DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 10 december 1998 *

Relevanta dokument
DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 3 februari 2000 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 10 februari 1988*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) av den 25 juli 1991 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 25 januari 2001 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 3 februari 2000 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 27 januari 2000 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 20 november 2003 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 8 juli 1999 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 januari 2001 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 2 december 1999 *

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT YVES BOT föredraget den 22 mars

DOMSTOLENS DOM av den 4 februari 1988*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 7 mars 1996 *

DOMSTOLENS DOM den 26 september 2000 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 september 1997

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) 17 december 1987'

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 24 januari 2002 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 23 maj 1996 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 december 1997*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 maj 2002 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 5 juni 1997 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 oktober 1987 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 12 november 1998

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 1999 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 24 oktober 1996*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 29 april 2004 *

DOMSTOLENS DOM av den 26 januari 1993 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 5 februari 1981*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 2 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 21 september 1999 *

DIATTA MOT LAND BERLIN DOMSTOLENS DOM av den 13 februari 1985* I mål 267/83 har Bundesverwaltungsgericht (den högsta förvaltningsdomstolen i

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 30 mars 2006 (*)

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 16 februari 1995 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 17 juli 1997*

DOMSTOLENS DOM den 30 juni 1998 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 15 december 2005 *

DOMSTOLENS DOM den 2 maj 1996 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 9 mars 2000 *

DOMSTOLENS DOM den 4 oktober 1995 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 17 juni 1999 *

BRT MOT SABAM OCH FONIOR DOMSTOLENS DOM. av den 21 mars 1974* har Tribunal de première instance i Bryssel till domstolen gett in en begäran om

DOMSTOLENS DOM den 18 december 1997'

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 4 oktober 2001 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 8 juli 1999 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 23 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 december 1987*

DOMSTOLENS DOM den 29 juni 1999 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 20 juni 1991 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 29 november 2007 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 5 december 1996

DOMSTOLENS DOM av den 7 juli 1992*

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 16 september 1999 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 september 1999 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 30 januari 1997 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 18 oktober 2007 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 15 januari 2002 *

DOMSTOLENS DOM av den 10 mars 1993 *

DOMSTOLENS DOM den 13 januari 2004 *

DOMSTOLENS BESLUT (fjärde avdelningen) den 10 maj 2007 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 januari 1997 *

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT PHILIPPE LÉGER föredraget den 12 oktober

DOMSTOLENS DOM den 14 mars 2000 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 2004 * angående talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, väckt den 20 mars 2003,

DOMSTOLENS DOM den 11 november 1997

DOMSTOLENS DOM den 6 april 1995 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 11 juli 1991 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 6 oktober 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 14 maj 2003,

DOMSTOLENS DOM av den 19 maj 1993*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 11 december 2003 *

DOMSTOLENS DOM av den 23 mars 1982*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 14 december 2000 *

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 13 december 2005*

DOMSTOLENS DOM den 29 september 1998 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 13 juni 2002 *

DOMSTOLENS DOM av den 3 februari 1982*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 22 oktober 1998*

DOMSTOLENS DOM den 22 juni 1999 *

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 26 september 1996 *

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 20 maj 2010 *

och processindustrin tillhörande ISIC-huvudgrupperna (industri och

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 13 januari 2000 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 1juli 2004 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 29 februari 1996 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 7 september 2006 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 6 april 1995 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 30 september 2004 *

DOM AV DEN MÅL 139/85 DOMSTOLENS DOM av den 3 juni 1986* I mål 139/85 har Raad van State i Haag till domstolen gett in en begäran om

DOMSTOLENS DOM den 11 november 1997

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 27 februari 1997 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 10 november 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 30 april 2004,

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 11 juni 1998 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 6 oktober 2005 *

DOMSTOLENS DOM den 28 april 1998 *

DOMSTOLENS DOM den 11 maj 1999*

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 14 februari 1985*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 januari 2003 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 21 oktober 1999 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 november 2000 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) av den 27 september 1988*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 6 februari 2003 *

