Neurosedyn vad var det som hände?

Neurosedyn vad var det som hände?

Neurosedyn - igår, idag, imorgon Innehåll 1950-talet: Tiden innan FfdN:s bildandes... 2 Neurosedyn - preparatet med ovanligt bred säkerhetsmarginal... 3 Doktor Lenz finner orsaken till katastrofen... 3 Hur många skadades?... 5 De första uppgifterna i svensk press... 5 Den svenska allmänheten varnas först i december... 6 1960-talet: Ett decennium av kamp... 7 Lars Nyman JO-anmäler Medicinalstyrelsen... 9 Första mötet den 30 oktober 1962... 10 Samhället börjar ta sitt ansvar... 11 Jan Winbergs rapport är skrämmande... 12 Världens första rättsliga process... 13 Tiden mogen för en förlikning... 14 Viktiga årtal... 15 Detta hände år 1954... 15 Detta hände år 1955... 15 Detta hände år 1957... 15 Detta hände år 1959... 15 Detta hände år 1961... 15 Detta hände år 1962... 16 Detta hände år 1963... 17 Detta hände år 1964... 18 Detta hände år 1965... 19 Neurosedyn/Thalidomide - många olika namn... 19 Alphabetical listing... 23 Varför skador?... 26

1950-talet: Tiden innan FfdN:s bildandes Det har gått 40 år sedan den västtyske barnläkaren Widukind Lenz slår larm om att ett storsäljande sömnmedel ligger bakom en våg av svåra missbildningar hos nyfödda i Västtyskland. När katastrofens hela vidd till sist blir känd står det klart att omkring 10 000 barn i världen fötts med missbildningar orsakade av läkemedlet. Dessutom beräknas cirka 40 000 vuxna ha fått nervskador av medicinen. Det tyska kemiföretaget Chemie Grünenthal utvecklar ett lugnande medel 1954. I november 1956 marknadsförs det första Thalidomid-preparatet under namnet Grippex. Enligt den bifogade informationsfoldern är det lämpligt vid följande medicinska indikationer: irritabilitet, dålig koncentrationsförmåga, scenskräck, för tidig sädesavgång, menstruella spänningar, klimakteriebesvär, examinationsrädsla, funktionella gall- och magproblem, febrila infektionssjukdomar, mild depression, ångest, förhöjd sköldkörtelverksamhet samt tuberkulos. Under namnet Contergan börjar Thalidomid säljas i Västtyskland under november 1957 och blir snabbt det populäraste sömnmedlet. Det åtföljs av en effektiv marknadsföring, där de positiva effekterna starkt betonas. Grünenthal hävdar att medicinen är praktiskt taget fri från skadliga biverkningar. I broschyrerna beskrivs medicinen som "non-toxic", "completely harmless even for infants", "harmless even over a long period of time". Thalidomid betecknas som det "det idealiska sömnmedlet" och reklamen lovar att läkemedlet, utöver sina goda egenskaper som sömnmedel, även tar bort oro, häver illamående och att det inte är vanebildande. 1958 tar reklamen fart och Grünenthal släpper loss en massiv propaganda för Contergan. 50 annonser publiceras i medicinska facktidningar, 200000 brev sänds ut till läkarna, och "behandlingsinstruktioner" postas till 50000 läkare och apotekare. Under 1958 introduceras också Thalidomid-preparat över hela världen. De säljs i 46 länder och under 52 olika namn, 34 fabrikantnamn står bakom tillverkningen. Redan i december 1958 kritiserar tyska läkare Thalidomid som de på starka grunder misstänker orsaka "cirkulatoriska problem" hos vuxna patienter inom den psykiatriska vården. Dessa iakttagelser visar sig vara peripheral neuriris, d.v.s. nervtrådsskador som yttrade sig i form av stickningar, domningar och smärta i händer och fötter. Även den västtyska regeringens drogkommission uttrycker vissa farhågor men Grünenthal avfärdar alla kritiska röster. Redan 1957 tecknar läkemedelsföretaget Astra ett avtal med Chemie Grünenthal. Astra får ensamrätt att tillverka och sälja medicinen i hela Norden. Men det dröjer till slutet av 1958 innan Medicinalstyrelsen (idag en del av Socialstyrelsen) godkänner läkemedlet. Från februari 1959 säljs det i Sverige under namnet Neurosedyn.

Neurosedyn - preparatet med ovanligt bred säkerhetsmarginal Neurosedyn och Noxodyn är det svenska varunamnet för sömnmedlet och det lugnande medlet Thalidomid. I Danmark säljs det under namnet Neosedyn och i Norge får det namnet Nevrodyn. Neurosedyn fanns upptaget som nummer 3294 i Apotekens förteckning över standardförpackade läkemedel, 1959 års utgåva. Med start i början av 1959 säljs preparatet i två styrkegrader, dels tabletter om 25 mg, dels tabletter om 100 mg. I april 1959 kommer det i en flytande variant, Neurosedyn Mixtur 100 ml, innehållande cirka 0,5 g Thalidomid, dvs samma mängd som 5 st 100 mg tabletter. Senare kommer flaskor med 300 ml mixtur, en kvantitet som motsvarade 15 tabletter av den starkare sortens tabletter. Thalidomid-preparaten beskrivs i reklamen som det närmast perfekta lugnande och sömngivande läkemedlet, nära nog fritt från biverkningar. Astra beskriver i en broschyr 1960 Neurosedyn som "ett preparat med ovanligt bred säkerhetsmarginal". Under hösten 1961 börjar starka misstankar om Thalidomid-preparatens fosterskadande effekter att inrapporteras från flera håll i världen. I Australien finner en förlossningsläkare vid namn Mc Bride att mödrarna till tre extremitetsskadade barn som han förlöst, ätit Thalidomid-tabletter och inga andra mediciner under graviditeten. Han informerar skriftligen Grünenthal om detta, men får inget svar. Sedan ytterligare tre barn med liknande skador fötts vid samma sjukhus, publicerar Mc Bride sina erfarenheter i den internationella medicinska tidskriften "The Lancet". Thalidomid är en storsäljare för Grünenthal. Under 1961 omsätter Grünenthal thalidomid till ett försäljningsvärde av totalt 12,4 miljoner DM. Till detta ska läggas värdet av exporten, som uppgår till åtminstone en fjärdedel av den kvantitet som säljs i Västtyskland. Förbrukningen det året uppskattas till 1,3 ton per månad. En kort tid efter det att Thalidomid börjar säljas i Västtyskland noterade barnläkare en oroväckande ökning av antalet nyfödda med missbildade armar och ben, ibland tillsammans med hjärtmissbildningar och missbildningar av andra inre organ. Ungefär samtidigt som Mc Bride, i september 1961, uppmärksammar den tyske läkaren Wiedeman det nya och till synes epidemiskt spridda syndrom som börjat uppträda på många håll. Antalet barn som fötts med svåra extremitetsmissbildningar har ökat till en nivå långt utöver det som tidigare varit genomsnittligt. Den 27 oktober 1961 har tidskriften Die ärzliche Mitteilungen des Bundesärtzekammers, som går ut till 80 000 västtyska läkare, i en artikel med rubriken "Conterganskador i nervsystemet", redogjort för de skador på nervsystemet som man vid undersökningar på universitetskliniken i Köln kommit fram till Doktor Lenz finner orsaken till katastrofen

