Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv Volym 25:6:m Manuskript. Maskinskrivet. Fortsättning av Handskr 25:5. Åren 1730 - ca 1737. m) Landshövding G. Gyllengrip om Solanders förslag om brännvinsförbud Publicerad december 2011 Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek (http://www.foark.umu.se)
/o, f. j?~ y, WhWJiJST&Rm
, ^ ^^^^. y. t? * flù^a ^ fa # M^ /jí(fâçyv aw^*^^/ i^ju^ríí' ^Hnxrf jfana^h
Stormäcktigste Allernådigste Konung Wid Riksdagen år 1727 hafwer det Wördige Prästerskapets Fullmäcktige ifrån Wästerbottn,Magister Carl Solander,gienom ett hos Eders Kongl. May:tt d. 24. febr. ingifwit Memorial Litt. A,i underdånighet sökt föredraga, hvvad skada Lapp-Allmogen, så i timelig som andelig måtto, skall taga af den öfwerflödige Brännewins handelen,i anseende hwarx till han ock Eders Kongl. May:tts godtfinnande underdånigst understäldt om intet all Brännewins handel uti Lappmanen kunde blifwa hämmad och ' förbuden. En sådan hos Eders Kongl. May:tt giord underdånig föreställning hafwer Magister Solander sedermera in aprili år 1732 hos förr a Hl. LandsHöfdingen i orten.-generallieutenanten Baron rundel, anmäl t och tillika sig deruppå beropat,att Allmogen XXIXXKXXXXgXä2i ä$sx~uti Jockmokks Lappmarck,enligit Bjlagan Litt. B.,på HäradsHöfdingens före ställäiäi' sig utlåtit, sådant åstunda. H^. GeneralLieutenanten och^x LandsHöfdingen har jemwäl deruppå inhämtat den öfrige LappAllmogens utlåtel ser,som i detta mål befinnes wara helt,olika: En del,såsom Lyckseleå,Pitheå f Arfwidsjaurs och Åsele Tingslagars Allmoge haf wa dels med,dels utan förbehåll,derutinnan med dem af Jokkmokk instämdt som af Bjlagorne Litt. et F i nåder kan intagas; Men åter and' såsom Jufwasjerfv/i,Enoteckis,Koutokeino,Afiowara,Teno,Utzjokki n Enare,Sombio,Kiemikyhla,Kuolajerfwi,Kusamo och Sodankyhle Ting i a ' Allmoge,uti Torneå och Kiemi Lappmarcker,hafwa,efter 3jlagan Litt^^ begärdt,att Brännewin hädan efter,som tillförene,måtte till Tings' Marcknads-latsen få uppföras,att sig deraf kunna betiena till dera h S hälsas wid mackt hållande och understöd,berättande,sig intet haf wa sak att klaga,det de derföre lidit någon skada till Handel eller^ ^ dom,men desförutan påstår Allmogen,att intet Brännewin må tillf- ^ ^ eller i orten wid Kyrckorne tillwärwkas; Hwarmed de härwarand e Kerbottniske Allmogens Riksdags fullmäcktige jemwäl nermast öfwer^ kommer, som närlagde deras utlåtelse Litt. H. nermare i underdå^^^ wid handen gifwer. I lika måtto är Luleå Stads Magistrat och B^^ skap är 1732 häraf del lemnad,som genom den copialiter här wid 1 rger "' skriften Litt. I. sig ock med förbehåll dertill begifwit,att 3 Wins uppförande af stå: de öfrige Städers wid denn Riksdag här^^"" de i\illmäcktige har iag äfwen wäl häröfwer hördt.och äro an ' vara n- tanckan,att Brännewinshandelen är Lappmarcken mera nyttig än skad ^ samt till befara,att Lapp-Allmogen,genom des förbiudande,skull låtas,icke allenast draga all sin handel till Ryska och Norrs^ f ran - utan ock att sielfwe undan Sweriges Crona dit afwika,skolandes Sldan > Handel intet kunna hindra det Wördige Prästerskapet ifrån Ali S d6mie underwi sande uti Christ end o men, g som Eders Kongl. Jtjiii af. m Sens uiw ci " ------ - - - _ * ««x-as "ra^ s Litt. K,L, et M härhos fogade utlåtelser i nåder täcktes förmärcka sub ^
v Nu,allernådigste Konung,alldenstund Kongel:e Förordningarna äro i detta mål klarå och tydelige,samt förmodeligen nog tillräckelige till de missbruks hämmande,som wid denna handel kunna förelöpa,enär de allenast,så som wederbör,blifwa efterlefde och handhafde; detta jemvväl är ett granlaga mål Riksens Stånd emellan; Fördenskull underställer Eders Kongl. May:tts nådigste godtfinnande iag underdånigst, huruwida Eders Kongl. May:tt i nåder skulle täckas,låta tills widare härutinnan beroo wid hwad som redan är förordnat,hv/ars tillbörlige i ackt tagande iag,ey mindre än andre Kongel:e Förordningars efterlefwande,skall låta mig så angielägit wara,som Eders Kongl. Maystts höga tienst och Landets wälstånd och bästa fordrar: Skulle ock framdeles ^finnas,att detta ärende,efter de redan utgångne Kongel:e Förordningars anledning,intet skulle kunna ställas uti den skick och ordning,som sig bör; Så förbehåller iag mig i underdånighet att då inkomma med de Föreslag, som derjtill kunna pröfwas de tienligaste och bästa. Och iag förblifwer med all undersåtelig lydna och trohet i alla mina lifsdagar Stormäcktigste Allernådigste Konung Eders Kongl. Maystts allerun^grdånigste och troplichtigste tiänare och undersåthe Stockholm d. KOL: Sept. 1734. G: Gyllengrijp Upläsit i Rådet d. 28 Martii 1735 och blef landshöfdingens gifrte förslag til alla delar bifallit,hwarom swar til hoo^ afgår. Lan dshovd. i Västerb. län skri^. t.kungl. Maj:t 1 7 «
v L itt. A. Transsumt af ett hos Hans Kongl. May:tt wid Riksdagen år 1727 d. 24 Februarii insinueradt Memorial. 5 :o. i Intet mindre skada taga,så de sälljande som kiöpande af den öfwerflödige Brännewins handelen uti Lappmarcken,af orsak,att det Brännewin,som Lappen ena året borgar,förutan det,han emot contante penningar" kiöper, eller emot Waror byter,omx^x^ipäj5xmixmkxäö5ixx^mjixkgäci r måste han året efter med sine redbaraste Waror först betala,då Borgaren åter föranlåtes å nyo försträckia honom,hwad han till sin nöd»ändighet betarfwar,till des Lappmannen omsider blifwer så mycket skylldig,fattig och utblottat,att han nödgas taga Tiggare-stafwen i handen och omsider förfoga sig till landsbygden eller Norrige,sitt uppehälle' att söka, och måste hwar och 5 en, som Sanningen säga will,och om Lappmarekens tillstånd någorlunda kundskap hafwer,tillstå,att denne Bränr^ wins handel merendels Lappmarcken och de handlande ruinerat. Och ehuru wäl Hans Kongl. May:tt i sin af år 1723 allernådigste Förordning och ^ des 2.,så strängelm behagat förbiuda all Brännewins-handel xnder * stående marcknad,är ändock att befara, det