Transkript:

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 10 december 1998 * I de förenade målen C-127/96, C-229/96 och C-74/97, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Tribunal Superior de Justicia de Murcia (Spanien) (C-127/96), Arbeitsgericht Frankfurt am Main (Tyskland) (C-229/96) och Juzgado de lo Social n 1 de Pontevedra (Spanien) (C-74/97), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i de vid de nationella domstolarna anhängiga målen mellan Francisco Hernández Vidal SA och Prudencia Gómez Pérez, María Gómez Pérez, Contratas y Limpiezas SL (C-127/96), samt mellan Friedrich Santner * Rittegångsspråk: spanska och łyska I - 8221

DOM AV DEN 10.12.1998 FÖRENADE MÅLEN C-127/96, C-229/96 OCH C-47/97 och Hoechst AG (C-229/96), samt mellan Mercedes Gómez Montaña och Claro Sol SA, Red Nacional de Ferrocarriles Españoles (Renfe) (C-74/97), angående tolkningen av rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter ( EGT L 61, s. 26; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91), meddelar DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J.-P. Puissochet (referent) samt domarna P. Jann, J. C. Moitinho de Almeida, C. Gulmann och D. A. O. Edward, generaladvokat: G. Cosmas, justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein, I - 8222

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Francisco Hernández Vidal SA, genom advokaten Ángel Hernández Martín, Murcia, Friedrich Santner, genom advokaten Stephan Baier, Frankfurt am Main, Hoechst AG, genom Mathias Becker, Assessor, Arbeitsgeberverband Chemie und verwandte Industrien für das Land Hessen e. V., i egenskap av ombud, Claro Sol SA, genom advokaten José Antonio Otero Martin, Madrid, Red Nacional de Ferrocarriles Españoles (Renfe), genom advokten Luis Fernando Díaz-Guerra Alvarez, Madrid, Spaniens regering, genom Rosario Silva de Lapuerta, abogado del Estado, i egenskap av ombud (C-74/97), Tysklands regering, genom Sabine Maass, Regierungsrätin zur Anstellung, förbundsekonomiministeriet, i egenskap av ombud (C-127/96 och C-229/96), och genom Ernst Roder, Ministerialrat, förbundsekonomiministeriet, i egenskap av ombud (C-229/96 och C-74/97), Belgiens regering, genom administrative direktören Jann Devadder, rättstjänsten vid ministeriet för utrikesärenden, utrikeshandel och biståndssamarbete, i egenskap av ombud (C-127/96), I - 8223

DOM AV DEN 10.12.1998 FÖRENADE MÅLEN C-127/96, C-229/96 OCH C-47/97 Frankrikes regering, genom Jean-François Dobelle, directeur adjoint, utrikesministeriets rättsavdelning, och Anne de Bourgoing, chargé de mission, samma avdelning, båda i egenskap av ombud (C-127/96), Förenade kungarikets regering, genom John E. Collins, Treasury Solicitor's Departement, i egenskap av ombud, och Clive Lewis, barrister (C-127/96), och genom Lindsey Nicoli, Treasury Solicitor's Departement, i egenskap av ombud, och Sarah Moore, barrister (C-74/97), Europeiska gemenskapernas kommission, genom Maria Patakia, rättstjänsten, i egenskap av ombud (C-127/96, C-229/96 och C-74/97), och genom Isabel Martínez Del Peral, rättstjänsten och juridiske rådgivaren Peter Hillenkamp, i egenskap av ombud (C-229/96), med hänsyn till förhandlingsrapporten, efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 11 juni 1998 av: Francisco Hernandez Vidal SA, företrätt av Ángel Hernández Martín, Prudencia och María Gómez Pérez, företrädda av advokaten Joaquín Martínez Jiménez, Murcia, Hoechst AG, företrätt av Mathias Becker, Red Nacional de Ferrocarriles Españoles (Renfe), företrätt av Luis Fernando Díaz-Guerra Alvarez, Spaniens regering, företrädd av Rosario Silva de Lapuerta, Frankrikes regering, företrädd av Jean- François Dobelle och Anne de Bourgoing, och kommissionen, företrädd av Peter Hillenkamp och Manuel Desantes, nationell tjänsteman med förordnande vid rättstjänsten, i egenskap av ombud, och efter att den 24 september 1998 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande, I - 8224

