Harmonisering av kunskapen om biomedicinska biverkningar av doping TITTA NÄRMARE PÅ DOPINGPROBLEMET MELLANNIVÅ BILD 2: World Anti-Doping Agency (WADA) beskriver världsantidopingförordningen, WADC, som följer: Ett av de viktigaste målen att fastställa i kampen mot dopingen inom idrotten har varit fastställning, acceptans och tillämpning av en enhetlig samling dopingregler, WADC (World Anti-Doping Code). WADC är huvuddokumentet som fastställer ramen för harmoniserade dopingpolicys, -regler och -bestämmelser inom idrottsorganisationer och hos myndigheter. Den fungerar tillsammans med fyra internationella standarder avsedda att skapa samordning mellan antidopingorganisationer (ADOs) inom olika områden: kontroller, laboratorier, medicinska dispenser (TUEs) och listan över förbjudna substanser och metoder.. Den fullständiga beskrivningen och hela dokumentet kan laddas ned på http://www.wada-ama.org/en/dynamic.ch2?pagecategory.id=250 och på svenska på http://www.rf.se/templates/pages/informationpage 145.aspx. Bilden visar: Den globala strukturen av WADAs antidopingpolicy enligt WADC. WADA och WADC internationell, oberoende granskande regulator/bevakare av den globala kampen mot doping inom idrotten och dess ramverk. IOC (Internationella olympiska kommittén), IPC (Internationella Paralympiska kommittén), IF (Internationella idrottsförbund) ansvarar för kontrollprocessen och tillståndsgivningen. Nationella förbund fyller ofta denna roll. Regeringar finansiellt, politiskt och strukturellt stöd och mycket mer. Nationella olympiska kommittéer, nationella paralympiska kommittéer, nationella idrottsförbund bör godkänna tillämpningen av WADC. Nationella antidopingorganisationer (NADOs), regionala antidopingorganisationer(rados) ansvariga för att testa nationella idrottare vid och utanför tävling, bedöma överträdelser av dopingregler samt antidopingutbildning. Idrottare och team följer WADC. Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 1 -
Laboratorierna analyserar dopingkontroller. CAS (Idrottens skiljedomstol) underlättar uppklarandet av idrottsrelaterade meningsskiljaktigheter. BILD 3: Följande regelbrott definieras enligt WADC: 2.1 Förekomst av en förbjuden substans eller dess metaboliter eller markörer i en idrottares kroppsprov 2.2 Användning eller försök att använda en förbjuden substans eller förbjuden metod. 2.3 Vägran, eller underlåtelse utan tvingande skäl att underkasta sig provtagning efter underrättelse som föreskrivs i de tillämpliga dopingreglerna, eller på annat sätt undandra sig provtagning. 2.4 Brott mot gällande krav beträffande idrottartillgänglighet för kontroll utanför tävling inklusive underlåtenhet att ge begärd information om uppehållsort och missade kontroller som ska ges grundade på rimliga regler. 2.5 Manipulation, eller försök till manipulation, av någon del av dopingkontrollen. 2.6 Innehav av förbjudna substanser och metoder... 2.7 Handel med förbjudna substanser eller förbjudna metoder. 2.8 Att dela ut eller försöka förmedla en förbjuden substans eller förbjuden metod till någon idrottsutövare, eller vara behjälplig, uppmuntra, bistå, dölja eller på annat sätt medverka till brott mot en dopingregel eller försök till brott. 2003 års WADC i ursprunglig version finns på: http://www.wadaama.org/en/dynamic.ch2?pagecategory.id=250 och på svenska på http://www.rf.se/templates/pages/informationpage 124.aspx. BILD 4: WADAs dopinglista är uppställd som följer: Substanser som alltid är förbjudna (förbud i och utanför tävling) S1. Anabola steroider S2. Hormoner och besläktade substanser S3. Beta-2-agonister S4. Hormonantagonister och -modulatorer Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 2 -
S5. Diuretika och andra maskeringsmedel Metoder som alltid är förbjudna (förbud vid och utanför tävling) M1. Ökning av syretransporten M2. Kemisk och fysisk manipulation M3. Gendoping Substanser och metoder som är förbjudna i tävlingar S6. Stimulantia S7. Narkotika S8. Cannabinoider S9. Glukokortikoider Substanser som är förbjudna i vissa idrotter P1. Alkohol (t.ex. förbjudet i bågskytte, bilsporter, motorcykelsporter o.a.) P2. Beta-blockerare (t.ex. förbjudna i bob(sleigh), skidåkning och snowboardåkning [hoppning, freestyle, halfpipe], brottning) Listan uppdateras och publiceras en gång om året. Den för närvarande tillgängliga förbudslistan kan laddas ned på www.wadaama.org/en/dynamic.ch2?pagecategory.id=370 och på svenska på http://www.rf.se/templates/pages/informationpage 154.aspx. BILD 5: Överensstämmelsen med WADC kontrolleras genom kontrollprocedurer som för samman idrottarna i speciella kontrollpooler. Internationella idrottsförbund bör bilda en kontrollpool för sina idrottare på internationell nivå, medan NADOs bör skapa en registrerad kontrollpool för nationella idrottare. Kontrollproceduren är så kallad målkontroll, vilket betyder att idrottare inte väljs ut slumpmässigt. Dessutom finns det en vid tävling-kontroll (för substanser och metoder som är förbjudna vid tävling) och en utanför tävling-kontroll (för substanser och metoder som är förbjudna utanför tävling). Kontrollproceduren är uppdelad i två sätt. Ett är kontroll med förvarning och det andra är den oanmälda kontrollen vilken bör föredras. Om en kontroll är förannonserad bör den äga rum inte senare än 6 timmar efter varslet. Vid en oanmäld kontroll bör kontrollen äga rum inom en timme. Under denna timme bör de testade idrottarna stå under konstant övervakning. Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 3 -