Men kopplingen mellan Thalidomid och fosterskador görs först av en annan västtysk läkare, doktor Widukind Lenz, som 1961 arbetar som barnläkaren vid Universitetet i Hamburg. Flera tusen barn med svåra missbildningar hinner födas innan Widukind Lenz kommer orsaken på spåren. Doktor Lenz har uppmärksammat att samtliga mödrar till det antal missbildade barn som han personligen hade sett, uppgivit att de ätit Contergan-tabletter. När han samlat på sig 18 fall av fosterskador där mamman tagit Thalidomid tidigt i graviditeten ringer han den 8 november upp Chemie Grünenthals forskningschef Heinrich Mückter och redogör för sina misstankar. Dr Heinrich Mückter, medger senare inför rätta i den tyska skadeståndsprocessen 1967 att han hade ansvaret för Thalidomidens utveckling fram till medlets lansering och att han var ansvarig för en stor del av marknadsföringen och informationen till läkarna även efter denna tidpunkt. Dr Mückter är också den läkare som regelbundet får in alla rapporter om Thalidomidens biverkningar, när den tiden kommer. Det är han som 14 juli 1961 - vid ett internt sammanträde med Grünenthalledningen - påstås säga följande: "Om jag vore läkare, skulle jag inte skriva ut Contergan. Mina herrar, jag varnar er... jag vill inte upprepa vad jag sagt tidigare, men jag anar stora faror..." Vid flera efterföljande möten kräver Widukind Lenz att Chemie Grünenthal ska sluta sälja Thalidomid. Men företaget vägrar. På en barnläkarkongress i Düsseldorf i Nordrhein-Westfalen den 19 november 1961 redovisar doktor Lenz sina misstankar. Han slutar sitt anförande så här: "Varken som medmänniska eller medborgare kan jag ta ansvaret och hålla tyst om mina iakttagelser. Med tanke på de oöverskådliga mänskliga, psykologiska, juridiska och ekonomiska konsekvenserna har jag, efter att ha rådgjort med en pediatriker och en farmakolog, underrättat tillverkaren om mina observationer och framlagt min personliga uppfattning att läkemedlet omedelbart bör tas ur marknaden till dess att oskadligheten kunnat bevisas. Varje månads försening kan betyda att femtio eller hundra fruktansvärt missbildade barn föds." Han nämner inte namnet på läkemedlet. Endast för några kolleger säger han att det läkemedel han syftar på är Contergan. Men uppgifterna kommer ut och Västtyska tidningar slår larm om Lenz rapport. Den 26 november 1961 innehåller Die Welt am Sonntag en stort uppslagen artikel baserad på Widukind Lenz diskussionsinlägg vid kongressen i Düsseldorf. Den 27 november 1961 kommer Die Welt med en artikel om indragningen av läkemedlet liksom tidningen Bild. Läkemedelsfirman anser nu att det statistiska materialet över missbildningar hos de barn som fötts av mödrar som uppgett sig ha tagit Thalidomid vara tillräckligt för att dra in medlet. I ett kort brev meddelades läkarkåren: "Sehr geehrte Frau Doktor! Sehr geehrter Herr Doktor! På grundval av statistiska forskningar håller W. Lenz för möjligt, att Contergan besitter fosterskadande egenskaper. Lenz betonar dock samtidigt, att de föreliggande uppgifterna icke räcker till för en vetenskaplig bevisföring. Tills denna fråga klarlagts draga vi med omedelbar verkan Contergan ur handeln. Med den föresatsen översända vi till Eder den fullständiga texten till det diskussionsinlägg i denna fråga, som W. Lenz givit på den stämma som barnläkarföreningen i Nordrhein-Westfalen höll den

19.11.1961 i Düsseldorf." Brevet är daterat den 26 november 1961. Hur många skadades? Antalet barn i världen som skadats av Thalidomid-preparat har aldrig kunnat fastställas. Dr Lenz har gjort en skattning efter en systematisk sammanställning av uppgifter från olika källor. Han insamlade de medicinska journalerna från totalt 3.773 barn i de länder som ställt skadeståndskrav på Grünenthal och som fanns med i en sammanställning benämnd "The German recompensation scheme". Lenz kartlade fall där det med stor säkerhet kunde sägas att barnens skador var orsakade av Thalidomid. Han dokumenterade flertalet överlevande barn från Västtyskland (3.049 barn), Japan (299 barn), Storbritannien (201 barn), Kanada (122 barn), Sverige (107 barn), Brasilien (99 barn), Italien (86 barn), Irland (51 barn), Taiwan (36 barn), Belgien (35 barn) samt ett mindre antal barn i Danmark, Norge, Finland, Österrike, Nederländerna, Schweiz, Spanien, Portugal, Mexiko och Australien. Genom kompletterande uppgifter från andra källor fann Lenz sedan ytterligare ca 600 skadade barn, varav ca 200 från England och 400 från länder som inte ingick i den tidigare sammanställningen. Lenz registrerade antalet missbildade barn som fötts varje år och månad under perioden 1956-67 i de olika länderna. Uppgifterna jämfördes sedan med försäljningssiffrorna av Thalidomid-preparat i respektive land. Där uppgifter fanns tillgängliga gjorde Lenz även jämförelser med antalet sålda kilo Thalidomidepreparat i varje land. Här är några exempel: Antal sålda kilon Försäljn.period Antal skadade barn Belgien 260 kg 1960-62 35 Danmark 147 kg 1960-62 20 Finland 67 kg 1960-62 8 Mexico 156 kg 1959-61 4 Norge 90 kg 1960-62 11 Sverige 701 kg 1956-62 107 Tyskland 30.201 kg 1956-62 3049 Österrike 199 kg 1961-62 7 De första uppgifterna i svensk press