följande Dom 1 Tribunal Superior de Justicia de Murcia, Arbeitsgericht Frankfurt am Main och Juzgado de lo Social n 1 de Pontevedra har genom beslut av den 22 februari 1996 (C-127/96), den 11 juni 1996 (C-229/96) och den 28 januari 1997 (C-74/97), som inkom till domstolens kansli den 22 april 1996, den 1 juli 1996 respektive den 20 februari 1997, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget ställt frågor om tolkningen av rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 61, s. 26; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91). 2 Frågorna har uppkommit i tvister mellan i det första fallet Francisco Hernández Vidal SA (nedan kallat Hernández Vidal) å ena sidan och Prudencia Gómez Pérez, María Gómez Pérez och Contratas y Limpiezas SL (nedan kallat Contratas y Limpiezas) å andra sidan, i det andra fallet Friedrich Santner å ena sidan och Hoechst AG (nedan kallat Hoechst) å andra sidan och i det tredje fallet Mercedes Gómez Montaña å ena sidan och Claro Sol SA (nedan kallat Claro Sol) och Red Nacional de Ferrocarriles Españoles (nationellt nätverk för spanska järnvägar, nedan kallat Renfe) å andra sidan. 3 Efter domen av den 11 mars 1997 i mål C-13/95, Süzen (REG 1997, s. I-1259) beslutade domstolens ordförande den 18 mars 1997 att vilandeförklara dessa mål och att anmoda de nationella domstolarna att uppge huruvida de vidhöll sina frågor mot bakgrund av denna dom och domen av den 14 april 1994 i mål C-392/92, Schmidt (REG 1994, s. I-1311; svensk specialutgåva, volym 15). I skrivelser av den 6 maj 1997 (C-127/96), den 24 juli 1997 (C-229/96) respektive den 22 april 1997 (C-74/97) meddelade de nationella domstolarna att de vidhöll sina frågor. Den 2 juni 1997 (C-127/96), den 27 augusti 1997 (C-229/96) respektive den 5 juni 1997 (C-74/97) beslutade domstolens ordförande att återuppta förfarandet i dessa mål. I - 8225

DOM AV DEN 10.12.1998 FÖRENADE MÅLEN C127/96, C-229/96 OCH C-47/97 4 Den 31 mars 1998 beslutade ordföranden på femte avdelningen att förena de tre målen vad gäller det muntliga förfarandet och domen. Mål C-127/96 5 Prudencia Gómez Pérez och Maria Gómez Pérez var under flera år anställda av städbolaget Contratas y Limpiezas som städerskor. Deras arbete bestod i att städa företaget Hernández Vidals lokaler enligt ett avtal om städning mellan detta företag och Contratas y Limpiezas. Hernández Vidal tillverkar tuggummi och godis. 6 Städaytalet i fråga började gälla den 1 januari 1992 och förlängdes underförstått varje år fram till dess att det sades upp av Hernández Vidal den 28 november 1994, med verkan från den 31 december 1994, i anledning av att bolaget därefter själv önskade överta städningen av lokalerna. Varken Hernández Vidal eller Contratas y Limpiezas ville fortsätta anställningsförhållandena med Prudencia Gómez Pérez och María Gómez Pérez från och med den 2 januari 1995. 7 Prudencia Gómez Pérez och María Gómez Pérez väckte därför talan vid Juzgado de lo Social n 5 de Murcia mot de två bolagen för olaglig uppsägning. I dom av den 23 mars 1995 biföll denna domstol deras talan, men endast gentemot Hernández Vidal. Detta bolag förpliktades att återanställa de berörda eller utbetala ersättning till dem, samt betala dem den lön som skulle ha utbetalats från dagen för deras uppsägning fram till delgivningen av domen. 8 Eftersom Hernández Vidal ansåg att det inte hade skett någon överlåtelse av verksamhet eller av del av verksamhet som bolaget kunde anses ha förvärvat, överklagade det domen till Tribunal Superior de Justicia de Murcia. I - 8226

