EUROPEISKA KOMMISSIONEN GENERALDIREKTORATET FÖR HÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET GENERALDIREKTORATET FÖR JORDBRUK OCH LANDSBYGDSUTVECKLING Bryssel den 1 februari 2018 Rev1 TILLKÄNNAGIVANDE TILL BERÖRDA AKTÖRER FÖRENADE KUNGARIKETS UTTRÄDE OCH EU:S LIVSMEDELSLAGSTIFTNING Förenade kungariket anmälde den 29 mars 2017 sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Detta innebär att om inte något annat datum fastställs i ett ratificerat avtal om utträde 1 kommer unionens hela primär- och sekundärrätt att upphöra att vara tillämplig på Förenade kungariket från och med den 30 mars 2019 kl. 00:00 (centraleuropeisk tid) (nedan kallad utträdesdagen) 2. Förenade kungariket kommer då att bli ett så kallat tredjeland. 3 Förberedelserna inför utträdet är inte bara en fråga för EU och de nationella myndigheterna, utan också för privata parter. Mot bakgrund av den betydande osäkerhet som råder, särskilt i fråga om innehållet i ett eventuellt avtal om utträde, vill kommissionen påminna livsmedelsföretagare om de rättsliga konsekvenser som behöver beaktas när Förenade kungariket blir ett tredjeland. Med förbehåll för eventuella övergångsbestämmelser som kan ingå i ett eventuellt avtal om utträde tillämpas från och med utträdesdagen inte längre EU:s livsmedelslagstiftning 4 på Förenade kungariket. De rättsliga konsekvenser som beskrivs nedan följer av bestämmelserna i EU:s livsmedelslagstiftning med avseende på om livsmedel som släpps 1 2 3 4 Förhandlingar pågår med Förenade kungariket i syfte att nå ett avtal om utträde. I enlighet med artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen får Europeiska rådet, i samförstånd med Förenade kungariket, med enhällighet besluta att fördragen ska upphöra att vara tillämpliga vid en senare tidpunkt. Ett tredjeland är ett land som inte är medlem i EU. Se artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1). Detta tillkännagivande rör även EU-reglerna om ekologisk produktion. Däremot behandlas inte EU:s kvalitetsordningar (skyddad ursprungsbeteckning (SUB) och skyddad geografisk beteckning (SGB)). Tillkännagivandet omfattar inte heller införsel till union av produkter av animaliskt ursprung av icke-kommersiell natur som är avsedda för personligt bruk och som utgör personligt bagage eller sänds som små försändelser till privatpersoner eller fjärrbeställs (t.ex. per post, telefon eller internet) och levereras till konsumenten (se kommissionens förordning (EG) nr 206/2009 av den 5 mars 2009 om införsel för personligt bruk till gemenskapen av produkter av animaliskt ursprung och om ändring av förordning (EG) nr 136/2004, EUT L 77, 24.3.2009, s. 1).
ut på marknaden i EU-27 5 från och med utträdesdagen och som kommer från ett tredjeland (dvs. importerade livsmedel). Detta tillkännagivande är också av betydelse för livsmedel från Kanalöarna och Isle of Man 6. 1. MÄRKNING AV OCH INFORMATION OM LIVSMEDEL, KONTROLL- OCH IDENTIFIERINGSMÄRKNING Genom EU:s livsmedelslagstiftning gäller samma bestämmelser om märkning av livsmedel som släpps ut på EU-marknaden i alla medlemsländer. Bestämmelserna finns bland annat i följande EU-lagstiftning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna 7. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel 8. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 609/2013 av den 12 juni 2013 om livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn, livsmedel för speciella medicinska ändamål och komplett kostersättning för viktkontroll 9. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder 10 samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG 11. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter 12. 5 6 7 8 9 10 11 12 För varor, inklusive livsmedel, som har släppts ut på marknaden före utträdesdagen försöker EU enas om lösningar med Förenade kungariket i avtalet om utträde. De grundläggande principerna för EU:s ståndpunkt i fråga om varor, inklusive livsmedel, som har släppts ut på marknaden i enlighet med unionsrätten före utträdesdagen förklaras i https://ec.europa.eu/commission/publications/positionpaper-goods-placed-market-under-union-law-withdrawal-date_en. Dessa principer bygger på en enhetlig definition av begreppet utsläppande på marknaden (tillhandahållande för första gången på marknaden). Rådets förordning (EEG) nr 706/73 av den 12 mars 1973 om gemenskapsåtgärder för Kanalöarna och Isle of Man i handeln med jordbruksprodukter (EGT L 68, 15.3.1973, s. 1). EUT L 304, 22.11.2011, s. 18. EUT L 404, 30.12.2006, s. 9. EUT L 181, 29.6.2013, s. 35. EUT L 268, 18.10.2003, s. 1. EUT L 268, 18.10.2003, s. 24. EUT L 347, 20.12.2013, s. 671. 2
