Uttåget ur Sverige och Amerika som löfteslandet Uppsats av Cecilia Wejryd För 200 år sedan [1808] föddes två ledare i den religiöst färgade delen av den svenska amerikaemigrationshistorien. Födelsedagsbarnen är väckelseledaren Erik Jansson och prästen Lars Paul Esbjörn. Båda var födda och uppvuxna i Uppsala stift. Lars Paul Esbjörn var dessutom präst i stiftet både före och efter USA-vistelsen. Erik Jansson ledde den första massutvandringen från Sverige och till USA. Detta skedde på 1840-talet. De som for på grund av Erik Jansson var omkring 1500 personer. Majoriteten av dem kom från Uppsala stift. Jag har redogjort ingående för erikjansarnas historia i Läsarna som brände böcker: Erik Jansson och erikjansarna i 1840- talets Sverige. Det jag skriver här bygger på innehållet i den boken. Erik Jansson var ideologen bakom denna första stora gruppemigration. Han skulle lansera idén om utvandring till ett land på andra sidan Atlanten till människor som aldrig tidigare varit utanför landets gränser. Janssons pedagogiska genidrag bestod i att påstå att emigrationen var en nödvändig del av deras kristenliv. För att göra det klädde Erik Jansson emigrationspropagandan i biblisk språkdräkt. Kort faktatext om erikjansarna Den särpräglade separatistiska 1840-talsväckelsen kring den uppländske bonden Erik Jansson (1808 1850). Jansson och hans anhängare, erikjansarna, tog avstånd från andra läsare, nykterhetsföreningar, Svenska kyrkans evangeliskt lutherska lära och det svenska samhället. De anordnade bokbål där de brände uppbyggelseböcker, postillor, nykterhetsskrifter, Luthers lilla katekes, antagna psalmböcker och till slut också en lagbok. En så extrem rörelse fick inte plats i det enhetliga svenska samhället. Erikjansarledarna utsattes för övergrepp i lokalsamhället och kom i konflikt med präster och länsmän. Gruppen valde slutligen att lämna landet. Omkring 1 500 så kallade erikjansare utvandrade till Amerika under slutet av 1840-talet och början av 1850-talet. I Illinois byggde de upp den utopiska kolonin Bishop Hill (uppkallad efter ledarens födelsesocken Biskopskulla i Uppland). Erikjansaremigrationen var den dittills största grupputvandringen och är ett av få exempel på svensk religiöst motiverad utvandring.
Från Nora socken i norra Uppland utvandrade många till Bishop Hill. En av dessa var den 12- årige Olof Krans (1838-1916), som medföljde sina föräldrar och syskon från Sälja by i Nora socken (Tärnsjö). Olof Krans deltog i inbördeskriget under 1860-talet och återvände sedan till Bishop Hill. Omkring 1880 började han måla en serie bilder, som beskrev det dagliga livet i Bishop Hill samt porträtt av dess innevånare. Olof Krans kom att bli den främste skildraren av utopin på prärien. I USA räknas Olof Krans som en av de främsta målarna inom folkkonsten. Ovanstående bild är ett självporträtt vid 70 års ålder, 1908. När Olof Krans dog 1916 lämnade han sina målningar till Bishop Hill. Flera av dessa kan idag ses i Tärnsjö museum. Ut ur Egypten Som vid all emigration verkade både push- och pull-faktorer. Pushfaktorer är de krafter i utvandringslandet som ger förutsättningar för emigration. Erik Jansson måste göra det tydligt för sina anhängare att det fanns sådana. Det var viktigt att skapa samsyn kring att erikjansarna var hotade. Ledarna, särskilt Erik Jansson, sades vara förföljda av myndigheterna. En Erik Janssons pinos historia cirkulerade i bygderna. Jansson måste få anhängarna att förstå att hoten även gällde dem. Därför
påstod han att de var som de späda pojkarna i Betlehem, som Israels barn i Egypten och som Daniel som hotades av lejonen. Erikjansarna kunde inte vara kvar i ett land som föraktade den som kom med Christi rena Evangelii lära. Erik Jansson profeterade att en straffdom skulle komma att gå fram över Sverige precis som tidigare över Juda rike. Skördearbete i Bishop Hill. Målning av Olof Krans. Till löfteslandet Det var också viktigt att lyfta fram de s.k. pullfaktorerna, vad det nya landet kunde erbjuda. I erikjansarledarnas gammaltestamentligt påverkade tal blev Amerika löfteslandet, Kanaan och Zion. Redan innan någon erikjansare satt sin fot på den nya kontinenten visste man berätta att där skulle de få äta fikon, vetebröd och fläsk, ty svin skola där finnas i sådan myckenhet, att man blott behöver skjuta, slakta och äta. Trots att det låter mer än lovligt naivt i våra öron fungerade det. En samtida iakttagare berättar: Hopen fröjdar sig, att utsigten till den länge profeterade jordiska sällheten nu wisar sig och tager för oemotsägligen wisst hwad ledarna förespegla. Så snart den förste erikjansaren anlänt till Amerika skrev han hem och befäste föreställningen att Amerika var Kanaans land. Där var Herrens bord berett åt dem, allt var redo. Så snart de kom till det välsignade landet kunde de sannerligen säga till