2003 års WADC i sin ursprungliga lydelse om kontrollproceduren kan laddas ned på:http://www.wada-ama.org/en/dynamic.ch2?pagecategory.id=250 och på svenska på http://www.rf.se/templates/pages/informationpage 124.aspx. BILD 6: Dopingkontroller kan vara urin- eller blodprov, även om WADA-förordningen tillåter upptagning också av andra biologiska prov (hår, saliv, etc.). De flesta proven är fortfarande urinprov. Dock tas fler och fler blodprov (två A- och B-prov med tre millimeter blod) för att kontrollera frånvaron av förbjudna substanser och metoder. Idag används blodprov mest för att kontrollera idrottarnas hälsotillstånd (t.ex. förhöjd hematokrit inom längdskidåkning högre risk att arteriell hypertoni och tromboemboliska händelser tillstöter). BILD 7: Enligt WADAs riktlinjer för medicinska dispenser är definitionen som följer: En medicinsk dispens är ett godkännande att ta en förbjuden substans under väl definierade och avgränsade förhållanden. Ansökan om en medicinsk dispens ska göras i enlighet med den internationella standarden för medicinska dispenser. En medicinsk dispens måste förvärvas för att man ska få använda en substans som står på den förbjudna listan. Beroende på själva substansen och administreringssättet kan antingen en vanlig medicinsk dispens eller en begränsad medicinsk dispens (ATUE) beviljas. Alla idrottare som behöver medicinsk behandling med en förbjuden substans eller metod och genomgår kontroller måste skaffa en medicinsk dispens från sin behöriga ADO. För att få medicinsk dispens måste idrottare ha en väl dokumenterad medicinsk hälsodeklaration grundad på tillförlitliga och relevanta medicinska uppgifter. De fyra kriterier som behöver uppfyllas för att godkänna en medicinsk dispens fastslås i den internationella standarden för medicinska dispenser: 1. Idrottaren bör uppleva en signifikant försämring av hälsan om den förbjudna substansen eller förbjudna metoden skulle försakas i behandlingen av ett akut eller kroniskt hälsotillstånd (artikel 4.2 Internationella standard för medicinska dispenser). 2. Terapeutisk användning av den förbjudna substansen eller förbjudna metoden bör inte ge någon extra höjning av prestationen annan än den som kan förväntas av en återgång till det normala hälsotillståndet genom behandling av en legitim medicinsk diagnos. Användning av någon förbjuden substans eller förbjuden metod för att öka låga normala nivåer av endogena hormoner kan Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 4 -
inte ses som godtagbar terapeutisk intervention (artikel 4.3. Internationell standard för medicinska dispenser). Med höjning av prestationen bör förstås: återgång till den prestationsnivå som idrottaren hade innan den behandlade medicinska diagnosen uppstod. Det betyder att en viss ökning av den individuella prestationen, som beror på behandlingens effektivitet, kan förekomma, men att den inte kan passera den prestationsnivå idrottaren hade före sin medicinska diagnos. 3. Det finns inget godtagbart terapeutiskt alternativ till att använda de annars förbjudna substanserna eller förbjudna metoderna (artikel 4.4. Internationell standard för medicinska dispenser). Två punkter för godtagbara terapeutiska alternativ måste vidhållas: Endast giltiga och receptbelagda läkemedel ses som alternativ. Definition av vad som är giltigt och receptbelagt kan variera i olika länder. Dessa skillnader bör tas i beaktande, t.ex. kan ett läkemedel vara registrerat i ett land och inte i ett annat, eller fortfarande vara under utprovning, etc. 4. Nödvändigheten att använda den annars förbjudna substansen eller förbjudna metoden får inte vara en följd, helt eller delvis, av tidigare icke-terapeutiskt bruk av någon substans från dopinglistan (artikel 4.5. Internationell standard för medicinska dispenser). En medicinsk dispens kan endast godkännas om alla fyra kriterierna uppfyllts. Den fullständiga informationen om medicinska dispenser kan laddas ned på: www.wada-ama.org/en/dynamic.ch2?pagecategory.id=373 och på svenska på http://www.rf.se/templates/pages/informationpage 137.aspx. BILD 8: Idrottare på internationell och nationell nivå ingår i en registrerad kontrollpool (enligt WADC). Från denna pool väljs idrottare för kontroller utanför tävling. För att se till att idrottare finns tillgängliga för omedelbar kontroll utanför tävling måste idrottarna lämna uppgift om var de uppehåller sig till sitt internationella eller nationella idrottsförbund. En idrottares uppgift om uppehållsort ingår i idrottarens skyldighet att informera om sin aktuella befintlighet för att säkra en adekvat kontroll utanför tävling. Annars riskerar idrottaren att bryta mot dopingreglerna. BILD 9: De flesta dopingsubstanser är ursprungligen läkemedel. Dessa läkemedel används för medicinsk behandling vid en rad medicinska diagnoser. Enligt detta synsätt har Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 5 -
