north european power perspectives SOMMARLÄSNING Energieffektiviseringsdirektivet i korthet Profu NEPP report Maj 2013
Energieffektiviseringsdirektivet i korthet I följande punkter sammanfattas ett antal för NEPP viktiga delar av direktivet, och i avsnitten därefter ger en lite utförligare beskrivning av ett antal av punkterna: 20 % besparing jämfört med prognoser (från 2007) för 2020. Dessa bygger helt och hållet på beräkningar med energisystemmodellen PRIMES. Prognosen för 2020 visar en primärenergianvändning inom EU på 1842 Mtoe. En minskning med 20 % ger 1474 Mtoe (exklusive användning för icke energiändamål) Medlemsländerna skall ange vägledande nationella mål i dialog med kommissionen och i reformprogram ange hur det skall uppnås. Medlemsländerna får beakta nationella omständigheter som påverkar primärenergianvändningen, t.ex. återstående potential för kostnadseffektiva åtgärder, BNP utveckling, förändrad energiimport/ export, utnyttjande av förnybart, kärnkraft, CCS samt s.k. tidiga åtgärder. Alla sektorer ingår: byggnader, transporter, produkter och processer. Offentliga organ på nationell, regional och lokal nivå bör föregå med gott exempel. 3 % av ytan i statliga byggnader skall från och med 2014 renoveras årligen. Det kan alternativt ske på annat sätt, men i så fall med samma effekt. Målet behöver inte nås med hjälp av vita certifikat. Nationella kvotpliktssystem eller andra alternativa policyåtgärder får användas. Energileveranser till industriella verksamheter som förtecknas i bilaga I till direktivet 2003/87/EG om utsläppsrättshandel skall kunna undantas från effektiviseringsmål eftersom de kan vara utsatta från betydande risker för koldioxidläckage. Högeffektiv kraftvärme samt fjärrvärme och fjärrkyla har stor potential att spara primärenergi, vilket till stor del är outnyttjat i unionen. Medlemsstaterna bör genomföra en övergripande bedömning av potentialen för högeffektiv kraftvärme samt fjärrvärme och fjärrkyla. Definitionen av högeffektiv kraftvärme bör bygga på de energibesparingar som uppnås genom en kombinerad produktion i stället för separat produktion av värme och el. Individuell mätning, smarta mätare och laststyrning nämns som metoder för att öka energieffektivitet. Vägledande nationella mål Varje medlemsstat ska ange ett vägledande nationellt energieffektivitetsmål grundat på antingen primär eller slutlig energianvändning, primär eller slutlig energibesparing eller energiintensitet. De skall också uttrycka dem som en absolut nivå av den primära och den slutliga energianvändningen 2020 och förklara hur och utifrån vilka data beräkningen har gjorts. När medlemsstaterna fastställer målen, ska de ta hänsyn till att unionen 2020 måste ha en primärenergianvändning på högst 1 474 Mtoe och en slutlig energianvändning på högst 1 078 Mtoe. Man får beakta nationella omständigheter, se ovan. Senast den 30 juni 2014 ska kommissionen bedöma vilka framsteg som gjorts och sannolikheten för att unionen 2020 ska kunna uppnå en primärenergianvändning på högst 1 474 Mtoe eller en slutlig 1
primärenergianvändning på högst 1 078 Mtoe. Då bedöms om summan av medlemsstaternas mål tyder på att man är på rätt spår. Medlemsstaterna ska fastställa en långsiktig strategi för att få till investeringar i renovering av det nationella beståndet av bostadshus och kommersiella byggnader, både offentliga och privata. Medlemsstaterna ska se till att systemansvariga för överföringssystem och distributionssystem vid utleverans av el prioriterar el från högeffektiv kraftvärme, i den mån en säker drift av det nationella elsystemet medger detta. När medlemsstaterna ger prioriterad tillgång eller utleverans för högeffektiv kraftvärme får de fastställa rangordningar mellan, och inom, olika typer av förnybar energi och högeffektiv kraftvärme och de ska i vilket fall se till att den prioriterade