9 Denna domstol ansåg att utgången av tvisten var beroende av en tolkning av direktiv 77/187 och beslutade därför att vilandeförklara målet för att ställa EG-domstolen följande frågor: "1) Är ett arbete som består i att städa lokaler åt ett företag vars huvudverksamhet inte är städning, utan i detta fall tillverkning av tuggummi och godis, men som har ett konstant behov av denna sidoverksamhet, en 'del av en verksamhet'? 2) Innefattar begreppet 'avtalsenlig överlåtelse' en uppsägning efter tre år av ett kommersiellt avtal avseende tillhandahållande av städtjänster, vilket årligen har förlängts under tre år, genom beslut av det företag som mottar tjänsterna och, om så är fallet, är detta beroende av om det företag som mottar tjänsterna utför städningen med egen personal eller med andra nyanställda arbetstagare?" Mål C-229/96 10 Friedrich Santner var från och med år 1980 anställd som städare, först hos Dörhöffer+Schmitt GmbH (nedan kallat Dörhöffer+Schmitt) och därefter hos B+S GmbH (nedan kallat B+S), som bildades efter en delning av Dörhöffer+Schmitt. Friedrich Santners arbetsuppgifter bestod enbart i att städa en del av Hoechsts toaletter enligt ett städavtal som detta bolag i tur och ordning hade slutit med de två föregående bolagen. 1 1 Hoechst sade emellertid upp avtalet med B+S och omorganiserade städningen av toaletterna. Bolaget utförde därefter själv arbetet, delvis med egen personal och delvis genom samarbete med andra företag. I - 8227

DOM AV DEN 10.12.1998 FÖRENADE MÅLEN C-127/96, C-229/96 OCH C-47/97 12 Den 27 april 1995 sade B+S upp Friedrich Santner. 1 3 Eftersom Friedrich Santner ansåg att en företagsöverlåtelse hade skett och att han därför borde få fortsätta sin anställning hos Hoechst, väckte han talan vid Arbeitsgericht Frankfurt am Main mot detta bolag. 14 Denna domstol ansåg att utgången av tvisten var beroende av en tolkning av direktiv 77/187 och beslutade därför att vilandeförklara målet för att ställa EG-domstolen följande frågor: "1) Kan uppdraget att städa vissa delar av en verksamhet likställas med begreppet 'del av en verksamhet' i den mening som avses i direktiv 77/187/EEG, när detta uppdrag, efter det att avtalet om överlåtelse av uppdraget till en annan firma har sagts upp, återigen utförs av företagaren själv? 2) Gäller detta även när det uppdrag som består i att städa vissa delar av verksamheten har återgått till företagaren och återigen ingår i städningen av hela verksamheten? " Mål C-74/97 15 Mellan den 16 oktober 1994 och den 15 oktober 1996 anförtrodde Renfe åt städbolaget Claro Sol att sköta städningen och underhållet av järnvägsstationen i Pontevedra. I - 8228