Den 27 november 1961 innehåller Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet de första notiserna i svensk press om ett sömnmedel som förorsakar missbildningar. Notisen i Svenska Dagbladet har rubriken: "Västtyskt stopp för farlig medicin". Notisen lyder i sin helhet: "Ett visst sömnmedel Contergan kan om det begagnas av väntande mödrar förorsaka missbildningar på fostret, förklarar den västtyska tidningen Welt am Sonntag på söndagen. Tidningen stöder sig på ett uttalande av Hamburgdocenten dr. W. Lenz, som vid en undersökning av extremiteterna på nyfödda, funnit att 14 mödrar till barn med svåra missbildningar hade använt ett visst sömnmedel under havandeskapets tidigare skede. Ytterligare tre hade begagnat samma medel fast det var osäkert när. En kvinna hade använt ett kemiskt närstående medel med samma resultat. Av 20 mödrar med välskapta barn hade bara en någon gång använt detta sömnmedel. Dr Lenz ansåg emellertid inte att ett orsakssammanhang mellan sömnmedlet och missbildningen därmed var bevisat. Inrikesministern i Nordrhein-Westfalen Josef Herman Dufbüs har givit order om en undersökning. Den firma i Rhenlandet som tillverkar sömnmedlet i fråga meddelade på fredagskvällen att den tills vidare inställt all försäljning av medlet i avvaktan på utgången av noggranna undersökningar av dess eventuella biverkningar." Under trycket från omvärlden finner Grünenthal för gott att stoppa försäljningen av Thalidomid i Västtyskland. Över en dag beslutar företagsledningen att stoppa försäljningen av sitt populära sömnmedel, men bara i Västtyskland. Företaget för inte larmet och sitt beslut vidare till andra länder där Thalidomid-preparat säljs. I informationen når i stället Sverige, Astra och Medicinalstyrelsen i form av några korta nyhetstelegram, liknande det ovanstående, som några dagstidningar publicerar. Men av telegrammen går det inte att utläsa att det stoppade sömnmedlet Contergan var samma läkemedel som det i Sverige sålda Neurosedyn. Borås Tidning förklarar till och med att: "Vid förfrågan på boråsapotek uppges att man inte saluför det aktuella preparatet". Senare ska Jan Winbergs utredning visa att sju neurosedynskadade barn fötts just i Borås. Den svenska allmänheten varnas först i december Den första uppgiften som når den svenska allmänheten om att det även i Sverige finns ett preparat av samma slag och med samma verkan som i Västtyskland står i Expressen den 5 december 1961. I artikeln anges att alla landets läkare "i dagarna" mottagit en skrivelse från Astra i Södertälje. I skrivelsen avråds läkarna från att tills vidare skriva ut preparatet "Neurosedin" (observera stavningen) till gravida kvinnor. Preparatet sägs vara ett nervlugnande medel och att misstankar finns att det kan framkalla fosterskador men att inte några säkra slutsatser kan dras ännu. Samma dag, den 5 december, har Expressen en intervju med en icke angiven person på Astra. Astra säger att man beslöt sända ut skrivelsen till svenska läkare, så snart den tyska tillverkaren underrättat

dem om den undersökning som legat till grund för misstanken. Astra säger också att de vänt sig till berörda myndigheter. Astra anger i artikeln att de dels ska avvakta resultatet av den undersökning som "tillverkaren själv" satt i gång, dels ska de själva "åtar sig att göra en undersökning för, att om möjligt" få klarhet i saken. Astra anser att de åtgärder man vidtagit är fullt betryggande. Två dagar senare - den 7 december 1961 - uppmärksammar tidningen Ny Dag Neurosedynkatastrofen. I en stor artikel ställer man både Astra och Medicinalstyrelsen till svars. I artikeln upplyser både Astra och Medicinalstyrelsen att man inte överväger att dra in sömnmedlet "Neurosedin" (observera att stavningen är densamma som i Expressen). Ny Dag har intervjuat dr Carl-Olof Svedin på Astra. Denne säger i artikeln att Astra känt till att långvarig användning kan medföra perifera nervskador, som företaget också påpekat i broschyrerna om biverkningarna. "Vi har inte tagit så hårt på de senaste uppgifterna om skadeverkningar vid havandeskap", säger dr Svedin som avslutning i Ny Dags intervju. Det kan ju också ha varit andra medikament som inverkat, tillägger han. På Medicinalstyrelsen är det docent Åke Liljestrand som svarar på Ny Dags frågor. Han svarar lugnande, att det ännu inte med säkerhet är fastslaget att det skulle finnas ett orsakssammanhang mellan användandet av Thalidomid/Neurosedyn och "de nu nämnda fallen". Det är låg biverkansfrekvens beträffande Neurosedyn, anser Liljestrand. Ny Dag uppger i det sammanhanget att docent Liljestrand först vill undvika att svara på frågan om preparatet prövats kliniskt i Sverige med att hänvisa till att saken är att betrakta som konfidentiell. I slutet av november 1961 dras läkemedlet in från marknaden i Tyskland. Efter ytterligare några veckor förbjuds Thalidomide-preparaten i övriga berörda länder. Nyheten om att Thalidomid misstänks ge fosterskador och att Contergan stoppats i Västtyskland leder inte till något omedelbart motsvarande stopp för Neurosedyn i Sverige. Här i landet tycker både Medicinalstyrelsen och Astra att det borde räcka med att Astra skickar ett brev till läkarna med uppmaningen att inte skriva ut Neurosedyn till gravida kvinnor. Den 12 december 1961 begär Astra i all tysthet indragning av medlen Neurosedyn. Tragedin ska tystas ned. Märkligt nog tycks detta vara både den statliga myndighetens, som i den privatägda läkemedelsfirmans intresse. I Sverige ska det dröja ända fram till den 21 februari 1962 innan Medicinalstyrelsen informerar allmänheten om Neurosedyn-tabletternas fosterskadande effekter. Sådan är bakgrunden till bildandet av FfdN. 1960-talet: Ett decennium av kamp

I början av februari, närmare bestämt den 10 februari, har några personer i Stockholm slutit sig samman i något som man kan kalla för en aktionsgrupp med syfte att sprida kännedom om neurosedynets skadeverkningar. Vid den tidpunkten vet ingen hur många barn med missbildningar orsakade av Neurosedyn som fötts i vårt land. Det är makarna Hannie och Bengt Örne som tillsammans med Halvdan Renling bildar den första aktionsgruppen och de startar därför från noll. Till en början är den viktigaste uppgiften att försöka hitta alla neurosedynskadade barn som finns i Sverige och att sprida upplysning till allmänheten om Neurosedynets risker. I många hem finns fortfarande burkar med det farliga sömnmedlet, och de flesta svävar fortfarande i okunnighet om att Neurosedynet dragits in på misstanken om att det orsakar fosterskador. Makarna Örne och Halvdan Renling förstår genast att enda möjligheten att hitta barnen är att nå ut till allmänheten och samtidigt varna för läkemedlet. Den tidning som Halvdan Renling lyckas intressera för nyheten om det fosterskadande läkemedlet Neurosedyn är Dagen som slår larm och är därmed den första tidning i Sverige som kan ge besked om att Neurosedyn anses så farligt att medlet dragits in. Artikeln är införd den 21 februari 1962. Då har det gått över två månader sedan medlet dragits in. Ingenting har meddelats till pressen eller allmänheten från Astra och Medicinalstyrelsen. Den 3:e och 15:e december 1961 sänder Astra ut cirkulärbrev till landets läkare. Brevet den 15 december lyder: "Astra har efter samråd med Medicinalstyrelsen beslutat att med omedelbar verkan draga ur marknaden de farmacevtiska specialiteterna Neurosedyn och Noxodyn. Åtgärden motiveras av den från tyskt medicinskt håll framförda misstanken, att den i preparaten ingående substansen Thalidomid skulle kunna framkalla extremitetsmissbildningar hos foster. Ehuru inga bindande bevis f.n. föreligger beträffande samband mellan Thalidomidmedikation och ovannämnda skador, har vi dock till dess full klarhet vunnits i frågan funnit det lämpligt att inställa tillverkningen av ovannämnda läkemedel. Högaktningsfullt AB ASTRA Läkemedel i Sverige S. Ljungberg, farm. Lic. Först i mitten av mars 1962 börjar Neurosedyn-katastrofen uppmärksammas på allvar. Den 14 mars uppger Aftonbladet och Expressen antalet barn som fötts med skador av Neurosedyn nu är uppe i 12. Aftonbladet åberopar en "av medicinalstyrelsens experter" som källa. Samma kväll, den 14 mars 1962, tre månader efter att Thalidomid dragits in från den svenska marknaden, ger så till sist generaldirektör Arthur Engel i Medicinalstyrelsen i radio och TV en kort officiell bekräftelse på de fruktansvärda skadeverkningarna av Thalidomid. Neurosedyn-katastrofen karakteriserar han som en "tragedi i världsformat". Anledningen till Medicinalstyrelsens passiva hållning i samband med indragningen utvecklas av medicinalrådet Karl-Eric Linder i Dagens Nyheter 18 mars, där han presenterar följande minst sagt märkliga argumentering: "Medicinalstyrelsen övervägde att rikta en appell till alla svenska hushåll om att

