JAKT I VÄSTERBOTTEN STUDIEPLAN

JAKT I VÄSTERBOTTEN STUDIEPLAN

Inledning Jakt har alltid varit en central del i människans livsvillkor från förhistoria till nutid. Från att ha haft status som totalt livsnödvändig har den i vår tid även fått prägel av viltvård och rekreation. Jaktkulturen baseras på de erfarenheter som generationerna före har gjort: allt från de första primitiva fångst- och jaktmetoderna till dagens förvaltning av en viltstam som ska bevaras till kommande generationer. Otaliga är de historier som kan berättas om jakt i bygden från förr; otaliga är de historier som kan berättas om jakt i bygden från förra året. Denna studieplan fokuserar på jaktens kulturhistoria. Den tar er tillbaka i tiden till fångstgropar och hällristningar, fortsätter in i föreställningsvärlden under historisk tid med berättelser om skogsväsen, lömska villebråd, lycka och olycka i skogen. Den ger också en inblick i gamla fångstmetoder och byten som kanske är helt främmande att ödsla tid på idag. Jämförelsen mellan gårdagens och dagens jakt med tillhörande föreställningsvärld är central. För varje träff ges litteraturförslag, emellanåt omfattande, emellanåt lite. Tanken är att era egna erfarenheter ska få komma till tals i så stor utsträckning som möjligt. Dokumentera gärna det som diskuteras det som är självklart idag kommer inte att vara lika självklart för följande generationer. Länets museer, Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkviet (DAUM) m fl tar gärna emot er dokumentation. Mycket nöje! Västerbottens läns hembygdsförbund Maria Paulsson 1

Jaktskrock och tabun: från hällristning till idag Samhällen förändras, och med dessa även föreställningsvärlden. Glimtar av människors föreställningsvärld har vi bl a genom förhistoriska grottmålningar och hällristningar. Ristningarna kan ha varit ett sätt att be för god jaktlycka. Bara några generationer bort var samhället fullt av andra regler och tabun än vad vi har idag. Värderingar, ritualer och tabun skiftar i takt med att världen runt omkring förändras. Bondesamhället innehöll en mängd skrock för olika områden som var viktiga för det dagliga livet, givetvis även för jakt. Jakten hade sina tydor, regler och tabun. Man fick t ex inte nämna bytena vid deras rätta namn, man skulle hålla sig väl med skogsrået, att stöta på en lavskrika betydde otur och man kunde utföra olika ritualer för att få god död i bössan. vilket äldre jaktskrock känner ni till från er by/bygd/släkt/jaktlag? finns det dagar man inte ska jaga på? anses vissa villebråd otursbringande, som kan förgöra jaktlyckan? vad gör dagens jägare för att få lycka och/eller undvika olycka i skogen? berätta för varandra om legendariska jägare i byn/bygden/släkten och andra jakthistorier uppkomst av namn på platser som används vid jakten för att ange positioner. Markera gärna på karta! Västerbotten 1981:1, Jakt och jägare. Tillhagen, Carl-Herman, Jaktskrock. Hammarström, Tommy, Älgen, s. 97 107. Kjellström Rolf, Jakt och fångst i södra Lappland i äldre tid. Ekman, Sven, Norrlands jakt och fiske. 2

