SYSKON- BREVET Franciskus-Sällskapet i Finland r.f. www.franciskus.fi Nr. 111 juni 2011 Försommarens nummer av Syskonbrevet handlar mycket om sommarens Kökarfest. Än en gång hälsas vi välkomna till broder Franciskus dag, som enligt en väl inkörd tradition firas den första söndagen i juli månad. Årets fest börjar fredagen den 1 juli med pilgrimsandakt i kyrkan och avslutas på söndag (3.7) med högmässa, friluftsfest och vandring på Hamnö. På annan plats i bladet finns ett mer detaljerat program med information om färjturer, övernattning och andra praktiska råd. Kanske vi ses på Kökar?
Guds dåre Franciskus är en spännande person. Man kan i berättelserna om honom fortfarande idag ana den enkelhet och radikalitet i livsföringen som präglade den forne rikemanssonen. Franciskus kallade sig själv Guds lille fattige. Han hade frivilligt avstått från makt och ära. Han lämnade bakom sig en mänskligt sett trygg och säker framtid i faderns handelshus för att istället dra omkring egendomslös - till både åtlöje och beundran. Han blev en Guds lille narr, som fick många att tänka om och vända om. Franciskus måtte ha varit en helhjärtat enkel och varm människa. Han ville ingenting äga, han segrade med järnvilja över sådant som vållade honom obehag och motvilja. Genom sitt avväpnande och avvikande beteende samlade han tusentals nyfikna människor omkring sig och fick många trogna efterföljare, som ville lära sig att leva och tänka som han. Franciskus var som sagt en personlighet med många sidor. Han var komplicerad i sin enkelhet. Jag vill här ta fram det som hör ihop med hans fattigdomsideal. Jag tror inte att hans läxa till oss idag nödvändigtvis handlar om att sälja bort allt vad vi äger och ge bort pengarna åt de fattiga. Men det skulle, tror jag, handla om att vi behöver sätta oss själva i en ny relation till tingen vi har omkring oss. Det handlar om att tämja vårt ha-begär och vårt maktbegär. Ha-begäret fyller människan med bindningar till tingen. När vi märker hur mycket de ting som vi omger oss med, kan styra våra val, vårt handlande, våra prioriteringar, behöver vi den frigörelse som tilltron till Guds omsorg innebär. En människas värde beror inte på vad hon har eller vad hon åstadkommer, utan vad hon är, skapad av Gud. Franciskus valde den absoluta fattigdomen och egendomslösheten för att visa hur tilltron till Guds omsorg kan vara desto större. Vi kan inte i vårt samhällssysten slaviskt efterapa varken Franciskus eller någon annan medeltida from- 2
mes livsstil. Det viktiga är att vi uppmärksammar de faror som rikedom, egendom och makt kan betyda och att vi frivilligt avstår från att både bli bundna vid tingen och att utöva självisk makt. En sann värdering av det materiella är att se det som något gott som skall brukas - inte för egen vinning men för det gemensamma bästa eller för andra. Franciskus kan visa oss på en väg utur denna fångenskap. Franciskus uppfattade att han kunde ta emot Gud som sitt livs Herre först när han avstått från allt materiellt. För oss kan det betyda att Gud kan fylla oss med sin Ande, sin kärlek och sina gåvor först när vi blir fria från tilltron till och bindningen vid tingen. Franciskus var en clown på sin tid. Han var en dåre för Guds skull. Så kunde han visa att Guds dårsakap är visare än mänsklig klokskap. Franciskus och hans efterföljare blev till åtlöje: man hånade dem och man skrattade åt deras naivitet. I tålamod och ödmjukhet bemötte de människor illvilja. Till andlig fattigdom och ödmjukhet hör ju också frihet från människors omdömen och domar. Franciskus visste att Jesu ord göllde just sådana som Guds glada spelemän - saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. Franciskus och hans efterföljare var i sina hjärtan så till brädden fyllda av kärlek till Gud och till medmänniskorna, att denna lyckokänsla återspeglade sig i leenden och ögon. Dessa narra på helig ort uppfordrade till omvändelse och efterföljd, eftersom man förstod att det bakom dessa leenden fanns