varandra: kom, låt oss gå upp till Zion. Landet rymde allt sant och gott. Var och en kunde fritt verka, inte för egennyttan utan till Guds ära och nästans tjänst. Såväl arbetare som regent åt vetebröd och alla bedömdes lika. Visionen av himlens fröjder flöt samman med beskrivningen av friheten och möjligheterna i Amerika. Erikjansarledarna var ute efter att visa anhängarna att uttåget skulle vara mödan värt. Bishop Hill. Målning av Olof Krans. Följa med till Amerika eller brinna i helvetet Hoten i det gamla landet och överflödet i det nya anknöt till den vanliga emigrationsretoriken. Erik Jansson krydda dock sina religiöst färgade push- och pullfaktorer ytterligare. Varje rättroende måste tåga ut ur Sverige. De som tvekade och längtade tillbaka till de egyptiska köttgrytorna skulle med omedelbar verkan uteslutas. Alternativen var att följa med eller brinna i helvetet. Detta gav tyngd åt kravet på ett allmänt uttåg. Gud skulle föra de rätta Israels barn ut ur nordlanden. I löfteslandet skulle Erik Jansson, hans anhängare och deras ättlingar få leva. De som i tro redan levde i ett andligt Kanaan fick så löftet om både ett inomvärldsligt nytt Kanaan och ett himmelskt. En annan viktig biblisk förebild var för Erik Jansson liknelsen om den nya vingården. I denna upprättar Gud ett nytt Israel av utsädet som räddats innan
den gamla vingården skövlas. För Erik Jansson var erikjansarna det rena utsädet som skulle bli början till den nya vingården. När den skulle upprättas var det av största vikt att endast de rättroende, de rena, syndfria och goda människorna var med. Därför måste de som inte trodde som Erik Jansson rensas ut. Porträtt av en innevånare i Bishop Hill av Olof Krans. Ett utvalt folk Ekonomin var det största enskilda problemet inför uttåget. Beslutet att utvandra var fattat i medvetande om att man utgjorde en grupp, ett utvalt folk. Sållningen skulle ske på trosmässiga och inte på ekonomiska grunder. Från den utgångspunkten var inte beslutet om gemensam reskassa avlägset. Språket för att implementera egendomsgemenskapen hämtade Erik Jansson från Apostlagärningarnas beskrivning av hur de första kristna levde i Jerusalem.
Erikjansarnas exodus ur Sverige genomfördes från 1846 till 1854 i form av flera större och mindre gruppresor. Ledarna organiserade överresan till Amerika med bibliska förebilder för ekonomi och ledarskap. Jerusalem I Amerika försökte erikjansarna förverkliga drömmen om ett gudsrike på jorden. De byggde upp kolonin Bishop Hill i Illinois. I breven till Sverige blev Amerika Kanaan, löfteslandet som flöt av mjölk och honung. En annan brevskrivare liknade det vid Zions berg och det Nya Jerusalem som är nederkommit af himmelen. Tro och liv var intimt sammanvävda i Bishop Hill. Livet i kolonin organiserades efter mönster ifrån Apostlagärningarna 4:32f. Det var ingen tillfällighet att kyrkobyggnaden var en av de först färdigställda byggnaderna. Olof Krans minns sin barndoms by Sälja och målade det ur minnet, när han bodde i USA. En tragisk historia som indirekt ledde fram till Augustana Den tragiska historien om emigrationspionjären Erik Jansson slutade med att han mördades den 13 maj 1850. Han som sagt sig vara medlaren mellan Gud och
människor visade sig vara en vanlig dödlig. Därmed brast grunden för erikjansarnas tro. Kolonin Bishop Hill fortlevde en tid men upplöstes på 1860-talet. I dag finns byggnaderna kvar som ett monument över en dröm som inte höll. Årets [2008] andra tvåhundraåring, Lars Paul Esbjörn, reste till Amerika för att ta sig an den andliga vården av bland annat dessa svenska emigranter. Hans utvandring var en indirekt följd av erikjansarnas uttåg. Lars Paul Esbjörn blev en av grundarna av Augustana synoden. Den kom att präglas av en konservativ lutherdom som gick stick i stäv med Erik Janssons syndfrihetslära. Erikjansartron blev inte långlivad men Esbjörns kyrka kom att bli den stora svenskamerikanska lutherska kyrkan.