16 Efter att ha erhållit detta kontrakt anställde städbolaget Mercedes Gómez Montaña vars arbetsuppgifter bestod i att sköta städningen och underhållet av den ifrågavarande järnvägsstationen. Mercedes Gómez Montaña hade tidigare under flera år utfört samma arbete som anställd i olika servicebolag som hade föregått Claro Sol. 17 När avtalsperioden löpte ut beslutade Renfe att inte förnya avtalet med Claro Sol för att därefter själv sköta städningen och underhållet av järnvägsstationen i Pontevedra. Claro Sol informerade den 1 oktober 1996 Mercedes Gómez Montaña om att förlusten av detta kontrakt tvingade bolaget att säga upp henne från och med den 15 oktober 1996. 18 Mercedes Gómez Montaña väckte då talan vid Juzgado de lo Social n 1 de Pontevedra mot Claro Sol och Renfe för olaglig uppsägning. 19 Denna domstol ansåg att utgången av tvisten var beroende av en tolkning av direktiv 77/187 och beslutade därför att vilandeförklara målet för att ställa EG-domstolen följande fråga: 'Omfattar tillämpningsområdet för direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 hävande av ett underleverantörsavtal med ett städföretag när detta medför att en arbetstagare som var anställd av underleverantörsföretaget blir uppsagd och att huvudföretaget, vars verksamhet består i järnvägstransporter, utför städverksamheten med hjälp av sina egna anställda?" I - 8229

DOM AV DEN 10.12.1998 FÖRENADE MÅLEN C-127/96, C-229/96 OCH C-47/97 Tolkningsfrågorna 20 Med sina frågor, som skall prövas tillsammans, önskar de nationella domstolarna få klarhet i huruvida, och under vilka omständigheter, direktiv 77/187 är tillämpligt när ett företag, som har anförtrott städningen av sina lokaler eller en del av dessa åt ett annat företag, beslutar att säga upp avtalet med detta företag för att hädanefter själv utföra arbetet i fråga. 21 Enligt artikel 1.1 i direktiv 77/187 skall detta direktiv tillämpas vid överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet till en annan arbetsgivare genom avtalsenlig överlåtelse eller fusion. 22 Enligt domstolens rättspraxis syftar direktiv 77/187 till att trygga kontinuiteten i anställningsförhållanden inom en ekonomisk enhet, oberoende av om det sker ett ägarbyte. Det avgörande kriteriet för att fastställa om det föreligger en överlåtelse enligt direktivet är således om enheten i fråga behåller sin identitet, vilket är fallet i synnerhet när driften faktiskt fortsätter eller återupptas (dom av den 18 mars 1986 i mål 24/85, Spijkers, REG 1986, s. 1119, punkterna 11 och 12, och, senast, domen i det ovannämnda målet Süzen, punkt 10). 23 Vad beträffar villkoren för en sådan överlåtelse är det ostridigt att direktiv 77/187 är tillämpligt i samtliga fall när det som ett led i ett avtalsförhållande sker ett byte av den fysiska eller juridiska person som har en arbetsgivares skyldigheter gentemot de anställda i företaget (se bland annat dom av den 7 mars 1996 i de förenade målen C-171/94 och C-172/94, Merckx och Neuhuys, REG 1996, s. I-1253, punkt 28). 24 Domstolen har således ansett att tillämpningsområdet för direktiv 77/187 kan omfatta en sådan situation där ett företag genom avtal anförtror ett annat företag ansvaret att utföra städningsuppdrag som tidigare har ombesörjts på ett direkt sätt I - 8230