hwarjehanda under si ef der ^ ~ skier,hwilcket under innewarande års marcknad i Pitheå Lap pma rck ^ samt blef ärfarit,i det Lapp-ländarne,innan sielfwa Marcknaden beg n tes,woro till största delen dagel:n druckne,och i samma syndige ijf" in till afresan derifrån continuerade, så att man ock under sielfwa V^ sitations-dagarne hade största swårighet,de åliggande Smbetes S yssl ^ ( med den nytta och fruckt,som wederbordt,att förrätta. Och fall er d ^ Lappen så mycket lägligare att få Brännewin för och under MarcknadeT som både de Handlande och andre merendels komma till Harcknads-pia^' I förr än Marcknaden pålyses,och Säljaren tillika med Kiöparen såled ^ mena sig strafflöst kunna både gifwa och sällja,då äfwen så mycket^ ^^ förråd kiöpas kan,att det till marcknadens slut tillräckeligit -. * tan det, sedan Borgerskapet gådt utur sine Kiöpmans Bodar om afton' ^ ^ nen,ld ~ kas äfwen Handelen sedan in uti tufworne,då Lappmannen lät+ei,.! n kan -f>å leiöpa Branne-wan, och nastan ogiörligit är för Crono- Betient e det observera, emedan den ene af Borgerskapet har sin Stufwa här och ra ther,vvarandes äfwen Lappländarens art och sinne, att om de ho ^ ^ ^ Borgaren skulle få Brännewin,och den andra intet,så sällja d e heli^ ^ till den förra sine Waror,då de andre åter antingen uti sin hand ^ 6 en stor mlhn och af saknad, eller ock lika som twingas att sällj a lj " da fördenskull underställes Eders Kongl. Maystt i underdånighet Br ä ei Brännewins handelen uti Lappmarcken alldeles kunde blif w a hämmad m ^ ^ buden, emedan så länge lofligit är, att föra och sällja Brännewin ^ föi> "*
v e^sammastädes, högstf örbernälte Hans Kongl. Mayjtts nådigste Förordning på hwarjehanda sätt öfwerträdes,samt Lappländarne sedan om året till ingen nytta kommer det Brännewin,som de kiöpa,enär marcknaden sluten är, alldenstund få af dem,kan hända ock ingen, theijwid hafwer någon sparsamhet,utan det samma ut supa,innan de från Marcknads-platsen rpsa då de sig så hafwa öfwerplösat,att de mera likna oskiälige diur, ogne än förnuftige menniskior, sin nästan stadigwarande sctfcitsiuka föröka, och hwarj ehanda siukdomar öfwer sig draga,så att de långa tiden der efter till all ting åro oskickelige; intygandes äfwen de sielfwe,sig 1 efwa mycket bättre,enär de intet hafwa Brännewin,hwileket dem allenast tillfälle gifwes att kiöpa,enär de komma till marcknaden i S W e- ) rige; Ty i Norrige uti Finn-marcken och de Siö-stränder,som desse Lappar komma till,är all Brännewins-handel wid högt straff,igenom åtskillige Kongl. Förordningar ifrån Kiöpenhamn,förbuden,hwilcket äfwen Mi s - sionarien och Lector von Vestens fullmäcktig Jöns Kyhldal berättade, som från Norrige nu öfwerkommen war. Till att förtiga,det de tillförene med denne starcka och den käraste drycken mycken widskiepelse wid deras offrande och trummande brukat,föijutan den dyrhet, neder i landet medelst det myckna Brännewins försälljandet i Lappmarcken uppå Spannemålen förorsakas. Således rättelsn wara extraherat betygar H: Christ: Risberg Landsh. i Västerb. län skriv. t. K u ngl.maj:t
v Litt: B: Åhr 1732,den 9 Februari^., på alfcmänne wanlige Häradi- Tinget uti Luhleå lappmarck f å Tingsstaden Jockmock, Samma dag,uppå tienlig förestäljgiing af HäradsHöidingen i orten, anhöllo trägit samt enhälligt den wid upbördsbokens examinerande tilstädes warande allmogen,at all Bränwyns hitförsell måtte hädan effter och framgent af höga wederbörande aldeles förbuden blifwa; och det för den ordsakens skull,at igenor^ ^ränwynets öfwerflödiga supande, som på intet annat sätt,än igenov -ömförmälti förbudet står at förekommas,både gud och menniskior förtörnade warda,samt til öfwerflöd deras ringa ägendomb liderligen försatt: warandes ock till befarande, at en dehl derigenom råka uti armod och fattigdomb,hälst de uti deras dryckenskap lätteligen kunna förseesig uti handel och wandell,af samma mening,sade nämdemännerne ifrån Tårpenjaur By,äro Byemännerne derstädes,hwiika nu worl frånwarande,och af så mycket trägnare alfware,som de långt för detta funnit bränwynet v/ara dem högt skadeligit; och som de måste ombära bränwynet på alla andra tider om åhret,så kunna de mycket wähl umbära det samma på den kortia tijden,som marcknaden warar. Detta med hwad mera de til Bränwynets förbud idkeliga anförde, låfwade Häradshöfdingen uti alx ödmiukhet föredraga Landshöfdingen Högwälborne Baron H:r Jacob GrUndell,som af hö^é for det allmänna bästa eij lärer underlåta,at låta allmogen wi]lf a h- ras uti En slik högit angelägen begiäran. Actum ut supra Ex protocollo Olof Anzenius Ex Originali vidi H Christ Risberg Landsh. i Västerb. län skriv. t. Kungl. Maj:t 1728-34,fol.432. r a
Litt: C: Åhr 1733,den 15 Januarij,på allmänna wanlige HäradsTinget uti Uhmeå lappmarck,å Tingstaden lycksehleå, Samma dag lät BefalningsMan wählbetrodde Lars Paganderi ödmiukt följe af landshöfdingens HögwälXborne Baron H:r Jacob Grundels til honom aflåtne skriftelige befalning föreställa den närwarande almogen, wid det tilfällex,at uppbördsboken examinerades,om icke de lika som almogen uti luhleå och åhsehle lappmarcker skulle giärna åstunda och begiära,det al upförsel af bränwyn til lappmarckerne måtte hädanj efter och framgent blifwa aldeles förbuden,på det at det t&t och o^xta timade oskicket,der af x atjt almogen af en slik wara tagit för mycket till lifs,til ingen ringa skada för deras hälsa,til förtigande, at de och på liderligit sätt x torde under tiden hafwa försatt deras agendom,måtte derigenom blifwa hämmat och afskaffadt. Här å förklarade sig enhälligt den närwarande almogen: at ehuruwäjcl de icke gierna kunna umbära Bränwyn wid BröllopK och Barnsöhl; Så likwäl x på det de icke häller mötte finnas mera än andra motwillige uti hwad Öfwerheten finner dem nyttigast wara,x åstunda och se de giirna,at u^örseln deraf må hädan e^xter och framgent förbuden blifwa,samt alla i lappmarken bo,ware sig Bönder eller andre,tilhåldne,at icke försälja el:r skiänckia bränwyn,i annor händelse ock der de få kiänna luchten deraf kunna de det icke umbära; hwilcket alt således protocollerades. Actum ut supra Ex protocollo Ex Originali vidi Olof Anzenius H Christsr Risberg Lanash. i Västerb. län skriv. t. Kungl. Maj:t 1728-34,fol.43^