EU:s lagstiftning om definition, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker 13 och om honung 14. Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter 15. EU:s regler om märkning av livsmedel gäller för alla livsmedel som släpps ut på marknaden i EU, oberoende av var livsmedlet producerats. I vissa fall kan EU:s livsmedelslagstiftning innebära att märkningen på livsmedel som släpps ut på marknaden i EU måste ändras till följd av att Förenade kungariket från och med utträdesdagen kommer att vara ett tredjeland. Detta gäller bland annat följande: Obligatoriska uppgifter om livsmedelsproduktens ursprung, när det refereras till EU eller icke-eu 16. Obligatoriska uppgifter om namnet på eller firmanamnet för och adressen till det livsmedelsföretag i EU-27 som importerar livsmedel från Förenade kungariket 17. Obligatorisk kontroll- och identifieringsmärkning enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 853/2004. Från och med utträdesdagen ska kontrollmärket 18 eller identifieringsmärket 19 inte längre innehålla förkortningen EG 20 21 som endast får användas av anläggningar i EU, utan endast namn på det land (det fullständiga namnet eller ISO-kod med två bokstäver) där anläggningen är belägen. Livsmedelsföretagare uppmanas bedöma behovet av eventuella ändringar vad gäller märkningen av livsmedel som släpps ut på marknaden i EU-27 från och med utträdesdagen. 13 14 15 16 17 18 19 20 21 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker (EUT L 39, 13.2.2008, s. 16). Rådets direktiv 2001/110/EG av den 20 december 2001 om honung (EGT L 10, 12.1.2002, s. 47). EUT L 189, 20.7.2007, s. 1. Se till exempel märkningen EU-jordbruk och icke-eu-jordbruk enligt artikel 24 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 eller märkning av honung med uppgiften blandning av EU-honung eller blandning av icke-eu-honung enligt artikel 2.4 a i rådets direktiv 2001/110/EG. Artiklarna 8.1 och 9.1 h i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18). Avsnitt I kapitel III i bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004. Avsnitt I i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004. Avsnitt I kapitel III punkt 3 c i bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004. Avsnitt I del B punkt 8 i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004. 3
2. LIVSMEDELSINGREDIENSER, LIVSMEDLENS SAMMANSÄTTNING, GRÄNSVÄRDEN FÖR FRÄMMANDE ÄMNEN OCH RESTSUBSTANSER, MATERIAL AVSEDDA ATT KOMMA I KONTAKT MED LIVSMEDEL Enligt EU:s livsmedelslagstiftning får vissa livsmedel endast släppas ut på marknaden om de har godkänts av kommissionen (se t.ex. bestämmelser om livsmedelstillsatser 22, livsmedelsaromer 23, rökaromer 24, vitaminer och mineraler som används i livsmedel 25 och i kosttillskott 26 samt nya livsmedel 27 ) eller efter att en enskild sökande har fått ett godkännande av kommissionen (för t.ex. genetiskt modifierade livsmedel 28 ). Vissa livsmedel omfattas av särskilda krav på sammansättning 29 och EU:s livsmedelslagstiftning innehåller även gränsvärden för främmande ämnen 30 31 samt för restsubstanser av verksamma ämnen 32. Material som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel och som släpps ut på marknaden i EU måste följa EU:s bestämmelser 33. För vissa sådana material gäller dessutom ytterligare särskilda bestämmelser. 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (EUT L 354, 31.12.2008, s. 16). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1334/2008 av den 16 december 2008 om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel (EUT L 354, 31.12.2008, s. 34). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2065/2003 av den 10 november 2003 om rökaromer som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel (EUT L 309, 26.11.2003, s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (EUT L 404, 30.12.2006, s. 26). Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (EGT L 183, 12.7.2002, s. 51). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 av den 25 november 2015 om nya livsmedel och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 (EUT L 327, 11.12.2015, s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT L 268, 18.10.2003, s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 609/2013 av den 12 juni 2013 om livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn, livsmedel för speciella medicinska ändamål och komplett kostersättning för viktkontroll (EUT L 181, 29.6.2013, s. 35). Rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel (EGT L 37, 13.2.1993, s. 1). Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG av den 18 juni 2009 om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatten (EUT L 164, 26.6.2009, s. 45). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung (EUT L 70, 16.3.2005, s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 470/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsförfaranden för att fastställa gränsvärden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska livsmedel (EUT L 152, 16.6.2009, s. 11). 4