(domen i det ovannämnda målet Schmidt, punkt 14) och en sådan situation där en uppdragsgivare, som hade givit städningsuppdraget avseende sina lokaler till en första företagare, säger upp det avtal som han har slutit med denne och sluter ett nytt avtal med en andra företagare för utförande av liknande uppdrag (domen i det ovannämnda målet Süzen, punkterna 11 och 12). 25 Direktiv 77/187 skall även kunna vara tillämpligt när, såsom i förevarande fall, ett företag, som har anlitat ett annat företag för att städa dess lokaler eller en del av dessa, beslutar att säga upp avtalet med detta företag för att hädanefter själv utföra arbetet. 26 För att direktiv 77/187 skall vara tillämpligt måste överlåtelsen emellertid hänföra sig till en varaktigt organiserad ekonomisk enhet vars verksamhet inte är begränsad till utförandet av ett visst arbete (dom av den 19 september 1995 i mål C-48/94, Rygaard, REG 1995, s. 1-2745, punkt 20). Begreppet enhet avser följaktligen en sådan organisation av personer och tillgångar som kan bedriva en ekonomisk verksamhet genom vilken ett särskilt syfte eftersträvas (domen i det ovannämnda målet Süzen, punkt 13). 27 En sådan enhet måste i och för sig vara tillräckligt strukturerad och oberoende, men den behöver inte nödvändigtvis ha betydande materiella eller immateriella tillgångar. Inom vissa ekonomiska sektorer, såsom städning, är tillgångarna ofta minimala och verksamheten i huvudsak baserad på arbetskraft. En organiserad grupp av arbetstagare som särskilt och varaktigt har avdelats för ett gemensamt uppdrag kan således, i brist på andra produktionsfaktorer, utgöra en ekonomisk enhet. 28 Det ankommer på de nationella domstolarna att, mot bakgrund av det ovan angivna tolkningsunderlaget, fastställa huruvida lokalvården hos uppdragsgivaren var organiserad som en ekonomisk enhet inom det utomstående städföretaget innan uppdragsgivaren beslutade att själv bedriva denna verksamhet. I - 8231

DOM AV DEN 10.12.1998 FÖRENADE MÅLEN C-127/96, C-229/96 OCH C-47/97 29 För att därefter avgöra om förutsättningarna för överlåtelse av en enhet är uppfyllda måste hänsyn tas till samtliga omständigheter som kännetecknar ifrågavarande transaktion. Till dessa omständigheter hör särskilt vilket slags företag eller verksamhet som det är frågan om, huruvida några materiella tillgångar såsom fastigheter eller lös egendom har överlåtits, värdet på de immateriella tillgångarna vid tidpunkten för överlåtelsen, huruvida huvuddelen av personalstyrkan har övertagits av den nye arbetsgivaren, huruvida kundkretsen har överlåtits samt hur lika de verksamheter är som har bedrivits före och efter överlåtelsen och hur länge ett eventuellt avbrott i verksamheten har varat. Alla dessa omständigheter är emellertid endast aspekter av den helhetsbedömning som skall göras och kan därför inte bedömas var för sig (se bland annat domarna i de ovannämnda målen Spijkers och Süzen, punkt 13 respektive 14). 30 Enbart den omständigheten att den lokalvård som först utfördes av städföretaget och därefter av det företag som äger lokalerna är likartad kan inte leda till slutsatsen att det rör sig om överlåtelse av en ekonomisk enhet mellan det första och det andra företaget. En sådan enhet kan nämligen inte endast likställas med den verksamhet som den bedriver. Dess identitet följer även av andra omständigheter såsom dess personal, arbetsledning, organisation av arbetet, driftmetoder och, i förekommande fall, det driftkapital som den förfogar över (domen i det ovannämnda målet Süzen, punkt 15). 31 Såsom har påpekats i punkt 29 i denna dom skall den nationella domstolen, i sin bedömning av de faktiska omständigheter som utmärker den ifrågavarande transaktionen, i synnerhet ta hänsyn till vilket slags företag eller verksamhet som det rör sig om. Av detta följer att den vikt som skall tillmätas de olika kriterierna för bedömningen av om det har förekommit en överlåtelse i den mening som avses i direktiv 77/187 med nödvändighet varierar med hänsyn till den verksamhet som bedrivs och även till de produktions- eller driftmetoder som används i ifrågavarande företag, verksamhet eller del av verksamhet. I synnerhet som en ekonomisk enhet, inom vissa sektorer, kan fungera utan betydande materiella eller immateriella tillgångar, kan bibehållandet av en sådan enhets identitet, efter den transaktion som den är föremål för, hypotetiskt sett inte vara beroende av att sådana tillgångar har överlåtits (domen i det ovannämnda målet Süzen, punkt 18). I - 8232