dessa läkemedel å ena sidan eftersträvad verkan på sjukdomen men å andra sidan oönskade biverkningar. Dessa biomedicinska biverkningar har kontrollerats och testats i flera specialundersökningar och har godkänts i förhållande till komplikationerna som uppstått genom den ursprungliga sjukdomen. Problemet med användning av läkemedel som prestationshöjande substanser är det faktum att friska idrottare tar läkemedel utan ett adekvat behov. Och dessutom tas de flesta substanser som missbrukas i så kallade superfarmaceutiska doser eller i olika kombinationer ( stacking ) utan föregående medicinsk undersökning, vilket leder till biomedicinska biverkningar som inte riktigt kan förutses. Bilden visar: Förhållandet mellan läkemedel som används i medicinska syften och droger som missbrukas inom idrotten. Den medicinska användningen av läkemedel ger terapeutiska effekter med farmaceutiska doser, medan prestationshöjande droger kan ge riskabla effekter på grund av att de används i superfarmaceutiska doser. Som en konsekvens kan biverkningarna vara kortvariga, övergående, oreparabla eller resultera i fördröjda skadeverkningar. BILD 10: Anabola steroider eller anabola androgena steroider (AAS) är hormoner. Som de flesta hormoner färdas de genom blodet för att reglera specifika kroppsfunktioner. AAS till exempel kan höja omsättningen av proteiner, vilket leder till ökad muskelmassa. Anabol betyder att bygga upp Andro + gen betyder maskulin + att producera Steroider är ett slags lipoidmolekyler Till exempel är testosteron en anabol steroid, särskilt ett manligt könshormon som produceras endogent i testiklarna, äggstockarna och adrenal kortex samt i levern. Ett exempel på den medicinska användningen av anabola steroider är muskeldystrofi (muskelsjukdomar som ger ökande muskelsvaghet). Bilden visar: Hormonet produceras av specifika celler i respektive organ och går sedan ut i blodet (vaskulära systemet). I det vaskulära systemet kan hormonet transporteras vart som helst i kroppen. Mottagarcellerna har specifika receptorer vilka känner igen steroiderna och svarar omedelbart. BILD 11: Anabola androgena steroider (AAS) används för medicinska syften som: Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 6 -
Brist på androgener hypogonadism är minskad kapacitet hos testiklarna eller äggstockarna att producera androgener AAS-användning som ersättningsterapi Maskulin gigantism jätteväxt Endometrios Tillväxt av livmoderslemhinnan (tillväxt bortom eller utom livmodern) Anemi brist på blodceller AAS-användning för att stimulera bildningen av röda blodkroppar Muskeldystrofi muskelsjukdom som ger ökande muskelsvaghet Impotens eller erektil dysfunktion ständig oförmåga att uppnå eller bibehålla en erektion BILD 12: Den eftersträvade effekten av ett AAS-missbruk inom idrotten kommer från den anabola delen av substansen (celltillväxt). Idrottare vill ibland bygga muskler genom att missbruka steroider, vilket genom höjd proteinsyntes leder till ökad muskelvävnadstillväxt. På grund av den förhöjda proteinsyntesen kan steroidmissbruk även skynda på regenerationen. AAS kan påverka muskulaturen särskilt när träningen utförs under inflytande av dessa medel. Icke desto mindre måste idrottarna fortsätta att vara aktiva, eftersom anabola steroider inte alstrar muskeltillväxt av sig själva. Dessutom är muskler (faktiskt hela människokroppen) fysiologiskt inte redo för en sådan extrem och snabb tillväxt, varför skador på musklerna kan uppstå som ett resultat av missbruk av anabola steroider under träning. Bilden visar: AAS kan intas i form av tabletter, eller ges som en intramuskulär injektion, vilket leder till ytterligare indirekta hälsorisker, som infektioner (t.ex. HIV eller hepatit genom att dela nålar). BILD 13: Bilden visar en fallrapport om multipla senrupturer hos en idrottare (fotboll) som missbrukar anabola. Original Abstract of Isenberg et al. (2008): Unfallchirurg, 46-49: Successiva bristningar i patellar- och akillessenorna. Anabola steroider inom tävlingsidrotter Derivat av testosteron eller av 19-nortestosteron används som anabola för att öka prestationen fastän det är allmänt känt att effekten av anabola fortfarande ifrågasätts. Användningen av anabola steroider fortsätter bland tävlande idrottare trots fler Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 7 -