förstöra preparatet. Men man var rädd för att en appell skulle framkalla en psykosstämning som skulle fått motsatt verkan. Lars Nyman JO-anmäler Medicinalstyrelsen Kan man stämma en läkemedelsfirma? I en Expressen-intervju med makarna Örne den 15 mars 1962, frågas det om man kan stämma en läkemedelsfirma. Frågan går till Astra som svarar att man inte väntar något åtal. "Alla nya mediciner provas minutiöst både på djur och också människor som ställt sig frivilligt till förfogande under ett par år." Föreningen för föräldrar till neurosedynskadade barn är upprörd över myndigheternas slappa hållning. Svenska Dagbladet har uppgett att fem fall av fostermissbildningar har rapporterats från Göteborg under 1960, 1961 och januari 1962. I samtliga fall har det belagts, att mödrarna under sin graviditet tagit läkemedlet Neurosedyn. Föreningen med dess ordförande Lars Nyman i spetsen, JO-anmäler Medicinalstyrelsen för deras underlåtenhet att agera och den bristfälliga informationen till allmänheten. Varför går inte Medicinalstyrelsen ut i press, radio och TV med en offentlig uppmaning till allmänheten att förstöra Neurosedyn som finns kvar i hemmen? Föreningen anser att fem barn har fötts med skador helt i onödan, därför att mödrarna tagit Neurosedyn sedan medlet dragits in. Föreningen anmäler Medicinalstyrelsen för JO med begäran om utredning. JO-anmälan lämnas utan åtgärd efter ett intet förpliktigande svar från Medicinalstyrelsen. Barnläkaren, docent Jan Winberg går rond på luciamorgonen 1961 på BB vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg när han får se ett nyfött barn med missbildade armar och ben. "Jag hade aldrig tidigare sett sådana skador. Men när jag dagen därpå anlände till Tyskland med en grupp medicinstudenter fick vi se barn med exakt samma typ av skador som misstänktes bero på Thalidomid. Då förstod jag att barnet jag sett dagen innan kunde ha skadats på samma sätt", berättar han. Efter hemkomsten till Sverige spårar Jan Winberg och hans medarbetare via förlossningsjournaler och intervjuer fem säkra Neurosedyn-barn i Göteborg och sex i Borås. Sedan göteborgsläkarnas rapport publicerats i Läkartidningen nr 13, 1962 ringer Medicinalstyrelsens generaldirektör upp den l april 1962 och ger Jan Winberg i uppdrag att kartlägga förekomsten i Sverige av fosterskador orsakade av Neurosedyn. Vid en barnläkarkongress i Hamburg som hålls i slutet av april 1962 är Åke Liljestrand, Lars Ström och Jan Winberg svenska observatörer. Nu ser man sambandet klarare mellan Thalidomid och missbildningar. I ett uttalande för Svenska Dagbladets Tysklandsredaktion 30 april 1962 säger docenterna Liljestrand och Winberg att de rapporter som på kongressens sista dag framlades från barnklinikerna i bl.a. Tüdingen, Friburg och Bonn på ett klart sätt hävdat sambandet mellan fostermissbildningar och Thalidomidpreparat, antingen ensamma eller i samband med andra preparat. För Dagens Nyheters Tysklandskorrespondent förklarar docent Winberg att det är en dokumentation

utan motsvarighet som lagts fram vid kongressen. Vid kongressen lämnas följande statistiska data: Under 1961 föddes i Hamburg 15776 barn. Av dessa visade 27 svåra missbildningar. Som kontrollgrupp hade man använt sig av familjer tillhörande den amerikanska armén i Tyskland. Bland dem föddes 1961 18000 barn. Inga var missbildade. Ingen av mödrarna hade tagit Talidomidpreparat. Första mötet den 30 oktober 1962 Aftonbladet den 24 oktober 1962 innehåller den första uppgiften om att föräldrar till neurosedynskadade barn bildat en förening. Det första allmänna sammanträdet med Föreningen för de Neurosedynskadade (FfdN) hålls den 30 oktober 1962. Suppleanter och revisorer väljs den 10 december och medlemsavgiften bestäms till 10 kronor. Redan från början blir FfdN en samlande punkt. Birthe Wilke, Doris och Paul Ekman, Ola och Maud Wikström, Sven och Harriet Gustafsson, m fl uträttar ett stort arbete för de skadade. Föreningens bakgrund har varit att få klarhet i sambandet mellan Neurosedyn och skador, samt försöka komma i kontakt med så många av de drabbade som möjligt. I januari 1963 skickar FfdN ut ett upprop för att ta reda på hur många skadade barn och vuxna det finns. Den 17 januari uppmärksammas föreningens arbete av dr Marcel D Avignon som skriver ett inlägg i Dagens Nyheter om FfdN. Efter en tid noteras det i protokollen att föreningen hittills hittat 131 skadade barn via sitt cirkulär. Nu arbetar också föräldrarna för att samhället ska ta sitt ansvar och ge de skadade barnen en så bra anpassning ut i samhället som möjligt. Ett av barnen är lille Björn. Han är precis lika vaken och intresserad av sin värld som alla andra treåringar. "När Björn föddes låg han först sex veckor på lasarett", berättar mamma Ulla Håkansson. Pappa Sven Håkansson lyfter Björn högt upp mot taket och han skrattar av glädje. "För Björns skull förmår vi mycket. Vi trodde nog att samhället skulle hjälpa för neurosedynskadade barnen. Men till dags dato (1963) har vi inte fått den minsta hjälp eller vägledning från det allmänna hur det ska ordnas för dessa barn. Lille Björn är pigg och glad, lätthanterlig och godlynt men mamma Ulla kan också berätta om svårigheter. Björn hade oerhörda problem när han skulle lära sig gå. Han kunde inte krypa och när han föll kunde han inte ta emot med armarna. Lille Björn har nött ut tre ishockeyhjälmar som mamma Ulla satt på honom för att skydda huvudet. "Björn tvingar fram all handlingskraft vi har. Han tvingar oss att tänka på framtiden - hans framtid. Och vi vet att vi måste slåss för att han inte skall bli bortglömd. Men Björn har gett oss ett mål: Att alla neurosedynskadade barn skall få sin rätt tillgodosedd", hävdar Sven Håkansson. Frågeställningen om Neurosedyn skadar också vuxna i Sverige blir löst av dr Torsten Hafström vid Södersjukhuset i Stockholm. Dr Hafström registrerar och meddelar iakttagelser om ett hundratal fall av vuxenskador som kan sättas i samband med Neurosedyn. Skadorna består i sensibilitetsrubbningar och domningar. Det finns flera exempel på att besvären släppt när man upphört att ta neurosedyntabletterna. Vuxenskadekommitténs uppdrag blir att komma med förslag till åtgärder för att