v Litt. D. Ahr 1733,den 31 Januarii,på almänni wanligi HäradsTinget uti Pitheå lappmarck å Tingstaden Arieplog. Samma dag,lät Häradshöfdingen i orten wid upbördslängdens upläsande och examinerande den närwarande almogen tydeligen förstå,i skyldigt följe af landshöfdingens Högwälborne Baron H:r Jacob Gründels til ^efalningsmannen i orten aflåttne skrifwelse 6 Decembr: 1732, det almogen både uti åsele,uhmeå,arfwidsjaur,och luhleå lappmarcker infor protocollet sig förklarat och begiärt,det motte al bränwins upförsel hädan åfter förbiudas x så wida de med deras skada tijdt och off ta märckt,at de af dess öfwerflödiga supande mehra skada än gangn hafft, så til deras hälsa,som egendomb,samt förestälte,om icke de n afwen som andra deras föromrörd«nabo er skulle giärna se och önska at icke bränwyn motte komma på marcknadsplat zen; Hwartil,som almogen utan al swårighet sig utlåta månde,at dee äfwen wähl giöra ett med andra. Ty bl ef sådant således protocollerat. åctum ut Supra. Ex protocollo Olof Anzenius Ex originali vidi H Christ. Risberg 9 3. Litt. E. 3. Ahr 1733,den 20 Januarii,på almänna wanlig* HäradsTinget Arfwidsjaur uti Pitheå lappmarck. uf XXXäSiPK Samma dag,utlåto och förklarade sig enhälligt almogen uppå tienlig förestälning,at deras åstundan och begiäran är,det mott< ;e bränwyn hädan efter til marcknaden icke upföras,emädan de finna det 'mehra lända sig tilx skada än flgf^7kunnandes mycket wähl wara det ma förutan,när de ingen lucht der af få kiänna. Actum ut supra Ex protocollo Olof Anzenius Ex originali vidi H Christ Risberg Landsh. i Västerb. län skriv. t.kungl. Maj:t 1728-34,fol. ^^ ^ Ha
itt. F. Extract af Åsele HäradsTings Protocoll hållit d. 5 Januarij 1733. S:D: j anledning af landshöfdingens Högwälborne Herr Baron Jacob Grundels ordres af d: 6. Decembr: 1732 förestälte CronobefalningsMan wälbetrodde H:r ciars Pagander om icke almogen i denne lappmarck Hjkaiy som Jockmocks almoge redan giort,skulle finna sig dermed nögde,at alt Bränwjns hitförsel hädanefter blir förbuden,både nu och i framtiden, emädan af det myckna supande,som af en så osund och ganska farlig dryck, lapparne til denne tiden öfwat,den högste guden ey allenast blifwit förtörnat,utan och de sielfwe ofta Råkat i förseelser och andre swårigheter; j stället för hwilcken wara om de dermed wilja afstå,högwäl- borne H:r Baron och landshöfdingen äskat samtel. lappalmogens utlåtelse hwad tilförsel de hälst skulle åstunda,då sådant med deras bättre nytta och fromma ofehlbart lofwas skola skie,ey mindre,än at et al- ^ mänt förbud hoos hans Kongl, May:tt mot bränwinshitförsel sedermera skal blifwa utwärckat med mera. Häruppå lämnade lappalmogen efter något öfwerläggande,ey allenast hwar för sig i synnerhet,när de efter upbördslängden upropades,utan w och samt och endräckteligen til swar,at så framt intet bränwin blir hitfört,äro de giärna nögde,at wara det förutan,och anhöllo til den ändan at Borgare,så wäl som alle andre *hwem de hälst wara kunna,mötte blifwa förbudne det ringaste af bränwin hitskaffa,hwarigenom alt tilfalle och anledning til ihugkommelse deraf så medelst kunde betagas; fi nn ^^xfc^e^', nw^^ey 1 'w^ik^a^^de för mycket til lifs tagit, warit och är dem för hälsan högst skadeliget. Men deremot,som de nu wid närmare Äef bertancka af sin angelägenhet, skatta följande waror til kläder, föda och andre nödtorftigheter utaf större nödvändighet,såsom Salt,miöhl grofwa kläder,klutar och listor,walmar,krut,bly,bössor kittlar,af mässing och koppar,samt Sölfwer,yxar,häcktor,knifwar,tobak barckade hudar "skinnåhlar och mehra dylikt; Så anhöllo samtel lappalmogen at alt sådant kunde föras hit til orten,at antingen mot contant betahlning, e i j er waror komma dem til tienst och nytta; önskar de,at jemte den wahnl Nyårs marcknaden,en annan wid slutet af Februarii månad,eller matsmes san hwarje åhr fingo hållas,til deras så mycket större förmohn. Herr Jfcyrkioherden Srich Siöberg betygade öfwer detta lappalmogens giorde slut sitt X lfs,och försäkrade at aldrig skal almogen något bränwin ax honom hwarcken til skiäncks, eller mot betahlning bekomma, Hwilc^g^. inspectoren Peter Edin,som innehafwer gästgifwarefrijheten här i 4 an^äh 1 utfäste förbehölt allenast at på händelse detta project bli^6' approberat,han då måtte för bränwinssälgning slippa Contribution gt honom, när han betahlar accisen efter iörordningen ey häll er
ges,hafwa något bränwin i huset för sin enskylte tienst,hwarmed H:r fcyrckioherden Siöberg så wäl som samtel Nybyggarne, hr/il eka äro 10 st: i lika motto instämde,och förmodade,at i fal förbudet med tiden utkommer,det ey ct enderas wijdare,än allena för lappalmogen,dock undandraga de sig intet laga Plicht,der de med den ringaste Sälgning til lapparne beträdas skulle. Protocollet uplästes och widkändes,ey mera wara til påminna,och wardt H:r Befalningslian detta til behörigt bewijsx öfwer alt föregående på begiäran meddelt,at hoos Högwälborne H:r Baron och Landshöfdingen ödmiukel:n insinuera. Actum ut Supra. På Häradsrättens wägnar Ex Originali vidi Martin L Lundeberg H:Christ: Risberg n Litt. G. Anno 1733,den 9.10.12. etc: Martij hölts ordinarie laga Härad av/int er-o ch Wårting med almogen af Kiemi lappmarck och Kittilla Tingxlag som skattar til Kongl. May:tt af Swerige allena uppå des wanliga Tingsställe wid Palloniemi närwarande Tålcken Michel Jönsson Stålnacka och följande nämdemän Erich larsson Jäkö Johan Hansson Ryss Claes mickelsson Kyro. Olof Olsson Sircka. J anledning af Högwälborne Herr Baron och landshöfdingens befalning den 6 Decembr: 1732 i bokstafwen så lydande^jlgenom HäradsSxtrac -tet af