kontroller och att alltfler dramatiska incidenter är sammankopplade med dem. Dysfunktionell ämnesomsättning vid användning av anaboler är väl dokumenterad, däremot rapporteras det sällan om bristningar i de stora senfästena. Under 18 månader behövde en 29-årig proffsfotbollsspelare kirurgisk behandling för bristningar i patellarligamentet och båda akillessenorna. Försiktigt ställda frågor bekräftade att han hade tagit olika anabola steroider regelbundet i 3 år för att förbättra sin styrka. Efter varje operation togs åter anabola steroider i höga doser under tidig konvalescens och träning. Minimal invasiv kirurgi och öppen sutureringsteknik ledde till fullständig läkning av akillessenorna i god tid. Träning och anabolanvändning började tidigt efter suturering av patellarsenan inklusive båda tunnlarna och kulminerade i histologiskt bekräftad återbristning efter 8 veckor. Efter en ligamentrekonstruktion med en semintendinit sentransplantation med påföljande infektion, förlorades senan och reservmotoriken. Han hade upprepade gånger varnats om nedsatt läkning om anabolanvändningen skulle fortsätta, dock utan framgång. Med beaktande av det höga antalet oregistrerade fall i tävlingsidrotter och atletiska idrotter kan vi anta att användningen av anabola steroider även har kvantitativ relevans i den operativa behandlingen av senbristningar. Den övre bilden visar: Patellan (knäskålen, gula pilar) och deras förlorade förbindelse med tibian (bristning i patellarsenan). Den nedre bilden visar: Bristningens placering enligt en anatomisk bild (röd pil visar patellarsenan). BILD 14: Missbruk av AAS resulterar i en ökad en motivation att träna och således även en ökad risk för överträning, med alla den skadliga påverkan som detta har på den motoriska apparaten. Många tror att missbruket av AAS i stora kvantiteter ger påtagliga effekter, samtidigt som de organiska biverkningarna ofta framställs såsom harmlösa eller förnekas. Faktum är dock att biverkningarna som verkar vara harmlösa visar sig i ett tidigt stadium, och dessa är prekursorerna till de mycket farligare biverkningarna på de inre organen. Hälsoriskerna med anabola androgena steroider grundar sig till stor del på den androgena delen. Manliga missbrukare kunde uppvisa förstorad brösttillväxt, så kallad gynekomasti (feminisering) och kvinnliga missbrukare uppvisar tvärtemot en ökad utveckling av manliga könskarakteristika (maskulinisering). Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 8 -
Ytterligare biverkningar är: Steroid-relaterad acne är mindre farlig men en estetiskt obehaglig biverkning (bild a) Leverinflammationer; fettdegenerering av vävnaden och bildandet av levercystor är exempel på direkta vävnadsskador som kan uppstå (bild b) Krympande testiklar (bild c) Gynekomasti (utveckling av bröstkörtlarna på män, (bild d) Degeneration av skelettet Kardiovaskulära störningar uppstår i hjärtat som en inadekvat syretillförsel på grund av att hjärtmuskulaturen växer utan anpassning av blodkärlen, ytterligare störningar ses på cirkulationssystemet med en reducering av High-density lipoproteiner (HDL) som skyddar blodkärlens väggar och en ökning av Lowdensity lipoproteiner (LDL) som skadar blodkärlens väggar Sänkt röstläge (kvinnor) Skäggväxt (kvinnor) / håravfall (män) Ökad aggressivitet (okontrollerad ilska) BILD 15: Sammanfattning och viktiga nyckelord! BILD 16: Hormoner och relaterade substanser är endogena eller exogena budbärarmolekyler som släpps av endokrina körtlar eller tas som droger. De förflyttar sig i blodet för att reglera specifika kroppsfunktioner så som: Erytropoietin är en hormonell substans som bildas speciellt i njuren och stimulerar bildandet av röda blodkroppar (förklaras i detalj på de nästkommande bilderna). Mänskligt tillväxthormon är det naturligt bildade tillväxthormonet hos människor eller en rekombinant version som stimulerar tillväxt. Insulinlik tillväxtfaktor är en peptid som till sin struktur liknar insulin och utsöndras antingen under fosterutvecklingen eller under barndomen och genererar tillväxthormonaktivitet. Den mekaniska tillväxtfaktorn är en underkategori till den insulinlika tillväxtfaktorn. Humant koriongonadotropin är ett glykoproteinhormon som finns i urin och blodserum hos gravida kvinnor, testas vanligen som en indikator på graviditet, Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 9 -
används medicinskt för att framkalla ägglossning och för att behandla manlig hypogonadism och kryptorchism samt produceras i vissa cancersjukdomar (t.ex. testikelcancer). Insulin är ett proteinhormon som syntetiserats i pankreas (bukspottkörteln) och är grundläggande för ämnesomsättningen av kolhydrater, lipider, och proteiner som reglerar blodsockernivån genom att underlätta upptagningen av glukos till vävnader, genom att främja dess ombildning till glykogen, fettsyror, och triglycerider samt genom att reducera utsöndringen av glukos från levern. Misslyckande att producera tillräcklig insulinmängd är orsaken till diabetes mellitus. Kortikotropin är ett förstadium av ACTH (adrenokortikotropt hormon / ett proteinhormon från den främre loben av hypofyskörteln). Det stimulerar binjurebarken vilken används speciellt i behandlingen av reumatoid artrit och reumatisk feber. BILD 17: Förkortningen EPO står för hormonet erytropoietin som är en tillväxtfaktor bildat särskilt i njuren och stimulerar syntesen av de röda blodkropparna. Röda blodkroppar eller blodceller transporterar syre till vävnaderna. Cykeln för bildandet av röda blodkroppar kontrolleras av syrehalten i blodet, vilken fortlöpande mäts av receptorer som en kontrollvariabel. Om syrehalten sjunker och kroppen når ett stadium av hypoxi, triggas produktionen av EPO och som en följd därav