SVENSKA VOLVOKLUBBEN Träffkalender 2018 Vi är nu inne i sista kvartalet av året och sommaren har tagit slut. För Svenska Volvoklubben återstår nu att arrangera vår traditionella marknad i parkeringshuset på Volvo Car Corporation. Reportage Kommande aktiviteter Medlemsförmåner Marknad Göteborg 6 Oktober. Arrangeras av Svenska Volvoklubben. Marknad Göteborg 2019. 26 Januari. Arrangeras av Svenska Volvoklubben. Närmare information finns på hemsidan i vår kalender samt Facebook hos Svenska Volvoklubben. Skåneträffen 28 juli. Så var det dax att bege sig söder ut i vårt avlånga land. Ända ner till Skåne och Billesholm. Svenska Volvoklubben arrangerar sin mest sydliga träff. Vi går vidare med vår policy att bli så rikstäckande som möjligt. Intresset för att arrangera Volvoträffar med blandade Volvofordon och delta i dem har ökat märkbart. Den här numret innehåller följande. Skåneträffen i Billesholm 28 juli. Stenungsundsträffen 5 augusti VROM 16-18 augusti Ett trevlig reportage av Richard Andreasson. Träffen arrangerades på Södergårdens Wärdshus som har stora ytor så att alla fina bilar får plats. På Wärdshuset fanns tillgång till lunch och fika, även bekvämligheter för de som kände att nöden trängde på. Vid tangenterna. Dick Nicklasson. http://www.svenskavolvoklubben.se Sidan 1
En härlig blandning En grön och skön PV-pickup Eddie Nilsson som är en rutinerad arrangör av bilträffar hälsar utställarna välkomna vid infarten till Värdshuset. På ute försäljningen så kunde man få en varmkorv och dricka. Två st Indigo och en brutal P1800 som var breddad. Wärdshusets personal hade även ordnat en ute servering. En härligt röd och fint renoverad BMtraktor. Här kunde man sitta och avnjuta varmkorven eller lunchen som såldes inne på restaurangen. Bilmånsson, den lokala Volvohandlaren, var representerad på träffen. Ingen riktig Volvoträff utan en lastbil. Och naturligtvis en moddad V50 Vi tackar Eddie Nilsson och Robert Thygesson för en bra insats och en härlig och välplanerade Volvoträff. Och allt det här till skön musik som spelades över området. En riktigt go träff. Vid tangenterna. Dick Nicklasson. http://www.svenskavolvoklubben.se Sidan 2
Fräcka kärror i alla färger Grön och skön med Djungelboken. Stenungsundsträffen 5 augusti. En guling men inte en fuling. Eller hur man maximerar en Volvo, skulle kunna vara underrubriken till Stenungsundsträffen. Här kan man beundra hur fräck en Volvo kan bli och förundras över det arbete som lagts ned på att få sin kärra fräckast i stan. Svenska Volvoklubben var på plats med sitt tält och visade sitt intresse för denna trevliga hobby. Här ser vi ungdomar både killar och tjejer putsa på sina bilar. Om en klubb ska överleva så är det viktigt med att få in ungdomar. Nytt friskt blod och nya idéer är avgörande för klubbens framtid. Förförande röd. En bil så flott i härligt blått. Rasmus Fridell arrangerar detta event varje år. Här ser vi Rasmus i full gång med att inleda prisutdelning. På eventet så fanns det ett antal återförsäljare och räddningstjänsten på plats. Ett event som rekommenderas att besöka. Vid tangenterna. Dick Nicklasson. http://www.svenskavolvoklubben.se Sidan 3
I vår monter hittade man. Adam Holm och Jacob Wahlqvist från Volvo Bil för Volvoanställda. VROM 16-18 augusti. Svenska Volvoklubben var en av de klubbarna som var med och arrangerande VROM. Som har tagit med den nya Volvo V60 modellen. Tältet var naturligtvis på plats på söndagen. Vädret var blåsigt och växlande så tältet fick förankras väl i det stabila staketet. Från Volvo Car Corporation hade klubben fått låna en XC40 i läckert röd metallic. Denna GLT 850 gick inte att få som tjänstebil men den har garanterat högsta miljöcertifiering. SvenskaVolvoklubbens ordförande berättar om fördelarna med vår klubb. En av våra medlemmar lånade ut sin fräcka Volvo 850 till vår monter för att vi vill visa att en blandning av modeller gör sig fint. Tack all ni som stannade till vid vårt tält och tog del av vårt budskap om en framåtriktad och levande klubb. Vi ses nästa år på VROM. Vid tangenterna. Dick Nicklasson. http://www.svenskavolvoklubben.se Sidan 4