d. 9 febr: 1732. ger H:r Häradshöfdingen Anzenius wid handen huru som lapparne der i Jockmoclc,så wäl som de ifrån Torpenjaur by I anhållit det at bränwijns djtförsel mötte förbjudas nu och i framtiden, af de ordsaker at det der af förorsakade öfwerflödige bränwijns Supandet icke allenast förordsakar hwarjehanda gudsförtörnelse derig e ^nom de icke allenast råka i förseelser,utan och lida skada uti sin handel och ägendom, förutan det at de kunnat finna bränwinet wara dem '" j högstskadeliget til hälsan,kunnandes så wäl under marcknadstiden SOm elliest der emillan wäl wara det förutan. Nu som detta deras upsåt a.r fast berömmeliget, så lärer likwähl slikt förbud intet winna det andamåhl som påsyftas,med mindre sådant ju och kunde extehderas til de öfrige lappmarckerne,och des lappar och Jnwånare sig förenadp a i samma upsåt,aldenstund elliest deraf hända skulle,det alt lapp ma branwijn bräcktes til de andra platzern! och igenom slikt öfwerfig^^ en der wistande almogen få större olägenhet,och fölgachteli gen ^ de rättsinte til samma superie och eftersyn; Alt så wille Hjr Här höfdingen föreställa lappalmogen äfwen uti sitt district den n"h het och nytta deraf följa skulle,om de sig i detta måhl och Un u Psat idq^ jockmocks lapparne conformerade och i stället antaga af borgersk '
v andra tarfv^lige waror,hwar med de bättre woro betjänte,än denne slemma wåtwaran,hwarjgenom de förstöra sig sielfwa både til hälsa och egendomb,inhämtandes af dem hwad waror de sielfwa åstunda skola til dem bringas,då sådant ofelbart skall skie med deras bättre fromma och nytta: på det sedan et almänt förbud ifrån hans Kongl, May:tt må kunna utwärckas,så at hwarcken Borgare eller andre eho de wara mötte någon bränwynshandel wid marcknadstiden eller elliest der i lappmarckerne införa eller bränna måtte,hwileken förrättning iag wid återkomsten til mig förwäntar,och förblifwer etc. etc. etc. Jacob Grundel, j p etter BUrse ii. Så är wäl sådant alt,med flere^jfc härtil hörande omständigheter, eftertryckeligen '.vordet menige man uti Jurisdictionen både genom publicationer så wäl som medelst förestälningar på underhörige Tingställen förehållit hafwandes den full er sig på hwar ort särskilt utlåtit, men för redigheten skull och at widlöftigheten mötte undflys,har man pröfwat nödigt altsammans uppå detta stället at sammandraga,så wida menighetens utlåtande synes gå ut på enahanda endamål,dock erachtas bäst at fördela samtel. desse lappländare uti Trenne särskilte partier nämblrn l:o Menigheten af Juccasjerfwi och Snoteckis Tingslager såsom den första i Tornå lappmarck,som skattar til Cronan Swerige allena,anholler i underdånighet at bränwynets tilförsel marcknadltiden må förunnas Borgare och andre nu hädan efter såsom tilförene wanliget warit,på det de mötte få wid lofgifwen tid förskaffa sig sådant til husbehof,sj.t e]_liest swåra lefv/ernes beskrifning samt hälsas understöd och medicin men underställa derjemte höga wederbörandes nådiga ompröfwande,at,som bränwinet icke egentel:n synes någon Handels wara om icke borgerskapet borde förplichtas under första Tings och marcknadsdagen eller i straxt '-vid ankomst en, til CronoBefalningsmannen aflefwerera alla anckar 0Ch karill der af f#lde,så at de intet mera för sig behöllo,än allenast det som nödwändigt på de förordnade dagarne til deras egen förnödenhet pröfwades betarfwas,emädan som det utom slikt föranstaltande tyckes wara nästan omöyeligt,och der alla handlande som på de ställ en sig försambla til et tämmeliget antal ifrån åtskillige orter; få behåll a deras bränwijn hwar uti sina huus och stugur,det Cronobefalningsmannen allena,fast han ändå skulle hålla 10 a 20 upsyningsmän sig til hielp,aldenstund länds- och fierdingsmännen under den tiden böra wid ordinarie sysslorne upwachta såsom Tinget,upbörden och ky rc liiodisciplinen,warandes dessutom länss- och fierdingsmännerne icke häh er mera än andre lappländare til denne upsichten tienlige, skull e
kunna hindra superiet wed et sådant tilfälle at icke öfwerfödigheten som oftast händer af de obetäocksamme lappar tiltager,aå hwar borgare får behålla sit bränwij n hoos sig under marcknaden hemma. Och ehuru wäl öfwerflödigheten nogsamt förspörjes så skal dock sällan hända at «TV * man utan lång och widlyftig ra/fisakning, kan få bränwins aflåtaren igen hwarmed Tingstiden förnötes,hwileken likwäl nödigare oförgrippeligen syns kunna anwändas af domstolen,til de rättsökande parters handrächande och stidige måhlens slutelige afgiörande,wid det föreslagne borgare bränwiflnets i qwarstad sättjande, då ärenderne intet så ofta kunde blifwa opskutne til annat ting utan de lidande snarare komma til sin rätt och Justitien igenom detta medlet warda förfrämjat,samt det öfwerflödiga och otidiga bränwijnssupande icke desto mindre fulkommeligen hämmat,fast än menigheten lika fult i rättan tid kan få det den deraf til sin förnödenhet betarfwar. Men al den öfriga bränwins tilförseln utom Tings och marcknadstiden som til denne dagen skiedt,förmena d e alfwarligen böra afskaffas; Ty ehuruwäl den fierwägade menigheten utom berörde tid intet så almänt kan sammankomma til herrans huus och Tempel,så har den dock altid haft sina wissa årliga fäster när den merendels til något antal församlat sig,sosom Hälgamäss,Ändersmäss juhl och wårfrudagen, eller Påsktiden, utam de påbudjie] store fäste bot och bönedagarne,då icke allenast borgare och bönder utan och nybyggare samt bruksfolck sig med den ena bränwijnsåttingen efter den andra infunnit utom det som i sielfwa lappmarcken och wid kyrckiorne blifwit tilwärckat,hwarigenom icke allenast hwarjehanda guds förtörnelsse förordsakas,emädan ingen särdeles opsickt den tiden hållas kan utan råka de obetänckte ofta då i förseelser samt lida skada til c ' AJ - sin handel och egendomb,hwilcket igenom detta gifne förslaget aldrabäst förekommas kan,samt det obilliga stegrandet utan at almogen aldel es blifwer stängder at få skaffa sig bränwijn til nödtorften och så my c ket de pröfwa för sig och sina anhörigt året öfwer behöfwas kunna ^ som icke mera än andre guds gåfwor kan wara skadeliglt för deras häl sa enär den med måtelighet brukas,aldenstund de dessutom hela t^den "" intet annat än watn hafwa at tilgå jemte Tobaken som de äfwen fö r dicin och ingen efentelig handelswara anse. 2:do Menigheten åter af Koutokeino,Afiowara Teno och Utzjockj lager, på andra sidan fielryggen, men äfwen Torneå lappmarck, som skatt^ til Cronorne Swerige och Dannemarck tillika och lefwa mera regelb u ^ it,än de förenämde,uppå hwilcka ställen icke häller många dagar skilt til ting och marcknad plägar anwändas, formel te dera s underdå^ ga mening samt bön och begiäran wara,at borgerskapet med andra ^ tiden församblas måtte,nu som tilfö^ie efterlåtas at föra brän * ^ nwi jn