kommer röda blodkroppar att bildas i benmärgen. Det viktiga organet i samband med denna cykel är njuren, av vilkens vävnad EPO sannolikt bildas. Det är möjligt att ingripa i denna kontrollslinga genom att tillföra EPO utifrån och få till stånd en ökning av de röda blodkropparnas antal även utan träning. Erytropoetin används för medicinsk behandling av anemi. Bilden visar: Erytropoietin produceras av njurcellerna och utsöndras till blodet (vaskulära systemet). Det stimulerar produktionen av röda blodkroppar i benmärgen. BILD 18: Erytropoietin stimulerar produktionen av röda blodkroppar eller erytrocyter i benmärgen, vilken ansvarar för syretransporten. Detta syre är nödvändigt för de fysiska funktionerna i människokroppen. Förutom hjärnan behöver musklerna det mesta av syret för att säkra uthålligheten. Detta har lett till att vissa cyklister, Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 10 -
långdistanslöpare eller längdskidåkare frestats att missbruka EPO för att öka sin vävnadssyresättning. Ett lagligt och mycket tryggare val att öka uthållighetsförmågan eller snarare syreupptagningskapaciteten är träning på hög höjd. Den minskade tillgängligheten av syre i bergsluften gör att syntesen av de röda blodkropparna stimuleras: detta är ett helt lagligt sätt att öka antalet röda blodkroppar. Bilden visar: Den finska skidåkaren Eero Mäntyranta har en mutation i generna i sin erytropoietinreceptor. Detta ledde till en ökad kapacitet att transportera syre i blodet, vilket har givit honom en laglig fördel och lett honom till flera olympiska guldmedaljer. BILD 19: Erytropoietin används för medicinsk behandling av anemi (blodet har brist på röda blodkroppar hemoglobin eller inte tillräcklig volym) i samband med kronisk njurinsufficiens, cancerbehandling, AIDS eller för människor med livshotande sjukdomar. Grafiken visar: En vävnad utvecklar hypoxi, vilket är en brist på tillgängligt och nödvändigt syre. Som en konsekvens framkallar människokroppen produktion av erytropoietin som leder till en ökad syntes av erytrocyter med en fördröjning på flera dagar. BILD 20: Erytropoietin (EPO), antingen i kroppens naturliga form (humant [h] EPO) eller det genom genteknologi producerade (rekombinant humant [rh] EPO), har små biverkningar beroende på sin struktur såsom allergiska (sällan) eller immunologiska reaktioner. Alla dess hälsofarliga verkningar hör ihop med bildandet av röda blodkroppar vilket leder till att blodet blir tjockare. Följaktligen ökar EPO-missbruk risken för arteriell hypertension (högt blodtryck) eller tromboembolism (blodproppar) i lungan, hjärnan eller hjärtat, vilket kan leda till en infarkt eller stroke. EPO-missbruk kan bli ytterst livshotande! Bilden visar: På bildens vänstra sida ser du den högra hjärtventrikeln, och på den högra sidan ser du den vänstra hjärtventrikeln av ett patologiskt förstorat hjärta. Infarkten är utmärkt med den blå cirkeln. Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 11 -
BILD 21: Sammanfattning och viktiga nyckelord! BILD 22: Beta-receptorer är en grupp receptorer som finns på vissa organs cellytor och vävnader som är innerverade av det sympatiska nervsystemet som förmedlar vissa fysiologiska responser såsom värmevallningar, relaxation i bronkerna och ökad hjärtfrekvens när de binds av specifika adrenergika. Beta-receptor-blockerare är en grupp läkemedel som blockerar aktiviteten i betareceptorerna för att minska hjärtfrekvensen och styrkan i kontraktionerna och följaktligen sänka högt blodtryck. Därför tas de ofta vid hjärtsjukdom. En receptor är vanligen ett membranprotein där specifika molekyler kan bindas för att signalera en särskild respons. Bilden visar: Beta-receptor-blockerare intas oralt, tas upp genom mag-tarmkanalen till blodet och passerar levern på väg till hjärtat. Där blockerar de beta-receptorerna. BILD 23: Beta-blockerare har ingen direkt prestationsförbättrande verkan. De är förbjudna i ett flertal idrotter som kräver mindre spänning som bågskytte och bilsporter. En nedbromsning av hjärtfrekvensen och cirkulationen har observerats. Dessutom minskar beta-blockerare spänning, scenskräck och handtremor, vilket leder till ökat lugn. Bilden visar: En normal kropp svarar på extrem stress genom att aktivera fäkta-ellerfly -försvarsmekanismen, dvs. genom att pumpa in adrenalin i systemet, öka hjärtfrekvensen och ge dig en omedelbar skur av energi och kraft. I en stressig situation stimulerar det sympatiska nervsystemet adrenalinkörtlarna att producera adrenalin. Adrenalinet strömmar genom blodkärlen till hjärtat. Adrenalinet aktiverar hjärtats receptorer. Hjärtfrekvensen går upp, producerar fäkta-eller-fly-reaktioner. Efter oralt intag av beta-blockerare går de in i blodflödet genom magtarmkanalen och hindrar adrenalinet från att attackera receptorerna på hjärtcellerna. Hjärtfrekvensen förblir normal och fäkta-eller-fly-reaktionerna uppträder inte. Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 12 -