Från resurs till konkurrens Vid Lundfors, söder om Skellefteälvens mynning, ligger stenåldersboplatser. De är daterade till ca 4200 f Kr och låg vid den dåtida havsstranden. Ca 98 % av de funna djurbenen består av vikaresäl och visar på havsfångstens betydelse. P g a de många funna nätsänkena antar man att fångsten främst skett med just nät. Bjuröklubb var under lång tid ett sälfångstcentrum och känt bland bottniska säljägare som träffpunkt. Båtlag från Väster-, Öster- och Norrbotten, ibland ännu längre ifrån, möttes där under sina flera månader långa jaktexpeditioner. Säl har varit en viktig resurs. Köttet åts, skinnet användes till bl a kläder och remmar, späcket till bl a bränsle och impregnering. Sälen var dock inte bara en resurs; den konkurrerade också med människan om fisken. Även sälen omgavs av en föreställningsvärld, där sälar bl a antogs vara själar efter Faraos armé, jaktlycka kunde tas från andra säljägare, den ingick i folkmedicinen m m. 1789 fick allmogen rätt att vid lagstadgade jakttider jaga på sina egna marker. 1864 upphävdes skyldigheten att delta i jakten på rovdjur. Denna kombination av eftersatt rovdjursjakt och större satsning på högviltsjakt, gjorde att högviltet nästan utrotades. I brist på naturliga bytesdjur närmade sig rovdjuren böndernas boskap allt mer. Konkurrensen och därmed även fiendskapet människa-rovdjur förstärktes. säljakt metoder, nyttjande osv: jfr förr och nu rovdjursjakt förr och nu varghatet förr och nu vördnaden för björnen i olika kulturer och hur den tog sig uttryck Västerbotten 1971:2, Säljakt. Västerbotten 1973:1, Tro och sed kring björn och björnjakt. Västerbotten 1981:1, Jakt och jägare. Västerbotten 1990:4, Sälfolk. Västerbotten 2007:3, Björn, järv, kungsörn, lo och varg. Sevärt i Västerbottens län, Bjuröklubb. Tillhagen, Carl-Herman, Jaktskrock. Edlund, Ann-Catrine, Sälen och jägaren. Ekman, Sven, Norrlands jakt och fiske. 3

Fällorna och dess byten Vad som har varit ekonomiskt viktigt att jaga har skiftat genom tiderna. Älgen tycks tidigt ha haft en särpräglad status som jaktbyte. Från älgen fick man inte bara kött utan även horn, hud och senor, som var till stor nytta som redskap, kläder och rep. Geografin spelade också roll för vad som jagades. Vid kusten har t ex säljakten haft stor betydelse. Ökande boskapshållning ökade behovet av att freda sina djur från rovdjursattacker, men vissa rovdjur hade även status som värdefullt pälsdjur. I dåliga tider utökades villebråden till småvilt som kanske aldrig skulle jagas idag. För att kunna göra ett fungerande fångstredskap krävs stor kunskap och erfarenhet av det villebråd som ska fångas. Fångstgropar, snaror och giller är exempel på i historien tidigt använda redskap som levt kvar långt in i våra dagar. Fångstgroparna har en mångtusenårig historia och de förbjöds först 1864, men det finns uppgifter om att de använts en bit in på 1900-talet. Det finns ca 6 000 kända fångstgropar i Västerbotten. Länets längsta fångstgropssystem ligger på Laisheden i Sorsele. Det består av 156 gropar och är 8 km långt. villebrådsstatus igår och idag diskutera vad som förändrats och varför vilka äldre jaktmetoder användes i er bygd? gamla och nya jakt- och fångstmetoder jämför t ex djurets snabba/utdragna död, åverkan på skinn och kött etc "nödvändig" kontra "onödig" jakt hur har synen på jaktens betydelse förändrats över tiden; diskutera såväl allmänhetens som jägarkårens inställning. Västerbotten 1981:1, Jakt och jägare. Västerbotten 1999:2, Älgar, jakt och jägare. Ekman, Sven, Norrlands jakt och fiske. 4

Med snara, fångstgrop och gevär Fågel och hare har fångats med snaror, flakar och stockar. En tradition från Närke omtalar att man bar snarknippan runt halsen vid nattvarden för att få god fångstlycka i sina snaror. I folktron har haren beskyllts för att vara feg och ond, men även varit ett kärleksmedel. I Sverige har harmöte betytt otur. Att haren haft så stort utrymme i folktron kan bl a förklaras med att den förökar sig lätt (därav kärleksmedlet) och att den uppfattats som nattdjur (då månen är uppe och allt oknytt är i farten). Hällristningar och hällmålningar vittnar om förhistoriska människors böner om god jakt. Hällristningarna i Norrland domineras av älgbilder. 1984 upptäcktes nästan 100 hällristningsfigurer, varav 40 föreställer älgar, i Norrfors strax utanför Umeå. Ristningarna är daterade till ca 2000 f Kr. Älgen har varit ett viktigt villebråd i långa tider, dels p g a mängden kött ett fällt djur gav, dels p g a allt övrigt som användas på älgen, som hud, skinn och senor. I mitten av 1800-talet var älgen i stort sett utrotad, men stammen återhämtade sig under följande årtionden. I våra dagar tar älgjakten fortfarande upp en stor och viktig del i många jägares liv. I folktron har älgen vördats. Från vissa delar av landet omtalas älgen som skogsråets riddjur. Jägare som höll sig väl med skogsrået fick ynnesten att skjuta de finaste älgarna. fågeljakt förr och nu harjakt förr och nu haren som föda älgjakt förr och nu Västerbotten 1981:1: Jakt och jägare. Västerbotten 1999:2, Älgar, jakt och jägare. Hammarström, Tommy: Älgen. Tillhagen, Carl-Herman: Jaktskrock. Ekman Sven: Norrlands jakt och fiske. Kjellström Rolf : Jakt och fångst i södra Lappland i äldre tid. 5