From Kalmar without tak Så kom då åter våren till Sverige. I en vecka. Sedan kom sommaren direkt och med full kraft drabbade den oss. Resan från vinter till sommarvärme med en veckas nä-jag-får-nog-ta-en-jacka-väder gjorde att tankarna på dumheter, som mina mindre bilförstående vänner kallar det, åter dök upp i hågen. Man skulle ha haft en cab. Efter lite funderande insåg jag det som är rent uppenbart: Jag är vuxen, jag har råd och cabbar säljs på öppen marknad. Sagt och gjort, vi köper oss en cab, beslutade jag helt enkelt. Att det skulle bli en Volvo och tygcab var självklart redan från början. Resan mot en cab var däremot lång, krokig och inte helt utan hinder. Första objektet jag tittade på var en fin bil. En mörkblå skönhet med ljus skinnklädsel. Tyvärr prutade jag lite på en lackskada, blev överbjuden och därmed snuvad på en bra bil. Efter att ha tittat på en del andra cabbar i närområdet, vilket inkluderar inte bara Göteborg utan även mer exotiska platser såsom Borås, kunde jag konstatera att lätt skulle det inte bli. Antingen stämde inte historiken med bilen eller så var det maskinella skicket allt annat än bra, till exempel en bil som skulle ha gått endast 14 000 mil som hade en automatlåda som definitivt var helt kaputt, och om sakerna till äventyrs stämde överens var priset antingen för högt eller lacken i ett skick som fick mig att misstänka att den levt sitt tidigare liv i en krigszon. På väg att ge upp vidgar jag nu min sökning. Hela landet och dessutom Tyskland. Efter lite letande konstateras att många bilar verkar ha gått förvånansvärt lite och därmed är ointressanta, vem vågar köra en meter med en bil som gått 4 000 mil på 15 år och kostar därefter? Och vem tror på det, när bilen haft 12 ägare. Men så dök det upp en bil. C70, USA-specad men svensksåld, 3 ägare och lagom många mil. Priset som nämndes var något högt, men skam den som ger sig. Bilen skulle finnas i Kalmar och jag samlade raskt ihop två reserv-cabbar som man kunde titta på österöver om denna nu skulle vara lika illa som tidigare bilar, en av tre borde ju i alla fall vara bra resonerade jag sådär ovetenskapligt som vi människor ibland gör. Återstod att lösa hemtransport. Inga problem, jag ringde en kamrat och frågade om han inte ville åka med till Kalmar över dagen i det fina vädret. Njaaa Kanske, blev svaret. Vad skulle vi där att göra? Köpa cab, svarade jag. Som du får köra hem om det blir affär. Där och då var svaret ett rungande ja. När dagen är kommen packar vi in oss i V60 n för en fyratimmarsresa till det soliga Kalmar. Väl framme konstateras att lacken är det bästa jag sett bland bilarna jag tittat på. Och motorn låter väldigt bra. Utrustningsnivån högre än förväntat. Efter en provtur konstateras att däcken är i obalans efter att bilen stått, det kommer ett svagt vinande från ett hjullager och det är dags för service. I övrigt ingen anmärkning. Att bilen stått är inget konstigt då den kommer från ett dödsbo. Dottern som visar bilen ger ett ärligt och solitt intryck. En kalkyl i huvudet säger att jag bör pruta en slant, vågar man det på en dödsbobil? Jag gör ett försök, slänger ur mig en siffra och förväntar mig att få svaret att jag kan dra till ännu varmare breddgrader än det stekheta Kalmar som har dryga 30 grader i skuggan. Till min förvåning sträcks en hand fram. Jag fattar den och vips så ägde jag en cab. Efter lite pappersarbete och det smått äventyrliga i att Swish a köpeskillingen sitter jag och kör hem. I backspegeln ser jag en C70. Min C70. Och bakom ratten en kamrat med ett brett leende och vinden i håret. Det finns människor som säger att man inte kan göra bra bilaffärer. Dessa människor har fel och sannolikt aldrig suttit bakom ratten på sin nyinköpta cabriolet en solig dag om sommaren. Vi som har det begriper. Reporter: Richard Andreasson. Vid tangenterna. Dick Nicklasson. http://www.svenskavolvoklubben.se Sidan 5