EU:s lagstiftning om livsmedelsingredienser och livsmedlens sammansättning samt om gränsvärden för främmande ämnen och restsubstanser i livsmedel gäller alla livsmedel som släpps ut på marknaden i EU, oavsett var livsmedlet har producerats. Detsamma gäller för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel 34. 3. KRAV PÅ ATT LIVSMEDELSFÖRETAGARE OCH INNEHAVARE AV GODKÄNNANDEN, ELLER DERAS FÖRETRÄDARE, HAR SITT SÄTE I EU ANSÖKAN OM EU- GODKÄNNANDE GENOM EN EU-MEDLEMSSTAT Enligt EU:s livsmedelslagstiftning måste i vissa fall livsmedelsföretagare, innehavare av godkännanden eller deras företrädare ha sitt säte i EU. Enligt artikel 4.6 i förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder ska den som ansöker om EU-godkännande eller dennes företrädare ha sitt säte i EU. Från och med utträdesdagen uppfylls detta krav inte längre om sätet är i Förenade kungariket. I vissa fall krävs det i EU:s livsmedelslagstiftning att man för att få ett EUgodkännande måste lämna in ansökan om godkännande och den dokumentation som krävs till den behöriga myndigheten i en EU-medlemsstat. Följande är exempel på detta: Enligt artikel 9.1 a i förordning (EG) nr 1935/2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel ska ansökan om godkännande av ett ämne lämnas in till den behöriga myndigheten i en EU-medlemsstat. Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder ska ansökan om godkännande lämnas till en behörig myndighet i en medlemsstat som sedan informerar Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet. Från och med utträdesdagen är det inte längre möjligt att lämna in ansökningar till den behöriga myndigheten i Förenade kungariket. 33 34 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 av den 27 oktober 2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EUT L 338, 13.11.2004, s. 4). I EU-lagstiftningen fastställs dessutom gränsvärden för radiocesium i vissa jordbruksprodukter med ursprung i tredjeland, vilka kontrolleras vid import till EU, se rådets förordning (EG) nr 733/2008 av den 15 juli 2008 om villkoren för import av jordbruksprodukter med ursprung i tredjeland efter olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl (EUT L 201, 30.7.2008, s. 1), kommissionens förordning (EG) nr 1609/2000 av den 24 juli 2000 om upprättandet av en förteckning över produkter som är undantagna från rådets förordning (EEG) nr 737/90 om villkoren för import av jordbruksprodukter med ursprung i tredje land efter olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl (EGT L 185, 25.7.2000, s. 27) och kommissionens förordning (EG) nr 1635/2006 av den 6 november 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 737/90 om villkoren för import av jordbruksprodukter med ursprung i tredje land efter olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl (EUT L 306, 7.11.2006, s. 3). 5
4. BESTÄMMELSER OM LIVSMEDELSPRODUKTION OCH LIVSMEDELSHYGIEN, BESTRÅLNING AV LIVSMEDEL SAMT EKOLOGISK PRODUKTION EU:s livsmedelslagstiftning innehåller bestämmelser om livsmedelsproduktion i EU och i tredjeländer, om detta livsmedel släpps ut på marknaden i EU. Den innehåller även bestämmelser om särskilda kontroller vid införsel av livsmedel i EU. 4.1. Livsmedel av animaliskt ursprung 35 Från och med utträdesdagen kommer det att vara förbjudet att importera livsmedel av animaliskt ursprung från Förenade kungariket till EU-27 om inte bland annat följande villkor är uppfyllda: Förenade kungariket måste finnas på de förteckningar som kommissionen upprättar med avseende på folkhälsa 36 och djurhälsa 37. För förteckningar över tredjeländer gäller bestämmelserna i artikel 6.1 a i förordning (EG) nr 853/2004 38, artikel 11 i förordning (EG) nr 854/2004 och artikel 8 i rådets direktiv 2002/99/EG. Den anläggning i Förenade kungariket från vilken livsmedlet avsänds och där den har erhållits eller beretts