hjälpa de vuxenskadade. Många "vuxenskadade" engagerar sig också med stor kraft i föreningens arbete, t ex Märtha Högland, Susanna Örnerås, Birger Nordwall, Aina Vennerholm, Kerstin Jutheden, May Andersson, Anna-Greta Uhnoo, Soina Enfors, Ulla Stamnes och Sif Bernard. Som mest finns ett fyrtiotal "vuxenskadade" med i FfdN. Samhället börjar ta sitt ansvar FfdN inleder vid årsskiften 1962-1963 en stor påverkanskampanj för att uppmärksamma samhället på de insatser som måste göras med stöd bl.a. av riksdagsledamoten fru Ruth Hamrin-Thorell och riksdagsman Arne Persson i Heden. Den leder till att Neurosedyn-katastrofen och samhällets ansvar diskuteras i Riksdagen. Efter en interpellation om vilka åtgärder samhället är berett att vidta, beslutar Riksdagen att tillsätta en särskild rikskurator för neurosedynbarnen, Inga-Maj Juhlin. Senare tillkommer resurser för inrättande av sjukgymnast-, arbetsterapeut- och förskollärartjänster. Ett litet antal veckotimmar avsätts också för en barnpsykiater och en psykolog, som gör utvecklingsbedömningar av barnen. Forskningsresurserna mångdubblades. År 1960 har det årliga anslaget för forsknings- och utvecklingsarbete inom hela det ortopedtekniska området varit 30 000 kronor i Sverige. År 1963 beviljas 100 000 kronor för forskning rörande proteser och andra hjälpmedel för de neurosedynskadade barnen. År 1967 är totalbeloppet inom protes- och ortosforskningsområdet 700 000 kronor. Även frågan om ekonomisk ersättning åt de neurosedynskadade blir aktuell. I en motion i riksdagens första kammare den 18 januari 1963 föreslår fru Ruth Hamrin-Thorell en lag om vårdnadsersättning så att skadade barn ska ges möjlighet till vårdnad i hemmet. Hennes förslag går igenom. Ett årligt vårdbidrag på 2 000 kronor beviljas till familjer med svårt handikappade barn och bidraget blir värdebeständigt. Föräldraföreningens krav på att barnen ska integreras i samhället skapar nya utmaningar för barnhabiliteringen i Sverige. Habilitering av barn med svåra extremitetsskador är något helt oprövat, men nu blir målsättningen att habilitera barnen så långt som möjligt. Eugeniahemmet i Stockholm blir centrum i den vårdapparat som byggs upp för de neurosedynskadade barnen. Den 12 mars 1963, nästan exakt ett år efter det medicinalstyrelsen gett sin första pressinformation om Neurosedynets skadeverkningar gör Astra ett stort utspel. Astra donerar en miljon kronor till hjälp åt de neurosedynskadade barnen. I ett intervjuuttalande för Stockholms-Tidningen säger direktör Arne Wegerfelt i Astra att donationen tillkommit utan påtryckningar utifrån eller från de drabbade familjerna. Det är en helt spontan hjälpaktion från företagets sida, säger han. Direktör Wegerfelt lovar också i intervjun att bolaget ska samråda med vederbörande myndigheter när det gäller donationsmedlens användande och vid prövning av de enskilda fallen ska man också samråda med Föräldraföreningen för de neurosedynskadade. Emellertid visar det sig att fonden kallad Astras N-fond främst ska främja vetenskaplig forskning.

I paragraferna talas det visserligen om stöd av vård och rehabilitering, i Danmark, Norge och Sverige. Neurosedynskadade kan få bidrag ur fonden efter ansökningar. Det talas också om "kända behov" som anledning till bidrag ur fonden. En styrelseledamot i Föräldraföreningen för neurosedynskadade yttrar i en tidningsintervju: Vi låter oss inte köpas till tystnad för en miljon". Jan Winbergs rapport är skrämmande Den 31 juli 1963 sänder Medicinalstyrelsen via TT meddelandet om att docenten Jan Winberg slutfört sin utredning beträffande fosterskador orsakade av Thalidomid (Neurosedyn). I utredningen framläggs en analys av de typer av olika skelettmissbildningar, som iakttagits på landets förlossningsanstalter från och med år 1955. Då märks en ökning av antalet skador av "Thalidomidtyp" från och med år 1960, en ökning som sammanfaller tidsmässigt med introduktionen av Neurosedynet som sker i början av år 1959. Utredningen omfattar en systematisk kartläggning av de barn som under åren 1960, 1961 och 1962 fötts med skelettskador av "Thalidomidtyp". En motsvarande kartläggning av barn med hörselskador eller skador på inre organ utan samtidig skelettmissbildning gick inte att genomföra. Den noggranna utredningen utmynnade till sist i slutsatsen att under 1960, 1961 och 1962 har omkring 150 barn fötts i Sverige med missbildningar av skelettet som sannolikt orsakats av Neurosedyn. Därtill kommer 3 barn födda 1959 om vilka upplysning erhållits på andra vägar. Av de 153 mödrarna har 111 uppgivit att de tagit Thalidomid. Minst 66 av barnen har dött, de flesta i samband med förlossningen eller kort tid därefter. Rehabiliterande åtgärder är alltså aktuella för högst 87 barn varav 32 med en synnerligen svår skelettmissbildning och 55 med mindre svår typ. Sedan Thalidomid-preparaten dragits ur handeln i december 1961 kan en nedgång av antalet fall förväntas under augusti 1962. Medan 47 barn med skelettskador av "Thalidomidtyp" fötts under årets första två tredjedelar föds endast 5 sådana barn under tiden september-december. Inget fall finns rapporterat från januari 1963 som är den sista undersökta månaden, enligt Jan Winbergs utredning. Så långt Medicinalstyrelsens meddelanden. FfdN delar in de neurosedynskadade i tre grupper: - De prenantalt skadade barnen. - De som fått skador av Neurosedyn i vuxen ålder. - De barn som fått skador efter födseln i forma av själsliga skador och hämmad/bakåtgående utveckling ("Babysitter in der Flasche") även kallad "Saftcontergan" Därmed är den första akten i spelet slutspelad. FfdN har ett brett stöd hos den svenska allmänheten. Parfymeri Asta och dess innehavare Helge Ekholm, ger t ex FfdN 10 000 kr i "julklapp"