BILD 24: Biomedicinska biverkningar av beta-blockerare är: Bradykardi är en sänkt hjärtfrekvens. Under blodtryckssänkning uppstår en oväntad blodtryckssänkning. Acoasma eller hallucination är en upplevelse av någonting utan någon yttre orsak och orsakas vanligen av en störning i nervsystemet eller som svar på droger. Sömnstörningar har observerats. Bronkospasm är en sammandragning av muskler i luftvägarna och leder till andningssvårigheter. Depression är en mental störning som kännetecknas av tungsinthet, letargi, svårighet med tankeförmågan och koncentrationen, en signifikant ökning eller sänkning av aptiten och tiden för sömn, känslor av nedslagenhet och hopplöshet, och leder ibland till självmord. Livsleda eller utmattning av arbete, ansträngning, eller stress kallas Fatigue. BILD 25: Sammanfattning och viktiga nyckelord! BILD 26: Beta-2-agonister (även kallade beta-sympatomimetika) simulerar den sympatiska nervaktionen på beta-receptorer och verkar därför primärt via avslappning av glatt muskelvävnad i luftvägarna. Biokemiskt påverkar beta-2-agonister beta-2- receptorerna som finns i lungan. Medicinskt används beta-2-agonister för behandling av astma. Idrottare måste uppmärksamma möjligheten av en medicinsk dispens för astma. Bilden visar: Aktionssättet för beta-2-agonister på bronkialmuskeln! En sammanpressad bronkialmuskel, såsom den blir vid en astmaattack, kan fås att slappna av genom att ge beta-2-agonister. BILD 27: Idrottare som missbrukar beta-2-agonister tror att de kan förbättra sin uthållighetsförmåga genom en ökad lungfunktion eller påverka sin styrka genom en ökad proteinsyntes. Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 13 -
Detta trots att det för närvarande inte finns något tydligt vetenskapligt bevis.en av de mest kända historierna om en beta-2-agonist som missbrukas är historien om Katrin Krabbe (tysk sprinter) och hennes klenbuterolmissbruk. Klenbuterol utvecklades först för att främja tillväxten inom djurproduktionen genom att förbättra mager muskelmassa och minska fettet och utnyttjades först senare i dopingsyften inom idrotten. BILD 28: Kända biverkningar av beta-2-agonister är: Ökade hjärtslag och förhöjt blodtryck. Darrningar i händerna, rastlöshet och huvudvärk Rodnad och hjärtklappning Beteendestörningar hos barn Muskelkramper och allergiska reaktioner Irritation i strupen och de övre luftvägarna BILD 29: Sammanfattning och viktiga nyckelord! BILD 30: Bloddoping hör till de olagliga manipulationsmetoderna och är ett direkt sätt att öka syretransporten med omedelbar påverkan genom att öka mängden röda blodkroppar. Däremot framkallar EPO endast en ökad syntes av röda blodkroppar. Det finns två olika sätt som idrottare kan manipulera på: samla sitt eget blod och återinjicera senare ta blod från en givare och återinjicera om det behövs De fysiologiska effekterna är desamma som för EPO-missbruk: - fler röda blodkroppar - ökad syreupptagningskapacitet Blodpåsar används inom medicinen för att behandla stora blodförluster. Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 14 -
BILD 31: Fler röda blodkroppar, högre syresättning, större uthållighetsförmåga! Effekterna är desamma som av EPO-missbruk men med omedelbar verkan. Grafiken visar: Den imponerande effekten av blodtransfusion på den fysiska förmågan uttrycks i följande undersökning, som visar effekten på tiden det tar att springa ett 10 km-lopp med återinfusion eller med placebo. Grupp 1: Ingen effekt kan ses efter infusion med placebolösningen men en signifikant effekt efter blodåterinfusion löptiden minskar. Grupp 2: Tiden för att springa 10 km minskar omedelbart efter blodåterinfusion. Förbättringen av tiden varade i 13 dagar efter återinfusionen av röda blodkroppar och fanns därför fortfarande kvar vid tiden för placeboinfusionen. Original abstract of Brien & Simon (1987): JAMA 257 (20), 2761-2765: Effekterna av infusion med röda blodkroppar på tiden för 10 km-loppet Ändamålet med denna studie var att undersöka effekterna av infusion med 400 ml röda blodkroppar (RBCs) på tiden för ett 10 km-banlopp, submaximal hjärtfrekvens, hematokrit, 2,3-difosfoglycerat, och partiellt syretryck vid 50 % hemoglobinmättnad. Sex vältränade manliga distanslöpare donerade två gånger en enhet röda blodkroppar, som frystes för senare återinfusion. Elva veckor efter den andra donationen företog de en serie på tre 10 km-tävlingslopp på en 400 m standardbana: före infusion, efter 100 ml saltlösning, och efter 400 ml autologt, tidigare fryst deglyceroliserade RBCs. Alla försökspersoner genomgick alla undersökningar i denna experimentella, dubbel-blinda placebo-tvärstudie. Löptiden klockades vid varje 400-m-del, och blod samlades upp före varje kontroll. Uppgifterna analyserades med variansanalys. Resultaten efter RBC-infusionen visade en signifikant högre hematokrit-koncentration, ett signifikant snabbare 10 km-lopp, en ickesignifikant sänkning av den submaximala hjärtfrekvensen (10 slag per minut), och inga signifikanta förändringar i varken 2,3-difosfoglycerat eller partiellt syretryck vid 50 % hemoglobinmättnad. Erytrocytemi inducerad med infusion av 400 ml autologt förpackade RBCs ökade effektivt uthålligheten under ett 10 km-banlopp, förmodligen på grund av en ökning av syretransporten till de arbetande musklerna. BILD 32: De flesta av de biomedicinska biverkningarna liknar dem vid EPO-missbruk. Bloddoping ökar stressen på det kardiovaskulära systemet och leder till ett högt blodtryck och en ökad risk för trombos. Dessutom innebär blodtransfusioner risk för transfusionsolycksfall genom allergier eller inkompatibiliteter (ABOsystemet) och risk för svåra infektioner som hepatit eller HIV. Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 15 -