v Q med sig på det at de som xlliest hela året igenom ingen annan dryck äga en ström och kiällewatn,måtte få marcknadstiden kiöpa sig til Huusbehof och förfriskning uppå den orten Hvvaräst elliest ingen Säd wäxer för des bistra och kylachtiga Clima skull,förmenandes de at ingen af deras förmän,werdslige eller andelige,skal hafwa at skylla dem at de dymedelst förtörnat gud,än mindre hafwa de sielfwa ordsak at klal ga deröfwer,at de derföre lidit skada,til handel ägendom och hälsan, utan hålla oförgtipeligen före,at som desse tingslaglr intet äro särdeles folckrika ja ganska få af Borgerskapet sig dersammastädes rätta marcknadstiden infinna CronoBefallningzmännen wäl kan hålla upsickt med dem som emot Kongl. förordningarne sig i slikt måhl förbryta,och at den fantasten som då befinnes hafwa öfwerträtt förbudet,må sielf stå sitt skått och swara antingen med penningar eller ryghuden,men utom Tings och marcknadstiden så påstå de aldeles at intet bränwi^n må tilföras elxr och deroppe i orten wid kyrkiorne tilwärckas. 3:0 Menigheten af Kiemi lappmarck såsom Enare Tingslag hwilcken skattar^til Cronorne Swerige,Ryssland,och dannemarck tillika,sombio, Kiemikistst, Cuolaj erfwi Kusamo och Sådankyla Tingslager som skatta til Cronorne Swerige och Ryssland, och Kitti Tingslag som skattar til Kongl. May:tt af Swerige allena,hwilcken menighet jä.mbwäl och är den besked eligaste, anförer i underdånighet deras oförgnieliga mening wara, at bränwinet nu som tilförene må efterlåtas at föras opföre til dem af Borgare och andre som wid Ting och marcknadstiden sig derstädes infinna,för de ordsaker skull,at som de hela året igenom intet få annat än watn at förfriska sig med,dem åtminstone af öfwerheten f må wara förunt,at då förskaffa sig der af så mycket som de på den års gången kunna betarfwa för sig och huusfolcket under påkommande siukdomb el:r om deras hustrur råkade i barnsäng,medan de wid sådane tilfän ^ ' Ringen annan liqveur hafwa at tilgå som elliest förordsaka kan någon 8 " ändring uti deras natur,ellsr den anderstödja,anförandes widare at" den som annorlunda än til medicin brukar bränwinet MMXIXXgiÉKXiJiifX}ö$ med rätta må umgälla sina förbrytelser och öfwerflödighet,kunnandes de intet ansee bränwinet egenteligen fcr en Handelsvara,utan f as t m ra med tobaken som et hielpemedel i huushållen wid åtskilli ge föref^ lande tilfällen och sådant som på wist sätt tyckes lindra alla de^e^ swär och olägenhet er,med hwilcka menniskio lefnaden elliest på d orten ifrån det ena året til det andra beswäras och är följachtel^6 bränwinet måteligen brukat dem intet mera skadeliget,än andre nöd^6* waror,som borgerskapet tilföra nämbl:n mjöl, salt, tobak med mera,}^ före och så wida de hanlande förse dem tilräckeligen med sådane' zedlar efter hwar och ens förnödenhet, förmäla de sig intet wara ef gad e
v mera än andre uti Jurisdictionen at begiära någon tilökning deraf, ell:r andra waror i stället,utan hålla oförgrijpeligen före,at sådan must förutan,som är drypande landzens fettma i norden,et mer änsorgtilstånd och ängsliget lefwerne ibland dem blifwa skulle; hwilcket Idciartdi de så mycket swårare sig föreställa som fattigdomen skall dem förwägra at kunna i bland förskaffa sig andre förfriskande wätskor, såsom öhl mjöd ell:r elliest behagelige winer prässade af drufwor til deras K hälsas vvid machthållande och understöd; men den som annorlunda brukar branwi^n och sig förbryter,bör rätwisligen stå sin egen skada,och formodar T7 för någras obetänckte missbruk 5tXxatK 3öeivi e mi lappmarckz menighet,med den öfriga i underdånighet,at öfwerheten ingalunda lärer afstänga alla 0 ifrån den nytta och förmon,som de elliest kunna hafwa af bränwinet, hwilcket alt,så wida det wid underhörige ställen,blifwit af wederbörande andragit och sedermera upläsit samt tilståt deras mening wara 0 som den framföre anfört är,rätt en intet underlåta kunnat i dess protocoll inflyta låta,med almogens igenom,ytterligare oförgripeliga påminnelse at den intet kan föreställa sig,det öfwerheten skulle wilja giöra deras lefwande uti dessa kalla och bistra orter,som är nog u- selt,ännu swårare dymedelst,at de ju icke en gång om året,och det wid marcknadztiden,måtte äga tilfälle at förskaffa sig förfriskning, deras qwinnor hälsodryck och elliest inbördes någon,wid åtskillig e tilfällen,wederqweckelse,hwartil bränwinet dem endast tienligast och beqwämligast förekommer. Actum ut På supra H^radzRättens wägnar Carl Sadel in Ex Originali vidi H: Christ: Risberg. 1^01.438 Landsh. i Västerb. län skriv, t.kungl.maj :t 1728-T^^