32 Eftersom ett kollektiv av arbetstagare som varaktigt förenas i en gemensam verksamhet, inom vissa sektorer där verksamheten i huvudsak baserar sig på arbetskraft, kan utgöra en ekonomisk enhet, skall det medges att en sådan enhet kan behålla sin identitet efter att den har överlåtits när den nye arbetsgivaren inte inskränker sig till att fortsätta verksamheten i fråga utan även övertar en huvuddel i förhållande till antal och kompetens av personalstyrkan som hans föregångare särskilt hade avdelat för detta uppdrag. I sådant fall förvärvar den nye arbetsgivaren nämligen en organisation av tillgångar som gör det möjligt för honom att varaktigt fortsätta det överlåtande företagets verksamhet eller viss del av denna verksamhet (domen i det ovannämnda målet Süzen, punkt 21). 33 Slutligen kan det förhållandet att städverksamheten, för det företag som har beslutat att hädanefter själv överta denna, endast utgör en underordnad verksamhet, som inte har något nödvändigt samband med föremålet för dess verksamhet, inte innebära att transaktionen faller utanför tillämpningsområdet för direktiv 77/187 (se dom av den 12 november 1992 i mål C-209/91, Watson Rask och Christensen, REG 1992, s. I-5755, punkt 17, och domen i det ovannämnda målet Schmidt, punkt 14). 34 Det ankommer på de nationella domstolarna att, mot bakgrund av det ovan angivna tolkningsunderlaget, fastställa huruvida det har skett en överlåtelse i dessa fall. 35 Svaret på de ställda frågorna blir därför att artikel 1.1 i direktiv 77/187 skall tolkas så, att direktivet är tillämpligt när ett företag, som har anförtrott städningen av sina lokaler åt ett annat företag, beslutar att säga upp avtalet med detta företag för att hädanefter själv utföra arbetet i fråga, förutsatt att transaktionen inkluderar en överlåtelse av en ekonomisk enhet mellan de två företagen. Begreppet ekonomisk enhet avser en organisation av personer och tillgångar som kan bedriva en ekonomisk verksamhet genom vilken ett särskilt syfte eftersträvas. Enbart den omständigheten att den lokalvård som i tur och ordning utfördes av städföretaget och av det företag som äger lokalerna är likartad kan inte leda till slutsatsen att en sådan enhet har överlåtits. I - 8233

DOM AV DEN 10.12.1998 FÖRENADE MÅLEN C-127/96, C-229/96 OCH C-47/97 Rättegångskostnader 36 De kostnader som har förorsakats den spanska, den tyska, den belgiska, den franska och den brittiska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (femte avdelningen) angående de frågor som genom beslut av den 22 februari 1996, den 11 juni 1996 respektive den 28 januari 1997 har ställts av Tribunal Superior de Justicia de Murcia, Arbeitsgericht Frankfurt am Main respektive Juzgado de lo Social n 1 de Pontevedra följande dom: Artikel 1.1 i rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter skall tolkas så, att direktivet är tillämpligt när ett företag, som har anförtrott städningen av sina lokaler åt ett annat företag, beslutar att säga upp avtalet med detta företag för att hädanefter själv utföra arbetet i fråga, förutsatt att transaktionen inkluderar en överlåtelse av en ekonomisk enhet mellan de två företagen. Begreppet ekonomisk enhet avser en organisation av personer och tillgångar I - 8234

som kan bedriva en ekonomisk verksamhet genom vilken ett särskilt syfte eftersträvas. Enbart den omständigheten att den lokalvård som i tur och ordning utfördes av städföretaget och av det företag som äger lokalerna är likartad kan inte leda till slutsatsen att en sådan enhet har överlåtits. Puissochet Jann Moitinho de Almeida Gulmann Edward Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 10 december 1998. R. Grass Justitiesekreterare J.-P. Puissochet Ordförande på femte avdelningen I - 8235