en återglans av Guds kärlek. Även när människorna hånskrattade och pekade finger åt Guds narrar, fick de ett styng i hjärtat och greps av en liknande hängivenhet som dessa män och kvinnor präglades av. Franciskus levde i övergången från 1100- till 1200-talet. Högmedeltidens problem i Italien var av ett annat slag än dem vi brottas med idag. Men den franciskanska inställningen till Gud, medmänniskorna, livet och skapelsen, kan likväl fortfarande gälla som norm och funktionerande livsstil. Det är kanske inte så förvånande att Franciskus blivit ekologernas skyddshelgon. Viktigare är tingen är ju relationerna. Denna franciskanska insikt hör till ekologins ABC. Vi har vaknat till insikt att ingen kan äga naturen, även om vi i historien på olika sätt har försökt inmuta den för oss. Vi själva ingår som en del i helheten. Nyckelord är gemenskap och delaktighet. En sådan inställning är möjlig när man ser Skapelsens Herre överallt. Det var därför Franciskus sade: Min Gud, min Gud och alla ting. Stefan Djupsjöbacka 3
4
5
6
7
Pilgrimsvandringar till och från Finland Under medeltiden sträckte sig ett nät av pilgrimsleder över Europa, från Norges Nidaros till Jerusalem, från Vadstena till spanska Santiago de Compostela. I utkanten av det här nätverket fanns också två finländska pilgrimsmål: platsen där biskop Henrik blev mördad på Kirkkokari i Kjulo träsk och det Heliga Korsets Kyrka i Hattula. Redan i ett dokument från 1403 omtalas Hattula som ett betydande internationellt känt och erkänt pilgrimsmål. I dokumentet framkommer att abbotarna för de danska klostren Esrom och Sorö hade erhållit 1000 nobel av drottning Margareta för att efter hennes död företa pilgrimsvandringar för att be för hennes själ. I dokumentet, daterat den 12 april, nämns 30 pilgrimsmål vid namn, bland dem också thet haelghe kors j hattil i finlant (Det heliga korset i Hattula i Finland). Samma omnämnande förekommer i ett dokument från 1411, där utfästelsen förnyades. Tegelkyrkan i Hattula är unik bland finländska medeltida byggnader. Den byggdes uppskattningsvis mellan 1140 och 1490. På dess plats har det troligen stått ett träkapell som sedan ersattes av Tavastlands moderkyrka, Det heliga korsets kyrka i Hattula. På samma plats har det före träkapellet uppenbarligen funnits en lokal offerkälla. Församlingen i Hattula nämns första gången redan 1324, då biskop Bengt hade förrättat biskopsvisitation där. I den medeltida katolska kyrkan var det mycket vanligt att hedra det heliga korset. Kristi kors, som hittades i Jerusalem av kejsarinnan Helena, blev en av kyrkans allra heligaste reliker. Med tiden kom bitar av det också till europeiska kyrkor. De bitar som man med fog kan anse vara reliker utgör enligt forskare en så stor bit som ungefär motsvarar korsets tvärbalk. De här relikerna var sällsynta, och inga uppgifter om hur en sådan bit hade kommit till Finland finns bevarade. Men kyrkan i Hattula har uttryckligen varit en det heliga korsets relikkyrka, därför kom det att bli ett känt pilgrimsmål under medeltiden. Enligt bevarade källor har bl.a. tysken Jakob Lothernith gjort en pilgrimsvandring till Hattula ännu omkring år 1515. Det var också i Hattula som den pilgrimsled började som förde pilgrimsvandrare via Renko, Åbo och 8
Rymättylä ända till aposteln Jakobs grav i spanska Santiago de Compostela. Den här gamla tavastländska oxvägen antas ha varit i bruk redan under vikingatiden. Under tidig medeltid togs den i bruk som pilgrimsled mellan Hattula och Åbo. I utgrävningar i närheten av kyrkan i Renko har man funnit en bit av en kammussla, och Renko har också ansetts vara den nordligaste startpunkten på vandringen till Compostela. Också Renkos vapen talar om detta: det avbildar en oxe som bär en pilgrimsflagga med bild av en kammussla. Kyrkan i Rymättylä är en annan kyrka som är helgad åt Sankt Jakob. Till de medeltida träskulpturer som bevarats där hör också en staty av Sankt Jakob från 1300-talet. Därifrån fortsatte pilgrimernas resa