måste finnas på en förteckning som kommissionen har upprättat med avseende på folkhälsa. För förteckningar över anläggningar gäller bestämmelserna i artikel 6.1 b i) i förordning (EG) nr 853/2004 och artikel 12 i förordning (EG) nr 854/2004. Förenade kungariket måste finnas på kommissionens listor över tredjeländer med en plan för övervakning av restsubstanser, som godkänts enligt direktiv 96/23/EG 39 för de djur och animaliska produkter som anges i det direktivet. Bestämmelserna om listor över tredjeländer finns i kapitel VI i direktiv 96/23/EG. 35 36 För sammansatta produkter (dvs. livsmedel avsedda som människoföda som innehåller både bearbetade produkter av animaliskt ursprung och produkter av vegetabiliskt ursprung) finns det särskilda bestämmelser i kommissionens beslut 2007/275/EG av den 17 april 2007 om förteckningar över djur och produkter som skall undersökas vid gränskontrollstationer enligt rådets direktiv 91/496/EEG och 97/78/EG (EUT L 116, 4.5.2007, s. 9) och i kommissionens förordning (EU) nr 28/2012 av den 11 januari 2012 om fastställande av intygskrav för import till och transitering genom unionen av vissa sammansatta produkter och om ändring av beslut 2007/275/EG och förordning (EG) nr 1162/2009 (EUT L 12, 14.1.2012, s. 1). Artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EUT L 139, 30.4.2004, s. 206). 37 38 39 Artikel 8 i rådets direktiv 2002/99/EG av den 16 december 2002 om fastställande av djurhälsoregler för produktion, bearbetning, distribution och införsel av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EGT L 18, 23.1.2003, s. 11). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 30.4.2004, s. 55). Rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande djur och i produkter framställda därav (EGT L 125, 23.5.1996, s. 10). 6
Det importerade livsmedlet måste uppfylla alla hygienkrav i artiklarna 4 6 i förordning (EG) nr 852/2004 40 och i artiklarna 3, 4, 5, 7 och 8 i förordning (EG) nr 853/2004 41. Möjligheten att anta nationella åtgärder för att uppfylla EU:s krav på livsmedelshygien ( flexibilitetsbestämmelser ) i enlighet med artikel 13.3 i förordning (EG) nr 852/2004, artikel 10.3 i förordning (EG) nr 853/2004 och artikel 17.5 i förordning (EG) nr 854/2004 gäller inte längre för Förenade kungariket. Livsmedelsföretagare som importerar produkter av animaliskt ursprung ska se till att importen endast sker om ovan nämnda villkor är uppfyllda 42. Från och med utträdesdagen kontrolleras dessa krav vid införsel till EU-27 genom obligatoriska gränskontroller på det första införselstället till unionens territorium. Livsmedlet får endast föras in i EU-27 via godkända gränskontrollstationer 43. För varje sändning ska det göras dokument- och identitetskontroller samt fysiska kontroller med lämplig frekvens 44. Varje sändning måste åtföljas av ett intyg i överensstämmelse med EU:s livsmedelslagstiftning 45 46. 4.2. Livsmedel av icke-animaliskt ursprung Till skillnad från vad som gäller för livsmedel av animaliskt ursprung omfattas importen av livsmedel av icke-animaliskt ursprung inte av kravet på att tredjeländer och anläggningar i tredjeländer ska vara upptagna på en förteckning 47. EU-medlemsstaterna ska utföra regelbundna offentliga kontroller av importerade livsmedel av icke-animaliskt ursprung. Kontrollerna ska organiseras i enlighet med 40 41 42 43 44 45 46 47 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004, s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 30.4.2004, s. 55). Artikel 6.1 6.4 i förordning (EG) nr 853/2004. Kommissionens beslut 2009/821/EG av den 28 september 2009 om upprättande av en förteckning över godkända gränskontrollstationer, om fastställande av vissa regler för inspektioner som utförs av kommissionens veterinärexperter och om fastställande av veterinärenheter i Traces (EUT L 296, 12.11.2009, s. 1). Beroende på vilket livsmedel det gäller, se kommissionens beslut 94/360/EG av den 20 maj 1994 om den minskning av frekvensen fysiska kontroller som enligt rådets direktiv 90/675/EEG skall fastställas för vissa varupartier från tredje land (EGT L 158, 25.6.1994, s. 41). Artikel 14 i förordning (EG) nr 854/2004. Artikel 9 i rådets direktiv 2002/99/EG av den 16 december 2002 om fastställande av djurhälsoregler för produktion, bearbetning, distribution och införsel av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EGT L 18, 23.1.2003, s. 11). Med undantag av groddar för vilka det finns särskilda bestämmelser (se förordning (EU) nr 210/2013 av den 11 mars 2013 om godkännande av anläggningar som producerar groddar, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004, EUT L 68, 12.3.2013, s. 24). 7