Manligt och kvinnligt I folktron har kvinnor varit till både gagn och olycka för jakten. Att på väg ut i skogen möta en kvinna var i regel förknippat med olycka. Särskilt illa var det om hon var gammal eller gravid. Men att möta en ogift kvinna som hade barn, d v s henne som det gamla bondesamhället kallade för hora, gav tur. I grekisk och romersk mytologi är jaktens beskyddare framstående gudinnor: Artemis och Diana. I nordisk mytologi finns Ull, som är en ganska otydlig manlig gud. Tydligare är Skade, havsguden Njords hustru, som gick på jakt med skidor och båge i fjällen. Länge har jakten ansetts vara en manlig domän. En fjärdedel av alla som tar jägarexamen idag är kvinnor. Jägareförbundet har ett uttalat mål att öka antalet kvinnliga jägare, men ökningen går långsamt. I hela Sverige finns ca 300 000 jägare, 14 000 av dem är kvinnor. kvinnans betydelse för jakten både i "marktjänst" och som jägare; jfr förr och nu jaktlagens sammansättning; jfr förr och nu varför går ökningen av jagande kvinnor långsamt? vilka föreställningar kring manligt-kvinnligt om jakt fanns i er bygd? Tillhagen, Carl-Herman, Jaktskrock. www.jagareforbundet.se/wilda/ 6

Jakt utanför skogen Denna sista träff föreslås bestå av en dagsutflykt eller en lite längre resa, en inbjuden föreläsare, en filmkväll eller med matanknytning. Låt er inspireras av förslagen nedan. AKTIVITETSFÖRSLAG: fångstgropar, övriga fångstanläggningar och hällristningar (ev. med guide från museet) Fiske- och sjöfartsmuseet + basutställningen på Västerbottens museum (ev. med guide från museet) Skellefteå museum titta på fynden från Lundfors Skogsmuseet i Lycksele Bjuröklubb besök på jaktmuseum (t ex Gammplatsen i Lycksele, Norsjö hembygds område, Dorotea jakt- och fiskemuseum, Storumans jaktvårdsklubb) (ev. med lokal guide: kontaktperson i Storuman är Kurt Hamre, 0951-101 45) besök och/eller föredrag med konservator matkväll: besök av någon från matetnologin, matlagning eller se filmen "Det vilda köttet 7

Litteratur Litteratur märkt med en asterisk (*) finns att köpa på Västerbottens museum. Litteratur märkt med två asterisker (**) finns enbart i årsboken av tidskriften Västerbotten. * Edlund, Ann-Catrine: Sälen och jägaren: de bottniska jägarnas begreppssystem för säl ur ett kognitivt perspektiv.. Norrlands universitetsförlag. Umeå 2000. Ekman, Sven: Norrlands jakt och fiske. Två förl. Umeå 1983. Hammarström, Tommy: Älgen. Bokförlaget Max Ström. Stockholm 2004. Kjellström, Rolf, Jakt och fångst i södra Lappland i äldre tid. Nordiska museet. Stockholm 1995. * Sevärt i Västerbottens län, Bjuröklubb. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1999. Tillhagen, Carl-Herman, Jaktskrock. LTs förlag. Stockholm 1985. Västerbotten 1971:2, Säljakt. Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1971. Västerbotten 1973:1, Tro och sed kring björn och björnjakt. Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1973. ** Västerbotten 1981:1, Jakt och jägare. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1981. * Västerbotten 1990:4, Sälfolk. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1990. * Västerbotten 1999:2, Älgar, jakt och jägare. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1999. * Västerbotten 2007:3, Björn, järv, kungsörn, lo och varg. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 2007. 8