Världens första rättsliga process Föreningen för de Neurosedynskadade vill ställa tillverkaren Astra till svars för det inträffade. Är det anständigt att ett företag inkasserar vinsten från en produkt men överlåter till samhället att ta ansvar för de skador produkten kan orsaka? Föreningen genomlever en olycklig splittring, en del av föräldrarna vill driva en process mot Astra på ett annat sätt och går ur FfdN och bildade De Neurosedynskadades Förening. Men Göte och Anne-Marie Käll, Curt Edvardsson, Gunnar Rydén, Anna-Lisa och Lars Börjesson, Anders Alexanderson och de andra i FfdN gick vidare. Den 17 september 1965 lämnas slutligen en stämningsansökan in till rådhusrätten i Södertälje. 15 december 1965 startar den första thalidomidrättegången i världen. Kärandesidan lägger upp sin talan kring fyra pilotfall; advokat Henning Sjöström representerar Rolf och Alice Lager, hans medhjälpare advokat Leif Silbersky är ombud för föräldrarna Tage och Gunnel Johansson. Advokat Hans Göran Franck representerar Bengt och Hannie Örne medan advokat Sune Haller är ombud för ett danskt fall, barnet Ricky Wilke. Inom Astra tvistar man till en början om vem eller vilka som ska samordna och ansvara för dessa mål. Astras koncernchef Arne Wegerfelt fattade beslutet att låta Sven Sundling och hans medarbetare Bo Teglund sköta detta svåra ärende, givetvis med hjälp av medicinska experter och juridiska rådgivare. Av det svar Astra ger på stämningsansökan kan utläsas att försvaret, med stöd av Medicinalstyrelsen, räknar med en lätt seger. Men istället blev det en långdragen skriftväxling, med många bittra anklagelser och motanklagelser. Det som redan från början gör det svårt för juristerna att hantera är svårigheten att bevisa samband mellan Neurosedyn och skadan. Sommaren 1966 tror Astra ännu på seger. Vid sammanträde har även FfdN:s styrelse beslutat att ingen uppgörelse i godo med Astra ska accepteras. Eftersom det är svårt att få svenska experter som vittnen som tror på de skadades sak måste kärandesidan därför gå utanför Sverige för att få hjälp. Det blir ändlösa diskussioner mellan parternas jurister. Men välformulerade inlägg från bl.a. professor Bertil Åberg vid Veterinärhögskolan i Stockholm och från utländska vetenskapsmän, bl.a. Widukind Lenz bidrar till att ändra rådhusrättens inställning. När det slutliga bevismaterialet, som omfattar omkring tusen sidor teknisk text, överlämnas till rådhusrätten våren 1969, förefaller Astra ha insett att man inte längre kan vara så säker på att utgången är given. I det läget ingriper Astras styrelseordförande Jacob Wallenberg personligen. Han kallar Arne Wegerfelt och Sven Sundling till en diskussion på Enskilda Bankens kontor i Stockholm. Med det allvar och den pondus som utmärkte Jacob Wallenberg sa han: "Ni ska se till att få förlikning snarast. De här rättegångarna kan hålla på i flera år. Det är bara advokaterna som tjänar på det. Se till att de skadade barnens familjer får skadestånd så fort som möjligt".

Tiden mogen för en förlikning Vid den tidpunkten har rättegången mot thalidomidtillverkaren i England, Distillers Ltd. gjorts upp i godo. Bolaget erbjöd sig att betala 40 procent av det maximalt utdömbara beloppet till barnen. På Astra anser Sven Sundling att tiden är mogen för att komma fram till en förlikning. Juristerna på båda sidor är helt låsta. I vilka fall kunde man vara säker på att mödrarna tagit Neurosedyn? Vilka fall kunde man helt utesluta? Astras erbjudande är att man ska erbjuda en total förlikningssumma men samtidigt kräva att alla föräldrar till neurosedynskadade barn, där det fanns misstanke om samband med Neurosedyn, ska godkänna en förlikning. Det är totalt 110 barn som berörs av dessa processer. Astra ska samtidigt inte ställas till ansvar för samband mellan skador och om mödrarna ätit Neurosedyn. Men många föräldrar är tveksamma och vill hellre ha Astras skuld fastställd i domstol. Under tre intensiva och dramatiska oktoberkvällar och nätter på Henning Sjöströms advokatkontor övertalas till sist föräldrar i likhet med Per Boëthius, som är tveksamma. Det sista avgörande beslutet fattas vid ett laddat möte på Skansen i Stockholm. Föräldrar med släktingar finns på plats. Advokaterna och läkarna finns på plats, så även Astras representanter. Journalister från Sverige, Norge och Danmark är också där. Maja Jönsson skriver: "Vi samlades på morgonen och jobbade hela dagen, frånsett mat- och kaffepauser. Det var tragedier ända in i det sista, en förälder svimmade och fick bäras ut, men mötet fortsatte. Klockan 10 på kvällen var det över. Henning Sjöström frågade om det ännu fanns någon som hade något att anföra, eller om vi nu kunde vara överens om att det skulle vara klart? Det var så tyst i salen, minns jag, att man faktiskt kunde ha hört om en knappnål släppts i golvet. Jag kommer ihåg, att jag satt och önskade: "måtte ingen säga något mer nu, måtte det äntligen vara färdigt"! Det var fortfarande tyst salen och så plötsligt föll klubban ner! Jag hoppade högt av smällen, det kom så överrumplande. Flera lättnadens suckar hördes i salen!" Den svenska föräldraföreningen för neurosedynskadade under dess ordförande riksdagsman Arne Persson, accepterar Astras krav för en förlikning och går med på uppgörelse den 4 oktober 1969. Jan Winbergs utredning och poängsystem spelar en stor roll i förlikningen, både för vilka barn som skulle få skadestånd och för hur stora skadestånd det enskilda barnet ska få. Totalt avsätter Astra närmare 150 miljoner kronor till Neurosedyn-fonden. Bland de drygt hundra fallen finns också några danska. I Norge görs en separat överenskommelse som i allt väsentligt följer den svenska. Astras koncernchef Arne Wegerfelt har tidigare kommenterat processen i Stockholmstidning den 8 januari 1964: "Naturligtvis har många liksom jag reagerat mot de grundlösa beskyllningar och direkta förolämpningar som advokat Henning Sjöström riktat mot högt kvalificerade Astramedarbetare. Det har även antytts att Astra skulle ha sånt inflytande över läkarkåren att ingen vågar ställa upp som expert mot företaget vid processen. Detta är naturligtvis rent nonsens." Efter förlikningen säger sig Arne Wegerfelt hela tiden ha sett "helt prestigelöst" på Neurosedyn-processerna och han berättar senare i en intervju 1981:

"Jag blev chockad när jag första gången såg bilder av barn som skadats av Neurosedyn. Det grep mig djupt att ett av våra läkemedel kunde ge allvarliga skador. Det faktum att ett läkemedel som våra forskare och experter bedömde vara ofarligt kunde ge allvarliga skador på foster kom att påverka min inställning till läkemedel". Tidningen Ny Dag från den 8 oktober 1969 karakteriserar Astras "generösa linje" för ett hån mot neurosedynoffren. Tack vare dåvarande finansministern Gunnar Strängs initiativ beslöt riksdagen att utbetalningar till neurosedynskadade barnen skulle befrias från skatt. De skadade barnen får ett indexreglerade skadestånd så länge de lever. Viktiga årtal Detta hände år 1954 Thalidomid syntetiseras av forskare vid företaget Chemie Grünenthal. Detta hände år 1955 En anställd vid Chemie Grünenthal tar med sig några Thalidomid-tabletter hem. På juldagen föder hans hustru det första barnet med missbildningar orsakade av Thalidomid. Detta hände år 1957 Under namnet Contergan börjar Thalidomid säljas som receptfritt läkemedel i Västtyskland Detta hände år 1959 Under namnet Neurosedyn börjar Thalidomid säljas av Astra som receptbelagt läkemedel i Sverige. I oktober föds det första svenska barnet med typiska thalidomidskador. I december kommer de första rapporterna om nervskador, neuropatier, orsakade av Thalidomid. Detta hände år 1961 15 november redovisar den tyske barnläkaren Widukind Lenz sina misstankar om att Thalidomid ligger bakom en våg av fosterskador i Västtyskland, men Chemie Grünenthal vill inte stoppa försäljningen.

26 november. En tidning publicerar uppgifterna om fosterskador och Chemie Grünenthal stoppar omedelbart den inhemska försäljningen av Thalidomid. 3 december 1961. Efter samråd med Medicinalstyrelsen sänder Astra ut ett brev till läkarna om att Neurosedyn inte bör skrivas ut till gravida. 12 december. Medicinalstyrelsen beslutar att försäljningen av Neurosedyn ska upphöra. 16 december. Den första skriftliga rapporten om fosterskador orsakade av Thalidomid, skriven av en australisk läkare, publiceras i medicintidskriften The Lancet. Detta hände år 1962 Tidningen Dagen skriver 21 februari att antalet misstänkta fall av neurosedynskador i Sverige inte är av någon större omfattning. Tidningens källa är Docent Liljestrand på Medicinalstyrelsen. 23 februari. Aftonbladet och Stockholms-Tidningen uppger att fem misstänkta fall av neurosedynskador hittats i Sverige. Källan är generaldirektör Arthur Engel på Medicinalstyrelsen. 14 mars. Aftonbladet korrigerar siffran på antalet neurosedynbarn till över ett dussin, enligt en av Medicinalstyrelsens experter. Samma dag, 14 mars, skriver Expressen att c:a 12 fall hittats. Den 14 mars, tre månader efter att Thalidomiden dragits in från den svenska marknaden, ger generaldirektör Arthur Engel i Medicinalstyrelsen i radio och TV en kort officiell bekräftelse på Thalidomidens fruktansvärda skadeverkningar. Dagens Nyheter har den 15 mars uppgift om sex fall, efter en intervju med generaldirektör Arthur Engel. Medicinalstyrelsen misstänker att sömnmedlet Neurosedyn kan ge svåra fosterskador om detta tas av gravida kvinnor och inkallar en expert för utlåtande den 17 mars.

23 mars. Dagens Nyheter skriver att sammanlagt tjugotalet fall av neurosedynskador funnits. Källa är medicinalrådet Karl-Eric Linder på Medicinal-styrelsen. 28 mars. Tidningen Dagen anger även de att drygt tjugotalet misstänkta fall hittats i Sverige. Deras källa är docent Liljestrand. 30 mars. Svenska Dagbladet skriver att under tiden augusti 1960 - januari 1962 så föddes 11 barn med svåra skelettmissbildningar i Göteborg och Borås. Uppgifterna hämtas från en artikel i Läkartidningen. I april anställs barnläkaren Jan Winberg av Medicinalstyrelsen för att utreda sambandet mellan Neurosedyn och fosterskador. 30 april. Svenska Dagbladet uppger att ett tjugotal misstänkta fall av neurosedynskador hittats. 17 augusti beslutar Medicinalstyrelsen att amerikanskan Sherrie Finkbine, som tagit Thalidomid under graviditeten men vägrats abort i USA, får göra abort i Sverige. Det är åttonde gången Medicinalstyrelsen medger abort av detta skäl. Det första allmänna sammanträdet med Föreningen för de Neurosedynskadade (FfdN) hålls den 30 oktober. Detta hände år 1963 I en motion i riksdagens första kammare den 18 januari föreslår fru Ruth Hamrin-Thorell en lag om vårdnadsersättning till neurosedynskadade barn. I januari skickar FfdN ut ett upprop för att ta reda på hur många skadade barn och vuxna det finns. Astra skänker en miljon kronor till de neurosedynskadade barnen den 12 mars. Donationen ska användas vid sidan av de insatser som samhället gör, sade Astras dåvarande verkställande direktör Arne Wegerfeldt. Fonden kallas Astras N-barnsfond.

USA:s president Kennedy utdelar USA:s högsta utmärkelse till Dr Kelsey för hennes insats som gjorde att Thalidomid aldrig släpptes fritt i USA. Dr William Griffith McBride i Sidney koras till årets man i Australien för att han som första läkare i världen i maj 1961 upptäckte Thalidomidets skadeverkningar på barn. Lars Nyman anmäler Medicinalstyrelsen till JO. Den 31 juli 1963 sänder Medicinalstyrelsen via TT ut meddelandet om att docent Jan Winberg slutfört sin utredning beträffande fosterskador orsakade av Neurosedyn. 150 barn med skelettmissbildningar har hittats, varav 111 av barnens mödrar vet sig ha fått Neurosedyn. Av dessa 150 barn har 66 avlidit efter förlossningen eller kort tid därefter. FfdN inleder en stor påverkarkampanj för vårdbidrag för svårt handikappade barn, med stöd av riksdagsledamoten fru Ruth Hamrin-Thorell. 24 oktober. FfdN:s medlemmar har en träff på SVCK (Svenska Vanföreanstalternas Centralkommitté) för att visa film om en ny sorts protes: den kolsyredrivna Heidelbergsprotesen. Tidningen Folket har den 7 november en stor intervju med Lars Nyman. Hans kommentar om Medicinalstyrelsen: De har inte gjort mer än att konstatera: nu dog 100 stycken barn. 100 andra blev lemlästade. Detta hände år 1964 I Marseilles i Frankrike upptäcker läkaren Jakob Sheskin av en slump att Thalidomid kan få såren att läka ut vid en svår form av spetälska Missbildnings-registret inrättas. FfdN:s styrelse möter styrelserna för de tyska och engelska föreningarna för Neurosedynskadade. Mötet ägde rum i London och frågan som avhandlades av skadeståndskravet för barnen.