Lit: H. Högwälborne Herr Baron och Landshöfdinge Nådige Herre/ Af den Act,sora medelst TingsRätt ernes hållne Protocoller i lapp markerne blifwit samlad,will wäl synas,det een dehl af lappallmogen welat afstå Brennewijn,och begiärt,det måtte det ej widare wara tillåteligit till dem at upföras; Hwaröfwer som äfwen på wåra hemmawarande medbröders wägnar,wår utlåtelse äskas,wij icke underlåta bordt,i underdånighet at berätta,det ehuru.väl wij om denne Saks sammanhang äro aldeles okunnoge,och fördenskull hwarken mot el st med diröfsr kunna o s utlåta;-så synes dock oförgripel som woro den Lappska Nationen oförmodel. förandrad,af hwad Mojiver ännu okunnigt,at någras Egendomb,de äg der alt för mycket på den drycken begifne äro,i lappmarkerne som äfwen annorstädes^ dymedelst,så igenom sielfwa fylleriet, som den deraf flytande deras Boskaps wanskiötzel,alt för mycket debiliteras: ja ruineras; Men så skulle det wäl nästan derimot falla dem alt för swårt,om Brännewijnet dem aldeles betagit blefwo,på een så af owanl. kiöld belastad ort,som lappen dessutan ej mera än een gång om åhret denne drycken kan öfwerkomma,och^elliest hela Åhret igenom,utan bröd; litet nog salt,och wid kalkwattn sin swaga spis måste förtära; tillstädiandes utom dess,deras fattige willkohr,wid Sarknadstiden ej heller dem,at förse sig med någon Quantitgutan dem förståndigom allenast,såsom een liten hielpe medicin ädocämxi^ för dem och deras folk: torde hända ej till 2:ne kannor uppå et helt Åhr,för 7.8. a 10 Personer; men de där I äro till denne jcryck för mycket begifne,lära emillan marcknaderne fåfängt längta derefter. förblifjr med diupaste wördnad Eders Höga Nådes underdånödmiukaste Ti enare Hinrick Hermanson Lars Samuelson fullmäcktig för Allmogen af fullmächtig för Allmogen af y/ästerbottns Norra Contract. dito Södre Contract. E^ originali vidi H Christ Risberg -2/ ^felskrivn. för"kallvattn"? ^ Landsh. i Västerb. län skriv. t. Kungl.Maj:t 1726^34^ Ra" ^
litt. J. Högwälborne Herr Baron och landshöfdinge Nådige Herrei H Eders Höga nåde^hembäres underdånödmiuk tacksäyelse för höggunstig comarånication af M&iti lappmarcks tingslagsjprotofeoll hållit d. 9.F e br 1732. Hwarutinnan lappalmogen skolat hafvva begiärat,at al bränwins dit försel mötte hädan efter och framgent af höga wederbörande aldeles för budit blifwa, äfwen och Eders Höga nådes höggunstiga befalning af d: 18 octobr: nästlrne at så snart borgerskapet samtel. hemkommit,deras utlåtelse och påminnelse inhämta,och derwid observera och efterfråga om under detta almogens petits sig kan besticka något af andr private personer som på handelen i lappmarcken intet äro priviligerade intenderat monopolium af bränwin,antingen af Kongl. may:ts undersåtare ell. de Kongl. Norske,och sådant då wid handen gifwa. har magistraten med diupaste wördnad hanåfåt och menige borgerskapet å almän Rådstugu sammankallat, hwil eken öfwer allmogens i Luhleå lappmarker bränsins af skaf fande sig utlåta månde,at om Torneå och Pitheå Städers Samtel. Borgerskap jemte eller alla nybyggare,präster och andre i lappmarckerne boen de som bränwins Pannor äga^emädan de ingen tull och accis betahla*/. blifwa förbudae,at någon bränwinshandell i lappmarckerne jdka och bru ka,är \1 luhleå stads Borgerskap aldeles förnögde at med bränwinets opförande af stå. Befruchtandes jämbwäl och at efteijsom lapparne årl- n fara til norrje,at derifrån kunna practicera bränwin och således sin e bästa waror der afsättja,hwarigenom skier Borgerskapet en stor skld 6 0Ch afsaknad,uti deras handel och näring,derutaf de skola blifwa oför mogne at betahla til Kongl, may:tt och Cronan sine utskylder. Fördel" skull är til Eders höga nåde magistratens och samtel. Borgerskapet u nderdånpdmjuka bön och anhållan,at Eders Höga nåde täcktes uti Hög gunstig consideration taga föredragne motiver och skiäl och ey låta" tilstädia,at denne fattige Stadsens Borgerskap uti sin tilständiga ring bl i f v/er betagen, med djupaste Soumission och wördnad til ödden lefwe och förblifwe ss tun- Eders Höga Bådes Underdånödmiukaste tienare Luhleå d: 14 Novembr: 1732. Lars Barcken Paul S Ström Erich Kråka Johan Halin Erich Engman Joh: Salander Sx Originali vidi H: Christ: Risberg. Landsh. i Västerb. län skriv. t.kungl. Maj st 172^5^%«
rf Litt. K. Högwälborne Herr Landshöfdinge Höggunstige Herre i Ehuruwäl jag icke haft tillfälle at inhämta Borgerskåpets i Jorneau mening och utlåtande öfwer det intenderade förbodet af Bränwj&ets förande.sälj ande och gifwande uti Torneau och Kiemi lappmarker,såsom Lapp Allmogens skadel. och hinderl. wid iäxyaiaxegxxixxunderwisande i Christendomen, likwäl har jag så mycket mindre bordt underlåta,at uti ödmiukhet insinuera mine oförgripel. påminnelser derom,som at icke allenast Högwälborne Herr land&höfdingen höggunsteligen behagat dem af mig infordra, utan ock Jag här wid hwarken will el:r kan betiena mig af andre orsaker, skiähl och utwägar,än de som XfXäMXKXiöiXäCKliX altid kunna ansees för de tryggaste och säkraste,både för Kl. Maj:ts och Cronans höga Interesse, såsom ock lapp^llmogens Conservation. I! Will jag mig hafwa åberopat det respective landshöfdinge Erabetes Swar och betäiykkiande härutinnan, såsom så wäl och skiähligen grundad, at Jag för min dehl ej tror,det kunna wedersäijas. 2:do Refererar Jag mig äfwenleds på allmogen i Torneau och Kiemi lappmarkers egit utlåtande,som anhåller och påstår at till sin förfriskning förnödenhet och hälsas Conservation,Brännewijn måtte dem tillföras,som HäradsTingsRättens Protocoll af d. 9. 10. och 12 Martii 1733 omständeli ix 6 utwisar. 3:tio kan Jag ej heller finna huru Brännwwinet skall kunna hindra et wyrdiga Prästerskapet ifrån deras flijt och sorgfällighet uti lapp allmogens underwisande i Christendomen,el:r förhålla lappållmogen i- >från dess emottagande,enär Brännewijnet uppå 2 el:r 3 dagar allenast hela Åhret omkring kommer at säljas och gifwas,hälst bemelte allmoge, jag tahlar om Torneau och Kiemi lappmarker,kan till een stor dehl,hela kåhret igenom,komma till kyrckian,och bewista sin gudstienst,och den Öfrige dehl en alt ifrån Helgtmässan till och med PåskaxJielgenj Ej till ö r tigandes,at den tiden som den ej kan komma till sin Ordinarie kyrckia t brukas gudstiensten i Norje, därest den ock ofta sine Salighets Medel begår. Jag kan betyga at hela Kiemi lappmark är så wäl grundad i sin Christendomb,förer ock sitt lefwerne så beskiedel.,så at Jag twiflar om det någonstädes uti landsorterne skier; Har nu det Wyrdig e prästerskapet därstädes kunnat igenom guds nåd åstadkomma een så stor ändring och förbättring i lära och lefwerne,utan något Bränne-v^s förb hos desse wid Ryska gräntzen wistande,som ej mindre warit begifne på mångahanda widskieppelser och Ogudachtigheter än andre, så undrar jag hwarföre icke lappländarne annorstädes till een sådan omwändelse skohl kunna bringas; åthminstone lärer ingen med skiähl kunna påstå at 2. e i