BILD 33: Sammanfattning och viktiga nyckelord! BILD 34: Plasmaersättningsmedel tillhör gruppen diuretika och andra maskningsmedel på dopinglistan. Plasmaersättningsmedel ökar plasmans vätskedel och leder till sänkt hematokrit, vilket används vid medicinsk olycksfallshjälp vid stora blodförluster eller omfattande brännskador. Definition av hematokrit: Proportionen av blodvolymen som upptas av röda blodkroppar, vanligen uttryckt som en procentandel av den totala blodvolymen. Bilden visar: Människoblod kan separeras i plasma (gult) och i blodkroppar (röda). Den gula vätskan består av vatten och dess upplösta beståndsdelar innehåller proteiner (som albumin, fibrinogen och globuliner), elektrolyter (som sodium och klorid), socker (som glukos), lipider (som kolesterol och triglycerider), metaboliska restprodukter (som urinämne), aminosyror, hormoner och vitaminer. Den röda delen består av blodets cellulära struktur, t.ex. erytrocyter, leukocyter, etc. BILD 35: Plasmaersättningsmedel utnyttjas av idrottare för att kompensera en hög hematokritnivå genom att minska blodets viskositet. Hög hematokrit återfinns normalt efter EPO-missbruk och plasmaersättningsmedel skulle kunna missbrukas för att dölja detta dopingbrott. En annan aspekt är att vätskebalansen förloras genom uthållighetsprestationerna vilket leder till minskade blodvolymer. Plasmaersättningsmedel kan öka blodvolymen genom att kompensera denna vätskeförlust. Bilden visar: Effekten av missbruk av ett plasmaersättningsmedel demonstreras på denna bild. Vänster kolumn: Blodsammansättningen före missbruk av plasmaersättningsmedlet och med en ökad hematokrit. Höger kolumn: Blodsammansättningen efter missbruk av plasmaersättningsmedlet och med en minskad hematokrit. Mängden av den cellulära delen av blodet (röd kolumn) förblir densamma (jämför vänster kolumn med höger). Endast mängden plasma (gul kolumn) har ökat så att Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 16 -
den procentuella distributionen av fast till flytande delar av blodet (hematokrit) har minskat genom missbruket av ersättningsmedlet. BILD 36: De biomedicinska biverkningarna av plasmaersättningsmedel kan vara allergiska reaktioner såsom klåda, yrsel/svindel, astmatiska symptom eller en cirkulationskollaps. BILD 37: Sammanfattning och viktiga nyckelord! BILD 38: Diuretika är produkter som hjälper till att avlägsna vätska ur kroppen. De påverkar njurens funktion och leder till en ökad utsöndring, vattenförluster och viktnedgång. De orsakar vattenförlust genom att delvis lamslå återabsorbtionen av vatten, dvs. urineringsmängden ökar. Dessa effekter kan uppnås inom några få timmar. Kraftfulla diuretika kan öka urinflödet till omkring 6 liter per dag. Den medicinska indikationen av diuretika är högt blodtryck, hjärtfel eller skrumplever. BILD 39: En direkt prestationsökning är inte ett förväntat resultat av användningen av diuretika. De utnyttjas för en snabb viktminskning vilket leder till möjligheten att starta i en lägre viktklass. Eller de missbrukas för att späda ut ett urinprov med en större del vatten för att maskera missbruk av andra dopingsubstanser. Diuretika är även mycket vanliga inom bodybuilding. Syftet är trots allt att förbättra muskelutseendet genom att bli av med vattnet och visa så mycket muskler som möjligt samt så mycket skärpa och linje så mycket inom muskeln. Fallrapporten visar den snabba viktminskningsstrategin för en roddare och dess fatala konsekvenser. Förutom hans ansträngningar att tappa vikt genom extrem aktivitet kunde ett missbruk av diuretika diagnosticeras. Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 17 -
Abstract of Dunker et al. (2001): Anaesthesist, 500-505: Belastningshypertermi. Livshotande multiorgankollaps på grund av hypertermi hos en 23-årig idrottare Vi rapporterar fallet med den 23-årige roddaren som led av en belastningshypertermi när han försökte gå ned 2 kg i vikt genom att jogga före en tävling. Utvecklingen av denna sjukdom gynnades av klädsel som var olämplig för omgivningsförhållandena och som idrottaren bar i avsikt att öka svettningen. Den maximala kärntemperaturen var över 43 C. Som en följd utvecklade den komatösa patienten en fulminant multiorgankollaps med upphörande leverfunktion, njurkollaps, massiv rabdomyolys samt disseminerad intravasal koagulation. Dessutom led han av perikardutgjutning och akut adult respiratoriskt stressyndrom (ARDS). Trots maximal intensivvård med en omfattande substitution av blodprodukter, kontinuerlig hemodiafiltration, och inhalativ administrering av lustgas dog den unge idrottaren 48 timmar efter sin ankomst till intensivvårdsenheten. Den här