troligen med båt vidare till Lübeck i Tyskland, möjligen med ett uppehåll på Kökar. Man kunde också segla från Åbo till Stockholm och vandra söderut därifrån via Danmark till Tyskland, där bl.a. Bremen har varit ett gammalt rastställe på vägen till Compostela. Att gå på pilgrimsvandring är att gå framåt fysiskt och andligt. Vandringen går alltid i riktning mot något. Den kräver koncentration och engagemang. Det är en resa vars mål alltid är Kristi kärlek. Den vägen har många vandrat före oss och många kommer att vandra den efter oss. En liten stund är vi en del av himlen på jorden. Tuula Luoma 9
Hälsningar från årsmötet Franciskussällskapet höll sitt stadgeenliga årsmöte på Maria bebådelsedag på Stora prästgården i Karis. Årsmötet inleddes med högmässa i St. Katarina kyrka. Efter högmässan bjöd församlingen på kyrkkaffe i Staroa prästgården. Ordförande Stefan Djupsjöbacka reflekterade kring Franciskus som föredöme för dagens människor. Ca 35 personer deltog i samvaron. Sju medlemmar och två andra deltog i det egentliga årsmötet. Årsmötet tog del av bokslutet, styrelsens förslag till verksamhetsberättelse samt revisorernas utlåtande. Styrelsens förslag till verksamhetsberättelse godkändes med tillägget att den fattat beslut om att upphöra med Vukovar-projektet och i stället föreslår att stöda Kvinnobanken via Kyrkans Utlandshjälp, ett förslag som också godkändes. Årsmötet fastställde bokslutet och beviljade ansvarsfrihet för styrelsen och övriga redovisningsskyldiga. Verksamhetsplanen och budgeten godkändes. Syskonbrevet utges inom ramen för verksamhetsplanen och budgeten. Styrelsen fick i uppdrag att få fram ett fungerande redaktionsråd och utveckla Syskonbrevet så att 2 förverkligas beaktande den ekumeniska och internationella dimensionen i verksamheten. I planeringen av numren tas fasta på material som finns i hemsidans grundstruktur. Hemsidan ska uppdateras och en grupp på Facebook startas. Årets Franciskusfest lyfter fram pilgrimstematiken. Sällskapet planerar en pilgrimsvandring från Rimito kyrka till festen på Kökar i samarbete med Johannes och Karis svenska församlingar. Årsmötet återvalde Stefan Djupsjöbacka till ordförande. Till ordinarie medlemmar återvaldes Leif-Erik Holmqvist, Tuula Luoma och Tage Olander. Yvonne Terlinden valdes till ny ordinarie medlem. Suppleanterna Benita Bast, Pia Mantila och Inger Wikström återvaldes. Iris Ericsson valdes till suppleant, liksom Håkan Hellberg. Betty Björkqvist är sällskapets enda hedersmedlem. Revisorerna Tryggve Forssell och Henrik Storbjörk samt revisorssuppleanten Barbro Hindsberg återvaldes. Kristina Rosenberg valdes till ny revisorssuppleant. 10
Insamling för ett yrke via Kvinnobanken Projektet med en annorlunda Gåva via Kvinnobanken för att stöda yrkesutbildning i bland annat jordbruk, cathering, handel, sömnad, vävnad och hårfrisering, avslutades i januari 2011. Inbetalningar kom även i början av februari medlen skickades därefter till Kvinnobanken, sammanlagt blev den 925 euro som motsvarar 37 personers utbildning, ett steg mot ett självständigare liv för dessa kvinnor. Resultatet överträffade förväntningarna. Ett stort tack till alla som deltog. Kassören informerar Medlemsavgiften för år 2011 är 15 euro per person. Rekommenderar att referensnummer används, då medlemsavgiften betalas med bifogad bankgiro. För den som vill bli ständig medlem är avgiften 10 gånger 15 euro d.v.s.150 euro, efter att den summan har blivit betald kommer det ingen årlig avgift. Tage Olander (040-7168926) Föreningens kontouppgifter Medlemsavgifter: IBAN FI32 2057 2100 0272 12, BIC NDEAFIHH För projektinbetalningar: IBAN FI06 5561 0420 0226 91, BIC OKOYFIHH Nya medlemmar Fredrik Therman, Helsingfors Ritva Bäckström-Wernér och Tor Wernér, Karis 11
FRANCISKUS-SÄLLSKAPET I FINLAND r.f. www.franciskus.fi c/o Tage Olander Afrikavägen 6 04130 SIBBO 2 Nordea FI32 2057 2100 0272 12, NDEAFIHH (Medlemsavgiften) Andelsbanken FI06 5561 0420 0226 91, OKOYFIHH (Projektinbetalningar)