v> dagars lof och tillstånd till bremvjnets säljande,skall där till wara orsaken. ^app-allmogen i Torneau lappmarck är och merendehls tämrael. beskiedel.,warandes oclfc därstädes många marknadsplatzer,hwarwid in - e n Präst är till finnandes,ej hel:r då när marknaden påstår,utan besöker dem någon annan tid,hwarföre ock Borgerskapet med sitt Bränwijn alldeles intet i något måhl kan wara dem hinderl. 4:to lärer det Högwälborne Herr landshöfdingen wara bekant,at emillan fi orre lappmarkerne därest Torneau Stads Borgerskap handla,och de Södra,som höra till Umeau,Piteau och Luleau Städer,är en stor åtskillnad och af een hel annan beskaffenhet: Ty först ligger både Swappevara kopparbruk,såsom ock Junowando masung både uti,som Sär till lappmarken, så at de därwarande Bruksarbetare och Betiente kunna hwar Söndag wara wid Syrckian i lappmarken,bönderne äfwenwäl,såsom ifrån Monieniska,L 0 vika och "terende Byar hafwa samma tillfälle,hwilka,om Borgaren skulle förbiudas all handel med Bränwijn,kunde både förr som efter marknadstiden utan tilltahl den åstadkomma,hwarigenom de bästa wahror ne ifrån Borgaren sannerl. dragas skulle: Om ock Prästernes Hustrur och Barn wille föröfwa een slik handel,utom marknadztiden,hwem skulle det kunna förekomma; ty det kan man aldrig förmoda at någon lap pe skulle wilja sådant angifwa,dertill med kunde det ej gierna bewisas Seuan så gräntzar både Norrige och Ryssland så när med Torneau och Kiemi lappmarker tillhopa; hwarifrån,der Brännewijnet ifrån Swenska sidan nekas skulle,nogsamt fås kan,at ock bästa handel en,utan andre wahror,swarta och blå Räfskin,dijt lockas skulle. 5:0 Skattar Torneau och Kiemi lappmarck till Sonungen i Sannemark och Ryske Käfjsaren äfwenwäl,warandes Kongl. Maj:ts åthskilli ge all nådigste befallningar utgångne,det lappallmogen i desse lappmarker ^ mycket försicktigt bör handteras,på det den ej måtte gifwas anledni till afwijkände undan Swerges Crong till Norrige el:r Ryssland,h-^2 till den god lägenhet hafwa kan. 6:0 Hwad Borgerskapets handel med MM1 silfwer uti lappmarken går,will jag härwid så mycket mindre widlyftigt omröra- som a+ ^^ oförgnpel. menar wara enahanda sak; Om man i sin handel brukar wer el sr pengar, så wet jag at ifrån Torneau Stad mycket litet ou^1^ alsintet Silfwer till lappmarken föres, emedan lappallmogen får i ^^ för lindrigare prijs ifrån Norrige,för sina Reendiur,som de N or ^ a till sin föda och uppehälle kiöpa. ^ Detta alt underställer jag med all wördnad Högwälborne Herr L höfdingens Höggunstiga och Milda godtfinnande och omdömme och -f ^ ^ härdar. fran >~ Högwälborne Herr ^andshöfdingens Aldraödmiukaste T" Stockholm d. 7. Septembr 1734 P: j 5 Pi Ienai> pping e Ex originali vidi H: Christ: Risberg Landsh. i Västerb. län skriv. t. Kungl. Maj:t
/ lit-t. L. Ödmiukt memorial. Till följe af Eders Höga nådes Höggunstiga befalning til samt el. Wästerbotniske Städerne,at inkomma med hwad de wid bränwins och Sllfwerhandelen i lappmarcken kunde hafwa at påminna,är denne min ödmiulcaste påminnelse som följer: Hwad bränwinshandelen i lappmarcken,som allenast en gång om året <z_ wid marcknadstiden skier,widkommer,är den,efter min enfaldiga tancka, för lappalmogen intet skadelig,utan mera nyttig,emädan lappmannen som året igenom ingen annan dryck har at tilgå,än watn,kan wid marcknadstiden hafwa tilfälle at tilhandla sig bränwin,hwilcket han sedan för en medicin bruka kan för sig och de sina wid tilstötande Siukdomar. Skulle missbruk deraf befahras,kunde det på sådant sät förekommas,at det af Borgaren till lappmarcken uppförda bränwinet at in til mareknådens slut af CronoBetienterne och några andra Hissa Personer under 9L säkert förwar hållas,och sedan ägandernx återställas at försäljas. Hållandes iag oförgripeligen före at lappmannen som nu gudi lof är uplyst,uti sin Cicristendoa,igenom sine Siälesörjares flitige och trogne förestälningar och förmaningar ifrån öfwerflödighet och fyllerie, skal kunna afskräckias och afhållas och deremot förmås til nyckterhet och et Christeligit lefwerne, J annor händelse och ter borgaren blefwo förbuden bränwin til lappen at försälja skulle han wäl snart som elliest af sig sielf är ostadig och flycktig,begifwa sig til andra lappmarcker ell:r till norrje,sine waror at föryttra och det honom, nödigt wore sig tilhandla,hwarigenom de handlande uti lappmarcken märeo keim kommst at lijda. Altderföre underställes detta Eders Höga nådes Höggunstiga ompröfwande,om icke de handlande af Pitheå Stad må wara tillåteligxt at äfwenwäl föra Bränwin til lappmarcken som andre för lappalmogen nödige waror. Silfwerhandelen anbelangande,så är den i sielf hwarcken för den säljande ell:r kiöpande skadel.,när man eftersinnar at det är et redbart godz,hwarmed lappmannen intet kan wara beswiken, utan kunde der nöden honom tränga skulle,det altid försälja,om icke til fullo wärde,dock så at han kunde der med wara belåten,borgaren derm0t det uparbetade Silfweret altid med någon profit til lappmännen permingar] afsattja bättre än piasffixexir in natura emot lappens godz. Skulle 3orgaren emot förmodan blifwa förbuden Silfwer til lappen aflåta^så har han frijhet det i norrige kiöpa,der han om ammartiden wistas för hwilcket han sine bästa waror ell:rimna måste,hwarigenom handelen åt den sidan if:n den Swänska droyes,woro fördenskul önskeliget at en frij handel kunde tillåtas med et iolkslag,som sig intet giärna twinga låter.