tragiska erfarenheten visar faran med den utbredda vanan att gå ned i vikt genom intensivträning med olämplig klädsel. I den här artikeln visas och diskuteras potentiella riskfaktorer, sjukdomssymptom, terapi och metoder för att förebygga belastningshypertermi. BILD 40: Hälsorisker är rubbning av vatten- och saltbalansen som leder till dehydrering och elektrolyt-obalanser. Ytterligare biverkningar är: förlust av mineraler ökade muskelkramper och njursjukdom hos män: impotens hos kvinnor: störningar i menstruationscykeln Var vänlig se sammanställningen ovan för förklaring av biverkningar i fallrapporten! BILD 41: Sammanfattning och viktiga nyckelord! BILD 42: Stimulantia, såsom amfetamin, efedrin eller koffein var den första gruppen av effektiva medel som placerades på dopinglistan vilken sattes upp 1967. Dock ses koffein inte längre som ett dopingmedel och finns därför inte med på dopinglistan. Denna grupp substanser inbegriper mycket olika medel, både naturmedel och deras derivat och de som producerats artificiellt. Stimulantia är exogena substanser (som Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 18 -
efedrin) som påverkar det centrala nervsystemet genom att stimulera utsöndringen av flera transmittorer (t.ex. acetylkolin). Dessa substanser ökar hjärtfrekvensen, andningen och hjärnfunktionen och kan leda till eufori. Deras motsvarigheter i människokroppen är adrenalin eller noradrenalin. Dessa endogena substanser ökar också energiomsättningen. Stimulantia eller amfetaminer används i medicinskt syfte huvudsakligen för lokal administrering som bronkial relaxation eller för att lösa upp nasopharynx mucosa (förkylningsläkemedel). Dessutom missbrukas stimulantia brett som droger, t.ex. XTC. Bilden visar: En neuron hjärnans funktionscell med sina inmatningsstrukturer (dendriter) och sin utmatningsstruktur (axon) kommunicerar med andra celler genom synapser. Synapsen är en cellövergång för kommunikation mellan celler stimulantia påverkar här! Stimulantia leder till ökad utsöndring av transmittorer. BILD 43: Stimulantia ökar excitationen av hjärnan och kroppen. Idrottarnas missbruk baseras på att de får förhöjd beredskap, minskad trötthet och en förbättrad konkurrenskraft och aggressivitet med lägre smärtkänslighet. Stimulantia ökar inte direkt den fysiska prestationen. De inom idrotten vanligast använda stimulantia är amfetamin, kokain, efedrin och koffein. Grafiken visar: Tillståndet av total utmattning kan under normala omständigheter (t.ex. inom idrotten) inte uppnås. Det är en autonomt skyddad resurs och kan endast aktiveras under specifika omständigheter. Men med stimulantia är det möjligt att ta ut kroppens sista resurser! BILD 44: Stimulantia leder till undertryckning av rädsla eller utmattning. Deras påverkan är så kraftfull att en idrottare inte märker hur utmattad han är, och det har funnits fall av överansträngning som lett till döden, särskilt inom idrottstävlingar på elitnivå. Förknippad med dessa effekter kan även dehydrering uppstå som resultat av långvarig ansträngning och vanligen även hypertermi. Biomedicinska biverkningar av stimulantia är å ena sidan utvecklingen av psykiska störningar som ett beroende eller depression eller å andra sidan fysiska effekter som: dysfunktionell reglering av kroppstemperaturen Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 19 -
aptit- och sömnlöshet hallucinationer kroppsskakningar, rastlöshet, agitation, spänning hjärtarytmi På grund av deras euforiska effekt missbrukas stimulantia inom och utom idrotten! BILD 45: Sammanfattning och viktiga nyckelord! BILD 46: Näringstillskott är substanser som normalt finns i kroppen och konsumeras som tillskott till den dagliga näringen, såsom glukos, mineraler, vitaminer eller spårämnen. Vissa av dessa substanser är livsviktiga för tillväxten och utvecklingen av en multicellulär organism, som människokroppen, men andra har ingen verkan eller kan till och med vara skadliga. Näringstillskotten innehåller de respektive substanserna i koncentrerad form och består oftast av flera substanser. Det medicinska syftet med användningen av näringstillskott är ett underskott i kroppen på grund av undernäring eller sjukdom. Huvudskälet för allmänheten att använda näringstillskott är tron att de främjar hälsan, minskar risken att bli sjuk och åtminstone kontrollera kroppsvikten. De flesta av tillskotten är inte förbjudna på listan. BILD 47: Icke desto mindre är en välbalanserad kost mycket bättre än varje näringstillskott och naturligtvis måste intagningsnivåerna tas med i beräkningen för att undvika effekten av en överdosering. Näringstillskott kan hjälpa vissa tävlingsidrottare att prestera intensiteten och uthålligheten i sin idrott. De har ett extremt stort kaloribehov, som inte kan fyllas av det normala dagliga näringsintaget (som Tour de France etc.). Kritiska substanser är vissa vitaminer i grupp B för vegetarianidrottare. BILD 48: Näringstillskott i sig själva är inte förbjudna, om de inte innehåller någon förbjuden substans, vare sig detta nämns på etiketten eller inte. Ytterligare information: www.doping-prevention.com - 20 -