjord i Vindkompaniets avtalsområde, det vill säga området inom den rödmarkerade linjen på kartan. Blå fält markerar sumpskogar enligt Skogsstyrelsen, vilka är den enda typen av nyckelbiotoper inom avtalsområdet (Skogsstyrelsen 2008). Vid en vindkraftsetablering är det naturligtvis de högt belägna punkterna i terrängen som är av intresse för etableringen, varför denna inventering i första hand är inriktad mot skogar på fast mark och på berg eller höjder. I och med att vägar måste dras till vindkraftsaggregaten för 3

montering och underhåll av desamma (såvida inte befintligt vägnät kan utnyttjas), så har även områden i anslutning till bergen och höjderna inventerats med avseende på naturvärden. 2 Material och metoder Området kring Hornamossen, där Vindkompaniet önskar etablera en vindkraftspark, ligger, i en diagonal yta från NV till SO, inom de koordinater som presenteras nedan ( RT 90 2,5 gon V) (Figur 1): NV (X=6433890, Y=1385849). NO (X=6433890, Y=1389794) SV (X=6430017, Y=1385849) SO (X=6430017, Y=1389794) 2.1 Inventeringskriterier Vid inventeringen och utvärdering av området är följande parametrar att beakta: 2.1.1 Fragmentering Ett av de större problemen som mänskliga ingrepp i naturen orsakar är fragmentering. Utbyggnad av vägar, kraftledningar och järnvägar skapar ekologiska barriärer. Dessa hinder kan vara svåra för flora och fauna att överbrygga. Därför anses det bättre att i möjligaste mån försöka lokalisera ingrepp i direkt närhet till redan påverkade områden. Ytterligare fragmentering av skogsområden kan minimeras genom att ingrepp förläggs i närheten av redan påverkade område som t.ex. bebyggelse, vägar och kraftledningar. 2.1.2 Skyddsvärd skog Skyddsvärda skogar är skogsbevuxna områden som uppfyller kraven för att vara nyckelbiotoper. Förekomsten av nyckelbiotoper i naturen är inte slumpmässigt. Det finns alltid orsaker till att hotade arter återfinns på vissa platser. Vanligtvis beror det på områdets historia eller naturgivna förutsättningar. 2.2 Inventeringsmetod Vid inventeringen gavs störst utrymme till områden som kunde tänkas ha höga naturvärden jämfört med områden som bedömts naturvärdesmässigt mer ointressanta. För att lokalisera områden med särskilt höga naturvärden har värdepyramiden (Figur 2), utarbetad av Steget före i Jokkmokk (Karström 1992, Naturvårdsverket 1993), använts som grund. 4

Minskad påverkan Ostticka Rynkskinn Lappticka Ullticka Rosenticka Ökat värde Figur 2. Exempel på värdepyramid. Genom att använda en värdepyramid kan kontinuiteten av lågor uppskattas Samtliga arter som ingår är hotklassificerade enligt Artdatabanken (Gärdenfors 2000). Utifrån flygbilder och resultatet av andra inventeringar i området (Skogsstyrelsen 2008), valdes vissa områden ut som antogs kunna hysa höga naturvärden. Kriterierna för urval var lång kontinuitet av trädskikt (äldre skogar) samt potentiell förekomst av döda träd, lågor och lövträd, utifrån den metodik som används av Steget Före (Karström 1992). Förutom att i fält besöka och inventera intressanta bestånd söktes på plats eller i enstaka fall med hjälp av kikare, efter bestånd med lövträd, äldre träd, lågor, högörtsvegetation, och/eller kärlväxtvegetation som indikerar rikare och ovanligare sammansättning av vegetationen. En bedömning av bestånd med allmänna naturvärden gjordes under inventeringen i fält. I fält eftersöktes strukturer som idag är sällsynta i landskapet; äldre träd, äldre döda träd, grova lågor och grova lövträd. Åldern på bestånden skattades grovt vid inventeringen. I områden med intressanta strukturer inventerades arter (lavar, tickor och mossor) som är starkt förknippade med dessa strukturer (Karström 19 92). Endast kärlväxter som indikerar någon typ av naturvärde noterades, såsom arter som visar på hög bonitet eller är mindre vanliga, fridlysta eller sällsynta. Förekomst av alla i området för tillfället förekommande fågelarter noterades. Olika områden som kunde särskiljas indelades i olika värdeklasser enligt följande indelning; Värdeklass 1. Området har så höga värden att delobjektet motiverar ett reservatsskydd i sig. Värdeklass 2. Området hyser eller kan med stor sannolikhet antas hysa hotade arter (rödlistade arter). Området har förutsättningar för att dessa arter långsiktigt skall finnas kvar. Värdeklass 3. Området har vissa värden. Värdeklass 4. Inga särskilda naturvärden är observerade eller förväntade. Svenska och latinska namn på kärlväxter, svampar, lavar och mossor följer Den Nordiska Floran (Mossberg et al. 1992), Svampar (Ryman, Holmåsen 1984), Lavar (Moberg, Holmåsen 1982) och Mossor (Hallingbäck, Holmåsen 1985). För vissa signalarter har Signalarter (Nitare 2000) följts. 3 Resultat 3.1 Översiktlig beskrivning av området Området Hornamossen ligger på cirka 300 meters höjd över havet på Hökensåsen väster om Vättern och domineras av skogsmark med gran i sluttningar och sänkor och med tall på 5

höjderna (Figur 3). Björk är insprängd i barrskogen lite varstans, men dominerar mer eller mindre på hyggen. Många av de nyare och lite äldre hyggen är i princip allihop planterade med gran (Figur 4). Av övriga lövträd finns ett visst inslag av sälg (spritt i terrängen), hassel (kring gårdar) och asp (kring gårdar), samt klibbal vid våtare partier, framför allt vid bäckar och diken. Enstaka ädellövträd, som ask och bergek finns vid gårdar eller före detta ängs- /åkermarker (Figur 5). Två körsbärsträd finns på den nedlagda ängs-/åkermarken längst i väst. Ett fåtal myrar, några större, finns inom området. Figur 3. I Hornamossenområdet dominerar gran på sluttningar och sänkor (t.v), medan tall är mer vanlig på lite torrare upphöjningar i terrängen (t.h). Överlag är gran mer förekommande än tall. Figur 4. Merparten av nya och lite äldre hyggen i Hornamossenområdet är planterade med gran. 6