detta är hwad iag i ödmiukhet haft at»a m < Eders Hdga nådes M p r a f w a n d e 00h nå - i0r lixwandi underdånödraiulcaste tienare Uppå Hj$ eå stads wägnar aä80b full mä ehti g Ex origimali vidi H: Chriat; Risberg HäSgman Landsh. i Västerb. län skriv. t. Kungl. Maj :t I T ^ Ä
Litt. M. Högwälborne Herr Landshöfdinge Höggunstige Herre V/id det gifne förslag, angående förbud på Bränwins och Silfwers upförande och försäljande til lapparne,hwarmedelst Prästerskapet skall hindras utj lapparnes underwisning i deras Christendom,är,efft er befallning, åitt oförgripeliga,ödmiuka yttrande,at som Umeå Borgerskap om den saken eij ännu blifwit hörde*sä kan jag,å deras wägnar,mig der öfwer till ingen del widare utlåta,w at samma förslag,så mycket mindre tyckes angå Umeå lappmarck,som allmogen där sammastädes,igenom Prästerskapets berömliga flit och sorgfällighet,utj Christendomen wa c - kert är och blifwer underwist. Men beträffande luleå Stad,så s tå jag,at des Borgerskap begifwit sig til at hafvva fördrag med all 3rän«insupförsel,så framt NB. de andre Städers Borgerskap,äfwen vväl wille giöra det samma; hwarpå fördenskuld saken nu lärer ankomma; Ty i widrig händelse och der det icke sker,lärer Högwälborne H:r -^andzhöfdingen finna at detta förslag på intet sätt kan effectueras,så framt icke hela lappmarckshandelen skal deriveras ifrån de Städer,som intet bränwin skulle föra,til de andre. Elliest finner jag inycket betänckeligit,at B r änwinsförsälningen i lappmarcken aldeles skulle förbiudas; emädan. 1 därigenom lättel. kunde hända,at lapparne,som af ålder warit wane at den ena gången om året få en förfriskning,torde wid erfarande brist där utaf,och jemwäl wid förspöriande af någon olägenhet derigenom,fö r - anlåtes,at wända sig med sine waror til Norrige,och den där försälja -til wårt Publici största skada och saknad. Och fast än lappallmogen i Umeå och Luleå förklarat sig dermed nögde at intet Bränwin til dem må upföras,så är dock skiäljn at befara det sådant 2:o icke warit deras fulle alfware,utan grundat sig på deras persva sioner,som sielfwa til äfwentyrs kunna hafwa i sinnet at med 3rän"- sälgning i den orten drifwa Monopolium,hwilcket både af de näc,+, ö o in til lappmarcken liggande Bönder,som ock Prästerskapet i lappmarkerne be qwäml. skulle låta sig giöra. 3:0 kan jag eij /»eller föreställa mig at det påsyftade ändamålet delst detta förslag kan winnas, effter det är bekant at ne,timor i n ^ tum, semper cupimusq negata; hwarföre förbudet torde allenast»w, Veoi ~ u Pwack a häj hoos lappen store begärelse effter Bränwin,som jämwäl gif wa dem af gerskapet, som eij torde wara af så öma samweten, tilfälle til otal" ^ ^ utwägar at practicera Bränwin till lappmarken; ty inventa l e g e, fraus och de kunde,ln/ enta 4 en sådan,til alla sina ärliga medborgares ruin, underslå sinhela
lappmarkshandelen. J I betrachtande här af skulle iag tycka säkrast vvara,at låta förbli f- wa wid 1723 ars Kongl Förordning,med hwilken,de den stricte effterlefwas,de intenderade ögonmärket förmodel. kan obtineras,allenast alla wederbörande alfwarl:t blifwa tilhåldne,at öfwar des handhafwande noga inseende hafwa. 3erörande Silfret,så tyckes devej med töre skiäl kunna förbiudas at brukas i handel med lapparne,än 1» K ef±ter som det kommer på ett ut,om Penningar eller Silfwer af lappen nedgräfwesjx hwilket dock sällan så skeer,at ingen af anhörige där af skulle weta. Hwilcket Högwälborne H:r landzhöfdingens mognare ompröfwande underställes. med framhärdande Höitgwäloorne H:r Landxhöfdingens Stockholm d 7 sept. 1734 lix u riginali vidi H Christ Risbfrg T Z Odmiuka Tienare Gabriel Thau-Vmnius höfd ' viol.4 c LandöfcS i Västerb. län skriv, t Kungl. Maj :t 1726-3Ti *
Kongl. Maij:ts Nådige Resolution uppå. uti Prästerskapets i Kernösands stift genom deras Fullmächtig Wällärde Magister Carl Selander wid 1727 Åhrs Riksdag insinuerade underdånige enskyllte beswär. Gifwen Stockholm i RådCammaren d: 28. Martii 1735. Uti bemelte. hemställes i underdånighet,om icke all Erännewinshandel i Lappmarcken må blifwa hämmad och förbuden, i anseende till den skada som Lapp^llmogen af samma öfwerflödige handel skall taga så i andelig som timmelig måtto. Detta med hwad Landshöfdingen Gyllengrijp anfördt,som häröfwer hördt $ linogen samt de Wästerbottniske Städernes fullmächtige,hafwer Kongl. hlaijrt hoos Sig i öfwerwägande komma låtit. Och emedan Förordningarne i detta fall äro tydelige och förmodeligen tillräckelige till de missbruks förekommande,som wid denne handel kunna förelöpa,enär de allenast,såsom wederbör,blifwa effterlefwade; Ty finner Kongl. Maijst bäst at tills widare låta häruti beroo wid det som redan är förordnat,hwars tillbörlige i acht tagande bemelte Landshcfdinge har at låta wara sig så angelägit,som Kongl. Maij: t s tienst och Landets nytta fordrar. Skulle ock framdeles finnas,at detta ährende efter de redan utkomne förordningar,icke skulle kunna ställas i det skick och ordning som sig bör,åligger det då Landshöfdingen at inkomma med de förslag,som dertill kunna pröfwas de tienligaste,hwarom Kongl. Maij:t nu låter till honom des nådiga befallning afgå: Hwilcket alt wederbörande till nådigt Swar lemnas: yörblifwandes Kongl. Maij:t i öfrigit Prästerskapet i Kernösands Stift ffied nåd och ynnest bewågen. Datum ut supra Friedrich / C:Cederström /p Härnösands domk. arkiv: Kungl. brev 1731-40. HLA