den fleråriga nationella kontrollplanen och med beaktande av potentiella risker. Kontrollerna skall omfatta alla aspekter av livsmedelslagstiftningen. Om det finns kända eller nya risker kan EU-bestämmelserna om strängare offentlig kontroll vid de utsedda införselställena i unionen tillämpas 48. För att säkerställa växtskyddet i EU-27 gäller dessutom följande fytosanitära regler: Det är förbjudet att importera rotknölar av arterna Solanum L. (matpotatis) och korsningar av dessa 49. För undantag gäller del A punkt 12 i bilaga III till rådets direktiv 2000/29/EG. För import av vissa frukter och grönsaker gäller särskilda krav 50. För import av livsmedel som förtecknas i bilaga V till direktiv 2000/29/EG (en del av dem omfattas av de importkrav som nämns i punkten ovan) krävs det ett sundhetscertifikat. För samtliga dessa livsmedel måste det ske en dokumentkontroll på införselorten. Dessutom ska identitetskontroller och fysiska kontroller utföras med den angivna minimifrekvensen, beroende på den risk de medför 51. 4.3. Bestrålade livsmedel Livsmedel som behandlats med joniserande strålning omfattas av EUlagstiftningen 52. Från och med utträdesdagen kommer import av bestrålade livsmedel från Förenade kungariket till EU-27 att vara förbjuden, om inte bestrålningsanläggningarna i det landet finns med på kommissionens förteckning över godkända anläggningar. Bestämmelserna om förteckningen över godkända anläggningar i tredjeländer finns i artikel 9.2 i direktiv 1999/2/EG. 4.4. Återvunna plastmaterial och plastprodukter avsedda att komma i kontakt med livsmedel Enligt EU-lagstiftningen ska innehavare av godkännanden informera kommissionen om tillverknings- eller återvinningsanläggningar i tredjeland där 48 49 50 51 52 Kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 av den 24 juli 2009 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 när det gäller strängare offentlig kontroll av import av visst foder och vissa livsmedel av icke-animaliskt ursprung och om ändring av beslut 2006/504/EG (EUT L 194, 25.7.2009, s. 11). Del A punkt 12 i bilaga III till rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (EGT L 169, 10.7.2000, s. 1). Del A i bilaga IV till direktiv 2000/29/EG. Artikel 13a i direktiv 2000/29/EG. Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/2/EG av den 22 februari 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om livsmedel och livsmedelsingredienser som behandlats med joniserande strålning (EGT L 66, 13.3.1999, s. 16). 8
den godkända återvinningsprocessen för plastmaterial och plastprodukter tillämpas 53. 5. INTYG ÖVER EKOLOGISK PRODUKTION Enligt förordning (EG) nr 834/2007 54 får termer som avser ekologiska produktionsmetoder (t.ex. ekologisk, bio, eko ) eller EU:s logotyp för ekologisk produktion endast användas för produkter som uppfyller kraven i den förordningen. Enligt artiklarna 29, 27.4 och 2 n i förordning (EG) nr 834/2007 är kontrollmyndigheterna och kontrollorganen i EU-länderna skyldiga att utfärda den styrkande dokumentation (intyg) som aktörerna behöver för att släppa ut sådana produkter på EU-marknaden. Från och med utträdesdagen gäller inte längre de intyg som utfärdats av kontrollmyndigheter och kontrollorgan i Förenade kungariket för produkter som släpps ut på marknaden i EU-27. För import av ekologiska produkter från Förenade kungariket kommer bestämmelserna i avdelning VI i förordning (EG) nr 834/2007 att gälla. Enligt dessa måste Förenade kungariket finnas med på den förteckning som avses i artikel 33.2 i förordning (EG) nr 834/2007 eller så måste ett intyg ha utfärdats av ett sådant organ som avses i artikel 33.3 i förordning (EG) nr 834/2007. På kommissionens webbplatser om import av livsmedel (https://ec.europa.eu/food/safety/official_controls/legislation/imports_en) och om ekologiskt jordbruk (https://ec.europa.eu/agriculture/organic/index_sv) finns allmän information om EU:s livsmedelslagstiftning på dessa områden. Webbplatserna kommer att uppdateras med ytterligare information vid behov. Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling 53 54 Artikel 10.3 i kommissionens förordning (EG) nr 282/2008 av den 27 mars 2008 om återvunna plastmaterial och plastprodukter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EUT L 86, 28.3.2008, s. 9) Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EUT L 189, 20.7.2007, s. 1). 9