Figur 5. På den övergivna ängs-/åkermarken i västra delen av Hornamossenområdet fanns några av de få ädellövträden som noterats från Hornamossenområdet. Ask till vänster och bergek till höger. Skogsstyrelsen (2008) har angivit ett antal lokaler inom Hornamossenområdet som nyckelbiotoper. Dessa områden utgörs av sumpskog (blå markering i Figur 1). Området är i allmänhet mycket starkt påverkat av skogsbruk. Floran i området, som i mycket liknar den i nordligt boreala norrländska skogar, är generellt en granskog av blåbärsris-typ (2.1.2.1 enligt Påhlsson 1998) bestående av vanliga skogsarter, som blåbär, lingon, odon, gullris, ekorrbär, kruståtel, skogsstjärna, blodrot, linnea, harsyra, vårfryle, ljung, ängskovall och tuvtåtel. I vissa fall är granskogen så tät att kärlväxter saknas på marken och olika arter av triviala mossor täcker marken (Figur 6). På hyggen och öppnare platser är örnbräken och knapptåg vanliga. I mer våta partier var tuvull, stjärnstarr, skogsfräken, bindvide och mannagräs relativt vanliga. Helt avvikande från floran på skogsmarken är den flora som växer utmed skogsbilvägarna och som är tydligt kulturspridd. Exempel på dessa kulturspridda arter är höstfibbla, prästkrage, rödklöver, kungsljus, blåklocka, kärringtand, brunört, skogsviol, gulmåra, svartkämpar och stor blåklocka. Inga ovanliga arter förekom dock. En tredje egen floristisk sammansättning i floran utgjordes av typiskt kulturgynnade arter kring de övergivna och existerande gårdarna och dess ängsmark. Arter som växte i och kring gårdstun och hagar var till exempel, hassel, träjon, ängsvädd, timotej, fläder, fyrkantig johannesört, liljekonvalj, riddarsporre, grässtjärnblomma, teveronika, stormåra och pipdån. Inte heller här förekom det någon ovanlig eller sällsynt art. 7

Figur 6. I täta granpartier på fuktig mark inom Hornamossenområdet saknas i princip fältskiktet (ris och örter) och domineras av mossor i bottenskiktet. Citronfjäril, sorgmantel, puktörneblåvinge och silverstreckad pärlemorfjäril observerades med var sitt exemplar. Alla arter är vanliga i södra Sverige. 3.2 Bedömning av naturvärden I bedömningen av Hornamossenområdets naturvärden beaktas inte de av Skogsstyrelsen (2008) utpekade sumpskogarna, då dessa inte bör kunna påverkas av en vindkraftsetablering. Hela Hornamossenområdet är starkt präglat av skogsbruk varför inga högre naturvärden kunde hittas. Inte ens fyndet av vågig sidenmossa (Plagiothecium undulatum), som hittades i en ganska öppen yngre granskog med ett flertal genomkorsande körvägar i en västsluttning i sydöstra delen av området (X 6431776, Y 1388945) och som annars är en god indikator för 8

skog som har lång kontinuitet och slutenhet kan uppväga det faktum att området är kraftigt påverkat av skogsbruk och saknar någon längre tids kontinuitet i skogsfasen. Hela Hornamossenområdet är ett starkt fragmenterad skogshabitat med ett flertal hyggen i åldern 10-30 år. De skogspartier av äldre skog som finns är oftast små och mer eller mindre isolerade öar i ett hyggeslandskap, även om de inte är så smala och tunna som i nedanstående bild (Figur 7). Figur 7. Litet område med äldre skog i hyggeslandskap. Slutsatsen av inventeringen ger en naturvärdesbedömning av VÄRDEKLASS 4. Det vill säga inga särskilda naturvärden är observerade eller förväntade Referenser Gärdenfors, U. Ed. 2000. Rödlistade arter i Sverige 2000. Artdatabanken, SLU, Uppsala. Hallingbäck, T., Holmåsen I. 1985. Mossor. Interpublishing AB, Stockholm. Karström, M., 1992. Steget före en presentation. Svensk Botanisk Tidskrift 86:103-114. Moberg, R., Holmåsen, I. 1982. Lavar. Interpublishing AB, Stockholm. 9

Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S. 1992. Den Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand förlag, Stockholm. Naturvårdsverket 1993. Indikatorarter för identifiering av naturskogar i Norrbotten En Metodstudie för användning av växtarter som indikatorer. Rapport 4276. Nitare, J. 2000. Signalarter indikatorer på skyddsvärd skog. Skogsstyrelsen. Påhlsson, L. 1998. Vegetationstyper i Norden. Tema Nord 1998:510, Nordiska Ministerrådet, Köpenhamn. Ryman, S., Holmåsen, I. 1984. Svampar. Interpublishing AB, Stockholm. Skogsstyrelsen. 2008a. Skogens pärlor. Http://www.skogsstyrelsen.se. Skogsstyrelsen. 2008b. Skogens pärlor/biotoptyper. Http://www.skogsstyrelsen.se. 10

11