Detta hände år 1965 Kallelse till extra föreningssammanträde och årsmöte den 13 mars där Henning Sjöström ger en kort information om de juridiska spörsmålen vid planerade rättegångar. 19-20 juni. En stor kongress hålls i Köln, Tyskland för de neurosedynskadades föräldrar, läkare, lärare, kuratorer m.fl. Flera av de svenska föräldrarna deltar. FfdN lyckas förhandla fram en kollektiv olycksfallsförsäkring för de N-skadade barnen från Folksam. 15 september. Advokat Henning Sjöström lämnar in en stämningsansökan gentemot Astra i Rådhusrätten i Södertälje. Två neurosedynskadade barn agerar pilotfall. Bägge föräldrarna hade rättsskyddsförsäkring hos Folksam som stod för rättegångskostnaderna. Föräldraträff den 2-3 oktober. På programmet står: studiebesök på EH, Info om Astrafonden, info av Henning Sjöström angående kommande rättegångar, Rikskurator Inga-Maj Juhlin informerade om Neurosedynvården och om Astrafonden. 15 december. Då startar i Sverige den första rättegången i världen där föräldrar kräver ersättning av tillverkaren för skador deras barn fått av thalidomide. Neurosedyn/Thalidomide - många olika namn Det här dokumentet strävar efter att sammanställa alla namn/varumärken som Neurosedyn/Thalidomide såldes under och en sammanställning över vilka länder som Neurosedyn/Thalidomide fanns tillgängligt i. I en del fall finns också datum när Neurosedyn/Thalidomide fanns tillgängligt. I en del fall saknas namnet, även fast det är känt att Neurosedyn/Thalidomide fanns tillgängligt. Detta vet vi genom att det finns bevisade fall av Neurosedynskador och att mödrarna fick medicinen antingen som varuprov eller från någon annan källa. Några länder finns det ingen information om mellan vilka datum som medicinen fanns tillgänglig och eftersom medicinen inte var godkänd för användning finns det inte heller någon information om provexemplar har funnits tillgängliga eller inte. I samtliga fall kan dock inte medicinen ha varit tillgänglig innan den 1 oktober 1957, som var det datum då medicinen släpptes i Västtyskland.

Det är praktiskt taget omöjligt att göra en komplett lista över alla namn som Neurosedyn/Thalidomide såldes under, eller alla möjliga tidsperioder då medicinen kan ha funnits tillgänglig i länder där den inte blev godkänd. Listan som följer är en sammanställning av information från många källor, där vi har gjort vårt bästa för att den ska vara så komplett som möjligt. Sammanställt av Randy Warren 7 maj, 1999. Country Brand Name of Thalidomide Dates Available Angola Asmaval, Distaval, Tensival, Valgis Argentina Softenil withdrawn March 1962 Australia Asmaval, Distaval, Tensival, Valgis, Valgraine April 1958 - Dec. 1961 Austria Softenon 1958 - Dec. 1961 Belgium Enterosediv, Noctimid, Softenon 1959-1962 Brazil Ectiluran, Ondasil, Sedalis, Sedin, Slip, Verdil March 1959 - June 1962 Canada Talimol, Kevadon Late 1959 - April 1, 1961 as samples, then licensed and withdrawn on March 2, 1962 Canary Islands 1959-1961 Cyprus Softenon April 1961 - Denmark Lulanin, Neosedyn Oct. 1959 - Dec. 1961 Dominican Republic Finland France Ghana Great Britain Enterosediv, Noctosediv, Peracon, Prednisediv, Softenon Asmaval, Distaval, Tensival, Valgis, Valgraine Asmaval, Distaval, Distaval Forte, Tensival, Valgis, Valgraine Not licensed Sept. 1959 - Dec. 1961 Not licensed April 1958 - Dec. 2, 1961

Guinea Hong Kong Hungary Asmaval, Distaval, Tensival, Valgis, Valgraine Poli-Gripan Withdrawn in 1961 Not licensed Iran 1959-1966 Iraq 1960-1961 Ireland Enterosediv, Noctosediv, Poli-Gripan, Prednisediv, Softenon May 1959 - January 1962 Israel Thalin, Thalinette For a few weeks only Japan Asmadion, Calmorex, Corona-Robetin, Gastrinide, Imidene, Imidene ipnotico, Profarmil, Quetimid, Quietoplex, Sedimide, Sediserpil, Sedoval,K-17, Theophyl-Choline, Ulcerfen, Valip Bonbrain, Glutanon, Isomin, NeoNibrol (also: New Nibrol), Nerufatin, Proban- M, Sanodormin, Shin-Naito-S, Shin Nibrol, Sleepan Still on sale ten months after German withdrawal January 1958-1963 Available Over-The- Counter Jordan 1959-1961 Lebanon 1959-1961 Malaysia Malta Poli-Gripan Softenon Mexico Talargan 1959-1962 Mozambique 1960-1961 Netherlands (Holland) New Zealand Enterosediv, Noctosediv, Softenon Asmaval, Distaval, Tensival, Valgis, Valgraine January 1959 - Nov. 1961 Norway Nevrodyn, Neurosedyn Nov. 1959 - Dec. 1961

Pakistan Peru Portugal Poli-Gripan Softenil Algosediv, Contergan, Distaval, Enterosediv, Imida-Lab, Kevadon, Noctosediv, Sedi-Lab, Softenon August 1960 - Dec. 1961 Saudi Arabia 1959-1961 Singapore Somalia Spain Imidan, Softenon May 1961 - May 1962 (?) Sudan 1959-1961 Sweden Neurosedyn, Noxodyn, Noxosedyn Sept. 1958 - Dec. 12, 1961, withdrawn a second time March 14, 1962 as first withdrawal was done quietly and not heeded. Switzerland Algosediv, Enterosediv, Noctosediv, Softenon Sept. 1958 - Dec. 1961 Syria 1959-1961 Taiwan Sept. 1958-1962 United States Kevadon 1958 - December 1961 as samples only West Africa West Germany Asmaval, Distaval, Tensival, Valgis, Valgraine Algosediv, Contergan, Contergan Forte, Contergan Saft, Contergan- Suppositorium, Grippex, Pantosediv, Peracon-Expectorans, Prednisev, Softenon, Softenon Forte October 1, 1957 - November 28, 1961