tillgången eller utleveransen för energi från variabla förnybara energikällor inte hindras. Ersätter tidigare direktiv Detta direktivförslag föreslås upphäva de tidigare direktiven 2004/8/EG (främjande av kraftvärme) och 2006/32/EG (energitjänstedirektivet). Man antar nämligen att syftet med dessa två direktiv även nås med det nya direktivförslaget. Några definitioner: primärenergianvändning: den inhemska bruttoanvändningen, exklusive annan användning än energi. slutlig energianvändning: all energi som levereras till industrin, transporter, hushåll, tjänster och jordbruk. Undantag gäller för leveranser till energiomvandlingssektorn och energiindustrierna själva. kraftvärme: samtidig framställning i en och samma process av värmeenergi och elenergi eller mekanisk energi. kraftvärmeproducerad el: el som framställts i en process i samband med produktionen av nyttiggjord värme och som beräknas i enlighet med de metoder som anges i bilaga I. högeffektiv kraftvärme: kraftvärme som uppfyller de kriterier som anges i bilaga II. el värmeförhållande: förhållandet mellan kraftvärmeproducerad el och nyttiggjord värme vid full kraftvärmedrift med användning av operativa data för den specifika pannan. småskalig kraftvärmepanna: kraftvärmepanna med en installerad kapacitet som understiger 1 MWe. mikrokraftvärmepanna: kraftvärmepanna med en maximal kapacitet som understiger 50 kwe. effektiv fjärrvärme och fjärrkyla: system för fjärrvärme eller fjärrkyla som använder minst 50 % förnybar energi, 50 % spillvärme, 75 % kraftvärme eller 50 % av en kombination av sådan energi och värme. Kvotplikt eller alternativt system Varje medlemsstat ska inrätta ett kvotpliktsystem för energieffektivitet. Detta system ska säkerställa att kvotpliktiga energidistributörer och/eller företag som säljer energi i detaljistledet senast den 31 december 2020 uppnår målet med en ackumulerad energibesparing i slutanvändningen. Detta mål ska som minimum motsvara nya besparingar varje år räknat från den 1 januari 2014 fram till och med den 31 december 2020 på 1,5 % i volym av den årliga energiförsäljningen till konsumenter från alla 2
energidistributörer eller alla företag som säljer energi i detaljistledet, som genomsnitt för den senaste treårsperioden före den 1 januari 2013. Försäljningen i volym av energi som används vid transporter får helt eller delvis undantas vid denna beräkning. (Man får dock tillämpa lägre procentsatser under de inledande åren, 2014 2017.) Som ett alternativ till kvotpliktssystem får medlemsstaterna välja att vidta andra policyåtgärder för att uppnå energibesparingar hos konsumenterna, förutsatt att de uppfyller kriterier som anges. De årliga nya energibesparingar som uppnås genom sådana åtgärder ska vara likvärdiga med den mängd nya energibesparingar som krävs i punkterna i kvotpliktssystemet. Under förutsättning att likvärdigheten upprätthålls får medlemsstaterna kombinera kvotpliktsystem med alternativa policyåtgärder, inbegripet nationella program för energieffektivitet. Exempel på sådana policyåtgärder kan vara: Energi eller koldioxidskatter som leder till en minskad slutlig energianvändning. Finansieringssystem och finansieringsinstrument eller skatteincitament som leder till användning av energieffektiv teknik och ger minskad slutlig energianvändning. Regleringar eller frivilliga avtal som leder till användning av energieffektiv teknik och ger minskad slutlig energianvändning. Standarder och normer som syftar till att förbättra energieffektiviteten hos produkter och tjänster, inklusive byggnader och fordon, med undantag för sådana som är obligatoriska och tillämpliga i medlemsstaterna enligt EU lagstiftningen. Energimärkningssystem, med undantag för sådana som är obligatoriska och tillämpliga i medlemsstaterna enligt EU lagstiftningen. Yrkesutbildning och allmän utbildning, inklusive energirådgivningsprogram, som leder till användning av energieffektiv teknik och ger en minskad slutlig energianvändning. Åtgärder Medlemsstaterna ska [sex månader före datum för införlivande] till kommissionen anmäla vilka policyåtgärder de planerar att vidta och visa hur de skulle uppnå den mängd besparingar som krävs. I policyåtgärderna ska det föreskrivas minst två mellanliggande perioder under tiden fram till och med den 31 december 2020 och åtgärderna ska leda till att den ambitionsnivå som fastställs i punkt 1 uppnås. Medlemsstaterna ska främja tillgången för alla konsumenter till högkvalitativa och kostnadseffektiva energibesiktningar, som utförs på ett oberoende sätt av kvalificerade och/eller ackrediterade experter i enlighet med kvalificeringskriterier, eller görs och övervakas av oberoende myndigheter inom ramen för nationell lagstiftning. Medlemsstaterna ska se till att konsumenter av el, naturgas, fjärrvärme, fjärrkyla och varmvatten för hushållsbruk, så långt det är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och proportionerligt i förhållande till möjliga energibesparingar, har individuella mätare som till ett konkurrenskraftigt pris korrekt visar konsumenters faktiska energianvändning och ger information om faktisk användningstid. Direktivet specificerar också vilken typ av information som skall finnas på fakturor. 3
Medlemsstaterna ska se till att informationen om tillgängliga energieffektivitetsmekanismer och de finansiella och rättsliga ramarna tydligt redovisas och på bred front sprids till alla berörda marknadsaktörer, som konsumenter, konstruktörer, arkitekter, ingenjörer, miljörevisorer, energibesiktningsmän och installatörer av byggnadselement enligt definitionen i direktiv 2010/31/EU. Medlemsstaterna ska uppmuntra att banker och andra finansinstitut informeras om möjligheten att delta, också genom att skapa offentlig privata partnerskap, i finansieringen av åtgärder för att förbättra energieffektiviteten. Kostnads nyttoanalys Vid potentialbedömningen ska medlemsstaterna utföra en kostnads nyttoanalys som grundar sig på klimatförhållanden, ekonomisk genomförbarhet och teknisk lämplighet i enlighet med del 1 i bilaga VIIIa. (Där beskrivs i detalj hur analysen skall göras.) Det ställs krav på att medlemsstaterna skall se till att energiföretag gör kostnads nyttoanalyser: När ny elproduktion med tillförd effekt på 20 MW planeras skall det utvärderas om den skall byggas som höeffektiv kraftvärme. (Gäller också om en motsvarande existerande elproduktionsanläggning genomgår en omfattande renovering.) Om en industrianläggning med tillförd effekt på 20 MW som genereras spillvärme vid lämplig temperatur byggs eller genomgår en omfattande uppgradering så skall man överväga att utnyttja spillvärmen för kraftvärme och eller ansluta till nät för fjärrvärme eller fjärrkyla. Om man planerar att bygga ett nytt fjärrvärmesystem eller inom ett existerande nät bygga en ny energiproduktionsanläggning på mer än 20 MW så skall man överväga utnyttjande av spillvärme från näraliggande industrianläggningar. Topplast och reservanläggningar med mindre än 1500 drifttimmar samt kärnkraftverk undantas från detta krav. Kraftvärme Senast den 31 december 2015 ska medlemsstaterna genomföra och anmäla till kommissionen en övergripande bedömning av potentialen för tillämpning av högeffektiv kraftvärme samt effektiv fjärrvärme och fjärrkyla, genom att ange upplysningarna i bilaga VII. Om de redan har genomfört en jämförbar bedömning ska de anmäla detta till kommissionen. I den övergripande bedömningen ska man ta fullständig hänsyn till den analys av den nationella potentialen för högeffektiv kraftvärme som genomförts enligt direktiv 2004/8/EG. En sådan bedömning finns i Fjärrvärmeutredningens betänkande Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden, SOU 2005:33. 4